Värderingar i framställning

7.1.1. 1960-talet Genom tiderna (1960)

Kapitlet om Karl XII i Genom tiderna börjar med att beskriva Karl XII som ”en skicklig ryttare och en oförvägen ryttare.” (Kahnberg & Lindberg, 1960, s. 238) Läsaren får ta del av en framställning av kungen som kan påvisa en värdering då positiva värdeord används såsom ”skicklig” och ”oförvägen”, det vill säga ett annat ord för modig. I och med att författarna har använt positiva värdeord kan det bidra till att läsaren upplever en positiv värdering i

framställningen.

I avsnittet ”Soldatkonungen” framställs Karl XII som ”Likadels visste man, att Karl XII alltid gick främst i striden och att hans soldater följde honom vart det än bar. När konungen själv aldrig tvekade att utsätta sig för faror, ville officerarna och soldaterna – karoliner som de kallades – inte vara sämre.” (ibid., ss. 239–240) Indirekt syns en positiv värdering i skildringen av Karl XII då läsaren kan tolka citatet som att kungen framställs som en förebild i och med att karolinerna inte ville ”vara sämre”. Vidare skriver författarna att Karl XII ”hade en otrolig förmåga att behärska sig själv”, och använder värdeordet ”otrolig”, vilket erhåller en positiv laddning och som i sin tur fortsätter att betona en positiv värdering i framställningen av Karl XII (ibid., s. 240).

När den andra striden mot Ryssland startade kan läsaren återigen se en värdering som visar sig direkt när författarna skriver att ”[…] kämpade svenskarna tappert.” (ibid., s. 241) Citatet innehåller positiva värdeord som ”kämpade” och ”tappert”, vilket leder till att en värdering kan urskiljas då författarna valt att beskriva händelsen med värdeord. De positiva värdeorden genererar därmed en positiv värdering i framställningen.

Historien och samhället (1963)

Karl XII framställs på följande sätt i läroboken:

I sitt arbete var han noggrann, krävde mycket både av sig själv och andra och strävade efter omutlig rättvisa. Karl visade sig ha goda ledaregenskaper, och genom personlig djärvhet lyckades han locka andra med sig. Trots sin ungdom visade han i många fall en stor mognad även i politiska frågor.

(Tham, 1963, s. 220)

I citatet används flertalet positiva värdeord, exempelvis ”goda”, ”djärvhet” och ”noggrann”. Detta resulterar i att läsaren kan uppfatta en positiv värdering i framställningen av Karl XII, i och med att författarna belyser hans egenskaper genom att använda positiva värdeord. Den positiva värderingen i skildringen av Karl XII fortsätter då det beskrivs hur han attackerar Danmark ”djärvt och oväntat” (ibid., s. 222), och därefter fortsätter med strid mot Ryssland som avslutas med ”en lysande seger” (ibid., s. 223). Den positiva värderingen är direkt synlig då författarna framställer Karl XII:s krig mot Danmark och Ryssland med positiva värdeord, såsom ”djärvt” och ”lysande”. Läsaren kan utifrån denna framställning få uppfattningen av att Karl XII var en skicklig krigare och vann storartade segrar, vilket kan tolkas som en positiv värdering.

Författarna går ifrån den positiva framställningen och beskriver hur Karl XII enväldigt styrde Sverige som diktator, även när han inte var i landet. De skriver vidare att när kungen sedan återvänt hem var landet styrt av total militärdikatur (ibid., s. 229). Denna framställning av kungen visar en negativ värdering i skildringen eftersom negativa värdeord som ”diktator” och

”militärdiktatur” förekommer. Detta leder till att läsaren kan tolka att framställningen innehåller en negativ värdering.

Karl XII:s död skildras på följande vis: ” […] och officerarna ber kungen att vara försiktig och ta skydd. Men som alltid är han orädd och djärv.” (ibid., s. 230) Läsaren får ta del av positiva

värdeord i denna framställning eftersom värdeord som ”djärv” och ”orädd” används. I och med att författarna väljer att skriva ”som alltid” kan läsaren tolka det som att Karl XII alltid hade dessa positiva egenskaper. De positiva värdeorden bidrar till att läsaren kan uppfatta en positiv värdering i författarnas framställning (ibid., s. 230).

