I följande avsnitt presenteras resultat och analys av delstudie två. Diskursanalysen är utförd med fokus på genus och ett jämställdshetsperspektiv utifrån tre stycken teman: Kläder och utseende, attribut och familj. Temana skiljer sig till antalet åt i delstudierna. När jag analyserade barnlitteraturen framträdde för mig nämnda teman, vilka jag valde att analysera materialet utefter. Dessa teman blev därför även en del av studiens resultat. I resultat och analys nämns enbart titel på den barnlitteratur som har analyserats och under samtliga bilder nämns enbart boktitel och illustratör för att få en stringent text. Dessutom nämns inte sidnummer varken vid blockcitat eller bilder eftersom litteraturen i de flesta fall saknar paginering.
7.1 Kläder och utseende
I Prinsessan Victoria, Kivi och Monsterhund och När var egentligen i morse har ingen av huvudkaraktärerna könsstereotypiska kläder, utan tillsynes könsneutrala färger. I Prinsessan
Victoria behandlar litteraturen explicit ett socialklass- och maktrelaterat fenomen, där ett
samhälle skildras med två kvinnors helt olika positioner i det, den intersektionella tvisten mellan klass och kön blir framträdande. Huvudkaraktären gestaltas med halvlångt hår och som en omsorgsfull person, dessa egenskaper är en könsstereotypisk gestaltning av flickor i litteratur. Den hemlösa kvinnan Victoria som illustreras i litteraturen, har tunna och smutsiga kläder på sig och står utanför samhällets sociala praktik. Kontrasten mellan huvudkaraktärens välordnade kläder och Victorias kläder är påfallande, detta illustreras både textuellt och visuellt. Även om det gestaltas en ojämn relation mellan den hemlösa kvinnan och huvudkaraktären utifrån ett maktperspektiv, använder huvudkaraktären sin maktposition i den sociala praktiken för att bistå kvinnan med hjälp. I Kivi och Monsterhund illustreras Kivi i en vit pyjamas med gröna ränder, på huvudet har hen en vit mössa med blå rutor. Tillskillnad från huvudkaraktären i Prinsessan Victoria, syns inte Kivis hår. Kivi har utseendemässigt en könsneutral gestaltning, dock bidrar avsaknaden av kvinnliga attribut till en manlig framtoning, vilket framträder genom att de andra bikaraktärerna som omnämns som släkten, har mer definierade drag som är karaktäristiska för det manliga och kvinnliga könet. På nästintill alla bikaraktärer syns deras hår och hårfärger, samt förekommer definierade kroppsformer på enstaka karaktärer, såsom exempelvis bröst. Även pojkarna i
När var egentligen i morse är klädmässigt könsneutralt framställda. Den ena pojken har dock
axellångt hår, vilket är längre hår på en pojke än någon annan i litteraturen som har analyserats. Trots sina könsneutrala kläder och pojkens längre hår, upplevs inte pojkarna mer kvinnligt könskodade än manligt könskodade. Konsekvensen av att vissa karaktärer i litteraturen inte är könade leder till att den ojämna maktbalansen mellan könen inte manifesteras lika tydligt, eftersom strukturerna mellan kön inte är lika dominanta, samt att det reducerar etablerade könsföreställningar. En didaktisk konsekvens med konstruktioner av könsneutrala karaktärer, både vad det gäller karaktärer, utseende och färgval på kläderna, möjliggör litteraturen för att alla barn ska kunna identifiera sig med karaktärerna. På sådant
27
vis blir denna litteratur identifierbar för alla, i kontrast till en omvärld av stereotypiska genuskonstruerade karaktärer.
I Här kommer UppfinnarJohanna!, Bra bestämt! och Tyranno är huvudkaraktärerna flickor. I samtliga berättelser har flickorna på sig tröjor med ett tryck som associeras med en döskalle. I Tyranno framställs huvudkaraktären som bråkig och stökig av alla i sin omgivning. I Här kommer UppfinnarJohanna! har huvudkaraktären kläder som upplevs som stereotypiskt manligt könskodade. Förutom döskalletrycket har hon även ett tryck av en skiftnyckel och en hammare på tröjan samt knäskydd på byxorna. Flickan framställs både textuellt och visuellt som aktiv, självständig och tycks ha ett gott självförtroende. Även i Bra
bestämt! har huvudkaraktären stereotypiskt manligt könskodade kläder samt att hon har kort
orange hår och gestaltas som en bestämd flicka. Hur samtliga flickor framställs är typiska karaktärsdrag för att porträttera pojkar i litteratur. Båda flickorna i Här kommer
UppfinnarJohanna! och Bra bestämt! ska föreställa pojkflickor, både till det yttre och
personlighetsmässigt, detta är något som framkommer tydligt. Extra intressant att notera är att flickornas manligt genuskodade uttryck förstärks ytterligare med ett döskalletryck på deras tröjor.
