Vi presenterat de mest intressanta likheterna och skillnaderna i de båda filmerna, och nu ska vi sätta dem i perspektiv. Vi kommer att börja med att diskutera hur de manliga och kvinnliga karaktärerna har representerats för att sedan gå in på kulturen.
8.1. De manliga och kvinnliga karaktärerna
Mulan (1998) hyllades för att vara en feministisk karaktär, så att hon fortsatt vara det i Mulan (2020) kommer inte som en chock. Karaktären Mulan är den minst stereotypsbildande karak- tären i båda filmerna. Hennes genus är balanserat och en utveckling ses mellan filmerna.
Bussey och Bandura (1999, s. 678–679) skriver att en person begränsas av den stereotypa bild som finns kring deras genus. Då Mulan (1998;2020) är osäker i rollerna som man och kvinna begränsas hon av den stereotypa bild som finns kring dem båda. Hon utför handlingar som hon antar att en kvinna respektive man ska göra, utifrån andra karaktärers råd och handlingar, för att passa in. Mulans (1998) osäkerhet som kvinna syns när hon ställs framför kejsaren, som är högst i hierarkin, och framför Chi Fu, som nedvärderar och kritiserar henne. Att Mulan står tyst är ett exempel på hur kvinnor i Orienten aldrig talade för sig själva, utan hur männen talade för dem (Said, 1993, s. 7–8). Tollin et al. (2005, s. 12) skriver att feminismen försöker fastslå vem det är som förtrycker kvinnor. När den frågan ställs om Mulan (1998) kan ett av svaren bli Chi Fu. Han tydliggör de kulturella begränsningar som finns på Mulan, vilket gör att han blir skildrad som ett tecken för den kinesiska kulturen som förtryckare och ett orien- taliskt tyranni (Yin, 2011, s. 60). När kejsaren hyllar Mulan (1998) för hennes handlingar växer Mulan i sin kvinnliga roll. Kejsaren ursäktar då Mulan från att agera utifrån de normer som finns i samhället, och begränsningarna, som funnits på henne på grund av kulturen, hävs.
När Mulan (1998) kommer hem finns fortfarande de förväntningar, som fanns innan kriget, kvar och den stereotypa bilden av Mulans genus har inte förändrats i familjens ögon. Mulan tycks inte vara emot det på samma sätt som hon var tidigare under filmen, utan välkomnar Li Shang att stanna på middag. Det är ett exempel på hur Mulan (1998) fortfarande begränsas på grund av att hon är kvinna och på hur genusaspekten har utvecklats i filmen från 2020.
Mulan (1998;2020) är en komplex karaktär. Hon visar en icke-traditionell genusbild genom att tilldelas kombinerade egenskaper av vad som vanligtvis ses som manliga eller kvinnliga (Holtzman & Sharpe, 2014, s. 112; Schiele et al., 2020, s. 666). Kombinationen stärker
hennes personlighet och gör att hon inte är stereotypsbildande genusmässigt (Holtzman & Sharpe, 2014, s. 93). Detta tyder på ett aktivt arbete med Mulans karaktär från Disneys sida, kanske för att hon är filmens huvudperson och hjälte. Detsamma går dock inte att säga om de resterande kvinnorna i filmen från 2020, då de allra flesta fortfarande innehar egenskaper enbart från en sida av stereotypsschemat. Undantaget från detta är Xianniang vars genus är mer balanserat, men inte i närheten av lika komplext som Mulans. Att Mulan är så pass bra ur representationssynpunkt får oss att undra varför de resterande kvinnorna inte är det? Som nämnt i analysen är både Xiu och Xianniang motpoler till Mulan, karaktärer som finns för att visa tittaren vem hon vill vara och vem hon borde vara. Utöver detta är Xianniang fast hos Böri Khan. Mulans karaktär har utvecklats, både i sin karaktär och i sin styrka. Resterande kvinnor har inte ett lika balanserat genus och blir en kontrast som förstärker Mulans utveck- ling. Att Mulan har utvecklats, men inte resterande kvinnorna, visar att problemet kring repre- sentationen av kvinnor i Mulan (2020) kvarstår, men det är mindre tydligt då Mulans kom- plexitet döljer de stereotypiska bikaraktärerna.
