Syftet med denna studie var att få inblick i förskollärares förhållningssätt till musik i
undervisningen. Vi ville undersöka hur förskollärare arbetar med musiken i förskolan och om det finns kopplingar mellan musik och andra ämnen. Ytterligare två viktiga delar i
undersökningen var dels att få inblick i vilken utsträckning musikundervisningen var didaktiskt planeras, dels hur förskollärarnas förhållningssätt till musiken påverkar undervisningens kvalitet. I detta avsnitt kombineras delstudiernas resultat och diskuteras utifrån tidigare forskning och teoretiskt ramverk.
8.1 Diskussion
I arbetets början ställde vi oss frågan om musik kan kopplas till andra ämnen, hur
förskollärare arbetar med musiken i förskolan och i vilken utsträckning musikundervisningen bedrivs utifrån en didaktisk planering. Vi ville således få inblick i hur förskollärares
förhållningssätt till musik och deras sätt att tala om musik påverkar musikundervisningens kvalitet.
Den bild som vi tidigare har haft: att förskollärare verkar sakna kunskap vad gäller både musik och didaktik, har denna studie till viss del motbevisat. Enkätsvaren visar exempelvis att 57% av förskollärarna anser sig ha de kunskaper som krävs för att bedriva musikundervisning med hög kvalitet. Alla utom en respondent har svarat att de fick utbildning inom de estetiska uttrycksformerna. Hela 64% beskriver att de har kompetensutvecklats inom de estetiska uttrycksformerna. Enkäternas utfall är även synligt i de analyserade artiklarna. Förskollärarna i dessa artiklar ger uttryck för att de visserligen har kunskaper inom musikämnet, men de känner ändå en viss osäkerhet när det kommer till att bedriva musikundervisning, varför den ofta prioriteras bort, eller endast kommer till uttryck genom en oplanerad glädjestund med sång. Detta kan relateras till Wallerstedts forskning som visar att musik fortfarande anses av många förskollärare att vara en källa till glädje som inte kräver några förkunskaper varken hos barnet eller förskolläraren (ref. i Nöjd, 2010, s. 2). Dock betonar Wallerstedt vikten av
didaktiska kunskaper för att kunna planera musikundervisning, precis såsom med läs- och skrivfärdigheter, utifrån frågorna vad, hur, varför och när? (ref. i Nöjd, 2010, s. 2). Den farhåga för musikundervisningen som uttrycks i artiklarna finner vi inget stöd för i enkätsvaren. Respondenterna i enkäten ger inget intryck av att musikundervisningen uppfattas som svår eller jobbig, snarare ges intrycket att det är något roligt och som används frekvent. Holmberg (2017) hävdar att musikundervisning i förskolan är något som sker spontant därför att den saknar musikdidaktisk planering som skulle innebär ett mer strukturerat upplägg. Hon uppmanar förskollärare att reflektera mer över sina didaktiska val för att musikstunderna inte bara ska vara spontana utan även planerade med ett tydligt syfte (s. 8). Holmbergs antagande om att musikundervisningen ofta sker utan en didaktisk planering synliggörs i enkätsvaren, trots att hela 71% arbetade med en didaktisk planering i musikundervisningen så sker detta oftast mindre än tre gånger i veckan. Vidare indikerar musikens tydligare plats i läroplanen att lärarna, precis som i alla andra ämnen, måste besitta vissa didaktiska kunskaper för att
musiken ska uppfylla sitt ”lärandesyfte”. Dessa didaktiska kunskaper kan bland annat utvecklas genom kompetensutveckling. I denna utvecklingsprocess är det därför viktigt att
35
förskolans ledning bistår och stöttar så att förskollärarna verkligen ges goda förutsättningar att utveckla ett musikdidaktiskt förhållningssätt. Detta betonas även av Sheridan m.fl. som även tillägger att det kan vara svårt att tala om en musikdidaktisk kompetens som passar alla förskollärare. Det är därför viktigt att ta hänsyn till den specifika kontexten i vilken kompetensen ska utvecklas. Förskollärarens tidigare kunskaper och erfarenheter i musik bidrar i sin tur till specifika situationer, utmaningar och förväntningar i undervisningen som behöver specifik kompetensutveckling (Sheridan, 2011, s. 419).
