Inför studien var vår upplevelse att ett hälsofrämjande arbete var av betydelse för både personal och verksamhet då ett hälsofrämjande arbete skulle kunna motivera personalen att öka sin allmänhälsa. Utifrån studiens resultat bekräftas detta, dock fann vi en vidare betydelse av en motiverad personal för att lyckas med ett sådant arbete som projektet innebar. Vi fann det av stor vikt att personalens egentliga behov tillgodoses och rätt förutsättningar ges för att uppfylla behoven.
8.1 Resultatdiskussion utifrån syfte och frågeställningar
Utifrån studiens syfte att undersöka hur en friskvårdssatsning genomfördes samt mottogs av personalen på den undersökta äldreomsorgsenheten kan diskussioner föras kring både behov och förutsättningar av ett sådant projekt.
Sociocentrism utifrån Jakobsen och Karlssons (1993) beskrivning skulle kunna förklara hur ansvariga kom fram till vilka behov personalen hade av de insatser som genomfördes i projektet. Då ansvariga befann sig i vad Jakobsen och Karlsson (1993) beskriver som
karriäristens livsform, ansåg de att fritiden skulle användas för att avancera inom arbetslivet. Därmed ansåg ansvariga att personalen skulle vara motiverade till att arbeta med insatser i projektet för att på så sätt skapa bättre förutsättningar att klara av sitt arbete utan smärta. Som svar på studiens första frågeställning gällande vad ansvariga ansåg var personalens behov kan vi sammanfatta resultaten så att personalen ansågs behöva träning för att orka med sitt arbete och få goda kostvanor.
Jakobsen och Karlssons (1993) beskrivning av sociocentrism anses vidare kunna förklara hur personalen inte blev motiverad att arbeta med projektets insatser då de inte kunde förstå varför detta var av vikt för deras yrkesroll. Utifrån Jakobsen och Karlssons (1993) förklaring av arbetarlivsformen kunde studiens data tolkas som att de inte förstod varför träning skulle ske och prioriteras på deras tid utanför arbetet, alltså på deras fritid. Denna fritid var redan fylld av uppgifter och de ansåg därmed att om träning var av vikt för dem att klara sitt arbete, skulle därmed arbetsgivaren ge dem möjligheter för detta under arbetstid. Utifrån denna studies andra frågeställning gällande personalens upplevda behov av insatserna som genomfördes i projektet, kan vi se att personalen var i behov av tid och möjlighet till återhämtning och avslappning och inte av förutsättningar till träning utanför arbetstiden.
Utifrån vilka behov ansvariga ansåg att personalen hade av ett sådant projekt som
genomfördes, gavs personalen förutsättningar att träna på sin fritid. Dessa förutsättningar gavs för att personalens skulle genomföra denna träning på fritiden. Att personalen fick
förutsättningar att utföra träning på sin fritid kan ses som ett typiskt drag för individer som befinner sig i vad Jakobsen och Karlsson (1993) beskriver som karriäristens livsform. Detta då de anser att fritiden ska fungera som ett medel för arbetet som fungerar som att uppnå målet och avancera i arbetslivet. Studiens tredje frågeställning gällande vilka förutsättningar ansvariga ansåg sig ge personalen att arbeta med projektet kan besvaras genom att konstatera att personalen fick ett träningsrum på arbetsplatsen, gummiband som träningsredskap samt information om betydelsen av en hälsosam livsstil med sunda kostvanor och god fysisk hälsa.
Denna studies fjärde frågeställning gällde vilka förutsättning personalen ansåg sig få för att arbeta med insatserna i det genomförda projektet. Förutsättningarna kan beskrivas vara de samma som ansvariga uttryckte. Dock ansåg personalen att de inte fick de förutsättning de
31
behövde för att kunna träna för att klara sitt arbete. Detta kan förklaras utifrån Jakobsen och Karlssons (1993) beskrivning av arbetarlivsformen då personalens fritid ska bestå av
aktiviteter som de själva valt. I och med projektet gavs personalen möjlighet att träna på sin fritid utan att hänsyn togs till att denna fritid redan var avsatt för andra aktiviteter. Personalen ansågs sig vara i behov av att få förutsättningar att träna på arbetstid för att kunna delta i projektet, vilket de inte fick.