Holtzman och Sharpe (2014) skriver att om en viss karaktärsbild upprepas skapas och förstär- ks stereotyper. De flesta karaktärerna i filmen från 1998 innehar endast eller övervägande egenskaper från sin egen sida av stereotypsschemat och är därmed stereotypsbildande. I fil- men från 2020 visar analysen en förbättring: fler manliga karaktärer har antingen övervägande egenskaper från den sida av stereotypsschemat som traditionellt tilldelas kvinnor, eller balan- serade genus, vilket gör att de bryter den traditionella genusbilden och inte längre blir stereo- typsbildande (Holtzman & Sharpe, 2014, s. 93–112). I filmen från 1998 skildrades de flesta män som komiska element, vilket passade filmens genre. I Mulan (2020), när komik inte längre passade genren, antar vi att Disney blev tvungna att arbeta om männen till mer seriösa karaktärer. I filmen från 1998 porträtterades inte kvinnorna som komiska vilket gjorde att de- ras karaktärer inte behövde genomgå någon förändring. Den enda rent komiska kvinnan var Mulans mormor, som togs bort i Mulan (2020). Att männen i Mulan (2020) är komplexa och bidrar till en alternativ genusbild skulle kunna förklaras med att Disney var tvungna att skriva om dessa karaktärer, medan kvinnornas roller kunde skildras på samma sätt i båda genrerna utan att påverka filmernas övergripande känsla. Som vi tidigare skrev var Xianniang en mer balanserad karaktär än resterande kvinnor, kanske för att även hennes roll skrevs från grunden.
Som nämnts så framställs de manliga karaktärerna i Mulan (1998) som komiska, vilket spe- glar Saids idéer (1993, s. 9) om att västvärlden ses som överlägsen i förhållande till den orien-
taliska ”efterblivenheten”. Analysen visade dessutom att de flesta karaktärer utifrån den gula
faran var likadana: simpla och stereotypsbildande. Den omskrivning vi såg i männens genus
såg vi inte utifrån de asiatiska stereotyperna. Mulan och Honghui är de enda karaktärerna som ej porträtteras utifrån den gula faran genom hela filmen. Männen och kvinnorna (1998;2020) framställs som annorlunda och irrationella, egenskaper som västvärlden gav ‘de andra’ för att förstärka sin egen dominans. Porträtteringen av karaktärerna som ‘de andra’ leder till att de stereotyper, som finns kring asiater, lever kvar och förstärks genom filmerna (V. Giunta, 2018, s. 163; Hammarén & Johansson, 2009; Holtzman & Sharpe, 2014, s. 93; Yin, 2011, s. 59–60). Under den senaste tiden har rasism mot östasiater uppmärksammats på sociala medier. Stereotyper kan leda till en negativ bild kring den asiatiska befolkningen och kan ha en påverkan kring hur befolkningen ses på av västvärlden. Att en film skapad av Disney, som en mäktig medieaktör, förstärker asiater som 'de andra' blir därmed problematiskt.
