Vi mot Dem : - En kritisk diskursanalys av svenska nyhetsmediers rapportering av ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014. Kandidatuppsats,

ÖREBRO UNIVERSITET

Humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap

Vi mot Dem - En kritisk diskursanalys av svenska nyhetsmediers

rapportering av ubåtsjakten i Stockholms skärgård 2014.

Kandidatuppsats, 15 hp. Medie- och kommunikationsvetenskap, nivå C 2015-01-08 Handledare: Åsa Kroon Uppsatsförfattare: Alexander Kaup

Abstract

Using a critical discourse analysis (CDA) this paper examines how Swedish media

constructed an "Us" and a "Them” and how they created polarization between Sweden and Russia in a selection of articles which dealt with the Swedish military operation in the

Stockholm archipelago during one week in October 2014. The theoretical framework consists of theories of discourse and theories of identity, such as the national identity and the social identity theory. The results confirms some results seen in earlier studies, by showing how the articles presented Sweden or “Us” in a favorable fashion in comparison to Russia or “Them”. It also argues that the media reproduces and reinforces the national identity as one of the most dominant forms of identity.

Keywords: Critical discourse analysis, qualitative research, national identity, Newspapers, Sweden, Russia, Us and Them.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte & Frågeställningar ... 2

1.2 Bakgrund ... 2

1.2.1 Militärinsatsen i Stockholms skärgård 17-24 oktober 2014 ... 2

1.2.2 Ubåt U-137 ... 4 2. Tidigare forskning ... 4 3. Teoretiska utgångspunkter ... 7 3.1 Identitet ... 7 3.1.1 Nationell identitet/nationalism ... 7 3.1.2 Sociala identitetsteorin ... 9 3.2 Kritisk diskursanalys ... 10 3.2.1 Diskurs ... 11 3.3 Sammanfattning ... 12 4. Material ... 13 5. Metod ... 14 5.1 Analysmodell ... 15 5.2 Tillvägagångssätt ... 16 5.3 Metodproblem ... 16 5.3.1 Tillförlitlighet ... 17 6. Resultatredovisning ... 17 6.1 Resultatredovisning bildanalys ... 28 6.2 Sammanfattning av resultatredovisningen ... 30

6.2.1 Användning av anonyma eller oidentifierade källor ... 31

6.2.2 Historiska kopplingar ... 31

6.2.3 Kollektivisering av det ryska folket ... 32

7. Diskussion ... 33

8. Sammanfattning ... 35 Litteraturförteckning………. Bilagor………..

1

1. Inledning

Den 17 oktober 2014 inledde den svenska Försvarsmakten en omfattande militärinsats efter att de mottagit uppgifter från en enligt dem själva trovärdig källa om främmande

undervattensverksamhet i Stockholms skärgård. Det var en med svenska mått omfattande insats där båtar, helikoptrar och över 200 personer från olika förband och enheter ingick. Operationen drog snabbt till sig ett stort intresse från framförallt svenska medier, men även utländska. Dagligen gick det att följa utvecklingen via en stor mängd artiklar, live-tv och extrainkallade presskonferenser. Snabbt ledde spekulationerna in på att det kunde handla om en rysk ubåt som befann sig inne i skärgården, och det dröjde inte länge innan man drog paralleller till händelsen med den ryska ubåten U-137 som gick på grund utanför Karlskrona 1981. Det spreds uppgifter i medierna om att Försvarets Radioanstalt, FRA, hade hört ett nödsamtal på ryska som skickats från det aktuella området i skärgården till ryska Kaliningrad och diverse experter uttalade sig om att det garanterat var ryssen som var på besök. Under den mest intensiva perioden av militärens sökinsats fick man intrycket av att det bara var en tidsfråga innan man hittade en rysk ubåt, men dagarna gick och sökandet mattades av för att slutligen avbrytas. Ingenting hade man hittat.

Denna uppsats är intresserad av mediernas makt att påverka människors uppfattning om en händelse genom hur de väljer att rapportera om den. Det finns en åsikt om att massmedierna har en avgörande roll vad gäller att utöva inflytande på människors uppfattningar och föreställningar om olika företeelser, situationer och personer, ja, om omvärlden i stort

(Richardson, 2007, Bell, 1998). Denna makt att utöva inflytande kan ta olika former och sker på olika nivåer av medieproduktionen. På en makro-nivå kan det handla om att ha kontrollen över vilka frågor som uppmärksammas (eller inte uppmärksammas) och hur dessa frågor definieras (Berglez & Nohrstedt, 2009).

På mikro-nivå påverkar massmedierna människor genom hur de språkligt väljer att representera verkligheten, då språk kan ses som en uppsättning resurser (Machin & Mayr, 2012) som väljs ut av producenten till en text. Vilket gör det relevant att studera vilka

språkliga resurser som finns med i en artikel, på vilkas bekostnad och vilka effekterna blir av dessa val (Berglez, 2010).

En bild av verkligheten som medierna förmedlar och förstärker är uppdelningen och kategoriseringen av olika grupper i samhället, det kan vara allt ifrån kön, yrke, nationalitet, ålder, civilstånd etc. Denna uppdelning leder i sin tur till en polariserad beskrivning av

2

verkligheten där ett ”vi” ställs mot ett ”dem”. Till exempel i rapporteringar ifrån krig och konflikter, där det finns en stor skillnad i hur respektive sida av en konflikt ser på saker och ting, vem som är god och vem som är ond. Det finns även mindre uppenbara exempel som visar på mediernas tendens att skriva om händelser på ett sätt som stärker ”vi”- och ”dem”-uppdelningen. Van Dijk (1988) har bland annat undersökt hur nederländska medier präglats av en ”vi”- och ”dem”-retorik mellan den inhemska befolkningen och invandrargrupper, där de senare överlag framställts på ett negativt sätt. Det är relevant att undersöka om ”vi”- och ”dem”-konstruktioner fortsätter att reproduceras och i så fall hur dessa kommer till uttryck i aktuell nyhetsjournalistik, vilket är syftet med denna uppsats.

1.1 Syfte & Frågeställningar

I den här uppsatsen undersöks några utvalda svenska tidningars konstruktioner av ett ”vi” och ett ”dem” i relation till en specifik nyhetshändelse, närmare bestämt i ett urval av artiklar om den så kallade militärinsatsen i Stockholms Skärgård från oktober 2014. I syftet ingår

att uppmärksamma om medierna (tidningarna) bidrar till att skapa språkliga polariseringar och positioneringar mellan Sverige och Ryssland i artiklarna kring händelsen. Denna uppsats ämnar besvara följande frågeställningar:

 På vilka sätt omskrivs nyhetshändelsen så ett "vi" och ett "dem" (eventuellt) skapas?

 På vilka sätt framträder en eventuell nationalistisk ideologi i texterna?

 På vilka sätt värderas de olika parterna i texterna (exempelvis ond mot god)? 1.2 Bakgrund

I detta avsnitt kommer en genomgång av händelseförloppet kring militärinsatsen i Stockholms skärgård mellan den 17 – 24 oktober presenteras. Även en tidigare historisk händelse med en rysk ubåt i svenskt vatten kommer presenteras då den händelsen nämns i artiklarna som analyserats.

1.2.1 Militärinsatsen i Stockholms skärgård 17-24 oktober 2014

Den 17 oktober 2014 offentliggör den svenska Försvarsmakten att man inlett en omfattande militärinsats i Stockholms skärgård. Det är en omfattande insats med båtar, helikoptrar och över 200 personer från olika förband och enheter som ingår. Insatsen är riktad mot misstänkt främmande undervattensverksamhet, och källan till uppgifterna om denna misstänkta

verksamhet anges vara en ”sagesperson” som lämnat mycket trovärdiga uppgifter om en misstänkt farkost som setts i skärgårdens vatten. Senare avslöjar SvD att de har källor som påstår att svensk signalspaning, FRA, redan dagen innan snappat upp en rysk nödsignal.

3

Under lördagen den 18 oktober trappar Försvarsmakten upp insatsen och ytterligare resurser sätts in. Nu går SvD ut med mer information om den ryska nödsignalen som FRA ska ha snappat upp, och enligt deras källor har signal sänts ifrån samma område i skärgården där Försvarsmakten söker till ryska Kaliningrad. Samma dag börjar det ryskägda handelsfartyget NS Concord som legat på internationellt vatten utanför Stockholms skärgård, att röra sig ifrån området men det stannar senare åter till en bit utanför svenskt vatten. Tidigare har det florerat teorier i medierna om att fartyget kan vara ett stödfartyg åt miniubåtar.

