Diskussion kring resultat och analys

En av de uttrycksformer som omtalas i läroplanen är bildskapandet. I detta arbete har vi velat analysera och diskutera hur lärare och fritidspedagoger tänker kring bild som en ut- trycksform och hur de använder och integrerar bilden i undervisningen. Vi anser att denna uttrycksform borde vara en naturlig del av undervisningen i de teoretiska ämnena i skolan då vi bland annat finner bilden som en arbetsform som utvecklar, berikar, underlättar och gör undervisningen intressantare. Forskning inom detta område, bland annat Piagets forskning, visar att praktiska och experimenterande arbetsformer i skolan hjälper eleverna att utvecklas både intellektuellt och kognitivt (Jarlang 2008:300–354). Vi kan i våra samtal med pedagogerna se att det förekommer olika förhållningssätt till bild som uttrycksform i de teoretiska ämnena i skolan. I våra resultat framgår det att redan själva bildbegreppet definieras av pedagogerna på olika sätt. Vi kan se att det interpreteras och beskrivas på ett mer bredare och på ett mer avgränsat och ”blygsamt” sätt. Vi tolkar att en av orsakerna till detta kan vara att pedagogerna som beskriver begreppet på ett mer ”målande” sätt, har en djupare syn på bilden och på bildområdet än de som associerar begreppet med bara ett tema, som i detta fall med skapandet. Wetterholm (2001: 56) menar att då elever och lärare talar om bildskapandet använder de ofta begreppet ”rita och måla” som ett eget begrepp och associerar det direkt med bildskapandet i skolan. I våra samtal med pedagogerna säger en av

37

dem: […] och bild kan vara att sitta och rita och göra någon enkel bilduppgift.” Vi vill därför ställa oss frågan varför våra två informanter uppfattar begreppet bild på samma sätt som Wat- terholm definierar det ovan? Associerar de till Watterholms definition eller har deras kompe- tenser och erfarenheter någon betydelse i detta sammanhang? Fältet kan vara svårt att analyse- ra men frågan kvarstår och hänvisar vidare till det individuella och professionella utveck-

lingsarbetet. I vår undersökning har bilden som ett enskilt ämne till en viss grad lyfts och diskuterats.

Vi har ansett det vara viktigt att, av pedagogerna, få en uppfattning om vad bilden som ett enskilt ämne har för betydelse för elevernas utveckling och lärande. I våra samtal med peda- gogerna framgår det att alla pedagogerna uppfattar att, bilden som enskilt ämne i skolan, har ett viktigt uppdrag att uppfylla och har en välgörande inverkan på barns utveckling och läran- de. Pedagogerna menar även att de anser att bilden som en uttrycksform bör vävas i de teore- tiska ämnena då bilden kan underlätta undervisningen och samtidigt gör den mer intressant och mångdimensionell. Pedagogerna anser att bilden kan fundera som ett stöd i många olika avseenden. De anser att bilden fungerar som ett ”nyttigt” hjälpmedel i situationer då barn har svårt att förstå och tolka olika abstrakta begrepp eller har svårt av olika anledningar att hänga med i undervisningen. Bilden kan vara ett viktigt stödmedel särskild för barn som har olika diagnoser och eller skrift- och talsvårigheter. Vi anser att eftersom dagens skola strävar efter att inkludera alla barn med olika bakgrunder, olika förutsättningar och med olika färdigheter, kan bilden, som är en universell uttrycksform, vara det betydelsefulla medlet för alla. I Lgr11 står det att: ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak- grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper (Skolverket, Lgr11:5).” Lindgren (2005:9) menar att enligt de traditionella uppfattningarna ses bildarbete i skolan generellt som positivt och terapeutiskt, och därför borde barnen arbeta mer med bilder. Våra informanter uttrycker att bilden även uppfyller en viktigt kommunikativ roll och ger barn möjlighet att uttrycka och synliggöra sina tankar, känslor samt kunskaper. Wetterholm (1992: 23) hävdar att genom bil- der berättar barn olika historier, bland annat om sina iakttagelser och upplevelser. Aronsson (1997:11–16) ser att barnens tecknande kan uppfattas som ett sätt att tänka högt och kallas därför för visuellt tänkande. Bilden har mångsiktiga funktioner och vi anser att den kommuni- kativa funktionen är kanske den viktigaste av dem, den förmedlar, för oss och för omgivning- en, olika typer av meddelanden och budskap. Vi tycker att det är särskild viktigt för barn som har svårt med tal - eller skriftspråket att få möjlighet att uttrycka sig genom bildspråket, då det både kan vara stimulerande och uppmuntrande. Vi anser att detta är ett sätt att stärka deras

