I detta avsnitt kommer vi att kritiskt reflektera över det tillvägagångssätt som vi valt för att nå resultat och slutsatser. Vi kommer även att diskutera nya frågor och funderingar som infunnit sig under arbetets gång.
Syftet med denna studie var att se vad som sker i dialogen mellan pedagog och barn vilket vi tycker vi fått svar på. Utifrån våra frågeställningar har vi fördjupat oss i ämnet och arbetat mot målet att finna svaren. Vi tycker att arbetet har gett oss svar och fördjupad kunskap i dialogens betydelse i förskolan. Slutsatsen av studien är att lärandet genomsyrar det som sker i dialogen mellan pedagog och barn och att man genom dialogen vill föra barnet mot ett pedagogiskt mål. Ytterliggare en slutsats är yttre faktorers påverkan på dialogen, det vill säga hur många barn man har vid just det tillfället då dialogen utspelas, var man för dialogen, vilken ålder barnen har, hur mycket tid man har till sitt förfogande. Ärpedagogen stressad och måste hinna med andra saker krymper troligtvis tiden för en anjekennande dialog. Detta är dock en prioriteringsfråga både från pedagogens och från organisationens sida.
Resultatet har förvånat oss något, vi har sett att ett lärande synsätt genomsyrar dialogen och att pedagogerna alltid har mål och läroplaner i bakhuvudet. Vi trodde inte att mål och läroplaner skulle styra dialogen så mycket som den gjorde. Mål och läroplaner är självklart kopplade i det pedagogiska arbetet men att det skulle yttra sig så starkt i dialogen var en ny erfarenhet för oss. Vi trodde att vi skulle se mer av den vardagliga och vidgade dialogen där barnen står i centrum för vad dialogerna ska innehålla. Istället har vi sett att pedagogerna har en tydlig maktposition, dialogerna vinklas utifrån ett förbestämt kunskapsmål. Barnen är med andra ord mottagare av ett pedagogiskt syfte. Vårt resultat visade även att dialogerna är relativt situationsbundna och att man samtalar kring det man har framför sig. Vi trodde även att vi skulle få se mer av barns inflytande dvs. att barnen skulle vara större medskapare i dialog och vardagliga situationer.
Vi genomförde studien genom att under en vecka observera på en avdelning på en förskola. Nu i efterhand skulle vi tycka det var intressant att kunna göra en jämförelse mellan två olika förskolor för att få syn på om det som sker i dialogen påverkas av arbetslag och barn och är olikt det som vi sett. Men det positiva med att endast vara på en avdelning är att man kan gå på djupet med observationer och få en djupare förståelse. Om studien omfattat fler veckor hade möjligheten till observation på fler ställen varit möjlig.
Vi anser dock att tidsfristen för arbetet stämt bra överens med vår planering och vårt genomförande om man bortser från att lyftandet av videosekvenser för pedagogerna uteblev. Det tror inte vi har någon påverkan på det slutgiltiga resultatet, men kan inte bekräftas såklart. Att observera under en vecka har varit lagom med tanke på den tid vi sedan kunnat lägga på transkribering och analys av resultatet. Om det funnits möjlighet att lägga fler timmar på observationen så hade vi kunnat nå ett djupare resultat och få en bredare kunskap.
Valet av metod har känts rätt, både observationer och intervjuer har gett oss mycket kunskap och svar. Vi använde oss av videokamera vid våra observationer vilket har varit till stor hjälp, då vi omöjligt hade hunnit uppfatta allt vi sett annars. Att transkribera tog mer tid än vad vi förväntat oss men gav oss mycket att analyser och reflektera kring. Vi har ställt oss frågande till om videokameran påverkar det som sker. Vi tror att pedagogerna påverkats mer av kameran än vad barnen gjort. Vi tror att pedagogerna när de hade en kamera riktad mot sig blev mer medvetna om sitt förhållningssätt och tillvägagångssätt i dialog med barnen. Barnen glömde snabbt kameran och blev inte direkt påverkade av den.
Innan vi kom ut för att observera skickades ett brev där vi bad om pedagogernas tillåtelse till medverkan i observationen. I detta brev hade vi noga skrivit både syfte och hur arbetet skulle utföras, detta kan ha medfört att pedagogerna tänkt igenom sitt eget förhållningssätt innan vi kom. Det är dock svårt att säga om detta påverkat vårt resultat men frågan finns ändå, om det inte skulle ha varit bättre att utelämna viss information. Detta kan man emellertid inte göra med tanke på de etiska principer som finns att förhålla sig till.
Vi har valt att utföra undersökning utifrån ett vuxenperspektiv. Om vi skulle göra om undersökningen igen skulle det vara intressant att se till ett barnperspektiv. Vi ställer oss frågande till hur detta skulle kunna möjliggöras då man som vuxen inte alltid kan se rättvist ur ett barns synvinkel. Vi menar även att det hade varit intressant att observera i flera situationer på förskolan till exempel vid den fria leken kanske hade det förändrat vårt resultat.
Vi har valt att genomföra vårt arbete tillsammans och det anser vi har varit en styrka då vi har kunnat analysera och reflektera och delge varandra tankar. Vi har kompletterat varandra väl då vi har olika styrkor i skrivprocessen. Vi har vissa dagar bestämt oss för att arbeta på var sitt håll, men vi har alltid träffats och diskuterat innan vi fört in det enskilda arbetet i vår gemensamma text. Denna arbetsfördelning ser vi som positiv då man fått möjlighet till både egen och gemensam reflektion.
Under tiden som vi genomfört vårt examensarbete har det väckts många tankar och funderingar om hur man själv agerar i de situationer som vi observerat pedagogerna i. Medvetenheten ökade i samma takt som kunskapen när vi letade efter svaren på våra frågor.
Även tankar och funderingar kring nya frågor väcktes under observationerna, allt från hur man använder dialogen i konflikthantering till vad som sker i dialogen mellan barn och barn. Utifrån det vi sett skulle vi kunna starta många nya projekt och undersökningar då arbetet gett oss många nya synvinklar på det pedagogiska arbetet i förskolan.