Under denna rubrik presenteras studiens slutsatser och dess relation till tidigare forskning. Av- snittet redogör även för styrkor och begränsningar samt studiens relevans för det sociala arbe- tet.
Slutsatser
Syftet med denna studie var att undersöka hur det talas om ungas riskfaktorer för gängkrimi- nalitet i svenska rikstidningar samt att undersöka om synen på riskfaktorer påverkar vilka åt- gärder som ges som förslag i tidningsartiklarna. Studiens frågeställningar var: Hur talas det om ungas riskfaktorer i svenska tidningsartiklar om gängkriminalitet? Vilka diskurser går att finna i artiklarnas framställning av riskfaktorer? Vad exkluderas när tidningar skriver om ungas risk- faktorer för gängkriminalitet? Hur påverkar diskurserna de åtgärder som förespråkas?
Mot bakgrund av den första frågeställningen framkom det flera teman om hur det talas om ungas riskfaktorer för gängkriminalitet. Det talas om otillräcklig lagstiftning, brister i myndig- heter och brister i skolväsendet som riskfaktorer för gängkriminalitet. Vidare talas det om mi- gration som riskfaktor, där invandring framställs som ett problem. En rådande machokultur och en tystnadskultur som beskrivs skapa förutsättningar för gängkriminalitet talas också om i ter- mer av riskfaktorer. Psykisk ohälsa och destruktivt beteende hos unga är också faktorer som
framställs som risk för gängkriminalitet i artiklar, och barns frustration, ilska och ångest kan då bidra till kriminalitet. Socioekonomiskt utanförskap i form av låg inkomst, bristfällig utbild- ningsnivå, hög andel ensamstående föräldrar, stora barnaskaror och trångboddhet framträder också som riskfaktorer. Det talas även om ungas strävan efter status och gemenskap samt brist på fritidsaktivitet som riskfaktorer för gängkriminalitet.
Framställningarna av riskfaktorer för gängkriminalitet i artiklar vilade på vissa antaganden som skapade olika diskurser. I tidningsartiklarna framkommer diskurser om att ungdomar ”väljer” gängkriminalitet, om individens ansvar men också om att samhälleliga problem bidrar till ungas gängkriminalitet, således samhällets ansvar. Det framkommer också en diskurs om att gängkriminalitet härleds till biologiska egenskaper hos individen. I vissa artiklar framträder också en diskurs om invandring som riskfaktor för gängkriminalitet, och även åtgärder, som förebyggande respektive straffrättsliga, som de mest framgångsrika i att bekämpa gängkrimi- naliteten. Beroende på diskurs betraktas vissa beskrivningar som sanning medan vissa exklu- deras (Winther Jørgensen & Phillips, 1999). Utifrån ett maktperspektiv kan media därmed tän- kas ha en definitionsmakt i framställningen av olika diskurser, där vissa förhållanden definieras som riskfaktorer för gängkriminalitet och andra inte. Makten kan dock inte härledas till en viss institution, eftersom maktrelationerna inte är fristående från varandra (Foucault, 2002). Vad artiklarna benämner som riskfaktorer och vilka diskurser de bygger på påverkas således av andra maktförhållanden i samhället.
Men vad exkluderades egentligen när artiklarna skrev om ungas riskfaktorer? Av analysen framkom det att gemensamt för artiklarna var att alla framställde problemet som förknippat med unga män. Artiklarna exkluderade således andra kategorier som exempelvis kvinnor eller äldre män och problematiserade inte heller könsnormerna knutna till män. Artiklarna exklude- rade också en helhetssyn på riskfaktorerna bakom gängkriminalitet. Utifrån diskurserna betrak- tades gängkriminalitet som antingen grundande i individuella eller strukturella riskfaktorer. Artiklarna betonade även betydelsen av antingen förebyggande eller straffrättsliga åtgärder och utelämnade vikten av en kombination av åtgärder. Flera artiklar skrev också om segregering som riskfaktor men exkluderade integrerande åtgärder. Gemensamt för de flesta artiklarna var också att de exkluderade att ”svenskar” begår brott och framställde det som ett invandrarpro- blem. Artiklarna utgick även från en diskurs om att unga väljer gängkriminaliteten och proble- matiserade inte huruvida strukturell orättvisa kan tänkas tvinga in dem i kriminaliteten. Den teoretiska analysen visade sedan på hur dessa exkluderande förklaringar kan få konsekvenser för unga, i form av att de stämplas som ansvariga för gängkriminaliteten och betraktas på ett sätt som gör att de riskerar att utveckla en avvikande spiral. Att förknippa vissa sociala kate- gorier med gängkriminalitet kan också forma människors tolkningsrepertoarer, vilket kan ge upphov till fördomar om vissa grupper.