Historia – årskurserna 4–6 (1965)

I början av läroboken beskrivs Karl XII enligt följande citat: ” […] genom sin uppfostran hade han fått mycket höga tankar om sig själv” (Johansson & Johansson, 1965, s. 238). Detta citat bidrar till en negativ värdering av kungen, i och med att ”höga tankar om sig själv” indirekt anses som negativt. Därefter skriver författarna att ”Danmark blev lätt besegrat” och ”Under kungens eget befäl stormade svenskarna det ryska lägret och vann en överlägsen seger.” (ibid.) I dessa citat finns positiva värdeord, exempelvis ”lätt besegrat” och ”överlägsen seger”. De positiva värdeorden i citaten kan bidra till att läsaren ser en positiv värdering i framställningen.

Längre ner i stycket kan en skiftning i författarnas värdering urskiljas när de skriver att mycket av den positiva bild av kungen ”är säkert överdrivet” och fortsätter ”Men han var troligen ganska okänslig för andras lidanden och han hade mycket höga tankar om sin egen person. Genom sin envishet och självrådighet drev Karl XII Sverige nästan till undergång.” (ibid.) I denna

framställning är författarnas röster ibland värderande och ibland inte. Författarna använder i detta citat värdeord som exempel ”okänslig” och ”envishet”. Därför finns det en möjlighet för läsaren att tolka författarnas värdering i framställningen som negativ.

7.1.2. 1990-talet

Levande historia årskurs 6 (1994)

Författarna skriver i lärobokens början att Karl XII hade lätt att lära, han var duktig på språk och väldigt duktig i matematik (Hildlingson & Åsgård, 1994, s. 290). Författarna använder positiva värdeord för att beskriva Karl XII i hans studier, och läsaren kan därför tolka en positiv värdering i framställningen. Dessa värdeord, såsom ”duktig” kan därför vara strategiskt valt av författarna (Hildlingson & Åsgård, 1994, s. 290).

Segern gjorde Karl XII känd i Europa. En del av rikskansliet följde med på fälttåget. Från detta fältkansli sändes skickligt utformad propaganda ut. Man skrev att Karl XII var en hederlig och rättvis kung och att hans motståndare var

lögnaktiga och maktlystna. Snart skrev tidningar och författare i Holland, Frankrike och England beundrande om Sveriges unge kung.

(ibid., s. 293)

Citatet innehåller flertalet positiva värdeord, exempelvis ”rättvis”, ”hederlig” och ”känd”. I och med att värdeorden är positiva genererar det till att läsaren kan uppfatta en positiv värdering i författarnas framställning. Däremot behöver det inte ligga en positiv värdering i denna

framställning, i och med att författarna skriver att dessa ord användes i propaganda, vilket kan resultera i att det inte ligger någon värdering i författarens skildring.

Författarna skildrar kungens och hans soldaters ageranden i Polen, där det beskrivs hur armén ”plundrade” och ”mördade” polacker, de krävde att befolkningen skulle skaffa fram mat och foder, och hur de ”dödade 800 hjälplösa polska soldater som hade gått ner sig i ett kärr.” (ibid.) I denna framställning används flera negativa värdeord vilket kan medföra att läsaren tolkar

författarnas värdering som negativ.

När boken redogör för det andra kriget mot Ryssland läggs mycket fokus på ett utdrag från en dagbok skriven av en soldat som är sjuk och behöver amputera delar av foten. När kungen rider förbi anser han att det är ”å, småsaker, småsaker.” (ibid., s. 294) Denna berättelse ger en negativ bild av Karl XII utifrån hans replik, då detta kan tolkas som brist på medlidande. Eftersom författarna i princip endast skriver om denna berättelse och knappt redogör fakta i sin skildring av kriget mot Polen kan det tolkas som att författarna valt att betona mindre smickrande sidor av Karl XII:s ageranden.

Levande historia 6 (1999)

Likt Levande historia årskurs 6 från år 1994 framställs Karl XII i början av kapitlet som begåvad i sina studier: ”Allra bäst var han i matematik.” (Hildingsson, Holm & Åsgård, 1999, s. 68) Läsaren kan skönja en indirekt positiv värdering vilken förstärks då värdeordet “bäst” används. Vidare beskrivs hur Karl XII blev en känd krigarkung och hur hans rikskansli skickade ut “skickligt utformad propaganda.” (ibid., s. 71) Författarna beskriver likt förra upplagan hur den svenska armén plundrade och mördade, och använder därmed samma negativa värdeord om den svenska

armén, vilket kan ge uppfattning om en negativ värdering i skildringen. Det blir därför tydligt att samma negativa värderingar i framställningarna finns i denna upplaga av Levande Historia 6.