Ytterligare en faktor som kan försvåra förskolans musikundervisning är de så kallade ramfaktorerna – exempelvis läroplanens mål, barnens intressen, tid och resurser. En förskollärare kan således ha gedigna musikdidaktiska kunskaper men kan ändå begränsas i sina pedagogiska möjligheter av olika ramfaktorer som till exempel de ekonomiska som illustreras i låg personaltäthet eller stora barngrupper (Eriksson, 2014). Inga intervjuade förskollärare i artiklarna beskrev begränsade ramfaktorer utan snarare framträdande en bild av stora kompetenssatsningar inom musikundervisning.
I båda delstudierna framträder en bild av musik som något viktigt, men att det i vissa fall antingen finns begränsningar av olika slag som försvårar undervisningen, eller så upplever lärarna att det är svårt att använda musik i undervisningen. Oavsett vilken av dessa
svårigheter lärarna ställs inför indikerar både enkätsvaren och de analyserade artiklarna att det kollegiala samarbetet är viktigt i musikundervisningen. Delstudierna synliggör att det finns tendenser att lärare med musikdidaktiska kunskaper sprider dessa och inspirerar andra förskollärare till att våga anamma musiken i praktiken. Goda didaktiska kunskaper kan avhjälpa både den oro som lärarna i artiklarna ger uttryck för, men också att hantera exempelvis resurs och tidsbristen på ett bra sätt, eftersom didaktiken skapar möjligheter att anpassa undervisningen på ett fördelaktigt sätt. Detta kollegiala samarbete har
beröringspunkter med det sociokulturella perspektivet, inom vilket lärande betraktas som livslångt och som ständigt utvecklas och förändras i interaktion med de sociala
omgivningarna (Strandberg, 2006, s. 19). Förskolelärarna i artiklarna beskriver flera gånger hur de i olika sociala sammanhang lär av andra mer ”erfarna” – vi människor approprierar kontinuerligt. Således kan den proximala utvecklingszonen även appliceras på lärarnas arbete. Även vuxna behöver hitta det rätta tillfället för förändring och utveckling. Med stöttning från ledningen eller kompetensutveckling kan förskolläraren utvecklas ytterligare med ett lagom stort steg (Smidt, 2010). Studiens resultat visar att förskolelärarnas undervisning och
kollegiala arbete tar avstamp i det sociokulturella perspektivet där lärande och utveckling sker i ett socialt samspel med andra människor i olika miljöer och med olika arv.
8.2 Konklusion och fortsatt forskning
I studiens resultat framkommer det att en stor del av de intervjuade förskollärarna i fem analyserade artiklar och de förskollärare som deltog i enkäten anser att de besitter tillräckligt med kunskaper för att bedriva musikundervisning. I både delstudierna framgår det tydligt att förskollärares självförtroende inför musikutövande påverkas positivt av de
kompetenssatsningarna som ledningen ordnar. Vidare ger båda delstudierna uttryck för att det didaktiska arbetet är viktigt, trots att det ofta inte prioriteras i musikundervisningen. Förskolelärarna i flera av enkätsvaren och i artiklarna menar att reflektion, planering och det kollegiala lärandet är avgörande för att de ska kunna uppfylla sitt lärandesyfte.
36
Glädje och spännande är två återkommande ord i resultatet när musikundervisning diskuteras. I både delstudierna framkommer en tydlig bild om att musik ska vara en rolig aktivitet. I samtliga artiklar pratar förskolelärarna om musikundervisning i termer av en social aktivitet där musik skapas i sampel med andra. Förskollärare i både delstudierna är eniga om att musik kan användas som ett redskap för att stärka andra ämnen och främja olika färdigheter men bör även ses som ett ämne med egenvärde. Både delstudierna visar att förskollärare betraktar musik i förskolan som ett hjälpmedel. Det finns olikheter bland förskollärarna i både delstudierna vad gäller musikens roll i förskolan men är eniga om att musik bör få mer utrymme.
Vårt syfte var med studien var att få en inblick i hur förskollärare förhåller sig till och pratar om musikundervisning i förskolan. Vi anser att syftet är uppnått eftersom de analyserade resultaten av både delstudierna ger en tydlig bild över hur förskollärare arbetar och tänker kring musik samt hur de pratar om sitt musikaliska uppdrag. Vi har använt oss av en kvalitativ och en kvantitativ metod för denna studie. Med dessa metoder har vi undersökt förskollärares egna uppfattningar om ämnet. Vad gäller fortsatt forskning tycker vi att det skulle vara intressant att forska om musikens inverkan på barns utveckling och lärande i
socioekonomiska utsatt områden. Vi menar att forska på musik utifrån tesen att musik kan vara ett hjälpmedel med ett förebyggande syfte, d.v.s. ett kompensatoriskt ämne.
37