En jämförelse mellan svenska och finska elevers upplevelse och
uppfattning av hälsa och hälsoundervisningen
En kvantitativ tvärsnittsstudie
A comparison between Swedish and Finnish students’
comprehension and perception of health and health education
A quantitative cross-sectional studyFörfattare: Amanda Sundqvist
HT 2019
Examensarbete: Avancerad nivå 15 hp Huvudområde: Idrottsvetenskap
Ämneslärarprogammet med inriktning gymnasieskolan, Idrott och hälsa Va
Institutionen för hälsovetenskaper, Örebro Universitet.
Handledare: Dean Barker, Universitetslektor, Örebro Universitet Examinator: Mikael Quennerstedt, Professor, Örebro Universitet
Sammanfattning
Studiens syfte är att undersöka hur svenska respektive finska gymnasieelever upplever hälsoundervisningens innehåll och hur de självskattat sina kunskaper om hälsa. Den tidigare forskningen kritiserar idrottsämnet för att innehålla ett för ensidigt innehåll och perspektiv på hälsa. En markant skillnad mellan den svenska och den finska hälsoundervisningen är att idrotts- och hälsoundervisningen är uppdelade i två ämnen i den finska skolan. En annan skillnad i tidigare forskning är att de finska elevernas föräldrar generellt anser att ansvaret för hälsoundervisningen, ligger lika mycket på hemmet som på skolan. Studien genomfördes med en kvantitativ enkätundersökning som datainsamlingsmetod, där 218 elever deltog. Enkätens resultat signifikanstestades sedan i SPSS genom chi2 test. Studiens resultat visade att de finska
eleverna hade bättre självskattade kunskaper om hälsa och upplevde att undervisningen innehöll mer hälsa än de svenska eleverna upplevde att deras undervisningen innehöll. Resultatet styrker påståendet om att den svenska hälsoundervisningen kan ha ett för stort fokus på det fysiska perspektivet på hälsa och för lite utrymme för de andra perspektiven på hälsa (det psykiska och det sociala perspektivet). Vissa av de finska eleverna upplevde till och med hälsa som något som enbart innefattar ett psykiskt eller socialt perspektiv, utan någon form av koppling till ett fysiskt perspektiv. Avslutningsvis verkar Sveriges och Finlands olika uppdelning av ämnena idrott och hälsa ha betydelse för hur elever upplever sin
hälsoundervisnings innehåll och hur de självskattar sina kunskaper om hälsa.
Nyckelord: Hälsoundervisning, Finland, Åland, Sverige, Fysisk hälsa, Psykisk hälsa och Social hälsa
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2 Innehållsförteckning ... 3 1. Introduktion ... 4 2. Bakgrund ... 6 2.1 Definition av hälsa ... 62.2 Hälsorapporter om svenska och finska elevers generella hälsa ... 7
2.3 Hälsoundervisningen ur ett internationellt perspektiv ... 8
2.4 Bakgrund till den svenska hälsoundervisningen ... 10
2.5 Bakgrund till den finska hälsoundervisningen ... 12
2.6 Skillnader i de aktuella läroplanerna gällande hälsoundervisningen ... 13
2.7 Sammanfattning av forskningsläget och kunskapsluckor ... 15
3. Syfte ... 16
3.1 Frågeställning ... 16
4. Metod ... 17
4.1 Design och datainsamling ... 17
4.2 Etiska överväganden ... 18
4.3 Urvalsgrupp ... 20
4.4 Analys ... 20
5. Resultat ... 22
5.1 Beskrivning av respondenterna ... 22
5.2 Hur eleverna upplever undervisningens innehåll ... 24
5.3 Hur eleverna självskattar sina kunskaper om hälsa ... 27
5.3.1 Frågor som kan klassificeras att beröra det fysiska perspektivet på hälsa ... 28
5.3.2 Frågor som kan klassificeras att beröra det psykiska perspektivet på hälsa ... 34
5.3.3 Frågor som kan klassificeras att beröra det sociala perspektivet på hälsa ... 38
5.3.4 Den öppna frågan – ”Vad är hälsa för dig?” ... 41
6. Diskussion ... 47 6.1 Resultatdiskussion ... 47 6.2 Metoddiskussion ... 52 6.3 Studiens kunskapsbidrag ... 54 7. Slutsatser ... 56 8. Referenslista ... 57 9. Bilagor ... 61
1. Introduktion
Begreppet hälsa har fått större utrymme de senaste åren, både i svensk media samt i den svenska skolan. Idag inkluderas begreppet exempelvis i skolämnet idrott och hälsas namn, och hälsa ingår även i undervisningsinnehållet. Inkluderingen skedde i och med skolreformen 1994 och i samband med införandet av den nya läroplanen LPO-94 (Skolverket, 1994). Hälsa är ett brett och svårdefinierat begrepp som kan tolkas och förklaras på flera olika sätt. Bland annat Schenker (2018) och National Encyklopedins, beskriver begreppet som svårdefinierat. I och med att begreppet hälsa är så svårt att definiera är även hälsa som kunskapsämne svårt att undervisa i skolan och minst lika svårt att examinera.
Forskning talar för att det kan finnas ett samband mellan ett samhälles folkhälsa och dess hälsoundervisning. Annerstedt (2008) beskriver till exempel att Sverige har ett hälsoproblem som är en aktuell debatt kring hälsoundervisningens utveckling och utformning.
Skolinspektionens rapport från 2018 visar även att svenska barns ohälsa ökar, samtidigt som Jaakkola et al. (2017) beskriver skolundervisningen av hälsa som en av de mest effektiva sätt att nå ut till barn och unga för att kunna påverka deras hälsa och att skolan är en av de plattformar där folkhälsofrämjade arbeten kan förekomma. Att hälsoundervisningen kan fungera som hälsofärjande styrker även Terho (2002) i sin artikel som beskriver att barn och unga är en väsentlig del i vad som lägger grunden för en god folkhälsa. Kannas (2005) förklarar att läroplanen kan fungera som en spegel för samhället om vad som anses vara nyttigt och viktigt för ungdomars nuvarande och framtida liv. Kannas (2005) beskriver även att läroplanen kan styra vilka värderingar och vilken utveckling samhällets nya generation ska få. Att utveckla hälsoundervisningen skulle alltså kunna hjälpa till att förbättra samhällets folkhälsa.
Denna uppsats kommer att jämföra Sverige och Finlands hälsoundervisning genom att undersöka hur deras gymnasieelever upplever hälsa. Området hälsa är ett aktuellt
forskningsområde, dels på grund av aktuella debatter kring den svenska folkhälsan och den svenska hälsoundervisningen. Dels på grund av populariteten av internationella jämförelser som till exempel PISA-undersökningar. Jämförande av skolsystem och läroplaner debatteras aktivt vid lärarutbildningar och inom skolväsendet, framför allt gällande läroplansteori och utvecklandet av läroplaner. Landahl och Lundahl (2017) beskriver att internationella jämförelser kan vara lärorika eftersom man genom dessa kan låna och lära sig av andra
länders skolsystem. Finlands skolsystem rankas generellt högt inom de internationella PISA-undersökningarna, och är därav ett passande skolsystem att jämföra det svenska skolsystemet med. Denna internationella jämförelse med Finland är med andra ord, för att eventuellt kunna utveckla det svenska skolämnet idrott och hälsa till dess fulla potential.
Finland och Sverige är två relativt lika grannländer som har skolsystem som skiljer sig på många sätt, framför allt inom hälsoundervisningen. En utmärkande skillnad mellan den svenska och finska hälsoundervisningen är ämnesfördelningen av idrott och hälsa. Enligt European Commission (2013) har de flesta länder, inklusive Sverige, ett gemensamt skolämne för idrott och hälsa. Finland däremot, tillsammans med Irland och Cypern, är de enda skolsystem som har ett eget skolämne för hälsa, ”hälsokunskap”. World Health Organization, WHO, (1997) anser att ett eget ämne för hälsokunskap är idealiskt.
Vanliga riskfaktorer med att jämföra två olika skolsystem är att det kan finnas flera
påverkande faktorer, som traditioner, normer, historia med mera, som kan vara eller se olika ut i länderna som jämförs (Landahl och Lundahl, 2017). I och med att Sverige och Finland till stor del delar bakgrundsfaktorer, i form av en historia som ett och samma land med samma skolsystem, är dessa länder passande att jämföra.
Internationella jämförelser har visats sig vara effektiva för att utveckla skolsystem. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur svenska respektive finska elever upplever
hälsoundervisningen, samt hur dessa elever självuppskattar sina kunskaper om hälsa. Studien undersöker även huruvida elevernas upplevelser och kunskaper om hälsa skiljer sig åt inom de två skilda skolsystemen och de två olika ämnesfördelningarna. Ytterligare undersöks om resultaten kan tala för att en annan ämnesfördelning skulle vara gynnsam för Sveriges hälsoundervisning.