Följande två stycken står även med i förra upplagan av läroboken, men valdes inte att ta med i den analysen utan analyseras nu. Författarna skriver att polska uppretade bönder ibland slog ihjäl karolinerna samt hur karolinerna vid ett tillfälle blev anfallna och som författarna citerar: ”slagna, fångna och maskerade.” (ibid., s. 72) Det framgår inte utifrån texten vad författarnas intention med citationstecken är, antingen är det ett citat från en referens där inte källan framkommer, eller att det ligger en värdering i att författarna använder citationstecken. Värderingen är i så fall fri för tolkning. Författarna har däremot använt de negativa värdeorden ”slagna” och ”fånga” vilka kan upplevas hotfulla. I och med att dessa negativa värdeord står inom citationstecken kan läsaren tolka det som att författarnas värdering i framställningen ses negativ.

Författarna fortsätter sin redogörelse om kriget mot Ryssland med underrubriken: ”Mot

Rysslands hjärta” där författarnas tankar framgår i följande citat: ”Hur han resonerade vet vi inte. Den enväldige kungen tycks inte ha diskuterat sina fälttågsplaner med någon av sina generaler.” (ibid., s. 73) Läsaren tolka en negativ värdering i författarnas tankar eftersom en indirekt

värdering kan uppfattas i och med att läsaren kan få uppfattningen om att Karl XII endast går på sin egen känsla. Därefter beskriver författarna även i denna upplaga dagboksutdraget från den sjuke soldaten, vilket som tidigare förklarats skulle kunna tolkas som en negativ värdering av Karl XII:s framställning.

7.1.3. 2000-talet

Eko – historia 3 (2004)

Författarna börjar med att beskriva Karl XII som ”begåvad” (Lindh & Söderberg, 2004, s. 42) i sina studier, och använder därmed ett positivt värdeord i sin framställning, vilket kan bidra till att läsaren direkt uppfattar en positiv värdering om Karl XII.

Därefter skriver författarna när armén besegrat både Danmark och Ryssland att ”Karl hade redan från början övertaget på många sätt […] Hans pappa hade organiserat armén väl”, och använder då det positiva värdeordet ”övertaget”. Däremot kan det även tolkas som att författarna menar att det var tack vare hans far som karolinerna var så bra, och därmed skulle läsaren utifrån denna tolkning kunna uppleva att det finns en indirekt negativ attityd gentemot Karl XII i

framställningen. Efter segrarna mot Ryssland och Polen benämns Karl XII som en ”hjältekung” och att hela Europa fylldes med ”beundran” men även ”förfäran” (ibid., ss. 42, 43). De två förstnämnda värdeorden är positiva, vilket kan visa en positiv värdering i författarnas framställning. Däremot är det tredje värdeordet negativt och författarna påvisar därmed kontroversen kring Karl XII.

När författarna ska redogöra för det andra kriget mot Ryssland väljer de att skriva en fråga som de antar att Karl XII ställde sig: ”Det borde ju inte vara svårt att besegra dem en gång till, efter den ganska lättvunna segern vid Narva?” (ibid.) Detta är författarnas egna antagande till Karl XII:s resonemang och är öppet för tolkning. Dels skulle läsaren kunna tolka att det finns en direkt positiv värdering i antagandet i och med att framställningen innehåller positiva värdeord som ”besegra” och ”lättvunna”. Däremot skulle läsaren även kunna tolka att det ligger en indirekt negativ värdering i resonemanget, i och med att författarna skriver ”borde inte vara”, och skulle därför kunna mena att Karl XII har för höga tankar om sig själv och karolinerna. Författarna skriver vidare: ”Det var säkert svårt för den unge kungen att tänka sig att hans krigslycka kunde vända tvärt!” (ibid., s. 44) Detta citat är ytterligare ett antagande kring kungens resonemang. Denna del kan både tolkas som att Karl XII hade högmod alternativt att författarna vill framhäva sympati för kungen och kan därmed visa en indirekt värdering som antingen är positiv eller negativ. Återigen visar författarna på kontroversen kring kungen.

Levande historia 6 (2007)

Lärobokens första sida i kapitlet om Karl XII ger en kort framställning av kungen, vilken är kontroversiell, då den har både antydningar till negativa och positiva värderingar om kungen. Ett exempel är ”När han kröntes till kung satte han själv kronan på sitt huvud för att visa att det var han som bestämde.” (Hildingson, Hildingson & Holm, 2007, s. 60) Denna beskrivning av händelsen har mer subjektiv färgning än de tidigare. Här lägger författarna in sin tolkning av vad kungen vill signalera med detta och läsaren kan indirekt uppfatta att det ligger en negativ

värdering i författarnas framställning.