Försvarsmakten släpper dagen efter, den 19 oktober, en bild som är tagen av en privatperson på det som ska föreställa den misstänka farkosten. Även om bilden inte bekräftar att det rör sig om en ubåt eller miniubåt så utesluter inte Försvarsmakten den möjligheten. Nu går Rysslands försvarsministerium ut och dementerar uppgifterna om att det skulle röra sig om en rysk ubåt. På söndagskvällen beger sig det ryska forskningsfartyget ”Professor Logachev” av från S:t Petersburg. Fartyget är specialbyggt för sökinsatser och har utrustning för att lyfta miniubåtar och bärga andra farkoster. Det publiceras uppgifter om att Säpo och militärens underrättelse- och säkerhetstjänst (Must) letar efter en svartklädd person med ryggsäck som fångats på bild av en privatperson utanför Sandön i Stockholms skärgård. På måndagen den 20 oktober har ”Professor Logachev” förflyttat sig till en position öster om Gotland där den nu ligger still. Även NS Concord ligger fortfarande kvar på internationellt vatten utanför Stockholms skärgård. Försvarsmakten utökar sökområdet ytterligare och sökandet fortgår med både fartyg och marktrupper på land. Den tidigare publicerade uppgiften om den misstänkte svartklädde personen som setts i vattnet utanför sandön visar sig vara en svensk privatperson som var ute och fiskade.

Under tisdagen den 21 oktober koncentreras sökandet till den norra delen av sökområdet i Ingaröfjärden, och Dagens Nyheter rapporterar om att försvaret fått kontakt med någonting, men Försvarsmakten vill inte kommentera de uppgifterna. Dock gick man ut med att man mottagit två stycken nya observationer till ubåtsjakten, men de nya observationerna håller inte samma kvalitet som de tidigare. Försvarsmakten kallar under onsdagen den 22 oktober in till en extrainsatt presskonferens där de meddelar att operationen i skärgården nu gått in i en ny fas. Den nya fasen innebär att många fartyg som deltagit i sökandet nu gått i hamn, men försvaret vill inte tala om att man trappar ned på sökandet utan snarare att man omdirigerar resurserna och bibehåller en hög beredskap. Under torsdagen fortsätter militären sökandet utan några nya framsteg, men på kvällen publicerar Expressen en artikel där man berättar om en grupp av privata dykare som hittat mystiska spår på havsbotten i skärgården. Dykarna

4

kontaktade Försvarsmakten med sina uppgifter men om Försvarsmakten följde upp spåren klargörs inte. Klockan åtta på fredagsmorgonen den 24 oktober avbryter Försvarsmakten den militära operationen i skärgården. Man bedömer fortfarande att det har funnits en

undervattensfarkost i svenskt vatten, men att den nu inte är kvar. Uppgifterna som låg till grund för insatsen anser man ännu vara trovärdiga och man har under insatsen gjort nya upptäckter som stärker uppfattningen om en kränkning av svenskt vatten.

1.2.2 Ubåt U-137

På morgonen den 28 oktober 1981 beger sig två svenska fiskare, Bertil Sturkman och Ingvar Svensson, ut på en fisketur i skärgården utanför Karlskrona. Till sin stora förvåning stöter de på en ubåt som gått på grund, och de kontaktar omedelbart Örlogsbasen i Karlskrona för att berätta vad de sett. När personal ifrån Örlogsbasen senare når fram till platsen så möts de mycket riktigt av en ubåt som ligger fastkilad mot ett grund. Efter att man tagit kontakt med ubåtens besättning visar det sig att det är den ryska ubåten U-137 som enligt dem själva fått fel på sin gyrokompass och navigerat fel på sin väg mot Kaliningrad (Edgren & Mathison, 1981). Händelsen sågs av många som en bekräftelse på misstankarna som länge funnits om att Sovjet bedrev en omfattande undervattensverksamhet i svenska vatten. Den sovjetiska

militären vill få tillträde till svenskt vatten och eskortera den skadade ubåten hem till Sovjet men detta nekar Sverige till och istället slår den svenska marinen en järnring runt ubåten. Efter några dagars intensiva diplomatiska förhandlingar mellan Sovjet och Sverige kommer man slutligen överens om att släppa ubåten fri. Den 6 november 1981 eskorterar den svenska marinen ubåten till internationellt vatten där den lämnas över i sovjetisk ägo (Malmgren, 2014).

2. Tidigare forskning

Forskning kring den nationella ideologin och skapandet av nationell identitet och

uppdelningen i ett ”vi” och ”dem” har studerats i en mängd olika sammanhang. Bland annat undersökte Bishop & Jaworski (2003) i sin studie hur engelsk press konstruerade bilden av nationen inför fotbollsmatchen mot Tyskland i Fotbolls-EM år 2000. De gjorde en kritisk diskursanalys av materialet som bestod av artiklar hämtade ifrån tolv brittiska tidningar. Slutsatsen som författarna drar är att tidningarna etablerar och förstärker nationalstatens hegemoniska roll i världen. Detta är något som även Brookes (2009) kom fram till i sin studie av brittisk medierapportering kring galna ko-sjukan 1996. Resultaten visade att

5

rapporteringen skedde ur ett nationellt perspektiv och därigenom förstärkte tidningarna den nationella identiteten som den dominerande formen av identifikation.

Bishop & Jaworski (2003) konstaterar även att nationalstaten fortfarande är en kraftfull referenspunkt för att bygga upp en ”vi”- mot ”dem”-känsla. Detta eftersom att artiklarna genomsyrades av en ”vi”- och ”dem”-retorik som även förstärktes genom att man använde sig av krigsmetaforer och andra anspelningar på krig trots att man rapporterade om ett

sportevenemang. Det förekom även en stereotyp beskrivning av olika nationer där den egna nationen tillskrevs positiva attribut och de andra nationerna negativa attribut.

Att medierna tenderar att beskriva den egna nationen och dess ageranden positivare än andra nationer och hur det kan skapa en polarisering mellan nationer eller grupper går att finna i flera studier. Abdullah & Jahedi (2012) analyserade hur Iran och USA beskrevs i The New York Times i rapporteringen av ett gisslandrama med amerikanska medborgare i Iran 1979 och under det iranska presidentvalet 2009. Deras resultat visar att tidningen skapade en bild av USA som goda och Iran som onda, och de iranska aktörerna tillskrevs stereotypa negativa beteenden och drag. Ett annat exempel på detta fann Juan Li (2009) i sin studie där han jämförde hur två tidningar, The New York Times och China Daily rapporterat kring två specifika händelser som skapat spänningar mellan länderna: Natos bombning av Kinas

ambassad i Kosovo 1999 och kollisionen mellan ett amerikanskt- och ett kinesiskt militärplan 2001. Analysen visade att tidningarna genomgående beskriver den egna nationen i positiva ordalag, som förståndig och fredsinriktad samtidigt som den andra nationen beskrivs som den hetsande, drivande och hotfulla kraften. I studien tar Li upp hur rapporteringen skiljde sig åt efter Natos bombning av den kinesiska ambassaden i Kosovo. Då konstruerarede The New York Times en bild av Kina, där protester bröt ut, som ett land drabbat av en vild nationalism och med fanatiska medborgare. I China Daily däremot så framställs Nato som den aggressiva parten och Kina och dess befolkning som fredsförespråkare.

I stunder av konflikt eller krig blir polariseringen mellan ett ”vi” och ”dem” extra tydlig och hur skapandet av dessa går till är något som studerats flitigt. I sin artikel beskriver Nico Carpentier (2011) en modell som handlar om vilken roll ideologi spelar i skapandet av identiteterna för jaget och fienden. När en nation går till krig måste man ha en fiende, eller förvandla en motståndare till en fiende. Detta kan enligt Carpentier göras med hjälp av att placera fienden i diskurser som är en motsats till det man själv står för, till exempel: god/ond, rättvis/orättvis, skyldig/oskyldig, civiliserad/ociviliserad. I artikeln studeras skapandet av

6

jaget och en fiende i fyra amerikanska krig/konflikter och resultaten visade på hur viktigt det var att lyckas skapa en identitet av ett jag och en fiende för att få folkets stöd. Ett annat sätt att legitimera krigshandlingar kan vara att positionera nationen som en del av ett större ”vi”, en global samhörighet av ”goda” nationer och att man måste stå upp emot ”dem”, den onda minoriteten i världen. Detta tar Oddo (2011) upp i sin artikel där han analyserar fyra

amerikanska presidenttal som framförts innan USA gått till krig. Vidare kommer han fram till att teorier och spekulationer presenteras som vedertagen fakta i talen och fungerar som

argument för att övertyga folket att en militär aktion är nödvändig. De som inte stöttar krigen fullt ut, eller protesterar mot dem blir ofta utmålade att tillhöra en liten och anonym grupp som inte riktigt passar in i nationens ”vi”.