De olika diskurserna kan också påverka vilka åtgärder som förespråkades. Om riskfaktorerna framställdes som individuella omständigheter eller utifrån en biologisk diskurs förespråkades ofta individuellt riktade åtgärder. Flera av de tidningsartiklar som talade om att unga väljer gängkriminaliteten förespråkade att dessa skulle få tillgång till andra alternativ som till exem- pel utbildning eller arbete. Om riskfaktorerna istället talades om utifrån gängkriminalitet som ett samhällsproblem förespråkades ofta åtgärder som exempelvis att förbättra samverkan mel- lan myndigheter eller skärpa straffen. Vissa artiklar gav till exempel förslag som nyrekrytering av poliser samt kompetenshöjning inom socialtjänsten och skolan. Dessa åtgärder kan relateras till avsnittet bakgrund och lagstiftning. Av bakgrunden framkommer det att just dessa myndig- heter arbetar med problemet och att samverkan mellan polis, socialtjänst och skolan är viktigt i arbetet mot unga som begår brott. Utifrån bakgrunden framkommer också att regeringen sat- sar på skola och socialtjänst i socialt utsatta områden (Rikspolisstyrelsen, 2014). Diskursen om
gängkriminalitetens invandring bidrog istället till att insatser som minskad invandring eller att öka kvaliteten inom segregerade skolor förespråkades. Vissa artiklar förespråkade också hår- dare straff utifrån att de förebyggande sociala insatserna inte var tillräckligt effektiva. Utifrån bakgrunden har det införts längre straff för att minska gängkriminaliteten (Regeringen, 2020). De åtgärder som vidtas idag är däremot anpassade utifrån tanken om att unga lagöverträdare ska få mildare straff och hållas borta från fängelset, vilket är en tanke som vissa artiklar inte delade. I artiklarna identifierades åtskilda diskurser om förebyggande kontra straffrättsliga åt- gärder, utifrån bakgrunden framkommer dock att regeringen arbetar med en kombination av straff och förebyggande arbete.
Jämförelse med tidigare forskning
De studier som presenterades i tidigare forskning identifierade hur gängkriminalitet framställ- des i media. Det handlade om att media via språket associerade grupper i samhället med kri- minalitet, som migranter och invandrare (Baranauskas, 2020; Collins, 2007) och att beroende på vilket område ett brott begicks i beskrevs det olika i media (Baranauskas, 2020). Tidigare forskning identifierade också att beroende på hur länder konstruerade ungdomsvåld och krimi- nalitet såg åtgärdsplaneringen olika ut (Peetz, 2011). De skillnader som kunde identifieras mel- lan tidigare forskning och den aktuella studiens fynd var att i resultatet av tidigare forskning fanns ett större fokus på hur gängkriminalitet framställdes i media och inte på hur riskfaktorer för gängkriminalitet framställdes i media. I jämförelse med fynd från tidigare forskning fanns det liknande diskurser i talet om gängkriminalitet. Tidigare forskning identifierade en diskurs om identitet kopplad till gängkriminalitet och unga förbrytare, och att gängkriminalitet fram- ställdes som eftersträvansvärt (Densley & Stevens, 2015; Mayr, 2012; Smith, 2013). Det fanns också studier som tydde på en diskurs om invandring och etnicitet kopplad till gängkriminalitet (Stjernborg, Tesfahuney & Wretstrand, 2015; Collins, 2007). Det talades förhållandevis mycket om riskfaktorer i artiklar kopplat till individuella egenskaper eller förhållanden vilket var en likhet i den aktuella studiens slutsatser kopplade till rådande diskurser. Barkan och Rocque (2018) framförde rasism som grundläggande orsak till gängkriminalitet och gatubrott. Rasism fördes däremot inte fram som en riskfaktor för gängkriminalitet i någon tidningsartikel. Ett huvudsakligt fynd i studien var att det fanns en diskurs om att unga väljer gängkriminalitet, vilket inte kunde identifieras i tidigare forskning. Ett av studiens fynd var också att det förekom en diskurs om invandring som riskfaktor för gängkriminalitet, vilket kunde utgöra en likhet med tidigare forskning där det förekom en diskurs om etnicitet och att invandrare förknippas med kriminalitet. Ytterligare ett fynd var också att det kunde förekomma konkurrerande dis- kurser inom ramen för riskfaktorer för gängkriminalitet, där diskursen om individuella riskfak- torer konkurrerande med diskursen om samhälleliga riskfaktorer för gängkriminalitet. Det fanns också konkurrerande diskurser gällande förebyggande insatser och straffrättsliga påfölj- der.