Ett annat exempel är då författarna beskriver hur Karl XII hade en enkel uniform som var samma uniform som sina soldater hade på sig, och att han var ledare för en av Europas bästa arméer trots att han bara var 18 år gammal (ibid.). Denna beskrivning kan uppfattas ha en indirekt positiv värdering då värdeordet ”bästa” används i samband med att Karl XII var ledare, vilket framställer den unge kungen positivt. Kontroversen framträder tydligt i följande citat: ”Karl

XII blev berömd över hela Europa. Men i Sverige gjorde de långa krigen att människorna blev allt fattigare.” (ibid.) Första meningen visar en framstående kung, och det positiva värdeordet ”berömd” används. I nästkommande mening skildras däremot en annan bild av kungen, då läsaren kan tolka att det var Karl XII:s styre som orsakade misären i Sverige vilket leder till att en negativ indirekt värdering kan uppfattas.

Karl XII framställs i krigshändelserna enligt följande: ”Segrarna vid Narva gjorde Karl XII känd ute i Europa. För den 18-årige kungen gav segern ökat självförtroende. Han hade haft framgång med det som han kunde bäst av allt: leda en armé i ett fältslag.” (ibid., s. 63) Flera positiva värdeord förekommer i citatet, såsom ”känd”, ”framgång” och ”bäst”. Detta bidrar till att en positiv värdering i framställningen kan urskiljas. I denna beskrivning skulle författarnas värdering tydligt kunna ses då författarna skriver att krig var det Karl XII kunde bäst, vilket inte är fastställd fakta.

När läroboken redogör för händelserna kring det andra kriget mot Ryssland står det även i denna upplaga om den sjuka soldaten. Däremot är skildringen mer kortfattad och avslutas med ”Den unge officeren dog inte av köldskadorna utan blev med tiden generalmajor och landshövding.” (ibid., s. 65) Då ingen annan lärobok som återgett denna berättelse har skrivit att det gick bra för den unge soldaten senare, kan det bidra till att läsaren istället uppfattar en indirekt positiv

värdering i framställningen. Detta skulle kunna tolkas som att författarna vill förmildra uppfattningen om att Karl XII kunde vara känslokall.

7.1.4. 2010-talet

Puls - historia (2012)

I denna lärobok finns en väldigt sparsam framställning av Karl XII. Författarna skriver att när kungen befann sig i Turkiet, ville han att Turkiet skulle starta krig mot Ryssland men att han ”inte lyckades” (Körner & Lindberg, 2012, s. 164). I de resterande undersökta läroböckerna skriver författarna däremot att Karl XII lyckades få Turkiet att starta krig mot Ryssland. Därför skulle läsaren kunna tolka en egen indirekt värdering hos författaren som skulle kunna vara negativ i och med att författarna valt andra fakta. De fakta i sig har en indirekt negativ ton i och med att Karl XII ”inte lyckades.”

Hi – historia 4 – 6: Utkik (2014)

Läroboken Hi – historia 4–6: Utkik börjar med att skildra Karl XII som en duktig krigarkung ”Han samlade ihop sin armé, gav sig först iväg till Danmark och besegrade utan större motstånd kung Fredrik IV. Den danske kungen blev så överraskad av den svenska arméns skicklighet att han genast slöt fred.” (Johanstiden & Uppström, 2014, s. 135) Författarnas framställning av Karl XII kan upplevas ha en underliggande positiv värdering, då de använder flera positiva värdeord, exempelvis ”besegrade” och ”skicklighet”. Karl XII fortsätter framställas positivt i och med att flertalet positiva värdeord förekommer, då läroboken skriver ”nu var de stora mäktiga kungarna ute i Europa rädda. Ingenting tycktes omöjligt för denne unge krigarkung!” (ibid., s. 136) Läsaren kan därför tolka en direkt positiv värdering från författarna.

