Denna uppsats syfte var att genom en kritisk diskursanalys som metod analysera ett urval av artiklar från Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som handlade om den så kallade militärinsatsen i Stockholms Skärgård från oktober 2014. Fokus låg på att undersöka konstruktioner av ett ”vi” och ett ”dem” och i syftet ingick även
36
att uppmärksamma om medierna (tidningarna) bidrog till att skapa språkliga polariseringar och positioneringar mellan Sverige och Ryssland i artiklarna kring händelsen.
De frågeställningar som formulerades var:
På vilka sätt omskrivs nyhetshändelsen så ett "vi" och ett "dem" (eventuellt) skapas?
På vilka sätt framträder en eventuell nationalistisk ideologi i texterna?
På vilka sätt värderas de olika parterna i texterna (exempelvis ond mot god)?
De teoretiska utgångspunkterna som uppsatsen utgick ifrån handlade om identitetsskapande, där två huvudteoretiska perspektiv använts, det socio-kognitiva och det diskursiva. Det låg en viss tyngdpunkt på just den nationella identitetens roll och hur den reproduceras av bland annat den vanliga språkanvändningen. Andra viktiga teorier i studien är de om ideologi och diskurs. Resultaten visar att till synes objektiva artiklar innehåller ideologiskt innehåll som bidrar till en polarisering mellan Sverige och Ryssland. Man framställer Ryssland som den skyldiga nationen, och då främst genom tre stycken identifierade diskursiva strategier. Dessa tre är att man drar historiska paralleller mellan den aktuella händelsen och kalla kriget, man använder sig av anonyma och oidentifierade källor för att stärka uppgifterna man publicerar samt att man kollektiviserar det ryska folket. På grund av bristen av bevis kring händelsen formulerar man om spekulationer och teorier till att framstå som sanning. En bild av Ryssland som en stormakt målas upp genom formuleringar som att de vill ”förmå Sverige och Finland” och att de vill uppnå ”överhöghet i Östersjön”. Den nationalistiska ideologin och den
nationella identiteten blir reproducerad och stärkt av artiklarna. Resultat från tidigare
forskning och teorier om hur medierna skriver ur den egna nationens perspektiv gick även att finna i denna studies resultat. Det fanns en tydlig expertdiskurs som genomsyrade artiklarna, där stora delar av texterna bestod av intervjuer med diverse experter som uttalade sig om olika scenarion och spekulationer. En intressant notis var att expertens titel kunde ändras beroende på vilken typ av frågor denne svarade på.
Litteraturförteckning
Abdullah, F & Jahedi, M. (2012). The Ideological Construction of Iran in The NYT. Australian Journal Of Linguistics, 32(3), 361-381.
Anderson, Benedict (2006). Imagined communities: reflections on the origin and spread of
nationalism. Rev. ed. London: Verso
Bell, Allan & Garrett, Peter (red.) (1998). Approaches to media discourse. Oxford: Blackwell
Berglez, Peter & Nohrstedt, Stig Arne (2009). Kapitel 2: Makt. Mediesamhället: centrala
begrepp. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Olausson, Ulrika (2009) Kapitel 7: Identitet. Mediesamhället: centrala begrepp. 1. Uppl. Lund: Studentlitteratur
Billig, Michael, Banal nationalism, Sage, London, 1995
Bishop, H., & Jaworski, A. (2003). 'We beat 'em': nationalism and the hegemony of
homogeneity in the British press reportage of Germany versus England during Euro 2000.
Discourse & Society, 14(3), 243-271.
Brookes, R 1999, 'Newspapers and national identity: The BSE/CHD crisis and the British
press', Media, Culture & Society, 21, 2, p. 247,
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Carpentier, N. (2011). The Ideological Model of War: Discursive Mediations of the Self and
the Enemy. At The Interface / Probing The Boundaries, 7513-38
Costelloe, L. (2014). Discourses of sameness: Expressions of nationalism in newspaper
discourse on French urban violence in 2005. Discourse & Society, 25(3), 315-340. Dijk, Teun Adrianus van (1988). News as discourse. Hillsdale, N.J.: Erlbaum
Dijk, Teun Adrianus van (1998) (1998). Chapter 2: Opinions and Ideologies in the Press.