8.2 Resultatdiskussion
Den studerade verksamheten har under tid haft problem med hög sjukfrånvaro bland personalen för en specifik enhet. Personal intervjuades för att få en förståelse för hur de upplevde projektets utformning och genomförande. Ett antal intervjuer gjordes även med ansvariga, för att få en ökad förståelse för deras upplevelse av projektets utformning och genomförande. I denna studie framkommer att två behov fanns då det ena behovet fanns hos arbetsgivaren som behövde minska sjukfrånvaron. Det andra behovet fanns hos personalen som behövde återhämtning för att orka med sin arbetssituation. Dessa två behov fanns på olika plan inom verksamheten, där behovet av att minska sjukfrånvaron låg på ledningsnivå och behovet av återhämtning låg på individnivå. Detta gör att det fanns två olika synsätt för hur behoven skulle tillfredsställas. Ansvariga ansåg att den höga sjukfrånvaron var beroende av personalens ohälsa. Denna ohälsa behövde förebyggas, vilket ansvariga ansåg ske genom träning. Personalen däremot ansåg att återhämtning krävdes för att de skulle orka med sin arbetssituation, som för tillfället beskrevs en stor orsak till sjukfrånvaro. I denna återhämtning räknade personalen in: tid för träning på arbetsplatsen, tid mellan arbetspass för
återhämtning samt möjlighet till avslappning på arbetsplatsen.
Utifrån vad studiens resultat visar skulle behovet att minska sjukfrånvaron samt personalens behov av återhämtning tillsammans kunna vara lösningen på dessa två problem. Om ansvariga innan projektets start hade frågat personalen vad de ansåg vara den utlösande faktorn för den höga sjukfrånvaron hade de ansvariga förhoppningsvis fått veta att det berodde på brist på återhämtning. Om projektets riktning istället varit mot återhämtning där bland annat möjlighet till avslappning, massage och andra förutsättningar för vad personalen ansåg som
återhämtning fanns, kanske projektet uppfattats av personalen som mer riktade mot dem och
deras behov. Detta torde ha inneburit att de ansvariga även fått en mer engagerad personal i projektet, vilket på lång sikt skulle kunna gett ett mer hållbart resultat. Det nuvarande resultatet blev enligt de ansvariga ett positivt resultat, dock kortvarande.
Dessa slutsatser kan jämföras med det Hagman och Hedlund Klasson (2008) säger att
verksamheter kan ha svårt att se vad hälsofrämjande insatser ger tillbaka till verksamheten då de ser insatserna som en investering samtidigt som resultaten för dessa uteblir. Det kan innebära att ett sådant här projekt blir dyrt för arbetsgivaren då vissa resurser sätts in så som sjukgymnast, rehabiliteringsansvarig och inköp av material. Ändå ses inte ett tydligt resultat av det genomförda projektet, vilket kanske skulle blivit tydligare om resurser lagts på exempelvis ett vilo- eller avslappningsrum istället för det aktuella upplägget med fokus på träning och kost. Utifrån Winroth och Rydqvists (2008) beskrivning av betydelsen av behov och förutsättningar för ett lyckat hälsofrämjande arbete kan betydelsen av att ansvariga
tillsammans med personalen diskuterat vilka behov som fanns. På så sätt skulle personalen bli motiverad att delta i ett hälsofrämjande arbete som projektet innebar. Även Weman-Josefsson och Berggren (2013) lyfter betydelsen av att personlen ges de förutsättningar som krävs för att arbeta hälsofrämjande. De beskriver hur chefen ansvarar för att ge förutsättningar för en god arbetsmiljö (a.a.), vilket skulle innebära att personalen inte riktigt gavs de förutsättningar som krävdes för att delta i de insatser som projektet innebar.
32
Personalens upplevelse av varför insatserna inte riktades på rätt sätt kan förstås genom Jakobsens (1999) livsformsanalys som visar hur två olika livsformer inte kan förstå varandra. De som utformat projektet befinner sig i vad Jakobsen förklarar som karriäristens livsform, vilka har helt andra förutsättningar och behov än vad personalen har som enligt Jakobsens beskrivningar skulle befinna sig i arbetarens livsform. Det Jakobsen beskriver som
sociocentrism visas väldigt tydligt i denna studie där bärarna av de olika livsformerna har svårt att förstå varandras livsformer, därigenom tillgodoser de heller inte varandras behov, utan ser till sitt eget. Vad Jakobsen förklarar om sociocentrism är det dock inte omöjligt för de olika livsformerna att förstå varandra, även om det kan vara svårt.