(Här kommer UppfinnarJohanna!, Lesse, Lovisa; Bra bestämt!, Borgelöv, Maria och Tryanno, Johansson, Bettina).
Å ena sidan kan en didaktisk konsekvens vara att konstruktioner av pojkflickorna tenderar att bli mer uppskattade, eftersom de ägnar sig åt manligt associerade aktiviteter och uppvisar egenskaper som förknippas med män. Å andra sidan kan dessa konstruktioner innebära och påvisa samhällets föreställningar om könens kontraster, och det som stereotypiskt anses vara kvinnligt könskodat respektive manligt könskodat, som är förenat med upprätthållandet av den heterosexuella normen. Således står inte bara konstruktioner av pojkflickorna i konflikt mot genussystemets två grundläggande principer, dikotomin och hierarkin, utan även också mot den heteronormativitet som samhället grundar sig i.
I kalle med klänning, Kalle som lucia och Kalle blir kär! utmanas en manligt accepterad klädkod, eftersom Kalle bär en rosa klänning med silverprickar. I kalle med
klänning får Kalle låna den klänningen av sina flickkusiner en varm sommardag. När han
väl tagit på sig klänningen vill han aldrig mer ta av den, både textuellt och visuellt illustreras en glad och självsäker pojke. Han inser snabbt fördelar med klänningen och hur bra han presterar i den. Dock stöter han på negativa reaktioner från sin omgivning.
Har du blivit en tjej över sommaren eftersom du har klänning?
28 klänning, det är bara flickor som har klänning.
Det går verkligen inte för sig. Han måste ta på sig vanliga kläder. Han måste bli normal, och klä sig normalt.
Utifrån citaten konstrueras en uppfattning om att det strider mot väletablerade könsstereotypiska normer i genussystemet när en pojke bär klänning. Det blir även synligt att en pojke med klänning förlorar sin maskulinitet och indirekt påverkar hierarkin, eftersom pojkar/män anses vara en given norm och överordnad flickor/kvinnor. Omgivningens reaktion är ett resultat av samhällets uppfattning om att pojkar med klänning är onormalt, det förstärker en dominerande diskurs. Dessa maktrelationer i genuskonstruktionen om vad som anses manligt könskodat och kvinnligt könskodat, är kulturellt skapade. En diskursstrid av identitetskonstruktioner som tydligt vill normalisera pojkar i klänning, blir dock kontraproduktivt. Dels genom boktiteln Kalle med klänning, eftersom det styrker föreställningen om att en pojke med klänning avviker och bryter mot rådande normer. Men även genom att Kalle från början enbart tar på sig en klänning på grund av funktionella skäl. Kalles klänning gestaltas både textuellt och visuellt som ett attribut för goda prestationer.
Vad bra han har blivit över sommaren!
Det är klart jag spelar bra fotboll säger Kalle nöjt och nickar mot klänningen. Det är ju en målgörarklänning som jag har!
Ja, om det är klänningen som gör dig så bra, då borde vi allesammans sätta på oss klänningar.
(Kalle med klänning, Dahlquist, Katarina)
Kalle influerar alla manliga invånare i samhället att bära en klänning. Det ger en antydan till att genuskontrakten och den godtyckliga klädkoden för det manliga könet har utvidgats. Däremot bekräftar pojkarnas och männens agerande de traditionella maskulina normerna, eftersom klänningen blir ett attribut för att ge goda prestationer vilket befäster pojkarnas roll i litteraturen. En konstruktion av tävlande pojkar och män är en könsstereotypisk gestaltning i litteratur. Även silverprickarna på Kalles klänning omnämns både textuellt och visuellt likna fotbollar. Intentionen att påverka och bryta normen är framträdande, dock befäster detta ytterligare att klänningen görs om till ett maskulint attribut. Om pojkar/män uppvisar attribut och egenskaper som vanligtvis är förklippande med flickor/kvinnor, sker det i de fall då deras maskulinitet inte riskerat ta skada. I Kalle som lucia framkommer det tydliga könsstereotypiska konstruktioner. Kalle som blir vald till klassens lucia stöter på motstånd från sin omgivning.
