I diskussionen kommer vi först att titta närmare på tillförlitligheten och eventuella brister som vårt arbete har och sedan kommer vi att gå närmare in på våra egna tankar samt svaren på våra frågeställningar.
6.1 Tillförlitligheten och eventuella brister
6.1.1 Generaliserbarheten
Det är svårt att generalisera empiriska undersökningar eftersom man för att kunna
generalisera hade varit tvungen att göra undersökningen på flera skolor. Det är rektorerna som valt pedagoger som vi samtalat med och då vet vi inte riktigt hur de har tänkt vid valet.
Rektorerna kan ha valt just de pedagogerna som de visste skulle vara positiva till ämnet samt stödja det som skolans Livskunskapsarbete står för. Vi anser dock att man kan ta våra resultat som en riktlinje för hur arbetet med Livskunskap kan se ut samt hur inställningen bland personalen och eleverna kan vara. Man ska inte se uppsatsen som en självklar kartläggning av hur alla skolor arbetar med ämnet.
6.1.2 Reliabiliteten
Metoderna som vi valde var observationer, kvalitativa intervjuer med personalen, samt kvalitativa parintervjuer med barn. Vi menar att våra metoder passade bra för det som vi ville få reda på. Vi anser också att vi gjorde rätt när vi valde bort bandspelaren och antecknade svaren eftersom det gav oss möjligheten att använda pauser och låta intervjupersonen fundera över sina svar. Dessa pauser gjorde ibland att intervjupersonerna la till saker som kanske inte hade kommit annars. I början var vi lite osäkra om parintervjuerna med barnen var en
fungerande metod eftersom vi befarade att barnen skulle påverka varandra för mycket och att endast en av dem skulle prata. Detta var dock inte fallet. Barnen som vi intervjuade pratade lika mycket och var lika ivriga att få sina röster hörda. Det verkade inte heller som om de påverkade varandra speciellt mycket eftersom de ibland sa emot den andre och diskuterade saker framför oss vilket vi även hoppades på när vi valde parintervjuer. När vi tittar närmare på våra observationer och intervjuer anser vi att de överlag har fungerat på ett
tillfredsställande sätt. Vi funderade lite över ifall det hade varit bättre med fler observationer för att få mer information men samtidigt tycker vi att de observationer som vi gjorde gav bra information och att fler observationer kunde ha gjort undersökningen för omfattande för att kunna genomföras utifrån de givna tidsramarna. Vi menar också att vi hade stor nytta av de
löpande protokoll som vi förde, eftersom vi lyckades fånga det som vi tyckte var viktigt för lektionen som pågick. Vi tycker att det kunde ha varit bra att filma observationerna eftersom man missade en del av ansiktsuttrycken när man antecknade, men med tanke på att sådant är känsligt på skolorna valde vi att inte filma. Vi hade inte många intervjufrågor eftersom vi ville ha kvalitativa intervjuer och vi formade intervjun allteftersom intervjupersonen berättade. I och med detta varierade intervjuerna en hel del beroende på hur öppna personerna var men samtidigt höll vi oss till ämnet eftersom vi utgick från våra frågeområden.
6.1.3 Validiteten
Vår utgångspunkt var att undersöka hur 2 skolor i Malmö arbetar med ämnet Livskunskap och vi anser att vi har gjort just detta. Genom våra intervjuer och observationer tittade vi närmare på hur arbetet på skolorna fungerade i praktiken. Man kan dock fråga sig hur våra
frågeställningar påverkade oss under intervjuerna och observationerna. Vi menar att frågeställningarna alltid var närvarande men i det stora hela höll vi oss till det våra
intervjupersoner berättade och formade intervjun utifrån detta. Det faktum att vi är blivande pedagoger kan ha påverkat personalens svar men vi tror dock inte att det har gjort det med tanke på att personalen inte alltid svarade precis så som vi förväntade oss. Även under observationerna var säkerligen vår perception delvis styrd av våra frågeställningar, men vi menar att dessa samtidigt hjälpte oss att skärpa vår uppmärksamhet och strukturera våra upplevelser. Under våra intervjuer med barnen var det ibland svårt att avstå från ledande frågor men vi försökte låta barnen berätta fritt kring ämnet.