Denna diskrepans visas tydligt i resultatet inom fler områden där en intressant diskussion att ta upp berör ansvarsfördelningen. Gällande ansvar anser de ansvariga att personalen själva bär ansvaret för att ha en tillräckligt god hälsa för att klara av att genomföra sina arbetsuppgifter utifrån yrkesrollen som undersköterska. De ansvariga anser att om man som personal har ett slitsamt arbete krävs fysisk träning för att klara av sina arbetsuppgifter. Därmed anser de att personalen bör vara medvetna om att de har ett fysiskt tungt arbete och att de därmed behöver träna upp sin kropp inför detta. De ansvariga menar att enhetschefen kan bidra med kunskap kring hälsa och belysa vikten av att träna, men att själva träningen är något som personalen själva får utföra utanför arbetstid. De ansvariga förklarar att träningen är viktig för att utanför arbetet orka med sysslor och påfrestningar i hemmet. Dessutom beskriver de ansvariga att personalen måste vilja för att ett projekt som detta ska bli lyckat. Personalen behöver även reflektera över sitt ansvar som undersköterska och utefter detta sedan förbättra sin
arbetssituation. Detta menar ansvariga att personalen kan göra genom att utnyttja de utbildningar och satsningar som verksamheten erbjuder, så som utbildning i
förflyttningsteknik och detta projekt. De anser då att personalen fått de förutsättningar och den kunskap om kost och träning som krävs för att kunna förbättra sina hälsa.
Både Lohela Karlsson et al. (2009) och Dellve et al. (2007) beskriver hur en verksamhets funktion bland annat är beroende av att ha personal som kan utföra sitt arbete så optimalt som möjligt. Detta innebär att personal som är frisk och välmående på arbetsplatsen är av stor betydelse för verksamhetens möjlighet att prestera (Lohela Karlsson et al. 2009). Ansvaret för att ha en frisk och välmående personal är ett diskuterat område som åligger både den enskilde personalens och arbetsgivarens ansvar (Socialdepartementet 2002; Dellve et al. 2009), vilket resultatet visadedå ansvariga la ett stort ansvar gällande personalens hälsa på enskild
personal. Enligt Parker et al. (2003) är ett hälsofrämjande arbete på arbetsplatsen ett
gemensamt ansvar för både personal och arbetsgivare genom att arbeta med frågor som är av betydelse för att stärka möjligheter för en god hälsa på arbetsplatsen. Regeringens proposition (Socialdepartementet 2002) belyser hur ansvaret för hälsa är till största del den enskilde personalens eget ansvar genom att förebygga ohälsa. Dock beskriver Regeringens proposition även hur arbetsgivaren har ett övergripande ansvar för att personalen har en god arbetsmiljö. Enligt Parker et al. (2003) ska det finnas förutsättningar för personal att skapa
arbetsförhållanden som tillfredsställer personalens behov. Här råder en oklarhet om vad arbetsgivaren ska erbjuda och vad som är personalens eget ansvar. Regeringens proposition (Socialdepartementet 2002) säger att arbetsgivaren ska erbjuda stöd och vägleda sin personal i deras arbete i en friskvårdssatsning. Detta är något som de ansvariga anammade då de i projektet ville ge personalen verktyg för att kunna förbättra sin hälsa. Frågan blir då om personalen var i behov av träning för att klara sitt arbete eller av att träna för att orka med sin fritid? Enligt Regeringens proposition (2002) ska arbetsgivaren ge personalen förutsättningar för en god arbetsmiljö men frågan är då om träning ingår i en god arbetsmiljö eller om arbetet kan hanteras utan att träna kroppen? Kan träning istället vara av betydelse för personalen att utöver sitt arbete klara av sin fritid och de sysslor fritiden kräver? Studiens resultat visade att
33
ansvariga uttryckte att träning behövdes för att personalen skulle klara av sina arbetsuppgifter. Detta resultat tolkas som att arbetsgivaren enligt Regeringens proposition
(Socialdepartementet 2002) därmed ska ge personalen förutsättningar att klara av sina arbetsuppgifter, i detta fall genom träning.