Han har ju kort hår, En lucia ska ha långt hår. Men jag kan skaffa peruk, Det kan jag. Det är säkert.
29
Motståndet gällande Kalles hår, ändras till att handla om att han är av fel biologiskt kön.
Fröken harklar sig besvärat. Nu är det så att jag inte riktigt visste det här. Men det ät bestämt på skolan att lucian ska vara en flicka så det går tyvärr inte.
Rektorn förklarar att man inte kan ändra på traditioner hur som helst. Det har alltid varit en flicka som är lucia […]. Håll med om att det är bra mycket vackrare med en flicka som är lucia än en pojke.
Den dominerande diskursen synliggörs genom citaten, och en diskursstrid gestaltas där läraren och rektorn får representera det traditionella och den rådande normen som förlagen förkastar genom att gestalta en pojke som vill vara lucia. Kalle är slutligen en lucia utan sin peruk, samt andra manliga bikaraktärer, vilket påvisar att genuskontraktet utmanas. I
Maskerad förekommer både befästande av och avvikelser från genuskontraktets grunder,
hierarkin och dikotomin. Samtliga namngivna karaktärer har innan de börjar klä ut sig könsstereotypsiska kläder på sig. En pojke i berättelsen illustreras vilja klä ut sig till en prinsessa. Intentionen att normalisera en pojke som vill bära en prinsesskjol blir motsägelsefull, dels genom boktiteln Maskerad, samt genom utklädningskläderna. Detta eftersom det indikerar att det enbart är acceptabelt för pojkar att tänja på genuskonstruktioner vid lek och utklädning, eftersom samtliga pojkar från början hade stereotypiska manligt könskodade kläder. Manlighetsnormen synliggörs i flera litterära verk, genom att förstärka en total förskjutning mot den som avviker från det. Liknande sker i Kalle blir kär!.
Då får Jimpa en idé. Det är Maskeradens dag nästa dag. Tänk om alla skulle klä ut sig till Kalle och komma klädda i rosa klänningar med silverprickar?
Även i denna situation påvisas en uppfattning om och konstruktioner av att en pojke som bär en klänning har ”klätt ut sig”. Dessa didaktiska konsekvenser och konstruktioner av en pojkes avvikande klädval på detta sätt, skapar en identitetskonstruktion som befäster att det är något avvikande att ha klänning eller prinsesskjol på sig om man är en pojke. Det normvidgande syftet i litteraturen blir motsägelsefullt. Om kvinnligt könskodade pojkarsom bejakas i klänning och pojkflickor i döskalletröjor, är ett sätt att lösa problematiken med kvinnors underordning i litteraturen, kan det skapa identitetskonstruktioner där exempelvis en flicka måste förändra sig för att få ta plats i litteraturen. Mot bakgrund av de nischade bokförlagens normkritiska intentioner blir denna konstruktion problematisk. En konsekvens av denna diskursstrid ur ett didaktiskt perspektiv, är att det inte konstrueras en jämställdhet mellan könen, utan litteraturen reproducerar redan etablerade normer och stereotypiska föreställningar, även om det sker i en ny skepnad genom att byta plats mellan könen.
7.2 Attribut
I Kivi och Monsterhund och i Prinsessan Victoria avbildas huvudkaraktärerna utan vare sig kvinnliga eller manliga attribut och är dessutom inte heller könsbestämda. Huvudkaraktären i Kivi och Monsterhund framställs som en bestämd karaktär som brukar få som hen vill, detta gestaltas både textuellt och visuellt.
30
HUND! Tjuter Kivi. GE MIG EN HUND! Annars sover jag inte en blund!
HÖRREDU! Ropar Kivi, som till sist blivit sur, DITT HELKNÄPPA KLANTIGA KORKADE DJUR! Nu har du tramsat tillräckligt, nu får det vara slut.
