I detta avsnitt diskuteras metoden och resultatet av denna studie.
6.1. Metoddiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka förskollärarnas uppfattning om sina behov av utveckling av kunskaper i IKT i det pedagogiska arbetet. För att undersöka detta
utfördes en studie med kvalitativ ansats där sex förskollärare intervjuades. De sex intervjuerna var strukturerade (Bryman, 2013) d.v.s. samma formulär med samma frågor i fastställd ordning används vid varje intervjutillfälle. För att minska feltolkning (Stukát, 2011) skickades de här frågorna i förväg till de sex respondenterna som deltog i studien.
Även om en semistrukturerad eller en ostrukturerad intervju ger mer flexibilitet under intervjun (Bryman, 2013) anser jag att de sex strukturerade intervjuerna passade mitt syfte och min forskningsfråga bra. Denna intervjuform passar en som är nybörjare gällande intervjuer som mig eftersom det är mycket enklare att genomföra en strukturerad intervju. Om jag hade genomfört semistrukturerade eller ostrukturerade intervjuer kunde jag missa viktiga frågor eller ställa frågor som inte hängde ihop med mitt syfte. Av samma skäl ställde jag inte följdfrågor. Även om en pilotintervju (Löfgren, 2014) skulle vara bra träning valde jag att inte genomföra en sådan intervju eftersom de intervjufrågorna diskuterades i detalj med min handledare vid några tillfällen.
Jag genomförde tre telefonintervjuer och tre intervjuer med fysiskt möte. Båda former fungerade bra. Kanske fungerade telefonintervjuer lite bättre eftersom jag var mer fokuserad på svar. Respondenterna var öppna och delade med sig av sina kunskaper. De hade olika ålder, utbildningar, kunskaper och erfarenheter. Således visade svaren olika uppfattningar angående digitalisering i förskolan. De var intressanta men på grund av de breda svaren och ett litet antal deltagare och frågor, var det svårt att sammanfatta alla
27 intervjuerna till några solida slutgiltiga resultat.
Alla intervjuer spelades in med en diktafon. Jag valde denna metod eftersom en del av respondenterna kunde gå förlorat om endast anteckningar används (Wehner-Godée, 2010). Dessutom möjliggör denna metod mig att fokusera på att lyssna på svaren istället för att skriva anteckningar (Bjørndal, 2018). Eftersom jag inte hade använt en diktafon tidigare testade jag diktafonen och kvaliteten av det inspelade ljudet innan det första intervjutillfället. Detta gjorde jag genom att prata med en annan person, både i ett fysiskt möte och per telefon, samtidigt som jag spelade in samtalen. Tack vare dessa tester hade jag inga problem med kvalité av det inspelade ljudet inspelat i de sex intervjutillfällena.
Det är också värt att notera att några andra förskollärare tackade nej till en intervju. Följaktligen kan respondenterna vara mer engagerade i digitalisering än andra
förskollärare. Det kunde påverka resultatet och minska studiens överförbarhet (Bryman, 2013). Om fler intervjuer genomfördes kunde överförbarheten vara större men
tidsaspekten för detta arbete har begränsat mig.
6.2. Resultatdiskussion
Först och främst anser respondenterna att svenska förskolan är väl utrustad med digitala verktyg, både hård- och mjukvaror. Det är ett viktigt resultat av investeringar som de flesta svenska kommuner har gjort i digital teknik (Sheridan & Pramling Samuelsson, 2003; Folke-Fichtelius, 2010; Hvit, 2010). Alla respondenterna använder surfplattor. Det stämmer överens med en studie av Nilsen (2018) som har visat att förskollärare anser att surfplattan är mer anpassad till förskolan där barn samarbetar och leker med andra barn och vuxna. Intervjuerna har också visat att den mest användbara appen i förskolor är en app som främjar språkutveckling. Enligt svaren används andra möjligheter som digitalisering erbjuder mindre. Till exempel har tidigare forskning visat att digitala verktyg hjälper barn att lära matematiska begrepp och utöka sina matematiska kunskaper (Goodwin, 2008; Bourbour & Björklund, 2014; Bourbour, Vigmo & Pramling Sanuelsson, 2014) men de flesta respondenterna har inte nämnt detta ämne.