Enligt det resultat studien visat har arbetsgivaren det huvudsakliga ansvaret för att personalen skulle kunna förbättra sin hälsa. Detta baseras på hur några av de ansvariga själva talade om att arbetssituationen krävde träning och då det kopplas till Regeringens proposition
(Socialdepartementet 2002), ligger ansvaret hos arbetsgivaren. Ändå läggs ansvaret över på personalen som i sin tur inte ges möjlighet att ta detta ansvar. Detta visas i resultatet då diskussioner kring hur arbetsgivaren begränsar de resurser som personalen utrycker sig behöva för att kunna ta detta ansvar. De resurser som diskuterades var bland annat
friskvårdsbidrag som halveras och minskning av personaltäthet. Detta skulle kunna uttryckas som att arbetsgivaren skapar en förvirring hos personalen då de ska arbeta för sin hälsa, samtidigt som de inte helt ges möjlighet till det. Om arbetsgivaren gett personalen de
förutsättningar som krävts för att tillfredsställa deras behov hade ett avslappningsrum varit av större betydelse för personalen än ett träningsrum. När fallet nu inte var sådant utan
personalen ansågs behöva träna för att klara av sitt arbete uppstod ett nytt behov vilket var tid för träning. Enligt personalen fanns inte tid för arbetsrelaterade faktorer på fritiden, då denna tid fylldes med att klara av sysslor som hemmet och familjen krävde samt återhämtning. För att kunna träna behövde personalen få tid att träna på arbetstid vilket enligt dem själva skulle innebära att träning skulle utföras.
Resultatet visade en diskussion kring huruvida andra yrkeskategorier med fysiskt krävande arbete får träna på arbetstid. Frågan är nu om det görs en skillnad på manliga yrkeskategorier och kvinnliga och om vi lever kvar i den gamla hierarkin där mannen är viktigare än kvinnan? Där prioriteras inte de kvinnliga yrkeskategorierna som lika viktiga som de manliga. Hur frågan än ställs kring att få träna på arbetstid eller inte och huruvida det görs skillnader på manliga eller kvinnliga yrken, kan det tyckas att projektet inte hade någon större inverkan på personalens motivation till att utöva friskvård i form av träning eller kost. Resultatet i denna studie pekade inte på att det skett någon skillnad på personalens utförande av träning då några av dem var aktiva och tränade, samtidigt som några inte var lika aktiva och inte beskrev att det var någon skillnad efter det genomförda projektet. Det betyder att arbetsgivaren inte lyckats fånga den enskilde personalen, vilket kan innebära att personalen inte känt varken möjlighet eller motivation till att delta i projektet. Däremot visar resultatet att projektet upplevdes som positivt där personalen fick möjlighet till skratt och gemenskap. Genom projektet kunde personalen känna sig bekräftade vilket kunde bidra till en positiv upplevelse samt att sjuktalen tillfälligt minskade.