Fynd och förändringsförslag
Ett huvudsakligt fynd var att tidningsartiklarna talade om riskfaktorer utifrån diskurserna att individer väljer gängkriminalitet och att problemet grundar sig i individuella egenskaper och omständigheter. Dessa diskurser bidrog till att de åtgärder som förespråkades utgick från en- skilda individers förhållanden. Utifrån bakgrunden framkommer det att flera individuella åt- gärder vidtas i arbetet med gängkriminalitet. Socialtjänsten ska exempelvis i ett nära samarbete med hemmen sörja för att unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt får de stöd de behöver (5 kap. 1§ p.8 SoL). Socialnämnden ska också försöka att tidigt identifiera vilka unga som är i riskzonen, genom bedömningar utifrån ungas skydds- och riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2020).
En stor del av det förebyggande arbetet mot gängkriminalitet sker också inom ramen för sociala insatsgrupper. Arbetsmetoden utgår från en samverkan på individnivå, där den unges behov identifieras och en individuell åtgärdsplan upprättas (Rikspolisstyrelsen, 2014). De förebyg- gande åtgärderna mot gängkriminalitet inom socialtjänsten sker således på individnivå med utgångspunkt i att det är vissa ungdomar som riskerar att bli kriminella och att dessa därför behöver få stöd och hjälp.
En annan diskurs som identifierats i denna studie är däremot att gängkriminalitet framställs som grundat i övergripande samhällsproblem, vilket rymmer antagandet om att det är samhället i stort som ”gör” individer kriminella. Den rådande machokulturen, fattigdom, segregation, orättvisa och brister i myndigheter framställs då som riskfaktorer i tidningsartiklarna. Av bak- grunden framkommer dock inte denna syn på riskfaktorer för gängkriminalitet, vilket gör att de åtgärder som framkommer inte bedrivs på en övergripande samhällsnivå. En fara med att myndigheter utgår från åtgärder på individnivå kan tänkas vara att komplexa sociala problem överlåtes på enskilda individer. En sådan syn på gängkriminalitet kan tänkas bidra till att unga personer stämplas som ansvariga för problemet, vilket i sin tur kan leda till att de utvecklar en negativ självbild och kommer in i en avvikande spiral. Ett förändringsförslag är därför att det sociala arbetet bör fokusera mer på riskfaktorer på samhällsnivå. Tidigare forskning belyser också att insatser som utformas för att minska kriminalitet bör fokusera på grundläggande or- saker istället för enskildas riskfaktorer. Underlåtenhet att göra det kan leda till att grundläg- gande orsaker kommer att fortsätta producera samma resultat och att vissa sociala grupper fort- satt är mer utsatta än andra (Barkan & Rocque, 2018). Att arbeta mer med övergripande sam- hällsåtgärder innebär däremot inte att det individuella arbetet bör negligeras, det kan tänkas vara viktigt att socialtjänsten fortfarande ger individanpassat stöd till de unga som behöver det. Det kan därför vara nödvändigt att arbeta med gängkriminaliteten utifrån en helhetssyn där alla rimliga riskfaktorer beaktas. Denna syn kräver dock att berörda myndigheter inte låter diskurser konkurrera ut varandra på ett sätt som gör att vissa åtgärder betraktas som mer lämpliga än andra.
