Diskussionen är upplagd tematiskt där resultatet av analysen kommer diskuteras samt jämföras med den tidigare forskningens resultat. Givet svaret från analysen kommer de forskningsstudier som motsäger, samt är förenliga med, studiens resultat att diskuteras ur ett bredare didaktiskt perspektiv. Diskussionen avslutas med ett kortare avsnitt om hur studiens resultat kan användas i vidare forskning.
I diskussionen om kanon i tidigare forskning påtalades att läroböckerna tas för objektiva men representerar ett urval av författaren. Studien har visat att läroböckerna inte är objektiva i och med sina olika framställningar av Karl XII. Det rör sig inte bara om ett urval utan det kan också urskiljas ett uttryck för värderingar som dessutom skiftar med tiden. Det är inte bara
framställningarna som är författarnas urval, utan även innehållet i sig är ett urval. En aspekt skulle kunna vara att det är i samband med att Karl XII också blir mer kontroversiell som figur i den svenska debatten.
Resultatet av studien visar att samtliga undersökta historieläroböckerna innehåller olika värderingar, dels mellan de olika årtiondena, och dels mellan de olika förlagen. Gustafsson (2017) skriver att läroböckerna utgör en stor roll i historieundervisningen. I och med läroböckernas starka ställning samt stora användning i historieundervisningen i kombination med att läroböckerna anses tillförlitliga och sanna kan de olika framställningarna bli problematiska. Detta eftersom eleverna får ta del av framställningar som innehåller olika värderingar, vilket i sin tur kan bidra till att elevernas bild av Karl XII skiljer sig beroende på vilken lärobok som de får ta del av i sin undervisning. Förutsatt att elever får ta del av olika framställningar av Karl XII på andra sätt inom undervisningen behöver detta nödvändigtvis inte vara problematiskt. Om läraren däremot inte är medveten om vilken framställning som läroboken förmedlar och kan arbeta kompletterande mot den bild som framhävs i läroböckerna, får eleverna en snäv bild av Karl XII som kung. Relevansen av att eleverna får en nyanserad bild av Karl XII är särskilt påtaglig i och med den existerande kontrovers som omger kungen.
Utifrån resultatet kan det urskiljas att vissa läroböcker, främst Puls – historia (2012) till största del presenterar mer fakta än framställningar, men kan även studeras till stor del Hi – historia 4–6: Utkik (2014). Det vill säga att de senaste läroböckerna innehåller flera fakta medan de äldre innehåller flera framställningar vilket kan ta sig uttryck i ett narrativ. Narrativet framkommer i
flertalet framställningar då författarna väljer att beskriva Karl XII:s tankar. Detta överensstämmer med Perssons studie (2010), då han menar att läroböckerna skiljer sig beroende om de innehåller rena faktakunskaper eller skrivs utifrån ett narrativ. Både Persson (2010) och Lozic (2018) skriver därför att det är vitalt att lärare reflekterar över valet av läroböcker i och med att deras innehåll är både en styrande samt påverkande faktor i undervisningen avseende vilken kunskap eleverna ges. Då Persson (2010) även menar att ett narrativ kan öka elevernas intresse, vilket påverkar hur mycket eleverna inhämtar kunskapen, kan det anses fördelaktigt att välja en äldre lärobok som innehar ett narrativ samt framställningar. Detta kan leda till att eleverna får en viss bild av Karl XII och inte ges ett bredare perspektiv kring kungen, det vill säga att de inte blir medvetna om kontroversen som är en väsentlig allmän kunskap.
Givet svaret från analysen finns det stora skillnader i kapitlen om Karl XII i läroböckerna, i och med författarnas urval som är insprängt med olika subjektiva värderingar. Gustafsson (2017) menar att elever inte kan avgöra vad författarna har valt att ta med och inte, och därför kan eleverna inte heller se författarnas subjektiva värderingar. Detta kan utifrån studien därför leda till att eleverna inte uppfattar att värderingarna i framställningen är författarnas egna, vilket kan leda till att läsarna uppfattar skildringarna som objektiva, när de istället är subjektiva. Då analysen visat att samma fakta skiljer sig i de analyserade kapitlen i läroböckerna samt att värderingarna skiljer sig till stor del i framställningarna, kan det konstateras att läroböckerna inte är objektiva. Detta går i linje med det Gustafsson (2017) skriver att läroböcker inte granskas eller ifrågasätts,
eftersom de anses som pålitliga och objektiva. Därmed är det vitalt att den kritiska granskningen utförs i och med att läroböckerna inte kan bedömas som objektiva. Hammarlund (2009) menar att en av läroböckernas funktioner är att förmedla vilken kunskap som anses vara betydelsefull, och även att det är en indikation på vad som menas vara viktigt. Återigen, givet svaret från analysen, blir författarnas subjektiva urval en påverkan på elevernas undervisning.
