Denna diskussionsdel kommer presenteras i tre delar, först kommer jag diskutera resultatet i relation till tidigare forskning, sedan kommer jag diskutera reflektioner av metoden samt utförandet av enkäten och till sist kommer jag diskutera studiens kunskapsbidrag.
6.1 Resultatdiskussion
För att svara på min första forskningsfråga, hur eleverna i Sverige respektive Finland upplever sin hälsoundervisnings innehåll, visade min första del av mitt resultat att de finska eleverna generellt sett upplevde sin undervisning att innehålla mer hälsa än vad de svenska eleverna gjorde. Resultatet kanske inte är så förvånande med tanke på att den finska undervisningen ägnat ett eget skolämne åt hälsokunskap. Första delen av resultatet visade även att de svenska eleverna generellt sett upplevde sin undervisning att innehålla mer idrott än hälsa, vilket stöder Annerstedts (2008) studies resultat. Samma studie påvisade även att den svenska undervisningen av idrott och hälsa innehöll ett ojämnt fördelat innehåll, att ämnets innehåll lätt kunde försumma vissa teoretiska delar som till exempel hälsa och att skolämnet ger mer utrymme åt fysiska aktiviteter (Annerstedt, 2008).
Ytterligare intressant resultat kring denna fråga var att majoriteten av de finska eleverna upplevde att deras undervisning innehöll mer hälsa än idrott, trots att den finska
ämnesfördelningen skildrar att undervisningen ska innehålla ett likvärdigt innehåll då varsitt ämnesområde har sitt eget ämne (Utbildningsstyrelsen, 2016). Att de finska eleverna upplever sin undervisning att innehålla mer hälsa än idrott kan tala för att det är inte bara är en skillnad mellan den finska och den svenska skolans fokus på hälsa, utan att det dessutom är en relativt stor skillnad.
För att svara på min andra forskningsfråga, hur svenska respektive finska eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, antyder min andra del av mitt resultat för att de finska eleverna självskattat sina kunskaper högre än vad de svenska eleverna gjorde, i de flesta frågor. De finska eleverna självskattade även sina kunskaper högre än de svenska eleverna i samtliga av de 10 frågor med signifikanta resultat. De signifikanta resultateten var 4 stycken fysiska frågorna, 4 stycken psykiska frågor och 2 stycken sociala frågor. Att ta i beaktande är dock att resultatet presenterade 11 stycken fysiska frågor, 6 stycken psykiska frågor och 4 stycken sociala frågor. Alltså påvisade 36% av de fysiska frågorna, 67% av de psykiska frågorna och
50% av de sociala frågorna, högre självskattade kunskaper av de finska eleverna än av de svenska eleverna. Resultatet kan styrka den tidigare forskning som till exempel Aira et al. (2012) presenterar, som beskriver att den finska hälsoundervisningen i form av ett eget ämne har utökat elevernas kunskaper om hälsa och breddat perspektivet på hälsa. Det resterande resultatet, som inte var signifikant talar även för detta men kan inte påvisa signifikanta
skillnader. Det icke signifikanta resultatet kan istället vara intressant då det påvisar att det inte fanns en tydlig signifikant skillnad bland majoriteten av resultatet.
Tidigare forskning som bland annat Brolin (2014) framför även att den svenska
undervisningen av idrott och hälsa följer samhällets trender med stort fokus på det fysiska perspektivet på hälsa. Att skolämnet idrott och hälsa lägger ett för stort fokus på det fysiska perspektivet är något som denna studies resultat både styrker och går emot. Resultatet både styrker och går emot påståendet då de finska eleverna självskattade sina kunskaper högre än de svenska eleverna i resultatet av samtliga perspektiv (det fysiska perspektivet, psykiska och sociala perspektivet).
