Diskussion

Mot bakgrund av undersökningen diskuteras här mina tankar och idéer kring metoden och teorin, projektets olika delar samt projektets eventuella framtid. Aktionsforskning: Min roll i detta projekt har varit av två helt skilda slag. Dels har jag agerat forskare och läst in mig på olika typer av litteratur som sedan fått utgöra teori och metod för mentorsmodellen. Men jag har också varit en aktiv del av mentorsgruppen, jag har tyckt till, hämtat inspiration med mera. Mentorsgruppen har också haft olika roller. Dels har den fungerat som utförare av de tankar och förslag jag presenterat men deltagarna har inte enbart utfört mina

önskemål utan har även fått komma med förlag och ändringar utifrån sina erfarenheter. Som ung och oerfaren student anser jag att detta sätt att arbeta har varit mycket bra. Att läsa in sig på det teoretiska materialet är inget problem. Men vad jag än gör kan jag inte skaffa mig den erfarenhet som mina mentorer har av arbetet på fältet. Därför har deras åsikter och funderingar varit ovärderliga för mig i detta arbete.

Givetvis är det inte smärtfritt att arbeta på det vis jag gjort. Man blir beroende av andra människor på gott och ont. Att vara den yngste och mest oerfarne skapar dessutom en osäkerhet som ibland har gjort det svårt för mig att hävda mig gentemot de som har betydligt mer erfarenhet. En del frågor har under arbetets gång dykt upp i huvudet på mig: Vad gör man när mentorerna inte gör vad de blivit ålagda att göra? Ska man försöka tvinga dem eller är också detta en erfarenhet? Någon av mentorerna avbröt projektet efter att enbart gjort en av gångerna. Jag var med denna gång och märkte liksom mentorn att projektet inte fungerade i klassen. Men borde man ändå fortsatt? Skulle vi ha avkrävt eleverna utvärderingar i vilket fall som, även om vi gissar oss till att de kommer bli negativa?

En annan sak som jag funderat över är hur olika mentorer fungerar i klassrummen men även i mentorsgruppen. Hur mycket påverkar personligheter grupper och klassrumssituationer? I stort sett följde alla samma mall under presentationen men var man väljer att lägga tonvikten ser olika ut från person till person. Ska man försöka påverka detta eller låta bli?

Det har varit oerhört lärorikt att få delta i en grupp som mentorsgruppen under så lång tid som jag gjort. Under det år jag varit med i gruppen har jag inte enbart fått delta, utan har även fått insyn i hur arbetet på en skola fungerar. Sammanfattande är alltså min slutsats om aktionsforskning som metod, att den är mycket bra att använda för lärarstudenter då den erbjuder studenten att bli en del av ”verkligheten” inte enbart en åskådare.

Teoretiska utgångspunkter och forskningsläge: Jag tog i min teori upp att de flesta etablerade teorier säger att det hos vuxna människor finns en inneboende motivation att studera. Det borde gå att hitta denna och jag tror att värderingsövningar är ett sätt att nå denna motivation. Elever som kommer till Komvux har gjort ett val. Frågan är bara om de är medvetna om detta val. Är de medvetna om alternativkostnaderna – med vilka jag menar det de kunde ha gjort

om de inte var på Komvux? Ju mer medvetenhet eleverna har om varför de är på skolan – vad de önskar uppnå etc. – desto bättre verkar det gå för dem. Detta är givetvis ingenting jag kan bevisa i denna studie men jag anser att vi har hittat en ingångsvinkel genom teorierna om aktiva värderingar och coaching.

De flesta böcker inom coaching och mentorskap är praktiska handböcker. De talar om hur man kan göra, de ger tips och förslag. De förankrar i teorier men problemet är att visa på empiriska resultat som påvisar önskad effekt av aktiva värderingar och coaching. I denna uppsats kan man se att en del av eleverna upplevt sig få större självmedvetenhet genom värderingsövningar. Detta är i alla fall vad de skriver. Det gäller dock inte alla. Överlag var eleverna positiva till projektet och även om det är ytterst få som säger sig ha upplevt att de fått klarare värderingar verkar det som att det finns ett behov av att tänka och reflektera över saker som kan tyckas självklara, vilket även en del av eleverna skrivit explicit. Inom ramen för denna uppsats kan jag inte bevisa att vi gett våra elever starkare och klarare värderingar, men vi har skapat en bas, ett forum för utbyte av åsikter och jag tror det är viktigt att ha detta forum. Vi har gett eleverna en chans att utrycka sina åsikter och en chans att fundera över sina valmöjligheter.