38

självtroende på. Bildspråket ser vi även som ett första steg till verbalspråket. Pedagogerna menar även att det finns samband mellan de teoretiska och praktiska ämnena eftersom alla ämnena på någon vis hänger ihop. Att arbeta ämnesintegrerat med bilden anser vi är ett viktigt och lärorikt verktyg som på ett meningsfullt och även roligt sätt kan hjälpa eleverna att ut- veckla sina kunskaper och färdigheter i de andra områdena. Då det gäller ämnesintegrationen menar pedagogerna att bilden, till exempel stärker skrivandet i svenskundervisningen och stimulerar begreppsuppfattningen. I matematiken kan bilden hjälpa eleverna att förstå de ab- strakta matematiska begreppen genom att ett laborativt arbetssätt tillämpas. I SO och NO hjälper bilden bland annat till vid utforskningen av de olika ämnesområdena och hjälper ele-

verna att genom praktiskt skapande och verksamhet erhålla en kunskap som kvarstår. I vår studie framgår det att pedagogerna visat en positiv inställning till implementering av

bilden som uttrycksform i de teoretiska ämnena men alla ser inte bilden som en naturlig del av undervisningen. Vi ser att pedagogernas erfarenheter och kunskaper inom ämnesområde är viktiga och väsentliga. Vissa pedagoger uttrycker att de känner sig osäkra, de vet inte riktigt hur de ska integrera bilden på det meningsfullt sätt för att göra den till ett lärorikt och givande verktyg. Vi menar att kunskaper och erfarenheter inom bildområde är grundläggande för att kunna på ett fullkomligt och klartänkt sätt genomföra verksamheten och knyta an till teori och praktik. Vi menar även att det är viktigt att fortsätta med sitt utvecklingsarbete och fördjupa och vidga den egna kompetensen inom olika områden för att inte fastna i rutinmässiga möns- ter och metoder. Forslund och Jacobsen (2010: 156) resonerar att samhällsutvecklingen som kontinuerligt förändrar pedagogens roll i skolan medför att ett fortsatt lärande inom yrket är näst intill en nödvändighet, de menar ”[...] att ett livslångt lärande är grunden för att kunna upprätthålla, vidga och fördjupa den professionella kompetensen (Forslund, Jacobsen, 2010: 156).” Vi anser att det hela tiden ställs nya krav och förväntningar på lärarens uppdrag och därför är det viktigt att ständigt vara den reflekterande praktikern, att kontinuerligt reflektera över sin arbetsutövning för att inte hamna i ett standardiserat och yrkesvant arbetssätt. Denna reflektion ska bidra till att pedagogen ska upptäcka nya angreppssätt, pröva nya metoder och systematiskt utvecklas i sitt arbetsliv. Då det gäller pedagogernas intresse inom bildområdet kan vi se att intresset spelar roll i deras sätt att förhålla sig till bild och deras sätt att implementera bilden i de olika ämnena. Vi menar att det egna intresset i ett visst område främjar lusten att utveckla sina kunskaper inom ett specifikt område. I vår undersökning kan vi se att de lärare som alltid varit intresserade av konst och bildskapande, ser bildens egenskaper och funktioner från olika, bredare vinklar, har mer kunskap inom bildområdet, utvecklar dem ständigt och vill använda dem i sin undervis-

39

ning. Givetvis behöver detta inte betyda att om inget intresse finns inom bildområdet, utveck- las inga kreativa lektioner. Men tanken finns där då vi menar att intresset kan påverka den

egna utvecklingen.

I vår underökning kan vi se att även om alla våra informanter är positivt inställda till bil- den, vi har inte fått många konkreta exempel och svar på ett regelbundet arbete med bildska- pandet i de alla teoretiska ämnena. Pedagogerna ger oss endast några exempel på hur de arbe- tar med bilden i undervisningen vid några tillfällen. Vi vill ställa oss frågan om de egentligen arbetar mer med bildskapande än de tror, men att de ofta inte är medvetna om det? Skiljer sig deras förhållningsätt och deras föreställningar från deras konkreta handlingar som kan ses i verksamheten? Vi anser att vi inte riktigt kan svara på dessa frågor, då vi menar att vi saknar en del av den information som kan ge oss en fullständig uppfattning i detta område. Vi har även ställt oss frågan om pedagogernas användning sig av bild som uttrycksform kan bero på det oundvikliga skoluppdraget, läroplanen, kursplanen och styrdokumenten som talar om att olika uttryckssätt bör ingå i undervisningen. Vi är medvetna om att alla inte kan vara intresse- rade och duktiga på allt, men vi menar att det viktiga är att ta saker i uppdraget på allvar då resultatet och konsekvenserna av undervisningen kan avspeglas i elevernas utveckling, läran- de och inlärning.