Studiens styrkor och begränsningar
En begränsning som identifierats i studiens förfarande är att endast 17 artiklar användes i ana- lysen. Om fler artiklar inkluderats hade det kunnat visa på fler diskurser och tydligare teman inom ramen för hur det talas om riskfaktor för gängkriminalitet. Ytterligare en begränsning med studien är det faktum att vi som utfört studien inte är helt fristående från de diskurser som identifierats, studien skulle således kunna skapa nya kategoriseringar och sanningsanspråk mot bakgrund av vår egen förförståelse av riskfaktorer för gängkriminalitet. Det bör även diskuteras huruvida tidningarnas politiska ställning kan påverka de diskurser och framställningar av risk- faktorer som framkommit. De flesta tidningar som inkluderats här betraktas som oberoende liberala, oberoende moderata eller oberoende socialdemokratiska. I tidningarnas ledarartiklar samt debattartiklar kan därför politiska ståndpunkter ta sig i uttryck. De nyhetsartiklar som tidningarna publicerar kan dock betraktas som objektiva, oberoende och opolitiska. Eftersom urvalet inkluderar ledarartiklar, debattartiklar och nyhetsartiklar från olika rikstidningar skulle de diskurser som framkommit kunna ha påverkats av vissa politiska ståndpunkter, vilket kan vara viktigt att ha i åtanke när resultatet tolkas. Styrkor med studien kan anses vara den struk- turerade diskursanalytiska metoden WPR, eftersom frågorna är strukturerade för att fånga upp det som är av vikt i texten och skapa transparens. Ytterligare en styrka är att vi som utfört studien har under hela processen utgått från en egen reflexivitet och medvetenhet i förhållande till den egna studien och dess resultat. Slutligen har studien en styrka eftersom den kan synlig- göra det självklara och slutsatserna kan vara föremål för en viktig och aktuell samhällelig dis- kussion, som kan bidra till nya betydelsefulla insikter.
Studiens relevans för socialt arbete
Socialnämnden har ett ansvar att verka för att barn och unga får möjligheten till att växa upp under goda och trygga levnadsförhållanden (5 kap. 1§ SoL). En del av det ansvaret innebär att socialtjänsten ska uppmärksamma barn och unga som riskerar att utvecklas ogynnsamt, i syfte att ge dem det skydd och stöd de behöver. Det kan till exempel handla om unga som riskerar att hamna i kriminalitet (Socialstyrelsen, 2020). I arbetet kring barn och unga som begår brott eller riskerar att begå brott utgår socialnämnden från riskfaktorer för brottslighet (Socialstyrelsen, 2020). Denna studie kan tänkas vara relevant för socialt arbete eftersom den visar på vilka diskurser som identifierats när media talar om riskfaktorer för gängkriminalitet och hur detta är kopplat till de åtgärder som vidtas idag. Denna kunskap kan tänkas bidra till en förståelse för varför det sociala arbetet kring gängkriminalitet ser ut som det gör. Att arbetet ofta bedrivs med fokus på enskilda individer skulle till exempel kunna bero på att det finns en rådande diskurs om att dessa väljer gängkriminaliteten och att problemet grundar sig i indivi- duella egenskaper och förhållanden. Studien belyser således hur olika “sanningar” om verklig- heten skapas utifrån språkbruket i tidningsartiklarna. Förutom att visa på kopplingen mellan de åtgärder som vidtas idag kan studien också belysa vilka alternativa förklaringar som finns och på så sätt öppna upp för en diskussion inom området. Vilka åtgärder hade till exempel vidtagits om de unga i risk för gängkriminalitet istället betraktas som offer för strukturell orättvisa? Stu- dien kan således tänkas ge det sociala arbetet förslag på alternativa synsätt genom att synliggöra förgivettaganden och göra det osynliga till föremål för diskussion.
Ett förslag till fortsatt forskning är att komplettera denna studie med en granskning av hur berörda myndigheters styrdokument konstruerar förståelsen för riskfaktorer för gängkrimina- litet. Som tidigare nämnt kan det sociala arbetet påverkas av rådande diskurser om riskfaktorer. Om olika diskurser kopplade till riskfaktorer för gängkriminalitet hade kunnat identifieras i styrdokument, hade det förmodligen kunnat bidra med en djupare förståelse för det sociala arbete som idag bedrivs mot gängkriminalitet.
Referenslista
Adorjan, M. C. (2011). Emotions Contests and Reflexivity in the News: Examining
Discourse on Youth Crime in Canada.Journal of Contemporary Ethnography, 40(2), 168-198.
Ang, R. P., Huan, V. S., Chan, W. T., Cheong, S. A., & Leaw, J. N. (2015). ”The Role of Delinquency, Proactive Aggression, Psychopathy and Behavioral School Engagement in Reported Youth Gang Membership”. Journal of Adolescence 41:148–56. doi: 10.1016/j.adolescence.2015.03.010.
Bacchi, C. L. (2009). Analysing policy: what's the problem represented to be?. Frenchs Forest, N.S.W.: Pearson.
