Syftet med vår undersökning var att ta reda på vilka förutsättningar ämnet idrott och hälsa har i en stadsdel i Malmö. Den stadsdel vi bestämde oss för hade sex skolor med årskurs 7-9. Vi har haft vår praktik i den här stadsdelen, därför blev det naturligt för oss att välja den. Fem av sex skolor deltog i vår undersökning. Vi intervjuade en skolledare, en idrottslärare och två elever (en pojke och en flicka) som var 15 år på varje skola. Vi har därefter sammanställt resultatet från intervjuerna och försökt finna likheter och skillnader mellan dem.
Om vi hade undersökt alla skolor i Malmö, så hade resultatet blivit mer rättvisande. Det hade varit mer möjligt att kunna generalisera om vi hade undersökt fler skolor i Malmö eller om vi hade gjort fler undersökningar. Men på grund av den knappa tiden vi har haft till vårt förfogande bestämde vi oss för att inrikta oss på en stadsdel i Malmö. Det är troligt att resultatet kan gälla för andra områden, om det är liknande skolor.
Vi har inte berört fråga tre, hur många av eleverna har svenska som andraspråk? i vårt resultat, eftersom frågan missuppfattades av skolledarna. En del trodde att vi menade vilka elever som hade ämnet svenska som andraspråk, men det vi ville ta reda på var vilka elever som har svenska som andraspråk. Detta märkte vi inte förrän vi transkriberade intervjuerna, så därför valde vi att inte ta med den frågan i resultatet, eftersom den skulle bli missvisande.
7.1 Ämnet idrott och hälsas betydelse
Skolledarna A, B, C och E tyckte att ämnet idrott och hälsa var viktigt eller mycket viktigt. Skolledare D menade att idrott och hälsa var lika viktigt som de andra ämnena. Enligt Eriksson m.fl. (2003) gjordes det en enkätundersökning på 200 grundskolor och 100 gymnasieskolor om ämnet idrott och hälsa. Skolledarna i undersökningen ansåg att ämnet idrott och hälsa var viktigt i jämförelse med andra ämnen. Vi blev positivt överraskade att så många skolledare i vår undersökning tyckte att ämnet idrott och hälsa var viktigt eller mycket viktigt. Skolledare A, B, C och E hävdar att många av skolornas elever tyckte att idrott och hälsa var ett trevligt ämne. Skolledaren på skola D berättade för oss att hon trodde att elevernas uppfattning om ämnet idrott och hälsa var ett trevligt ämne varierade. I en annan undersökning av Eriksson m.fl. (2003) där 20 grundskolor och 10 gymnasieskolor fick besvara en enkät om ämnet idrott och hälsa deltog 946 elever. Av dem som deltog var hälften pojkar och hälften flickor. De flesta eleverna ansåg att ämnet idrott och hälsa var ett intressant ämne.
7.2 Schemalagd tid i ämnet idrott och hälsa
Fyra av fem skolor, det vill säga skola A, B, C och E, i stadsdelen i Malmö hade idrott och hälsa två gånger i veckan. Skola D hade endast idrott och hälsa en gång i veckan, 75 minuter per gång. Skola B hade 100 minuter idrott och hälsa per vecka, medan skola E hade 100-110 minuter. Skola A hade 110 minuter idrott och hälsa per vecka och skola C hade 120 minuter idrott och hälsa. Ericsson (2003) skriver om en nationell enkätundersökning som skickades till alla grundskolor och friskolor i Sverige. 3590 skolledare besvarade enkäten och det var ungefär 70 procent av alla skolorna som svarade. Årskurs sju till nio hade i snitt 106 minuter idrott och hälsa per vecka.
I vår undersökning hade eleverna i årskurs sju till nio ett snitt på 102 minuter i ämnet idrott och hälsa. Endast två av de skolor vi hade undersökt översteg snittet på 106 minuter som vi har presenterat ovan i den nationella enkätundersökningen beskriven av Ericsson (2003). I vår undersökning skiljer det sig i hög grad mellan skola C som hade 120 minuter idrott och hälsa och skola D som hade 75 minuter idrott och hälsa per vecka. Skola C hade därmed 45 minuter mer idrott och hälsa per vecka än skola D. Det tycker vi är en väldigt stor skillnad, framför allt eftersom det är två skolor som ligger i samma stadsdel. När vi ställde frågan om vad eleverna saknade på idrottslektionen
svarade flicka D att hon inte tyckte att det saknades något förutom att hon ville ha längre idrott och hälsa lektioner, med fler tillfällen per vecka.