Uppdelningen mellan olika grupper inom en nation är något som Costelloe (2014) undersökt. Hon analyserade hur franska tidningar rapporterade om de upplopp som pågick under en tid i flertalet franska invandrartäta förorter år 2005. Resultaten i studien visar på att tidningarna rapporterade om förorterna som säregna platser som präglas av utanförskap, arbetslöshet och kriminalitet och att de skiljer sig från övriga Frankrike. På så sätt kunde övriga Frankrike distansera sig från upploppen och påpeka att det är något som inte reflekterar ”vår” nationella karaktär. Även i tidigare nämnda studie ifrån Bishop och Jaworski (2003) går det att finna ett liknande resultat. De undersökte nämligen även hur brittiska tidningar rapporterade om engelska fotbollshuliganers framfart under Fotbolls-EM 2000. När tidningarna skrev om nationen och det engelska fotbollslaget framhävde man Englands storhet som nation, kämpaglöden hos folket och vilka fantastiska supportrar man har. Men när de skrev om de engelska fotbollshuliganernas aktioner så distanserade man sig från huliganerna som inte betedde sig särskilt brittiskt. Genom att beskriva huliganerna som en minoritet av odjur som förstör för de äkta supportrarna hävdar man att huliganernas beteende inte reflekterar den engelska karaktären.

Den tidigare forskningen som presenterats har varit med i processen att arbeta fram denna uppsats syfte och problemformulering. Studiens material anses vara ett lämpligt urval för att undersöka ifall resultaten från tidigare forskning kan förstärkas eller inte. Förhoppningen är att denna studie ska bidra ytterligare till forskningen kring mediernas roll i skapandet och upprätthållandet av nationalstatens hegemoniska position samt att undersöka ifall

rapporteringen kring ubåtsjakten eventuellt kan tolkas att skapa en polarisering mellan

Sverige och Ryssland genom att, som tidigare forskning antytt, framställa Sverige positivt och Ryssland negativt. En intressant aspekt för den aktuella händelsen är att det inte finns några

7

konkreta bevis på Rysslands inblandning och huruvida detta kan leda till en försiktigare medial konstruktion av ett ”vi” och ”dem” eller inte.

3. Teoretiska utgångspunkter

Det finns två teoretiska huvudperspektiv om hur identitetsskapandet går till, där det ena perspektivet fokuserar på den socio-kognitiva aspekten, hur människor har med sig sina föreställningar och värderingar in i olika sammanhang och därefter skapar sig en identitet (Olausson, 2009). Det andra diskursteoretiska perspektivets tyngdpunkt ligger på språkets roll i identitetsskapandeprocessen i olika kontexter (Olausson, 2009). Enligt van Dijk (1998, refererad i Olausson, 2009) kan dessa två perspektiv ses som två sidor av samma mynt då identitetsskapandet varken är en oförändrad kognitiv konstruktion eller någonting i ständig diskursiv förändring.

Med detta som bakgrund presenteras nedan två olika teoretiska resonemang om hur

människor skapar sig en gruppidentitet och särskilt en nationell identitet. Det första avsnittet om nationell identitet är tänkt att representera ett mer diskursteoretiskt perspektiv och då i synnerhet det vardagliga språkets roll. Det andra avsnittet om den sociala identitetsteorin är tänkt att representera det socio-kognitiva perspektivet.

3.1.1 Nationell identitet/nationalism

Innan studien går in på teorier kring hur och varför den nationella identiteten har en så pass stark och framträdande roll i samhället, klargörs först studiens syn på nationen. För att kunna tyda hur en nationell identitet skapats i rapporteringen kring militärinsatsen har studien utgått ifrån Benedict Andersons (2006) teori och definition av begreppet nation. I artikeln

”Imagined Communitites” skriver Anderson att nationer kan förstås som mentala

konstruktioner. Ett av hans argument för det är att oavsett hur liten en nation är kommer man som medborgare aldrig träffa, lära känna eller ens höra talas om majoriteten av sina landsmän. Trots detta finns det en tanke om samhörighet mellan människorna i en nation (Anderson, 2006). Man kan föreställa sig nationen bakåt i tiden genom dess historia, man är gemensamt delaktig i nationens nutid, och man ser en gemensam framtid för nationen.

Det är värt att notera det faktum att nationer inte är något som alltid existerat, och att

8

lika medveten om den nationella identiteten utan exempelvis kände man mer samhörighet med sin by eller en viss geografisk region (Billig, 1995). För fyra generationer sedan fanns det människor som inte visste- eller var intresserade av vilken nationalitet de tillhörde (Billig, 1995). Men genom olika historiska uppfinningar och händelser har nationalismen stegvis vuxit fram till dagens framträdande position. Bland annat nämner Anderson (2006)

tryckkonstens uppkomst, den ökade läs- och skrivkunnighet samt övergången från det latinska språket till inhemska språk, som bidragande faktorer i processen som lett fram till att den nationalistiska idén idag stärkts till den grad att det faktum att världen är uppdelad i olika nationer och nationaliteter tas för givet (Billig, 1995). En del av återskapandet och

upprätthållandet av nationens självklara ställning i folks identiteter sker genom att människor i sin vardag ständigt stöter på uttryck och andra fenomen som präntar in denna självklarhet ytterligare.

Den nationella identifieringen sker inte endast genom en identifikation av vad ett ”vi” är utan även genom att särskilja sig från ett ”dem”. Det nationella samhället kan enbart föreställas genom att även föreställa sig samhällen av utlänningar (Billig, 1995). Men Billig menar att identifieringsprocessen inte är tillräcklig genom en uppdelning mellan ”vi” och ”dem” utan att man även har en uppfattning om hur sin egen grupp är, vad som karaktäriserar de som ingår i gemenskapen (Billig, 1995). Att attribuera andra grupper med stereotyper är vanligt

förekommande i uppdelningen i ett ”vi” och ”dem”. Generellt sett tillskriver man stereotypa drag till ut-grupper (”dem”) och på så sätt även argumenterar för att det är in-gruppen (”vi”) som står för det normala mot vilket ut-gruppens avvikande beteende blir tydliggjort (Billig, 1995).

I boken Banal Nationalism (1995) skriver Michael Billig om hur den vardagliga

representationen av nationen och nationalism skapar en nationell identitet och en känsla av samhörighet inom en nation. Det är den vardagliga karaktären av representationen som

uttrycket ”Banal Nationalism” åsyftar. Det är inte de mest uppenbara nationella uttrycken som kategoriseras som banal nationalism, eller som Billig själv skriver: ”Banal nationalism är inte flaggan som viftas med stark lidelse och passion rakt framför ögonen på en, det är flaggan som hänger obemärkt på den offentliga byggnaden” (Billig, 1995, s. 8, min översättning). Att undersöka det vardagliga språkbruket kan avslöja de små men betydelsefulla orden som uttrycker den banala nationalismen, exempelvis användningen av ord som ”här” och ”vi” eller ”folket” (Billig, 1995).

9

Medierna är en institution i samhället som ger uttryck för den banala nationalismen genom sitt språkbruk men även genom sin struktur. De har en central roll i processen där människor skapar sig en identitet och känner tillhörighet i olika gemenskaper (Biltereyst, 2001 refererad i Olausson, 2009). Den nationella gemenskapen och identiteten stärks av mediernas vardagliga reproduktion av den nationella ideologin. Detta görs genom att utgångspunkten är den egna nationen, till exempel när det rapporteras om ”finansministern” förutsätts det att man syftar på den egna nationens finansminister samtidigt som en utländsk finansminister även presenteras med sin nationalitet (Billig, 1995). Ett annat exempel på hur föreställningen om nationen befästs är att man skiljer på inrikes- och utrikesnyheter.

3.1.2 Sociala identitetsteorin

Denna teori beskriver de psykologiska aspekterna som ligger bakom identitetsskapandet, med ett särskilt fokus på gruppidentiteter. Henri Tajfel anses vara den som först utvecklade teorin och han betonar grupptillhörighetens kognitiva natur, att en grupp enbart existerar om det finns individer som identifierar sig som medlemmar i gruppen. Det appliceras även på idén om nationer, en nation finns bara om det finns en mängd personer som identifierar som en del av nationen.

En anledning till att människor identifierar sig med olika grupper är att det är en del av processen att identifiera sig själv. Man definierar sig själv och skapar sig en social identitet utifrån grupptillhörighet. En social identitet är en persons vetskap om att han eller hon tillhör en viss social kategori eller grupp (Burke & Stets, 2000). En social grupp består av individer som identifierar sig att tillhöra samma sociala kategori eller har liknande värderingar och därigenom identifierar sig med varandra. Till exempel kan man identifiera sig att tillhöra arbetarklassen, att man håller på ett visst fotbollslag eller att man är av en viss nationalitet. Hogg & Abrams (1988) är två andra forskare som varit med och utvecklat den sociala identitetsteorin. Enligt dem finns det tre steg i processen där en person skaffar sig en

grupptillhörighet. Det första steget är att kategorisera sig som tillhörande i en viss grupp och på så sätt även distansera sig från en motsvarande ut-grupp. Sedan lär man sig de beteenden och attityder som är normativa inom in-gruppen för att slutligen själv anamma dessa

beteenden och attityder och där igenom blir ens grupptillhörighet framträdande (Hogg & Abrams, 1988).