2. Bakgrund
I bakgrunden presenteras först begreppet hälsa och dess varierade definitioner. Sedan kommer internationella hälsorapporter, tidigare forskning om hälsoundervisning och hur eleverna upplever sin hälsoundervisning ur ett internationellt perspektiv att framställas. Efter det presenteras en bakgrund till den svenska hälsoundervisningen och en bakgrund till den finska hälsoundervisningen, samt skillnader mellan de två ländernas aktuella läroplaner. Slutligen kommer detta kapitel att presentera en sammanfattning av forskningsläget och
kunskapsluckor.
2.1 Definition av hälsa
WHO definierar begreppet hälsa som: ”Health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely the absence of disease or infirmity” (1948), i och med grundandet av WHO år 1946. Denna definition av hälsobegreppet användes även i utformandet av de första hälsorapporter, ”The work of WHO 1964: annual report of the Director-General to the World Health Assembly and to the United Nations”.
Sedan dess har flera beskrivningar av vad hälsa är framställts och som tidigare nämnts, anses hälsa idag vara ett brett och svårdefinierat begrepp som kan tolkas och förklaras på flera olika sätt. Att hälsa är svårtolkat styrker till exempel Medin och Alexandersson (2000) samt Rydqvist och Winroth (2004). Rydqvist och Winroth (2004) beskriver även hälsa som en resurs som kan användas för att uppnå andra mål eller kunskaper.
Idag använder sig bland annat Folkhälsomyndigheten (2014) och Thedin-Jakobsson (2005) av definitionen av hälsa som något som kan delas in tre dimensioner: fysisk, psykisk och social hälsa. De tre dimensionerna dock kritiseras för att framställa hälsa som ett idealistiskt mål, istället för en resurs (Medin & Alexandersson, 2000). Medin och Alexandersson (2000) menar istället att hälsa bör ses som internationell angelägenhet och en rättighet, samt att mer fokus bör läggas på den sociala omgivningen som en påverkande faktor. Trots kritiken, kommer denna studie att baseras på WHO:s (1948) ursprungliga definition av hälsa som något som kan delas in ett fysiskt, psykiskt och socialt perspektiv.
2.2 Hälsorapporter om svenska och finska elevers generella hälsa
För att undersöka hur hälsoläget bland barn och unga i Sverige och i Finland ser ut idag, har jag valt WHO:s rapporter Health Behavior in School-aged Children, HBSC (kallas även Skolbarns hälsovanor på svenska). HBSC första internationella rapport från 1999, presenterar både svenska och finska elevers självskattning av hälsorelaterade frågor. Resultatet visar att fler svenska eleverna än finska elever självskattade sig att känna sig väldigt hälsosamma. I HBSC rapport från 2001/2002, delades resultatet in i tre åldersgrupper, 11-åringar, 13-åringar och 15-13-åringar. Resultatet visade att det var en mindre andel av de finska eleverna som ansåg sig ha svag eller dålig hälsa än de svenska eleverna i samtliga åldrar. Rapporten undersökte även hur eleverna självskattade att de upplevde hälsoproblem mer än en gång i veckan och hur stor del av eleverna som självskattade sig att vara över medel på en skala av hur nöjda de är med sina liv. Gällande de upplevda hälsoproblemen flera gånger i veckan, självskattade de svenska eleverna att de generellt sett upplevde fler hälsoproblem än vad de finska eleverna generellt sett självskattade sig att göra, i samtliga åldersgrupper. Gällande frågan om hur stor del av eleverna som självskattade sig som över medel på hur nöjda de är med sina liv, visade resultatet att de finska eleverna generellt sett upplevde sig mer nöjda med sina liv än de svenska eleverna i samtliga åldersgrupper.
I HBSC rapport från 2009/2010, delades även resultatet in i samma tre åldersgrupper. Bland 11-åringarna visade sig fler finska eleverna än svenska elever självskattat sin hälsa som svag eller dålig men bland 13-åringarna och 15 åringarna visade sig fler svenska än finska elever självskattat sin hälsa som svag eller dålig. Gällande frågan om till hur hög nivå eleverna ansåg vara nöjda med sina liv, självskattade de svenska eleverna självskattades som generellt mer nöjda vid åldersgruppen 11 år, medan de finska eleverna generellt sett sig mer nöjda med sina bland åldersgrupperna 13 och 15 år. Gällande frågan huruvida eleverna upplevt något
hälsoproblem, självskattade de svenska eleverna generellt sett att ha upplevt fler hälsoproblem än de finska i samtliga åldersgrupper.
I HBSC senaste rapport från 2013/2014 hade samma åldersfördelning som rapporterna från 2001/2002 och 2009/2010. Rapporten visade att flera finska elever än svenska elever
självskattade sin hälsa som svag eller dålig bland alla tre åldersgrupper. Gällande fråga till hur stor del eleverna upplever hälsoproblem, självskattade de svenska eleverna generellt sett sig att uppleva flera hälsoproblem än de finska eleverna. Statistiken visade även att en relativt hög procent (upp till 57%) av de svenska eleverna självskattades uppleva flera hälsoproblem i
veckan. Gällande frågan om hur nöjda eleverna var med sina liv, visade sig de finska eleverna generellt sett självskattat sig mer nöjda än de svenska eleverna, i samtliga åldersgrupper. Sammanfattningsvis har rapporterna visat att Finland generellt påvisat fler tecken på bättre hälsa bland ungdomarna än vad Sverige generellt sett har påvisat. Hälsoläget verkar dock ha jämnats ut mer i de senaste rapporterna, då svenska elever till och med självskattade sin hälsa högre än finska elever i vissa aspekter. Trots det visade den senaste rapporten att finska elever fortfarande självskattade sin hälsa högre två av tre frågor. Den senaste rapporten visade även att de svenska eleverna verkade självskattat sin hälsa enligt de hälsorelaterade frågorna, som sämre vid de äldre åldrarna än vid de yngre åldrarna.
2.3 Hälsoundervisningen ur ett internationellt perspektiv
Förutom det svenska och det finska skolsystem, är det även relevant att undersöka
internationella undersökningar om hur fler länder valt att strukturera sin hälsoundervisning. The European Commission beskriver i sin rapport från 2013 att målet med undervisningen av skolämnet idrott och hälsa, är att bredda synen på ämnet samt att specifikt ta hänsyn till sociala och känslomässiga färdigheter. I the European Commissions rapport (2013)
presenteras även att de flesta länder i Europa, bland annat Sverige, har sin hälsoundervisning inkluderat i sitt idrottsämne. De få länderna som har ett eget ämne för hälsa från högstadiet är Cypern som har även ett eget ämne för hälsa för de lägre årskurserna i grundskolan, Finland och Irland som har ett eget ämne från högstadiet, samt Rumänien som har ett valbart ämne för hälsa i högstadiet. Tjeckien låter även varje skola själva bestämma om hälsoundervisningen ska få ett eget ämne eller om det ska inkluderas i idrottsämnet (European Commission, 2013).
Enligt Annerstedts (2008) jämförande textstudie har Skandinavien hyllats för sin undervisningsmodell av hälsa. Där presenteras även att Skandinavien ha haft en bättre
undervisning av idrott och hälsa än många andra länder och att den skandinaviska modellen är känd för sitt teoretiskt breda innehåll. Idag lägger dock länder som till exempel Kina, Nya Zeeland och Australien, allt större vikt på hälsa inom skolämnet idrott och hälsa. Ländernas värdering av hälsa presenteras bland annat i artiklarna av Wang et al. (2014), Burrows och Wright (2004), samt McCuaig, Quennestedt och MacDonalds (2013).
Annerstedt (2008) anser även att det svenska skolämnet inte håller samma höga standard i praktiken. Att aktiviteter som bollsporter med mera får mest utrymme vilket resulterar i att andra ämnesområden, som till exempel hälsa, försummas. Quennerstedt, Burrows och Maihvorsdotter (2010) presenterar även att det är elevernas kunskaper om hälsa som betydande och som något som bör värderas högt. Att elevernas perspektiv och upplevelser visat sig vara värdefullt i tidigare forskning, styrker även motivet att undersöka elevernas upplevelser i denna studie, för att utveckla ämnets till dess fulla potential.
Tidigare forskning som presenterar elevernas upplevelser av sin hälsoundervisning är till exempel Karlefors (2012) studie som presenterade att den svenska hälsoundervisningen huvudsakligen bestod av teoretisk undervisning och att de svenska eleverna generellt sett inte uppskattade det. Ahlberg (2015) presenterar även att svenska elever ansåg att
hälsoundervisningen ska ha ett samband mellan olika aspekter på hälsa genom att till exempel bidra med kunskaper om det fysiska- och psykiska perspektivet på hälsa och att den inte nödvändigtvis behövde behandla den sociala hälsan. Brolin (2014) presenterar också att svenska elever upplevde att hälsoundervisningen bidrog till ett hälsotänk efter samhällets hälsonormer samt att hälsoundervisningen la ett krav på eleverna att ta ansvar över sin hälsa. Kravet på att ta ansvar över sin hälsa men med betoning på sitt fysiska perspektiv på hälsa är något som Johnson, Grey och Horell (2013) även presenterar att upplevs bland skotska elever.
