Examensarbete
Socionomprogrammet
”Det är något man läser om på högskolan”
En kvalitativ studie om socialarbetarens syn på arbetet med stigmatisering och stämpling
”It is something you read about at university”.
A qualitative study about social worker´s view of the work with stigmatization and labeling.
Författare: Tova Cederholm & Maja Hagström Handledare: Ulla Beijer
Examinator: Susanne Gustafsson Ämne/huvudområde: Socialt arbete Kurskod: GSA2AF
Högskolepoäng: 15 HP
Examinationsdatum: 26 Mars 2021
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet.
Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00
Förord
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Ulla Beijer, ditt stöd under denna process har varit ytterst värdefullt. Tack till våra respondenter som tog sig tid till att delta i vår studie trots hög arbetsbelastning. Uppskattning vill även visas till våra klasskamrater, i
synnerlighet Sara Lennman, som stått ut med otaliga frågor i chatten. Vi vill uttrycka vår tacksamhet för våra familjemedlemmar som har hjälpt oss under hela vår studietid. Slutligen vill vi tacka varandra för ett bra samarbete och en fin vänskap.
Sammanfattning
Tidigare forskning gällande insatsbeviljade familjer visar på att klienterna är stigmatiserade eller stämplade. Syftet med studien är att undersöka, bland socialarbetare inom barn- och familjeenheten, medvetenheten om och arbetet med stigmatisering och stämpling gällande de familjer de har kontakt med i sitt arbete inom socialtjänsten. Stigmateori och stämplingsteori utgjorde studiens teoretiska tolkningsram. Studien genomfördes med en kvalitativ ansats i form av sex semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av en tematisk analys vilket härledde till två teman: bortprioriterat arbete och indirekt arbete. Studiens resultat visade på att medvetenheten hos socialarbetarna om risken att klienterna var
stigmatiserade och stämplade var låg. Det saknades riktlinjer och rutiner gällande ämnet och att arbetet som gjordes för att stödja familjerna var indirekt och inte preciserat för bearbetning av stigmatisering och stämpling. Slutsatsen drogs att en ökad medvetenhet bland
socialarbetarna som möter familjer inom socialtjänsten gällande risken att familjerna stigmatiseras och stämplas behövs.
Nyckelord: Socialarbetare, stigma, stämpling, barn, familj
Abstract
Previous research has shown that families receiving interventions from the social services are stigmatized and labeled. The purpose of this study is to examine, among social workers within the family unit’s awareness of and work with stigmatization and labeling regarding the
families they meet in their work. Stigma and labeling theory make up the theoretical framework for the study. It was conducted with a qualitative approach with six semi-
structured interviews, the data was analyzed with a thematic analysis. Two themes emerged:
de-prioritized work and indirect work. The results showed that the social workers awareness about family’s risk of being stigmatized and labeled was low. Guidelines and routines were missing and the work to support the families was indirect and not specified for processing stigma and labeling. It was concluded that there needed to be a greater awareness of the stigmatization and labeling of the clients among the social workers.
Key words: social worker, stigma, labeling, children, family
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ... 1
1.1 Problemformulering ... 2
1.2 Syfte ... 2
1.3 Frågeställningar... 2
1.4 Avgränsningar ... 3
1.5 Disposition ... 3
2. Tidigare forskning ... 4
2.1 Stigmatisering påverkar insatsbeviljade familjer ... 4
2.2 Stigmatisering och stämpling ... 5
2. 3 Stigmatisering behöver behandlas på olika nivåer för att motarbetas ... 6
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 7
3. Teori ... 9
3.1 Stigmateori ... 9
3.2 Stämplingsteori ... 10
4. Metod ... 11
4.1 Undersökningsdesign ... 11
4.2 Urval ... 11
4.3 Materialinsamling ... 12
4.4 Val av analyseringsmetod ... 12
4.5 Validitet och reliabilitet ... 13
4.6 Kritisk diskussion kring metodvalet ... 14
5. Etik... 16
6. Resultat ... 18
6.1 Det bortprioriterade arbetet ... 18
6.1.1 Inget uttalat arbete ... 19
6.1.2 Brist på medvetenhet... 20
6.2 Det indirekta arbetet ... 22
6.2.1 Arbetsmetoder ... 22
6.2.2 Information ... 25
6.2.3 Relationsbyggande förhållningssätt ... 26
7. Diskussion ... 29
7.1 Socialarbetarnas medvetenhet om risken att klienter är stigmatiserade och stämplade ... 29
7.2 Socialarbetarnas uppfattning om arbetet med stigmatisering och stämpling ... 30
7.3 Socialarbetarnas beskrivning hur de stödjer familjer att hantera familjens stigma och
stämpling ... 31
8. Slutsatser ... 33
Referenser ... 34
Bilagor ... 36
1. Inledning och bakgrund
Stigmatisering och människor som blir stämplade uppfattas vara ett socialt fenomen som är ständigt närvarande i dagens samhälle. Goffman (2020) förklarar att en person kan bli stigmatiserad om samhället anser att dess gemensamma normer inte blir efterföljda. Enligt stämplingsteorin kan en individs avvikande beteende leda till en stämpel, vilket i sin tur skapar förutsättningar för att det avvikande beteendet återskapas (Becker, 2006). Dessa teorier kan kopplas till socialtjänstens arbete med ungdomar och familjer som blir beviljade insatser i form av stöd av olika slag.
Majoriteten av Sveriges barn lever i en trygg och god miljö tillsammans med sin familj.
Barnens sociala förhållanden är generellt gynnsamma, även i jämförelse med andra
välfärdsstater (Socialstyrelsen, 2016). Enligt Socialstyrelsens statistik från 2019 var det totalt 34 580 barn och unga som hade minst ett beslut om behovsprövad öppenvårdsinsats
(Socialstyrelsen, 2020). Förändringar har skett i lagstiftningen de senaste decennierna vilket resulterat i att barnens ställning har stärkts. Det har även lett till att stora förändringar har skett inom ungdom- och barnvården. Bestämmelser i Socialtjänstlagen påtalar samhällets skyldighet att se till att ungdomar och barn växer upp under trygga förhållanden.
Socialnämndens arbete består därför delvis av att barn och deras familjer har tillgång till stöd och skydd vid behov och i detta arbete anses det förebyggande arbetet vara centralt
(Socialstyrelsen, 2016). Dansey et al. (2019) presenterar att barn inte kan lämnas ensamma i hanteringen av en eventuell stigmatisering vid beviljandet av insatser, utan interventioner bör ges som stärker barnens självmedkänsla samt främjar en positiv syn på hen själv.