Approaches to media discourse. Oxford: Blackwell
Ekström, Mats (red.) (2008. Mediernas språk. 1. uppl. Malmö: Liber
Hogg, Michael A. and Dominic Abrams. 1988. Social Identifications: A Social Psychology of
Intergroup Relations and Group Processes. London: Routledge.
Berglez, Peter (2010). Kapitel 10, Kritisk diskursanalys i Metoder i
kommunikationsvetenskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Fairclough, Norman (1995). Media Discourse. London: Edward Arnold
Fogde, Marinette (2010) Kapitel 6, Bildanalys i Metoder i kommunikationsvetenskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Jan E. Stets and Peter J. Burke (2000) Identity Theory and Social Identity Theory Social Psychology Quarterly, Vol. 63, No. 3 (Sep., 2000), pp. 224-237
Juan, L. (2009). Intertextuality and national identity: discourse of national conflicts in daily
newspapers in the United States and China. Discourse & Society, 20(1), 85-121.
Machin, David & Mayr, Andrea (2012). How to do critical discourse analysis: a multimodal
introduction. London: Sage
Maxwell E. McCombs; Donald L. Shaw (1972). The agenda setting function of Mass Media. The Public Opinion Quarterly, Vol. 36, No. 2. pp. 176-187
Oddo, J. (2011). War legitimation discourse: Representing ‘Us’ and ‘Them’ in four US
presidential addresses. Discourse & Society, 22(3), 287-314.
Richardson, John E. (2007). Analysing newspapers: an approach from critical discourse
analysis. Basingstoke: Palgrave Macmillan
Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009). Practices of looking: an introduction to visual
culture. 2. ed. New York: Oxford University Press
Williams, Kevin (2003). Understanding media theory. London: Arnold Elektroniska källor
Edgren & Mathison (1981). Ubåtsdramat i Karlskrona skärgård. Ur boken ubåtsdramat på hemsidan [http://www.blekingemuseum.se/bmcd/u137/kalender.html Hämtad 2015-01-08] Malmgren, Kim. (2014) Minnena från U 137 blossar upp på nytt. Expressen. 21 oktober. [http://www.expressen.se/kvallsposten/minnena-fran-u-137-blossar-upp-pa-nytt/ Hämtad 2015-01-08]
Bilagor
Bilaga 1Artikel 1 (A1) = http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvarsexperten-detta-bekraftar-att- det-ar-en-rysk-ubat_4023643.svd
Försvarsexperten: ”Detta bekräftar att det är en rysk ubåt”
En rysk ubåt tycks befinna sig i svenskt vatten, har SvD avslöjat. Händelsen inträffar efter en tid av ökad spänning i Östersjön, där Ryssland vill befästa "överhöghet" i Östersjön, enligt Rysslandskännaren Kristian Gerner. Enligt honom kan Rysslands mål vara att sända en signal till Sverige om att sluta närma sig Nato.På lördagskvällen kunde SvD avslöja att Försvarets radioanstalt (FRA) via signalspaning snappat upp radiokommunikation mellan en sändare i Kanholmsfjärden och en sändare i ryska Kaliningrad – strax efter att Försvarsmakten börjat söka efter främmande
undervattensverksamhet i Stockholms skärgård.
Dessutom snappades ett nödsamtal på ryska upp redan på torsdagen, det vill säga dagen innan operationen inleddes, enligt SvD:s källor.
Kristian Gerner poängterar att det redan tidigare är känt att Ryssland ökat sin aktivitet i Östersjön.
– Det ingår i den ryska försvarspolitiken nu att kontrollera att man verkligen har överhöghet i Östersjöområdet, och att man behöver bevisa det. Men varken jag eller någon annan kan säga exakt vad som har hänt nu, säger Gerner.
Han menar att ett syfte för Ryssland med att öka spänningen i Östersjön kan vara att förmå Sverige och Finland att distansera sig från Nato.
– Man vill visa vad som händer om Sverige närmar sig Nato, och signalera att om ni slutar med det kommer det bli fredligt och lugnt igen, säger Gerner.
Också Tomas Ries, som forskar om rysk militär i nordiska områden vid Försvarshögskolan, bedömer att uppgifterna bekräftar att det rör sig om en rysk ubåt.