Andra internationella studier om elevers upplevelser av hälsoundervisningen är till exempel Aira et al. (2012) som presenterar att ämnesfördelningen med ett eget ämne för hälsa, uppmuntrar eleverna reflektera över hälsorelaterade frågor och att det har ökat elevernas kunskaper kring hälsa. Att eleverna ökat sitt medvetande av hälsa genom att behandla hälsa ur ett bredare perspektiv, som till exempel hälsa ur ett samhällsperspektiv (Aira et al., 2012). Kinesiska elever upplevde även generellt sett att det fanns ett samband mellan fysisk aktivitet och hälsa men hade svårare att se samband mellan psykiska och sociala aspekter och hälsa (Wang et al., 2014). Hooper (2018) beskriver även majoriteten av engelska elevers kunskaper om hälsa som begränsade, hälsa generellt sett upplevdes som ett svårtolkat begrepp och att majoriteten av eleverna betonade det fysiska perspektivet på hälsa. Perez-Jorge et al. (2016) presenterade även att hälsoundervisningen ansågs begränsad och otillräcklig i Spanien. Att andra faktorer som sjukvården och social kontakt i form av till exempel familj och vänner, ansågs bidra med mer kunskap och information om hälsa än vad skolan ansågs göra
(Perez-Sammanfattningsvis finns det flera olika undervisningsmetoder och flera olika upplevelser av hälsoundervisningen, bland olika länder. En återkommande reflektion verkar vara att det fysiska perspektivet på hälsa lätt prioriteras och framkommer medan det psykiska och framför allt det sociala perspektivet tenderar att utebli. Det verkar även finnas olika syn på till hur stor del hälsoundervisningen är skolans ansvar.
2.4 Bakgrund till den svenska hälsoundervisningen
Skolämnet idrott och hälsa och dess undervisningsutrymme, är ett mycket debatterat område, inom det svenska skolväsendet. Huruvida ämnets undervisningstid ska minskas, om ämnet helt ska tas bort eller om ämnets undervisningstid borde utökas. Att ämnets undervisningstid bör utökas stöder Sollerhed och Ejlertsson (2008). Ämnets undervisningstid skulle även kunna vara en lösning på de aktuella hälsoproblemen som ökar bland svenska barn och ungar, och i det svenska samhället som helhet.
Skolinspektionen rapport från 2011, påvisar att hälsoundervisning sällan förekommer i idrott och hälsas undervisningslektioner. I den senare rapporten av Skolinspektionen (2018) beskrivs det även att aktiviteter som boll-sporter, inom kunskapsområdet rörelse, får mer utrymme än andra aktiviteter och kunskapsområden. Det finns även en risk för ett ensidigt fokus under undervisningen av idrott och hälsa. Den ojämna innehållsfördelningen är ett exempel på vad debatter kring huruvida det finns en frånvaro av hälsa i skolämnet idrott och hälsa, baseras på. Puhse et al. (2011) styrker dessa påståenden och beskriver hur Sverige följer en trend med mycket fokus på att vara fysisk aktiv och att lära ut fysisk aktivitet på sin idrott och hälsoundervisning. Ekberg (2016) beskriver även att ämnet har influerats av samhällets diskurser och att den stora fokusen på fysisk aktivitet kommer från samhällets värderingar. Ekberg (2016) beskriver också att hälsoaspekter nämns i ämnet men att det inte läggs någon större vikt på dem. Ytterligare argument som styrker en ojämn
innehållsfördelning beskrivs i Larsson och Karlefors (2015) artikel, där ämnets mål som behandlar olika perspektiv av hälsa rörelse och livsstil sällan uppnås i undervisningen. I Schenkers (2018) studie presenteras den svenska idrotts och hälsoundervisningen
presenteras att vara baserad en kultur av prestationskrav samt att eleverna får allt ansvar för den individuella hälsan och att det blir för stort ansvar för eleverna som skapar problem. Den svenska ansvarsfördelning styrker även Åström (2012) i sin artikel, och tillägger att detta kan
resultera i ångest och lågt självförtroende hos eleverna. Lundahl (2014) beskriver även det svenska skolsystemet att ha utvecklats till en mer presentations- och bedömningscentrerad struktur. Den prestations- och bedömningscentrerade strukturen kan även vara en bidragen faktor till att eleverna upplever stress och ångest.
Både i Quennerstedt et al. (2011) och i Sollerhed och Göransson (2008) artiklar påvisas det att ohälsa, hälsoproblem och övervikt ökar bland barn och unga i Sverige. Idrott och hälsa anses även vara ett av de ämnen som främst skulle kunna hjälpa till att förbättra elevernas hälsa, detta beskriver bland annat Jaakkola et al. (2017) artikel. Jaakkola et al. (2017) beskriver även ämnet att ha en positivt upplevd lärmiljö, vilket än en gång styrker ämnets potential att lära ut mer om hälsa för att kunna förbättra Sveriges folkhälsa. Deras studie visade även att elever som upplevde ämnet mer lärorikt gillade ämnet mer och att intresset för ämnet för
långverkande (Jakkola et al., 2017). Redelius och Larssons (2010) studie visar även att idrott och hälsa det mest populära skolämnet bland elever, men även att eleverna tycker mindre och mindre om skolämnet ju äldre eleverna blir och att fler pojkar än flickor tycker att idrott och hälsa är roligt. Studien visar även att ämnet som kunskapsämne har ändrat fokus från att i huvudsak lära ut fysiska färdigheter, till att dessa kunskaper kompletteras med andra kunskaper. Frågan har istället blivit vad som ska läras ut (Redelius & Larsson, 2010), samt hur ämnets undervisning ska fördelas mellan hälsa och idrott. För att summera, finns det både motiv och potential för att utveckla den svenska hälsoundervisningen.
På tal om idrott och hälsa som kunskapsområde, diskuteras och debatteras det även att idrott och hälsa har svårt att fungera som ett kunskapsämne i praktiken (Skolinspektionen, 2010). Några potentiella aktioner som skulle kunna motverka detta är genom att ämnet skulle undersökas i nationella undersökningar som de nationella proven. Inkluderingen skulle således var ett exempel på hur hälsokunskap skulle kunna examineras, vilket skulle kunna normalisera synen hälsa som ett kunskapsämne.
Fokusen bland forskning kring det svenska skolsystemet och idrott och hälsas inkludering av hälsa, verkar bland annat vara hur man ska definiera hälsa, hur det ska läras och hur
undervisningen ska fördelas mellan de olika synerna på hälsa. Sammanfattningsvis finns det en del risker och orosmoment kring dagens utformning och utförande av det svenska
2.5 Bakgrund till den finska hälsoundervisningen
Det finska skolsystemet har en decentraliserad skola, men med flera kommunala läroplaner istället för en gemensam läroplan. De finska kommunala läroplanerna baseras på Grunderna för gymnasiets läroplan 2015 (Utbildningsstyrelsen, 2016). I denna studie används Ålands Lyceums kommunala läroplan, som ett exempel på en finsk läroplan. I och med att Åland är ett självstyrt landskap i Finland, baseras de åländska läroplanerna på Läroplansgrunder för den allmänbildande gymnasieutbildningen och grundläggande yrkesutbildning (Ålands Landskapsregering, 2016). Det finska skolsystemet innehåller som tidigare nämnts, även ett eget ämne för hälsa, hälsokunskap. Finlands läroplan gjorde ett eget skolämne för
hälsoundervisning år 2001 i och med att hälsoundervisning blev en laglig rättighet för barn och ungdomar (Välimaa et al., 2008).
Gymnasium i Finland består vanligtvis av tre år och är indelat i fem perioder per år (istället för två terminer per år som de svenska gymnasierna använder sig av). Varje period pågår i cirka sex veckor och innehåller vanligtvis fem till sex olika kurser. Varje period avslutas med en provperiod på två veckor De finska gymnasierna avslutas med att eleverna minst har avklarat 75 kurser samt genom en riksomfattande studentexamen. Studentexamen består av minst fyra prov: modersmål, matematik, ett språk på avancerad nivå vilket innebär minst 8 kursers (till exempel engelska, spanska, franska et cetera), och realämne vilket innebär ett ämne som anses praktiskt användbart (till exempel kan vara hälsokunskap, historia, samhällskunskap med mera) (Utbildningsstyrelsen, 2016). Det är alltså möjligt för finska studenter att examineras, samt slutexamineras i hälsokunskap på grund av det är ett eget teoretiskt ämne. På grund av att de finska gymnasiernas upplägg med perioder och
provperioder innehåller relativt många bedömningstillfällen, betyder det även att elevernas kunskaper i hälsokunskap bedöms relativt mycket och ofta.