6.2 Svar på frågeställningarna
I det här avsnittet kommer vi att resonera kring en frågeställning i taget som vi sedan försöker besvara utifrån resultaten och analyserna och slutligen gör vi vissa utvärderande
anmärkningar av mer personlig karaktär fått och kopplar dessa till våra egna åsikter.
6.2.1 Hur arbetar pedagogerna med Livskunskap som ämne i 2 av Malmös skolor?
Pedagogerna på båda skolor som undersökningen berör arbetar just nu utifrån SET-metoden. Detta innebär att de utgår från SET-materialet under sina lektioner. Skolorna har också arbetat med SET-metoden olika länge vilket innebär att de behandlar ämnet på lite olika sätt. Skola A som arbetat med metoden i 5 år är säkrare angående metoden och pedagogerna där vågar ta in andra saker och gå ifrån SET-materialet, medan Skola B arbetat med metoden sen skolstarten
i år och pedagogerna känner sig fortfarande lite osäkra. Delarna som tas upp är dock i stort sett desamma på båda skolor. Man behandlar saker som konflikthantering, hantering av känslor, empati, självkänsla, mobbning, respekt. Båda skolor har dock svårt för att beröra ämnen som döden och sexualitet och endast en av pedagogerna berättade att hon faktiskt pratar om sexualitet med jämna mellanrum.
Vi tycker att båda skolor arbetar med ett viktigt ämne och att de gör sitt bästa för att göra ämnet så givande som möjligt för barnen. Deras arbete med konflikthantering, hantering av känslor, empati osv. är gedigen och ger barnen ganska mycket. Pedagogerna som vi träffade verkar påtagligt engagerade i ämnet och vill gärna hjälpa barnen att utvecklas socialt och kunna fungera i grupp. Vi ifrågasätter dock hur effektivt allt det här fungerar i klasser som har pedagoger som är mindre positiva till Livskunskap som ämne. Barnen märker av pedagogens engagemang och vilja och ifall pedagogen saknar den kommer även barnen att känna sig omotiverade. Pedagogerna på den skolan som arbetat med SET som metod under en kortare period är tydligt osäkra på metoden och håller sig helt och hållet till boken vilket kan kännas lite stelt. De verkar inte känna sig säkra nog för att våga släppa materialet och sin planering ifall några andra frågor dyker upp. Arbetet på den andra skolan fungerar dock mycket smidigare och pedagogerna vet vad de ska göra vilket vi tror kommer att ske även på den skolan som precis börjat. Precis som pedagogerna på båda skolor påpekade är det viktigt att varje pedagog hittar sitt eget sätt att arbeta med Livskunskap och att detta får ta den tid som det måste ta. Vi tycker dock att det inte är speciellt bra att pedagogerna på de olika skolor inte tar tag i ämnen som sexualitet och döden. Dessa två ämnen är en naturlig del av livet och borde ses som en naturlig del av Livskunskapen också. Alla barn känner till döden och möter den så fort de sätter på TV:n eller spelar ett datorspel. Pratar man inte med barnen om döden kan det leda till att de får fel uppfattning av den genom just datorspel och film. Med tanke på att man i datorspel kan ha flera liv är det viktigt att vi vuxna pratar med barnen om detta och berättar hur det är verkligheten. På TV dödas folk till vänster och höger och hur ska barnen kunna förstå allt det som sker om ingen förklarar detta för dem? Vi anser att vuxna ska prata med barnen om döden och ifall man inte riktigt vet hur man ska ta tag i det är det väldigt enkelt att göra detta genom skönlitteraturen eller film. Det finns många böcker och filmer som behandlar döden på olika sätt och som hade kunnat göra begreppet och händelsen väldigt tydliga för barnen i alla åldrar. På skola A finns det många barn som precis kommit till Sverige från krigsdrabbade länder och vi tror att dessa barn har sett en hel del som de skulle behöva prata om. Även sexualiteten borde vara en naturlig del av barnens vardag eftersom
alla födds med sexualitet. Om vi i skolan inte pratar med barnen om könsskillnader, om var barn kommer ifrån samt om puberteten kan det leda till att ingen berättar om detta för dem. Många barn får aldrig informationen om sin sexualitet från sina föräldrar utan från TV eller reklam vilket kan i sin tur leda till att barnen får en snedvriden bild av sexualitet. Vi har båda erfarenheter av att våra föräldrar inte har pratat om dessa frågor med oss utan vår information kom just från TV, tidningar, kompisar och slutligen från skolan. Det är viktigt att skolan redan från början gör samtal kring sexualiteten till en naturlig del av vardagen och skapar öppenhet kring detta så att barnen vågar ställa frågor som de eventuellt har. Vi vet att ämnet kan vara väldigt känsligt speciellt med tanke på att många skolor har barn från många olika kulturer men det är viktigt att det tas upp just pga. av det mångkulturella samhället som vi lever i. Även här kan man lätt komma åt ämnet genom skönlitteratur och film som det finns mängder av. Det gäller för pedagogerna att våga ta tag i detta och stå upp för det valet man gjort. Den unga generationen av invandrare ser ofta sexualiteten som en ganska naturlig del av vardagen framför allt eftersom de vuxit upp här vilket inte deras föräldrar gjort. Dessa barn kan behöva någon att prata om dessa frågor med.
