Den läromedelsanalys som har gjorts av Eriksson (2017), Brolin och Nohagen (2016) samt Palmquist och Widberg (2012) indikerar att begreppet jämställdhet som presenteras i böckerna i grunden bygger på samma principer. Det är dock bilden, förmedlingen och gestaltningen av jämställdhetsprinciper och föreställningen om kön som de väljer att förhålla sig olika till. Palmquist och Widberg (2012) är den av läroböckerna som anammar en gestaltning av jämställdhet som skiljer sig från de andra böckerna. Generellt i boken finns sällan några skrivningar om jämställdhet, förutom de som innefattas under avsnittet om just jämställdhet. Även i denna del av boken blir det tydligt att det finns en manlig norm. Fokus ligger främst på kvinnans historiska roll och hon omnämns genom sina släktbeteckningar med män. Eftersom män blir mer representerade både under avsnittet om jämställdhet och i resterande boken ökar också polariteten i beskrivningarna. Kontinuerligt representeras kvinnan endast av några enstaka belägg. Om dessa uppfattas som negativa blir således hela bilden av kvinnan, såväl som deras jämställdhetskamp, negativ. Mannen å andra sidan innehar ett större antal belägg, vilket resulterar i att deras spelrum är större. Således påverkar inte de enstaka negativa beläggen, exempelvis de om mäns övervåld mot kvinnor, lika mycket i det stora hela. Palmquist och Widberg (2012) blir den lärobok som främst speglar den tidigare forskningen i form av könsmarkerade strukturer och skildring av jämställdhetsaspekter. Precis som von Wright (1998) fann i sin granskning av läromedel ställer sig Palmquist och Widberg (2012) under en deterministisk skildring av elevernas kunskapsbildning (s. 45). Jag vill dessutom framhålla att det som Utbildningsdepartementet (2010) lyfter fram i rapporten Flickor, pojkar, individer, att somliga läromedel ter sig mer genusblinda än andra, genom att exempelvis inte inkorporera kvinnliga aktörer, skulle kunna resultera i en bristande självkänsla tillika låg meningsproduktion hos kvinnor (SOU: 2010: 99, s.187). Av den anledning fyller samtliga lärare en enormt viktig roll i klassrummet, så väl i beteende, normkritiskt förhållningssätt och inte minst i urval av läromedel; Denna rollen förefaller vara särskilt stor vid användning av läromedel som Palmquist och Widberg.
Resultaten ifrån Eriksson (2017) och Brolin och Nohagen (2016) är mer lika, även om de på sina punkter skiljer sig. Båda dessa läromedel väljer i högre utsträckning att inkludera ett jämställdhetsperspektiv i resterande delar av boken och inte bara behandla frågan under respektive kapitel som haft störst fokus i denna studie. Frågan huruvida man skall göra just
detta, alternativt hålla diskussion om jämställdhet till isolerade öar är en fråga för diskussion. Jag tror personligen utifrån den analys som har gjorts att det är enklare att diskutera olika samhällsinstanser utifrån ett normkritiskt perspektiv om man väljer att sprida ut innehållet. En av anledningarna till detta är för lärarna kan bortprioritera vissa avsnitt i böckerna till fördel för annat material. Om avsnittet om jämställdhetsperspektivet inte används och detta är det enda tillfälle i boken där denna problematik tas upp kommer de andra avsnitten, om exempelvis makt, privat- och samhällsekonomi, brott och straff, globala studier eller ideologi och politik, inte verka för en jämställd skola eftersom ett jämställdhetsperspektiv i framställningen helt saknas. Om man istället likt främst Brolin och Nohagen (2016), men även Eriksson (2017), väljer att inkorporera jämställdhetsdiskussionen i övriga avsnitt minskas stigmatiseringen kring begreppet och dess samhällsenliga påverkan. Samtidigt kommer eleverna kontinuerligt blir uppmärksammade på problematiken och kan diskutera detta i förhållande till det aktuella avsnittet med hjälp av samhällsvetenskapliga begrepp.
