Detta avsnitt är uppdelat i teman som avser att diskutera studiens resultat, metod, valda teorier samt förslag på vidare forskning.
7.1 Diskussion kring resultatet
Syftet med denna studie har varit att analysera och synliggöra hur studie- och yrkesvägledare upplever att de arbetar med högpresterande elever samt vilka resurser de anser sig behöva för det. Resultatet visar att vägledare inte arbetar med högpresterande elever i samma utsträckning som lågpresterande elever då vägledarna måste lägga mer tid på uppsökande verksamhet hos de lågpresterande. Det framgår även att vägledarna upplever att de behöver mer tid, att lärarna skulle behöva mer fortbildning inom den breda vägledningen samt att vägledningen bör vävas in i undervisningen.
Studiens resultat stämmer delvis överens med vad tidigare forskning och olika utredningar visar. Resultatet i Skolinspektionens (2013) rapport visar att de granskade skolorna inte arbetar för att motverka att elever begränsas av sin bakgrund samt att de saknas tillräckligt träffsäkra insatser för att underlätta oberoende och normbrytande studie- och yrkesval. Detta styrks av den senaste offentliga utredningen (SOU 2019:4) om studie- och yrkesvägledning som också menar att det inte finns någon given modell i hur ansvaret för vägledning bäst fördelas, vilket är en grund i problematiken om prioritering. Vår undersökning visar att vägledare måste lägga mest tid på att uppsöka svaga elever som bedöms ha svårigheter att ta sig vidare eller få ett fullständigt betyg, därmed bortprioriteras arbete som inte anses akut. Det framgår även i Skolinspektionens (2013) rapport att det finns stora brister kring hur svenska skolor och huvudmän planerar och följer upp arbetet med studie- och yrkesvägledning. Deras resultat visar att skolorna och huvudmännen oftast inte har något system för resursfördelning till studie- och yrkesvägledare, de få gånger de har det, avsätts resurser efter antalet elever och inte efter vilket behov som finns hos eleverna. Detta stämmer till viss del överens med vårt resultat då ledningen och rektorerna till de intervjuade vägledarna upplever de högpresterande
eleverna som “klara” och att det inte behövs läggas specifika vägledningsresurser på dessa. Däremot kan vi se att vägledarna lägger resurser på de svaga eleverna vilket är en elevgrupp med tydligt behov. Att vägledarna måste lägga mest resurser på de eleverna med tydliga behov visas även i Skolinspektionens (2013) undersökning som menar att de flesta studie- och yrkesvägledare inte hinner med att arbeta med vägledning som en kontinuerlig del genom elevers skolgång och tvingas prioritera det mest nödvändiga arbetet. Vårt resultat och den tidigare forskningen delar även uppfattningar gällande den breda vägledningen. Statens offentliga utredning (SOU 2019:4) om studie- och yrkesvägledning menar att vägledningen bör vara involverat i skolämnena, vilket informanterna till vår studie samtycker om. Fyra av sex intervjuade vägledare anser att vägledningen bör lyftas in i skolämnena. Sammantaget kan vi utläsa att våra resultat i hög grad ligger i linje med vad som framkommit i tidigare forskning och utredningar. Detta då vi fortfarande kan se att det förekommer brister i hur ledning och rektorer ser på resursfördelning av vägledning och hur vägledningen faktiskt prioriteras ute i skolorna. Vi ser vår studie som en vidareutveckling av tidigare forskning då vi fördjupat oss hur resursfördelning påverkar mängden vägledningsstöd till högpresterande elever utifrån studie- och yrkesvägledarnas perspektiv.
7.2 Diskussion kring metod
Först och främst skulle vi vilja poängtera att hela studien skulle kunna få ett annat utfall om vi valt att utgå ifrån ett annat perspektiv, exempelvis ledningens- eller de högpresterande elevernas perspektiv. För att både nyansera och utöka vår studie hade vägledarnas perspektiv kunnat kombineras med exempelvis intervjuer med ledningen eller högpresterande elever. Detta är däremot någonting som får ses som förslag på ett annat arbete då det inte funnits utrymme varken tids- eller omfattningsmässigt i denna uppsats.
En kvalitativ metod valdes till denna studie då den ansågs som mest lämpad att besvara hur studie- och yrkesvägledare upplever att de arbetar med högpresterande elever samt vilka resurser de anser sig behöva för att arbeta med dem. En kvantitativ metod hade kunnat göra studiens resultat mer generaliserbart men å andra sidan kanske vi inte nått samma djup eller omfattning i respondenternas svar. En kvalitativ metod med utgångspunkt i en intervjuguide användes, vilket även gav utrymme till följdfrågor vilket
vi anser har bidragit till djupet i vårt resultat men även möjligheten att korrigera frågor under intervjuns gång. Det är svårt att veta om den valda intervjuguiden var tillräcklig eller om andra frågor hade gett andra svar, vilket i sin tur hade kunnat påverka utfallet av studien.
