Mitt syfte med denna undersökning var att beskriva hur den som drabbas av arbetslöshet upplever sin situation och hur man kan förklara dessa varierande upplevelser. Mitt delsyfte var också att ta reda på vad arbetslösa gör för att hantera sin situation. Jag använde mig därför av frågeställningarna:
Hur upplever arbetslösa sin situation och hur kan man förklara dessa
upplevelser? Jag använde mig också av en underfrågeställning och denna var; Vad gör arbetslösa för att hantera sin situation?
Mina resultat har visat att den som är arbetslös riskerar att bli utsatt för faktorer som bidrar till upplevelser av mindervärdeskänsla och av utanförskap och isolering. Dessa varierande upplevelser kan förklaras av att det sker en stigmaprocess av omgivning och institutioner i samhället, som kan påverka människors mindervärdeskänsla, men som även kan leda till en känsla av utanförskap. Hur arbetslöshet upplevs kan även förklaras av att människan har ett behov av att känna sig behövd och av att vara någon, och mina resultat har visat att dessa känslor försvinner vid arbetslöshet. Det som även var
oerhört kännetecknande i mina fall och som jag vill lyfta fram, var att man kan förklara variationer av upplevelser utifrån om du ser på arbetet ur en ekonomisk dimension, eller ur en social dimension. Mina resultat visar att
individens värdering av ett arbete, ur ett socialt eller ekonomiskt perspektiv, är mycket avgörande för hur arbetslöshet upplevs. Dessa två dimensioner av ett arbete genomsyrade mer eller mindre samtliga mina teman och i mina sista två teman, kunde man se tydliga beskrivningar av dessa två dimensioners betydelse för människan. Rantakeisus faktorer socialt stöd och den
ekonomiska situationen visade sig således vara mycket användbara verktyg för att kunna förklara mina intervjupersoners olika upplevelser av arbetslöshet. Mina intervjupersoners upplevelser kan också förklaras utifrån Jahodas
deprivationsteori, då resultaten visar att det är svårt att hitta en annan aktivitet som kan ge individen tillgång till de latenta funktionerna som är viktiga för människans välbefinnande. Mina intervjupersoner har inte lyckats fylla dessa funktioner via en annan aktivitet och deras berättelser visar att människan inte heller vill få dessa funktioner via någon annan sysselsättning. Flertalet beskriver hur de vill att ett arbete fyller dessa funktioner. Mina
intervjupersoner vill jobba, av personliga skäl, men även för att det är det man skall göra. Normen av att människan skall ha ett arbete i dagens samhälle lyser starkt igenom i mina intervjupersoners berättelser. Jag tycker därför att mina resultat stöder Jahodas teori, då mina resultat visar att dessa funktioner är centrerade till ett lönearbete och de visar också att det är via arbetet, som människan är van att få tillgång till dessa funktioner. I dagens samhälle är lönearbetet starkt förankrat och mina intervjupersoner förlorar i de tre teman som jag använder, samtliga latenta funktioner som ingår i Jahodas deprivationsteori. För dem verkar dessa vara förknippade med ett arbete.
Jag hävdar utifrån ovanstående att det finns ett flertal indikationer som visar på att arbetet har en oerhört stark norm i det moderna samhället och att denna norm kan förklara varierande upplevelser vid arbetslöshet.
Omgivningen indikerar på flera olika sätt att det inte är acceptabelt att gå hemma utan ett arbete, vilket gör att individen utsätts för oerhörda
påtryckningar som gör att det blir omöjligt att kunna se på den tid som har frigjorts från ett arbete som positiv. Detta trots att samtliga i min undersökning upplevde att de inte räckte till för familj o.s.v. när de tidigare
förvärvsarbetade. Mina resultat visar också att individen själv inte upplever att det känns okej att ägna sig åt andra aktiviteter under dagtid, för det är jobba man vill göra.
Resultaten visar även att människan vid arbetslöshet, kan få stora problem med att hantera tiden och att detta kan bero på ett flertal faktorer som exempelvis ekonomi, det sociala stödet, stigmatisering, att vi har byggt upp våra vanor efter ett arbete, passivitet, men även för att arbetet har en stark norm i samhället. Utifrån mina resultat kan dessa varierande upplevelser relateras till den enskilde individens behov av att ha ett arbete, hur individen ser på ett arbete, och av hur individen upplever att man blir bemött som arbetslös. Resultaten visar också att institutioner och dess kontroll över människan, gör att den som är arbetslös inte upplever tid på ett bra sätt. Människan känner sig inlåst för att de inte upplever att det är någon bra tid, utan de blir ständigt kontrollerade och utsätts för tvång gällande regler och ramar, vilket gör att de inte känner sig berättigade till någon fri tid
överhuvudtaget!