Enligt Sandahl (2005) har minskningen av fysisk aktivitet lett till ökad ohälsa. Riksidrottsförbundet (2005) hävdar att rektorerna har utsikter att öka den fysiska aktiviteten i skolan. Vi anser därmed att rektorerna kan påverka tidstilldelningen så att eleverna får ökad tid i ämnet idrott och hälsa. Till följd av detta kan eleverna få mer kunskaper om vikten att röra på sig, att äta rätt och erhålla mer fysisk aktivitet i skolan.
7.3 Antal friluftsdagar per år
Under läsåret 2000/2001 hade man i genomsnitt 3,75 hela friluftsdagar och 2,34 halva friluftsdagar. En del skolor hade inga friluftsdagar, medan andra skolor hade över tio friluftsdagar per år (Eriksson m.fl., 2003). I intervjuundersökningen vi har gjort frågade vi skolledarna om de hade friluftsdagar och i så fall hur många de hade per år.
Alla skolor hade friluftsdagar och de varierade från två dagar per år till fem dagar per år. Enligt Sandhal (2005) har friluftsdagarna reducerats kraftigt från 1928 då de grundades. Då hade man 15-20 friluftsdagar per år. 1960 förekom det sex till 12 friluftsdagar per år och på 1980- talet reserverades fyra till åtta dagar per år för friluftsdagar. När Lpo 94 infördes avskaffades den reserverade tiden för friluftsdagar.
7.4 Specialundervisning i ämnet idrott och hälsa
Eleverna har rätt till specialundervisning och det är rektorn som beslutar om vilka elever som ska få det (Utbildningsdepartementet, 2005). Djurstedt (1994) skriver att i grundskoleförordningen står det att särskilt stöd ska ges till de elever som har svårigheter i skolarbetet. När vi intervjuade skolledarna svarade skolledare A, C och E att de hade specialundervisning i ämnet idrott och hälsa. Skola B hade möjlighet att ge eleverna specialundervisning, men de hade ingen elev som behövde det just då. Skola D hade ingen specialundervisning för sina elever. När vi sedan intervjuade idrottslärarna om de hade specialundervisning svarade alla nej. Idrottslärare A berättade att han hade haft specialundervisning, när skolan hade pengar till det. Idrottslärare på skola C ansåg att de behövde specialundervisning och han hade därför tagit upp det med skolledningen som ännu inte hade tagit något beslut vid intervjutillfället. När vi gick igenom våra resultat blev vi förvånade över att skolledningen och idrottslärarna hade svarat så olika
på frågan om skolan hade specialundervisning i ämnet idrott och hälsa. Kanske beror det på att det råder en bristande kommunikation mellan skolledarna och idrottslärarna på de olika skolorna. Vi tycker att specialundervisningen i ämnet idrott och hälsa borde vara en självklarhet för alla elever som behöver det.
7.5 Idrottslärarnas utbildning
Tre av fem skolor i vår undersökning hade utbildade idrottslärare, det vill säga skola A, B och E. På skola C hade den ena idrottsläraren idrott som sidoämne och den andre idrottsläraren hade idrottspedagogutbildning. Skolledningen ansåg dock att båda var utbildade idrottslärare, eftersom att han tyckte att idrottspedagogutbildningen var något i gränslandet men ansåg att han trots allt var utbildad. Idrottslärare på skola D hade ingen idrottslärarutbildning, men var utbildad lärare.
I en enkätundersökning med ett stickprov på 225 lärare visade det sig att drygt 80 procent av de tillfrågade lärarna hade lärarutbildning och idrott i sin akademiska utbildning (Eriksson m.fl., 2003).
Vi tycker att det är viktigt att alla lärare är utbildade för de ämnen de ska undervisa i. Om man ska undervisa i ämnet idrott och hälsa anser vi att det är viktigt att man är utbildad idrottslärare, eftersom man ska ha kunskap om säkerhetsaspekten kring idrott och hälsa, till exempel veta hur man bygger upp en säker hinderbana, passningsteknik och att man har kunskap om idrottsskador och anatomi.
7.6 Idrottslärarnas trivsel med yrket
Det första vi frågade idrottslärarna var om de trivdes med sitt yrke. Alla trivdes med att vara idrottslärare. I enkätundersökningen med stickprovet som vi beskrivit ovan svarade 84 procent av idrottslärarna att de trivdes med sitt arbete (Eriksson m.fl., 2003).
7.7 Närområdet kring skolan
Tre av fem idrottslärare på skolorna A, C och E, berättade i intervjun att de saknade större gröna ytor i närområdet. Idrottslärarna A och D saknade närheten till bad och idrottslärare A saknade också närheten till skog. Idrottslärare på skola B tyckte att närområdet var bra förutom friidrottslöparbanorna och ansatserna till längdhopp. Av
våra erfarenheter från vår praktik tycker vi att skola C behöver ett större grönområde, medan skola B behöver rusta upp vissa delar av friidrottanläggningen utomhus.