En annan skillnad mellan den svenska och den finska hälsoundervisningen är att Finland lägger ett större ansvar på föräldrarna och hemmet. Ett exempel på detta presenteras bland annat i Sormunen, Tossavainen och Turunens (2012) artikel. Artikeln visar hur 63% av respondenterna var föräldrarna som ansåg att elevernas hälsa hör till hemmets ansvar, samt att 70,5% av respondenterna höll med om påståendet att hälsokunskap är både hemmets och skolans ansvar. Ett annat exempel på hur det finska skolsystemet delar ansvaret med föräldrarna mer än det svenska skolsystemet, är hur läroplanerna är skrivna. Landahl och
svårtolkad och otydlig. Kritiken kan bero på att den svenska läroplanen innehåller mer meta-språk och i huvudsak är skriven för lärare, medan den finska läroplanen innehåller mindre meta-språk och verkar vara lika mycket skriven för elever och föräldrar som för lärare.
Kontinuerligt och systematiskt utförda studier och hälsofrämjande arbete visar även att
Finlands befolkning har blivit allt mer hälsosam sedan 1970-talet. Fokusen de senaste åren har också preciserats mer att ligga på hur barn och ungdomars mentala hälsa och välmående i skolan är (Välimaa et al., 2008). Artikeln av Välimaa et al. (2008) tillsammans med HBSC:s rapporter, talar för att Finland inte verka lida av samma hälsoproblem bland barn och unga, som en del forskning och media framställer Sverige att ha. Istället förmedlas en uppåtgående utveckling av folkhälsan i Finland. Det verkar alltså finns ett samband mellan att
folkhälsoproblemen minskat i Finland som Virtanen et al. (2009) och Välimaa et al. (2008) presenterar i sina artiklar, samt att läroplanerna lagt mer och mer fokus på och utrymmet åt hälsokunskap. Lyyra et al. (2015) studie visar även att eleverna har blivit mer fysiskt aktiva sedan hälsokunskap fick ett eget skolämne.
För att summera, verkar hälsofrämjande arbete och ett större utrymme åt hälsoundervisning ha främjat Finlands folkhälsa bland barn och unga. Fokusen bland forskning om det finska skolsystem och skolämnet hälsokunskap, till skillnad från forskningen om det svenska skolsystemets hälsoundervisning, handlade mestadels om elevernas mående och hur undervisningen kan förbättra elevernas hälsa. En annan väsentlig skillnad var att ett flertal finska artiklar jämförde hemförhållande och föräldrars upplevelser av hälsoundervisningen, vilket kan vara ett exempel på hur Finland lägger mer ansvar på föräldrarna och eleverna själva jämfört med Sverige.
2.6 Skillnader i de aktuella läroplanerna gällande hälsoundervisningen
Wahlström (2016) beskriver att läroplaner och skolan kan analyseras som en reflektion av samhället och dess värderingar. Läroplanerna kan även återspegla vilket samhälle man vill ha, landets ideal-samhället. Samtidigt ska läroplanerna även vara styrdokumentet förundervisningen och vad undervisningen ska baseras på enligt lag. Ålands Lyceums läroplan är passande att analyser dels på grund av dess geografiska läge, då Åland är ett litet samhälle mitt emellan Sverige och Finland, som således även får inflytande från både det svenska och det finska samhället. Samtidigt som Åland är det enda landskapet i Finland som är enspråkigt
svenskt, vilket underlättar alltså eventuella språkbarriärer. Därav kommer denna studie att ägna ett helt område av bakgrundsinformationen åt att även kolla på relevanta skillnader mellan den svenska nationella läroplanen, samt Ålands Lyceums kommunala läroplan.
En stor del av Sverige och Finlands skolsystem är deras läroplaner, vilket är ett annat motiv till att inkludera läroplanerna i denna forskning. Dagens svenska läroplan är Läroplan för gymnasieskolan 2011, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen (Skolverket, 2011). Som tidigare nämnts, har dagens aktuella läroplan fått en del kritik för att vara otydlig, ett exempel på detta är kursplanen för idrott och hälsa lägger mycket vikt på att hälsa ska läras ut men specificerar inte begreppet ytterligare eller vilken sorts hälsa som ska läras ut (Landahl & Lundahl, 2017). Detta är en markant skillnad mellan de två ländernas aktuella läroplaner.
En annan skillnad är som tidigare nämnts, att läroplanernas ämnesplaner för idrott och hälsa, då Ålands läroplan har två ämnesplaner medan Sveriges läroplan har en gemensam
ämnesplan. Några andra markanta skillnader mellan det svenska skolsystemet och den finska skolsystemet är bland annat hur decentraliseringen utformat sig. De finska läroplanerna decentraliserades redan på 1800-talet, detta resulterade i ett nationellt ramverk för
läroplanerna, medan varje kommun och vissa fall även varje skola fick sin egen läroplan. Den svenska läroplanen decentraliserades i och med skolreformen 1988, men behöll fortfarande en gemensam nationell läroplan. Det diskuteras även om att en potentiell re-centralisering av den svenska skolan, medan vissa anser att den svenska skolan inte ens gjort en total
decentralisering än (Landahl & Lundahl, 2017)
Ytterligare skillnader är till exempel inkluderandet och presentationen av de pedagogiska frågorna ”Vad”, ”Hur” ”Varför”. Den svenska läroplanen har i de senare läroplanerna valt att exkludera ”hur”-frågan från läroplanen och istället ge utrymme åt lärarna att hantera den frågan. Skillnaden kan bero på att ”vad” och ”varför”-frågan kan anses vara mer teoretisk forskning, som ska baseras på forskning och vetenskap, medan ”hur”-frågan kan analyseras mer som vad Bryman (2017) beskriver som praxiskunskap, som inte kan skapas utan erfarenhet.
Den svenska läroplanen lägger istället betydligt mer vikt på att behandla ”varför”-frågan, än vad Ålands läroplan gör. Ett exempel på detta är då den svenska ämnesplanen för idrott och
bara har ägnat ett stycke på 6 meningar åt sin beskrivning av bedömning. Lundahl (2014) beskriver även att den svenska läroplanens kursmål är skapade efter bedömningskriterierna. Fokusen på bedömning kan även vara ett exempel på varför Lundahl (2014) beskriver dagens svenska läroplan som betyg- och bedömningscentrerad. Ålands läroplan är istället
strukturerad med kursbeskrivningar av vad kurserna ska innehålla samt målen med varje kurs. Denna strukturella skillnad kan tolkas som att både ”vad” och ”hur”-frågorna inkluderas och som tidigare nämnt har den åländska läroplanen även ett stycke om bedömningen vilket kan analyseras som att ”varför”-frågan behandlas.
Som tidigare nämnts, kan svenska läroplanen kan tolkas att innehålla en del meta-språk och som att den är skriven för andra lärare, forskare kring didaktiska frågor med mera. Den svenska läroplanen kan även anses kortfattad och utformad för att tolkas och analyser, vilket kan bidra till att den har fått en del kritik för att vara luddig och svårtydd (Landahl och Lundahl, 2017). Däremot kan den svenska läroplanens utformning, som kan göra den svårtolkad, också ge mer utrymme för variation och anpassningen. Dock har det finska skolsystemet inte uppmärksammat någon kritik mot brist för anpassningen eller dylikt, men detta kan även bero på att den finska skolan har en annan disciplin och mer konservativ tradition som bland annat Englund et al. (2012) beskriver i sin bok.
2.7 Sammanfattning av forskningsläget och kunskapsluckor
För att summera så visar en del forskning och litteratur på att Sverige har ettfolkhälsoproblem och att elever och ungas hälsa försämras samtidigt som hälsoproblem och övervikt ökar. Hälsoundervisningen har även påvisats vara ett av de effektivaste sätten att nå ut till eleverna och kunna förbättra detta. Finlands hälsa har en positiv utvecklingskurva, även bland barn och unga, samtidigt som läroplanerna och skolorna inkluderar mer hälsa och lägger mer fokus på hälsoundervisningen. Vad vi inte vet är om det finns ett samband mellan svenska elevers kunskap om hälsa och samhällets ohälsa och om de finska eleverna kan mer om hälsa än de svenska eleverna, eller vad som skiljer sig bland elevernas självskattade kunskaper. Det finns inte heller forskning om svenska och finska gymnasieelevers upplevelser av hälsoundervisningen. Därav undersöker denna studie hur de svenska och de finska
gymnasieeleverna självskattat sina kunskaper om hälsa och hur de upplever hälsoundervisningens innehåll.