Även Warrs vitaminmodell visade sig vara användbar då mina resultat visade att de vitaminer som jag studerade, blev låga eller uteblev helt, för flera av de arbetslösa som jag intervjuade. Det som var kännetecknade var också att de som saknade ekonomisk trygghet och som kämpade för att få ekonomin att gå ihop varje månad, var de som förlorade flest vitaminer i Warrs
vitaminmodell. Således bekräftar mina resultat att de som förlorar flest vitaminer, är de som i högre grad, riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. I mina resultat var det de som var ensamstående med barn, och som levde med ekonomisk utsatthet, som utan tvekan förlorade flest vitaminer och som också mådde sämst. Samtliga mina intervjupersoner förlorade flera av de vitaminer som Warr hävdar är viktiga för människans välbefinnande.
Jag tycker utifrån ovanstående att det verkar finnas ett tydligt samband mellan den ekonomiska situationen och Warrs vitaminer som är viktiga för människans välbefinnande, då det i mina fall, var de som levde ekonomisk
utsatta, som förlorade flest vitaminer. Jag håller därför med Halleröd och Fryer som hävdar den ekonomiska betydelsen för hur arbetslöshet upplevs, då resultaten av mina intervjufall visar att den som värderar ett arbete ur den ekonomiska dimensionen och som därmed i hög grad behöver ett arbete för att kunna försörja sin familj, riskerar att må sämre och utsättas för en mycket högre press, jämfört med dem som har ekonomisk trygghet. Vikten av att ha tillgång till ekonomiska resurser för att inte riskera att hamna i ett utanförskap, har enligt mina resultat högsta relevans för de som är arbetslösa i dagens samhälle. Även när det gäller möjligheten till bra tid och fritid, visade sig just den ekonomiska situationen vara avgörande. Det fanns genomgående tydliga tecken på att just den ekonomiska situationen är oerhört avgörande för hur en människa mår och klarar att hantera arbetslösheten!
Resultaten visar också att det är flertalet arbetslösa och deras barn, som lever extremt utsatta och som lever med oerhört begränsade livsmöjligheter, både gällande att ha tillgång till mat hela månaden, mediciner och andra
förnödenheter. Det här gäller även i hög grad andra aspekter, så som
exempelvis aktiviteter och nöjen, som gör att man aktivt kan delta i samhället. Jag tycker att man i mina resultat kan se att de som saknar ekonomiska
resurser längtar efter en stabilare ekonomisk situation, dels för att klara av att försörja sin familj, men även för att kunna delta i samhället på ett annat sätt. Det finns hos dem som har en avsaknad av ekonomiska resurser en längtan efter att kunna göra mer saker, för att de upplever att de blir oerhört
begränsade i det sociala livet på grund av att det inte finns pengar. Det finns därför som jag ser det tänkvärda tecken på (även om de inte säger det rakt ut) att även de som värderar arbetet ur en ekonomisk dimension, strävar efter det sociala livet. De behöver ett arbete och pengar för att kunna fylla denna roll, likväl som de som värderar arbetet ur den sociala dimensionen, behöver ett arbete för att kunna fylla den sociala rollen. Jag tycker att det visar att arbetet på olika sätt, är oerhört centralt för människan och att människan med olika medel strävar efter att vara en social varelse.
Det som jag också skulle vilja lyfta fram av mina resultat, och som skulle kunna användas för en framtida undersökning, är familjeperspektivet av
arbetslöshet. Min undersökning har visat att det i hög grad inte bara är den arbetslösa själv som drabbas av sanktioner och problem på grund av sin situation, utan det är även barnen som kan riskera att få en avvikande livsstil på grund av ekonomisk utsatthet, eller andra orsaker som arbetslöshet
påverkar till. Mina resultat har visat att det finns en stark oro bland arbetslösa på grund av den förändring som skett av arbetslöshetsförsäkringen under 2007. De tvingas att hantera ytterligare sanktioner gällande ekonomin, vilket i
vissa fall kan innebära att de snart kommer att behöva försörja sig på socialbidrag, då en heltids a-kasseersättning inte längre räcker till för försörjning.
Mina intervjupersoner beskriver också en oerhörd stress och uppgivenhet över de krav som ställs på dem gällande att de skall vara beredda att söka och ta arbeten över hela Sverige, om de skall ha rätt till a-kassa. Som jag ser det är denna aspekt mycket intressant, dock skrämmande, eftersom familjer riskerar att splittras vilket gör att barnen då inte har möjlighet till umgänge med två föräldrar. Flera av mina intervjupersoner beskriver en oerhörd rädsla för att det här ska behöva hända och för att de ska behöva utsätta sina barn för det här. Är det meningen att barnen ska behöva förlora tillgången till en förälder för att den ena råkar bli arbetslös? Flertalet beskriver det här kravet som helt omänskligt då de inte vill tvingas bort från sin hemort, sin familj och sina barn, och för dem som är separerade med gemensam vårdnad ställs
ytterligheterna på sin spets då de antingen skall tvingas att lämna kvar sina barn på orten hos den andra föräldern, eller ta med dem till en ny ort och beröva dem tillgången till den andra föräldern. Föraktet mot dessa krav är högt och det finns en stor oro hos mina intervjupersoner som behöver a-kassa, för att de skall bli avstängda från a-kassan för att de inte vill, eller kan, leva upp till de hårda krav som ställs på individen.
