Diskussion och kritisk reflektion

Syftet med studien var att ta reda på hur pedagogerna arbetar för att främja barnens samspel och hur 1,5- och 2-åringar på en förskola samspelar med de andra barnen på avdelningen under den fria tiden samt hur de tar kontakt med pedagogerna. Studiens syfte var också att ta reda på hur samspel i sin tur påverkar barnens lärande. Jag anser att mina frågeställningar har blivit besvarande med de metoder jag har använt mig av, kvalitativa intervjuer och löpande protokoll. Det finns dock några saker som jag hade kunnat göra annorlunda i studien om jag skulle ha gjort om den.

Genomförandet av intervjuerna hade jag velat göra i ett ostört rum, vilket inte gjordes i denna studie på grund av tidsbrist och personal. Intervjuerna gjordes inne på avdelningen när både barnen sov och när de höll på att vakna. Detta var kanske inte den bästa miljön att intervjua på, då barnen är runt omkring och pratar och gör ljud ifrån sig, särskilt inte när man spelar in intervjun med diktafon då det kan vara svårt att höra vad den intervjuade berättar.

Det hade inte planerats i förväg vilka dagar som jag skulle komma ut och observera, utan dessa bestämdes från dag till dag. Skulle jag ha gjort om studien hade jag planerat in detta bättre, även om det inte har påverkat studien. Barnen på avdelningen kände mig sedan tidigare vilket kan vara till en fördel, men i detta fall var det både en fördel och en nackdel. Fördelen var att barnen kände mig och inte var rädda för mig. Det som både kan vara nackdel och fördel var att när jag satt och observerade och skrev det löpande protokollet kom barnen kom fram till mig och ville ha hjälp med leksaker eller ville bara samspela med mig och visa leksakerna. Något barn drog i pennan när jag skrev. Efter ett tag kom jag på att det var bättre att stå upp och skriva det löpande protokollet och då märktes att man inte var lika intresserad för barnen och jag kunde då skriva ostört. Löpande protokoll som metod i sig fungerade bra, för att få svar på frågeställningarna. Hade jag valt att observera med metoden videofilmning kanske barnen hade blivit lika nyfikna på vad jag gjort som när jag nu använde mig av löpande protokollet. Men om studien skulle ha gjorts om skulle jag nog både använt mig av löpande protokoll och videofilmning, för att komplettera varandra. Det som man också hade kunnat göra annorlunda är att vara på avdelningen några dagar innan och förbereda barnen genom att sitta i ett hörn och skriva så att barnen blir vana vid att man skriver så att de sedan

inte kommer fram och tittar eller ger saker. Samma sak gäller med videofilmning att man är ute och videofilmar några dagar innan man ska på börja studien. Men allt har gått bra ändå. Under studien gång har jag kommit fram till att det finns mycket forskning kring hur barn samspelar med varandra och med andra människor. Men jag har inte hittat några studier som handlar om hur pedagogerna arbetar för att främja barnens samspel. När jag har analyserat kring hur barn samspelar med barn i samma ålder och med pedagogerna har detta blivit som en bekräftelse på den tidigare forskningen. Det som gör min studie unik är att jag har kommit med ett bidrag inom forskningsområdet hur pedagogerna främjar barnens samspel i sitt arbete. Jag har sett pedagogerna främja barnens samspel på olika sätt i observationerna som har gjorts, pedagogerna har även berättat i intervjuerna hur de arbetar för att främja barnens samspel.

En del intressanta frågor har väckts under arbetets gång, som skulle kunna vara lämpliga för vidare studier eller forskning. Dels skulle det vara intressant att fokusera på barn i denna ålder som är sena i sin utveckling och se hur det påverkar deras samspel med andra barn. Det skulle också vara intressant att se om det finns skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller samspel – tar barn oftare kontakt med barn av samma kön? En annan intressant aspekt är att alla barn inte börjar i förskolan vid tidig ålder, utan är hemma betydligt längre. Det vore intressant att studera hur deras utveckling vad det gäller samspel med andra barn och hur det ser ut och hur de utvecklas när de väl börjar i förskolan.

5. Referenslista

Brodin, Marianne och Hylander, Ingrid (2005). Att bli sig själv. Daniel Sterns teori i

förskolans vardag. Stockholm: Liber AB.

Granberg, Ann (2004). Småbarnslek – en livsnödvändighet. Stockholm: Liber AB.

Johansson, Bo och Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen.

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlaget i Uppsala AB.

Johansson, Eva (2007). Små barns etik. Stockholm: Liber AB.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB. Lindahl, Marita (1998). Lärande småbarn. Lund: Studentlitteratur.

Lökken, Gunvor (2008). Toddlarkultur. Om ett- och tvååringars sociala umgänge i förskolan. Polen: Studentlitteratur.

Michélsen, Elin (2004). Kamratsamspel på småbarnsavdelningar. Stockholm: Pedagogiska institutionen.

Niss, Gunilla och Söderström, Anna-Karin (1996). Små barn i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Patel, Runa och Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Rubinstein Reich, Lena och Wesén, Bodil (1986). Observera mera!. Lund: Studentlitteratur. Stern, Daniel (2003). Spädbarnets interpersonella värld. Ett psykoanalytiskt och

utvecklingspsykologiskt perspektiv. Falköping: Natur och Kultur.

Sträng, Monika H och Persson, Siv (2003). Små barns stigar i omvärlden. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan. Lpfö 98. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB.