Diskussion

I delstudierna har vi utgått från Faircloughs tre dimensioner: första dimensionen text, andra dimensionen diskursiv praktik och tredje dimensionen social praktik. I den första dimensionen, text, har de skönlitterära texterna och bilderna analyserats. I den andra dimensionen, diskursiv praktik, har produktionen men främst konsumtionen analyserats utifrån ett läromedelsperspektiv, samt vilka konsekvenser det får för barns lärande och identitetsutveckling. I den tredje dimensionen, social praktik, har de nischade bokförlagens normkritiska förhållningssätt och ideologiproduktion analyserats (Fairclough, 1992, s. 73 och 75; Svensson, 2019, s. 56–57; Winther Jørgensen & Phillips, 2000, s. 74). I vår studie är Faircloughs första dimension i huvudfokus men även den andra och tredje dimensionen behandlas. Syftet med studien var att studera ett urval av barnlitterära verk utgivna av tre normkritiskt nischade bokförlag. Detta för att synliggöra vilken ideologiproduktion och identitetskonstruktion som framträdde kopplat till etnicitets- och genusdiskursen. Frågeställningarna som låg till grund för vår studies analys och resultat är: ”Hur konstrueras etnicitet och etnisk mångfald i normkritisk barnlitteratur?”, ”Hur konstrueras genus och jämställdhet i normkritisk barnlitteratur?” och ”Hur kan resultateten av analysen förstås genom Norman Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys?”. I diskussionen nedan presenteras hur litteraturen kan förstås genom Faircloughs tredimensionella modell, samt hur etnisk mångfald och genus synliggörs och konstrueras i den normkritiska barnlitteraturen. De tre nischade bokförlagen Vombat förlag, Sagolikt bokförlag och Olika förlag, utger sig för att producera inkluderande och normkritisk barnlitteratur. Även om detta är bokförlagens ambition är det inte självklart vad den ambitionen innebär i praktiken. Det blir tydligt i studiens resultat att bokförlagens litteratur reproducerar maktordningar och redan dominerande normer. Vi är dock medvetna om att det inte är genomförbart att producera litteratur där alla normkritiska aspekter finns med i ett enskilt litterärt verk, eftersom barnlitteraturen avsedd för barn mellan tre och sex år innehåller relativt lite text, vilket begränsar innehållet. I delstudierna blev denna paradox tydlig, eftersom det i den analyserade litteraturen påvisas ett begränsat antal normkritiska aspekter, i förhållande till förlagens normkritiska intentioner. Genom Faircloughs tredimensionella modell redogörs för hur vi kan förstå hur etnicitet och genus konstrueras i den analyserade barnlitteraturen, först ur ett etniskt mångfaldsperspektiv och sedan ur ett genusperspektiv.

Utifrån Faircloughs första dimension, text (Fairclough, 1992, s. 73), går det att konstatera att barnlitteraturen utifrån ett etniskt mångfaldsperspektiv konstruerar en begränsad information om karaktärernas etnicitet, språk och religion. Den begränsade

34

informationen som presenteras i litteraturen är bekymmersam och en indirekt antydan om att dessa aspekter inte är prioriterade. I majoriteten av den analyserade litteraturen uppvisas en bristfällig och låg förekomst av etnisk mångfald. I litteraturen framträder en vithetsnorm i attribut, aktiviteter och familjer. I ett fall finns även tecken på en rädsla och ilska gentemot andra etniciteter, en ilska som kan vara ett sätt att visa på vem som har makten i rådande etnicitetsdiskurs. I och med vithetsnormen vid aktiviteter blir en eurocentrism framträdande där den västerländska etniciteten är normen (Sernhede, 2016, s. 82). Även i attribut som tavlor och i familjekonstellationer blir en vithetsnorm framträdande, vilket kan visa på vem som har makten i samhället samt en identitetskonstruktion blir synlig, som talar om att våra erfarenheter och kunskaper säger oss att en familj består av samma etniska ursprung. Karaktärer med annan etnisk tillhörighet än västerländsk är underrepresenterad och ges ingen betydande roll i majoriteten av berättelserna. När mörkhyade karaktärer blir synliggjorda i litteraturen konstrueras en utseendemässigt stereotypisk bild av dem. Majoriteten av de mörkhyade karaktärerna porträtteras med lockigt hår, samtidigt som en majoritet av de ljushyade karaktärerna porträtteras med rakt hår. Den här stereotypiska representationen av postkolonialt folk kan ses som en form av exotisering, alternativt som en positivt normöverskridande representation av människor med subsahariskt ursprung (Wikström, 2009, s. 63). Utöver den stereotypiska framställningen av mörkhyade karaktärer ges mörkhyade subjektspositioner och får enbart utrymme att synas vid specifika platser där en klädkod finns, exempelvis i samband med ett luciatåg. Detta ger en stereotypisk bild som skapar nya normer och föreställningar om olika etniciteter. Inte heller kvinnor i slöja, hijab, ges någon betydande roll i berättelserna utan får en underordnad maktposition. Etnisk mångfald inkluderas därmed i litteraturen samtidigt som andra etniciteter än den västerländska marginaliseras. Slöjan, radband, koranen och en muslimsk huvudbonad är alla attribut kopplade till den muslimska tron. De här attributen hamnar i motsats till kristna attribut, som lyfts fram både textuellt och visuellt, alltid i bakgrunden och får aldrig någon framträdande roll. Den svenska flaggan blir vid ett tillfälle representerad i litteraturen, utan representation av någon annan flagga kopplad till någon etnicitet. Representationen av den svenska flaggan kan ses som ett nationellt paraply för att förmedla ett inkluderande Sverige, vilket blir problematiskt i litteratur där andra etniciteter än den västerländska marginaliseras.

Ur Faircloughs andra dimension, diskursiv praktik (Fairclough, 1992, s. 73), med ett didaktiskt perspektiv på barnlitteraturen visar forskningsläget och resultatet i delstudie ett på att litteraturen konstruerar en vithetsnorm. Resultatet är ur ett didaktiskt perspektiv bekymmersamt eftersom det bidrar till en negativ identitetskonstruktion då alla inte ges möjlighet till inkludering, samhörighet, symboliskt talutrymme och representation. Litteraturen upprätthåller etnicitetsnormer som inte inkluderar alla människor och skapar en ojämn maktrelation. Barngrupperna i dagens förskolor är i stor utsträckning mångkulturella och det blir därför av stor vikt att spegla ett mångkulturellt samhälle även i barnlitteraturen. Vi anser, precis som Koss (2015), att när barn interagerar med litteratur med en rådande vithetsnorm finns det en risk att de får en uppfattning om att det är ”finare” att vara vit samt att en föreställning kan skapas om att en viss etnicitet uppmuntras framför en annan. Det går även att koppla till Sernhedes beskrivning av eurocentrism där den vita västerländska kulturen premieras och ses som norm, likt som i de analyserade litterära verken (Sernhede, 2016, s. 82). Kombinationen av exotiseringen av mörkhyade karaktärer och den svenska

35

flaggan som ett nationellt paraply, samtidigt som andra etniciteter än den västerländska marginaliseras, kan leda till den didaktiska konsekvensen att den västerländska etniciteten som norm reproduceras. Marginalisering av etniciteter i litteratur, som hypotetiskt sätt kan användas som läromedel, kan komma att påverka barnens identitetskonstruktioner och synen de har både på sig själva och andra människor. Likt som marginaliseringen av andra etniciteter än den västerländska får didaktiska konsekvenser, får även marginaliseringen av andra trosuppfattningar än den kristna tron konsekvenser. Barnen lär sig att den kristna tron är normen och att personer med en annan trosuppfattning ses som ”annorlunda”. Eventuella konsekvenser av hur barnlitteraturen konstruerar etnisk mångfald är att vissa etniciteter exkluderas medan andra inkluderas, detta får även konsekvensen att vithetsnormen reproduceras och stärks.

