Miquelas ”existens” är komplex och har en mängd olika innebörder. Dagens digitala medier gör det möjligt för overkliga företeelser att kunna upplevas som verkliga. I sociala medier kan gränsen mellan människa och (fiktiv) karaktär ibland vara väldigt otydlig. Miquela verkar passa in i denna visuella digitala värld; en värld som länge har genomsyrats av influencers och (micro)kändisars ofta färgstarka, spännande, lyckofyllda och tillsynes perfekta livsstilar. Det är en ofta mytomspunnen, eftersträvansvärd och ytlig verklighet, som vi ser igenom, men ändå verkar (vilja) tro på. En digital verklighet och värld som Miquela på olika vis symboliserar och representerar.
Det som tidigt intresserade mig var hur Miquela, vars visuella uppträdande ständigt påminner oss om att ”hon” varken är mänsklig eller ”verklig”, kan få en sådan spridning samt upplevas som socialt närvarande. Genom en kontinuerlig och framsynt visuell kommunikation (utförd av företaget Brud) ges Miquela ”liv” och kan därför besitta olika former av kapital, möjligheter och egenskaper. På så vis accepteras ”hon” socialt och tilltalar de habitus som finns hos många (unga) sociala medieanvändare idag. Miquela förblir främst ett verktyg för marknadsföring och en visuell representant eller ”maskot” för företaget Brud, men kan även upplevas som en inflytelserik virtuell idol och influencer med en ständigt ökande följarskara.
En ytterligare förklaring till Miquelas förvärvande av olika former av kapital kan, enligt mig, också kunna bero på den succesiva tillvänjningen vid uncanny-valleyeffekten. Vi har länge, via fiktionsfilm och digitala spel, kunnat se människor sida vid sida med overkliga varelser, såsom robotar, artificiell intelligens och androider, inom ramen för en mytomspunnen (framtids)teknologi. Länge har vi fått följa och fascineras av hur den snabba tekniska utvecklingen sker runt omkring oss, genom att avancerade enheter och AI-system tar allt större plats i våra vardagliga liv. Samtidigt ser vi hur (hyper)realism och spektakulära effekter i våra visuella medier, utvecklas till att bli allt mer övertygande och slående upplevelser. Jag hävdar därmed att Miquelas exotiska ”existens” och image, i den mån ”hon” kan upplevas som främmande och konstig, i själva verket gör henne verkligt intressant. ”Hon” kan möjligen ses som en symbol för framtiden och ett nästa steg i den tekniska revolutionen. ”Hennes” nu i fiktionen eviga liv, som en 19-årig människoliknande robot, skulle eventuellt kunna träda in i framtidens reella värld. Då kanske Miquela skulle kunna ”leva” mitt ibland oss, och ge sina fans en kram under en meet-and-greet. Med en sådan tänkbar framtid i sikte – om så endast i fantasin – så slutar aldrig Miquela vara fascinerande.
7.1 Förslag till vidare forskning
Som jag tidigare nämnt framställs Miquela som en ”tjej” av brasiliansk och amerikansk härkomst. Sällan läggs större vikt vid Miquelas ”härkomst” i samband med ”hennes” närvaro i sociala medier, men vid upprepade tillfällen har det nämnts i olika mediesammanhang, exempelvis i Paper magazine (Patel, 2018), i SVT (Sköld, 2018) och i The new York Times (Hsu, 2019). Under slutet av februari år 2020 ”besökte” Miquela Brasilien och kunde ses posera i brasilianska miljöer i flera Instagraminlägg. ”Hon” syntes även på bild tillsammans med Pabllo Vittar som är en brasiliansk dragqueen, sångare och låtskrivare (se bilaga 16). Hur Miquelas ”härkomst” framhävs visuellt och eventuellt används som karaktärs- och identitets- uttryck, skulle kunna vara intressant att närmare studera utifrån ett postkolonialt perspektiv. Att även titta närmare på andra ”robot-influencers”, virtuella idoler och/eller modeller kan vara av intresse, då flera är gestaltade som icke-vita karaktärer, däribland Blawko (en av Bruds övriga karaktärer) och CGI-supermodellen Shudu Gram. Att studera Miquelas gestaltning ur ett feministiskt perspektiv skulle också vara vetenskapligt givande. Bland annat skulle man kunna analysera hur ”hennes” virtuella utseende och kropp representeras och visas upp, samt hur detta hänger ihop med exempelvis rådande könsnormer och olika kommersiella framgångar.
I min analys nämnde jag att Miquela under en period ”dejtade” och verkade ingå i en slags kärleksrelation. I början av år 2020 började hon ses på bild tillsammans med en manlig modell som i sociala medier utmålades att vara ”hennes” pojkvän. I mars samma år publicerades ett Instagraminlägg där Miquela ”berättade” att de hade gjort slut (se bilaga 17). Under de kommande veckorna följdes detta upp med lanseringen av ”hennes” låtsingel Speak up samt en musikvideo innehållandes både Miquela och modellen utmålad som expojkvännen (2020). Detta är ett exempel på ett narrativ i den fiktiva berättelsen om Miquela. Att närmare analysera hur berättelsen om Miquela tar form transmedialt, samt hur olika narrativ kan härledas till olika kommersiella publikationer, kan ytterligare bidra till en djupare förståelse av Miquelas virtuella ”inflytande”. Jag anser även att det skulle vara intressant att göra narrativa analyser av Miquelas musikvideos, då dessa ofta verkar följa en uttrycklig dramatisk kurva.
Utan sina följare skulle Miquela inte vara relevant och ”framgångsrik” för företaget Brud. Därför skulle även receptions- och intervjustudier vara av stort intresse, exempelvis för att kunna undersöka och mäta hur Miquela upplevs i och/eller utanför de kontexter där ”hon” visuellt närvarar. Genom sådana studier kan man bland annat undersöka huruvida Miquela kan upplevas som populär och framgångsrik, samt varför och på vilka sätt man som betraktare kan attraheras av och leva sig in i Miquelas fiktiva liv i sociala medier.