3. Syfte
Tidigare forskning visar att Sveriges hälsa bland barn och unga försämras, samtidigt som finska barn och ungdomarnas hälsa har blivit bättre i och med att hälsa blev ett eget skolämne och mer fokus lades på hälsokunskap. Forskningen visar även att hälsa är svårdefinierat både som begrepp och som kunskapsämne att lära ut. I och med det, anser jag det ytterst relevant att undersöka hur undervisningen ser ut i praktiken från elevernas perspektiv. Att undersöka läroplanens målgrupp och samhällets framtida medborgare, elever, och hur de idag upplever skolämnets innehåll av idrott och hälsa och sina självskattade kunskaper om hälsa. Som tidigare nämnts, kan det även vara gynnsamt att jämföra undervisning internationellt för att utveckla sin nationella undervisning så mycket som möjligt. Därav kommer syftet med studien vara att undersöka elevers uppfattning av vad hälsa är och hur de upplever hälsoundervisningens innehåll, samt att jämföra resultaten mellan de finska och svenska eleverna. Eftersom det redan finns studier som undersöker hälsoundervisningen i
grundskolan, till exempel Skolinspektionens rapport från 2018, har jag valt att specificera mig på gymnasieelever i denna studie.
3.1 Frågeställning
Denna studie kommer att utgå från följande forskningsfrågor:
1. Hur upplever svenska jämfört med finska gymnasieelever hälsoundervisningens innehåll?
4. Metod
I detta kapitel kommer datainsamlingsmetoden, urvalsgruppen, urvalsmetoden och analysmetoden att behandlas.
4.1 Design och datainsamling
Denna studie är en komparativ tvärsnittsstudie. Bryman (2017) beskriver en tvärsnittsstudie som en studie som söker mönster och samband. En komparativ studie förklarar Bryman (2017) som en studie som jämför grupper. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns några variationer och mönster mellan de svenska och de finska elevernas självskattade kunskaper och deras upplevelser av sin hälsoundervisnings innehåll. Studien är designad som en kvantitativ, komparativ tvärsnittsstudie med målet att kunna kvantifiera resultatet och jämföra de två grupperna (de finska och de svenska eleverna).
Kvantitativ forskning strävar efter att generalisera och kvantifiera resultat, samt att jämföra grupper, något som var skäl till att enkätundersökning valdes som datainsamlingsmetod för denna undersökning. Valet av enkät som metod möjliggjorde att undersöka större grupper, vilket inte hade varit möjligt om studien istället hade utförts genom en kvalitativ metod i form av exempelvis intervjuer. Den kvantitativa metoden gjorde det även möjligt att inkludera det relativt stora antal respondenter som kvantitativ forskning generellt sett innefattar och som denna studie hade. Det relativt stora antalet respondenter gör det möjligt att kunna se
samband, variationer och att generalisera resultatet (Bryman, 2017). Enkäterna som skickades ut var av elektronisk form, för att göra enkäten mer tillgänglig då eleverna till exempel kunde genomföra den på sin mobiltelefon. Den elektriska formen kan även ha gjort att eleverna kände att genomförandet blev mer anonymt, än om de till exempel skulle fyllt i ett papper i en idrottshall utan riktiga bänkar, och där eleverna kanske sitter närmare varandra än i andra salar.
Enkäten innehöll totalt 28 frågor. En av frågorna var en fråga gällande godkännande av samtycke. Tre frågor var oberoende variabler om elevernas bakgrund så som kön, årskurs och skola. En fråga var en öppen fråga om deras syn på hälsa. De resterande 23 frågorna var
beroende variabler om elevernas självskattade kunskaper om hälsa och deras upplevelser av hälsoundervisningens innehåll. Frågorna bestod av mätbar ordinalskala i form av likertskala med fyra svarsalternativ (”stämmer mycket dåligt”, ”stämmer dåligt”, ”stämmer ganska bra”, ”stämmer mycket bra”) och mätbar numerisk ordinalskala med fem svarsalternativ (en skala på 1-5 av hur mycket undervisningen innehåll hälsa till exempel, där 1 motsvarar det minsta alternativet och 5 motsvarar det högsta alternativet). Ordinalskalan uppfattades passande att använda eftersom enkäten skulle undersöka elevernas upplevelser och självskattningar.
Som forskare valde jag att närvara när majoriteten av respondenterna fyllde i enkäten, både för att säkerställa validiteten då eleverna kunde fråga om någon fråga var otydlig. Närvaron gjorde det även möjligt att kunna få respons och återkoppling till min metoddiskussion, samt om eventuella defekter med studien. Det faktum att jag, som forskare, närvarade vid
utförandet kan ha påverkat bortfallet på ett positivt sätt. Eleverna kan ha upplevt det jobbigare att neka deltagandet i denna studie då jag var fysiskt närvarande, eftersom vissa tycker det är jobbigare att avisa någon ansikte mot ansikte än till exempel över nätet.
4.2 Etiska överväganden
Etiska överväganden är något som bland annat Ejlertsson (2012) behandlar. Innan studien genomfördes framfördes informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet i förhållande till GDPR. Kraven framfördes genom en introducerande del av enkäten. Den introducerande delen innehöll information om enkäten, att resultatet bara kommer att användas i forskningssyfte, att de närsomhelst får avsluta deltagandet i studien. Slutligen behövde eleverna ge sitt samtycke för att delta i studien efter att ha fått all
information. Etiska överväganden i samband med studien var att få målsmans samtycke för respondenter som var under 15 år, samt att stämma av med skolkuratorer eller liknande vid känsliga frågor. Dock innehöll denna studien varken respondenter under 15 år eller frågor som kan klassificeras känsliga. Slutligen samlades data in för att sedan analyseras. Tid för datainsamlingen var cirka 2-3 veckor.
För reliabiliteten och validiteten var det viktigt att formulera frågorna med inspiration från tidigare forskning och enkätundersökningar, samt att utföra en pilotstudie.
Enkätundersökningen inspirerades från NU-03 undersökningen och dagens svenska läroplan (Skolverket, 2005; Skolverket, 2011). På så sätt är frågornas validitet och objektivitet testade.
Genom att presentera genomförandet, tillvägagångssättet, enkäten och frågorna, kan transparens uppnås. På så sätt kan även studien upprepas och studiens validitet stärkas (Bryman, 2017).
Som tidigare nämnts, genomfördes en pilotstudie som en del av processen av enkätens utformning. Pilotstudien genomfördes för att testa enkätens validitet och innehöll fyra respondenter som fyllde i enkäten och sedan fyllde i några extra utvärderande frågor.
Resultatet av utvärderingen var till stor del positivt, men vid närmare eftertanke ansågs en stor del av svarsalternativens formuleringar riskabla. Ett exempel på det var att vissa
svarsalternativ kunde väljas för att slippa ta ställning, samt att frågorna inte riktigt undersökte det tänkta syftet. Därav reviderades större delen av frågorna och svarsalternativen efter pilotstudiens utförande. Ett exempel på revideringen var från att fråga ” Hur mycket tycker du att ni behandlar hälsa som psykisk mående i skolan?” till att fråga ” Hur bra uppskattar du dina kunskaper om psykiskt välbefinnande?” med svarsalternativ baserade på NU-03
undersökningen (Skolverket, 2005). Frågorna förhöll sig dock till samma skalor som tidigare (Ejlertsson, 2012).
Majoriteten av frågorna kring elevernas självskattade kunskaper om hälsa hämtades från eller inspirerades av NU-03 undersökningen (Skolverket, 2005). De frågor som inte utgick från NU-03 var följande: om eleverna lärt sig att skilja på vetenskap och erfarenhet, om eleverna lärt sig att ta hänsyn till både pojkar och flickor, om eleverna lärt sig att ifrågasätta
reklambilder om hur man ska se ut, samt om de fått kunskaper om fysiska sjukdomar, skador och andra beroenden. Frågorna var istället utformade efter Ålands läroplans kursplan för ämnet hälsokunskap. Blandningen av frågor var utformad efter både svenska och åländska styrdokument för att försäkra sig om att båda länders undervisning behandlat de ämnen som frågorna berör. Frågorna som undersökte elevernas upplevelser av hälsoundervisningens innehåll var helt ny formulerade. För att få ett mer erfaret- och professionellt perspektiv bad jag om hjälp av två aktiva forskare vid universitetet, med bland annat dessa frågor. Forskarna hjälpte mig framförallt med formulering och utformning av de frågor som var inspirerade av den åländska läroplanen, samt utformningen av de ny-formulerade frågorna. Efter deras input och ytterligare några revideringar av till exempel formuleringen vid de ny-framställda
4.3 Urvalsgrupp
Urvalsgruppen var gymnasieelever i alla årskurser, med en önskad åldersgräns från 15 år. Den önskade åldersgränsen fanns på grund av att deltagare under 15 år hade behövt ett
godkännande från vårdnadshavare för att följa forskningsetiken. Godkännandet från vårdnadsgivare hade kunnat komplicera processen om det hade upptäckts i efterhand till exempel, då studien utfördes i två länder. Dessa potentiella komplikationer uppstod dock aldrig då samtliga respondenter var över 15 år. Urvalsgruppen bestod av elever från både en finsk och en svensk högskoleförberedande gymnasieskola (eller allmänbildande
gymnasieskola som det kallas i Finland). Urvalet var delvis ett bekvämlighetsurval, då tillgången till eleverna och klasserna skedde genom lärare som personliga kontakter. Delvis snöbollsurval då några lärare introducerat mig för deras kollegor (Bryman, 2017).