Vidare skriver författarna att det förmodligen var många soldater som beundrade kungen och beskriver hur han hade samma soldatuniform som karolinerna och marscherade sträng och tystlåten längst fram i ledet (ibid.). Trots att värdeorden ”sträng” och ”tystlåten” ofta kopplas till något negativt, kan det upplevas som att författarna menar att det enligt karolinerna ansågs som bra egenskaper. Detta kan medföra att läsaren indirekt urskiljer en positiv värdering i skildringen. Samtidigt beskrivs Karl XII enligt följande citat: ”Men det fanns säkert också de som tyckte illa om honom för allt lidande han ställde till med” och fortsätter med ”fylld med övermod” när han gav sig av för att besegra Ryssland en andra gång (ibid.). Ur denna aspekt skulle det kunna upplevas som att värderingen skiftar från positiv till negativ i författarnas framställning då negativa värdeord används vilket leder till att läsarens tolkning påverkas.

7.2. Historiemedvetande

7.2.1. 1960-talet Genom tiderna (1960)

Karl XII:s eftermäle presenteras i boken Genom tiderna i följande mening: ”Både hans egen samtid och eftervärlden har ofta fått gissa sig till hans avsikter och planer, ty själv talade han inte mycket om dem.” (Kahnberg & Lindeberg, 1960, s. 240) Citatet förtydligar att det som hände i dåtiden inverkar på nutiden, det vill säga att det sker ett tidsskifte och en sammankoppling mellan dåtida händelser och nutid i texten. Längre fram i kapitlet beskrivs det svenska folkets tillvaro under Karl XII:s styre och i texten står ”Missväxt var, som vi vet, ganska vanlig på den tiden […]” (ibid., s. 243). Sammanhanget mellan dåtidens missväxt och dagens kunskap kring detta fenomen,

synliggörs med orden ”som vi vet”. Dessa citat indikerar på en möjlighet att utveckla ett historiemedvetande i och med att texten beskriver både dåtid och nutid.

Sveriges ekonomiska kris under Karl XII:s styre tas upp i kapitlet. Där beskrivs att för att inte behöva höja skatten såg Karl XII till att göra nya slags mynt, varpå avsnittet avslutas med

kommentaren ”Det blev vad man i våra dagar kallar inflation.” (ibid., s. 246) För att eleverna ska få en förståelse för myntets dåtida funktion och roll, förklarar författarna detta med att beskriva hur det kan kopplas till ett nutida fenomen, det vill säga begreppet inflation. Framtidsperspektivet saknas.

Historien och samhället (1963)

Kapitlet om Karl XII beskrivs nästan uteslutande i dåtid och händelserna under hans styre beskrivs i kronologisk ordning med start från hans födelse till Sveriges fall som stormakt. Inget skifte mellan olika tidsdimensioner sker förutom när kapitlet beskriver stormaktens fall så omnämns Fredrikshald med ”(Nuvarande Halden)” (Tham, 1963, s.230). Ingen koppling till framtiden finns med i texten. I och med detta ges nästan inga förutsättningar till att utveckla ett historiemedvetande.

Historia årskurserna 4–6 (1965)

Kapitlet beskriver bland annat Karl XII:s marsch in i Ryssland och texten nämner dåvarande krigshamn St Petersburg som ”det nuvarande Leningrad” vilket kopplar elevernas kunskaper kring Leningrad (vilken återigen idag heter St Petersburg), med kunskap från dåtiden. Genom att beskriva förhållandet mellan företeelser från de olika tidsdimensionerna, som författarna gör i detta nämnda citat, kan eleverna öka sin förståelse för sambandet mellan olika fakta från olika tidsperioder, och på så sätt utveckla sitt historiemedvetande.

I kapitlet beskrivs också att Karl XII for till Ukraina. På en sida står kommentaren ”Vilket hav ligger söder om Ukraina?” ( Johansson, 1965, ss. 239–240) Att Karl XII var i Ukraina kopplas indirekt till att eleverna ska kolla på vilket hav idag som omger det land kungen var i för flera hundra år sedan. Liknande kommentar återfinns även på nästkommande sida då det står ”I vilket hav mynnar floden Dnjepr?” (ibid.) Samma princip som vid kommentaren om havet söder om Ukraina finns då med även i denna mening. Längre fram i kapitlet finns ytterligare kommentarer som lyder ”I vilken världsdel ligger Turkiet?” när texten handlar om Karl XII:s flykt till Turkiet (ibid., s. 242). Precis som i föregående kommentarer om Ukraina och Dnjepr sker ett skifte

mellan olika tidsdimensioner och kopplar information från tidigare historia med hur dagsläget ser ut, vilket skapar förutsättningar att utveckla historiemedvetandet.

Texten beskriver också det sista fältslaget mellan svenskar och danskar i Sverige och författarna