Diskussion

Förtroendet för näringslivet var lågt när politikerna beslutade sig för att ta till åtgärder med syfte att återbygga förtroendet för det svenska näringslivet (dir 2002:115; SOU 2004:47). De höga ersättningarna till VD i svenska börsbolag var en av anledningarna till att förtroendet för det svenska näringslivet sjunkit. Politikerna ansåg att en starkare koppling till kompetens och prestation skulle öka förtroendet för näringslivet och därför infördes en ny lagändring med förhoppningen om att de höga ersättningarna skulle bli mer återhållsamma (ibid). Lagändringen innebar att bolag nu tvingades redovisa ersättningen till VD separat i tilläggsupplysningarna (Bilaga 1).

44

Resultatet i studien visar att politikernas mål med lagändringen misslyckats då ersättningen till VD har ökat sedan 2006 kontrollerat för storlek, prestation, styrelse, internationalisering, LTI, ägande, kön och revisionsbyrå. Storlek visade sig dock vara en variabel som hade mycket inverkan på ersättningen till VD vilket var något som även tidigare studier indikerat (O’Reilly III et al., 1998; Tosi et al. 2000; Bertrand & Hallock, 2001). Resultatet från regressionskörningen gjorde att det inte gick att förkasta H1a, vilket således innebar att tilläggsupplysningarna kring ersättning till VD har ökat VD:s ersättning i Sverige sedan 2006. I tabell 5.2 framgick det att ersättningen till VD i snitt har ökat med 15,09 % från år 2006 till år 2014 justerat för inflation, det kan jämföras med den allmänna löneökningen i Sverige under samma period som varit 25,6 %. Att ersättningen till VD inte ökat i samma takt som den allmänna löneutvecklingen skulle kunna bero på att tilläggsupplysningarna har haft en hämmande effekt på ersättningen till VD, men det är svårt att bevisa. Det skulle alltså kunna vara som så att tilläggsupplysningarna har lyckats hålla nere ersättningsnivåerna till VD någorlunda, men samtidigt finns det delar i ökningen av ersättningen som inte går att förklara med hjälp av kontrollvariablerna i studien (SCB, 2015). Utifrån denna studie är det dock svårt att säga att det är just tilläggsupplysningarna som påverkat ersättningen till VD men med tanke på vad forskningen och teorierna säger tycks det vara så att en ökad öppenhet leder till att ersättningen ökar.

Politikernas mål med lagändringen var att se en mer återhållsam ersättning till VD då de anser att VD:ar har fått orimligt stora belöningar som varit svåra att motivera (dir 2002:115; SOU 2004:47). Politiken i Sverige har historiskt sett varit mer influerad av de Socialdemokratiska tankarna och det var socialdemokraterna som införde lagen om obligatoriska tilläggsupplysningar kring ersättning till VD år 2006 (SOU 2004:47). Randøy och Nilesen (2002) menar att den politik som varit framträdande i Sverige missgynnat höginkomsttagarna och satt ett tak på ersättningsnivån till VD. Att ersättningsnivån nu visat sig ha ökat sedan lagen infördes skulle kunna ha sin utgångspunkt i att det socialdemokratiska inflytandet minskat då moderaterna suttit i regeringsposition, under större delen av undersökningsperioden.

Det är viktigt att ha i åtanke att politikerna har egna incitament till att stärka förtroendet för det svenska näringslivet bland annat då Rothstein och Uslaner (2015) lagt fram bevis för att politikerna har högre förtroende i samhällen där den ekonomiska ojämlikheten är

45

låg. Politikernas bakgrund med lagändringen kan således ha sin grund i att de ville se en mer återhållsam ersättning till VD för att stärka sitt eget förtroende. Eftersom denna studie visar att ersättningen till VD ökat sedan lagen infördes kan politikernas förhoppning om ett starkare förtroende gett motsatt resultat. Då politikernas mål med lagändringen ser ut att ha misslyckats och deras förtroende riskerar att minska på grund av ökade ekonomiska ojämlikheter i samhället torde det finnas incitament för politikerna att se över lagen och fundera på om den verkligen är relevant för samhället idag.

Enligt Rännar (2016) påverkar informationen kring ersättning till VD en investerares syn på ett bolag, en allt för hög ersättning kan påverka investeringsbeslutet. Ersättningen är till och med så viktigt att Aktiespararna valt att ha med det som en av sina kärnfrågor i år. Trots att ersättningen till VD oftast är en liten del av bolagets totala kapital (Ericsson, 2014; Volvo, 2014) så kan alltså en allt för hög ersättning skada bolaget, både dess rykte (dir. 2002:115; Svenskt näringsliv, 2006) och investerarnas beslut. Ogrundat höga ersättningar kan påverka investerarnas beslut negativt vilket då kan innebära att bolaget går miste om investerare. En motsättning till att investerarna skulle påverka ersättningen nedåt är dock att en hög ersättning till VD sänder positiva signaler till investerarna om att VD i bolaget är en stjärna (Kollegiet för svensk bolagsstyrning, 2015; Rännar, 2016), varför investeringarna i bolag med VD som har en hög ersättning därmed kan tänkas öka. Med tanke på studiens resultat tycks de positiva signalerna om ersättningen till VD påverka investerarna mer än vad de negativa signalerna gör.