Människan tänker i termer av både vem man är, men även vem man inte är, för att skapa sig en identitet (Burke & Stets, 2000). Det krävs en exkludering eller gränsdragning i

10

identifikationsprocessen, att man positionerar sig gentemot en grupp av ”andra”. Det vill säga, en konstruktion av ”vi” och ”dem” (Olausson, 2009). Personer som man kategoriserar att likna ens jag placerar man i en in-grupp, personer som skiljer sig ifrån jaget placerar man i en ut-grupp och enligt sociala identitetsteorin har individer en positivare bild av in-grupper jämfört med ut-grupper (Burke & Stets, 2000). Man betonar likheterna man har med individerna i in-gruppen och skillnaderna mot individerna i ut-gruppen. Detta leder till att man blir partisk och man tenderar att bedöma handlingar från in-gruppen positivt och handlingar från ut-gruppen negativt (Burke & Stets, 2000). Även van Dijk (1998) har beskrivit detta fenomen i något som han kallar den ideologiska kvadraten. Den ideologiska kvadraten är en struktur över hur grupper värderar olika egenskaper och handlingar beroende på vem som står för dem. Medlemmar i en in-grupp framhäver sina egna goda handlingar och egenskaper samtidigt som de framhäver negativa handlingar och egenskaper hos en ut-grupp. In-gruppens negativa handlingar och egenskaper liksom ut-gruppens goda handlingar och egenskaper tonas istället ner (van Dijk, 1998).

3.2 Kritisk diskursanalys

Kritisk diskursanalys (hädanefter CDA) är både en metod och en vetenskaplig teori. Inom teorin ligger ett stort fokus på ideologibegreppet, som kan ses som ett av CDAs teoretiska fundament (Berglez, 2010). En anledning till ideologibegreppets betydelse är att ett mål med CDA är att undersöka hur ideologier genomsyrar språket (Berglez & Olausson, 2008). Ideologi förknippas ofta med Marx som såg ideologi som ett medel för de med makt i samhället att styra över underordnade grupper (Machin & Mayr, 2012). De med makt upprätthåller och legitimerar sin maktposition med hjälp av tillrättalagda och delvis falska föreställningar (Berglez & Nohrstedt, 2009). Över tid har begreppet fått en mer allmän

innebörd och syftar på sammanhängande tankesystem om samhället som delas av grupper och individer (Machin & Mayr, 2012).

En anledning till ideologibegreppets betydelse är att ett mål med CDA är att undersöka hur ideologier genomsyrar språket (Berglez & Olausson, 2008). Ett av CDAs ideologikritiska mål är att visa på hur det i vardagsspråket finns ord och formuleringar som förstärker orättvisor och ojämlika förhållanden (Berglez, 2010). Det är genom språket som man kan studera hur ideologier konstrueras och förstärks, men även via andra semiotiska resurser som exempelvis bilder (Machin & Mayr, 2012). Att avslöja och belysa dessa förhållanden blir än viktigare i och med att ideologier ofta är något som påverkar människor omedvetet och deras handlingar bidrar till att upprätthålla ideologins maktposition (Berglez, 2010).

11

Nyhetskonsumtion är så pass vardagligt att människor ofta okritiskt godtar, medvetet eller omedvetet, den förmedling av en händelse som rapporteras (Berglez, 2010). Detta är av intresse i denna studie då den vill undersöka om det går att finna element i artiklarna som exempelvis förstärker den nationalistiska ideologin.

3.2.1 Diskurs

Ett annat viktigt begrepp inom CDA är diskurs. Det är ett omdebatterat begrepp som inte har en (1) definitiv betydelse, men flertalet forskare är överens om att diskursbegreppet på en grundläggande nivå handlar om språk som handling i olika kontexter (Berglez & Olausson, 2008). Man syftar inte på grammatiken eller semantiken i språket utan det övergripande budskapet som kommunikationen förmedlar (Machin & Mayr, 2012). Denna definition av diskurs som språkuttryck och samtal härstammar från sociolingvistiken, och där fokus ligger på den sociala interaktionen som sker mellan två eller flera personer som kommunicerar med varandra (Berglez, 2010). Människor påverkas av sin egen sociala bakgrund, men även vilken situation man befinner sig i när det gäller sättet man talar på samt vad man säger (Berglez, 2010). Till exempel så skiljer sig ett samtal runt middagsbordet i hemmet hos en svensk genomsnittsfamilj ifrån ett samtal vid nobelmiddagen.

En annan definition av diskurs syftar på processen där vad som ska anses som kunskap inom en viss institution klargörs (Berglez, 2010). Olika institutioner, som exempelvis medicin eller poesi, är sammankopplade med en viss kunskap och expertis som utmärker dem och hjälper oss att skilja institutioner ifrån varandra. Allt som sägs, skrivs och görs inom en institution och samspelet mellan vad som sägs, skrivs och görs är en diskurs (Berglez, 2010). En av dem som studerat olika institutioner och hur de genom diskurser har skaffat sig makt är Michael Foucault. Han såg diskurs som ett slags ramverk som styr vad som kan sägas och inte sägas inom ett visst ämne vid en viss tidpunkt (Sturken & Cartwright, 2009). Diskurser är alltså inte oföränderliga utan förändras över tid och beroende på kontext, vilket Foucault undersökte i sin studie av hur samhällets syn på och definition av mental ohälsa förändrats genom tiden. Under renässansen ansågs inte galenskap vara en mental sjukdom, utan det var först långt senare när vetenskapliga institutioner som psykiatrin slog igenom som galenskap fick en medicinsk innebörd och patienter placerades på mentalsjukhus (Sturken & Cartwright, 2009). Det var diskurserna inom olika institutioner som medicin, juridik och utbildningsväsendet som gemensamt skapade definitionen om vad som ansågs vara galenskap (Sturken & Cartwright, 2009). Medicinen och kriminalvården har makten att diagnostisera och låsa in

12

människor genom sin konstruerade expertis kring vad som anses vara galenskap och vad vi ska göra med mentalsjuka personer (Berglez, 2010).

Medierna är en institution i egenskap av att det finns en egen kunskapsproduktion, regler, rutiner och konventioner. Då nyheter utgör ett språk och produceras inom denna

institutionella verksamhet kan man se nyheter som en egen diskurs, särskilt med tanke på att det är en viss bild av verkligheten som förmedlas via språket (Berglez, 2010). Denna syn att medierna enbart återger en viss bild av en händelse är något som även Stuart Hall (refererad i Williams, 2010) poängterar. Han menar att medier inte reflekterar verkligheten, utan snarare är med och definierar verkligheten. De är inte budbärare av färdiga betydelser utan de är delaktiga i processen där betydelser skapas och påverkar publikens uppfattning genom vilka nyheter de väljer att publicera, hur de väljer att strukturera en nyhet och med vilka ord man använder och det är däri mediernas makt ligger (Williams, 2010). Genom att analysera orden och bilderna i en text kan man upptäcka vilka diskurser och ideologier som finns

underliggande (Machin & Mayr, 2012). 3.3 Sammanfattning

Denna uppsats teoretiska utgångspunkter består av teorier som handlar om olika identiteter och processen hur dessa skapas. Framförallt ligger fokus på den nationella identitetens centrala roll hos människor, trots nationens i grunden imaginära existens. Den sociala identitetsteorin är tänkt att bidra med en viss insikt gällande vilken roll människans socio-kognitiva bakgrund spelar in i identitetsskapandet. Den menar att det ligger i människans natur att skaffa sig en identitet genom att gruppera sig med människor som har liknande värderingar och social bakgrund. Billig (1995) är mer inne på hur vardagliga diskursiva språkliga praktiker påverkar människan. Den nationella identiteten har blivit självklar för de flesta genom att vi dagligen omedvetet möter budskap och bilder som cementerar nationens roll i världen. I denna uppsats kommer båda den socio-kognitiva och den diskursiva teoretiska inriktningen användas för att kunna studera identitetsskapandets två sidor.

Att undersöka hur den nationalistiska ideologin framträder i materialet är en av

frågeställningarna i uppsatsen och därför är den kritiska diskursanalysen som teori med i syfte att bidra med en kunskapsmässig och teoretisk grund för att upptäcka hur ideologier

genomsyrar språket i de utvalda artiklarna. Diskursbegreppet definieras som språk som handling i olika kontexter då tidningarnas rapportering kring ubåtsjakten dels är en del av

13

nyhetsdiskursen i sig men även innehållet i artiklarna kan präglas av olika diskurser som stärker ideologier och maktförhållanden.

4. Material

Att göra en kritisk diskursanalys av tidningsartiklar är tidigare genomfört i många studier, bland annat i Abdullah & Jahedis (2012), Costelloes (2014) och Bishop & Jaworskis (2003) som tidigare tagits upp under ”Tidigare forskning”. Även denna studie kommer att analysera nyhetsartiklar.