I och med att det svenska skolämnet anses ge för mycket utrymme åt det fysiska perspektivet, i relation till de psykiska och de sociala perspektiven, hade de svenska eleverna kunnat förväntas ha högre självskattade kunskaper på det fysiska perspektivet på hälsa än de finska elever. Studiens resultat går dock emot det anseendet, då de finska eleverna hade högre självskattade kunskaper om det fysiska perspektivet på hälsa. Detta resultat kan bero på att den finska undervisningen inkluderar det fysiska perspektivet både i skolämnet hälsokunskap och i skolämnet idrott. Det fysiska perspektivet på hälsa inkluderas således i två skolämnen i Finland, teoretiskt i hälsokunskap och praktiskt i idrott, samtidigt som det bara inkluderas i ett skolämne i Sverige. Att det fysiska perspektivet inkluderas i två ämnen i Finland, kan
resultera i att de finska eleverna får mer undervisning av det fysiska perspektivet än vad de svenska eleverna får. Detta beror dock på hur många timmar den svenska undersökta
hälsoundervisningen bestod av, och hur den var fördelad innehållsmässigt. Det beror även på hur den finska undersökta hälsoundervisningen var fördelad innehållsmässigt. Eftersom jag inte har någon statistik på hur många undervisningstimmar mina respondenter deltagit i, är det svårt att uttala sig om huruvida resultatet beror på undervisningsinnehållet,
Ett resultat som styrker anseendet om att den svenska undervisningen innehåller ett större fokus på det fysiska perspektivet på hälsa, är resultatet på hur eleverna självskattade sina kunskaper på de frågor som klassificeras att beröra det psykiska och det sociala perspektivet på hälsa. Resultatet visade att de svenska eleverna självskattade de sina kunskaper lägre än vad de finska eleverna gjorde, på samtliga frågor gällande det psykiska perspektivet på hälsa. De svenska eleverna självskattade även sina kunskaper lägre än vad de svenska finska gjorde i alla frågor förutom en, av de frågor som berörde det sociala perspektivet på hälsa.
En annan intressant aspekt var att resultatet visade att de svenska eleverna generellt sett självskattade att de inte kände en trygghet när de rör på sig. En brist på trygghet kan tala för en större osäkerhet kring fysisk aktivitet och kanske även kring sin kropp, bland de svenska eleverna. Resultatet kan även styrka den tidigare forskningen som bland annat Åström (2012) och Schenker (2018) presenterar, där skolämnet idrott och hälsa beskrivs som för
prestationscentrerad och som ångestskapande. Ett prestationscentrerat och ångestskapande ämne skulle kunna ha negativ effekt på elevernas självförtroende. Schenker (2018) beskriver dessutom att det faktum att eleverna känner att deras hälsa är deras ansvar, skapa stor press, vilket i sin tur kan skapa ångest och resultera i ett lägre självförtroende. Ansvarsfördelningen är även en skillnad i det svenska och de finska skolsystem och samhällena, då de finska föräldrarna generellt sett anser att hälsoundervisningen både är hemmets och skolans ansvar (Sormunen, Tossavainen och Turunen, 2012). Den delade ansvarsfördelningen i Finland, kan underlätta eleverna från att bära detta ansvar helt själva.
Ytterligare intressant resultat, är resultat på de frågor som utformades efter den finska
läroplanen. Frågorna som skiljer på hur den svenska och den finska läroplanen är formulerad. Ett exempel på dessa frågor är om eleverna lärt sig att förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet, som är utformad från den finska läroplanen. Frågan om att förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet kan tolkas att motsvara den svenska läroplanens värdering av att lära ut kritiskt tänkande. Frågan presenterade även en signifikant skillnad mellan de svenska och de finska elevernas självskattade kunskaper, där de finska eleverna självskattade sina kunskaper signifikant högre än vad de svenska eleverna gjorde.
Resultat gällande skillnaderna mellan läroplanerna kan anses styrka den kritik som Landahl och Lundahls (2017) presenterar emot dagens svenska läroplanen. Kritiken bygger på att den
på frågorna gällande skillnader i de två läroplanerna, kan tala för att denna kritik stämmer. Till exempel då de svenska eleverna självskattade sina kunskaper lägre än vad de finska eleverna gjorde, kring dessa frågor. Ett exempel på detta är än en gång frågan gällande huruvida eleverna lärt sig att förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet, som kan klassificeras som en skillnad mellan läroplanernas utformning och beskrivning av källkritik. Båda skolsystem och läroplaner bygger på vetenskap och erfarenhet, och värderar källkritik relativt högt. Frågans resultat presenterade även en relativt stor skillnad mellan de svenska och finska elevernas kunskap. Skillnaden kan anses förvånande med tanke på hur högt den svenska läroplanen värderar kritiskt tänkande och källkritik genom att till exempel nämna det flera gånger. Resultat kan alltså betyda att denna koppling till källkritik inte är lika klar i den svenska undervisningen som i den finska, samt att den svenska läroplanen skulle kunna gynnas av flera exempel och praktiska implikationer.
