I detta sista kapitel kommer vi att diskutera vårt resultat i relation till tidigare forskning och kritiskt granska våra metodval. Vi kommer att avsluta med våra förslag till fortsatt forskning på området.
8.1 Resultatdiskussion
Vi har i vår resultatdiskussion valt att utgå från samma rubriker som finns i kapitlet om tidigare forskning för att tydligare kunna relatera våra slutsatser till andra studiers resultat.
8.1.1 Förskolans roll
Tallberg Broman beskriver att den första förskolan i Sverige, barnträdgården, skulle tillgodose barnen det som föräldrarna inte hade möjlighet eller kunde erbjuda sina barn (1991: 137). Utifrån vår empiri kan vi se att förskolans roll fortfarande innefattar en kompensatorisk roll, då pedagogerna i vår fokusgrupp resonerade om att en av grundtankarna med förskoleverksamheten idag är att erbjuda barnen det som förskolan anser att barnen behöver.
Genom pedagogernas diskussion rörande förskolans uppfostrande roll tolkar vi det som att ett av förskolans mål är att skapa en viss typ av medborgare. Jarl, Kjellgren och Quennerstedt beskriver detta som en typ av ideologisk styrning, där den gode medborgaren skapas utifrån en grundstomme av normer och värderingar, som skapas av det samhälle inom vilket de existerar (2012: 29). Den misskommunikation som kan uppstå från den typen av generalisering rörande en ideologisk styrning anser vi kan kopplas samman med förskolans första uppdrag, det vill säga att utbilda morgondagens samhällsmedborgare, den goda medborgaren (Jarl, Kjellgren & Quennerstedt, 2012: 29). Genom att förskollärare ser på sitt och förskolans uppdrag som
komplementärt så anser vi att det sker en avgränsning mellan förståelse och acceptans. Det är
skillnad i att förstå att en människa agerar på ett visst sätt och att acceptera att hon gör annorlunda. I och med detta så blir det kompensatoriska uppdraget ett tudelat svärd. Förskolan ska enligt Läroplanen stödja samt ha en god relation till hemmet (Skolverket, 2016: 13), vilket enligt vår uppfattning kräver både förståelse och acceptans. Dock ska pedagogerna även komplettera i de situationer där de inte anser att hemmet räcker till (Skolverket, 2016: 13),
vilket enligt vår uppfattning inte innefattar en acceptans för olika människors beteenden och egna värderingar. För att tydliggöra, om en anser att förskolan ska vara kompensatorisk så innefattar den tanken att hemmet brister i omhändertagandet av barn, det vill säga att förskolan värderar familjens levnadssätt. Pedagogerna i vår studie var dock tydliga med att poängtera att de inte värderar olika familjers val. Vilket leder oss till en undran om detta handlar om en politisk fråga, i och med att Läroplanen för förskolan utges av Skolverket som verkar på uppdrag av regeringen.
Utifrån pedagogernas samtal i vår studie så framgår det tydligt att de anser att förskolan har en kompletterande roll, det vill säga att förskolans verksamhet tillsammans med hemmet ska se till att tillgodose barnens alla behov. Förskolan har utöver omsorgsuppdraget även ett
fostrandeuppdrag (Skolverket, 2016: 5), vilket pedagogerna håller med om. De talar
exempelvis om att, för att kunna komplettera hemmet måste pedagogerna ha kunskap om området de är yrkesverksamma i, det krävs alltså mer än enbart kunskap om barn och lärandeuppdraget för att kunna fylla rollen som pedagog. Även Tallberg Broman poängterar att barnträdgårdarna agerade som samhällsfostrande och att målet var att uppfostra både barn och föräldrar (1991: 76-77). Enligt vår tolkning av pedagogernas samtal anser vi att förskolan fortfarande, om än bara till viss del, agerar fostrande och kompensatoriskt. Utifrån vår förståelse av maktbegreppet kan detta fenomen förstås som ett sätt att fostra den goda medborgaren. För att förskolan ska kunna vara kompletterande gentemot barnen måste pedagogerna skapa sig en förståelse av hemmet och vad som behöver kompletteras.