8.2. Den kinesiska kulturen
Analysen visade att filmen (2020) till viss del har en mer representativ skildring av den kine- siska kulturen, men att den inte nått hela vägen fram i alla aspekter. Alla de kulturella ikoner Giunta (2018) kritiserade i filmen från 1998, tillsammans med de skämt och anspelningar på västerländsk kultur som Tang (2008) kritiserade, är borttagna i Mulan (2020). Genrebytet gjorde att Disney kunde ta bort dessa element i Mulan (2020) utan att behöva motivera valet. En komisk drake, skämt om mat och repliker om Batman passade helt enkelt inte längre. Detta visar att de tagit till sig en viss del av den kritik som riktades mot dem. Analysen visade dock att den kinesiska kulturen som framställs i filmen fortfarande beskylls för det könsfö- rtryck Mulan utsätts för och att flera underliggande budskap, angående exempelvis familje- relationen, baseras på västerländsk ideologi, precis som i filmen från 1998 (Wang et al., 2020, s. 1334). En viktig del av kinesisk kultur är filial fromhet och medan Mulan (2020) har ett bättre förhållningssätt till filial fromhet så handlar filmen fortfarande om en kvinna som rymde från sin familj och inte en kvinna som lämnade sin familj på grund av filial fromhet. Vad detta säger om representationen av den kinesiska kulturen i filmen är att Disney ändrat allt i den ytliga kulturen som kunde tas bort utan större konsekvenser, men att filmen fort- farande är satt i en västerländsk kontext. Yin (2011, s. 55) lyfte problemet angående att den västerländska publiken upplevde Disneys framställning av kulturen i Mulan (1998) som autentisk. Då kulturrepresentationen enligt analysen är bättre i Mulan (2020) antar vi att publiken även denna gång upplever framställningen av kulturen som autentisk, vilket är
problematiskt eftersom filmen fortfarande utgår från en västerländsk kontext. Ett annat exem- pel på hur den västerländska ideologin ligger till grund för filmen är Zhou, då han framställs som en västerländsk far. Han välkomnar Mulan (1998;2020) med öppna armar vid hennes hemkomst trots att hon så vitt han vet återvänder på grund av vanära. De västerländska värde- ringarna utmanar den filiala fromheten där vanära är oförlåtligt. Budskapet som filmerna för- medlar om familjerelationer grundas på västerländska ideologier och är ett exempel på hur orientens röst i västvärldens texter styrs av västvärldens värderingar (Said, 1993).
Mulans karaktär skiljer sig från tidigare disneyprinsessor och var ett sätt för Disney att försö- ka integrera ett feministiskt perspektiv i filmerna, vilket de lyckades med till viss del. Analys- en visar dock att skildringen av den kinesiska kulturen fortfarande förtrycker kvinnorna i fil- merna och vi kunde finna flera tecken på den kinesiska kulturen som ett orientaliskt tyranni. Sparks, (2020, s. 28) skriver att fler västerländska företag anpassar sitt material efter en kine- sisk publik för att bredda sin målgrupp, därför är ett antagande att Disney vill upprätthålla sin makt på marknaden och väljer då att bevara synen på Kina som ett orientaliskt tyranni. Det stör inte det västerländska systemet när kvinnoförtrycket sker i andra kulturer (Yin, 2011, s. 63). Disneys filmer ska vara lönsamma i över 130 länder och genom att inte utmana den dominerande ideologin säkerställer de att filmen accepteras av publiker i de flesta länder.
Som presenterat i bakgrunden antog vi att Mulan (2020) skulle vara mer representativ utifrån Mulans ballad. Vårt antagande både stämmer och stämmer inte. Bortsett från några avvikelser är handlingen densamma. Ur synvinkeln att återberätta Mulans ballad är en viktig avvikelse slutet av filmen. Dong (2010, s. 2) berättar att vad som händer innan och efter balladens berät- telse hålls öppet. I balladen nämns inget om Mulans giftermål med befälhavaren, vilket enligt Hsieh, I., och Matoush, M. (2012, s. 218) inte hör hemma i en kinesisk folksaga. I balladen nämns inte heller något om att Mulan återgår till armén, som hon gör i slutet av filmen (2020). I balladen återgår Mulan till sin familj och sin roll som kvinna efter kriget, vilket är mer representativt för den filiala fromheten. I Mulan (1998) återgår hon till sin familj och det liv hon hade innan, ur den synvinkeln blir det då den första filmens slut som bäst represen- terar Mulans ballad, men vi kan konstatera att ingen av filmerna gör en ren spegling av bal- laden. En annan viktig kulturell aspekt av filmerna är slutet av Mulan (2020) och hur kejsa- rens gåvor hanterades. Tang (2008) kritiserade Mulan (1998) för att Zhou kastar gåvorna på marken, vilket aldrig hade hänt i den kulturella kontext filmen utgår ifrån. I Mulan (2020)
hanteras gåvorna med försiktighet vilket visar att Disney har lyssnat på kritiken och detta gör att slutet av Mulan (2020) representerar kulturen på ett bättre sätt.