Respondenterna uppskattades bli cirka 200 och efter tillgång till några ytterligare klasser blev det tillslut 218, varav 108 elever var från den svenska skolan och 110 elever var från den finska skolan, på Åland.
Jag valde att undersöka gymnasieelever då de är i slutskedet av skolsystemet och deras kunskaper och färdighet bör närma sig sin slutgiltiga nivå av vad de två skolsystemen kan och har bidragit med. Anledningen att jag valde att inkludera alla årskurser i gymnasiet var på grund av tillgänglighet och möjlighet till ett större respondentantal, samt att således även få möjlighet till olika variationer och mönster i resultaten. Olika mönster och variationer i ett resultat är även vad Bryman (2017) beskriver som en väsentlig del av en tvärsnittsstudie, vilket var denna studies form.
4.4 Analys
Min studie innehåller både oberoende och beroende variabler. Jag har valt att lägga
huvudsakligt fokus på skillnaderna mellan variabeln land (vilket land de kommer ifrån och därmed vilken ämnesfördelning de har) men jag har även valt att inkludera skillnaderna mellan variablerna kön och årskurs. Huvudsyftet med denna studie är att jämföra den oberoende variabeln land, för att undersöka om deras självskattade kunskaper varierar beroende på om de har ett eller två ämnen för idrott och hälsa. Därav kommer presentationen av resultat fokusera på variabeln land. Orsaken till att jag valde att inkludera de andra oberoende variablerna, var för att samla in bakgrundsinformation om respondenterna. I efterhand valde jag även att presentera dessa oberoende variabler i mitt resultat, för att ställa
skillnaderna mellan variabeln land i relation till skillnaderna mellan variablerna årskurs och kön. Studiens metod syftade till att undersöka variationer och mönster i min data, och på detta sätt kan studien även undersöka om det är en markant skillnad mellan länderna i förhållande till skillnaderna mellan könen och årskurserna.
När enkäten hade utförts digitalt via Google Formulär, överfördes datan till en Excel-fil och öppnades sedan i SPSS. I SPPS omformulerades sedan den fyrgradiga likertskalan till en dikotom data. Den statistiska analysen som undersöktes var ett chi2 test för att signifikanstesta
resultatet till de frågorna med ordinalskala (Ejlertsson, 2012). Ytterligare analyser som genomfördes var en kvalitativ innehållsanalys av den öppna frågan. Frågan analyseras med en kvalitativ innehållsanalys i form av tematisering av de olika svarsalternativen (Bryman, 2017). Tematiseringen skedde genom att svarsalternativen delades upp i vad som kunde klassificeras att innehålla en beskrivning av hälsa som något fysiskt, psykiskt och socialt. Efter att datan hade signifikanstestats, presenterades den i form av tabeller och figurer gjorda i Excel.
Vid resultatets analys genomfördes bivariata analyser. Bivariata analyser genomfördes när två variabler analyserades på samma gång (Ejlertsson, 2012). Exempel på hur dessa bivariata analyser genomfördes är då frågorna behandlade en oberoende variabel som till exempel land och en beroende variabel som till exempel till elevernas kunskaper om psykiska sjukdomar.
I resultatkapitlet kommer data att presenteras som andelar, det vill säga procent. Resultatet presenters även i form av tabeller och diagram för de frågorna med ordinalskala och
nominalskala, samt i textform för den öppna frågan som analyserades kvalitativt (Ejlertsson, 2012; Bryman, 2017). För att följa forskaretiken och presentera en transparent undersökning, kommer all data att presenteras, de signifikanta resultaten likväl som de icke signifikanta resultaten.
5. Resultat
Resultatet kommer att presenteras genom att först delas in i tre rubriker. De tre rubrikerna är: en presentation av respondenterna, min första forskningsfråga (1. ”Hur upplever svenska jämfört finska gymnasieeleverna hälsoundervisningens innehåll?”) samt min andra forskningsfråga (2. ”Hur självskattar svenska jämfört med finska gymnasieelever sina kunskaper om hälsa?”). Sedan kommer min andra frågeställning att delas in i ytterligare fyra underrubriker: frågor som kan klassificeras att beröra det fysiska perspektivet på hälsa, det psykiska perspektivet på hälsa, det sociala perspektivet på hälsa och slutligen min enkäts öppna fråga (”vad är hälsa för dig?”). Allt resultat kommer huvudsakligen att fokusera på variabeln land, men kommer även att presentera variablerna kön och årskurs. Allt resultat kommer i huvudsak att presenteras som procent.
5.1 Beskrivning av respondenterna
Enkäten delades ut till cirka 250 elever varav 218 deltog, vilket innebär att cirka 87% av de som erbjöds valde att delta i enkätundersökningen. Detta innebar att det blev ett generellt litet första bortfall. Dessutom svarade inte alla respondenter på samtliga frågor vilket resulterade i flera mindre bortfall per fråga. Av de 218 elever som deltog har alla frågor förutom en, ett deltagarantal på 215-217 respondenter. Frågan som inte hade mellan 215-217 respondenter var den öppna frågan, som hade ett deltagarantal på 208 respondenter.
Tabell 1. Respondenternas fördelning inom variabeln land, och respondenternas samtycke.
Antal respondenter Antal samtycken
Sverige 107 (49%) 107 (49%)
Finland 111 (51%) 111 (51%)
Tabell 2. Respondenterna inom variablerna kön och land.
Tjejer Killar Annat eller vill ej
säga
Totalt Kön
Sverige 79 (74%) 26 (24%) 107 (100%)
Finland 71 (64%) 39 (35%) 111 (100%)
Totalt 150 (69%) 65 (30%) 3 (1%) 218 (100%)
Tabell 3. Respondenterna inom variablerna årskurs och land.
Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Totalt Årskurs
Sverige 54 (51%) 28 (26%) 25 (23%) 107 (100%)
Finland 37 (33%) 44 (40%) 30 (27%) 111 (100%)
Totalt 91 (42%) 72 (33%) 55(25%) 218 (100%)
Enkäten innehöll en relativt jämn fördelning av nationalitet, då 49,1% av respondenterna var svenska elever och 50,9% av respondenterna var finska elever. Respondenterna var dock inte lika jämnt fördelade när det gäller kön, där 68,8% av respondenterna var tjejer, 29,8% var killar och endast 1,4% definierade sig som annat eller ville inte säga. Eftersom gruppen som definierade sig som annat än tjej och kille innehöll så få respondenter, har jag av etiska skäl valt att inte presentera denna fördelning mellan länderna. I fördelningen av årskurs var det även en relativt ojämn fördelning av respondenterna. Enkäten innehöll till största del årskurs 1-elever (41,7%), följt av årskurs 2-elever (33%) och minst antal årskurs 3-elever (25,2). Samtliga respondenter (n=218) gav sitt informerade samtycke till att delta i studien och låta sina svar inkluderas.
5.2 Hur eleverna upplever undervisningens innehåll
Figur 1. Skillnaden mellan länder i frågan hur eleverna upplever att undervisningsinnehållet är fördelat mellan idrott och hälsa (n=216).
Figur 2. Skillnaden mellan kön i frågan hur de upplever att undervisningsinnehållet är fördelat mellan idrott och hälsa (n=216). 12 37 33 13 5 7 11 32 46 4 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 Idrott Hälsa Sverige Finland 13 26 28 28 5 3 22 42 32 2 0 0 33 67 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Idrott Hälsa
Figur 3. Skillnaden mellan årskurs, i frågan hur de upplever att undervisningsinnehållet är fördelat mellan idrott och hälsa (n=216).
Figur 1, som presenterar hur eleverna upplevde hälsoundervisningens innehållsfördelning mellan idrott och hälsa inom variabeln land, hade ett p-värde under 0,001 och visade sig där med signifkant. Figur 2, som presenterar variabeln kön (p=0,167) och figur 3, som presenterar variablen årskurs (p=0,747), visade sig däremot vara icke signifikanta.
I figur 1 presenteras att en majoritet av de finska eleverna tyckte att undervisningen innehöll mer hälsa än idrott, medan en majoritet av de svenska eleverna tyckte att undervisningen innehöll mer idrott än hälsa. Resultatet visar även att en stor andel av båda ländernas respondenter upplevde att undervisningen innehöll lika mycket idrott som hälsa.
Det verkar alltså vara en skillnad mellan de svenska och de finska elevernas upplevelser av innehållsfördelning mellan idrott och hälsa, till skillnad från resultatet av variablerna kön och årskurs, där det inte kan ses några skillnader.