6.2.2 Vad anser pedagogerna samt eleverna om arbetet med Livskunskap?
De flesta pedagoger verkar vara intresserade och tydligt engagerade i arbetet som bedrivs, dock finns det de som är negativt ställda till ämnet på båda skolor. De som har en negativ inställning till Livskunskap beskrivs av de vi pratade med som pedagoger av den äldre generationen som inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till ämnet. Samtidigt ställer de Livskunskap emot kärnämnen och menar att den tar tid från dessa. Det verkar som om pedagogerna i fråga skulle behöva mycket stöd som de inte får.
Eleverna i sin tur verkar tycka att ämnet är intressant, roligt och att det ger mycket. De
berättar för oss att de lär sig hantera olika situationer på ett bra sätt samt att de har blivit bättre på att våga stå för sina åsikter, på att hantera sina känslor och sina konflikter. De berättar också att de har ”blivit snällare” samt att de har lärt känna varandra mycket bättre. Barnen påpekar dock att de gärna hade velat bestämma lite mer över vad som görs på
Livskunskapslektionerna samt att de hade velat ha mer drama och fler lekar. Som helhet är barnen positiva till ämnet och de barn som eventuellt tycker att ämnet inte är speciellt roligt tycker också att de lär sig en hel del av arbetet med ämnet.
Personligen tror vi att den negativa inställningen som vissa pedagoger har till ämnet Livskunskap framför allt kommer från deras osäkerhet inför hur ämnet ska tas upp och behandlas. När man följer SET-metoden har man material som man utgår från men eftersom väldigt mycket är upprepningar är det viktigt att hitta på olika sätt att variera lektionerna vilket kan vara svårt. Det är viktigt att pedagogerna får stöd i sitt arbete med ämnet samt tips och idéer från de som känner sig säkra i sitt arbete. Självklart är det svårt att arbeta med något man knappt förstår själv men får man tips från andra på hur man ska göra blir det lättare. Ifall man ser Livskunskap som ett störningsmoment för kärnämnen har man nog inte riktigt förstått eller accepterar vad den pedagogiska tanken med Livskunskap är. Om barnen utvecklar sin sociala förmåga anser vi att även att det finns god grund att anta att även deras förmåga att ta till sig kunskap kommer att öka, något som vi också funnit belägg för hos författare som Terje Ogden. När en grupp har blivit enad kommer deras lektioner att flyta på mycket bättre än om gemenskapen inte finns där. Alltså menar vi att ifall man tränar social kompetens kommer man att få barn som fungerar bättre under lektionerna vilket i sin tur leder till att mer hinner göras.
När det kommer till eleverna förstår vi att de tycker att ämnet Livskunskap är roligt och intressant eftersom den är annorlunda än andra ämnen. På Livskunskap får de lov att samtala kring saker som de får direkt användning av i det verkliga livet vilket många känner att de inte får av andra ämnen. Vi menar att barnen känner ett starkt behov av att samtala kring alla ämnen som Livskunskapen berör dock vid olika tillfällen. Barnen skulle också vilja få vara med och bestämma över vad som tas upp på lektionerna vilket direkt kopplas till att de vill samtala om saker som känns viktiga för dem just då. Ifall pedagogen vill samtala kring mobbning medan några barn i klassen precis sett en död fågel utanför kommer barnen inte att vara engagerade i samtalsämnet som pedagogen valt och då är det bättre att ta upp det barnen anser vara viktigt. Barnen påpekade också att de har lärt känna varandra bättre vilket vi anser är väldigt viktigt för att skapa fungerande och enade grupper. Det är viktigt att barnen känner att deras klass ställer upp för de när det behövs samt att de känner en trygghet i klassen.
