Karlstads universitet 651 88 Karlstad Fakultet
Marina Tallberg
Individens upplevelser av arbetslöshet
En kvalitativ studie som behandlar hur arbetslösa upplever och hanterar
sin situation och hur dessa upplevelser kan förklaras.
The individual´s experiences of unemployment
A qualitative studie of how the unemployed experience and manage their
situation and how these experiences can be explained.
Sociologi
C-uppsats
Datum/Termin: 2008-01-18 Handledare: Stefan Karlsson Examinator: Gunilla Lönnbring
Sammanfattning
Mitt syfte med denna undersökning har varit att ta reda på hur arbetslösa kvinnor i åldersintervallet 30-45 år, upplever och hanterar sin situation och hur man kan förklara dessa upplevelser. Att jag valde denna grupp beror dels på att tidigare undersökningar har dominerats av män, men också på att det är en åldergrupp som ofta upplever brist på tid då de förvärvsarbetar. Jag har valt att göra en individnära undersökning där intervjupersonernas egna berättelser utgör grunden för analys och anledningen till det är att det till större del är kvantitativa undersökningar som tidigare har gjorts. Jag tyckte därför att det kunde vara intressant att framhäva de arbetslösas egna röster och därmed belysa de arbetslösas egna beskrivningar av sin situation.
Mina resultat visar att arbetslöshet är ett komplext fenomen som innebär en mängd problem som individen måste hantera. De arbetslösa som jag har intervjuat upplever att de ständigt blir bemötta på ett sätt av institutioner och omgivning, vilket påverkar till mindervärdeskänsla. I min analys och resultatdel resonerar jag därför om hur olika upplevelser av mindervärde kan förklaras. Mina resultat visar också att den som är arbetslös, och även dennes familj, på olika sätt, riskerar att hamna i utanförskap vilket kan påverka till att de känner sig isolerade från omgivningen. Utanförskap kan upplevas i olika former och mitt resultat visar att ekonomiska resurser är avgörande för hur utanförskapet upplevs och jag valde därför att föra ett resonemang om dessa upplevelser i ett eget tema.
Som verktyg för att kunna förklara mina intervjupersoners upplevelser, har jag dels använt mig av tidigare relevant forskning och jag har även använt mig av Jahodas deprivationsteori och Warrs vitaminmodell, då min tanke har varit att dessa teorier kan vara ett hjälpmedel för att kunna förklara olika
upplevelser av arbetslöshet. Det som också har varit kännetecknande i mina fall, är att upplevelser vid arbetslöshet ser olika ut, beroende på om du
värderar arbetet ur en social dimension, eller ur en ekonomisk dimension. Jag hävdar utifrån mina resultat, att dessa två dimensioner innebär olika faktorer för individen och bristen av ekonomiska resurser och att leva i ekonomisk otrygghet, innebär som jag ser det, en ännu större risk gällande att
människans hälsa påverkas negativt vid arbetslöshet.
upplever en mängd olika problem med tid och tidsstruktur och jag valde därför att föra ett resonemang om detta i ett avslutande tema. Det visade sig även att arbetslösa under dagtid använder sig av olika bemästringsstrategier, som fungerar som olika sätt för att hantera den arbetslösa situationen. Som stöd för att kunna föra ett resonemang om dessa, har jag använt mig av Lazarus och Folkman teori om problemfokuserade och emotionellt
fokuserade bemästringsstrategier. Även här går det att se tydliga skillnader i möjligheter, beroende på individens tillgång av ekonomiska resurser. Även i detta tema har jag använt mig av tidigare forskning och Jahodas
Innehållsförteckning
1. Bakgrund och syfte
……… ….. 5 Bakgrund ……… ……… 5 Förändringar av arbetslöshetsförsäkringen……… 5-6
Syfte och frågeställningar
……….. 6-7 Arbetets disposition
……….. 7
2. Centrala begrepp, tidigare forskning och teoretiska perspektiv ……….. 8
Begreppen arbetslöshet och hälsa
……… 8
Tidigare forskning om faktorer som kan påverka till hur arbetslöshet upplevs ……….. 9-10
Socialt
Den ekonomiska situationen………. 10-11 Stigmatisering……… ……….. 11-12 Deprivationsteorin ……….. 12 Vitaminmodellen ……… ….. 13-14
Tidigare forskning om arbetslösas tid och fritid och begreppet coping ………. 15 Bemästringsstrategier ……….. 16 3. Metod ……… ………17 Etiska aspekter……… ……….. 18
Kort presentation av intervjupersonerna
……….. 19 Analytiska kategorier ……… 19 Reliabilitet ……… ……… 20 Validitet ……… ………. 20 Analysförfarande ……… … 20 Generaliserbarhet ………. 21
4. Analys och resultat
Inledning av analys och resultat
………. 21 Analys och resultat av tema 1 Mindervärdeskänsla
………. 22-27
Analys och resultat av tema 2 Upplevelser av isolering och utanförskap ………. 27-37
Analys och resultat av tema 3 Upplevelser av tid och fritid ……… 37-44
5. Diskussion och slutsatser
………. 44-49 6. Litteraturlista ……… ……… 50 Bilaga: Intervjuguide……… ……….. 51-52
1. Bakgrund och syfte
Studier av arbetslöshet visar att det finns skilda reaktionsmönster hos dem som drabbas av arbetslöshet. Det som forskningen tydligt visar är att risken för att drabbas av ohälsa och ett sämre välbefinnande, är mycket större vid
arbetslöshet, jämfört med om individen har ett arbete. Det finns flera
forskningsområden som ligger inom begreppet hälsa och välbefinnande, till exempel upplevelser av skam och stolthet, av kontroll och makt, av
handlingsförlamning, av socialt stöd, av mindervärdeskänsla och upplevelser av den ekonomiska situationen, för att nämna några exempel.