6 26 37 26 4 14 21 27 33 4 11 24 31 31 4 0 5 10 15 20 25 30 35 40 Idrott Hälsa
Figur 4. Skillnader mellan land, i frågan till hur stor del de upplever att undervisningen innehåller hälsa (n=216).
Figur 5. Skillnader mellan kön, i frågan till hur stor del de upplever att undervisningen innehåller hälsa (n=216). 6 12 44 30 8 4 9 44 39 4 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Lite hälsa Mycket hälsa
Sverige Finland 4 12 46 32 6 6 9 40 39 6 0 0 33 67 0 0 10 20 30 40 50 60 70 80
Lite hälsa Mycket hälsa
Figur 6. Skillnader mellan årskurs, i frågan till hur stor del de upplever att undervisningen innehåller hälsa (n=216).
Figur 4-6, som presenterar hur stor del av eleverna som upplever att hälsoundervisningen innehåller hälsa inom variablerna land (p=0,364), kön (p=0,928) och årskurs (p=0,181), visade sig alla vara icke signifikanta. Det kan med andra ord inte ses några skillnader mellan hur stor del av de finska och de svenska eleverna som upplever att undervisningen innehåller hälsa.
5.3 Hur eleverna självskattar sina kunskaper om hälsa
Hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa kommer att delas in i fyra underrubriker: det fysiska perspektivet på hälsa, det psykiska perspektivet på hälsa och det sociala
perspektivet på hälsa och slutligen den öppna frågan. Varje rubrik och underrubrik kommer än en gång att presentera resultatet kring variabeln land för att presentera skillnaden mellan länderna. Resultatet kommer även att presentera variablerna kön och årskurs, för att ställa skillnaderna mellan länderna i relation till andra potentiellt påverkande faktorer som kön och årskurs.
Trots att vissa frågor kan klassificeras att beröra flera perspektiv på hälsa, har jag valt att klassificera dem under det perspektiv som jag ansåg att frågan i huvudsak berörde.
7 6 46 37 4 1 10 44 36 9 6 20 40 29 6 0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Lite hälsa Mycket hälsa
5.3.1 Frågor som kan klassificeras att beröra det fysiska perspektivet på hälsa
Figur 7. Skillnader mellan land gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett fysiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
I figur 7, var 4 av 11 frågor signifikanta. De signifikanta frågorna gällde huruvida eleverna lärt sig kunskaper om fysiska sjukdomar, om livräddande första hjälpen, om att ta ansvar över
61 73 91 94 96 96 97 98 99 99 100 60 62 76 72 91 88 94 93 95 98 97 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Kunskaper om doping Kunskaper om fysiska skador (som benbrott, stukning,
köttsår med mer)
Kunskaper om livräddande första hjälp Kunskaper om fysiska sjukdomar (som bland annat förkylning, överträning, hjärt- och kärlsjukdomar)
Lärt sig hur de kan träna sin styrka och rörlighet Lärt sig att ta ansvar över sin egna fysiska träning Lärt sig hur de kan förbättra sin kondition Lärt sig sambandet mellan levnadsvanor och hälsa Kunskaper om sömnens betydelse Kunskaper om idrottsaktiviteter Lärt sig att man mår bra av att röra på sig
sin fysiska träning och om sambandet mellan levnadsvanor och hälsa. Resterande frågor visade sig vara icke signifikanta genom chi2 testet, med ett p-värde mellan 0,053-0,912.
Frågor där de finska eleverna självskattade sina kunskaper signifikant bättre än de svenska eleverna är till exempel om eleverna lärt sig kunskaper om fysiska sjukdomar (p<0,001) och kunskaper om livräddande första hjälpen (p=0,003). Resultaten antyder även att de finska eleverna självskattat sina kunskaper om fysiska skador (p=0,066) högre än de svenska elevernas. Skillnaden kan dock inte fastställas då detta resultat var icke signifikant. Några frågor där de svenska och de finska eleverna självskattat sina kunskaper relativt jämnt är till exempel om eleverna lärt sig kunskaper om idrottsaktiviteter (p=0,53) och att man mår bra av att röra på sig (p=0,77).
Sammanfattningsvis antyder resultatet att de svenska och de finska eleverna var relativt jämnt fördelade i vilka frågor de självskattade sina kunskaper som höga i, och de frågor som
eleverna självskattade sina kunskaper som lägre i (figur 7). Båda ländernas elever
självskattade till exempel sina kunskaper som lägre gällande frågorna om fysiska skador och doping. Resultatet antyder även att eleverna självskattade sina kunskaper som högre kring frågorna om att man mår bra av att röra på sig, kunskaper om idrottsaktiviteter och sömnens betydelse.
Figur 8. Skillnader mellan kön gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett fysiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
I figur 8, visade sig endast 1 av 13 frågor vara signifikant genom chi2 testet. Det var frågan
om hur eleverna självskattade sina kunskaper om fysiska skador (p=0,039). Samtliga
resterande frågor visade sig vara statistiskt icke signifikant med p-värden mellan 0,064-0,977.
67 33 100 100 100 100 100 100 100 100 100 69 85 78 91 94 94 99 99 99 100 99 56 84 62 79 91 93 94 94 97 98 99 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Kunskaper om doping Kunskaper om livräddande första hjälp Kunskaper om fysiska skador (som benbrott, stukning,
köttsår med mer)
Kunskaper om fysiska sjukdomar (som bland annat förkylning, överträning, hjärt- och kärlsjukdomar)
Lärt sig att ta ansvar över sin egna fysiska träning Lärt sig hur de kan träna sin styrka och rörlighet Lärt sig hur de kan förbättra sin kondition Lärt sig sambandet mellan levnadsvanor och hälsa Kunskaper om sömnens betydelse Kunskaper om idrottsaktiviteter Lärt sig att man mår bra av att röra på sig
Ytterligare resultat, gällande figur 8, som visar på en relativt stor skillnad mellan hur de olika könen självskattade sina kunskaper är till exempel gällande kunskaper om fysiska skador (p=0,039). Ett resultat som inte kan klassificeras som en skillnad på grund av icke signifikans men som kan initiera om att det kan finns en skillnad är frågan om fysiska sjukdomar
(p=0,086). Samma sak gällande även frågan om hur eleverna självskattat sina kunskaper om livräddande första hjälpen (p=0,064). Även denna fråga kan enbart initiera om att det kan vara en skillnad mellan den gruppen som varken ville definiera sig som tjej eller kille och de andra två grupperna.
I relation till resultatet gällande variabeln land, var det färre frågor med skillnader på grund av att det var färre frågor som visade sig statistiskt signifikanta (figur 8).
Figur 9. Skillnader mellan årskurs gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett fysiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
Gällande figur 9, var 4 av 13 frågor signifikanta enligt chi2 testet. Det var frågorna om
eleverna lärt sig att se sambandet mellan levnadsvanor och hälsa, ta ansvar över sin egen
75 75 86 86 86 80 91 89 95 96 96 55 63 83 86 96 96 97 96 97 99 99 56 67 82 79 96 97 97 99 99 100 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Kunskaper om doping Kunskaper om fysiska skador (som benbrott, stukning,
köttsår med mer)
Kunskaper om livräddande första hjälp Kunskaper om fysiska sjukdomar (som bland annat förkylning, överträning, hjärt- och kärlsjukdomar)
Lärt sig hur de kan träna sin styrka och rörlighet Lärt sig att ta ansvar över sin egna fysiska träning Lärt sig sambandet mellan levnadsvanor och hälsa Lärt sig hur de kan förbättra sin kondition Kunskaper om sömnens betydelse Kunskaper om idrottsaktiviteter Lärt sig att man mår bra av att röra på sig
fysiska träning, hur de ska träna upp sin styrka och rörlighet och kunskaper om doping. Resterande frågor visade sig statistiskt icke signifikanta med ett p-värde mellan 0,184-0,885.
Några signifikanta skillnader mellan årskurserna i resultatet, som presenterades i figur 9, var till exempel frågorna gällande om de lärt sig att ta ansvar över sin egen fysiska träning (p=0,001), hur de kan träna sin styrka och rörlighet (p=0,036), samt kunskaper om doping (p=0,042). Några frågor där resultatet inte visade några skillnader dock, var till exempel kring frågorna om de lärt sig att man mår bra av att röra på sig (p=0,190), kunskaper om
idrottsaktiviteter (p=0,185) och kunskaper om sömnens betydelse (p=0,303).
I relation till variabeln land, hade variabeln årskurs en sämre signifikans samtidigt som denna variabel även hade färre frågor där gruppernas svar var relativt olika (figur 9). Variabeln årskurs hade alltså i detta fall, färre frågor där gruppernas resultat skilde sig signifikant.