Urvalsmetoden som används är ett målstyrt urval, vilket är en vanlig urvalsmetod inom kvalitativ forskning. Ett målstyrt urval innebär att urvalet görs utifrån forskningens mål och att de enheter som väljs ut för analys ska kunna besvara forskningsfrågorna (Bryman, 2011). Artiklar som har valts ut är publicerade under tidsperioden för militärinsatsen, det vill säga mellan den 17 oktober till den 24 oktober 2014. Samtliga artiklar är hämtade ifrån respektive tidnings hemsida då det är ett lättillgängligt sätt att hitta och läsa artiklar som är publicerade över en längre tidsperiod och kring denna händelse var antalet artiklar som publicerades på hemsidorna större än vad som trycktes upp i papperstidningarna. Antalet artiklar som ingår i urvalet är 8 stycken och alla är en del av rapporteringen om militärinsatsen. De tidningar artiklarna är hämtade är Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Expressen. De fyra tidningar har valts ut med motiveringen att det är de fyra största tidningarna i Sverige och som skiljer sig åt gällande uttalade politiska inriktningar. En spridning av källorna till

materialet gör studien mindre exponerad för risken att analysera artiklar som är vinklade på ett visst sätt. Urvalet av 8 artiklar fördelas jämnt mellan tidningarna, vilket blir två artiklar från respektive tidning. Artiklarna har i första hand valts ut efter deras textmässiga innehåll. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur medias rapportering präglas av en ”vi”- och ”dem”-konstruktion som kan bidra till en polarisering av relationen mellan Sverige och Ryssland, därför har materialet strategiskt valts utifrån kriteriet att det måste finnas en koppling mellan Sverige och Ryssland i artiklarna. Den kopplingen har säkerställts genom en inledande överblick av de fyra tidningarnas artiklar om händelsen. I den överblicken har de artiklar som inte innehållit något om både Sverige och Ryssland valts bort. Att materialet inte blev större beror på att det inte skulle hinnas med inom tidsramen för denna uppsats och samtidigt innehålla en tillräckligt djupgående analys av materialet. Även om metoden är en kritisk diskursanalys där analys av bilder ingår, har det inte varit ett krav att de utvalda artiklarna ska innehålla en bild eller flera. Men det är värt att nämna att inga artiklar har valts bort på grund av att de innehåller bilder heller.

14

5. Metod

Metoden som använts i studien är en kritisk diskursanalys. Ett syfte med studien är att undersöka hur olika aktörer och identiteter konstrueras i artiklarnas texter och bilder. Kritisk diskursanalys lämpar sig därför väl då den studerar relationen mellan språk och samhälle, där förhållandet mellan dessa kan beskrivas som dialektiskt vilket betyder att språket är med och skapar samhället men även att samhället skapar språket (Richardson, 2007). Stöd till valet av metod kan också finnas i tidigare studier inom området med ett liknande material och

kunskapsintresse. Exempelvis har både Costelloe (2014) och Bishop & Jaworski (2003) inte bara har studerat samma typ av material (artiklar), utan även använt sig av CDA som metod i sina analyser. Även i Lis (2009) artikel så har modeller och teorier från CDA använts. Det finns ett flertal olika angreppssätt för att genomföra en CDA-analys och denna studie har hämtat inspiration i van Dijks (1998) metodupplägg som är ämnat att avtäcka

ideologiproduktion i pressen, med ett särskilt fokus på hur positiv självrepresentation och negativ ”dem”-representation kommer till uttryck i materialet. Den visuella analysen har utförts genom en ikonografisk analys. Det innebär att man analyserar vad som syns på en bild, som olika objekt och miljöer, man undersöker vad som syns i förgrunden respektive

bakgrunden. Därefter analyserar man vilka olika konnotationer som går att uttyda i bilden (Machin & Mayr, 2012).

I syfte att kartlägga hur ideologier och åsikter kan uttryckas i text presenterar van Dijk (1998) ett antal begrepp han menar kan ingå i genomförandet av en lexikal analys. Att göra en lexikal analys handlar om att studera vilka ord som används men i en kritisk diskursanalys vill man, som tidigare nämnt, gå några steg längre och förbi det mest uppenbara. Det är av vikt att analysera texten på flera nivåer och således inte missa viktiga aspekter som påverkar läsarens uppfattning av texten (van Dijk, 1998). Nedan presenteras ett urval av van Dijks begrepp som denna studie har använt som grund i utformandet av analysmodell.

Implikationer och presuppositioner

Budskap och åsikter är inte alltid explicit uttryckta i en text utan kan istället ses genom hur språket ger en antydan om ett visst förhållningssätt eller en åsikt. Det kan handla om att texten innehåller överflödiga ord som inte tillför något till berättelsen (Berglez, 2010) men som ändå finns med och kan vägleda läsaren till en viss tolkning av en händelse utan att tolkningen skrivs rakt ut i texten.Presuppositioner handlar om vilka betydelser som tas för givet i en text (Machin & Mayr, 2012). Genom att analysera hur implikationer och presuppositioner används

15

i artiklarna kan underliggande ideologier lyftas fram i ljuset vilket är ett mål med denna studie och med CDA som metod.

Beskrivningar av ”vi” och ”dem”

Händelser kan ibland beskrivas i mer övergripande ordalag och ibland mer specifikt. Denna studie är intresserad av om det finns en skillnad i rapporteringen kring den parten som kallas för in-gruppen (”vi”) och ut-gruppen (”dem”) (van Dijk, 1998). Därför undersöks det om det går att se om in-gruppens (”vi”) goda gärningar beskrivs på ett mer detaljerat sätt än ut-gruppens (”dem”) goda gärningar som istället beskrivs mer generellt. Vice versa kommer det undersökas om in-gruppens (”vi”) sämre beteenden och handlingar beskrivs generellt och ut-gruppens (”dem”) sämre beteenden och handlingar beskrivs mer detaljerat.

Lokal- och global koherens

En texts globala koherens är den huvudsakliga mening som skapas genom de textpartier som texten består av. Den lokala koherensen syftar på samspelet mellan de mindre textpartierna i texten, att de hänger ihop logiskt så att mening skapas (Berglez, 2010). I denna analys kommer den intertextuella kopplingen mellan artiklarnas rubriker och deras brödtexter undersökas.

Med dessa begrepp som bakgrund har undersökningens analysmodell utformats. 5.1 Analysmodell

För att skapa struktur i analysen har den utförts med hjälp av ett antal frågor som är formulerade för att få fram ett resultat som är relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar. Dessa frågor är:

 Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”dem” i ordval och hur värderas den parten?

 Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”vi” i ordval och hur värderas den parten?

 I vilka kontexter sätts den aktuella händelsen in i? Exempelvis genom intertextuella kopplingar till andra texter.

 Vilka diskurser aktualiseras i artikeln?

 Vilken kunskap/information tas för given eller antyds i texten genom implikationer och presuppositioner?

16

 Vilka källor kommer till tals för att stödja/icke stödja påståenden och hur kommer dessa källor till tals?

 Stämmer budskapet i rubriken överens med det som framgår i brödtexten?  Förstärker bilder eller bilderna textens budskap?

5.2 Tillvägagångssätt

Artiklarna har delats upp i mindre stycken, som härefter kommer att skrivas som paragrafer. Uppdelningen av texten i paragrafer har skett på följande sätt: Rubriken har räknats som en egen paragraf och sedan har ingressen och brödtexten delats upp i mindre paragrafer. För att göra det så tydligt som möjligt har alla paragrafer tilldelats ett nummer, där den första fått nummer 1 och så vidare i ordningen uppifrån och ner. Storleken på paragraferna har försökts hållits så jämlika det gått, men det viktigaste har varit att texten i paragrafen inte avbrutits på ett sätt som förstört förståelsen för- eller flytet- i texten. Eventuella faktarutor och bildtexter har analyserats som egna paragrafer. För en mer detaljerad genomgång se exemplet i bilaga 2. Analysen har gått till på detta vis:

1. Alla paragrafer har analyserats var för sig och utifrån frågorna i analysmodellen. De gånger frågorna fångat in en särskild observation har detta antecknats i ett dokument som använts som bas för den mer bearbetade analysen som sedan presenteras i uppsatsen.

2. Dessa analyser har sedan sammanfattats i ett övergripande intryck av hur ”vi” och ”dem”-ideologier framkommit i artikeln.

3. Efter att alla artiklarnas analyserats och sammanfattats har sedan en jämförelse av samtliga artiklars representation av händelsen gjorts. Utifrån den jämförelsen har de övergripande mönster som identifierats i relation till analysfrågorna sammanställts.

Den visuella analysen gjordes först med tre redskap, nämligen att anteckna vilka attribut som syns, vilken miljö bilden utspelas i och hur bilden är komponerad. Därefter analyserades de konnotationer, det vill säga de associationer (Fogde, 2010), som bilden skapade och hur dessa konnotationer skapades. Slutligen besvarades analysfrågan om huruvida bilden förstärkt textens budskap eller inte.