– Nu kan jag inte inte bedöma det tekniska, men det verkar så uppenbart när man har lokaliserat signalen och den gick direkt från ett område där man jagat den här (främmande undervattensverksamheten) och sedan direkt till Kaliningrad, säger han till SvD.
Om det stämmer innebär det en mycket allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som
påminner om läget under kalla kriget, menar Ries. Att ubåten tycks ha skickats in så pass långt in i skärgården utesluter att den förvillat sig, säger han.
– När ryssarna kränker luftrummet är det en politisk signal, när de övar strategiska bombattacker är den en politisk signal. Men när de håller på så här i svenskt farvatten så tyder det på att de håller på att förbereda någonting.
Vad skulle de kunna vilja förbereda menar du?
– Att de lägger in någonting, minor till exempel, eller signalspaningsutrustning. Eller att de har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera. Men oavsett är det allvarligt
Hur tror du att en eventuell besättning på ubåten förhåller sig till att de kan komma att upptäckas?
– Rysslands första prioritet är att det inte ska upptäckas att det är något ryskt. Antingen får de ta sig ut och gömma sig, eller så får de dö. Förmodligen har de fått order om att de inte till något pris får bli tillfångatagna eller avslöja sin identitet.
Om Försvarsmakten under sin pågående skärgårdsoperation skulle upptäcka en rysk ubåt så
skulle myndigheten förmodligen vända sig till regeringen innan något beslut tas om vad som bör göras med informationen, tror Tomas Ries, lektor i strategi och säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan.
– Sedan är det upp till regeringen om man ska göra det offentligt eller inte. Det skulle också kunna bli så att de av strategiska skäl presenterar det för Ryssland och säger att nu får ni sluta med det här, säger Tomas Ries, som dock betonar att det inte är hans uppgift att bedöma hur Försvarsmakten och regeringen bör agera i olika lägen.
Vad innebär det för relationerna mellan Sverige och Ryssland om det bekräftas att det rör sig om en rysk ubåt?
– För Sverige är det inte världen trevligaste hälsning från Ryssland, det innebär att relationerna försämras för ett tag. Om man offentliggör bevismaterial så blir Ryssland offentligt uthängt. Då kommer de att komma med en lång rad dementier, att det var en felnavigering till exempel.
Och om Försvarsmakten inte hittar någonting?
– Då ligger Sverige lite pinsamt till, säger Tomas Ries.
Artikel 2 (A2) = http://www.dn.se/nyheter/sverige/ryskt-fornekande-behover-inte-betyda- nagot/
Ryskt förnekande behöver inte betyda något
Att ryssarna förnekar inblandning innebär inte att det inte kan handla om en rysk ubåt. Det säger den tidigare Moskvaambassadören Sven Hirdman. ”Däremot tyder det på att den inte är kvar i området”, säger han till DN.
Oavsett om det har skett en kränkning av svenskt territorialvatten försämras relationerna till Ryssland av den pågående operationen. Detta eftersom svensk opinion påverkas negativt, vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland, säger Sven Hirdman. – Även om ingenting är bekräftat verkar det som om det är något seriöst som har inträffat. Det svenska försvaret har blåst på ordentligt och det tycker jag är mycket bra. Det visar på allvarlig avsikt att hävda vår territoriala integritet.
Stormaktsrelationerna har stadigt försämrats sedan 2007-2008, förklarar Hirdman, som var ambassadör i Moskva mellan 1994 och 2004. Övningsverksamheten i
Östersjöområdet har ökat från både Natos och Rysslands sida.
– Ryssland hade en stor övning 2009 och en ännu större som väckte irritation 2013. Nato har också mycket övningar och är det ryssarna som i det här fallet har gjort något så ska man se det mot att Nato har ökat sin verksamhet. Är det en ubåt är det en oerhört allvarlig kränkning, men hade den kommit från Nato hade någon attaché ringt upp
Eftersom Försvarsmakten ännu inte tycks ha hittat något, kan man enligt Hirdman tro att det var en skadad ubåt som upptäcktes och som nu är borta.
– Att ryssarna nu förnekar inblandning innebär inte att det inte kan ha varit en rysk apparat, men det tyder på att den inte är kvar. Det är inte bra att gå ut och markera och riskera att den plockas senare plockas upp.
