I detta avsnitt diskuteras undersökningens resultat och analys. Vidare kommer även studiens frågeställningar preciseras och besvaras. Studiens syfte var att undersöka, bland socialarbetare inom barn- och familjeenheten, medvetenheten om och arbetet med stigmatisering och
stämpling gällande de familjer de har kontakt med i sitt arbete inom socialtjänsten. Baserat på det som presenteras i detta avsnitt anses syftet blivit uppfyllt.
7.1 Socialarbetarnas medvetenhet om risken att klienter är stigmatiserade och stämplade
Under intervjuernas gång framkom det att socialarbetarna inte ofta reflekterade kring risken att deras klienter var eller blev stigmatiserade och stämplade i och med kontakten med
socialtjänsten. I resultatet framkom att alla respondenter påtalade vid något tillfälle att det inte var begrepp eller ämnen som diskuterades på arbetsplatsen. Detta kunde ses som en indikation på att socialarbetarna hade en låg medvetenhet angående möjligheten att klienterna, som ett resultat av sin kontakt med socialtjänsten, kunde vara stigmatiserade och stämplade. Det var först efter de initiala frågorna från uppsatsförfattarna som respondenterna började reflektera angående klienternas stigma eller stämpel, vilket skulle kunna tolkats som en bristande medvetenhet.
Colton et al. (1997) presenterade, och studiens resultat påvisade, att individer som blivit beviljade insatser från socialtjänsten fortfarande till viss grad kunde anses vara en så kallad avvikare. Åkesson (1991) presenterade att det var viktigt att avvikare bemöttes i den sociala kontext där hen befann sig. Även Thrana och Fauske (2014) presenterade att familjer som inte blev bemötta med medvetenhet om den situation som de befann sig i kunde uppleva att stödet från socialtjänsten inte var tillräcklig. Saknades det en medvetenhet om risken att klienterna var stigmatiserade fanns även en risk att familjerna upplevde sig själva som missförstådda.
Missförstånd om en familjs uppfattning om sin egen livssituation kunde leda till ett försvårat samarbetet mellan socialarbetare och klient (Thrana & Fauske, 2014). Studiens resultat visade att även respondenterna ansåg att det är viktigt att ha ett fungerande samarbete med klienterna och att detta underlättade möjligheten att stödja dem i alla de områden där det kunde behövas, och att detta indirekt kunde ha en påverkan på stigmatisering och stämpling.
Enligt Bos et al. (2013) behövde stigma hanteras och bearbetas på olika nivåer för att det skulle kunna mildras och minskas. Resultatet av studien visade att det saknades tydliga
riktlinjer och förhållningssätt för att hantera dessa ämnen på en organisatorisk nivå. Resultatet tydde på att frågorna gällande stigmatisering och stämpling inte hanterades på de nivåer som Bos et al. (2003) presenterade, utan i stället föll på den enskilde socialarbetaren.
Resultatet visade att socialarbetarna hade uppfattningen att klienterna, som kommit i kontakt med socialtjänsten, kunde bära på en känsla av att vara stigmatiserade, och såg sig själv som en annan sort än sina medmänniskor.Detta bekräftades av Green et al. (2005) som lyfte att om man uppfattade sig som stämplad kunde detta leda till en känsla av separation från sin omgivning och av att vara stigmatiserad. Tidigare forskning och studiens resultat tydde på att klienter kunde påverkas av det stigma eller den stämpel som riskerade tillkomma vid
kontakten med socialtjänsten. En stämpel som avvikande kunde ha stora påföljder för individens självbild (Scheff, 1999). Resultatet tydde på att socialarbetarna sannolikt hade goda intentioner om att skapa en så öppen miljö som möjligt för sina klienter och att detta indirekt skulle leda till att klienterna inte riskerade att bli stigmatiserade och stämplade. Bos et al. (2013) påtalade dock att interventionerna behövde vara välplanerade och specifika för att ha den önskade effekten. Det indirekta arbetet riskerade därmed vara otillräcklig om det saknades en medvetenhet om klienternas risk att bli stigmatiserade eller stämplade.