Majoriteten (fem av sex) av respondenterna anser att digitala verktyg är ett viktigt lärandeverktyg som kan främja barns utveckling. Denna uppfattning stämmer överens med tidigare forskning som har visat att IKT kan motivera små barn och fånga deras
28
uppmärksamhet (Glaubke, 2007). Betydelsen av digitala spel för barn utveckling har betonats i tidigare forskning både i Sverige (Bourbour & Björklund, 2014; Bourbour, Vigmo & Pramling Sanuelsson, 2014; Kjällander & Moinian, 2014; Ljungar-Chapelon, 2015; Ljung-Djärf, 2004) och andra länder (Boyle m. fl., 2016; Clements & Sarama, 2002; Connolly m. fl., 2012; Downes, 1996; Freeman & Somerindyke, 2001; Glaubke, 2007; Goodwin, 2008; Hainey m. fl., 2016; McCarrick & Li, 2007; Prensky, 2001; Preston & Mowbray, 2008; Russo-Johnson m. fl., 2017).
Hälften av respondenterna visar oro över de negativa konsekvenser som felaktig användning av digitala verktyg kan ha samt en vilja att arbeta ”på ett rätt sätt” för att reducera dessa konsekvenser och ordna och leda kvalitativ undervisning. Liknande oro har diskuterats i olika forskningsstudier (Hansen, 2019; Strasburger, Jordan &
Donnerstein, 2010). Följaktligen ställer digitalisering i förskolan krav på pedagogernas kompetens och engagemang. Det är viktigt att informera lärare om potentiella fördelar och utmaningar med digitala verktyg (Sharkins m. fl., 2016).
Resultatet visar att respondenterna är eniga om att möjligheterna som erbjuds av digitala verktyg samt eventuella negativa konsekvenser ställer krav på pedagogernas utbildning och kunskap i digitalisering samt pedagogernas delaktighet. För att utnyttja de nya möjligheterna som digitalisering erbjuder på bästa sätt spelar pedagogernas närvaro, deltagande samt deras kompetens en avgörande roll när barn använder digitala verktyg (Kjällander, 2019). För att digitalt lärande ska främja barns vidareutveckling behöver barnen stöd av kompetenta pedagoger (Aarsand, Melander & Evaldsson, 2013; Alexandersson, Linderoth & Lindö, 2001; Nilsen, 2018; Plowman & Stephen, 2007). Denna kompetens handlar om olika förmågor, till exempel att veta vilka digitala redskap passar bäst till vilka aktiviteter eller att veta när digitala verktyg inte ska användas (Kjällander & Riddersporre, 2019).
Svaren av förskollärarna som deltog i denna studie stämmer överens med resultat av tidigare forskning som har visat otillräcklig digital kompetens hos förskollärare. I Sverige betonades ett behov av digital utbildning hos förskollärarna av Sheridan och Pramling Samuelson (2003), Ljung-Djärf (2008), Lindahl och Folkesson (2012), Bourbour m. fl. (2014), Bourbour och Björklund (2014) och Masoumi (2015).
Internationella forskningar av Plowman och Stephen (2007), Celik (2012), Player Koro m.fl. (2013) och Blackwell m. fl. (2014) visar också att lärare behöver hjälp för att förbättra barnens användning av digitala verktyg. I överensstämmande med dessa
29
studier visar även föreliggande studie att de behöver utveckling av sina kunskaper och utbildning i digitalisering.
Sheridan och Pramling Samuelson (2003) påpekar att inte bara är lärarnas digitala kompetens men också deras intresse för användning av digitala verktyg i förskolan som är de viktigaste aspekterna ur ett pedagogiskt perspektiv av IKT-kvalitet. Annan
forskning visar också betydelsen av pedagogernas förtroende och intresse för arbete med digitala verktyg i förskolan (Blackwell, Lauricella & Wartella, 2014; Bourbour & Björklund, 2014). Studier Aldhafeeri m. fl. (2016) och Palaiologou (2016) har visat att många förskollärare är tveksamma, oroande och oförberedda inför användning av digitala verktyg i lärprocessen.
Tvärtom har deltagarna i denna intervjustudie visat intresse för att använda IKT i förskolor och att lära sig mer om digitala verktyg. Respondenterna visar en vilja att utbilda sig och förbättra sina kunskaper i digitalisering men påpekar att de behöver mer tid och stöd för att uppnå detta mål. Denna studie visar att förskollärare behöver stöd från kommunen för att förbättra sina kunskaper i digitalisering. Till exempel kan
kommunen ordna ett lämpligt stöd för skolor och förskolor i form av gemensamma IKT-system som inkluderar digitaliseringsledare och IKT-pedagoger som kan hjälpa
personalen i förskolor med deras arbete med digitaliseringen (Grönlund, 2018). Det är viktigt för att implementera den nya läroplanens mål om digitalisering.
Slutligen har svaren av de flesta (fyra av sex) respondenterna visat att förskollärarna uppfattar sin förståelse av den nya läroplanens mål om digitalisering som oklar. Det finns ett stort behov av att diskutera detta mål i förskolor och kommuner.