I detta kapitel kommer det att redogöras hur tidigare forskning och studiens teorier är kopplade till empirin. Det kommer beskrivas och förklaras i
resultatdiskussionen.
7.1. Resultatdiskussion
I början av karriären har socialsekreterarna inga erfarenheter av att bevilja ekonomiskt bistånd förutom praktikterminen under utbildningen, om de har varit på ett socialkontor och haft tur att jobba med ekonomiskt bistånd. Men
socialsekreterarna har sina teoretiska kunskaper från utbildningen som grund att utgå ifrån och de har stöd från sina kollegor och chefen. Reflektion-i-praktik skaffar de genom erfarenhet under arbetsgång på socialkontoret. Reflektion-i- praktik är en teori som är utvecklad av Schön (1983) som löser de situationer där arbetsuppgifterna är återkommande och upprepade som socialsekreteraren skaffar genom erfarenheter på socialkontoret. Med erfarenhet skaffar socialsekreterarna olika strategier för att hantera de olika konfliktiva situationerna på socialkontoret. Där har de återkommande fall som handlar om ekonomiskt bistånd och
försörjningsstöd.
Arbetsuppgifterna är samma och återkommande för att de är reglerade enligt lag och regler samt lokala riktlinjer. Dessa regler är kända för socialsekreterarna och gäller som stöd för dem, men klienterna känner inte till alla dessa regler och rutiner som finns på socialkontoret. Det är då det uppkommer missuppfattningar från klienternas sida, för att klienterna utgår ifrån att de har rätt till ekonomiskt stöd. När de inte uppfyller alla kriterier får de avslag på sin begäran om
ekonomiskt stöd. I samband med avslaget uppstår det konflikter med vissa klienter på socialtjänsten. Enligt Jordas (2014) konfliktdefinition står
socialsekreteraren i vägen eller blockerar klientens önskemål eller behov om ekonomiskt bistånd, som i sin tur gör att klienten blir frustrerad och reagerar på socialsekreterarens avslag. Socialsekreterarna känner till dessa situationer, antingen har de erfarenheter från praktikterminen om konfliktiva situationer eller har de fått läsa om det under utbildningens gång. De kan även ha internaliserat med kollegor under arbetet på socialkontoret eller har fått höra från chefen under rekryteringen.
Socialsekreterares bedömning utgår ifrån de lagar, regler, rättspraxis och lokala riktlinjer som finns tillhanda och de kan inte göra känslomässiga bedömningar eller ta ett beslut som bygger på upplevelser eller känslor. Socialsekreterare måste motivera sina beslut utifrån den aktuella klientens situation och förklara varför denne tagit ett beslut som antingen beviljat eller avslagit ansökan. Beslutet ska vara sakligt grundat och ska förklara på vilka grunder den bygger på i den aktuella klientens situation. Det ska också framgå i motiveringen på vilka grunder beslutet är taget. Socialsekreterares beslut är bindande och har en juridisk funktion som bygger på lagar, regler, rättspraxis och lokala riktlinjer. Beslutet ska också gå att överklaga i förvaltningsdomstolen, om klienten anser att beslutet är felaktigt eller bristfälligt i sitt innehåll.
Å andra sidan har inte klienternas bedömning motsvarande grunder som
socialsekreterares bedömning, det vill säga klienternas bedömning bygger inte på lagar och regler. Klienternas bedömningar kan utgå ifrån sina egna erfarenheter och den aktuella situationen de befinner sig i. I de flesta fall har klienterna hamnat
utanför systemets socialförsäkringar och saknar egen inkomst och egen
försörjning. Enligt klienternas egen bedömning har de rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten. Klienterna känner inte till alla rättigheter och alla regler lika bra som socialsekreteraren gör, för att de har inte den utbildningen som
socialsekreteraren har. Klienternas bedömning kan bygga på deras egna erfarenheter och lite information som de har fått från personer i sin närhet, till exempel vänner eller bekanta. Klienterna har blivit lite informerade om
försörjningsstöd och utgår ifrån den aktuella situationen att de saknar inkomster samt utgår ifrån den kunskapen att de uppfyller alla kriterier om försörjningsstöd. Klienterna är helt övertygade om att de har rätt till försörjningsstöd och när detta inte matchar med deras egen och andras bedömning att de har rätt till det ger detta upphov till konflikt med socialsekreteraren.