I socialtjänstlagens (SFS 2020:1260) portalparagraf presenteras att socialtjänsten bland annat ska främja människornas jämlikhet i levnadsvillkor och deras aktiva deltagande i
samhällslivet. En stigmatiserad individ förlorar omedelbart status och hamnar längre ner på statushierarkin i och med sitt stigma (Link & Phelan, 2001). I Utreda barn och unga: Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen (Socialstyrelsen, 2016) presenteras att i mötet med barn och deras familjer skapas en relation mellan socialsekreterare och klienten som ofta har en stor betydelse, vilket leder till att bemötandet är en viktig del av
socialsekreterarens arbete. Vidare beskrivs vikten av ett helhetsperspektiv för att försöka säkerställa livskvalitén för sina klienter. Med denna helhetssyn ges förutsättningarna för att den enskilde eller gruppen kommer ses i hela den sociala miljön och problemen som upplevs
kan belysas i förhållande till detta (Socialstyrelsen, 2016). Thrama och Fauskes (2014) belyser att föräldrars emotionella upplevelser behöver ses som en lika viktig del som deras rationella övervägande när det kommer till vilken hjälp som föräldrarna kan tänkas behöva för sin familj. Det är därmed viktigt att ta hänsyn till familjernas känslor för deras styrkor och smärta för att fånga den helhetsbild som anses behövas för att säkerställa deras livskvalité.
För att beviljade insatser ska ha den önskade effekten presenterar Socialstyrelsen (2016) att det är av stor vikt att insatsmottagaren har möjlighet att vara delaktig i utformandet av insatserna. Det lyfts även att barn behöver få möjligheten att diskutera och ge respons på de olika alternativ som finns och vilken syn hen har på insatsen (Socialstyrelsen, 2016).
Dansey et al. (2019) genomförde en kvalitativ intervjustudie där 15 barn som blivit beviljade fostervård var respondenter. Resultatet, som framkom i artikeln, var att barnen valde att dölja informationen om sin placering av anledningen att minska risken att bli stigmatiserad av samhället (Dansey et al., 2019). Barnens syn på sin insats uppfattas därmed påvisad genom skylningen av den.
1.1 Problemformulering
Enligt Socialtjänstlagen (SFS 2020:1260) ska socialtjänsten bland annat främja människornas sociala trygghet, aktiva deltagande i samhället samt sätta barnens bästa i fokus. När en familj har beviljade insatser från socialtjänsten kan de få en stämpel av att inte vara en fungerande familj, vilket kan ses som motsatsen till socialtjänstens syfte med insatserna. Frågan går då att ställa hur dessa fenomen påverkas av varandra? Uppfattningen är den att socialtjänsten ska stödja familjerna för att ta sig ur marginalisering och exkludering, men kan detta stöd i stället leda till ytterligare stigmatisering? Med denna problemformulering i åtanke väcks intresset att undersöka hur socialtjänsten arbetar för att minimera familjers stigmatisering och stämpling, som de riskerar att få vid kontakt med myndigheten.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att undersöka, bland socialarbetare inom barn- och familjeenheten, medvetenheten om och arbetet med stigmatisering och stämpling gällande de familjer de har kontakt med i sitt arbete inom socialtjänsten.
1.3 Frågeställningar
För att besvara undersökningens syfte kommer följande frågeställningar vara vägledande:
Hur uttrycker socialarbetare medvetenhet om att klienter kan riskera att bli stigmatiserade eller stämplade av kontakten med eller beviljandet av insatser?
Vilken uppfattning har socialarbetare om hur de arbetar med stigmatisering och stämpling hos de familjer som har kontakt med eller blir beviljade insatser från socialtjänsten?
Hur beskriver socialarbetare att de stödjer familjer att hantera familjens stigma och stämpel?
1.4 Avgränsningar
I detta avsnitt kommer begreppen familjeenhet och insats som används i uppsatsen att avgränsas.
I denna undersökning definieras familjeenheten inom socialtjänsten som den enhet i
kommunens socialtjänst som arbetar med barn och unga samt deras familjer. Då dessa enheter kan benämnas på olika sätt inom kommunerna kommer därför familjeenhet användas som ett samlingsbegrepp i denna studie. Familjerätten, insatssekreterare och utredningssekreterare inkluderas i denna studie. Enheter som arbetar med försörjningsstöd, boendestöd etcetera kommer därmed exkluderas från denna undersökning.
Insatser som nämns i detta arbete kommer endast vara de insatser som berör barn och familjer som får stöd via socialtjänsten genom beviljandet eller verkställande av insatser.
Avgränsningen har gjorts att inte inkludera insatser beviljade enligt LSS.
1.5 Disposition
Arbetet inleds med bakgrund, problemformulering samt syfte och frågeställningar i kapitel 1.
Därefter kommer tidigare forskning som finns inom det relevanta ämnet eller angränsande områden att presenteras i kapitel 2 tillsammans med den kunskapslucka som uppfattas finnas.
I kapitel 3 beskrivs studiens teoretiska grund. Kapitel 4 kommer presentera de metodologiska val som gjorts. Etiska överväganden redovisas i kapitel 5. Vidare presenteras resultat och diskussion i kapitel 6 respektive 7, innehållande analys av resultat och diskussion utifrån den teoretiska tolkningsram och tidigare forskning som presenterats samt en kritisk diskussion gällande metodvalen som gjorts. Avslutningsvis redogörs i kapitel 8 studiens slutsats med reflektioner kring framtida möjligheter för forskning och avslutande tankar.
2. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer tidigare forskning som berör ämnet stigmatisering och stämpling genom underrubrikerna: stigmatisering påverkar insatsbeviljade familjer, stigmatisering och stämpling samt stigmatisering behöver behandlas på olika nivåer för att motarbetas. Detta presenteras för att försöka beskriva hur forskningen ser ut inom detta område.
2.1 Stigmatisering påverkar insatsbeviljade familjer
Att bli stigmatiserad kan vara vad det kostar att ta del av beviljade insatser från socialtjänsten (Colton et al., 1997). Uppfattningen om det stigma som en beviljad insats kan medföra påverkar hur villiga klienterna är att motta insatserna. Klienter som tidigare blivit beviljade insatser blir mindre benägna att mottaga stöd om de anser insatsen tillför ett mycket påtagligt stigma (Casas et al., 2000). När stigmatiserade individer försöker undfly negativa
konsekvenser görs det ofta genom att försöka undvika det som gör dem stigmatiserade. Detta kan leda till att majoriteten av individens fokus läggs på att undfly konsekvenserna, vilket kan resultera i att andra delar av livet glöms bort och leder till ytterligare negativa konsekvenser för individen (Link & Phelan, 2001).
Studier har även visat på att barn som blivit beviljade insatser i form av fostervård upplever en sorts skam relaterat till att de har blivit beviljade insatsen. Barnen försöker då att skyla stigmat som kommer med att inte bo med sin biologiska familj (Dansey et al., 2019).
Föräldrar som mottagit insatser från socialtjänsten kan också uppleva negativa känslor som skam i kontakten med socialsekreterare. Detta sker ofta i samband med att familjerna
upplever det som att socialsekreterarnas bedömning om familjens behov inte stämmer överens med den upplevelse som de själva har om sin livssituation (Thrana & Fauske, 2014). Familjer uppfattar det även som det under utredningsfasen inte hålls i åtanke deras känsloliv och hur beslutsfattandet i slutändan kan påverka barnens och familjens liv drastiskt. Utifrån att
familjernas känsloliv inte uppmärksammas eller ses relevant när socialarbetare ska besluta om familjerna är i behov av en insats eller inte blir det svårt att argumentera för att en helhetsbild är en del av bedömningen (Thrana & Fauske, 2014). Thrana och Fauske (2014) lyfter även hur viktigt det är med ett gott relationsbyggande mellan klienter och socialarbetare för att få en förståelse för de styrkor och smärta som klienterna kan känna i sin situation.