Baranauskas, A. J. (2020). War Zones and Depraved Violence: Exploring the Framing of Urban Neighborhoods in News Reports of Violent Crime. Criminal Justice Review (Atlanta, Ga.), 45(4), 073401682091563-412. DOI: 0734016820915638
Barkan, S. E., & Rocque, M. (2018). ”Socioeconomic Status and Racism as Fundamental Causes of Street Criminality”. Critical Criminology 26(2):211–31. doi:
10.1007/s10612-018-9387-x.
Bolander, E & Fejes, A. (2015) Diskursanalys. I A, Fejes & R, Thornberg. Handbok i kvalitativ analys. (s.90-115) Stockholm: Liber.
Breen, A., Daniels, K., & Tomlinson, M. (2019). ”Adolescent’s Views on Youth Gang Involvement in a South African Township”. Children and Youth Services Review 98:171–77. doi: 10.1016/j.childyouth.2018.12.010.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. (2., [rev.] uppl.) Malmö: Liber. Börjesson, M. & Rehn, A. (2009). Makt. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Collins, J. 2007. ”Immigrants As Victims of Crime and Criminal Justice Discourse in Australia”. International Review of Victimology14(1):57–79. doi:
10.1177/026975800701400104.
De Vito, K. (2020). ”Seeking a secure base: Gangs as attachment figures”. Qualitative Social Work19(4):754–69. doi: 10.1177/1473325019852659.
Densley, J. & Stevens, A. (2015). ‘We’ll show you gang’: The subterranean structuration of gang life in London. Criminology & Criminal Justice, 15(1), 102-120. DOI:
10.1177/1748895814522079
Efendić, N. (2020, 11 oktober). Polis knivattackerades: “Han skulle avrätta mig den dagen”. Svenska Dagbladet,s. 8–9.
Efendić, N. (2020, 15 oktober). Boråspolisens larm: “Våldet kommer att öka för varje dag”. Svenska Dagbladet,s.12.
Eklund, J. (2020, 23 september). Jan Eklund: Sverige har en lång historia av brott och straff. Dagens Nyheter, s.2.
Foucault, M (2002). Sexualitetens historia. Band I. Viljan att veta. Göteborg: Daidalos. Gebo, E., & Sullivan, C. J. (2014). ”A Statewide Comparison of Gang and Non-Gang Youth
in Public High Schools”. Youth Violence and Juvenile Justice12(3):191–208. doi: 10.1177/1541204013495900.
Giddens, A. & Sutton, P.W. (2017). Sociology. (8th ed.) Cambridge: Polity.
Goldberg, T. (2010). Narkotika. I T, Goldberg. (red.). Samhällsproblem. (s.317-365) Lund: Studentlitteratur.
Gummesson, J. (2020, 24 september). Polisförbundet: Bra att diskutera om klaner. Dagens Nyheter,s.13.
Gummesson, J. (2020, 24 september). Socialtjänsten illarustad att hantera gäng. Svenska Dagbladet,s.13.
Hanssen, P. (2007). Det intersubjektiva mötet. I O.H, Røkenes, & P, Hanssen. Bära eller brista kommunikation och relationer i arbetet med människor. (s. 50–73).
Johanneshov: MTM.
Hautala, Dane S., Kelley J. Sittner, och Les B. Whitbeck. 2016. ”Prospective Childhood Risk Factors for Gang Involvement Among North American Indigenous
Adolescents”.Youth Violence and Juvenile Justice14(4):390–410. doi: 10.1177/1541204015585173.
Helmerson, E. Den grova brottsligheten är inget invandringsproblem. Dagens nyheter, s. 8–9. Hill, K. G., Howell, J. C., Hawkins, J. D., & Battin-Pearson, S. R. (1999). Childhood risk
factors for adolescent gang membership: Results from the Seattle Social Development Project. Journal of Research in Crime and Delinquency, 36, 300–322.
Hökerberg, J. (2020, 20 oktober).“Det är som att vi inte finns”. Dagens nyheter, s. 20–21.
Jevtic, B. 2011. ”Causes Of Antisocial Behavior Of Adolescents”. Problems of Education in the 21st Century; Šiauliai38:24–36.
Kadhammar, P. (2020, 28 september). 'Stick inte ut, då kan du bli en måltavla'. Aftonbladet, s. 18–20.
Karlsson, M. (2020, 24 oktober). JAG SOV MED PISTOLEN VID SÄNGEN. Aftonbladet. Kindstrand, G. (2020, 17 oktober).Irrationell, lättkränkt, aggressiv - Sveriges nya
gangsterkultur. Svenska Dagbladet,s. 40–41.