Socialsekreteraren har utbildning och kunskap om vad som gäller inom dennes arbetsområde och i den positionen har socialsekreteraren makt inom myndigheten. Socialsekreteraren kan göra bedömningar om vilka klienter har rätt till
försörjningsstöd och vilka klienter som uppfyller de ställda kriterierna samt vilka som inte gör det. Skau (2001) pekar på att socialsekreteraren är utbildad och har sina kunskaper om sitt yrkesområde samt har sin position inom myndigheten. Skau (2001) nämner också att socialsekreteraren har makt och att denne behöver makt för att kunna hjälpa klienten. Billquist (1999) menar att socialsekreteraren har makt och att makten finns på socialkontoret samt att socialsekreteraren avgör vem som har rätt till försörjningsstöd och vem som inte har rätt till det. Makten är osynlig men den blir synlig när socialsekreteraren och klienten inte är överens om någonting samt makten används när det är aktuellt i den givna situationen, till exempel när klienternas bedömning inte matchar med socialsekreterarnas angående försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd.
Socialsekreterarna känner sig stressade och frustrerade över när de inte hinner göra sina arbetsuppgifter. När socialsekreterarna inte har tid att ta hand om klienten eller hjälpa denne i tid upplever de en viss stress. Stressen kommer på grund av brist på tid vilket leder till att socialsekreteraren inte hinner ta hand om klienten. Brist på tid eller högtryck med många klienter gör alltså
socialsekreterarna stressade eftersom deras erfarenhet visar att om de inte hinner hjälpa klienterna blir klienterna frustrerade och arga vilket ger upphov till
konflikter. Om tiden inte räcker till kommer socialsekreterarna inte hinna med att göra sitt jobb i tid och klienterna kommer i sin tur att bli missnöjda över
socialsekreterarnas insatser.
Brist på tid och för många klienter på listan eller många ärenden vill
socialsekreterarna helst undvika att ha. Det är många känslor inblandade i dessa fall, som till exempel skuldkänslor över att inte hinna hjälpa klienterna på rätt sätt utifrån socialsekreterarnas bedömning och skuldkänslor över en ”dålig” prestation gentemot organisationen. Socialsekreterarna är medvetna om konsekvenserna när de inte hinner tillgodose klienternas behov i tid. Det finns klienter i dessa
situationer som blir frustrerade, arga och förbannade på socialsekreterarna. Socialsekreterarna vill inte hamna i stressiga situationer för att de upplever att det kommer att leda till konflikter med klienterna och vill gärna undvika de
momenten. Enligt Jordans (2014) konfliktdefinition blockerar socialsekreteraren klientens vilja eller behov och klienten blir frustrerad över socialsekreterarens insatser vilket leder till att det uppstår konflikter dem emellan.
Konflikten uppstår också när maktpositionen kommer till ytan, det vill säga när socialsekreteraren exempelvis begär ett läkarintyg från klienten som denne inte har kan klienten bli frustrerad och arg på socialsekreteraren. Dessa moment kan ge upphov till konfliktiva situationer mellan socialsekreteraren och klienten. Socialsekreteraren kan både bevilja och avslå klientens ansökan om
försörjningsstöd för att de har makt utifrån de regler och riktlinjer de har. Socialsekreterare kan ändra klientens beslut om försörjningsstöd om klienten avviker från planeringen eller försöker komma undan genom att säga att de varit sjuka utan att kunna intyga det. Om klienten inte fullföljt planeringen, avvikit från överenskommelsen och inte kan intyga avvikelsen blir det avslag på beslutet från socialsekreteraren. Detta är ett exempel på den osynliga makten (Skau, 2001; Billqvist, 1999) eller maktobalansen (Johansson & Herz, 2016) mellan
socialsekreteraren och klienten. Här blir makten synlig och öppen för att de inte är överens om riktlinjerna och reglerna som socialsekreteraren utgår ifrån. Den ojämnvikta makten mellan socialsekreteraren och klienten framgår i sådana fall när socialsekreteraen och klienten inte är eniga i frågan.
