Syftet med vår studie var att undersöka om några barnskötare och förskollärares uppfattningar och erfarenheter av sitt arbete med digitala verktyg för att främja flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan. Detta gjorde vi utifrån ett sociokulturellt perspektiv, i form av två delstudier som vi jämförde med varandra.
För att undersöka det valde vi att intervjua fem förskollärare och fem barnskötare för att kunna ta del både förskollärarnas och barnskötarnas tankar, upplevelser, erfarenheter och perspektiv. Med delstudie 1 fokuserade vi på det som förskollärarna sa och med delstudie 2 på det som barnskötarna sa. Vi hade relevanta intervjufrågor, tidigare forskning, teoretiska referensramar och frågeställningar.
Vygotskijs sociokulturella perspektiv var lämplig för analysen av flerspråkiga barns lärande och utveckling i en mångkulturellt förskole kontext, Mitchell och Batemans begrepp som handlade om inkluderande miljö och pedagogisk kompetens bidrog med analysen av den förskolornas mångkulturella kontext och förskollärarnas och barnskötarnas förhållningssätt, medan begreppet digital kompetens användes i analysen av förskollärarnas och barnskötarnas tekniska och didaktiska kunnande.
Våra frågeställningar handlade om barnskötarnas och förskollärarnas arbete med digitala verktyg och digitala medier, deras förutsättningar, resurser, kompetens och aktiviteter i förskolan och deras samarbete med vårdnadshavarna för att främja flerspråkiga barns språkutveckling i förskolan.
Sammanfattningsvis visar resultaten att förskolorna använder sig av olika redskap som surfplattor, mobiltelefoner, datorer, Blue-Bot samt projektorer appar och plattformar såsom Polyglutt, Ugglo, QR-koder, Google translate, Youtube, och UR. Förskollärare och barnskötarna verkar välja digitala verktyg utifrån barnens behov av utvecklandet av flerspråkighet. Det verkar vara en variation av digitala aktiviteter i förskolorna för att skapa goda förutsättningar för barnens flerspråkiga utveckling. Det råder ett samarbete och samverkan mellan förskolepersonalen och vårdnadshavarna för att utveckla barnens flerspråkighet, självförtroende och identitetsutveckling i det sociala samspelet.
Förskollärarna och barnskötarna har behov att utveckla teknisk och didaktisk kompetensutveckling, ökat ekonomiska och tekniska resurser i digitaliseringsfrågan.
Förskollärare och barnskötare är överens om att digitala verktyg främjar barns språkutveckling och förskoleverksamheten, vilket stämmer överens med läroplanens intentioner (Lpfö, 2018). Det krävs ett gott samarbete mellan pedagoger och förskolebarnen för att använda sig effektivt av olika digitala verktyg. Det är viktigt att de digitala verktygen används på ett professionellt och pedagogiskt sätt för att barnen ska ha större nytta av dem
och för att undvika fallgroparna som digitala verktygen kan föra med sig, till exempel genom att den tar över och används enbart för ”lek”.
Vid rätt användning, kan digitala verktyg bidra till ökad möjlighet och stimulerande utmaningar för att barnen ska tillägna sig nya kunskap och erfarenheter och kontinuerligt erövra olika delar av den närmaste utvecklingszonen som de har.
Man kan inte bara sätta igång och använda sig av digitala verktyg. Därför är det viktigt att pedagogerna utbildas i digitala verktyg för att stå på en bra grund och använda sin kompetens för att hjälpa barnen. För att barnen ska få en maximalt bra språkinlärning måste både förskollärare och barnskötare få utbildning om digitala verktygen. Kjällander och Riddersporre (2018) menar att med hjälp av digitala verktygen och pedagogernas kunskap kan pedagogerna och barnen utforska världen tillsammans samt skapa möjlighet för lärande (s.43). Ett önskemål från pedagogerna är att de får kontinuerlig fortbildning, inte minst med tanke på att den digitala världen utvecklas så snabbt. Pedagogerna bör ha en del förkunskaper om digitala verktygen för att kunna använda dem effektivt, introducera för barngruppen på ett intresseväckande och lekfullt sätt. Barnen ska känna att det är både kul och lärorikt.
Det verkar inte finnas väsentliga skillnader mellan det som sägs av förskollärarna och barnskötarna. Digitalisering i förskolan är något nytt för både förskollärarna och barnskötarna. Men förskollärarna som har en pedagogisk högskoleutbildning spelar en mer ledande roll i det pedagogiska arbetets planering, genomförande och utvärdering i förskolan.
Båda grupperna verkar behöva bättre tekniska villkor, nya kunskaper och erfarenheter och utvecklandet av effektiva lärandestrategier för att främja tvåspråkiga barns utveckling och lärande genom digitala verktyg.