I forskningsläget beskrev jag kortfattat den enorma marknad som idag finns i form av coachinglitteratur. Man kan i stort sett bli coachad i allt, från livet som sådant till olika idrottsgrenar. Som jag skrev i min teoretiska del är syftet med coaching framförallt att frigöra potential. Jag ser värderingsövningarna och co-coachingen som en metod för detta och tror att den fungerar. En del av eleverna har påpekat att de genom värderingsövningarna fått insikt om sitt beteende och därför kan ändra detta, vilket underlättar deras studier. Detta om något anser jag visar på att övningarna faktiskt bidrar till att frigöra potential. Susanne Gjerde menar att coaching har sin grund i filosofiska skolor och hennes modell ”coachinghuset” visar på hur hon använder filosofiska utgångspunkter för att frigöra potential. Detta tankesätt har jag anammat och i presentationerna har eleverna fått stifta bekantskap med citat från bland annat Kierkegaard. Frågan om de förstår citatet kvarstår och den lär vi aldrig få något svar på. Dock anser jag att det är viktigt att visa för eleverna att det man säger har en teoretisk grund och inte är något man själv stått och ”kokat” ihop. Jag anser att det är viktigt att synliggöra att det som detta projekt handlar om inte enbart berör dem som är elever på Komvux Kronborg, utan alla människor.

Projektets olika delar: Om projektets olika delar finns mycket att diskutera. Gällande presentationen kan jag i efterhand känna att denna var nästintill överflödig. Den borde ha kortats ned och eventuellt varit sammankopplad med första gången med övningar. Detta för att den blev lite lösryckt från övningarna genom att ligga för sig själv. Dock anser jag att vårterminens presentation gick bättre än höstterminens. Ska presentationen användas igen är alltså den senaste upplagan att föredra. Att ha med citat i en presentation tror jag är ett bra sätt att vinna elevernas uppmärksamhet.

Gällande tidsaspekten är det kanske så att hela projektet borde ha kortats ned och att framförallt värderingsövningarna borde beskäras. Det är i alla fall den slutsats som jag drar utifrån utvärderingarna – både mentorernas och elevernas. Annars är jag relativt nöjd med upplägget och det verkar ha fungerat bra att använda sig av hela lektionspass och fördela tiden mellan värderingsövningar och co-coaching.

Gällande co-coachingen kan det diskuteras om man ska kalla det för just co-coaching. Det har visat sig i stort sett omöjligt att behålla samma grupper och kontraktet tog vi bort redan innan vi startade med implementeringen. Ska man forsätta med det vi har kallat co-coaching är därför mitt förslag att man kallar det någonting annat.

Projektets framtid: Det har av mentorsgruppen konstaterats att en fortsättning med projektet i den form som testats under dessa två terminer blir svårt. Allt för många hinder ligger i vägen. Elever som gjort övningarna tidigare och därför inte vill medverka, lärare som får förhinder, etc. Samtliga i mentorsgruppen är dock överens om att tanken och syftet med modellen bör finnas kvar på skolan.

Mentorsgruppen är även överens om att de sociala kontaktytorna på Komvux är nästintill obefintliga. Om man ser till utvärderingarna verkar det dock som om behovet av utrymme för socialitet finns och därför anser gruppen att en viktig sak för framtiden är att fortsätta arbeta aktivt för att skapa kontaktytor.

Även demokratifrågan och elevernas rätt att få utrymme att komma till tals, är något som mentorsgruppen menar är viktigt att tänka på inför framtiden. Mot bakgrund av dessa orsaker har det spekulerats i en framtid för modellen fast i andra former. Framförallt är det två förslag som det ska arbetas vidare på. Ett av de förslag som kom fram i diskussioner inom mentorsgruppen var att man skulle skapa en ”bank” med övningar som kan användas efter behov av lärarna. I

Komvux Kronborgs nätverk First Class ska det läggas ut en mapp som kommer att innehålla fyra rubriker:

1. Presentation av tankegångar. Som rubriken förtäljer är tanken att här ska en presentation av värderingsövningar finnas. Varför man bör använda dem och vad syftet med dem är.

2. Använda övningar. Under denna rubrik ska de övningar som vi använt oss av under höstterminen 05 och vårterminen 06 läggas ut

3. Länkar och litteraturtips. Här presenteras tips på intressant litteratur samt på Internetsidor som kan vara av intresse.

4. _{Förslagsbox. Under denna rubrik är tanken att skolans olika lärare ska kunna} presentera olika övningar på temat som man använt sig av och som varit lyckade. På Komvux Kronborg finns ämnen som etik och människan socialt och kulturellt där jag av erfarenhet vet att en del lärare använt sig av denna typ av övningar.

Det andra förslaget som mentorsgruppen tagit fram gällande framtiden är att man skulle kunna använda sig av värderingsövningar och en lättare typ av co- coaching redan vid introduktionsdagarna. Komvux har i början av varje termin introduktionsdagar, då nya elever får komma och se hur skolan ser ut, få guidad visning med mera. I nuläget ser det ut som om ett förslag ska arbetas fram som möjligen ska kunna tas i bruk vårterminen 2007.

Kan man ordna så att värderingsövningar och den såkallade co-coachingen kan få utrymme vid introduktionsdagarna tror jag att detta på lång sikt kommer att gynna Komvux Kronborg. Jag tror att det kommer att ge eleverna mer inflytande över sina studier men också över andra skolfrågor och därmed bidra till ökad elevdemokrati. Att ha en bank med värderingsövningar och coachingfrågor anser jag också vara av värde för skolan. Via banken kan lärare få tips samt ge varandra idéer om hur man kan skapa aktiva värderingar hos sina elever samt hur man kan bidra till ett bättre klimat i klassrummet.