Riksnormen (SOSFS 2013:1) är en annan maktfråga som begränsar klienternas möjligheter att röra sig fritt, det vill säga riksnormen är en miniminivå för att kunna försörja sig. Klienten kan inte göra mycket med det biståndet denne får från socialtjänsten, utan den nivån är enbart till att överleva. Med andra ord räcker det bara till det basala och de grundläggande behoven klienten har i vardagen.
Konflikten kan kopplas till makten på grund av att det finns en obalans i relationen mellan två eller flera parter, det vill säga någons sätt att vara eller handla får konsekvenser för andra (Ekeland, 2006; Larsen, 2002). I detta fall har socialsekreteraren makt och om socialsekreteraren avslår klientens ansökan om försörjningsstöd kan det uppstå konflikt mellan socialsekreterare och klient för att socialsekreterares handlande får konsekvenser för klienten. Makten och konflikten går in i varandra för att makten orsakar att det blir en konflikt mellan klient och socialsekreterare. Socialsekreteraren behöver ha makt för att kunna hjälpa
klienterna (Skau, 2001). När en socialsekreterare inte beviljar ekonomiskt bistånd till klienten är det lätt att klienten kopplar avslaget på ett personligt plan, vilket i sin tur kan leda till att det uppstår konflikt.
Konfliktbegreppet i det här sammanhanget är inte utvecklande i en positiv riktning när det gäller att dela vardagen med personalen, utan det handlar om att socialsekreteraren utvecklar strategier om hur denne kan hantera
konfliktsituationer i framtida klientrelationer. Varje intervjuad socialsekreterare utvecklar sina egna lösningar och strategier för att klara av situationer där det uppstår konflikt i mötet med klienten.
Konfliktbegreppet behöver inte betyda att socialsekreteraren och klienten bråkar i fysisk mening när de hamnar i en konfliktsituation, utan klienterna uttrycker sitt missnöje med avslaget eller någon förmån som socialsekreteraren begränsar för klienten. Klienterna blir hotfulla, högljudda, aggressiva i beteendet, förbannade och arga mot socialsekreteraren.
Socialsekreteraren har en lärande roll gentemot klienterna, för att uppdraget är att göra skillnad, det vill säga hjälpa till att klienterna blir självförsörjande individer. Med stöd av lagar och riktlinjer försöker socialsekreteraren hitta en utväg
självförsörjande. Tanken med försörjningsstödet och ekonomiskt bistånd är att hitta en tillfällig lösning i svåra situationer då klienterna inte kan tillgodose sina behov på annat sätt (Byberg, 2002).
Utan att ha intervjuat eller fått bekräftelse från klienterna kan man undra hur man kan säkerställa att klienterna blir frustrerade och att det uppstår konflikter på socialtjänsten. Det känns som en självklarhet för socialsekreterarna, eftersom alla har gett uttryck av att det är vardagen på socialtjänsten med konflikter och
konfliktiva situationer. Det är inte ovanligt att det uppstår konflikter för när socialsekreteraren träffar klienterna bär de larm på sig, vilket tyder på att konflikter är förekommande på socialtjänsten. I samtalsrummen där
socialsekreteraren träffas med klienterna är borden utrustade med larm och i vissa fall då socialsekreteraren gör den bedömningen att de behöver vara två på ett möte deltar två socialsekreterare.