Här sammanfattar vi våra resultat från de båda undersökta förskolorna och reflekterar kritiskt kring vår undersökning.
5.1.1 Reflektioner kring aktiviteterna
Rummet och antalet barn på de två förskolor, där vi genomförde vår undersökning, hade helt olika möjligheter för vår rörelseaktivitet.
På den ena förskolan var rummet litet och många möbler tog stor del av ytan. Barngruppen där blev större än vad vi hade räknat med. Vi hade önskat att få cirka åtta barn till vår rörelseaktivitet, så att vi lättare skulle kunna observera barnen när de deltog i rörelseaktiviteten, men fick istället femton barn. Det blev för många barn i rummet när vi genomförde aktiviteten, vilket ledde till att alla inte fick samma möjlighet att se Annikas rörelser. Några barn stod för nära möblerna och fick inte utrymme att utföra rörelserna. I efterhand hade vi nog valt att göra aktiviteten på denna förskola i två omgångar för att barnen skulle fått samma möjlighet att kunna uppfatta och utföra de rörelser som Annika visade. För vår egen del blev det svårt att observera alla barnen på en gång.
På den andra förskolan var rummet stort, rymligt och utan möbler. Rummet var ämnat för att kunna ha rörelseaktiviteter med många barn, vilket vi informerades om när vi kom. Barngruppen vi fick var åtta barn, vilket vi hade önskat. På denna förskola blev det lättare att observera barnen som deltog och vi kunde också se de små detaljerna i det barnen gjorde.
39
När vi genomförde vår aktivitet på de två förskolorna berättade vi vad skivan innehöll och bad barnen titta på hur Annika utförde rörelserna och lyssna till instruktionerna på skivan och göra likadant. Materialet vi hade valt att använda innehöll både låtar där det inte var angivet hur, men med förslag på hur, man kunde röra sig, då man själv kunde välja vilken kroppsdel man ville använda. Det fanns även låtar där det förklarades både hur och vilken kroppsdel som skulle röras. Barnen på båda förskolorna hade svårt att utföra vissa rörelser. Om vi hade gett våra introduktioner på ett annat sätt, varit tydligare med instruktionerna, så hade barnen troligen lättare kunnat följa med i rörelserna och tempot. Hade Annika visat varje låts rörelser innan musiken började och hade hon låtit barnen få öva rörelsen och få se och känna på hur den skulle utföras så tror vi att fler kunnat hänga med.
Barnen presterade olika på de båda förskolorna. Vi såg att fler barn försökte utföra rörelserna på den andra förskolan då Annikas placering i rummet blev bättre här, eftersom hela hennes kropp syntes, rummet var större och vi hade färre barn som skulle se henne. Vi tror att om barnen på den första förskolan hade varit färre eller om vi hade haft en lokal med större utrymme så hade fler barn kunnat utföra rörelserna och Annikas rörelser hade blivit synligare för alla barn.
5.1.2 Pedagogernas syn på rörelseaktiviteter
Pedagogernas syn på rörelseprogrammen och tankarna kring materialen är att man på den ena förskolan tyckte att det var bra med de förinspelade cd-skivorna med instruktioner. De ansåg att det underlättade mycket när både musik och instruktioner fanns på cd-skivan, för då fick de mer tid till barngruppen än att själva sitta och göra i ordning egna rörelseprogram.
Vi tycker att det är en fördel med dessa cd-skivor men det kan även vara intressant, för både pedagogerna och barnen, att göra egna rörelseprogram efter den musik och i det tempo man vill ha. Vi också anser att man kan göra rörelseprogram där barnen hjälper till, är delaktiga, och att rörelseaktiviteterna kanske då blir roligare för barnen. Pedagogerna på den första förskola tyckte att det ibland kunde vara bra att använda förinspelade rörelseprogram när de inte hade tid att planera egna. Pedagogerna på den andra förskolan använde mycket musik vid olika tillfällen i verksamheter som de
40
planerade själva, sångstunder med rörelser till och spontana rörelsepass. Vi tycker det är bra med mycket musik i verksamheten, då ger det möjligheter för barnen att röra sig när de har lust och inte precis när pedagogerna bestämmer att ”nu ska vi ha rörelseprogram”.
Visst material kan vara svårt att förstå när det spelas upp, då det kan vara en del svårförståeliga rörelser som inte förtydligas nog. Vissa rörelser kan vara svåra att följa med i och då är det viktigt att pedagogen går igenom dessa noga ett par gånger med barnen innan man sätter igång skivan med instruktioner. Som exempel kan t.ex. nämnas när de beskriver en rörelse och inte säger vad man ska förflytta framåt eller bakåt utan man får gissa sig fram eller välja själv. Vi tycker att man skulle ha berättat på skivan vilken kroppsdel man skulle ha flyttat. När man gör eget rörelseprogram kan man själv konstruera hur man vill ha det. Vi tycker det är trevligare med de program man själv kan göra för då får man använda fantasin och tänka efter vad barnen behöver och kan.
5.1.3 Undersökningen
Intervjuerna med pedagogerna fungerade bra. De var verkligen inspirerade att svara på frågorna till under samtalen. Vi är tacksamma att de hjälpte oss med arbetet då deras svar var intressanta.
Våra planer var att intervjua en pedagog åt gången för att få så enskilda svar som möjligt. Om man intervjuade en åt gången kunde man notera mer noggrant, samt se deras mimik och ansiktsuttryck när de förklarade svaren.
På den ena förskolan ville man att vi skulle intervjua båda pedagogerna samtidigt då man hade ont om tid vilket ledde till att vi skyndade på frågorna och kanske inte gav oss riktig tid till uppföljningsfrågor. På den andra hade mer man tid till intervjuerna och där fick vi utförligare förklaringar på varje fråga, t.ex. en del om förskolans bakgrund och vad de ville ha ut av rörelseprogrammen samt hur de skulle kunna utveckla sig mer. Detta tyckte vi var mycket intressant och där fanns en del tips och idéer att ta med sig. Pedagogens deltagande i vår aktivitet var olika. På den första förskolan satt pedagogerna i ett rum bredvid och pratade medan vi höll vårt rörelseprogram med en stor barngrupp i rummet där vi hade liten plats att röra oss. Det blev lite stökigt bland några barn, när Annika som höll i aktiviteten skulle säga till barnen så avbröts
41
rörelseaktiviteten och det var svårt att komma igång igen. Vi hade uppskattat att pedagogerna varit med under rörelsepasset och visat intresse för vad vi skulle göra för rörelseprogram med barnen och det hade varit bättre om en pedagog hade varit med i aktiviteten och hjälpt till när barnen började knuffa på varandra och bryta det direkt. Annika, som höll i aktiviteten, hade då inte behövt avbryta för att säga till barnen. Pedagogerna på förskolan känner ju barnen bättre och vet vilka som kan få svårigheter med rörelserna i programmet.
På den andra förskolan deltog en mindre skara barn och vi hade ett större rum att röra oss i. Där var också en pedagog med och gjorde rörelserna. Barnen hade både Annika och en pedagog att titta på om de var osäkra på rörelserna och pedagogen kunde säga till i tid om något barn var oroligt och även uppmuntra de barn som stod och tittade på vad de andra gjorde. Det var trevligt att pedagogen var med hela tiden och försökte få med barnen som inte kom igång att röra sig efter musiken.