Stigmatiserade individer har missgynnsamma livsmöjligheter vad det gäller bland annat psykiskt välmående, inkomst och utbildning (Link & Phelan, 2001).
2.2 Stigmatisering och stämpling
Att stigma drar till sig andra stigman är en snöbollseffekt enligt stämplingsteorin (Åkesson, 1991). Stämpeln som avvikare kan leda till att individen drar sig undan från sociala
sammanhang då hen förväntar sig att hen kommer bli utfryst eller devalverad. Detta leder till att individen försöker undvika situationer där hen tror att stämpeln kan leda till att stigmat blir påtagligt. Det stigma som tillkommer med en stämpel som avvikare, kan starta en
exkluderingsprocess (Bernburg, 2019). Green et al. (2005) påtalar att individer kan uppfatta sig själva som stämplade och därmed även som separerade eller åtskilda från andra i sin omgivning, och upplever sig även vara stigmatiserade.
Stämpling och stereotyper kopplar en individ till icke-önskvärda egenskaper som kan leda till att individen i fråga blir exkluderad. Dessa negativa etiketter och stereotyper resulterar i att tanken att den stigmatiserade personen är fundamentalt olik en själv rationaliseras (Link &
Phelan, 2001). En stigmatiserad person blir nästan omedelbart placerad längre ner i den statushierarki som finns i samhället då de dåliga egenskaper som kopplas till stigmat leder till minskad status i stigmatiserarens ögon. Denna minskade status leder till att den stigmatiserade individen anses vara mindre åtråvärd att socialiseras med eller inkludera i samhälleliga
aktiviteter (Link & Phelan, 2001).
Normerna föder normbrotten och den avvikande skapas inte enbart i andras kategorisering i ljuset av detta, hen stämplar även sig själv (Åkesson, 1991). Att möjligheten finns att bli ytterligare stigmatiserad eller devalverad påverkar individens självkänsla och kan leda till att hen uppfattar sig själv vara mindre värd än andra i sin omgivning. Man baserar sin
självuppfattning på de reaktioner som man uppfattar andra har om en. En stämpel kommer ofta med negativa stereotyper och attityder. Detta kan leda till att individen tror att
omgivningen förväntar sig avvikande handlingar från hen. Denna uppfattade förväntan av normbrytande beteende ger förutsättningarna för att individen kommer få en förändrad självföreställning, vilket i sin tur resulterar i att individen börjar se sig själv som avvikande och tar på sig rollen som avvikare (Bernburg. 2019).
Bernburg (2019) påtalar att forskning visar att informell stämpling kan leda till social isolering från familj och vänner och skolan. Formella stämplingar som kan tillkomma från exempelvis polisen eller andra myndighetsutövare kan leda till sämre relationer mellan föräldrarna och barnet samt resultera i sämre prestation i skolan, och att barnet blir avvisat av
sina icke-stämplade kamrater. Stämplingen av barn har även visat sig ha negativa
konsekvenser på relationer i vuxen ålder. Dessa negativa konsekvenser kan vara bland annat minskade jobbmöjligheter och avsaknaden av sociala band (Bernburg, 2019). En formell stämpling hos familjen gör det mer troligt att barnet kommer stigmatiseras och stämplas, och att detta kommer påverka barnets handlingar. Barn som kommer från en formellt stämplad familj har en större predisposition att begå avvikande handlingar (Bernburg, 2019).
2. 3 Stigmatisering behöver behandlas på olika nivåer för att motarbetas
Den avvikande människans roll i samhället måste behandlas utifrån den specifika sociala, kulturella och historiska kontext som hen befinner sig i (Åkesson, 1991). För att minska stigma behöver det hanteras på individ-, familj- och social nivå (Bos et al., 2013). På familjenivå behöver föräldrarna styrkas och ges förståelse för att de är en viktig del i både familjen och samhället (Thrana & Fauske, 2014) samt att ge stöd för att försöka motverka symptom för psykisk ohälsa (Bos et al., 2013). Barn kan enligt Dansey et al. (2019) inte lämnas ensamma i hanterandet av stigmat som tillkommer vid beviljandet av insatser, utan det behövs interventioner på individnivå som bland annat hjälper barnen att bygga
självmedkänsla samt ge förutsättningarna för barnen att omvärdera negativa tankar som de kan ha om sig själva. På den sociala nivån behövs interventioner för att ge möjligheten för stigmatiserade barn att utveckla sin sociala kompetens samt att erbjuda interventioner för att stärka sociala band mellan barn och deras kamrater (Dansey et al., 2019). Det är även viktigt att lyfta och bearbeta den skam som kan tillkomma vid en stämpling. Ohanterat utanförskap och skam är drivkraften för stämplingen av individer, att bearbeta skammen kan därmed ge förutsättningar för att motarbeta den. (Scheff, 1999).
För att motverka stigmatisering anser Link och Phelan (2001) att det går att arbeta med attityder gentemot den stereotyp som tillkommer med stigmat, men att det är mer effektivt att ha ett mer mångfacetterat sätt att närma sig de mekanismer som kan leda till missgynnande omständigheter för de stigmatiserade. Man bör därför välja interventioner som antingen skapar fundamentala förändringar i attityder och tankar kring stigmat eller ändra
maktrelationerna som gör det möjligt att stigmatisera grupper (Link & Phelan, 2001).
Viktigast av allt anser Bos et al. (2013) att interventionerna är välplanerade, specifika och evidensbaserade för att de ska vara framgångsrika i sitt försök att minska stigmatiseringen.
Colton et al. (1997) lyfter att det finns flertalet olika avgörande faktorer när det kommer till stigmatiseringen av familjer som blir beviljade insatser. Bland annat presenteras att klienterna upplever förebyggande insatser som mindre stigmatiserande än insatser som blir
implementerade när problemet redan uppkommit. Vidare lyfts att familjerna uppfattar stigmatiseringen som mindre när stödet kan ges i hemmet och det inte krävs insatser som verkställs på annan plats, stigmat uppfattas mindre om insatsen är minimalistisk vid exempelvis familjerådgivning i det egna hemmet. Denna sorts insats är enligt Colton et al.
(1997) inte lika stigmatiserande då de inte uppfattades ingripande i samma grad som andra insatser. Stigma är påtagligare för beviljade insatser om insatsen i sig är obligatorisk, Colton et al. (1997) beskriver att det därför är viktigt att insatser bör så långt det går vara frivilliga för att minimera stigmatiseringen av familjerna. Att placera ett barn enligt Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller liknande tvingande insatser kan enligt Colton et al. (1997) vara mer stigmatiserande än en frivillig insats beviljad genom
Socialtjänstlagen (SFS 2020:1260). Slutligen lyfter Colton et al. (1997) att klienterna
upplever sig vara som minst stigmatiserade och stärkta i sig själva när kommunikationen med socialsekreteraren byggs på ett genuint intresse för klienten och dennes livssituation.