I och med att resultatet visar att framställningarna skiljer sig mellan de olika läroböckerna, stämmer det även överens med Ammerts (2016) studie då han menar att utöver att lärarna ska reflektera över sina val av läroböcker, är det viktigt att lärarna även har kunskap om forskningen kring läroböcker, eftersom det enligt Ammert, är en källa till böckernas innehåll och
förmedlingsperspektiv. Han menar fortsättningsvis att detta påverkar elevernas resultat, och utefter studiens analys kan det därför konstateras att elevers resultat därför kan påverkas av att läroböckerna innehåller olika värderingar. Böckernas innehåll och förmedlingsperspektiv är en viktig del av elevernas historieundervisning, då läroboken spelar en stor roll, och har därför en
stor påverkan på vilken kunskap, undervisning samt resultat som eleverna tillgodoses. I och med att resultatet visar en stor differentiering bland läroböckerna kan det generera att elevernas kunskap kommer skilja sig åt beroende på vilket innehåll de får ta del av.
Då analysen konstaterar att kapitlen i läroböckerna skiljer sig till stor del mellan årtiondena, får olika elever ta del av olika framställningar, och därför även andra värderingar. Detta förutsatt att vissa lärare använder sig av läroböcker från senare årtionden och andra lärare från tidigare årtionden. Detta styrker Nanny Hartsmar (2001) som skriver att flera lärare väljer att använda äldre läroböcker i och med att de är trygga med materialet. Åström Elmersjö (2017) skriver att författare utgår från tidigare läroböcker när de ska författa nya. Åström Elemersjö menar dock att detta skapar en uppsättning ensidiga läroböcker, vilket motsäger resultatet från analysen som visar en differentiering mellan läroböckerna,
Diversifieringen i de undersökta läroböckerna går även att skönja avseende historiemedvetande. Studiens analys visar att historiemedvetandet utvecklas i större utsträckning i kapitel om Karl XII i 1960-talets och 1990-talets läroböcker jämfört med läroböckerna från 2000-talet och 2010-talet. Skiftet mellan dåtid och nutid i 1960-talets läroböcker påvisas vid flertalet tillfällen bland annat i form av att eleverna ska kunna orientera sig geografiskt. Detta kan å ena sidan tolkas som att läroböckerna huvudsakligen inte aktiverar förståelsen för sambandet mellan olika tidsepokers händelser, utan snarare aktiverar förmågan att kunna geografiskt navigera sig i historien. Å andra sidan kan detta även erbjuda en utveckling av historiemedvetandet då det fortfarande handlar om ett samband mellan nutid med dåtid. Detta behöver inte studeras som två separata förmågor eller syften, utan dessa kan överlappa varandra. Dessutom finns det kopplingar mellan dåtid och nutid i kapitlen från 1960-talets läroböcker som inte avser de geografiska förmågorna, vilket oavsett utvecklar historiemedvetandet på liknande sätt som övriga läroböcker gör.
Förutsättningarna att utveckla ett historiemedvetande påvisas också i läroböckerna från 1990-talet, däremot minskar skiftena mellan tidsdimensionerna i 2000-talets läroböcker, för att i 2010-talets läroböcker saknas nästan helt. Studiens resultat avseende läroböckerna från 1960-talet stämmer delvis överens med Ammerts (2016) resonemang att från och med 1960-talet
presenterar historieläroböckerna innehållet utifrån elevernas nutid. Detta kan tydligt konstateras utifrån studiens resultat avseende två av läroböckerna från 1960-talet, 1990-talet och till viss del 2000-talet då händelser kring Karl XII relaterar till elevernas egna erfarenheter. Däremot stämmer Ammerts (2016) studie inte överens med studiens analys av läroböckerna från 2010-talet,
eftersom de presenterar innehållet nästan uteslutande från dåtid och saknar kopplingar samt utgångsläge från elevernas egen nutid. Med detta sagt är resultatet av de analyserade delarna i läroböckerna spritt och förutsättningarna att utveckla historiemedvetandet är på så vis olika i det analyserade materialet. Ammerts (2016) studie visar dessutom att elevernas resultat påverkas av vad läroböckerna innehåller. I och med att de analyserade läroböckerna kan utveckla ett
historiemedvetande i olika stor utsträckning kan detta påverka elevernas resultat avseende deras förmåga att förstå samband mellan olika tidsdimensioner. På så vis stämmer även denna del av Ammerts studie överens med studiens resultat.
