Analysen av artiklarna har lett fram till ett resultat som visar på hur till synes objektiva artiklar innehåller ideologiskt material som bland annat bidrar till en polarisering mellan ett ”vi” och ett ”dem”. Resultaten visar också på att detta ”vi” inte endast består av Sverige utan snarare att Sverige är en del av en typ av västerländsk gemenskap som i artiklarna
representeras av Nato. Det framgår även att denna västerländska gemenskap både i dåtid och nutid haft en polariserad relation med Sovjetunionen i dåtid och numera Ryssland. I artiklarna positioneras Ryssland som en drivande faktor inom en militär upprustningsdiskurs där deras ökade aktivitet i Östersjön nämns i syfte att stärka misstankarna mot Rysslands inblandning i den aktuella händelsen. I en analys av artiklarnas bilder kan man konstatera att bilder på Ryska aktörer förekommer vid två tillfällen. Den ena gången handlar det om ryska
forskningsfartyget ”Professor Logachev” som uppges ha betett sig underligt och dessutom har kapaciteten att transportera miniubåtar. Den andra gången kan man se bilder på Spetsnaz- soldater som bär på automatvapen och genomför militära övningar i havsmiljö. Artikeln som dessa bilder finns handlar om att ifall det finns ryska soldater i skärgården, så är det med största sannolikhet Spetsnaz. Detta bidrar även det till att placera i en militär diskurs. Det finns inga bilder eller namn på några ryska personer, och allt ryskt blir väldigt avhumaniserat. Det blir extra tydligt om man jämför med hur många svenska aktörer som nämns vid namn i artiklarna och att det finns bilder och namn på svenskar som bor ute i skärgården. När man får läsa om vanliga människors tankar och se dem på bild blir det enklare att känna en
34
Under tidigare forskning kan man läsa om hur Oddo (2011) analyserat amerikanska
presidenttal och hur teorier och spekulationer framställdes som fakta i talen för att övertyga det amerikanska folket att krigshandlingar var nödvändiga. Samma tillvägagångssätt, att framställa spekulationer som fakta, går att identifiera i resultatet av denna analys.
Journalisterna använder sig av en viss språklig strategi där de är väldigt vaga med vad som är gissningar eller bekräftade uppgifter. Särskilt påtagligt är det i några av rubrikerna som analyserats, där påståenden i rubriken inte alls stämmer överens med vad som står i
brödtexten. Man formulerar även frågor som tar för givet att något faktiskt har hänt, och man målar upp scenarion där till exempel ryska soldater redan befinner sig på svensk mark vilket nog lockar till sig mer läsare än att skriva att man inte kan bekräfta någonting.
De historiska händelser som tas upp i artiklarna är närvarande på grund av deras likheter med den aktuella händelsen, men genom att framställa det på det viset så bidrar man till att
upprätthålla polariseringen. Läsarna leds i en riktning där den mest uppenbara slutsatsen är att Ryssland har kränkt svenskt territorium, oavsett om man hittar en ubåt eller inte. Om
Försvarsmakten inte hittar en ubåt beror det snarare på att Ryssland gjort allt för mörka händelsen eller som en teori tar upp i en artikel ”Spränger farkosten”, än på att uppgifterna från den trovärdiga källan var felaktiga. Det finns nämligen historiska händelser som skulle kunna stärka den slutsatsen, att Sverige har fel. Exempelvis gick ubåtslarm ofta under kalla kriget men endast en ubåt hittades, och den nämns i artiklarna. Det finns andra uppgifterom hur ljud från minkar misstogs för en ubåt lyfts inte fram, när en misstänkt ubåt visade sig vara en brygga som slitit sig, eller andra misslyckade försök att hitta ryska ubåtar på svenskt vatten (Stiernstedt, 2011). Den vinklingen hade kunnat vara möjlig för media att göra, att denna händelse troligtvis är en i mängden av insatser som visar på svensk ubåtsrädsla och rysskräck. Både under tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter har mediernas nationella
utgångspunkt betonats. I Brookes (2009 och Bishop & Jaworiskis (2003) artiklar visade resultaten på hur de analyserade artiklarna var skrivna ur den egna nationens perspektiv i första hand och samma resonemang förs av Billig (1995) som menar att den egna nationen är den standardiserade utgångspunkten i nyhetsrapporteringen. Denna studies resultat stödjer både Billigs påstående och resultaten från tidigare forskning. De analyserade artiklarna utgår ifrån den egna nationen och reproducerar den nationella identitetens hegemoniska position. Några exempel på detta är hur artiklarna använder sig nästan uteslutande av svenska källor, och de två gånger man refererar till utländska aktörer är den informationen hämtad ifrån utländska tidningar, en norsk och en rysk. När svenska myndigheter, organisationer och
35
aktörer nämns skriver man enbart ut namnet på dessa, exempelvis som: Försvarsmakten, Säkerhetspolisen, Försvarshögskolan, Sjökapten Per Fransson och regeringen. Detta förändras när man skriver om utländska motsvarigheter. Då skriver man ut nationaliteten före
organisationen eller personen, exempelvis: Ryska elitförbandet Spetsnaz, den ryska militära underrättelsetjänsten GRU, och den norska tidningen. Resultaten i denna undersökning tillsammans med tidigare forskning och teorier tyder på att i dagens globaliserade värld har den nationella ideologin fortfarande en stark ställning åtminstone i västvärlden och kanske leder globaliseringen till att människor ännu mer vill skapa sig en identitet och särskilja sig från andra grupper, och då är den nationella identiteten lättillgänglig och ofta reproducerad av medierna. Det faktum att en händelse där eventuellt en utländsk båt har befunnit sig på
svenskt vatten anses vara ”en allvarlig kränkning” av Sveriges gränser visar på hur etablerad och stark nationalstatens status är.
I avsnittet om teoretiska utgångspunkter står det om den sociala identitetsteorin och van Dijks (1998) syn på hur människors bedömningar tenderar att påverkas av vilken social grupp man tillhör. Detta bidrar till polarisering mellan grupper sker genom att man framhäver in-
gruppens (”vi”) goda beteenden och ut-gruppens (”dem”) dåliga beteenden samt att man förmildrar in-gruppens dåliga beteenden och ut-gruppens bra beteenden. Detta var även något som man kunde så prov på i resultaten från tidigare forskning, där bland annat Abdullah & Jahedi (2012) kom fram till att en amerikansk tidning skrev om positivare om USAs
ageranden samtidigt som iranska aktörer beskrevs negativare med hjälp av olika stereotyper. Av detta kan vi även se spår av i denna studie, där Ryssland och ryska aktörer beskrivs på ett sätt som får dem att framstå som en nation med taggarna utåt, misstänksamma och förberedda på strid. Till exempel skriver man om hur användandet av spioner är en viktig del i ryskt tänkande, som att det ligger i deras natur att spionera på andra nationer. Ryska soldater beskrivs med ord som ”de fruktade soldaterna” ”specialförband” och ”elitstyrkor”. På det sättet som Ryssland framställs i materialet är det inte orimligt att tro att rapporteringen bidrar till att öka polariseringen mellan Sverige och Ryssland.