Sven Hirdman var med och handlade ärendet om den ryska ubåten på Gåsefjärden 1981. Han säger att den händelsen är ett bra exempel på vad som skulle hända om svenska försvaret faktiskt hittade en rysk ubåt på svenskt område.
– Vi tog befälet och visade musklerna och tvingade fram en ursäkt från rysk sida. Sedan släppte vi ubåten. Vi hade inget intresse av att hålla kvar den eller bura in besättningen. Jag är fortfarande övertygad om att det var ett avsiktigt intrång på svenskt
territorialvatten, även om det var ett misstag att de kom för långt in.
Enligt IKFN-förordningen, som reglerar Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges terrirotirum under fred och neutralitet, har svenska försvaret rätt att utan varning tillgripa vapenmakt om en utländsk ubåt påträffas i undervattensläge inom svenskt
vatten. Det står i paragraf fem att den i så fall ”skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet där”.
”Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.”
Sven Hirdman tror inte att en eventuell rysk ubåtsoperation i första hand riktar sig mot Sverige.
– Jag tror inte det och kan inte se några motiv för detta. Den nya svenska regeringen har deklarerat att Sverige inte ska gå med i Nato, så det skulle vara om det är en
eftersläpning från rysk sida, den förra regeringen var mycket kritisk mot Ryssland. Det här är ett besvärligt läge där konfrontationsytorna mellan Nato och Ryssland har kommit närmare Sverige. Det är obehagligt för Sverige och leder till behov av att stärka
försvaret.
– Det är bra att försvaret har markerat så kraftfullt som de har gjort. Vi har varit lite svaga på det under de senaste tio åren.
Artikel 3 (A3) = http://www.dn.se/nyheter/sverige/expert-rysk-narvaro-i-ostersjon-del-i- krigsforberedelse/
Expert: Rysk närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse
Östersjön är en viktig handelsled för Ryssland som man vill ha koll på. Menförekomsten av militär verksamhet och ryska ubåtar i svenskt vatten kan också vara en möjlig krigsförberedelse.
– Även om det inte är en uppenbar krigsrisk är det inte så att det är helt ofarligt. Det kan gå väldigt fort om utvecklingen försämras, säger Stefan Ring, militärstrategisk expert på Försvarshögskolan.
Ingen vet vilken härkomst den misstänkta undervattensfarkosten har som försvaret jagar i Stockholms skärgård. Men många pekar ändå ut Ryssland, vilket har sin förklaring.
Ända sedan 2007 har Rysslands militära aktivitet ökat i Östersjöområdet. På bara ett år har den ryska Östersjöflottan tredubblat sin övningstid till sjöss, avslöjade DN i våras. Då gick dessutom Säkerhetspolisen (säpo) ut med att den ryska militära
underrättelsetjänsten GRU hade ökat sin aktivitet på svensk mark som man ansåg vara krigsförberedelser. Bland annat gällde det försök att värva personer för spionage,
elektroniska angrepp mot svenska IT-system, signalspaning eller försök att tränga in i det svenska försvarets anläggningar, enligt säpo.
Stefan Ring vill dock tona ner att det rör sig om ett reellt ryskt krigshot mot Sverige. – Alla försvarsmakter bedriver operativ planering för att inte vara helt handlingsförlamade om det uppstår en utveckling i omvärlden som gör att man behöver använda det militära verktyget.
Varför använder säpo det begreppet?
– Man vill peka på en ökad risk för spionage och en ökad risk för annan typ av
underrättelseverksamhet i ett brett perspektiv. Det är även ett sätt att få oss att bli lite mer medvetna. Vi har under en lång tid vaggats in någon slags naivitet och glömt bort den inställning vi hade under kalla kriget.
Stefan Ring poängterar att det finns ett räcke av motiv för Ryssland att genomföra aktiviteter i Östersjöområdet. Inte minst dess handel med omvärlden. Större delen av landets import och export går via Östersjön och där är den svenska skärgården viktigt. – Sverige är den största strandstaten i Östersjön, säger han.
Ytterligare ett skäl till den ökade ryska aktiviteten är Sveriges allt tätare samarbete med Nato, vilket inte uppfattas positivt i Moskva.
– Med tanke på det nära samarbete som Sverige har med Nato kan Ryssland inte bortse från att det ligger Natoubåtar i den svenska skärgården som kan anfalla, säger Stefan Ring.