Sett ur Faircloughs tredje dimension, social praktik (Fairclough, 1992, s. 73), blir exotiseringen av karaktärer med annan etnicitet än den västerländska motsägelsefull i relation till vår tolkning av förlagens intentioner. Det eftersom förlagen utger sig för att vara normkritiska men samtidigt reproducerar en exotisering av mörkhyade personer. I en majoritet av litteraturen råder det en vithetsnorm, som tar sig till uttryck i kläder och utseende, attribut, familjer och aktiviteter. Gestaltningen av ett mångkulturellt samhälle, exempelvis vid gestaltning av städer, familjer, aktiviteter och attribut sker i låg grad i litteraturen. Litteraturen synliggör vidare familjekonstellationer där en majoritet av litteraturen visualiserar familjer bestående av samma etniciteter. De nischade bokförlagen uppvisar även en bristande etnisk mångfald i sin litteratur, en eurocentrism där den västerländska etniciteten ses som norm. Den låga etniska mångfalden, och reproduceringen av vithetsnormen, blir problematisk eftersom litteraturen kommer från förlag som utger sig för att vara normkritiska. Marginaliseringen av andra etniciteter än den västerländska kan vara ett försök till att spegla ett realistiskt samhälle, vilket inte behöver vara fel, men som enligt oss inte vidgar läsarens normer. Marginaliseringen sker även av kvinnor klädda i slöja, då de ges en underordnad maktposition och inte får sin talan förd. Med tanke på bokförlagens normkritiska nisch är det osannolikt att litteraturen tar med beslöjade kvinnor utan en medveten tanke om hur de framställs i litteraturen. Det blir därav problematiskt ur ett normkritiskt perspektiv att förlagen låter beslöjade kvinnor marginaliseras, genom att inte ge kvinnorna talutrymme eller en betydande roll i berättelserna. Marginaliseringen av slöjbeklädda kvinnor och andra etniciteter än den västerländska kan däremot även ses som ett försök till att spegla en realistisk bild av ett nutida mångkulturellt samhälle, men även den speglingen blir bekymmersam då det enbart leder till en reproducering av vithetsnormen och den kristna normen. Användningen av den svenska flaggan som ett nationellt paraply för att symbolisera ett inkluderande Sverige blir motsägelsefull när andra etniciteter än den västerländska marginaliseras i litteraturen. Sammanfattningsvis blir den återkommande marginaliseringen i litteraturen problematisk, utifrån Faircloughs tredje dimension, eftersom bokförlagen upprätthåller och stärker redan rådande normer när deras målsättning är att vidga normerna. De inkluderar en etnisk mångfald samtidigt som de andra etniciteterna än den västerländska marginaliseras.

Utifrån ett genusperspektiv och sett ur Faircloughs första dimension, text (Fairclough, 1992, s. 73), konstrueras det i litteraturen både textuella och visuella normvidgande försök, genom konstruktioner av könsneutrala karaktärer och könsneutrala kläder. Detta framträder

36

exempelvis i ett litterärt verk, där huvudpersonen har ett könsneutralt uttryck och ett könsneutralt pronomen, hen. Karaktärens könsneutrala gestaltning och avsaknaden av kvinnliga attribut ger dock en manlig framtoning, dels eftersom hen uppvisar manliga egenskaper, samt genom att övriga bikaraktärer har tydligt definierade könskaraktäristiska drag. Trots att det görs normvidgande försök i viss litteratur, förekommer det även könsstereotypiska gestaltningar som reproduceras. En stereotypisk konstruktion av manliga karaktärer som förekommer visualiseras genom kroppsbehåring på männens händer, armar, ben och ansikte, vilket inte förekommer på några av de kvinnliga karaktärerna i litteraturen. Genom att männen tillskrivs kroppsbehåring, förstärktes deras maskulinitet och gav en indikation om att inga kvinnor har kroppsbehåring på exempelvis armar och ben. Vidare uppvisar barnlitteraturen både befästningar och avvikelser i genuskonstruktionen, då socialt accepterade klädkoder för respektive kön utmanas i viss litteratur. Kvinnligt könskodade klädesplagg och attribut gestaltas användas av pojkar/män. Detta uppvisar en konfrontation mellan normdiskursen och det normbrytande beteendet, eftersom dessa pojkar/män bryter mot den dominerade genuskonstruktionen i diskursen. Däremot görs dessa kvinnliga attribut om till manliga attribut, för att gagna pojkarnas och männens syfte. I litteratur där flickor fick ta plats som huvudkaraktärer uppvisade konstruktionerna av samtliga flickor en stereotypisk manligt könskodat uttryck. Flickornas karaktärsdrag går i enlighet med Nikolajevas könsstereotypiska schema (Nikolajeva, 2004, s. 129). Flickornas manligt genuskodade egenskaper förstärks med manligt könskodade kläder. Detta indikerar ytterligare på att det manliga könet likt Hirdman menar, är högre upp i hierarkin (Hirdman, 1988, s. 54). Detta i kombination med att de kvinnliga huvudkaraktärerna är underrepresenterade, samt att de i visa fall även är könsstereotypiskt konstruerade, befäster och upprätthåller pojkarnas och männens position i litteraturen. I majoriteten av litteraturen där familjekonstellationer porträtteras presenteras en heteronormativ kärnfamilj, vilket ger en snäv och stereotypisk bild av familjer. Något som dock bryter mot de stereotypiska könsrollerna inom vissa familjer, är att viss litteratur illustrerar den moderna jämställda mannen, vilket är ett försök till normvidgning. Noterbart är att dessa gestaltningar är direkt missvisande, eftersom männen gestaltas inta dessa könsöverskridande roller i hemmet och familjen, enbart i litteratur som saknar övriga bikaraktärer i familjekonstellationen. Detta pekar på att männen endast tar sig an dessa normöverskridande roller eftersom de exempelvis har ensamt ansvar över hemmet, och därmed ger det ingen bild av en jämställd familj.