2.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning visar att det är viktigt att vara medveten om att insatsbeviljade familjer kan uppleva att de blir stigmatiserade i samband med insatserna och att dessa olika insatser kan innebära olika sorters stigma (Colton et al, 1997; Casas et al.; 2000; Link & Phelan, 2001;
Thrana & Fauske, 2014). Det är även påtalat i tidigare forskning att stigmatisering och stämpling är sammanlänkade och att de kan ha verkan på varandra, samt att individens handlingar kan ses som en effekt av sitt stigma och tillhörande stämpling och vice versa (Bernburg, 2019; Green et al., 2005). Slutligen påvisar tidigare forskning att stigmatisering och stämpling behöver hanteras på olika nivåer, och att individerna kan komma att behöva stöd i hanteringen av såväl sin stämpel som sitt stigma (Åkesson, 1991; Bos et al., 2013;
Dansey et al., 2019; Scheff, 1999; Link & Phelan, 2001).
Den forskning som vi kunde hitta angående stämplingsteori och dess påverkan på individer har varit centrerad kring individer som deltagit i kriminell aktivitet, lidit av psykisk ohälsa eller har olika funktionsvariationer. Uppfattningen är därför att det saknas forskning på den möjliga påverkan som stämpling kan ha i det sociala arbetet. Valet gjordes dock att inkludera
den tidigare forskning som berör andra delar av stämpling för att få en bredare förståelse av vilka konsekvenser som stämpling kan ha på den enskilde oavsett livssituation.
Uppfattningen är den att forskningen presenterar att stigmatiseringen av individer behöver minimeras. Den information som inte uppfattas framkomma är hur socialarbetare själva beskriver sin medvetenhet om risken och det möjliga arbetet med hanteringen av
stigmatisering hos sina klienter. Studien som därför kommer att genomföras inom ramen för detta examensarbete syftar därmed till att fylla denna kunskapslucka.
3. Teori
I detta avsnitt kommer stigmateori och stämplingsteori presenteras, vilket utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkt. Baserat på det som kommer beskrivas i denna teoridel, samt den tidigare forskningen anses teorierna vara av vikt i tolkningen av insamlade data. Detta då dessa teorier ger förutsättningarna för att skapa en förståelse för klienternas livssituation och det arbete som eventuellt utförs för hanteringen av stigmatisering eller stämpling.
3.1 Stigmateori
Goffman framställer stigma som ett begrepp som handlar om avsaknaden av socialt
erkännande hos individer som inte kan efterfölja de samhälleliga normer som hen bör förhålla sig till (Goffman, 2020). Stigma är ofta förknippat med att den sociala identiteten hos en individ är uppfattad som mindre värd än den sociala identiteten hos resterande individer i samhället. Denna värdering kan göras av samhället eller av en själv (Colton et al., 1997).
Stigmatisering kan ske utifrån både utseende och egenskaper. Alla mänskliga samhällen skapar en gräns och gör distinktionen mellan avvikande och normal. Stigmatiseringen verkar för att skapa en gemenskap i samhället genom att skapa de normer som måste efterföljas (Falk, 2001). I kontakten med nya människor kategoriserar vi därför utan att alltid vara medvetna om detta. Som människor lär vi oss under vår uppväxt vad som anses normalt och inte, baserat på det som vi ser i samhället omkring oss. Krav ställs därför på varje ny
människa man möter för att se om de når upp till det som krävs för att kategoriseras som normal (Goffman, 2020). Stigma kommer därför alltid vara en del av oss och samhället (Falk, 2001).
En individ som bär ett stigma ses per definition inte som fullt mänsklig (Goffman, 2020).
Stigmatiseringen av en individ medför då att individen inte har tillgång till att vara del av den sociala samvaron på grund av sitt stigma. Den normala pe3rsonen kan ibland, med välvilja, försöka att hjälpa den stigmatiserade individen att vara del av samhället, även fast hen har normbrytande egenskaper (Goffman, 2020). Denna välvilja kan dock resultera i att individens egen möjlighet att välja och vilja försvinner. Goffman (2020) presenterar individer som han menar är i samhällets ögon normala, men på grund av sina erfarenheter har en ökad kunskap om den stigmatiserades situation och sympatiserar med denne, de visa (Goffman, 2020, s.56).
Professionella ses som individer som kan vara visa. Den professionella blir vis genom sin
erfarenhet med att arbeta med stigmatiserade individer och genom utbildning (Goffman, 2020).
3.2 Stämplingsteori
Stämplingsteorin ser avvikande som en effekt av den sociala interaktion som sker mellan individer och olika former av åskådare, till exempel jämlikar eller familjemedlemmar (Grattet, 2011). Enligt Green et al. (2005) blir en person stämplad genom att en persons olikheter mot resterande av samhället blir uppmärksammade och erkända. Dessa olikheter behöver vara av social betydelse för att resultera i en stämpling (Green et al., 2005). Individen blir stämplad som avvikare baserat på hur andra människor behandlar och bemöter hen. Avvikande handlingar som bryter regler eller normer leder till reaktioner i samhället (Becker, 2006).
Individer, som ser sig själva som avvikare efter att blivit stämplade som detta, är mer benägna att fortsätta utföra avvikande handlingar (Grattet, 2011).
Att ses som avvikare har stora påföljder för individens offentliga identitet och självbild.
Baserat på vilken sorts avvikande handling som begås kan individen bli direkt stämplad som avvikare, eller få sitt beteende bortförklarat som ett tillfälligt bortfall av förstånd (Scheff 1999). Stämplingen som blir placerad på en individ blir internaliserad och individen börjar använda sitt avvikande som en roll, eller som ett försvar till sina handlingar (Scheff, 1999).
Uppfattningen är den att individen kan använda stämpeln mindre bra som en anledning till att fortsätta utföra avvikande handlingar, som att individen inte har något annat val än att
fortsätta agera på det förväntade sättet. Detta presenterar Scheff (1999) som en sekundär avvikelse. Då attityder gentemot den som är definierad som avvikare ofta är kopplat till negativa stereotyper kan individen uppfatta det som att det enbart förväntas negativa
handlingar från hen, därför fortsätter man utföra normbrytande handlingar (Bernburg, 2019).
Enligt Falk (2001) kan en stämpling leda till konsekvenser som självhat och självtvivel.
4. Metod
I detta avsnitt kommer undersökningens design, urval, materialinsamling, analysmetod, validitet och reliabilitet att presenteras.
4.1 Undersökningsdesign
För att uppfylla undersökningens syfte valdes en kvalitativ forskningsansats. En kvalitativ forskningsansats ger möjligheten att undersöka individers egna uppfattningar och tankar kring ett ämne (Bryman, 2018). Då uppsatsen hade till syfte att undersöka socialarbetarnas
medvetenhet om ämnet borde det ges möjlighet att kunna arbeta flexibelt, samtidigt som det var systematiskt och koncist. Enligt Dahlberg & McCaig (2010) möjliggör den kvalitativa ansatsen att arbeta under dessa förutsättningar. Bryman (2018) presenterar att kvalitativa intervjuer kan ge en ökad förståelse och fördjupning inom ett ämne. För att besvara studiens syfte valde uppsatsförfattarna att genomföra en intervjustudie.