Jag tycker att de här kraven känns helt absurda, då det trots allt borde vara värt något att en förälder skall kunna få vara en del av sina barns vardag. De som jag har intervjuat vill verkligen jobba och är beredda att ta vilket arbete som helst inom pendelavstånd, men frågan är till vilket pris? Kanske går gränsen vid att man ofrivilligt skall tvingas bort från barn och familj till en helt annan ort, vilket skulle innebära att du inte kan ha ett kontinuerligt umgänge med dina barn. Jag kan mycket väl förstå att detta skapar en stark oro bland arbetslösa, som garanterat överförs på barnen och hur skulle inte barnen bli drabbade om en förälder tvingas leva upp till dessa krav? Det kan ju finnas flera olika omständigheter inom familjen, som vid exempelvis gemensam vårdnad, som gör att det inte går att möta staten i dessa krav. Skall du då inte ha rätt till a-kassa på grund av det, även om du tidigare har jobbat
heltid? Så vidare inte barnen skall utsättas för att gå i olika skolor på olika orter varannan vecka, eller lämnas bort till den andra föräldern som bor kvar på orten, även om umgänget inte tidigare har fungerat, så verkar dessa krav som mina intervjupersoner har berättat, vara svåra att kunna leva upp till i verkligheten. Och vad skulle inte hända med de som är ensamstående med barn om de blir avstängda från a-kassan på grund av att de inte vill eller kan gå med på dessa krav? Skulle de vara berättigade till socialbidrag då eller
skulle de tvingas bli utan inkomst till hyra, mat o.s.v. för att de inte vill flytta och splittras från sina barn? Jag tycker att det är en mycket skrämmande tanke, då vi trots allt lever i ett land som är känt att stå för välfärd, men jag kan ju inte låta bli att undra, var välfärden har tagit vägen i det här tänkandet? Tittar man avslutningsvis på de bemästringsstrategier som Lazarus och
Folkman menar används av arbetslösa, så finns det i mina resultat tecken på att mina intervjupersoner använder sig av såväl problemfokuserad som emotionell bemästring för att hantera sin situation. Arbetslösa hanterar sin situation genom att aktivt söka arbete, genom att försöka övertyga sig själva om att de inte är så dåliga, vilket skall kunna göra att de snart får ett jobb. De använder sig också av aktiviteter som att greja i hemmet, att fixa ärenden och att hämta barnen tidigt och göra saker med dem, för att skapa någon sysselsättning. Dock går det även i mina intervjufall att se tecken på att mycket av tiden utgörs av passiva aktiviteter, vilket styrker tidigare forskning om att arbetslösa får svårt att aktivera sig, och att mycket av tiden därför ägnas åt passiva aktiviteter.
Mina resultat visar även här på den ekonomiska situationen betydelse, genom att denna kan vara avgörande för hur du kan hantera din situation, då ekonomiska hanteringsresurser underlättar för du att kunna ägna dig åt andra aktiviteter. Mina intervjupersoners berättelser visar tydligt hur den som har ekonomiska resurser får helt andra möjligheter till att kunna aktivera sig själv och även barnen. Du har då möjlighet att kunna göra saker som kostar pengar och att leva på ett sätt som gör att inte barnen blir så hårt drabbade av din situation. Det går därför även i det här fallet att framhäva
familjeperspektivet av arbetslöshet som än en gång till stor del påverkas av ekonomiska resurser. Jag menar därför att de hanteringsresurser individen har tillgång till är ytterst relevanta när det gäller vad den som är arbetslös, och även dennes barn, gör, eller inte med sin tid och fritid.
Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga att de teoretiska verktyg som jag har använt mig av har fungerat bra som ett stöd för att kunna besvara mina frågeställningar och följa mitt syfte. Jag vill dock poängtera att det finns andra sociologiska teorier som också skulle kunna vara användbara som
berör de områden som jag har valt att behandla. Förslag på teorier som skulle kunna användas för en framtida undersökning inom det här området är
teorier som behandlar stämpling, avvikelser och normer då dessa skulle vara mycket användbara för de områden som jag valt att analysera. Även
Foucault skulle kunna användas då det samhälle som mina intervjupersoner upplever att de lever i, beskrivs som ett samhälle som utövar kontroll och
övervakning över individen. Det finns i mitt resultat tydliga signaler på att människan i hög grad känner sig kontrollerade och bevakade av storebror staten och dess institutioner. Denna kontroll skapar ett stort missnöje och förakt hos människan som upplever att rätten att styra över deras eget liv tas ifrån dem. Mina resultat visar tydligt att den som är arbetslös känner sig
undertryckt de regler som man konstant måste följa och de visar ett stort missnöje med att myndigheter tar ifrån dem deras rättigheter som människor. De upplever inte att de själva skall få bestämma var de vill bo, hur de vill att deras barn skall få leva o.s.v. Att det här orsakar människor ett psykiskt lidande verkar vara ett skrämmande faktum.