I intervjuerna påstod förskolelärarna och barnskötarna att det också kan finnas risker med digitala verktyg, till exempel om de används som ett barnpassningsverktyg, utan tydliga pedagogiska/didaktiska syften. Därför måste man ha didaktiska planeringar kring lärande och utveckling med digitala verktyg. Digitalt verktyg ska vara som ett komplement och inte ta extremt stor plats så att det kan ta över.
Bristande ekonomiska och tekniska resurser och läromedel, förskollärarnas och barnskötarnas bristande kompetens i användning av digitala verktyg, tidsbrist, ökad uteverksamhet och vikariestopp i samband med Covid 19 - alla dessa faktorer verkar sätta gränser och skapa hinder för arbetet med digitala verktyg.
Med koppling till tidigare forskning kan man säga att vår studie visar att ett pedagogiskt ledarskap som utgår från mångfaldens villkor, erbjuder en inkluderande miljö och anpassar undervisningen till det (Mitchell & Bateman 2018) är önskvärd för förskolornas verksamhet.
Respondenterna ser flerspråkigheten som resurs och samarbetet med föräldrarna viktig för barnens utveckling, vilket stämmer överens med flera studier, bland annat i Ljunggrens (2015) studie. Användning av digitala redskap i förskolan ökar också jämlikheten med tanke på att barn från familjer med låg erfarenhet av digitalisering får möjlighet till nya
erfarenheter i förskolan. Detta bidrar till minskade skillnader i barns levnadsförhållanden som av Kjällander & Riddersporre (2019) anses vara en viktig aspekt av det digitala arbetet i förskolorna. Olika appar och program som används i förskolan utvecklar barnens intresse och lärande, vilket tas också upp av Laidilaw & So-Har Wong (2016). Petersen (2020) menar att pedagogers syn på resurser och deras motiv för att använda digitala resurser är avgörande för undervisningen och användningen av digitala resurser.
Respondenternas verkade försöka välja digitala verktyg utifrån olika didaktiska val med fokus på barngruppernas behov och förutsättningar, förskolornas ekonomiska och tekniska möjligheter. Val av verktyg avgörs också av pedagogernas digitala kompetens som Sönnerås (2018) och Diaz (2019) tar upp. Men för att pedagogernas arbete med hjälp av digitala verktyg ska kunna effektiviseras behövs det flera insatser, bland annat tekniska och ekonomiska resurser, kompetensutveckling och utvecklandet av nya metoder av lärande, utbyte av erfarenheter i och mellan förskolorna och på den nationella nivån.
Validitet, reliabilitet och vidareforskning
När det gäller validitet och reliabiliteten (tillförlitligheten), i vårt arbete tycker vi att vi har undersökt det som vi borde undersöka, hade relevanta intervjufrågor som handlade om vårt syfte och våra frågeställningar, samt genomförde undersökningen på ett noggrant sätt. Vi försökte vara objektiva och redovisade vårt tillvägagångssätt och undersökningsmetod så att man kunde se hur vi hade gjort.
I början hade vi tänkt intervjua fem förskollärare och fem barnskötare från totalt fem förskolor, men på grund av Covid-19 kunde vi inte genomföra det och fick istället använda oss av flera förskolor. Intervjuer med samma förskolor skulle öka tillförlitligheten, och göra jämförelsen mellan det som förskollärare och barnskötare sa mer intressant. Observationer om hur pedagoger och barn använde sig av digitala verktyg skulle ge oss en bredare bild och djupare förståelse, men på grund av Covid-19 kunde vi inte göra det.
Ett förslag för vidareundersökning kan vara att använda sig av flera slumpmässigt valda deltagare från flera olika förskolor i till exempel Stockholm eller hela Sverige för att få en bättre överblick i frågan. Man skulle också kunna genomföra en enkät och kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder med varandra för att få en bredare och djupare förståelse och kanske öka möjligheten för generaliseringar.
Litteraturförteckning
Alvehus, Johan (2019). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. Stockholm: Liber
Bell, Judith & Waters, Stephen (2016). Introduktion Till Forskningsmetodik, n.p.: Lund:
Studentlitteratur
Bjørndal, Cato. R. P. (2018). Det värderande ögat: Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber
Bjurulf, Verenica (2015). Teknikdidaktik i förskolan. Lund: Studentlitteratur
Borell Fontelles, Josep & Enestam, J-E. (2006). ”Europaparlamentet och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande”
Europeiska unionens officiella tidning, L394
Bryman Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Bruce, Barbro & Riddersporre, Bim (2019). ”Kärnämnen och digitala verktyg”. I:
Kjällander, Susanne & Riddersporre, B (red.) (2019). Digitalisering i förskolan: på vetenskaplig grund. Första utgåvan [Stockholm]: Natur & Kultur (2) ss.42–44
Diaz, Patricia (2019). Digitala verktyg för språkutvecklande undervisning. Lund:
Studentlitteratur
Eckeskog, Linn (2019). Kommunikation i förskolan: Förskollärare och barnskötares kommunikation med föräldrar i ett digitaliserat medielandskap. Doktorsavhandling, Umeå Universitet
Eklöf, Erica & Kristensson, Johanna (2017). Alternativa lärverktyg. Digitalt stöd för elevens språk-, läs-, och skrivutveckling. Stockholm: Natur & Kultur
Elmeroth, Elisabeth (2017). Möte med andraspråkselever. Lund: Studentlitteratur
Elyoussoufi, Nea (2018). Digitalitet i förskolan. (Första upplagan). Nacka: Askunge Thorsén förlag
Esaiasson, Peter m.fl. (2017). Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts Juridik
Gyllensvärd, Tobias (2015). Digital dokumentation och språkutveckling - Kreativitet med läroplan och platt@. Stockholm: Gothia Fortbildning
Holme, Idar Magne & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik, Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur
Kristensson, Johanna (2014). Språk och digitala verktyg i förskolan - idéer och inspiration.