Studiens resultat talade även för att de svenska eleverna självskattade sina kunskaper om andra beroenden som alkohol- och spelmissbruk relativt låga jämfört med de finska elevernas självskattade kunskaper. Det kan vara ytterligare ett exempel på skillnader i de två
läroplanernas beskrivning och utformning, då den svenska läroplanen beskriver specifikt att kunskaper om doping ska läras ut, medan den finska läroplanen nämner beroende mer
generellt. Det kan även ha resulterat i att den svenska undervisningen har fokuserat på att lära ut kunskaper om doping, medan andra beroenden och missbruk inte har fått lika mycket utrymme.
En annan markant skillnad mellan läroplanerna, som bland annat Lundahl (2014) behandlar, är att den svenska skolan har utvecklats till en mer resultatcentrerad skola. Det faktum att den svenska läroplanen innehåller 6 av 8 sidor bedömning kan förmedla att betygen betyder mycket, vilket kan skapa en press för eleverna (Skolverket, 2011). Fokusen på bedömning skulle kunna tala emot argumentet att införa en bedömning av hälsa som ett kunskapsämne i den svenska skolan, då det kan driva på utvecklingen av den svenska skolan som en
resultatcentrerad skola och skapa en ännu större press på eleverna. Däremot tror jag att det faktum att Ålands lyceum innehåller fler examinationstillfällen än vad de svenska skolorna har, på grund av systemet med fem perioder per läsår och provperiod efter varje period, även kan ha en avdramatiserande effekt på bedömningsprocessen.
Om de svenska eleverna hade examinerats i hälsokunskap, som de finska eleverna gör, hade det även kunnat fungera som en garanti att hälsa och de teoretiska delarna av idrott och hälsa inte försummas som bland annat Annerstedts (2008) framställer att sker i den svenska undervisningen idag. Det faktum att det finska skolsystemet ger möjligheten för eleverna att skriva ett prov i hälsokunskap kan också förmedla att det finska skolsystemet värderar hälsokunskap mer än det svenska skolsystemet.
Trots att en del av resultaten fick icke signifikant resultat i chi2 testen och inte kan användas
för att se klara samband kan de resultaten fortfarande vara intressant. Resultaten kan istället påvisa att det inte finns lika skillnader mellan de svenska och de finska eleverna som jag faktiskt trodde att det skulle finnas. Det var intressant att resultat presenterade att det inte kan ses en signifikant skillnad mellan de svenska och de finska elevernas kunskaper, i 18 av 28 frågor. Detta resultat var förvånande för mig, med tanke på att Finland har två ämnen som hälsa kan inkluderas i, medan Sverige i huvudsak bara har ett ämne. Resultatets signifikans påvisade dock större skillnader mellan de finska och de svenska eleverna, än mellan könen och årskurserna. Samtliga figurer presenterade fler signifikanta resultat för variabeln land, än för de andra oberoende variablerna (kön och årskurs).
Den öppna frågan återspeglade enligt min uppfattning, att de svenska eleverna generellt sett lärt sig att man kan få god psykisk och social hälsa genom att vara fysiskt aktiv, men att de inte uppfattat att det finns någon form av hälsa utan en koppling till fysisk aktivitet. De svenska eleverna nämnde även det sociala perspektivet på hälsa avsevärt lite, samtidigt som fler elever nämnde kroppen och kroppens utseende. Resultatet styrker den tidigare forskning som påvisar att den svenska hälsoundervisningen tenderar att bli för ensidigt med en ojämn betoning på det fysiska perspektivet (Skolinspektionen, 2018). Den öppna frågan presenterade däremot att de finska respondenterna la en relativt stor betoning på det sociala perspektivet på hälsa. De finska elevernas svar påvisade även att de kunde uppfatta hälsa som något psykiskt och/eller socialt, utan någon som helst koppling till det fysiska perspektivet på hälsa.