4.2 Urval
För att besvara uppsatsens syfte valdes socialarbetare inom familjeenheten i Mellansverige som population. Detta med anledning av att de hade kunskap och har fått insyn i hur familjers kontakt med socialtjänsten påverkade dem. Med ett målinriktat urval väljs respondenter som anses bäst lämpade att kunna besvara en studies syfte (Bryman, 2018). Med anledning av tids- och resursbegränsning användes denna typ av urval i studien. Inklusionskriterier för att delta i denna studie var att socialarbetarna skulle arbeta inom socialtjänsten och ha kontakt med barn och/eller ungdomar och deras föräldrar. 15 enhetschefer inom familjeenheten på socialtjänsten i Mellansverige kontaktades för att i sin tur kontakta de socialarbetare som de ansåg var aktuella för att kunna besvara uppsatsens syfte och frågeställningar.
Sex socialarbetare, både män och kvinnor, från fyra kommuner deltog i studien, alla respondenter hade socionomexamen. Arbetsuppgifterna som dessa socialarbetare hade varierade från förste socialsekreterare, familjerätt och socialsekreterare inom barn- och familjeenheten. De hade varierade yrkeserfarenheter som sträckte sig mellan fyra och 30 år inom det sociala arbetet. Utifrån denna yrkeserfarenhet var det mellan 2 ½ år och 20 år som respondenterna hade arbetat med barn- och familjeärenden inom den sociala professionen.
4.3 Materialinsamling
För att undersöka hur socialarbetare, som arbetar med barn- och familjeärenden, beskrev sin medvetenhet och arbetet med stigmatisering av sina klienter valdes semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Semistrukturerade intervjuer ger förutsättningarna för respondenten att lyfta det hen anser vara av vikt inom ämnet och ge detaljerade och fylliga svar, samtidigt som intervjuledaren kan säkerställa att vissa teman berörs (Bryman, 2018).
Fördelen med detta är att intervjuledaren, på ett avslappnat och naturligt sätt, kan följa respondenternas tankegångar utan att behöva riskera att den röda tråden i studien försvinner (Smith & Bowers-Brown, 2010). För att försöka säkerställa att syfte och frågeställningar blev besvarade skapades en intervjuguide, se bilaga 1, innehållande de teman som ansågs behöva behandlas under intervjutillfället. Enligt Bryman (2018) ger en intervjuguide stöd i ledandet av en intervju inom ett specifikt ämne.
Intervjuerna varade mellan 8 – 32 minuter och skedde över internetlänk Zoom eller Teams på grund av den rådande COVID-19 pandemin. Respondenterna hade inför intervjun tagit del av informationsbrevet som kan ses i bilaga 2, samt fått skriva under en samtyckesblankett (se bilaga 3). Utöver samtyckesblankett och informationsbrev skickades även en kort definition av teorierna ut till respondenterna (se bilaga 4). I informationsbrevet samt innan intervjun startade hade respondenterna fått information om att intervjun spelades in med hjälp av diktafon, men att detta var frivilligt och respondenterna hade möjlighet att välja att inte låta den spelas in. Det inspelade materialet makulerades efter att det transkriberats inför analys.
4.4 Val av analyseringsmetod
Transkribering av genomförd intervju möjliggör en tydligare analys då det som sägs kommer ner i skrift (Smith & Davies, 2010). Författarna genomförde tre intervjuer var och
transkriberade medförfattarens tre intervjuer. Detta ansågs ge förutsättningen för en ökad förståelse inför starten av analysarbetet. För att analysera de semistrukturerade intervjuerna som hade genomförts valdes en tematisk analys. Enligt Bryman (2018) kan en tematisk analys beskrivas som en matrisbaserad metod där man sammanställer och strukturerar upp den data som har inkommit.
Författarna sammanställde vad alla respondenter hade svarat på frågorna i intervjuguiden och analyserade den transkriberade texten. Utifrån detta eftersöktes gemensamma nämnare som resulterade i olika koder. Under analyseringsprocessen slogs delfrågornas koder ihop för att
skapa teman och subteman. Efter flera genomgångar av den transkriberade texten och ur de gemensamma nämnare som uppdagades växte två teman fram; bortprioriterat arbete med två subteman inget uttalat arbete och brist på medvetenhet samt indirekt arbete med tre subteman arbetsmetoder, information och relationsbyggande förhållningssätt.
4.5 Validitet och reliabilitet
Med anledning av att fokus i kvalitativ forskning inte ligger i mätningen av den insamlade datan kan viktiga begrepp som validitet och reliabilitet få en annan betydelse i jämförelse med kvantitativ forskning (Bryman, 2018). Denna uppsats har använt de alternativa kriterier som Bryman (2018) introducerar för kvalitativa undersökningar, tillförlitlighet och äkthet.
Tillförlitlighet delas in i fyra delkriterier; trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.
Trovärdigheten eftersträvas genom att man följer de forskningsregler som finns, samt under intervjun bekräftar och sammanfattar respondenternas svar. Detta för att säkerställa att intervjuledaren tolkar den sociala verkligheten på liknande sätt som respondenten (Bryman, 2018). Under intervjuernas gång försökte intervjuledaren säkerställa att respondentens svar uppfattades på det sätt som var menat genom att ställa följdfrågor och klargörande frågor om det var något som kunde leda till missförstånd. Författarna för uppsatsen strävade efter att följa aktuella forskningsregler.
Bryman (2018) beskriver för att ett arbete ska ha hög överförbarhet behöver datan ge fylliga och mättade svar samt på ett tydligt vis beskriver det tillvägagångssätt som genomförts. På grund utav studiens begränsade urval har resultaten inte kunnat generaliseras på ett trovärdigt sätt då den insamlade datan inte ansågs vara tillräcklig omfattande i den grad som
överförbarhet krävde. För att försöka öka överförbarheten har författarna dokumenterat studiens tillvägagångssätt för att ge läsaren möjlighet att avgöra om studien kan överföras till deras kontext eller inte.
För att säkerställa pålitligheten bör en undersökning dokumenteras på ett tydligt och
överskådligt sätt för att läsaren ska följa de olika faser som gjorts under arbetets gång. Detta för att läsaren själv ska kunna göra en egen bedömning över arbetets pålitlighet (Bryman, 2018). Författarna har beskrivit arbetets gång i studien för att möjliggöra en hög pålitlighet samt i denna beskrivning tagit med beslut som varit gynnsamma och icke gynnsamma för det
slutgiltiga resultatet. Det har även förts diskussioner med handledaren under studiens gång när författarna varit osäkra inför nästa steg.
Möjlighet att styrka och konfirmera är enligt Bryman (2018) att författarna inte har en dold agenda gentemot studien samt att man är lojal till den data som inkommer. För att säkerställa att arbetet har hanterats med en möjlighet att styrka och konfirmera hjälpte författarna
varandra att bibehålla agerandet utifrån en god tro, samt att det ventilerades frågor som uppkom med handledaren som hade en gedigen erfarenhet inom ämnet.
Äkthetskriteriet beskrivs utifrån generella frågor som rör studiens arbete under resans gång.