Att jag valde de teorier och den forskning som jag gjorde, beror dels på att jag tyckte att det var intressant att skaffa ny kunskap om arbetslöshet
specifikt, men även för att jag ville lägga min undersökning mycket
individnära, då de arbetslösas egna beskrivningar enligt tidigare forskning saknas.
6. Litteraturlista
Kvale Steinar: Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund 1997 Mäkitalo Åsa: Att hantera arbetslöshet. Arbetslivsinstitutet, Stockholm 2006 Ranrakeisu Ulla: Arbetslöshetens olika ansikten. Göteborgs Universitet, Göteborg 2002
Samuelsson Charlotte: Att göra eller inte göra. Stockholms Universitet, Stockholm 2002
Bilaga 1. Intervjuguide
Kön Ålder
Civilstånd/Antal barn Arbetslöshetstid
Sysselsättning innan arbetslöshet (arbete, studier, sjukskrivning, annat )
1. Hur skulle du beskriva att du tycker att det är att vara arbetslös?
Kan vara negativa och positiva aspekter av arbetslösheten som man kan beskriva. 2. Kan du beskriva om du tycker att arbetslösheten på något sätt har förändrat dig eller påverkat dig som person?
3. Upplever du själv att du kan påverka din egen livssituation och i så fall hur eller kan du beskriva hur du inte kan det? Kan du beskriva om du känner att du har kontroll över din situation och dina tankar runt det?
4. Hur tycker du att vänner, familj, ytligt bekanta eller helt nya människor du kommer i kontakt med bemöter dig i att du är arbetslös? Kan vara faktorer som stöd,
förståelse, intresse, ointresse, fördomar m.m. Pratar du mycket om din situation med andra?
5. Har du någon gång känt att någon klandrar dig för att du är arbetslös? Att någon lägger över skulden till en viss del på dig själv? Känner du någon gång att du skäms för att du är arbetslös?
6. Hur skulle du beskriva vad den största skillnaden är mellan att jobba och vara arbetslös för dig? Största förändringen?
7. Kan du beskriva om det finns några känslor som är extra jobbiga att hantera nu när du är arbetslös? (som har med din nuvarande situation att göra).
8. Tycker du att arbetslösheten har påverkat hur du ”ser på dig själv”? Kan du beskriva?
9. Tycker du att du känner en ”mening” i vardagen? Något meningsfullt att göra på dagarna? Intresse? Aktivitet?
10. Kan du beskriva hur du ser på tid och fritid nu jämfört med när du har haft jobb? Känslor av tidsstruktur? Skäl till att du känner som du gör? Hur uppfattar du själv de här förändringarna?
11. Kan du beskriva vad du gör en helt vanlig veckodag?
12. Kan du beskriva om och hur din fritid har påverkats av att vara arbetslös? Börjat med några nya aktiviteter? Slutat med några? Övriga förändringar? Varför?
13. Hur skulle du beskriva att arbetslösheten har påverkat ditt sätt att leva? Har det påverkat? I så fall hur? Nya vanor, ovanor m.m. Umgås du mer med vänner, familj och bekanta nu när du är arbetslös, eller kanske mindre?
14. Hur skulle du beskriva att den ekonomiska biten har påverkat dig i din situation? Förändringar? Konsekvenser? Tankar? Känslor? Påverkan på fritid? Socialt umgänge? Hälsa?
15. Känner du ofta att det är saker du behöver avstå ifrån i brist på pengar? Kan du beskriva känslan i det i så fall? Stress och frustration? Oro?
16. Då det skedde en förändring av arbetslöshetsförsäkringen under 2006/2007, vilket exempelvis innebär sänkt a-kasseersättning, förändrade regler i
arbetslöshetsförsäkringen, att studerandevillkoret upphörde, och att det tillkom andra ”åtstramande” förändringar gällande arbetslösas villkor, kan man anta att detta kommer få olika konsekvenser för arbetslösa. Kan du beskriva hur du känner för det här? Har du på något sätt berörts av denna förändring? Tankar? Funderingar runt denna förändring?
17. Kan du beskriva hur viktigt ett arbete är för dig och varför? Största drivkraften för dig till att jobba?
18. Tycker du att din situation gör att du på något sätt känner dig ”utanför”?