5.3 Metodproblem

Ett metodproblem är att man inom CDA är intresserad av både produktionen och förståelsen av nyhetstexter (Fairclough, 1995). I min studie har jag inte tillgång till hur det gick till vid

17

produktionen av texterna på nyhetsredaktionen utan kan endast göra en analys av den färdiga texten. Inom kvalitativa studier så är inte begreppen reliabilitet och validitet användbara på samma sätt som de används inom kvantitativ forskning (Bryman, 2011). En del forskare menar att begreppens betydelse behövs ändras för att anpassas till kvalitativ forskning, medan en del menar att man ska överge begreppen helt och använda sig av andra kriterier. Två av dessa nya kriterier som föreslagits är tillförlitlighet och äkthet (Bryman, 2011,) Jag kommer nedan diskutera mina metodproblem utifrån begreppet tillförlitlighet.

5.3.1 Tillförlitlighet

Det finns fyra delkriterier för att bedöma tillförlitligheten: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera (Bryman, 2011). För att skapa trovärdighet så ska jag så tydligt som möjligt visa på att min studie är gjord enligt de regler som finns gällande liknande forskning. Ett problem är dock hur jag i min studie ska kunna genomföra en respondentvalidering eller en triangulering som Bryman (2011) tar upp som sätt att visa på trovärdighet. Genom att med täta beskrivningar beskriva mitt resultat och att

noggrant beskriva vad jag kommit fram till och hur, så får andra personer en chans att bedöma hur överförbart mitt resultat är till en annan miljö (Bryman, 2011). Att artiklarna som

undersöks finns tillgängliga för allmänheten att läsa är något som gör studien mer pålitlig. Dock så kan artiklar som publicerats på nätet uppdateras eller ändras efterhand vilket skapar ett problem. Att studien kommer skrivas med stöd av en handledare som kommer att granska uppsatsen och dess kvalitet under arbetets gång kan även det öka pålitligheten (Bryman, 2011). Då det inte går att nå en fullständig objektivitet i samhällelig forskning handlar möjligheten att styrka och konfirmera en studie mer om att bevisa att man gjort studien i god tro (Bryman, 2011). Det kan bli ett problem i min studie hur jag ska bevisa att inte egna värderingar och åsikter har påverkat genomförandet. Särskilt när tidigare teorier och utgångspunkter i studien tar upp att en text aldrig är skriven eller läses på ett objektivt sätt. Genom att tydligt gå igenom och motivera val av metod och tydligt redovisa resultatet är min förhoppning att en granskare kan styrka resultatet.

6. Resultatredovisning

Resultatredovisningens struktur är baserad på de frågor som redovisats i metoddelen. De åtta analyserade artiklarna benämns i resultatet enligt schemat som finns i bilaga 1.

Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”dem” i ordval och hur värderas den parten?

18

Ryssland beskrivs genomgående som mer aktiva och agerande än Sverige och deras agerande handlar till stor grad om att utöva makt gentemot andra närliggande nation, och i synnerhet Sverige. Det går att läsa om hur ”Ryssland vill befästa överhöghet i Östersjö (A1) och att Ryssland ökat sin aktivitet i Östersjön” (A1). Det förekommer ordval som förstärker uppfattningen att Ryssland genomför en militär upptrappning. Exempelvis i artikel A1: ”Kristian Gerner poängterar att det redan tidigare är känt att Ryssland ökat sin aktivitet i Östersjön. – Det ingår i den ryska försvarspolitiken nu att kontrollera att man verkligen har överhöghet i Östersjöområdet, och att man behöver bevisa det” Detta lilla ”nu” antyder att den ryska försvarspolitiken har förändrats och resten av meningen antyder att man förändrats i den mån att man håller på att trappa upp. Man kan läsa om att Rysslands militära aktivitet i Östersjön ökat ”ända sedan 2007” (A3) och att på ”bara” (A3) ett år har man ”tredubblat” (A3) sin övningstid till sjöss. ”Dessutom” (A3) har den ryska underrättelsetjänsten GRU ”ökat” (A3) sin aktivitet på svensk mark enligt Säpo. I artikel A2 skrivs det om att Ryssland hade en ”stor övning 2009” och ”en ännu större som väckte irritation 2013”. Det framgår dock inte hos vem eller vilka den väckte irritation hos, men trenden som framgår i artiklarna placerar Ryssland i en upprustningsdiskurs. Detta kan man även se i artikel A5: ”Ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen skulle innebära att Rysslands miltära [sic]aktiviteter i Östersjön kommer öka ytterligare”. Uppfattningen om ett allt aktivare Ryssland finns även hos skärgårdsbon Inger Blomberg som inte tror att Sverige räknat med att ”Ryssland ska vara så aggressivt” (A7).

När det spekuleras kring motiven bakom en rysk ubåtskränkning kan man se prov på hur Ryssland återigen framställs som en nation i maktposition med viljan att påverka nationer i sin omgivning och att de inte är främmande för att skicka politiska signaler genom militära medel. De benämns även som en stormakt i en artikel där Sven Hirdman säger att

”Stormaktsrelationerna” (A2) har försämrats när han talar om relationen mellan Ryssland och Nato. Några motiv som anges är att Ryssland vill ”sända en signal” (A1) till Sverige och ”visa vad som händer” (A1) om Sverige närmar sig Nato samt att ”förmå” (A1) Sverige och Finland att distansera sig från Nato. Man vill ”kontrollera” (A1) att man har ”överhöghet” (A1) i Östersjön. ”Dessutom har ryssarna skaffat sig stora mängder kartor över speciellt känsliga områden i Sverige för att få kontroll” över området (A3). Det finns exempel på andra ryska militära aktioner som tas upp i artiklarna, och framfört i artikel A1 där Tomas Ries uttalar sig om hur politiska signaler skickas ”när ryssarna kränker luftrummet” eller när ”de övar strategiska bombattacker”. I det senaste exemplet framträder en annan del av

19

framställningen av ”dem”, nämligen med vilka ord som aktörer inom ”dem-sfären” benämns. Tomas Ries säger att ”ryssarna” kränker luftrum och tidigare har vi läst att ”ryssarna” skaffat sig stora mängder kartor.

Denna kollektivisering av ryska befolkningen som en gemensam aktör eller att hela Ryssland som nation ligger bakom olika händelser uppstår vid upprepade tillfällen i artiklarna. Efter att Tomas Ries uttalat sig om när ”ryssarna” kränker luftrummet eller när ”de” övar strategiska bombattacker fortsätter han att spekulera i vad för uppdrag en rysk ubåt eventuellt ska genomföra på svenskt vatten. Han talar fortfarande om ”ryssarna” när han säger ”att de lägger in någonting, minor till exempel, eller signalspaningsutrustning. Eller att de har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera”(A1). I förhållande till att han inleder med ”ryssarna” så syftar ”de” på just ryssarna. Sven Hirdman uttalar sig i en annan artikel om att ”ryssarna” (A2) förnekar sin inblandning i ubåtsjakten och i artikel A3 kommenteras sannolikheten kring om ett krig är på gång med ”ryssarna är inte dumma”. Ytterligare exempel på användning av ordet finns i meningarna ”ryssarna känner sig hotade av Natos utvidgning” (A5), och ”Boris och de andra ryssarna” (A8). När svenska

skärgårdsbor kommer till tals i två artiklar låter det så här: ”Jag tror nog att det är Ryssland som är här och då trodde vi ryssarna hade invaderat Muskö” (A7). I en annan artikel talar Ingegerd Nordvall om hur det känns ifall en rysk ubåt befinner sig på svenskt vatten och jämför det med att ”det känns ungefär som om en tjuv skulle gå in i mitt hus och stjäla. De har inget här att göra” (A4). Att fler svenskar delar Ingegerds tankar om Ryssland kan man tyda i ett annat uttalande: ”Detta eftersom svensk opinion påverkas negativt, vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland, säger Sven Hirdman”(A2).

I artiklarna kan vi även finna en tendens att Ryssland framställs att vara en nation som står för sig själv och i opposition mot väst och Nato. Bland annat i tidigare nämnda uttalande att ”ryssarna känner sig hotade av Natos utvidgning” (A5) och även att Ryssland skulle bli ”ännu mer inträngda i ett hörn” (A5) om Sverige gick med i Nato. Stefan Ring säger att det i Ryssland finns ”en uppfattning att man är ett offer och att alla åtgärder syftar till att komma åt landet” (A3). I meningen efter slår han fast att den ryska ”rädslan” (A3) är en faktor i rysk säkerhetspolitik.

Det finns två grupper inom den ryska militär som beskrivs mer utförligt, och det är underrättelsetjänsten GRU och specialförbanden Spetsnaz.