8.3 Metoddiskussion
8.3.1 Diskussion kring tillämpning av tidigare forskning samt teori utifrån resultat
För att kunna undersöka hur en friskvårdssatsning genomfördes samt mottogs av personalen ansågs det av betydelse att redogöra för och presentera olika förhållningssätt kring ansvaret för hälsa på arbetsplatsen. Detta är viktigt då det råder en otydlig uppdelning kring denna ansvarsfråga i dagens samhälle (AFS 2001:1; Angelöw 2002; SFS 1977:1160; Wadell & Larsson 1998) torde detta vara av stor betydelse då det gäller samarbete och fördelning i sådana frågor som rör hälsa på arbetsplatsen. En otydlig uppdelning av ansvarsfrågan var något som genomsyrade det presenterade resultatet som visade en tydlig diskrepans. Denna
34
diskrepans visades mellan vad ansvariga såg som vad personalen behov samt vad personalen själva ansåg sig vara behov för att kunna delta i de insatser som genomfördes i projektet. Genom att lyfta fram de riktlinjer, lagar och föreskrifter som gäller i dagens samhälle var förhoppningen att skapa en klarare bild över hur ansvariga och personal har agerat samt har rätt att agera i dessa frågor. Eftersom resultatet tar utgångspunkt i en organisation som delvis var i förändring ansågs det som av stor vikt att beskriva organisation som begrepp för att skapa en förståelse för hur en verksamhet i ett förändringsarbete fungerar. Det ansågs som intressant att sätta dessa diskuterade ansvarsområden om hälsa på arbetsplatsen och hur detta arbete ser ut i praktiken i relation till de förutsättningar som den enskilde personalen hade respektive gavs av arbetsgivaren. Valet att använda livsformsanalysen som teori var för att förstå skillnaden mellan ansvariga och personals syn på personalens behov och förutsättningar i ett projekt. Tyrkkö (1999) är dock kritisk mot livsformsanalysen. För att kunna studera det komplexa samspelet mellan förvärvsarbete och föräldraskap menar Tyrkkö att
livsformsanalysen är otillräcklig då den behöver brytas ner i mindre delar och nya begrepp inom området bör definieras. Detta för att jämförelser mellan individer ska kunna göras då deras förutsättningar kan se helt olika ut (a.a.). Valet att ändå utgå från livsformsanalysen baserades på dennes förmåga att lyfta fram hur bärare mellan olika livsformer har svårt att förstå andras tankesätt och resonemang. Detta då denna oförståelse som var rådande mellan ansvariga och personal ansågs som en av de avgörande faktorerna till att det genomförda projektet inte gav ett mer långvarigt resultat. Med detta val av teori kunde livsformsanalysen som redskap ge en övergripande bild över hur olika förutsättningar för och förhållningssätt till både arbete och fritid såg ut. Dessutom ansågs denna teori hur förhållandet mellan sociala strukturer och enskilda individer såg ut. Vidare ansågs begreppet sociocentrism som Jakobsen och Karlsson (1993) beskriver, kunna ge en större förståelse för denna diskrepans som rådde mellan ansvariga och personal.
Det ansågs vara viktigt för denna studie att presentera vad hälsofrämjande arbete på
arbetsplatsen innebär och hur ett sådant arbete kan tolkas av både arbetsgivare och personal. Forskning presenteras i denna studie där ett sådant hälsofrämjande arbete beskrivs som friskvårdssatsningar (Parker et al. 2003) och ett mer övergripande arbete genom att skapa sunda arbetsförhållanden och hälsobehov i verksamhetens management (Vingård et al. 2009). Deras forskning visar även på en otydlighet gällande vad ett hälsofrämjande arbete på
arbetsplatsen är och hos vem ansvaret ligger för att ett sådant arbete ska ge långsiktigt resultat för både enskild och verksamhet.
8.3.2 Metodutvärdering
Då personal och ansvariga frivilligt ställde upp i denna studie har de alla bidragit med sina upplevelser och tankar kring det genomförda projektet. Detta har förhoppningsvis inneburit att samtliga respondenter upplevt att deras deltagande har gett dem tillbaka något positivt så som att ha blivit lyssnade på samt fått tid för reflektion. Detta är något som Kvale och Brinkmann (2009) beskriver som en viktig del att förhålla sig till under djupintervjuer. Genom denna studies resultat kan förhoppningsvis ansvariga se potentiella
förbättringsområden då projektets upplägg är tänkt att fungera som utgångspunkt för fler projekt i kommunens äldreomsorgsenheter. Dessa förbättringsområden utgår ifrån både ansvarigas och personals tankar kring behov och förutsättningar. Det är av stor betydelse för hur ett sådant framtida projekt kan ses som värt att investera i, både från ansvarigas och personals perspektiv.
För att skapa en övergripande bild av vilka behov personalen hade och vilka förutsättningar de gavs i projektet ansågs det viktigt att undersöka både ansvarigas och personals upplevelse
35
av projektet. Kvale och Brinkmann (2009) reflekterar över hur antalet intervjupersoner är av betydelse för studiens genrealiserbarhet. Valet att genomföra åtta intervjuer ansågs som tillräckligt för att få ta del av både ansvarigas och personals perspektiv. Utifrån det insamlade materialet kunde en förståelse skapas för vilka behov och förutsättningar personal gavs samt behövde, för att lyckas i ett friskvårdsarbete. Då respondenterna diskuterade behov och förutsättningar utifrån egna erfarenheter bör det presenterade resultatet vara av större