En anledning till att resultatet i denna studie skiljer sig åt kan delvis förklaras med att
läroböckerna är skrivna av olika författare och att det på så vis anses olika viktigt, beroende på vem som skrivit boken, att aktivera och utveckla elevernas historiemedvetande. Dock är
anledningarna till denna spridda variation av utvecklandet av historiemedvetande i mellanstadiets historieläroböcker inte självklara. Stolare (2011) påpekar att den historiedidaktiska forskningen främst utgår från skolans högre årskurser vilket medför en avsaknad av forskning på
historieundervisning för skolans mellanår, och därmed även läroböcker från skolans årskurser 4– 6. Detta kan förklara att bakomliggande faktorer till läroböckernas diversifiering inte är
undersökta i så stor utsträckning, vilket medför en svårighet att studera anledningarna till exempelvis avsaknandet av förutsättningarna att utveckla historiemedvetande i denna studies utvalda kapitel i historieläroböckerna.
Det som däremot är gemensamt för de analyserade läroböckerna är att samtliga kapitel om Karl XII saknar perspektiv på framtiden. Emellertid baseras analysen på en utvald del av läroboken, vilket innebär att övriga delar i boken möjligtvis innefattar ett framtidsperspektiv. Avseende de sidor som handlar om Karl XII, stämmer avsaknaden av framtidsperspektivet överens med Ammerts (2008) studie som påvisar att framtidsperspektiv ofta saknas i läroböcker. Kapitlen om Karl XII i denna studie behandlar främst innehållet ur dåtid med kopplingar till nutid. Det som blir problematiskt med att utelämna framtidsperspektivet är eftersom ett historiemedvetande utgörs, enligt Jeismanns definition, av en förståelse för sambandet mellan de tre
tidsdimensionerna dåtid, nutid och framtid. I och med att framstidsperspektivet inte finns i de undersökta läroböckerna saknas därför en stor del av begreppet. Genom att utelämna
framtidsperspektivet förloras således en tredjedel av det som utgör ett historiemedvetande enligt denna definition. Att läroböcker främst utgår från ett dåtidsperspektiv är även något som Hartsmar (2001) påtalar i sin undersökning, vilket därmed visar att denna studie också följer
Hartsmars resultat. Emellertid är det eventuellt möjligt att stora delar av historiemedvetandet ändå kan utvecklas om det sker kopplingar mellan dåtid och nutid, även om historiemedvetandet blir något mindre fullständigt.
En aspekt som dock behöver vägas in är att det kan vara svårt att återberätta historiska händelser utifrån något annat än dåtidsperspektiv. En tanke som kan formuleras utifrån detta är, hur mycket framtidsperspektiv är möjligt att tillföra i en lärobok som redogör för historiska händelser? Historiska händelser som redan skett går såklart i sig inte att beskriva som framtida incidenter, däremot kan arvet från dåtid, och även nutid, formuleras som tankar och
frågeställningar om framtiden. Framtiden är inte given, men det tåls ändå att spekulera och skapa funderingar kring hur dåtiden kan influera framtiden.
8.1. Vidare forskning
Utifrån vår studie skulle det vara intressant att undersöka historieläromedel som publicerades innan 1960-talet, och därmed grundskolans införande, jämfört med läromedel efter införandet av grundskolan. Detta för att studera eventuella kontraster mellan historieläroböcker från de olika skolreformerna.
En ytterligare forskningsfråga att undersöka skulle kunna vara att studera om de subjektiva framställningarna ökar eller minskar i de högre respektive lägre årskurserna. Utifrån detta skulle ett större antal historieläroböcker från skolans olika stadium undersökas för att kunna jämföra hur historieläroböckerna eventuellt skiljer sig eller liknar varandra avseende framställning. En liknande undersökning skulle även kunna genomföras för att undersöka hur historiemedvetandet utvecklas i olika historieläroböcker beroende på årskurser.