20

deras uppdrag ansågs vara ”krigsförberedelser” (A3). Några av de som arbetar på uppdrag av GRU är så kallade ”illegalister” (A8) som anges vara en ”viktig del i ryskt tänkande” (A8). Att illegalister (spioner) är en viktig del i ryskt tänkande får det att låta mer personligt och karaktäristiskt för ryssar än om man exempelvis skrivit att det är ”en viktig del i Ryssland militära organisation”. Vidare i samma artikel beskrivs det som att Ryssland ”investerar” (A8) i personal inför framtida situationer de kan behövas i. Enligt Lars Gyllenhaal är det allmänt känt att de ”flesta länder – inklusive Sverige – har illegalister” i landet (A8). Det är ett påstående som spär på bilden av Ryssland som en nation som står för sig själv, att de vill ha koll på sin omvärld. Det skrivs att det historiskt sett finns ett ”tätt förhållande mellan illegalister och Spetsnaz” (A8). Spetsnaz är ett samlingsnamn för ett antal specialförband inom den ryska militären. Att de är ett specialförband framgår tydligt i en artikel där de beskrivs som ”Ryssarnas elitförband och speciella styrkor som utför speciella uppdrag samt de fruktade soldaterna” (A5).

Hur beskrivs den part som framstår som en del av ett ”vi” i ordval och hur värderas den parten?

Det är tydligt att artiklarna är skrivna ur ett svenskt perspektiv. Ett tecken på det är hur man endast skriver ut namnet på svenska myndigheter, institutioner och aktörer. Till exempel skriver man endast ut ”Försvarsmakten” (A1, A2, A4, A6, A7, A8), ”Försvarets

Radioanstalt” (A1), ”Försvarshögskolan” (A1, A3), ”Moskvaambassadören” (A2), ”Sjöfartsverket” (A6) och ”regeringen” (A1) i artiklarna.

Ett annat tecken är att svenska personer som kommer till tals identifierar sig som svenskar, och en del av det svenska ”vi-et”. Det kan man se när Stefan Ring uttalar sig om varför Säpo gått ut med information till allmänheten om att ryska underrättelsetjänsten ökat sin aktivitet på svensk mark. Han säger att: ”det är även ett sätt att få oss att bli lite mer medvetna. Vi har under en lång tid vaggats in någon slags naivitet och glömt bort den inställning vi hade under kalla kriget” (A3). Detta ”oss” och ”vi” syftar på svenska folket. I samma artikel spekuleras det även i varför Ryssland är intresserade av ”våra farvatten” (A3). Den före detta

Moskvaambassadören Sven Hirdman tycker det är bra att försvaret har agerat kraftfullt och avslutar med att ”vi har varit lite svaga på det under de senaste tio åren” (A2). Då Sven Hirdman inte är en del av Försvarsmakten tolkas detta ”vi” rimligen som Sverige.

Ett annat intressant exempel av användandet av ”vi” finns i artikel A7, där Inger Blomberg inte tycker det är bra att ”vi har dragit ner så mycket på försvaret”. Hon är dock skeptisk till

21

att Försvarsmakten kommer hitta någonting och säger: ”De kommer nog inte att hitta

någonting. Vi har inte de resurserna, de har reducerats för varje år. Om vi inte ska gå med i Nato måste vi ha ett försvar och inte bara insatsstyrkor” (A8). Man kan notera att när hon talar om negativt klingande saker försvinner ”vi-et” utan istället kommer nog inte ”de” hitta någonting och ”vi” har inte resurserna för att de har ”reducerats”, men vem som har

reducerat resurserna framgår inte. Om ”vi” står för Sverige så är det ju även ”vi” som har reducerat resurserna. Detta känns igen från teorin om att man försöker förmildra negativt beteende för in-gruppen, i det här fallet genom att dölja aktören genom en substantivering. I vilka kontexter sätts den aktuella händelsen in i? Exempelvis genom intertextuella kopplingar till andra texter eller historiska händelser

Alla artiklarna är en del av sina tidningars övergripande rapportering kring militärinsatsen i Stockholm skärgård. Detta kan bland annat se genom hur artikeln ramas in på hemsidan. I artiklarna från Expressen finns det en ruta med rubriken ”Läs mer om ubåtsjakten i Stockholms skärgård” (A7, A8) och under följer länkar till andra artiklar om ämnet. DNs artiklar har en röd text ovanför rubriken som lyder ”Försvarets operation i Stockholms skärgård” (A2, A3). Aftonbladet har gjort så att det under artiklarna står ”Läs mer” (A5, A6) och sedan följer länkar till andra artiklar inom ämnet. Den enda tidningen som inte har någonting liknande är Svenska Dagbladet (SvD). I deras artiklar kan man dock se intertextuella kopplingar som tydliggör för läsaren att de är skrivna i kontexten

”militärinsatsen i Stockholms skärgård”. I en artikel hänvisar man till uppgifter från dagen innan när man skriver att ”På lördagskvällen kunde SvD avslöja att” (A1) misstankarna mot Ryssland baseras på uppgifter om hur svenska FRA snappat upp radiokommunikation på ryska ifrån området för militäroperationen till Kaliningrad. Ordet ”avslöja” går att klicka på och leder till artikeln där avslöjandet publicerades. Även i den andra artikeln från SvD hänvisar man till sina egna tidigare uppgifter genom att skriva ”Enligt vad SvD erfarit ”(A4) där ordet ”erfarit” länkar till en annan artikel inom ämnet.

Det finns även en historisk kontext som tas upp i flertalet av artiklarna. Den historiska kontexten är kalla kriget och den politiska situation som var då, men man tar även upp mer specifika händelser från den perioden som påminner om den aktuella händelsen. En sådan händelse var när en sovjetisk ubåt gick på grund i Gåsefjärden i Karlskronas skärgård år 1981 vilket nämns i artiklarna A2 och A8. I en artikel från Expressen kan man läsa om att

författaren Vera Efron skrivit en bok med titeln ”Med sikte på Sverige” (A5) som handlar om ”Sovjetunionens planer på hur man skulle inta Sverige under det kalla kriget” (A5). Tomas

22

Ries gör också kopplingen mellan den aktuella händelsen och kalla kriget när han resonerar kring ryktena om en eventuell rysk ubåt i Stockholm skärgård: ”Om det stämmer innebär det en mycket allvarlig kränkning av svenskt territorialvatten som påminner om läget under kalla kriget” (A1). Längre ner i samma artikel säger Tomas Ries att ryska militärer kan vara på svenskt vatten för att de ”har lämnat kvar något där från kalla kriget som de vill uppdatera” (A1). Svenskarna har enligt Stefan Ring blivit naiva och ”glömt bort den inställning vi hade under kalla kriget” (A3). Förre ÖB Bengt Gustafsson drar även han paralleller mellan den aktuella händelsen och vad som hände under 80-talet i sitt uttalande. Han instämmer med tolkningen att Ryssland skulle kunna kränka svenskt farvatten i syfte att markera mot

Sveriges närmanden mot Nato. Det grundar han i att det vara likadant under 80-talet. ”Det är min tolkning av det som hände på 80-talet” (A3) säger han. En mindre uppenbar koppling till kalla kriget finns i artikel A3 där Stefan Ring menar att det är befogat att känna en viss oro över: ”att vi ser försämrade relationer och en upptrappning av användningen av militära maktmedel som ett sätt att nå politiska mål” (A3). Det han beskriver stämmer bra överens med vad kalla kriget gick ut på.

Att denna händelse skulle vara en del av en Nato/västvärlden- mot Ryssland-kontext snarare än Sverige mot Ryssland är det många i artiklarna som tror. Det kan man se i uttalandena om att Ryssland vill förmå Sverige och Finland att ”distansera sig från Nato” och de vill sända en signal till Sverige att ”sluta närma sig Nato” (A1). Stefan Ring är inne på samma spår och säger att ”ett skäl till den ökade ryska aktiviteten är Sveriges allt tätare samarbete med Nato, vilket inte uppfattas positivt i Moskva” (A3) och att Ryssland inte kan ”bortse att det ligger Natoubåtar i den svenska skärgården som kan anfalla” (A3). Sven Hirdman påpekar att det inte bara är Ryssland som ökat sin aktivitet i Östersjön utan det har skett ”från både Natos och Rysslands sida” (A2) och att händelsen snarare är en effekt av att ”konfrontationsytorna mellan Nato och Ryssland har kommit närmare Sverige” (A2). En diskussion mellan

Aftonbladets reporter och Vera Efron beskrivs i artikeln med orden: ”Det centrala i hela diskussionen och som Efron gång på gång kommer tillbaka till är Natofrågan” (A5). Ett av Vera Efrons uttalanden som finns med i artikeln lyder: ”Om Sverige skulle gå med i Nato skulle Ryssland bli ännu mer inträngda i ett hörn, säger hon” (A5). Att Ryssland och västvärlden har en mindre kärleksfull relation ger Stefan Ring uttryck för när han säger att ”Det finns bedömare i Ryssland som uppfattar väst som svagt och splittrat” (A3).