Kubik, Joanna, Meagan Docherty, och Paul Boxer. 2019. ”The Impact of Childhood
Maltreatment on Adolescent Gang Involvement”. Child Abuse & Neglect96:104096. doi: 10.1016/j.chiabu.2019.104096.
Mattsson, P. (2020, 10 september). Gängbrottsligheten ökar trots regeringens insatser.SVT Nyheter. Hämtad 2020-11-10, från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fler-
Mattsson, T. (2010). Intersektionalitet i socialt arbete: teori, reflektion och praxis. (1. uppl.) Malmö: Gleerup.
Mayr, A. 2012. ”Chopper: From the Inside : Discoursses of the ’celebrity’ Criminal Mark Brandon Read”. Language and Literature21(3):260–73. doi:
10.1177/0963947012444220.
Merrin, Gabriel J., Jun Sung Hong, och Dorothy L. Espelage. 2015. ”Are the risk and
protective factors similar for gang-involved, pressured-to-join, and non-gang-involved youth? A social-ecological analysis”. American Journal of
Orthopsychiatry85(6):522–35. doi: 10.1037/ort0000094.
MorsethEdvinsson, A. (2020, 26 oktober).Glöm inte Angered Morgan Johansson. Aftonbladet.
National Gang Center, (u,å), Risk Factors. https://www.nationalgangcenter.gov/spt/Risk- Factors
O’Mahony, P. 2009. ”The Risk Factors Prevention Paradigm and the Causes of Youth Crime: A Deceptively Useful Analysis?” Youth Justice 9(2):99–114. doi:
10.1177/1473225409105490.
Peetz, P. (2011). Youth Violence in Central America.Youth & Society, 43(4), 1459-1498. DOI: 0044118X10384236
Polismyndigheten (2020). Ungdomsbrott – Polisens arbete. Hämtad 2020-11-12, från https://polisen.se/om-polisen/polisens-arbete/ungdomsbrott/
Regeringen (2020). 34-punktsprogrammet: Regeringens åtgärder mot gängkriminaliteten. Hämtad 2020-11-10, från https://www.regeringen.se/regeringens-politik/ett-tryggare- sverige/34-punktsprogrammet-regeringens-atgarder-mot-gangkriminaliteten/
Riemann, M. 2019. ”Problematizing the medicalization of violence: a critical discourse analysis of the ’Cure Violence’ initiative”. Critical Public Health29(2):146–55. doi: 10.1080/09581596.2018.1535168.
Rikspolisstyrelsen (2014). Sociala insatsgrupper – Vad är det? Polisens verksamhetsstöd: RPS tryckeri.
Røkenes, O.H. (2007). Förförståelse, människosyn och kommunikation. I O.H, Røkenes, & P, Hanssen. Bära eller brista kommunikation och relationer i arbetet med människor. (s. 155–175). Johanneshov: MTM.
Ross, L. & Arsenault, S. 2018. ”Problem Analysis in Community Violence Assessment: Revealing Early Childhood Trauma as a Driver of Youth and Gang Violence”.
International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology62(9):2726– 41. doi: 10.1177/0306624X17734798.
Salaam, A. O. 2011. ”Motivations for Gang Membership in Lagos, Nigeria: Challenge and Resilience”. Journal of Adolescent Research26(6):701–26. doi:
10.1177/0743558411402333.
Schottenius, M. (2020, 19 oktober). Maria Schottenius: Vi måste ha en skola i toppklass – därför bör den bli statlig igen. Dagens nyheter, s.2.
Schwartz, Joseph A, Savolainen, Jukka, Aaltonen, Mikko, Merikukka, Marko, Paananen, Reija, & Gissler, Mika. (2015). Intelligence and criminal behavior in a total birth cohort: An examination of functional form, dimensions of intelligence, and the nature of offending. Intelligence(Norwood), 51, 109-118.
https://doi.org/10.1016/j.intell.2015.06.001
SFS 1962:700. Brottsbalk. Stockholm: Justitiedepartementet L5.
SFS 1964:167. Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Stockholm: Justitiedepartementet Å.
SFS 1984:387. Polislag. Stockholm: Justitiedepartementet L4.
SFS 1990:52. Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2002:445. Lag om medling med anledning av brott. Stockholm: Justitiedepartementet
L5.
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.