– Det ska sättas i relation till att det i Ryssland finns en uppfattning att man är ett offer och att alla åtgärder syftar till att komma åt landet. Rädslan skapar ett extra behov att vidta åtgärder som gynnar den ryska säkerheten utifrån deras perspektiv.
Även förre ÖB Bengt Gustafsson pekar ut Nato som skäl till att Ryssland är intresserade av våra farvatten, och att syftet med närvaron är att öka sin förmåga att slå mot
Natobaser.
– Det är min tolkning av det som hände på 80-talet. Besättningar som inte tränat så mycket mot en skarp motståndare övade sig mot oss först, innan de förberedde operationer mot Nato. Deras uppgift i krig var att förekomma Nato och helst slå ut de kärnvapenbärande Natofartygen i hemmahamnarna i England, Skottland och Frankrike, säger Bengt Gustafsson till TT.
Enligt källor till Svenska Dagbladet förekommer det så gott som permanent ryska ubåtar i djuphålan mellan Gotland och Lettland på internationellt vatten. Men även i Landsortsdjupet på svenskt vatten.
Dessutom har ryssarna skaffat sig stora mängder kartor över speciellt känsliga områden i Sverige, uppger säpo.
– Man vill skaffa sig underrättelse om hur bottenstrukturen ser ut och få kontroll över området. Man kan lägga ut sensorer för att följa upp verksamheten och se vilka fartyg
som rör sig i området, även svenska ubåtar. Det kan också ses som en politisk markering, säger Stefan Ring.
Det ska inte tolkas som att det är ett krig på gång?
– Nej. Det kan vi även se på Rysslands agerande i Ukraina där man visade att det går att nå sina syften utan att öppet genomföra krigshandlingar. Ryssarna är inte dumma.
Krisen i Ukraina har skärpt tonen och försämrat relationerna mellan Ryssland och
västvärlden. Om läget försämras ytterligare varnar Stefan Ring för att det trots allt kan bli frågan om ett skarpt läge – och en svensk krigsinsats. Sverige har avgett
solidaritetsförklaringen som innebär att vi ska ge hjälp till andra EU-stater och Norge. – Det kan bli en utveckling där Baltikum dras in och att även Sverige hamnar i
rampljuset. Det finns bedömare i Ryssland som uppfattar väst som svagt och splittrat och att artikel 5 inte omfattar de baltiska staterna. En sådan uppfattning är inte bra om
militära medel används.
– Det vi ska vara oroliga för är att vi ser försämrade relationer och en upptrappning av användningen av militära maktmedel som ett sätt att nå politiska mål, säger Stefan Ring. Artikel 4 (A4) = http://www.svd.se/nyheter/inrikes/forsvaret-trappar-upp-operationen-i- skargarden_4023431.svd
Försvaret trappar upp operationen i skärgården
På lördagen beslutade Försvarsmakten att utöka sin insats i Stockholms mellersta skärgård. Ytterligare resurser med sensorförmåga har skickats till området för att delta i sökandet efter misstänkt "verksamhet" under vattnet. Men försvaret vill fortfarande inte precisera vad man letar efter.
– Vi har följt upp den indikation vi hade igår, den uppgiften, och vi bedömer den som fortsatt mycket trovärdig. Vi har därför fortsatt operationen under dagen och också tillfört mer resurser, säger insatsledaren Jonas Wikström till SvD.
Det var på fredagen som Försvarsmakten enligt egen utsago fick in uppgifter från en "trovärdig källa" om misstänkt främmande undervattensverksamhet i Stockholms skärgård. Enligt vad SvD erfaritrör det sig om en privatperson som mitt på dagen, vid Kanholmsfjärden, sett något under vattnet.
En stor operation med fartyg och helikoptrar inleddes för att söka i området efter föremålet.
Under lördagen fortsatte alltså insatsen – och på en presskonferensklockan 17 berättade Försvarsmakten att den utökas.
Men man vill inte gå in närmare på orsaken till att insatsen trappats upp.
– Det är ett naturligt steg i operationens genomförande, säger Jonas Wikström. Det är "resurser med sensorförmåga" som tillförts men Wikström ville inte heller precisera vilka förstärkningar det handlar om.