23

Ett ytterligare exempel på hur händelsen placeras i en västvärlden- mot Ryssland-kontext genom en annan aktuell händelse syns i artikel A3 där det står att ”Krisen i Ukraina har skärpt tonen och försämrat relationerna mellan Ryssland och västvärlden”.

Vilken kunskap/information tas för given eller antyds i texten genom implikationer och presuppositioner?

Det finns ett antal ordval och formuleringar i artiklarna som gör att vissa spekulationer framstår som faktauppgifter. I artikel A1 skriver man att ”En rysk ubåt tycks befinna sig i svenskt vatten” som sedan följs upp med ”Händelsen inträffar efter en tid av ökad spänning i Östersjön där Ryssland vill befästa "överhöghet" i nästa mening, där ”Händelsen” syftar på spekulationen att en rysk ubåt kanske befinner sig i svenskt vatten. Tillsammans med

informationen att den ”inträffar” efter en tid av ökad spänning i Östersjön så framstår det som mer sannolikt. I meningen ”Även förre ÖB Bengt Gustafsson pekar ut Nato som skäl till att Ryssland är intresserade av våra farvatten, och att syftet med närvaron är att öka sin förmåga att slå mot Natobaser” (A3) tas det för givet att Ryssland är intresserade av svenska farvatten och att de befinner sig på svenskt vatten. Det framgår genom att man skriver ”syftet med närvaron” i bestämd form.

Det finns flera exempel på hur texterna är formulerade som om det är bekräftat att det finns en ubåt eller annan undervattensverksamhet att hitta. Från artikel A5 kan man se dessa meningar: ”Om det är ryska styrkor som gjort intrång på svenskt vatten är det med största sannolikhet marina spetsnazförband, menar hon. Men Vera Efron vill inte kasta skulden på någon i nuläget.” Det spekuleras endast i nationaliteten på de som gjort intrång och inte ifall ett intrång ens har gjorts och för att kunna ”kasta skulden på någon” måste det finnas en skuld att kasta. Hela artikeln A8 är uppbyggd på scenariot att det finns en skadad ubåt på svenskt vatten. Redan i rubriken skriver man i bestämd form om ”Besättningen” och ”Farkosten”. Vidare i ingressen står det att svenska militären försöker hitta ”både hemliga illegalister och besättningsmän från den skadade ubåten” – notera att även ubåten skrivs i bestämd form. I brödtexten återkommer användningen av ”Ubåten, besättningen” och även ”Miniubåten”. Ett uttalande i A8 innehåller formuleringen att ”Ryssland investerar i personal för just sådana här lägen” som tyder på att händelsen är bekräftad för att man pratar om den som ett ”läge”. Det förekommer antydningar att Ryssland är den skyldiga nationen genom jämförelser med gamla händelser och den nuvarande. Lars Gyllenhaal talar i artikel A8 om de intressanta uppgifterna om det ryska fartyg som cirklat runt utanför svenskt vatten och som plötsligt

24

stängde av sina sändare och försvann ifrån radarn. Efter det uttalandet skriver man detta: ”Olof Frånstedt, en gång operativ chef på Säpo, beskrev i sin bok "Spionjägaren" om hur han förhörde en rysk avhoppare från ett lastfartyg som hade med sig en miniubåt in på svenskt vatten.” Utan att explicit skriva det så antyder man att det ryska fartyget möjligtvis har varit inblandat i en räddningsaktion för en rysk miniubåt. Ett annat exempel på hur läsaren kan bli ledd mot en viss slutsats genom antydningar i texten finns i artikel A5. ”Hennes senaste bok, "Med sikte på Sverige", handlar om Sovjetunionens planer på hur man skulle inta Sverige under det kalla kriget. Då övades det väldigt mycket i Östersjön – övningar som nu har återupptagits i stor skala, enligt Efron.” När man först skriver att Sovjetunionen hade planer på att inta Sverige under kalla kriget och sedan skriver att Ryssland återupptagit övningarna från den tiden så framställs det som att Ryssland övar inför samma uppgift – att inta Sverige. I meningen: ”Ett svenskt medlemskap i försvarsalliansen skulle innebära att Rysslands miltära [sic]aktiviteter i Östersjön kommer öka ytterligare” (A5) kan man identifiera en presupposition som befäster uppgifterna om Ryska militärens ökade aktiviteter i Östersjön. Formuleringen att aktiviteterna kommer öka ”ytterligare” förutsätter att de redan har ökat. Även i uttalandet som följer finns det en presupposition: ”– Om Sverige skulle gå med i Nato skulle Ryssland bli ännu mer inträngda i ett hörn, säger hon”(A5). Nu är det ordet ”ännu” som förutsätter att Ryssland redan är instängda i ett hörn. I Sven Hirdmans uttalande ”-Detta eftersom svensk opinion påverkas negativt, vilket förstärker den negativa bilden av Ryssland” (A2) förutsätter han att svenska folket redan har en negativ bild av Ryssland.

Vilka källor kommer till tals för att stödja/icke stödja påståenden och hur kommer dessa källor till tals?

På grund av bristen på information om vad som faktiskt har hänt är artiklarna uppbyggda av mycket spekulationer kring händelseförlopp, motiv, nationaliteter och eventuella

konsekvenser. För att utveckla och understödja dessa spekulationer är uttalanden och intervjuer från diverse ”experter” och andra källor ett genomgående tema i artiklarna.

Exempel på detta syns redan i tre av artiklarnas rubriker: ”Försvarsexperten: ”Detta bekräftar att det är en rysk ubåt” (A1), Expert: Rysk närvaro i Östersjön del i krigsförberedelse” (A3) och ”Expert: Kan vara ryska elitförbandet Spetsnaz” (A5). Senare i artiklarna utvecklar man varför dessa personer är experter genom att benämna dem med deras ”riktiga” titel eller yrke. ”Försvarsexperten” (A1) blir senare i artikeln presenterad som Tomas Ries och att han ”forskar om rysk militär i nordiska områden vid Försvarshögskolan” (A1) när han uttalar sig

25

om uppgifterna kring att FRA snappat upp ryska radiosignaler mellan området för ubåtsjakten och ryska Kaliningrad. Senare i texten uttalar sig Tomas Ries om hur Försvarsmakten skulle agera ifall de upptäckte en rysk ubåt, och denna gång presenteras han istället som ”lektor i strategi och säkerhetspolitik vid Försvarshögskolan” (A1). Det ger intrycket av att han besvarat frågorna utifrån två olika roller, först som kunnig om rysk militär i norden och sedan som kunnig om strategi och säkerhetspolitik. Det är alltså frågorna som styr vilken roll han presenteras som i syfte att öka trovärdigheten i det han säger. Samma fenomen går att hitta i artikel A5 där experten i rubriken senare i ingressen presenteras som ”Rysslandsexperten Vera Efron, 55”. I brödtexten skriver man att Vera flydde från Sovjetunionen till Sverige under 1980-talet, vilket fungerar som bevis för titeln ”Rysslandsexperten”. Men när det framgår att hon skrivit flera böcker, bland annat om ryska specialstyrkor, presenteras hon som

”Författaren Vera Efron, 55” (A5).

Tidigare i resultatredovisningen har det tagits upp hur man återkopplat denna händelse med tiden under kalla kriget, detta sker även genom valet av källor och uttalanden. I artikel A3 har man med ett uttalande ifrån förre ÖB Bengt Gustafsson där han talar om sin bedömning av Rysslands ageranden under kalla kriget. Det är dock inte tidningen själva som intervjuat Bengt Gustafsson utan detta ”säger Bengt Gustafsson till TT” (A3). Man har alltså hämtat uttalandet från TT och medvetet placerat den aktuella händelsen i en historisk kontext. Även i en artikel ifrån Expressen finns ett liknande tillvägagångssätt. I artikeln tar de upp när en sovjetisk ubåt gick på grund på svenskt vatten 1981 och hur ryska spioner fanns på plats i Sverige. Som en källa till detta har man tagit med ett gammalt uttalande ifrån en före detta chef på Säpo, ”Tore Forsberg, som har avlidit, berättade för Expressen” (A8). Senare i samma artikel nämner man ännu en före detta Säpochef som källa till en gammal händelse ”Olof Frånstedt, en gång operativ chef på Säpo, beskrev i sin bok "Spionjägaren” om hur han förhörde en rysk avhoppare från ett lastfartyg som hade med sig en miniubåt in på svenskt vatten” (A8). Återigen är det medvetna val att dra historiska paralleller mellan äldre händelser och den aktuella. Ytterligare ett exempel på detta är valet att intervjua den förre detta svenska Mosvkaambassadören (mellan 1994-2004) Sven Hirdman som även ”var med och handlade ärendet om den ryska ubåten på Gåsefjärden 1981” (A2).

Det förekommer att påståenden och information stärks genom anonyma källor. Bland annat genom ”enligt SvD:s källor” (A1), ”Enligt källor till Svenska Dagbladet” (A3), ” Enligt vad SvD erfarit” (A4). Ett annat exempel där man ger lite mer information för att öka