I kombination med att Kivi illustreras som en högljudd karaktär och avsaknaden av kvinnligt attribut, förstärks de maskulina dragen. Dock illustreras Kivi också ha omtanke för den bråkiga monsterhunden som hen drömmer om, då hen i drömmen kramar, tvättar, tvålar och skrubbar rent den. Detta beteende förstärker de omsorgsfulla feminina dragen. Vissa övriga bikaraktärer avbildas med exempelvis smycke, smink och klackskor. Monsterhunden är inte heller könsbestämd, dock porträtteras hunden både textuellt och visuellt som elak, bråkig, busig och våldsam, vilket vanligtvis är könsstereotypisk gestaltning av manliga karaktärer. I Prinsessan Victoria uppvisar huvudkaraktären samma omsorgsfulla beteende mot den hemlösa kvinnan. En didaktisk konsekvens av att dessa huvudkaraktärer i Kivi och
Monsterhund och Prinsessan Victoria inte är könsbestämda, kan bidra till
identitetskonstruktioner där alla kan identifieras med karaktärerna. Det kan också skapa en distans där man inte kan identifiera sig med karaktärerna eftersom de inte är könsbestämda. I både Här kommer UppfinnarJohanna! och Bra bestämt! är huvudkaraktärerna och bikaraktärerna könsbestämda. I Här kommer UppfinnarJohanna! gestaltas huvudkaraktären som en aktiv flicka, vilket är en stereotypisk konstruktion av pojkar som framkommer i Nikolajevas matris (2004) och den schablonen som finns. Huvudkaraktären framställs även som uppfinnelserik och gör könsstereotypiska manliga saker, såsom skruvar och bygger, samt att de framträdande attributen är manligt könskodade. I Bra bestämt! har huvudkaraktärens mamma en feminin framtoning då hon illustreras bära en klänning, diadem och örhängen, dock har hon en tatuerad arm och en näspiercing. I både Här kommer
UppfinnarJohanna! och Bra bestämt! har det feminina förstärkts med maskulina attribut.
Konstruktionen av kvinnor som ägnar sig åt manliga aktiviteter eller egenskaper, stärker kvinnans position. Denna genus- och identitetskonstruktion blir således komplex ur ett läromedelsperspektiv eftersom de implicerar att dessa konstruktioner är nödvändiga för att stärka sin position som flicka och kvinna.
I Maskerad framgår det tydliga könsstereotypiska attribut bland flickorna och pojkarna. Flickorna klär ut sig till en prinsessa och en doktor, pojkarna däremot klär ut sig till farliga djur, en tiger och ett lejon som kan bitas och rivas. Flickorna som klär ut sig till vackra omsorgsfulla karaktärer, medan pojkarna till aggressiva och hårda karaktärer, är könsstereotypiska gestaltningar. Däremot är det en pojke som vill klä ut sig till en prinsessa, hans val illustreras dock som avvikande från normen, med tanke på hur övriga karaktärer porträtteras. Den här gestaltningen antyder till att man vill skapa en maximal konfrontation mellan normdiskursen och det normbrytande, eftersom det är en ensam individ som bryter mot den dominerade genuskonstruktionen och diskursen. Även i Tyranno sker en liknande könsstereotypisk konstruktion av Tyranno och huvudkaraktären. Tyranno som är könad till en han, är våldsam och stökig. Konstruktionen av flickor som omsorgsfulla och pojkar som bråkiga, förstärker stereotypa föreställningar, samt att ensidiga identitetskonstruktioner etableras som en didaktisk konsekvens.
31
I kalle som lucia är långt hår och luciakronor beskrivet som tydliga kvinnliga attribut, samt att dessa attribut gör en vacker. Textuellt framställs de manliga karaktärerna ha en inre längtan efter att få känna sig vackra.
Alla pappor plockar fram varsin luciakrona och sätter på sina huvuden. Allesammans har de längtat många, många år efter att också få vara magiska och strålande och vackra!
Att gestalta män/pojkar som vackra lucior är ett sätt att utmana samhällskonstruktioner där en heteronormativ och könsstereotypiska uppfattning råder. Det synliggörs däremot i litteraturen genom denna identitetskonstruktion ett ”vi” och ”dom” mellan könen, eftersom en man/pojke som lucia inte överensstämmer med den förväntade maskuliniteten. Detta implicerar att män/pojkar och kvinnor/flickor är åtskilda i ett genuskontrakt. Genom att problematisera genus som en social konstruktion samt sociala förväntningar i diskursen ”manligt” och ”kvinnligt”, skapas förutsättningar för att vidga normer och producera nya. Likande sker i Kalle med klänning och Kalle blir kär!. I Kalle blir kär!, skymtar det visuellt Prideflaggor, ett attribut för att vidga den heterosexuella normen. Textuellt gestaltas det normvidgande konstruktioner genom att Kalle är kär i tre personer samtidig, av båda könen. Något paradoxalt ur ett normvidgande perspektiv, är att majoriteten av litteraturen illustrerar visuellt och i enstaka fall även textuellt, de manliga karaktärerna med kroppsbehåring på händer, armar, ben och ansikte. Detta attribut är inte något som syns på någon av de kvinnliga karaktärerna. Genom att männen tillskrivs kroppsbehåring som ett attribut, förstärks deras maskulinitet och indikerar att kvinnor inte har hår på exempelvis armar och ben. Denna konstruktion av stereotypa ofta biologiskt förstådda manliga och kvinnliga kroppsliga skillnader reproduceras. Hur dessa könsidentiteter konstrueras blir problematiskt ur ett didaktiskt perspektiv, eftersom dessa föreställningar inte överensstämmer med verkligheteten, kommer att vara en del barns identitetskonstruktioner.