Urvalet av informanter gjordes till en början utifrån vårt kontaktnät som sedan utmynnade i andra nya kontakter via dessa. Detta kan problematiseras då vårt kontaktnät kan ha gett oss tips på likasinnade vägledare att intervjua, vilket kan ha lett till ett ensidigt perspektiv. Vi upplever däremot att våra slutgiltiga informanter varierade i ålder, erfarenhet och tycke. Till en början såg vi det som en tillgång att ha tre informanter från gymnasieskolor och tre informanter från högstadieskolor, däremot upplevde vi i efterhand att det problematiserade analyseringen av empirin. Vägledningsarbetet skiljer sig åt mellan gymnasie- och högstadieskolor vilket kan ha varit en bidragande faktor till de olika svaren de intervjuade vägledarna gav. Det blev därmed en svårighet att dra likheter mellan svaren, vilket vi tror hade blivit lättare om vi intervjuat personer med liknande arbetsuppgifter. Genom att vi gav informanterna utrymme att svara fritt på våra öppna frågor under intervjuerna fick de en möjlighet att sätta egna ord på sina perspektiv och på detta sätt anser vi att vår empiri är valid. Vi bedömer även validiteten som hög då resultatet har tydliga gemensamma drag med den tidigare forskning vi lyft, exempelvis att det finns brister i hur ledning ser på resursfördelning angående studie- och yrkesvägledning, vilket både resultatet och tidigare forskning lyfter. Ett annat exempel är att Skolinspektionen (2013) menar att de flesta studie- och yrkesvägledare inte hinner med att arbeta med vägledning som en kontinuerlig del genom elevers skolgång och tvingas prioritera det mest nödvändiga arbetet. Detta är något som styrks av vår studies intervjuer där de flesta vägledare berättar hur de får prioritera bort arbete som inte är akut och mest nödvändigt.
7.3 Teoridiskussion
För att analysera studiens empiri användes Hodkinson och Sparkes Careership Theory och Patton och McMahons System Theory Framework. Teorierna valdes då de har ett helhetsperspektiv på individer med val i fokus. System Theory Framework teorin tog även hänsyn till relationen mellan vägledaren och den sökande vilket är ett viktigt fokus i denna studie. Teorin Careership behandlar begrepp så som habitus, handlingshorisont,
brytpunkter och rutiner medan System Theory Framework behandlar begrepp som rekursivitet, influenser, change over time och change. Vi kan i efterhand uppleva att vissa av begreppen var svårapplicerade i relation till det empiriska materialet. Teorier kunde valts i ett senare skede i arbetet då resultatet presenterats, vilket hade gjort det tydligare för oss att se vilka teorier som behövts för att analysera empirin. Vi kände däremot en tidspress i att komma igång och valde teorier och författa ner dem i ett tidigt skede. Teorierna valdes med stöd av tidigare forskning vilket inte var en garanti att de skulle passade vår empiri. Begrepp som brytpunkter, rutiner och rekursivitet har varit svårapplicerade vid analysen av vår empiri då begreppen främst fokuserar på individens karriärutveckling medan vi fokuserar på vägledarens roll i processen.
Vi kunde uppleva vid analysen av vårt empiriska material att vi saknade en teori som på ett djupare plan behandlar könsfrågor, dock tror vi att en tredje teori skulle bli för omfattande med tanke på arbetets omfång. Hade arbetets huvudsyfte riktat sig mot genus skulle däremot en sådan teori varit att föredra men vilket vårt arbete inte gjorde. Våra valda teorier lyfter könsaspekten ytterst lite och för att vara mer användbara i vår undersökning vore det att föredra om könsaspekten hade utvecklats inom de båda teorierna.
7.4 Förslag på fortsatt forskning
Undersökningens resultat visar på att resurserna gällande vägledning fördelas ojämnt mellan olika elevgrupper. Det tenderar att läggas mindre vägledningsresurser på högpresterande elever och de lågpresterande eleverna prioriteras eftersom de ofta är akuta fall som behöver läggas mer stöd och kraft på. De långsiktiga konsekvenserna av att inte fullfölja en utbildning är mycket allvarliga, både sett utifrån ett individ- och samhällsperspektiv. Vi anser att det inte bör tas resurser från de svaga eleverna eftersom de är en grupp som behöver stöd för att klara av valprocessen, däremot anser vi utifrån resultatet att även de högpresterande eleverna behöver mer stöd. Ett förslag på vidare forskning är att gå på djupet med de högpresterande eleverna och undersöka huruvida de får det stöd som de är i behov av, och om inte, vad behövs göras för att vägledningsresurserna ska räcka till? Ett annat förslag är att undersöka de högpresterande elevernas påverkan av sin bakgrund, det vill säga skillnaderna i val och väljande om de har föräldrar med hög utbildningsnivå eller föräldrar med låg utbildningsnivå.