7.2 Socialarbetarnas uppfattning om arbetet med stigmatisering och stämpling Förebyggande och lösningsfokuserat arbete samt öppet bemötande presenterades i både studiens resultat och tidigare forskning som stora delar av arbetet som kunde ses som ett sätt att motarbeta stigmatisering och stämpling hos klienterna. I resultatet framkom det att
socialarbetarna uppfattade att det inte fanns något uttalat arbete som riktade sig specifikt mot arbetet med stigmatisering stämpling hos klienterna. Tidigare forskning och studiens resultat ansåg att insatser från socialtjänsten kunde vara mer eller mindre stigmatiserande och
stämplande beroende på dess omfattning (Casas et al., 2000; Colton et al., 1997). I resultatet framkom det att socialarbetarna uppfattade att det inte fanns något uttalat arbete som riktade sig specifikt mot arbetet med stigmatisering och stämpling hos klienterna. Därmed ansågs det förebyggande arbetet med familjer och klienter vara av betydande vikt för att minimera antalet myndighetsutövningar och minimera behovet av att bevilja insatser som ansågs vara ett stort ingrepp för familjerna. Colton et al. (1997) påtalade också att ingrepp på familjen i
form av myndighetsutövning var stigmatiserande för klienterna, och att förebyggande insatser var att föredra.
I studiens resultat framkom det olika arbetsmetoder som socialarbetarna ansåg indirekt påverkade klienternas stigma eller stämpel. Det lösningsfokuserade arbetet återkom flertalet gånger i det analyserade materialet och fokus lades på att lägga vikt vid klienternas
möjligheter samt att se hela deras livssituation. Colton et al. (1997) presenterade också detta genom att påtala att de relationer som byggdes på genuint intresse och öppen kommunikation ledde till att klienterna upplevde minskat stigma.
I resultatet presenterades risken att bli enögd i sitt arbete, detta kunde leda till att man inte uppmärksammade uttryck från familjer eller klienter om att de ansåg sig själva vara stämplade och stigmatiserade. Socialarbetarna ansåg att de behövde hjälp att hantera detta. Link och Phelan (2001) lyfte ett liknande resonemang där de ansåg att interventioner som användes ska skapa möjlighet att förändra den maktrelation som möjliggör stigmatisering av grupper eller ledde till attityd- och tankeförändringar gällande stigmat. Bos et al. (2013) betonade vikten av att dessa interventioner även skulle vara välgenomtänkta, ledde till ett specifikt mål samt var evidensbaserade för att framgångsrikt kunna försöka minska den stigmatisering som finns i samhället.
7.3 Socialarbetarnas beskrivning hur de stödjer familjer att hantera familjens stigma och stämpling
Studiens resultat visade att det inte fanns några riktlinjer eller rutiner som skapade en grund för socialarbetarnas sätt att stödja familjer i hanteringen av stigmatisering och stämpling, i resultatet påvisades det att fokus i stället lades på det indirekta arbetet. I resultatet
presenterade respondenterna att det var viktigt att skapa en relation till klienten för att ge förutsättningarna för ett gott resultat, att en god relation indirekt kunde påverka klienternas upplevelse av att vara stigmatiserad eller stämplade. Link och Phelan (2001) påtalade att kopplingen av stereotyper och stämplingar kunde leda till att man ansåg en annan människa vara fundamentalt olik sig själv. Studiens resultat visade att socialarbetarna försökte minimera risken för att detta sker genom att avdramatisera sin professionella roll. I resultatet påtalade respondenterna att detta ledde till en positiv inverkan på både socialarbetaren och klientens upplevelse av maktrelationen, som ofta skapades automatiskt, i ett möte mellan professionell och klient. I resultatet presenterades socialarbetarnas tankar kring att den höga
arbetsbelastning som råder på arbetsplatsen riskerade att leda till att det förebyggande arbetet och möjligheten att utveckla arbetsmetoder för att på bästa sätt hjälpa familjer och klienter som känner sig stigmatiserade och stämplade blir bortprioriterat.
Ytterligare en metod presenterades i resultatet som kunde motverka att klienter riskerade att bli stigmatiserade var att ge ut information till samhället gällande vad socialtjänsten har för arbetsuppgifter och att deras arbete bör ses som en service till invånarna. Genom att sprida information om socialtjänstens arbete ansåg Link och Phelan (2001) att stigmatiseringen kunde mildras, då samhället blev tvingade att arbeta med sina attityder när det kom till klienter och familjer som är i kontakt med socialtjänsten. Denna syn på det informativa arbetet påvisades även i studiens resultat. Samverkan med skola och förskola ansågs vara viktig. Informationsspridning ledde till att risken för stigmatisering och stämpling minskades, i samband med detta kunde behovet av eventuell stöttning i hanteringen av den också
minimeras (Link & Phelan, 2001).