5.3.2 Frågor som kan klassificeras att beröra det psykiska perspektivet på hälsa
Figur 10. Skillnader mellan land gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett psykiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
I figur 10, var 4 av 6 frågor statistiskt signifikanta. Det var frågorna gällande elevernas kunskap om andra beroende, kunskap om spänningsreglering och stresshantering, kunskaper om mentalträning och om de utvecklat en trygghet när de rör på sig. Resterande frågor visade sig vara icke signifikanta genom chi2 testet, med ett p-värde mellan 0,058-0,912.
Resultatet, gällande figur 10, visade att de finska eleverna självskattade sina kunskaper högre än vad de svenska eleverna gjorde, i bland annat frågorna om kunskaper om mental träning (p=0,005), samt spänningsreglering och stresshantering (p=0,003).
Figur 10, gällande de frågor som berörde det psykiska perspektivet, antyder även precis som de frågor som berörde det fysiska perspektivet gjorde (figur 7), att de finska eleverna
72 74 75 83 93 95 53 54 67 72 83 85 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Kunskaper om mentalträning Kunskaper om spänningsreglering och stresshantering Kunskaper om ätstörningar Kunskaper om psykiska sjukdomar (som till exempel
depression, ångest schizofreni med mera) Kunskaper om andra beroenden (som till exempel
alkohol-och spelmissbruk)
Upplevde att de utvecklat en trygghet när de rör på sig
självskattade sina kunskaper om hälsa högre än de svenska eleverna gjorde i samtliga frågor. Frågor som antyder att de finska eleverna självskattade sina kunskaper bättre än vad de svenska eleverna gjorde är till exempel om eleverna lärt sig kunskaper om psykiska sjukdomar (p=0,058).
Sammanfattningsvis antyder resultatet till figur 10 (som berörde psykiska frågorna) precis som figur 7 (som berörde de fysiska frågorna), att de svenska och de finska eleverna var relativt jämnt fördelade i vilka frågor de självskattade sina kunskaper som höga i, och de frågor som eleverna självskattade sina kunskaper som låga i. Båda ländernas elever självskattade sina kunskaper som relativt låga gällande frågan om mental träning och som relativt höga gällande frågan om de utvecklat en trygghet när de rör på sig (figur 10).
Figur 11. Skillnader mellan kön gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett psykiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
67 67 67 100 100 100 72 75 80 79 88 94 60 57 69 77 88 87 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Kunskaper om spänningsreglering och stresshantering Kunskaper om mentalträning Kunskaper om ätstörningar Kunskaper om psykiska sjukdomar (som till exempel
depression, ångest schizofreni med mera) Kunskaper om andra beroenden (som till exempel
alkohol-och spelmissbruk)
Upplevde att de utvecklat en trygghet när de rör på sig
I figur 11, var det än en gång endast 1 av 6 frågor som visade sig signifikant genom chi2
testet. Det var frågan om hur eleverna självskattade sina kunskaper om mentalträning. Samtliga resterande frågor visade sig vara statistiskt icke signifikant med p-värden mellan 0,191-0,973.
Några signifikanta resultat, gällande figur 11, var att de tre grupperna självskattade sina kunskaper kring bland annat mentalträning (p=0,038), relativt olika. Frågor där resultatet inte antyder på någon skillnad mellan de olika könen däremot, var frågorna om de utvecklat en trygghet när de rör på sig (p=0,295), kunskaper om andra beroende (p=0,812) och kunskaper om psykiska sjukdomar (p=0,611). Ytterligare resultat som inte påvisar någon skillnad mellan grupperna inom variabeln kön, var till exempel gällande kunskaper om ätstörningar (p=0,449) och spänningsreglering och stresshantering (p=0,277).
I relation till resultatet gällande variabeln land, var det fler frågor med mindre skillnader mellan grupperna då det var färre frågor som visade sig statistiskt signifikanta inom variabeln kön (figur 11).
Figur 12. Skillnader mellan årskurs gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett psykiskt perspektiv på hälsa (n=215-217).
Gällande figur 12, visade sig 3 av 6 frågor signifikanta genom chi2 testet. Det var frågorna om
eleverna lärt sig om andra beroenden och kunskaper om mentalträning, samt om de utvecklat en trygghet när de rör på sig. Resterande frågor visade sig statistiskt icke signifikanta med ett p-värde mellan 0,190-0,389.
Frågor där resultatet, gällande figur 12, antyder om mindre skillnader mellan årskurserna än kring frågorna om kunskaper om mentalträning (p=0,038). Resterande frågor visade och antydde om relativt stora skillnader mellan årskurserna. I relation till variabeln land, hade variabeln årskurs aningen färre signifikanta skillnader.
62 58 80 86 85 82 70 75 66 73 82 96 60 56 69 76 95 89 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Kunskaper om spänningsreglering och stresshantering Kunskaper om mentalträning Kunskaper om ätstörningar Kunskaper om psykiska sjukdomar (som till exempel
depression, ångest schizofreni med mera) Kunskaper om andra beroenden (som till exempel
alkohol-och spelmissbruk)
Upplevde att de utvecklat en trygghet när de rör på sig
5.3.3 Frågor som kan klassificeras att beröra det sociala perspektivet på hälsa
Figur 13. Skillnader mellan land gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett socialt perspektiv på hälsa (n=215-217).
I figur 13, var 2 av 4 frågor signifikanta. Det var frågorna gällande om eleverna lärt sig betydelsen av socialt stöd och hälsa, samt skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet. Resterande frågor visade sig vara icke signifikanta genom chi2 testet, med ett p-värde mellan
0,089-0,968.
Resultat, gällande figur 13, där de finska eleverna självskattade sina kunskaper signifikant bättre än de svenska eleverna är till exempel om eleverna lärt sig skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet (p=0,011) och betydelsen av socialt stöd (p=0,004). Med andra ord så påvisade både de signifikanta skillnaderna att de finska eleverna självskattade sina kunskaper högre än vad de svenska eleverna gjorde.
Ytterligare intressant resultat var att den enda frågan där de svenska eleverna självskattade sina kunskaper högre än de finska eleverna gjorde, inte var signifikant och således inte kan påvisa denna skillnad (figur 13). Det icke signifikanta resultatet gällde frågan om att kunna ifrågasätta reklambilder om hur man ska se ut (p=0,889).
86 88 89 96 72 89 74 96 0 20 40 60 80 100 120
Lärt sig förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet
Kunskaper att kunna ifrågasätta reklambilder om hur man ska se ut
Lärt sig betydelsen av socialt stöd Lärt sig att ta hänsyn till både pojkar och flickor
Sammanfattningsvis antydde resultatet av samtliga av de fysiska, psykiska och sociala frågorna att de svenska och de finska eleverna svarade relativt jämnt fördelat i vilka frågor de självskattade sina kunskaper som höga och som låga i. Bland de sociala frågorna (figur 13) självskattade båda ländernas elever sina kunskaper som lägre gällande frågorna om
betydelsen av socialt stöd, att kunna ifrågasätta reklambilder om hur man ska se ut och att förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet. Däremot självskattade eleverna sina kunskaper som högre gällande frågan om att ta hänsyn till både pojkar och flickor.
Figur 14. Skillnader mellan kön gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett socialt perspektiv på hälsa (n=215-217).
I figur 14, var endast 1 av 4 frågor signifikant. Det var frågan om hur eleverna självskattade sina kunskaper om att ta hänsyn till både pojkar och flickor (p=0,016) signifikant. Samtliga resterande frågor visade sig vara statistiskt icke signifikant med p-värden mellan 0,202-0,769, genom chi2 testet.
Den enda signifikanta skillnaden mellan de svenska och de finska elevernas självskattade kunskaper om det sociala perspektivet på hälsa var alltså gällande frågan om eleverna lärt sig
67 67 67 100 82 83 99 94 78 81 96 86 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Lärt sig förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet
Lärt sig betydelsen av socialt stöd Lärt sig att ta hänsyn till både pojkar och flickor Kunskaper att kunna ifrågasätta reklambilder om hur
man ska se ut
att ta hänsyn till både pojkar och flickor (figur 14). I relation till resultatet gällande variabeln land, var det än en gång färre frågor som visade sig statistiskt signifikanta inom variabeln kön, än inom variabeln land.
Figur 15. Skillnader mellan årskurs gällande de frågor som besvarade hur eleverna självskattat sina kunskaper om hälsa, som kan kopplas till ett socialt perspektiv på hälsa (n=215-217).
Gällande figur 15, var ingen fråga som visade sig var statistiskt signifikant i chi2 testet. Alltså
var samtliga frågor icke signifikanta med ett p-värde mellan 0,184-0,699. Resultatet på variabels årskurs hade alltså inga signifikanta skillnader mellan sina grupper.
82 76 89 95 84 84 86 99 73 82 90 96 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100
Lärt sig förstå skillnaden mellan vetenskap och erfarenhet
Lärt sig betydelsen av socialt stöd Kunskaper att kunna ifrågasätta reklambilder om hur
man ska se ut
Lärt sig att ta hänsyn till både pojkar och flickor