Barnlitteraturen sedd ur ett läromedelsperspektiv, och Faircloughs andra dimension, diskursiv praktik (Fairclough, 1992, s. 73), konstruerar en tydlig bild av att barnlitteraturen befäster och upprätthåller genussystemet och dess två grundläggande principer, dikotomin och hierarkin (Hirdman, 1988, s. 51). Historiskt sett har mannen alltid varit det dominerande könet, och litteraturen återskapar dessa tankemönster genom att exempelvis producera litteratur med en underrepresentation av kvinnliga huvudkaraktärer (Hirdman, 2001, s. 59– 60). Som Filipović (2018) menar kan underrepresentationen av kvinnliga karaktärer resultera i en sämre självbild hos flickor. Det blir även problematiskt att stereotypiska könskonstruktioner upprätthålls och reproduceras i litteraturen. Konstruktioner av de kvinnligt könskodade pojkarna, manligt könskodade flickorna och den moderna jämställda mannen, kan ge en antydan till normvidgning och att jämställdheten mellan könen har balanserats. Sett ur ett didaktiskt perspektiv, med utgångspunkt i att barnlitteraturen

37

betraktas som ett läromedel i förskolan, visar detta på att en jämställdhet inte har skett. Detta eftersom de könsstereotypiska föreställningarna enbart upprätthålls och reproduceras i ny skepnad. I litteraturen har det dock gjorts försök till en utjämning av maktstrukturer genom könsneutrala karaktärer. En didaktisk konsekvens av dessa konstruktioner av könsneutrala karaktärer, kan resultera i att maktbalansen mellan könen inte framträder lika tydligt, och att etablerade könsföreställningar reduceras. Konstruktionen av könsneutrala karaktärer och kläder, sett ur ett läromedelsperspektiv, kan bidra till att litteraturen blir identifierbar för alla, i en kontrast till omvärldens stereotypiska genuskonstruerade karaktärer. Det kan dock även bidra till att ingen kan identifiera sig med den könsneutrala karaktären, eftersom de inte känner igen sig i karaktärerna. Vi menar att det finns fördelar med könsneutrala karaktärer och färger, men att det inte räcker för att utjämna maktstrukturer. Valet att dölja karaktärernas könstillhörighet behöver inte nödvändigtvis vara en lösning för att uppnå jämställdhet, utan det krävs ett mer mångsidigt arbete för att vidga könsnormer. Även om bokförlagen med könsneutrala karaktärer försöker motsätta sig könsstereotypiska konstruktioner, förekommer det ändå stereotypiska konstruktioner av könen i litteraturen genom exempelvis tillskriven kroppsbehåring. Litteraturen upprätthåller och förstärker genuskontraktet mellan könen, som Hirdman beskriver är väletablerade föreställningar om respektive kön (Hirdman, 1988, s. 54–55). En didaktisk konsekvens av denna konstruktion som även blir en del av barnens identitetsskapande, ger uttryck för en etablerad samhällskonstruktion som påvisar att män har kroppsbehåring medan kvinnor inte har det, vilket är direkt felaktigt.

Utifrån Faircloughs tredje dimension, social praktik (Fairclough, 1992, s. 73), uppvisar resultaten från delstudie två att kvinnliga huvudkaraktärer är underrepresenterade i litteraturen. Detta resultat överensstämmer även med forskningsläget. De flickor som fick ta plats som huvudkaraktärer i de nischade bokförlagens litteratur, porträtterades som pojkflickor. Dessutom är majoriteten av övriga kvinnliga karaktärer i litteraturen framställda könsstereotypiskt. Underrepresentationen och de stereotypiska skildringarna av kvinnor i litteraturen ger en problematisk och felaktig bild av kvinnors roll i samhället. I och med bokförlagens normkritiska ambitioner, blir denna konstruktion av flickor motsägelsefull. Däremot genom att det förekommer könsneutrala karaktärer i litteraturen, ger det en antydan till att bokförlagens normkritiska förhållningssätt och ambition synliggjorts till viss del i deras litteratur. Förlagens intention med att vidga normer och normalisera exempelvis en pojke i klänning, kjol eller som lucia, uppvisar ett kontraproduktivt resultat. Detta eftersom när en pojke väl gestaltas utmana samhällets konstruktioner av genus, görs detta enbart i relation till att de kvinnligt könskodade kläder blir till utklädningskläder eller att de används för att bidra till goda prestationer. Detta befäster och indikerar att kvinnligt könskodade kläderna avviker från manlighetsnormen. Även om de normkritiska bokförlagen sett ur den sociala praktiken gör normvidgande försök, menar vi att de inte lyckas fullt ut, utan att de upprätthåller och reproducerar rådande normer i en ny form. Därför blir det utifrån ett genusperspektiv av intresse att problematisera hur förlagens intentioner, med exempelvis genuskonstruktioner och jämställdhet, synliggörs i deras litteratur.