Dessa frågor är bland annat hur rättvis tolkningen av de åsikter som samlats in är, kommer studiens resultat att hjälpa respondenterna eller likasinnade i deras arbete framöver och hur har undersökningen bidragit till deltagarnas upplevelse inom området (Bryman, 2018). Dessa frågor har författarna arbetat med parallellt under studiens gång för att säkerställa att man agerat i god tro och fick fram ett resultat med hög autenticitet.
4.6 Kritisk diskussion kring metodvalet
Inför undersökningen gjordes valet att en kvalitativ ansats skulle vara fördelaktig i försöket att uppnå syftet. Detta utifrån att Bryman (2018) beskriver den kvalitativa ansatsen som en möjlighet att ge en större förståelse inom ett område. Baserat på detta ansågs vidare den semistrukturerade intervjuformen vara den datainsamlingsmetod som skulle ge störst möjlighet att få socialarbetarnas egna uppfattningar och tankar gällande ämnet. Valet av semistrukturerade intervjuer som spelades in med diktafoner ansågs vara en av styrkorna i undersökningen.
Den data som framkom under intervjuernas gång var sådan att det gick att besvara våra frågeställningar och uppnå undersökningens syfte. Friheten av en semistrukturerad intervju ledde till att information som inte hade fokuserats på att utvinna också kom fram, vilket gav en nyanserad bild av hur stigma och stämpling hanterades i praktiken. Dessa svar uppfattades inte kunna uppnås vid en strukturerad intervju. En av intervjuerna som gjordes varade i endast åtta minuter. Diskussion mellan författarna blev därmed om denna intervju borde inkluderas med den data som skulle analysera eller inte med anledning av den korta tiden. Det visade sig sedan i transkriberingen av intervjun att de svar som framkommit under dessa åtta minuter var
matnyttiga för studien och bekräftade samt utvecklade svar från andra respondenter. Utifrån detta beslutades det att denna intervju skulle vara del av studien.
Valet att inte delge intervjuguiden till respondenterna innan intervjutillfället kan ha påverkat utförligheten i respondenternas svar. Baserat på frågeställningen angående socialarbetarnas medvetenhet ansågs det dock varit fördelaktigt att frågorna inte getts till deltagarna innan intervjun. Detta uppfattades ge en mer korrekt beskrivning av socialarbetarnas medvetenhet gällande ämnet, jämförelsevis med om intervjuguiden innan den faktiska intervjun väckt tankarna hos socialarbetaren angående stigmatisering och stämpling hos deras klienter. Vidare har det resonerats kring den risk som fanns att de följdfrågor som ställdes under intervjuerna kunde vara olika då intervjuerna gjordes enskilt och inte tillsammans, och att det på grund av detta kunde skapas luckor i den insamlade datan där intervjuledarna kunde ha fokuserat på olika delar inom de teman som berördes. Bryman (2018) beskriver att för att få bra svar från respondenter krävs det att intervjuledarna ställer liknande frågor samt att materialet spelas in för att ej riskera att förvränga respondenternas svar. Valet att transkribera den andras
intervjuer ledde till en större förståelse för det som sades i intervjuerna, vilket ansågs ge möjligheten att höra nyanserna i sättet som respondenterna resonerade kring ämnet.
I startskedet av arbetet, när inbjudan till att delta i undersökningen skickades ut, var det svårt att komma i kontakt med möjliga respondenter. Detta uppfattades bero på ett för snävt urval, det resulterade i att studiens urval breddades, urvalet ändrades från inriktningen
socialsekreterare till socialarbetare. Författarna ansåg att socialarbetare som hanterar barn- och familjeärenden, i samma utsträckning skulle kunna ge data för att besvara
frågeställningarna. Valet gjordes även att enbart skicka till enhetschefer i Mellansverige, vilket resulterar i att författarna enbart samlat in data gällande socialarbetare i Mellansveriges tankar och upplevelser gällande ämnet. En av undersökningens svagheter som kunde ses är därmed att den inte var generaliseringsbar. Detta är dock en av de vanligaste svagheterna inom just kvalitativa undersökningar (Bryman, 2018).
5. Etik
Smith (2010) beskriver hur viktigt det är att författarna för ett arbete säkerställer att
undersökningen som görs inte påverkar respondenterna negativt psykiskt och socialt. Det är därmed av vikt att detta etiska arbete sker parallellt under hela arbetets gång och inte enbart i slutskedet när sammanställning av den insamlade datan sker (Smith, 2010). Inför studien har en etisk egengranskning besvarats (se bilaga 5). Fyra etiska krav efterföljdes för att säkerställa uppsatsens etiska kvalité. De fyra etiska krav som ska efterföljas är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2018).
Informationskravet säkerställer att respondenterna får rätt information om uppsatsens syfte och metod. Respondenterna ska även informeras om att deras deltagande är frivilligt och att de har möjlighet att avbryta sitt deltagande när de så önskar utan att behöva förklara sig (Bryman, 2018). Detta krav säkerställdes bland annat genom att ett informationsbrev skickades till varje respondent innan de medverkade i studien. I informationsbrevet
presenterades den information som ansågs viktig för studien. Respondenterna fick även under intervjutillfället muntlig information om studiens syfte och deras frivillighet. Författarna hade en dialog med respondenterna när det framkom osäkerhet eller frågor gällande studien och besvarade respondenternas frågor som framkom.
Samtyckeskravet innefattar att respondenterna frivilligt ska delta i studien och inga påtryckningar får förekomma (Bryman, 2018). Inför intervjuerna inhämtades skriftligt
samtycke från alla respondenter, respondenterna gav även ett muntligt samtycke till att delta i studien samt att de samtyckte till att spela in intervjun under intervjutillfället.
Bryman (2018) beskriver att konfidentialitetskravet innefattar att ingen obehörig får tillgång till känsliga personuppgifter. Allt material som samlades in förvarades på lösenordskyddad plattform, och information inhämtat från respondenterna avidentifierades. Författarna säkerställde därmed att konfidentialitetskravet uppfylldes.
Enligt Bryman (2018) säkerhetsställs nyttjandekravet genom att insamlad data hanteras i enlighet med studiens syfte. Innan intervjuerna startades fick respondenterna information gällande att den insamlade datan enbart kommer att användas för att besvara studiens syfte, inte för något annat ändamål.
Då denna uppsats skedde genom semistrukturerade intervjuer om socialarbetares uppfattning om stigmatisering och stämpling hos familjer som har insatser beviljade från socialtjänsten gjordes inga fysiska ingrepp eller någon insamling av biologiskt material, vilket redovisades i den ifyllda själv-granskningen (Bilaga 5). Då informationsbrev skickades ut till samtliga respondenter samt att samtycke inhämtades både skriftligt innan intervjun samt muntligt under intervju-tillfället kunde frivilligheten inte ifrågasättas. Då studien frågade om
respondenternas uppfattning om hur deras eller socialtjänstens klienter blir bemötta samt hur omgivningen uppfattar klienterna fanns det minimal risk att respondenterna själva fysiskt eller psykiskt har blivit påverkade negativt. Detta med anledning av att uppsatsens fokusgrupp låg utanför respondenterna själva. Med denna information framgick det även att känsliga
uppgifter om respondenterna inte samlades in då det ej var betydelsefull information för undersökningens frågeställningar och syfte. Det var inte aktuellt att samla in information om personuppgifter som handlade om lagöverträdelser eller liknande information då
undersökningen syftade till att få en ökad förståelse för hur familjerna som har kontakt med socialtjänsten uppfattades bli påverkade av samhället. Intervjuerna blev inspelade med hjälp av diktafoner, dialog mellan deltagare och intervjuledare har skett via mail vilket har lett till att en anmälan om personuppgifter har skickats till dataskydd@du.se.