I regel bör det finnas möjlighet till att utföra fyra till sex olika basaktiviteter på näridrottsplatsen i området. När vi intervjuade idrottslärarna berättade de att de aktiviteter som kunde utföras på skolornas skolgårdar och i närområdena var följande: basket, hoppa hage, en ruta för spel och bandy. Alla idrottslärarna kunde bedriva de flesta friidrottsgrenar nära skolan. De kunde också utföra de flesta bollsporter. Alla skolorna hade mer än fyra till sex basaktiviteter i sitt närområde och då räknade vi alla olika friidrottsgrenar och bollsporter som fanns.
7.8 Idrott och hälsa lektionernas innehåll
I vår undersökning var det mest förekommande svaret från idrottslärarna att de hade bollspel och kondition oftast på idrott och hälsa lektionerna. Eleverna hade olika svar på vilka moment som de hade oftast. Alla elever utom en nämnde en sak som de hade oftast på idrott och hälsa lektionerna. En annan elev nämnde två saker och vi räknade med båda svaren när vi sammanställde dem och räknade om svaren i procent. Den mest förekommande aktiviteten som eleverna tyckte att dem hade var bollspel med 46 procent och 27 procent av eleverna ansåg att de enbart hade blandade lektioner. Det tredje mest förekommande momentet på elevernas idrott och hälsa lektioner var stationer med styrketräning, 18 procent och en elev tyckte att de hade konditionsträning mest, 9 procent.
I kursplanen står det ingenstans att man ska ha bollspel på idrott och hälsa lektionerna, och ändå så är det bollspel som förekommer mest. När vi intervjuade idrottslärarna så ville dem inte specificera sig direkt på vilka moment som förekom mest, utan berättade att de hade blandade lektioner. Men när vi sedan bad dem att ange i detalj vad de hade mest av på idrottslektionerna så hade dem flesta idrottslärare mest bollspel.
I kursplanen för idrott och hälsa lyfts motorik, dans, friluftsliv, simning och orientering fram som viktiga aktiviteter. Ändå är den vanligaste aktiviteten bollspel (Eriksson m.fl., 2003). I en undersökning som Engström (2005) hade gjort med 2000 elever från årskurs tre, sex och nio från hela landet visade det sig att bollek/spel förekom mest i undervisningens innehåll. I årskurs nio hade eleverna igenomsnitt 35 procent bollek och spel.
7.9 Antalet elever idrottslärarna undervisar
I vår undersökning skiljer sig det totala elevantalet avsevärt mellan idrottslärarna. Idrottslärare på skola D hade idrott och hälsa ungefär 30 procent varje vecka och då hade han 120 elever. De andra idrottslärarna arbetade heltid med idrott och hälsa. Idrottslärare A hade över 200 elever och idrottslärare på skola B hade cirka 300 elever. Idrottslärare C hade ungefär 245 elever, medan idrottslärare på skola E hade cirka 250 elever.
I ett stickprov i en enkätundersökning med 225 lärare visade det sig att var femte lärare hade 50 eller färre elever i sin undervisning. Var fjärde lärare hade 250 eller fler elever (Eriksson m.fl., 2003).
Av de lärare som arbetade heltid i vår undersökning skiljde det totala elevantalet idrottslärarna undervisar väldigt mycket. Idrottslärare A hade över 200 elever och idrottslärare på skola B hade cirka 300 elever. Det var en väldigt stor differens med upp till 100 elevers skillnad. Vi blev väldigt förvånade över hur stor skillnad elevantalet var.
7.10 Fortsatt forskning
När vi sammanställde vårt resultat kom många frågor upp om hur vi hade kunnat vinkla undersökningen om vi hade haft möjlighet att forska vidare. Vi diskuterade mycket om bollspelens betydelse i ämnet idrott och hälsa. Vi blev inte förvånade över att den mest dominerande aktiviteten var bollspel. Det står ingenstans i kursplanen att idrott och hälsa lektionerna ska innehålla bollspel. Det vi hade velat forska vidare om är varför det förekommer så mycket bollspel på idrott och hälsa lektionerna och om det skiljer sig mellan kvinnliga och manliga idrottslärare. Det hade också varit intressant att se om det finns någon koppling mellan bollspel på idrottslektionerna och hur länge idrottslärarna har arbetat som idrottslärare.
Vi upptäckte också i vår sammanställning av resultaten att det är en stor differens mellan elevantalet som idrottslärarna undervisade. Det hade varit betydelsefullt att ta reda på vem det är som bestämmer hur många elever idrottslärarna ska undervisa för att täcka en heltidstjänst.