7.3 Familj
I Kivi och Monsterhund benämns alla bikaraktärer som släkten, vem som är vem eller vilket kön någon har exkluderas. Textuellt finns det innovativa språkliga konstruktioner.
Mappor, Pammor och morbrorster Jin, en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin, små parvelpyslor och storebröstar.
Genom dessa språkliga konstruktioner lämnas karaktärernas kön obestämda. Konstruktioner av släkten skapar en modern bild av hur diskursen familj kan se ut. Karaktärernas identitet och subjektspositioner inom diskursen män och kvinnor, konstrueras genom denna gestaltning inte några bindande förväntningar på respektive kön. Karaktären Kivi omnämns även med ett könsneutralt pronomen, hen. Det möjliggör även att skapa en egen tolkning av karaktären utan några förutbestämda föreställningar. Även i Prinsessan Victoria är huvudkaraktären inte könsbestämd, dock omnämns huvudkaraktären varken med ett könsneutralt pronomen eller ett könsneutralt namn.
I Bra bestämt! porträtteras en ny typ av familjekonstellation som inte har illustrerats i något av de andra analyserade litterära verken. Familjen består av huvudkaraktären som är
32
ett barn, barnets mamma och mammas kille. Även om familjekonstellationen är normbrytande, blir resultatet ändå en variant av en heterosexuell kärnfamilj. I Kalle som
lucia, Kalle med klänning och Kalle blir kär! porträtteras dock en traditionell heteronormativ
kärnfamilj. Kalle gestaltas som ett barn med god självkänsla som vågar bryta normer. Han bor med sin mamma och pappa mitt i centrum. Familjen illustreras som en arbetarklassfamilj, mamman arbetar som tågförare och pappan arbetar som bilmekaniker. Båda föräldrarna är märkbart könsbestämda, detta synliggörs både textuellt och visuellt genom exempelvis könens olika kläder. Med denna typ av barnlitteratur, sett ur ett läromedelsperspektiv, ger det en snäv och stereotypisk bild av hur olika familjekonstellationer kan se ut. I Här kommer UppfinnarJohanna! framkommer ingen information om karaktärens familjekonstellation, förutom att hon bor med sina två bröder i ett välordnat hem.
Något som bryter mot stereotypiska familj- och könsroller i Kalle blir kär!, Kalle som
lucia, När var egentligen i morse, Prinsessan Victoria och Tyranno är att litteraturens
konstruktion av männen/papporna, både textuellt och visuellt, framställer den jämställda mannen. Jämställdhetsdiskursen gestaltas genom konstruktioner av män som bakar, lagar mat, städar, går med barnvagn, hämtar och lämnar på förskolan. Gestaltningen av utvidgande könsroller och jämställdhet, kan ses som ett resultat av att genuskontraktet har omvärderats och moderniserats, med tanke på att överenskommelsen mellan könen i genuskontrakten är väletablerade och hierarkiska. När män intar en omhändertagande roll i hemmet och i familjen, framställs det som en normöverskridning i könsrollerna. I När var egentligen i
morse, Prinsessan Victoria och Tyranno, finns det dock inga kvinnliga bikaraktärer synliga
i berättelsen och i hemmen, därav framställs det som om männen enbart intar dessa könsöverskridande roller på grund av det. Utifrån ett maktperspektiv har mannen historiskt sett alltid ansetts vara det dominerande könet, samt att deras egenskaper har varit norm och har värderats högre än kvinnans. Om detta sätts i kontrast till framställningen av den jämställda mannen och deras normöverskridande beteende, där deras agerande ses som något imponerade och högaktat, blir kvinnans roll åter igen lägre värderad än mannens i hierarkin. En möjlig konsekvens av dessa diskurser och diskursstrider ur ett didaktiskt perspektiv, med