6. Resultat
Resultaten från studien kommer i detta avsnitt presenteras baserat på de teman och subteman, se tabell 1, som skapades efter kodningen av insamlad data. Dessa teman anses ge möjlighet att besvara undersökningens forskningsfrågor.
Tema Bortprioriterat arbete Indirekt arbete
Subtema Inget uttalat arbete Arbetsmetoder
Brist på medvetenhet Information
Relationsbyggande förhållningssätt
6.1 Det bortprioriterade arbetet
Inledningsvis i de intervjuer som genomfördes belyste informanterna att det var länge sedan de samtalade om teorierna stigmatisering och stämpling. Respondenterna påtalade att utifrån den höga arbetsbelastning som råder i dagsläget inom det sociala arbetet fanns det dåligt med tid att inom arbetsgruppen och ute i samhället samtala om dessa ämnen, vilket också påtalar att respondenterna inte medvetandegör stigmatisering eller stämpling i sitt arbete.
Det är ju någonting som vi gör och ska göra på socialtjänsten, alltså samhällsinformation. Så det tror jag att man skulle kunna göra ett mycket större jobb om man bara hade resurser (r, 4).
Av alla sex deltagare framkom det under intervjuernas gång att alla på något sätt ansåg att de personer som har kontakt med socialtjänsten genom information, utredningar eller beviljade insatser riskerar att bli och uppfattas stigmatiserade samt stämplade av samhället.
[…] det kanske finns en viss stämpling, som ”varför har du kontakt med socialtjänsten” i samhället. Men jag tror inte om det spelar någon roll om det bara varit en orosanmälan eller om det är insats (r, 1).
Tabell 1 – Tema och subtema
En av respondenterna sade att det fortfarande uppfattas negativt att ha kontakt med
socialtjänsten då samhället har bilden av att man går till socialtjänsten för att kontrolleras om man är en bra förälder eller inte. Samhället har till största del fortfarande bilden av att
socialtjänsten är en myndighet som ska bedöma ens förmågor och kompetens, i stället för som informanterna önskade, se myndigheten som en hjälpande insats, en service i samhället.
[…] min upplevelse är att det än idag ses som för den stora massan, någonting negativt att komma till socialtjänsten. Man har, tyvärr, fortfarande en bild, många i alla fall att det handlar mera om att man ska dit och kontrolleras om man är en bra förälder eller liksom man ska, ja man ska dit och typ blotta sina problem ungefär (r, 3).
En annan av informanterna påtalar dock att hen uppfattar att den negativa bilden av att vara i kontakt med socialtjänsten har förbättrats under de senaste åren.
[…] det är inte så himla märkvärdigt som det var tidigare om man backar 20, 30, 40 år så var det ju om man kom i kontakt med socialkontoret var det inte någon hit om man uttrycker sig milt (r, 6).
6.1.1 Inget uttalat arbete
När informanterna svarade på frågan om det pågick något aktivt arbete för att stödja eller arbeta mot risken att klienter stigmatiseras eller stämplas vid kontakt med socialtjänsten svarade alla att de inte hade vetskap om något sådant arbete. Två av informanterna nämnde att de arbetade aktivt med kommunens värdegrund i kontakten med sina klienter.
Ja, vi vill ju vara präglad av den värdegrunden i våra möten med människor. Och jag, jag vill kunna möta människor där dom befinner sig utan att jag lägger på dom ytterligare börda (r, 5).
Genom denna värdegrund prioriterade man ett öppet och gott bemötande samt att den
professionelle ska finnas till för alla kommunens invånare. Värdegrunden som respondenterna lyfte innehöll inte något specificerat arbetssätt gällande just stigmatisering eller stämpling, utan ansågs av respondenterna vara mer av ett mer grundläggande förhållningssätt som kan skapa förutsättningarna för socialarbetarna att beröra dessa ämnen i sitt arbete.
Respondenterna påtalade att de riktlinjer och rutiner som fanns på deras arbetsplats inte hade någon åtgärd som riktade sig mot arbetet att hantera klienter som uttrycker sig blivit
stigmatiserade. Respondenterna ansåg att det på arbetsplatsen inte arbetades med en inriktning att minska eller uppmärksamma risken för stigmatisering eller stämpling av deras klienter.
Nej det är nog inte uttalat utan det händer nog mer att det sker automatiskt i vårt arbete och hur vi är på arbetsplatsen (r, 1).
Vidare framkom det under intervjuernas gång att medvetenheten gällande risken för familjerna och klienterna att bli stigmatiserade och stämplade av samhället var låg inom socialtjänsten. Informanterna berättade att detta var ingenting man diskuterade på arbetsplatsen eller med arbetskollegorna.
[…] helt ärligt ska jag säga vi pratar inte jättemycket om det här […] (r, 4).
Detta leder i sin tur till att det blev upp till varje enskild socialarbetare att arbeta med denna fråga i direktkontakten som hen har med klienten. Detta ansågs som ett ämne som inte lyftes mellan kollegorna och som inte fick mycket utrymme i diskussioner om riktlinjer eller arbetssätt.
[…] det är inget som vi har uttalat att ”då gör vi såhär” men jag uppfattar att var och en har med sig ett bemötande som är fint i kring hur dom klienter vi har, har det och hur dom mår.
Men vi har inget uttalat kring det (r, 5).
Med anledning av dagens resursbrist samt många arbetsuppgifter påtalade respondenterna att om familjerna eller föräldrarna uttryckte att de kände sig stämplade eller stigmatiserade, fångas detta med störst sannolikhet upp hos öppenvården där insatserna verkställdes. De socialarbetare som hade i uppgift att genomföra utredning och bedöma om en insats skulle beviljas eller inte, upplevde sig inte ha tid och möjlighet att hantera dessa ämnen i detta skede, det skulle därmed förhoppningsvis påtalas senare när familjerna hade beviljade insatser via öppenvården, som exempelvis familjerådgivning eller familjehus.
[…] det mesta arbetet för familjen gör ju öppenvården. Så jag hamnar lite där i att, det kan ju, jag hoppas i alla fall att det fångas upp där om det kommer upp (r, 4).
6.1.2 Brist på medvetenhet
Det uttrycktes av informanterna att medvetenheten var låg gällande stigmatisering och stämpling hos klienterna.
[…] jag tänker att vi kanske inte är så medvetna om att människor känner sig stämplade och stigmatiserade (r, 3).