8.1.2 Barnfattigdom
Pedagogerna i vår studie var av åsikten att fattigdom inte är något som föräldrarna har valt och därför ville de inte se familjernas situation som ett “problem som behöver lösas”. Vår tolkning som grundas i våra resultat och analys är att förskolans roll som kompensatorisk kan grunda sig i godhet och en tanke om att hjälpa och vara någon som föräldrar och barn kan ty sig till. I kapitlet om tidigare forskning beskrev vi att barnträdgårdsledarinnorna ofta ägnade hela livet åt att skapa en bättre tillvaro för barnen i deras verksamhet (Simmons-Christenson, 1991: 28), och på grund av våra resultat är vi av åsikten att den grundtanken till viss del finns kvar inom yrket. Pedagogerna i fokusgruppen beskrev att de ofta tog med sig kläder eller material hemifrån om det saknades något på förskolan. Utifrån våra egna erfarenheter av förskolan så uppfattar vi att det här fenomenet är relativt vanligt. Individer som arbetar inom barnomsorg
har av tradition ansetts av omgivningen att vara människor som har mycket empati och en vilja att hjälpa, även om det går utanför deras arbetstid. Även Tallberg Broman beskriver att tanken om att finnas där för barnen och viljan att hjälpa familjen har grundat bilden av hur en pedagogen ska agera (1991: 72).
Detta leder oss till att ställa frågan om detta extraarbete med att utöver sina arbetsuppgifter stödja och hjälpa familjer ska kompenseras? Då våra slutsatser visar på, och även tidigare studiers resultat, att detta är en generell bild av hur personalen på förskolan betraktas. Vi kommer till slutsatsen att detta kan vara ett arv från barnträdgårdarna och att det kan vara en del av många kvinnodominerande yrken. Vi ställer oss frågande till om detta är något som arbetsplatser uppmuntrar eller avråder från, då våra resultat pekar på att detta är något som sitter
i väggarna och anses som en självklar del av yrket. I och med att arbeta på förskola generellt
är en kvinnodominerad arbetsplats och ensamstående föräldrar är en riskgrupp för fattigdom tänker vi tanken att denna grupp blir extra utsatt då de från arbetsplatsens håll förväntas arbeta oavlönat. För att tydliggöra så går även denna grupp miste om tid med sina egna barn, vilket är tvärtom mot vad förskolans grundtanke var att främja barnens behov.
För att återkoppla till vår slutsats ovan vill vi avslutningsvis poängtera att pedagogerna i fokusgruppen antog ett tydligt barnperspektiv och vi uppfattar det som ett sätt att tydliggöra förskolans primära syfte, att finnas till för och stödja barnen. I inledningen samt kapitlet om tidigare forskning diskuterade vi att förskolan har en tradition av att arbeta för barn och barns rättigheter. Den här traditionen anser vi genomsyrar pedagogernas förhållningssätt gentemot både barn och familjer. Vi upplevde i vår analys av empirin att pedagogernas förhållningssätt och relation till barn och familjer som befinner sig i fattigdom grundades i pedagogernas altruism och omhändertagande av barn.
8.2 Metoddiskussion
Vår initiala tanke var att ha en större fokusgrupp eller eventuellt två stycken för att kunna ha en större grupp att samla empiri från. Olika faktorer samverkade för att minska denna grupp exempelvis sjukdom hos pedagoger. Detta medförde att vi enbart hade tre pedagogers tankar och förståelse att förhålla oss till. Även om vi inte ämnar att göra en övergripande studie av vad pedagoger generellt anser så är denna grupp av mindre karaktär. På grund av vår kvalitativa
metod är det inte säkert att resultatet hade varit annorlunda om vi hade haft fler informanter. Det skulle dock kunna förhålla sig så men det är omöjligt att veta då vi ämnade att undersöka enskilda individers åsikter och förståelse.
Även vårt eget deltagande i fokusgruppen kan ha påverkat åsikterna och därmed vår slutsats i en riktning. Detta är däremot inget vi hade kunnat påverka mer än vi gjorde. Vi försökte minimera vårt deltagande i samtalet genom exempelvis att utgå från en intervjuguide samt att låta informanterna i största möjliga mån föra ett samtal sinsemellan.
8.3 Förslag till fortsatt forskning
I början av denna studie så upplevde vi att pedagogperspektivet på barnfattigdom var relativt outforskat, i alla fall i en svensk kontext. Så för att kunna säga något med säkerhet så måste en större studie genomföras. Det hade varit intressant att kunna jämföra olika stadsdelar inom Malmö men även att röra sig ut i landet och kunna göra en större rikstäckande studie. Vi upplevde fokusgruppen som en bra metod för just ämnen som barnfattigdom, då samtalet utvecklades naturligt och vi kom djupare in på ämnet ju längre samtalet pågick. Vi föreslår även att göra fler studier likt denna på förskolor överlag, då vi i vår efterforskning främst funnit studier rörande barnfattigdom som är utförda med eller kring skolbarn.