Genom Faircloughs tredimensionella modell kunde vi förstå hur etnicitet och genus konstrueras i den analyserade barnlitteraturen. Utifrån Faircloughs modell framkom när delstudiernas perspektiv jämfördes att genus och jämställdhetsfrågor är dominerande i

38

litteraturen, och att etnicitetsfrågor hamnar i bakgrunden. Även i samhället i stort är genus och jämställdhet dominerande, och idag finns det genusvetenskapliga institutioner och organisationer som aktivt arbetar med dessa frågor. Genus- och jämställdhetsfrågor är i dag inte kontroversiella, utan är starkt förankrade och står i ständig utveckling. Till skillnad från genus- och jämställdhetsfrågor är etnisk- och religiös mångfald ett känsligare ämne att hantera och arbeta med, i och med dagens segregerade samhälle. Trots att det görs politiska försök till att minska segregationen och utjämning av samhällsstrukturer, är segregeringen och tankemönster som innehåller ett ”vi” och ”dom” präglande i barnlitteraturen. Vi menar att bokförlagen inte vågar ta sig an etnicitets- och religionsfrågor fullt ut, utan enbart skrapar på ytan. Att de normkritiskt nischade förlagen är mer inriktade på genusvetenskap och jämställdhetsfrågor kan ha sin grund i att dessa frågor, till skillnad från frågor om etnicitet och religion, är starkt förankrade i samhället. Bokförlagen kommunicerar fram en vilja att skildra inkludering och mångfald, vilket i de analyserade verken inte alltid uppnås utifrån ett etniskt mångfalds- och genusperspektiv. Sammantaget visar detta, utifrån Faircloughs tredje dimension, social praktik, och med ett etniskt mångfalds- och genusperspektiv, att det finns en paradox och slitningar i de nischade bokförlagens ideologiproduktion och målsättningen med deras litteratur. Trots deras försök till att vidga normer hamnar bokförlagen i stereotypiska mönster när de konstruerar etnicitet och genus i barnlitteraturen.

Vi har analyserat barnlitteratur från normkritiska bokförlag som alla har en intention att vara normvidgande och inkluderande. Trots detta har vi i våra analyser utifrån ett etniskt mångfalds- och genusperspektiv och Faircloughs första dimension, text, kommit fram till att etablerade normer och stereotypiska föreställningar reproduceras och upprätthålls i de analyserade normkritiska förlagens litteratur. Under studiens gång har vi därför insett komplexiteten med normkritisk litteratur, eftersom litteraturen konstruerar nya normer som blir normerande i sig. Vi ställer oss därför frågan om hur och vilka som bestämmer vilka normer som ska kritiseras eller inte? Eftersom analysernas resultat påvisar att etablerade samhällsnormer reproduceras och upprätthålls i den normkritiska litteraturen, riskerar den didaktiska konsekvensen att bli en stillastående utveckling. Dels genom reproduceringen av vithetsnormen och upprätthållandet av en kvinnlig underrepresentation av huvudkaraktärer. Ur den andra dimensionen, diskursiv praktik, och med ett didaktiskt perspektiv på barnlitteraturen blir det problematiskt att den analyserade litteraturen ser ut som den gör. Det blir därför av stor vikt för förskollärare att kritiskt granska vilken litteratur barnen erbjuds, för att synliggöra vilka normer som litteraturen förmedlar. Även om den normkritiska litteraturen har intentionen att vidga normer är det ingen garanti att litteraturen möjliggör detta, utan det krävs en medvetenhet om hur och vilken litteratur som ska användas som pedagogiskt material i förskolan. Utifrån studiens resultat, sett ur Faircloughs tredje dimension, social praktik, menar vi att den normkritiska litteraturen inte nödvändigtvis är mer inkluderande än litteratur från icke normkritiska förlag. Det blir därför ur ett läromedelsperspektiv av stor vikt att fundera över vilken ideologiproduktion och identitetskonstruktion litteraturen förmedlar, trots sin normkritiska nisch. Vi vill dock poängtera att det här är ett svårt material att hantera. Vi förstår att förlagen vill vidga normerna med sin litteratur, vilket de lyckas med till viss del, men vi ser också att de kämpar med stereotypiska föreställningar både ur ett etniskt mångfalds- och genusperspektiv.

39