Bolagen i Sverige har en rädsla för konflikter (Randøy & Nilesen, 2002) och denna rädsla är något som i sin tur kan tänkas påverka bolagen till att höja ersättningen till VD. På grund av att bolagen vill undvika konflikter om varför deras ersättning till VD är lägre än andra bolags ersättning till respektive VD väljer de att höja ersättningen. Då ersättningen speglar kompetens finns risk för att onödiga och negativt riktade frågor uppstår då bolaget redovisar en låg ersättning, varför bolag höjer ersättningen för att inte utmärka sig från mängden samt för att ses som legitima för utestående aktörer.

Att alla kan ta del av informationen kring ersättningen till VD leder, precis som Marton (2016) säger, till att bolagen måste höja lönerna för att signalera ut till marknaden att de är ett bolag med en kompetent VD. Samtidigt som de ska sända ut signaler om en kompetent VD ska styrelsen i bolaget kunna motivera VD:s ersättning (Svenskt

46

näringsliv, 2006) och ha en tydlig länk mellan prestation och ersättning för att tillgodose investerarna (Park et al., 2001). Att kompensera VD med en hög ersättning för att sända ut signaler om att denne är kompetent och samtidigt motivera VD:s höga lön till investerarna torde innebära en konflikt för bolaget då de troligtvis vill höja ersättningen till en nivå som är svår att ge en bra motivering till. Det är således svårt att utifrån, bolagens perspektiv, höja lönerna till en allt för orimligt hög nivå, men som Rännar (2016) säger så innebär dagens rekryteringsprocess att VD har en enormt stark förhandlingsposition när han ska förhandla om sin ersättning. En VD kan komma med, i stort sett, vilka krav som helst och styrelsen har svårt att sätta sig emot kraven då de redan valt ut den person som de anser passar bolaget bäst (Rännar, 2016) och detta är något som studiens resultat stärker. För att bättre kunna kontrollera ersättningen till VD är det av vikt att se över rekryteringsprocessen för att öka styrelsens förhandlingsstyrka gentemot den sista kandidaten.

Teorin kring marknaden för VD (Fama, 1980) menar att VD:ar konkurrerar med sina prestationer vilka återspeglas i framtida ersättningar. Rännar (2016) talar om att VD är tävlingsmänniskor och att det är ersättningen de tävlar med. Eftersom informationen kring VD:s ersättning blev lättillgänglig för allmänheten efter lagändringen var det således enklare att jämföra VD:ar mot varandra och ersättningen kan därmed vara av större vikt på marknaden för VD. Den ökande öppenheten torde därmed innebära att en VD lättare kan jämföra sig med andra i samma position och konkurrensen VD:ar emellan torde således öka. Den jämförelse som görs ökar motivationen för att få en högre ersättning, då VD inte vill ha lägre ersättning än andra i samma position (Ungson & Steers, 1984; Braendle & Katsos, 2013). Den ökade öppenheten innebär således utifrån både teorin om marknaden för VD och motivationsteori att VD:s incitament till en hög ersättning stärks.

De olika intressenternas perspektiv tillsammans med resultatet i studien tyder på att det

finns ett samband mellan utvecklingen av ersättningen till VD och

tilläggsupplysningarna. En ökad öppenhet leder till högre ersättning men enligt Rännar (2016) kan utvecklingen till stor del hänföras till svaga storägare i bolagen som inte motverkar de höga ersättningarna, vilket lett till att bolagsledningen och VD trissat upp nivåerna på ersättningen.

47

Sammanfattningsvis visar resultatet i studien att lagändringen har misslyckats med sitt politiska mål, att leda till mer återhållsamma ersättningar till VD. Martons resonemang i balans (2016) kring att tilläggsupplysningarna har ökat ersättningen till VD verkar stämma utifrån studiens resultat. Dock ser det ut som att Marton (2016) har fel angående att tilläggsupplysningarna saknar relevans utifrån ett redovisningsperspektiv eftersom studien påvisat att tilläggsupplysningarna om ersättningen till VD faktiskt påverkar investerare i sina investeringsbeslut (Shortridge & Smith, 2009; Rännar, 2016). Rännar (2016) tycker att transparens är bra då det är viktigt att aktieägarna får ta del av samma information och tilläggsupplysningarna har visat sig vara relevanta utifrån ett redovisningsperspektiv. Då politikerna inte har lyckats med sitt mål är det nu dags att se över nästa steg i processen för att hålla nere VD:s ersättning, kanske är det dags att ta i tu med rekryteringsprocessen eller se över storägarnas inflytande över processen kring ersättningen till VD?

Marton (2016) säger “upplysningar som handlar om ‘goda’ politiska mål (hållbarhet, mångfald) måste kunna ifrågasättas ifall målen inte uppnås genom regleringen” (Marton, 2016) och vi anser därför att det är dags för politikerna att ifrågasätta om tilläggsupplysningarna verkligen är relevanta eller om de enbart motverkar sitt ursprungliga syfte.

Har upplysningar trissat upp VD:s lön? Ja, enligt vår studie har ersättningen till VD ökat sedan de obligatoriska tilläggsupplysningarna infördes år 2006.