Helsingborg: Nypon Förlag
Kvarnsell, Helena & Isaksson, Christer (Red) (2016). Vi får det att funka. Stockholm:
Ekerlid förlag
Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Laidlaw, Linda & So- Har Wong, Suzanna (2016). ”Literacy and Complexity: On Using Technology within Emergent Learning Structures with Young Learners”: I: Complicity: An International Journal of Complexity and Education, Vol. 13, nr. 1, s. 30–42.
Ljunggren, Åsa (2016). Multilingual Affordances in a Swedish Preschool: An Action Research Project. Early Childhood Education Journal. vol. 44, nr (6), ss. 605–612
(Lpfö18 (2018). Läroplan för förskolan. Stockholm: Skolverket
Mitchell, Linda & Bateman, Amanda (2018). ”Leka med mångfald”. I: Farrell, A. &
Pramling Samuelsson, I (Red). Mångfald i tidiga åldrar: interkulturellt lärande. Lund:
Studentlitteratur.
Moinian, Farzaneh; Kjällander, Susanne & Doris, Patrick (2019). ”Translanguaging: nya villkor för mångfald och flerspråkighet i den digitaliserade förskolan”. I: Kjällander, Susanne & Riddersporre, B (red.) (2019). Digitalisering i förskolan: på vetenskaplig grund.
Första utgåvan [Stockholm]: Natur & Kultur.
Petersen, Petra (2020). Delaktighet och digitala resurser. Stockholm: Institutionen för pedagogik och didaktik.
Riddersporre, Bim (2019). ”Föräldrasamverkan i en digitaliserad förskola”. I: Kjällander, Susanne & Riddersporre, B (red.) (2019). Digitalisering i förskolan: på vetenskaplig grund.
Stockholm: Natur & Kultur.
Supporting multilingualism in a Hong Kong preschool. Bilingual Research Journal.
42(3), ss. 275–290
Svensson, Ann-Katrin (2009). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur
Säljö, Roger (2010). Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm:
Norstedts
Säljö, Roger (2013). Lärande & kulturella redskap; om lärprocesser och det kollektiva minnet. Lund
Säljö, Roger (2015). Lärande – en introduktion till perspektiv och metaforer. Malmö:
Gleerups Utbildning
Sönnerås, Karin (2017). Programmering i förskolan; Utveckla digital kompetens.
Stockholm: Gothia Fortbildning
Pramling Samuelsson, Ingrid & Tallberg Broman, Ingegerd (2013). ”Introduktion”. I:
Pramling Samuelsson I & Tallberg Broman I. (Red). Barndom, lärande och ämnesdidaktik.
Lund: Studentlitteratur
Terantino, Joe (2016). Examining the effects of independent MALL on vocabulary recall and listening comprehension: An exploratory case study of preschool children. CALICO Journal. Equinox Publishing Ltd
Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. (Fjärde upplagan). Lund: Studentlitteratur
Wei, Li & Garcia, Ofelia (2018). Translanguaging: Flerspråkighet som resurs i lärandet.
Stockholm: Natur & Kultur Akademisk.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Mölnlycke: Elanders Gotab
Vygotskij, Lev Semjonovitj (1999). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos
Hemsidor:
Skolverket. Digital kompetens och digitala verktyg i förskolan. Hämtat från Skolverket:
https://www.skolverket.se/om-oss/var-verksamhet/skolverkets-prioriterade-omraden/digitalisering/forskolan Oktober 2020. (2020-12- 27)
Ugglo. Digitalt verktyg för förskola och skola. https://www.ugglo.se/for-larare (2020-12-27) Pappas appar. Recensioner av barnvänliga appar.
https://www.pappasappar.se/bornholmslek/
(2020-12-27)
ILT. Inläsningstjänsten Polyglutt. https://www.inlasningstjanst.se/tjanster-for-larare/polyglutt-forskola/ (2020-11-27)
Applikations-vad då.
http://pedagogblogg.stockholm.se/programbanken/2014/02/12/applikations-vad-da/ (2020-01-06)
Regeringskansliet. Förskolans läroplan ses över.
http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/04/forskolans-laroplan-ses-over/ (2020-01-06)