Jag tycker mig ha uppnått syftet med detta arbete i och med att jag har ökat min förståelse för ungdomar och deras förhållande till musik. På många sätt har jag blivit förvånad och mina föreställningar har visat sig inte stämma på några punkter medan det på andra vis även varit som jag föreställt mig. Att musik inte är en markör för identitet, utan att klädstilen verkar ha tagit över den rollen var till en början en stor överraskning. Ju mer jag analyserat och försökt förstå mig på de svar som kommit ur intervjuerna, kopplat till litteraturen, så har en insikt infunnit sig i hur ungdomar fungerar i dagens samhälle. Betydelsen av musikgenrer verkar inte heller vara så stor som jag hade föreställt mig, varken för individen eller i ett gruppskapande. Så på min huvudfråga, om ungdomar skapar sin identitet genom musikgenrer, måste svaret bli nej. Musik är en del av deras identitet, men uppdelningen mellan genrer är det inte. Musik är inte ett verktyg att visa för andra vem man är, det är istället ett väldigt individuellt och personligt verktyg för att må bra – vare sig det är i situationer när man behöver tröst eller när man är väldigt glad. Musiken verkar ha stor betydelse för att ungdomarna ska kunna sätta ord på känslor. Det är alltså något långt mer personligt än vad jag hade föreställt mig. Istället fungerar klädstilen som en yttre markör av vem man är och hur man vill bli uppfattad. Klädstilen blir det yttersta beviset på att du har förstått dig själv i relation till resten av samhället. Kanske är detta kopplat till att alla de val som ungdomar ställs inför när de formar sina jag, tycks skapa en försiktighet och vaksamhet i prövandet av olika identiteter.
Grupptillhörigheter finns, men är inte baserade på vilken musik man lyssnar på. Istället är det klädstil eller bara stil, vilken kan vara baserad på klass, som är avgörande för vilka man väljer att alliera sig med.
Jag hade även innan detta arbete en föreställning om att ungdomar känner ett behov av att ofta lyssna på musik, detta även på lektionstid. Självklart måste det finnas tillfällen då det inte är passande att ha musik i öronen, men att förbjuda det helt ser jag ingen vinning med. Ungdomar verkar både bli stärkta och tryggare i att få ha sin musik med sig och det är något som jag anser behövs i skolan – starka och trygga elever. Om musiken då hjälper vissa elever med detta, så har min föreställning gått ifrån att musik i öronen kan vara acceptabelt till att faktiskt vara något positivt som jag kan uppmuntra.
Min förhoppning när jag började med detta examensarbete var att kunna ha ytterligare ett fokus; musikundervisning. Genom arbetes gång har jag dock behövt begränsa mig och har därför valt att ta bort den delen. I ett fortsatt arbete hade det dock varit intressant att koppla mina
insikter inom ungdomars identitetsskapande genom musik till den musikundervisning de får i skolan och hur de skulle kunna verka tillsammans.
I stort anser jag mig ha utvecklat en större förståelse för mina medmänniskor – mina framtida elever. Jag har fått se hur komplex och svårtolkad deras värld kan vara och framförallt hur föränderlig den är. Med dessa kunskaper har jag även insett hur jag aldrig kommer vara fullärd, hur jag alltid kommer behöva uppdatera och ändra min syn på ungdomar och deras verklighet.
Referenser
Axén, Mattias (2010). Från Elvis till Emo: ungdomskulturer 1950-2010. Lund: BTJ förlag Backman, Jarl (2008). Rapporter och uppsatser. 2., uppdaterade [och utök.]. uppl. Lund: Studentlitteratur
Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. 2., [rev. och utvidgade] uppl. Stockholm: Runa
Bryman, Alan (2004). Social research methods. 2. ed. Oxford: Oxford University Press Chaib, Mohamed (red.) (1993). Drömmar och strömmar: om att tolka ungdomars värld. Göteborg: Daidalos i samarbete med Centrum för barn- och ungdomsvetenskap
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Ericsson, Claes & Lindgren, Monica (red.) (2011). Perspektiv på populärmusik och skola. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Erikson, Erik H. (1977[1969]). Ungdomens identitetskriser. 1. uppl., 3. tr. Stockholm: Natur och kultur
Fornäs, Johan, Lindberg, Ulf & Sernhede, Ove (1988). Under rocken: musikens roll i tre unga
band. Stockholm: Symposion
Georgii-Hemming, Eva & Kvarnhall, Victor (2011) Youtube som musikalisk erfarenhet, i
Perspektiv på populärmusik och skola. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Hultqvist, Kenneth (1993). Ungdom som praktik och nutidshistoria – om ungdomsforskning genom Michel Foucaults glasögon, i Drömmar och strömmar: om att tolka ungdomars värld. Göteborg: Daidalos i samarbete med Centrum för barn- och ungdomsvetenskap
Källström, Per (1991). Identitet och livsstil, i Att förstå ungdom: identitet och mening i en
föränderlig värld. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion
Norell, Margareta & Löfgren, Anders (red.) (1991). Att förstå ungdom: identitet och mening i en
föränderlig värld. Stockholm: B. Östlings bokförl. Symposion
Scheid, Manfred (2011). Egologo – identitet och musik, i Perspektiv på populärmusik och skola. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Sernhede, Ove (2006). Ungdom och kulturens omvandlingar: åtta essäer om modernitet, ungas
Shih, Clara Chung-wai (2009). The Facebook era: tapping online social networks to build better
products, reach new audiences, and sell more stuff. Boston: Prentice Hall
Söderman, Johan (2007). Rap(p) i käften: hiphopmusikers konstnärliga och pedagogiska
strategier. Diss. (sammanfattning) Lund : Lunds universitet, 2007
Werner, Ann (2009). Smittsamt: en kulturstudie av musikbruk bland tonårstjejer. Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2009
Wulff, Helena (1993). Ungdomskultur: sub-, del-, mot-, mikro-, huvud-, i Drömmar och strömmar: om att tolka ungdomars värld. Göteborg: Daidalos i samarbete med Centrum för
barn- och ungdomsvetenskap
Ziehe, Thomas (1986). Inför avmystifieringen av världen. Ungdom och kulturell modernisering i Löfgren, Mikael, Molander, Anders & Arvidsson, Mats (red.) Postmoderna tider. Stockholm: Norstedt