Sammanfattningsvis, var studiens huvudsakliga fynd att de svenska respondenterna verkade betona det sociala perspektivet på hälsa betydligt mindre än de fysiska och psykiska
perspektiven. De finska respondenterna presenterade även syner på hälsa som något enbart socialt och/eller psykiskt, utan någon som helst koppling till ett fysiskt perspektiv. Mer
eleverna inom de flesta frågor. Det fanns även fler signifikanta skillnader mellan variabeln land än mellan variablerna kön och årskurs.
6.2 Metoddiskussion
En nackdel med min enkätundersökning är, som tidigare nämnts, att vissa som går i årskurs 1 eller 2 inte hade hunnit gå igenom alla ämnen som enkätundersökningen behandlade. Det ideala urvalet hade antagligen varit om undersökningen endast hade utförts på gymnasieelever från årskurs 3, eller eventuellt på elever som gått ut gymnasiet. En målgrupp som endast innehåller elever från årskurs 3 skulle dock inneburit ett mindre antal respondenter från Åland då Åland bara har ett högskoleförberedande gymnasium. Alternativt hade studien fått jämföra de svenska eleverna med någon eller några andra skolor i Finland. Med tanke på mina
nästintill obefintliga kontakter i fasta Finland, samt att varje kommun och vissa fall även varje skola har en egen läroplan, skulle nog detta resulterat i en för stor studie för denna uppsats med tanke på tidsbegränsningarna. En målgrupp som endast innehåller elever som har gått ut gymnasiet skulle troligtvis även bli för tidskrävande att få tag på med tanke på att samtliga respondenter till min studie deltog i undersökningen, under lektionstid. En målgrupp som bestod av gymnasieelever underlättade alltså min datainsamling markant, då min önskade urvalsgrupp redan var samlad.
En annan reflektion är att enkäten kunde specificerats mer. Till exempel så hade enkäten kunnat specificera att frågorna gällde hälsoundervisningen och inte undervisningen som helhet. Enkäten kunde också formulerats lite enklare för att ta elever som har svenska som andra eller tredje språk i beaktande. Efter att ha analyserat studiens resultat, framgick det även att ett fåtal av de finska respondenterna tolkade den öppna frågan (”Vad är hälsa är för dig?”) att beröra vad skolämnet hälsokunskap är för dem. Den öppna frågans formulering är alltså något jag även hade kunnat förtydliga då skolämnet hälsokunskap ofta förkortas som ”hälsa” bland finska elever.
Ytterligare revideringar är att enkäten hade kunnat ha en förtydligande fråga i slutet, som kunde behandla var majoriteterna av kunskaperna kommer ifrån. Till exempel om
kunskaperna kommer ifrån idrott och hälsa eller andra skolämnen, eller om kunskaperna inte kom från skolan överhuvudtaget. Studien förtydligade dock att den gällde elevernas
delen av enkäten, men det hade varit intressant att uttryckligen undersöka var kunskaperna kom ifrån. Till exempel ifall majoriteten av elevernas kunskaper om hälsa inte kom från skolans undervisning utan från fritidsaktiviteter eller liknande. Andra svagheter med studien var att det inte framkommer vilka kunskaper som kommer ifrån tillvalda kurser och vilka kunskaper som kommer från de obligatoriska kurserna. Studiens reliabilitet och validitet kan även ifrågasättas då frågorna undersöker elevers självskattade kunskaper, med andra ord krävs en viss självinsikt av respondenterna för att resultaten ska vara sanningsenliga.
En nackdel med studiens planering och utförande var att de finska klasserna nästan var hälften så små som de svenska klasserna. Efter att ha genomfört min enkätundersökning på fem stycken klasser i Sverige och redan uppnått över 100 respondenter, så kändes det önskade antalet respondenter på 200 elever lätt att uppnå. När jag sedan genomförde min
enkätundersökning med den första klassen vid Ålands Lyceum, blev jag väldigt stressad och orolig över att inte få in ett tillräckligt stort antal respondenter från Åland. Tack vare
hjälpsamma lärare fick jag dock tillgång till nästan dubbelt så många klasser än vad som var tänkt från början, och passerade till slut mitt önskade respondent antal.
En fördel med studien är att bortfallet för varje fråga och för hela studien totalt, blev relativt litet. Som tidigare nämnts, så delades denna studies enkät ut till cirka 250 elever, varav 218 deltog. Det relativt stora antalet respondenter, innebar ett relativt litet bortfall på cirka 13%. Bortfallet blev mindre än förväntat och det relativt stora antalet respondenter resulterade i en av studiens stora styrkor. Tack vare det relativt stora antalet respondenter blev det även lättare att se samband och variationer. En annan fördel med studien var att enkätens elektroniska formen gjorde analysprocessen smidigare då allt resultat i princip var färdigt ifyllt och bara att överföra till programmet SPSS, där de statistiska signifikanstesterna sedan utfördes.
Avslutningsvis, inser jag nu i efterhand att min enkät la större vikt på det fysiska perspektivet på hälsa, då flest frågor kan klassificeras att beröra det fysiska perspektivet på hälsan.
Samtidigt som den la minst vikt på det sociala perspektivet på hälsa. I efterhand borde jag även ha baserat min enkät på någon eller några finska studier och rapporter, och inte bara använt mig av den svenska rapporten NU-03 för att låna färdigt utformade och testade enkätfrågor. Om enkäten hade baserats på fler finska studier eller rapporter hade det även kunnat stärka reliabiliteten och validiteten, då samtliga frågor hade testats förut vid tidigare
studier. Nu blev istället en del av enkätens frågor helt ny-formulerade, vilket försvagade studiens reliabilitet och validitet.
6.3 Studiens kunskapsbidrag
Tidigare forskning kring hälsa i Finland har i huvudsak behandlat inställningar och upplevelser av hälsa och hälsoundervisningen. Exempel sådana studier är till exempel Välimaa et al. (2008), samt Sormunen, Tossavainen och Turunens (2012) artiklar, medan forskning kring den svenska hälsoundervisningen i huvudsak behandlat läroplanerna och feedback på undervisningens resultat. Exempel på dessa studier är bland annat Puhse et al. (2011), Eckberg (2016) och Larsson och Karlefors (2015) artiklar. Internationella och
nationella rapporter som till exempel HBSC och Skolinspektionens rapporter, brukar generellt undersöka grundskoleelevers upplevelser och självskattningar. Därav valde jag att utföra min studie på gymnasiet.
Kunskapsbidraget med denna studie är att undersöka idrott och hälsoundervisningen, hur undervisningens innehåll upplevs och eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa. För att se hur skolämnet fungerar i praktiken från elevernas perspektiv. I hopp om att väcka
diskussioner om hur man kan förbättra skolämnet idrott och hälsa, för att göra ämnet så bra som möjligt. För att hjälpa till att utveckla den svenska hälsoundervisningen till det bästa den kan vara.
Studiens huvudfynd och det denna studie kan bidra till forskningen med, är att de svenska respondenternas svar på enkäten presenterade en syn på hälsa som i huvudsak sällan berörde det sociala perspektivet på hälsa. Däremot presenterade vissa av de finska respondenterna presenterade en syn på hälsa utan någon som helst koppling till det fysiska perspektivet. Det finska eleverna verkade generellt även ha en bredare syn på hälsa, då det var betydligt fler finska än elever som beskrev hälsa som något som berör det fysiska, psykiska och sociala perspektivet på hälsa.
För att fortsätta på min studies inriktning, hade nästa steg varit att undersöka vilka bakomliggande faktorer som och kan ligga bakom skillnaderna mellan de svenska och de finska elevernas upplevelser av hälsa och självuppskattade kunskaper om hälsa. Ytterligare framtida forskning skulle kunna vara hur man kan utveckla hälsoundervisningen i Sverige.
Det skulle även kunna vara intressant och gynnsamt att undersöka läroplanernas utformning på ett djupare plan. För att ta reda på om det är ämnesfördelningen som ligger bakom skillnaderna och om två separata ämnen verkligen skulle förbättra den svenska hälsoundervisningen eller om det inte skulle det.
Avslutningsvis, skulle ytterligare alternativ på framtida forskning skulle kunna vara att undersöka hur hälsoundervisningen på gymnasiet verkligen ser ut i praktiken. Det skulle kunna utföras genom till exempel observationsstudier av hälsoundervisningslektioner,