Denna diskussion blir särskilt intressant i förhållande till den metod, samt det material som använts i denna studie. Metoden gick först ut på att läsa och analysera texterna ifrån hela läroböcker, från pärm till pärm. Tidsproblematiken blev påtaglig och istället valdes att fokusera den kvalitativa textanalysen på de avsnitt som via rubriksättning indikerar ett högre fokus på en jämställdhetsdiskurs. Vidare lästes hela läroböckerna men analysen på resterande delar av böckerna blev således mindre. Detta resulterade i att Palmquist och Widberg (2012) i högre utsträckning hade fler sidor om jämställdhet att analysera än de andra två läroböckerna, totalt 2,6% av de totala sidantalen. Sidorna med jämställdhet i Eriksson (2017) utgjorde ca 2 % av innehållet, medan Brolin och Nohagen (2016) hade en siffra på 1,7 %. I böckerna som helhet var det dock Brolin och Nohagen (2016) som främst använde sig av och jobbade aktivt med att lyfta olika jämställdhetsfrågor kontinuerligt i boken. Om denna studie därför hade genomförts med mer tid till förfogande, där den kvalitativa textanalysen applicerats på hela böckerna hade därtill en mer omfattande datainsamling skett. Som följd av detta skulle resultatet säkerligen varierat; Detta beskrivs närmare under nästkommande underrubrik Förslag på vidare studier.
Eftersom det inte längre finns någon oberoende nämnd som granskar läromedel är det upp till antingen lärare eller skola att granska de läromedel man använder sig av i sin undervisning. Dessutom skall läraren enligt Skolverket (2011) även se till att
undervisningen präglas av ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom många lärare utgår ifrån färdigproducerade läromedel är det av största relevans vilka läromedel som används, då eleverna baserat på detta innehar mer eller mindre möjlighet att nå upp till jämlikhetsmålet (Carlson & von Brömssen, 2011, s. 30f). Böcker likt Palmquist och Widberg (2012) som enligt denna studie inte lever upp till detta krav behöver dock inte avfärdas i sin helhet. De skulle mycket väl kunna användas för att diskutera jämställdhet och den ojämlika framställningen, samt hur läroböckerna i sin tur påverkar framställningen av begreppet i fråga. I sin tur skulle man kunna komplettera med andra texter som har perspektiv som mer går i linje med de jämställdhetskrav som ställs i GY11. Med detta perspektiv skulle läraren förhoppningsvis kunna undervisa om normer, samt bidra till en nyanserad porträttering av jämställdhet, och framförallt genusrepresentation. Även om det är omöjligt utifrån denna studies metod- och materialramar att förutse hur användandet av dessa böcker skulle bidra till en ökad förståelse för jämställdhetsproblematiken, skulle man kunna gissa olika möjliga scenarion. Generellt skulle man kunna säga att böckerna ger ett högre meningserbjudande till de manliga läsarna då de innehåller fler manliga röster, mer manliga representanter samt använder sig av ett språk där det manliga blir normen. Även i de böcker som har högre performativ ansats finns en överrepresentation av män i den löpande texten, såväl som i indexet. Detta i sin tur leder till att eleverna riskerar att inte bli lika fria i sin identitetsutveckling baserat på kön.
6.1 Förslag på vidare studier
Det finns en mängd olika sätt som man skulle kunna fortsätta eller utöka denna studie på. Några av dem har jag redan varit inne på i diskussionen, men jag kommer här att försöka konkretisera dessa förslag ännu mer. Det jag finner mest intressant att utveckla är att göra en liknande normkritisk analys på samma material, men med hela boken som datamaterial. I denna studie har data härletts ifrån primärt de avsnitt i läromedlen som behandlar jämställdhet. I böckerna finns dock rubriksättningar, bildtexter, informationsrutor och andra relevanta text- och bildstycken som skulle kunna ligga till grund för en utökad undersökning. Skulle man göra en sådan undersökning tror jag att man skulle få en mer nyanserad och korrekt porträtterad bild av hur läroböckerna i sin helhet presenterar, gestaltar och förmedlar jämställdhet; samt hur begreppet används och förklaras.
Ytterligare en förlängning av denna studie skulle kunna göras i form av en intervjustudie med antingen elever eller lärare som praktiskt använder sig av flera eller enstaka av dessa böcker. Vad som skulle vara intressant i det fallet är att undersöka hur mycket läromedlens innehåll styr undervisningsupplägget, detta sker enklast genom en kvalitativ intervjustudie med verksamma lärare. Carlson och Von Brömssen (2011) hävdar att att en stor andel av lärarna använder läromedel i sin planering av läsårets undervisningstimmar och att läromedlets innehåll till stor del styr hur lektionen kommer vara utformad (s. 30f). Det är heller inte helt ovanligt att den enda informativa text som eleverna stöter på i undervisningssammanhang är hämtat ifrån just läromedlen (ibid.). Med denna information skulle det även kunna tänkas vara intressant att göra en jämförande studie hur elever, eller lärare upplever dessa böcker – deras bild av saken. De böcker som lärare finner mest lämpliga i förhållande till läroplanen kanske inte är de böcker som eleverna upplever sig själva lära bäst av. Att få in elevernas röster tycker jag skulle vara särskilt intressant då jag under min efterforskning inför denna studie inte fann någon studie som fokuserade på elevers röster om läromedel.