6.2.3 Vilka metoder samt arbetsmaterial används i undervisningen?
Metoden som används på skolorna är SET-metoden som går ut på värderingsövningar, fylla i stenciler samt samtal. Materialet består framför allt av SET-böcker och den ena skolan har också skapat temalådor som stöd för SET. Pedagogerna på skolorna menar dock att man borde ta in andra metoder och annan material i undervisningen eftersom man på det sättet kan
anpassa undervisningen till barnen. De berättade för oss att skönlitteraturen kan tas in men att det inte är speciellt vanligt att det händer och på ena skolan hade de inte ens funderat på möjligheten. Drama och rollspel är inte heller vanliga metoder eftersom pedagogerna menar att det tar lång tid samt eftersom barnen tycker att det är pinsamt.
Vi menar att SET-metoden har sina brister framför allt eftersom sexualiteten tas upp först på gymnasiet. Eftersom det är viktigt att man samtalar kring sexualiteten redan på förskolan är det svårt att hålla sig till endast SET-metod och tro att man har berört alla ämnen som ingår i Livskunskap. SET-metoden innehåller inte heller ämnet döden som är minst lika viktig att ta upp. Vi är oroliga att många som väljer att använda sig av en viss metod fastnar i detta och tror att genom att hålla sig till metoden har man berört allt som kan beröras vilket inte
stämmer. Rektorn på skola A menade att ifall man inte endast håller sig till SET kan man inte kalla ämnet för Livskunskap. Vi menar dock att ifall man endast håller sig till SET kan man inte säga att man har Livskunskap utan man får kalla det för social och emotionell träning framför allt pga. att man inte tar upp ämnen som döden och sexualiteten. Vi tror att det faktum att sexualiteten kommer tas upp i materialet först på gymnasiet beror på att metoden
härstammar från USA där attityden gentemot barn och sexualitet är mycket mer konservativ än här i Sverige. I USA är debatten kring pedofili och sexuellt utnyttjande av barn väldigt stor och de vuxna vill gardera sig mot anklagelser vilket ofta görs genom att man inte alls samtalar kring sexualitet med barn. Även i Sverige pågår debatten men här har man alltid varit lite mer öppen när det kommer till sexualiteten vilket också leder till att man vågar samtala kring detta med barn. Giddens skriver i sin bok att en människa måste förstå sin kropp för att kunna skapa sig en identitet. Han menar att ifall man inte förstår sin kropp och hur man ska klä sig, sminka sig, röra sig osv. blir det svårt att veta hur man ska bete sig ute i samhället vilket i sin tur påverkar ens egen identitet (Giddens, 1999: 122ff). Vi menar här att det är viktigt att pedagoger och skolan tar tag i samtal kring kroppen och sexualiteten för att hjälpa barnen hitta sin identitet och på det sättet förbereda de på det de kommer att möta i samhället i stort. Vi tycker att om man väljer att följa SET-metoden måste man komplettera detta med arbete kring det som fattas och variera det som redan finns. SET-metoden förefaller att fungera utmärkt som utgångspunkt för arbetet med just social och emotionell träning men man får absolut inte glömma att ta med det andra. Det är viktigt att pedagogerna som arbetar ute på skolorna vågar komplettera SET-materialet med eget material som berör de ämnen som fattas men även för att variera det som SET innehåller. För att barnen inte ska tröttna på arbetet måste man variera arbetssätten vilket inte sker i SET. SET består ganska mycket av
upprepningar och övningar som berör olika saker ska oftast utföras på samma sätt. Därför är det väldigt viktigt att man varierar arbetet genom att plocka in annat material och andra metoder. Skönlitteraturen och film är väldigt bra sätt för barnen att leva in sig i olika ämnen som berörs av Livskunskapen och det gäller för pedagogerna att våga ta in dessa i
undervisningen. Drama är också ett bra sätt att arbeta med Livskunskap eftersom det man pratar om blir väldigt konkret för barnen. Varför inte ta en värderingsövning ur SET boken och göra om den till pjäs där barnen får agera det som händer och på det sättet få större förståelse för det de ska ta ställning för eller emot?