När det kommer till hur socialarbetarna själva såg på sitt arbete med begreppen stigmatisering och stämpling poängterade informanterna att ämnet och dess implikationer lätt försvann i arbetsvardagen. En av de intervjuade socialarbetarna påtalar detta, samt att forskning gällande stigmatisering och stämpling kan ha utvecklats genom att säga:
[...] man läste ju om det på högskolan, men sen är det kanske inte något man går och tänker på dagligdags liksom. Och säkert har forskning och sådant utvecklats också, så att man kan veta mer om det idag än för 11 år sedan om man säger så (r, 3).
Respondenterna påtalade vikten av att lyfta dessa begrepp mer och arbeta med dem på en mer organisatorisk nivå för att på sikt lösa upp stigmat att ta hjälp från samhället. Att ta emot insatser från socialtjänsten ska i stället ses som något som alla kan behöva ta del av.
Informanterna sade att detta var ämnen som har lyfts i utbildningar och när man läser teorier i det sociala arbetet. När man väl arbetar praktiskt med det sociala arbetet är dock arbetet med stigmatisering och stämpling någonting som fort glöms bort eller blir bortprioriterat, då man i stället anser att insatser och resurser bör läggas på den problematik som initialt är anledningen till kontakt med socialtjänsten. Medvetenheten om att klienterna riskerar att bli stigmatiserade och stämplade hamnar därför i skymundan för att prioritera andra delar av arbetet.
Vi pratar inte så mycket om stigmatisering, det gör vi inte, och inte om stämpling heller (r, 5).
Informanterna berättade under intervjutillfället att risken för att bli enögd i sitt arbete, att arbeta på autopilot eller på det sätt som man alltid har gjort, var väldigt stor.
Asså man blir ju lite enögd i sitt tänkande på något vis, eftersom jag tittar på utifrån mitt perspektiv, kanske borde bredda mig på något vis, men jag vet inte (r, 6).
Detta skulle i sin tur kunna leda till att man inte uppmärksammar familjerna om de ger uttryck för att behöva hjälp och stöd i hanteringen av en stämpel eller ett stigma, som kan uppkommit om socialarbetaren är fast i sitt sätt att tänka och hantera sina ärenden per
automatik. Flera av de intervjuade socialarbetarna påtalade att den höga arbetsbelastning som finns i dag riskerar att ta bort tid och resurser från diskussioner om hur man i stället kan förnya och bredda sitt eget sätt att arbeta på.
6.2 Det indirekta arbetet
Som tidigare beskrivits presenterar de intervjuade att riktlinjer och rutiner inte finns
implementerade för att ge ett specifikt arbetssätt, som är riktat mot hantering av stigmatisering eller stämpling hos sina klienter och påvisar en bristande medvetenhet av risken att klienterna är stigmatiserade eller stämplade. Under intervjuns gång börjar dock informanterna reflektera över det arbete som görs på arbetsplatsen som indirekt kan beröra dessa ämnen. En av de intervjuade påtalade lösningsfokuserat arbete som en indirekt arbetsmetod.
Det är ju lösningsfokuserat, alltså grundats på lösningsfokus och väldigt inriktat på att hitta styrkor hos individer och deras familjer och deras nätverk. […] Och där trycker man ju mycket på att lyfta det positiva liksom […]. Så det är väl det som jag tänker är tydligast kanske för att bryta spiraler (r, 3).
Nedan kommer de områden som respondenterna lyfter fram som del av det indirekta arbetet med stigmatisering och stämpling inom deras verksamheter presenteras.
6.2.1 Arbetsmetoder
Under intervjuernas gång presenterar socialarbetarna att de klienter som kommer i kontakt med socialtjänsten till stor del upplevs vara stigmatiserade och stämplade från samhället, även om det blivit förändringar i omfattningen av detta de senaste åren enligt vissa respondenter.
Respondenterna påtalar att en stor del av arbetet går ut på att ha ett bra bemötande. Flertalet arbetsplatser har även detta med som en del av kommunens värdegrund. Socialarbetarna resonerar att ett gott bemötande kan leda till att individen, som kommer i kontakt med socialtjänsten, skulle känna sig mindre stigmatiserad eller stämplad när hen blir respekterad och sedd som den fullständiga individ som hen är. Genom att ha ett gott bemötande menar de intervjuade att klienterna undviker att bli stämplade eller stigmatiserade av socialarbetaren. I alla intervjuer påtalas på ett eller annat vis att klienterna ska mötas där de är eller på den nivå som de befinner sig, och att detta indirekt resulterar i att stigmatiseringen eller stämplingen uppfattas som mindre påtaglig.
[…] det är väldigt viktigt för att hålla stigmat i schack så gott det går att vi som jobbar med dem som är utsatta, att vi ska försöka möta dem, det är snygga ord det här, men att vi ska försöka möta dem där dem är, på deras nivå. Nu pratar vi inte bra/dålig nivå, utan på deras nivå (r, 2).
Flertalet av de intervjuade presenterar även att det är av vikt att avdramatisera sin roll som socialarbetare, för att minska risken för att klienterna blir ytterligare stigmatiserade genom sin kontakt med socialtjänsten.
[…] det är ju den här strävan att avdramatisera sin egen roll, av att vara stigmatiserande kan man väl säga. Men det är ju ett arbete som alltid fortgår, för vi vet ju att när vi kan
avdramatisera våran roll så kommer vi klienten närmare (r, 2).
Det påtalas även att det kan vara bra att normalisera det faktum att alla kan hamna i en utredning hos socialtjänsten. En av de intervjuade uttrycker att ungdomars studiebesök på kommunhuset ger en möjlighet att avdramatisera myndighetsutövandet. I detta möte får då socialarbetarna, enligt respondenten, möjlighet att lyfta att det inte är något konstigt eller skamfullt att komma i kontakt med socialtjänsten, utan att det är en tjänst som samhället har till klientens förfogande om behovet skulle finnas. Ytterligare en informant presenterar att klienterna i det initiala stadiet av sin kontakt med socialtjänsten kan uppleva sig som
stämplade eller stigmatiserade, men att denna känsla uppfattas minimeras eller försvinna helt efter en fortlöpande kontakt med socialtjänsten som resulterat i den önskade effekten.
[…] man skulle önska att man kunde se det som att ”här kan vi få hjälp om det är något som är svårt för oss så kan vi få hjälp från socialtjänsten”, men den känslan kommer nog efter ett tag när man har varit hos oss ett tag (r, 3).
Respondenten påtalar upplevelsen av att kontakten med socialtjänsten resulterar i ytterligare stigmatisering eller stämpling, i stället byts till en tanke av att insatser från socialtjänsten är en service som erbjuds av samhället, och inte en dömande dom av klientens karaktär.
Vidare presenterar socialarbetarna vid flera tillfällen under sina intervjuer att det är viktigt med förebyggande insatser och lösningsfokuserat arbete. En av de svarande socialarbetarna lyfter detta genom att säga:
[…] andemeningen i det är ju att bygga på det som fungerar, och det är kanske inte familjer så vana vid. Att prata så pass mycket om vad som är bra och vad dom gör bra. Jag tänker att är man en sådan familj som känner sig stigmatiserade och stämplade och att man är fast i en situation, en roll, då kanske man är van vid att folk kanske alltid har pekat på problemen och det man gör fel (r, 3).