Tidigare forskning har även behandlat hur de som drabbas av arbetslöshet använder sig av olika bemästringsstrategier d.v.s. att arbetslösa använder sig av olika sätt för att hantera sin situation. Ett arbete är en viktig del av
Min undersökning kommer inte att behandla arbetslösas hälsa konkret, men då jag kommer att använda mig av teman som ligger inom
forskningsområdet, känns det relevant att nämna ovanstående. Under senare år har just den ekonomiska situationen för arbetslösa behandlats i forskning i större utsträckning än tidigare, då det moderna samhället i dag
kännetecknas av masskonsumtion. Detta i kombination med att det under juli 2007, skedde förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, som gör att den som är arbetslös ekonomiskt utsätts för ytterligare sanktioner, gjorde att jag kände att det var intressant att genomföra en undersökning om detta just nu. De som redan har varit en utsatt grupp i samhället kommer därmed att hamna i en ännu mer utsatt situation ekonomiskt, men även i form av hårdnade krav som ställs på individen för att hon eller han skall ha rätt till a-kasseersättning. Då samtliga i min undersökning erhåller a-kassa tycker jag att det är relevant att nämna de förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som kan komma att beröra dem. Jag kommer nu därför att redogöra för de viktigaste
förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen som kan komma att beröra mina intervjupersoner.
Förändringar av arbetslöshetsförsäkringen
Dels så har den förhöjda dagpenningen som arbetslösa tidigare kunde få de 100 första ersättningsdagarna tagits bort, så den högsta dagpenningen är 680 kr per dag, oavsett vad du tidigare tjänat.
Ersättningsperioden är nu 300 dagar för den som inte har barn och för den som är förälder till barn under 18 år, är ersättningsperioden 450 dagar. Det har även skett en procentuell sänkning av a-kasseersättningen. Dag 1-200 i
ersättningsperioden betalas ersättning ut med 80 procent av dagsförtjänsten och resten av ersättningsperioden är ersättningen 70 procent av
dagsförtjänsten. Den som är förälder till barn under 18 år behåller
ersättningsnivån om 70 procent till och med dag 450 i ersättningsperioden, medan övriga som når ersättningsdag 300 får en sänkning av ersättningen till 65 procent. Denna ersättning gäller även vid aktivitetsstöd och från och med oktober 2007 räknas dagar med aktivitetsstöd som ersättningsdagar i
arbetslöshetsförsäkringen.
En annan förändring är att det ställs hårdare krav på individen när det gäller att lösa sin situation för att kunna få ett arbete. Förut kunde personer som hade yngre barn, under de första månaderna få ett begränsat sökområde på grund av familjesituationen. Dessa personer kan även i dag få dispens från krav på att flytta på sig, men det är bara under en begränsad tid och
arbete. Visar det sig således att det är svårt för dig att få ett jobb, oavsett om du är beredd att ta jobb inom olika områden och att utbildning inte är
aktuell, så hårdnar kravet på att du skall vara geografiskt rörlig även om du har barn/familj på den ort där du bor. Arbetsförmedlingen kan rapportera din begränsning i arbetssökandet till a-kassan, oavsett om begränsningen avser att individen begränsar sig till att man endast söker en viss sorts arbete, eller om det är för att individen begränsar sig i rörligheten, att man till exempel inte vill eller upplever att man kan flytta på sig. Därför kan du om du har barn, eller någon annan i hushållet som är beroende av din tillsyn, endast under en skälig övergångsperiod begränsa ditt sökområde. Detsamma gäller om du är ensamstående förälder och är beroende av stöd av någon annan på
bostadsorten för att kunna klara ett arbete.
Under denna period måste du aktivt försöka lösa situationen så att du kan söka arbete över hela landet. Om kassan meddelas om begränsning tar a-kassan sedan beslut om huruvida du då har rätt till ersättning eller inte och detta kan innebära att du blir av med din a-kasseersättning i varierande tid och därmed blir utan inkomst. Denna faktor tycker jag kan vara särskilt
intressant med tanke på att många hushåll i dag består av människor som är skilda och separerade med barn och som därför inte har så lätt att leva upp till krav på geografisk rörlighet då man vill att barnen skall ha tillgång till båda föräldrarna och att barnen skall kunna gå i en skola/dagis på en och samma ort. Du kanske inte heller vill tvingas bort från din familj och din man, utan vill få leva med dem i vardagen, vilket är en självklar rättighet för dem som har arbete.
Syfte och frågeställningar
Mitt syfte med denna undersökning är att beskriva hur den som drabbas av arbetslöshet upplever och hanterar sin situation och att förklara dessa upplevelser. Genom att använda mig av intervjupersonernas egna
berättelser hoppas jag kunna ge läsaren en större förståelse för hur den som drabbas av arbetslöshet påverkas av sin situation. Den första frågeställningen är min huvudfråga medan den andra behandlas mindre och är min
underfrågeställning.
De frågeställningar som jag har valt att utgå ifrån är:
1. Hur upplever arbetslösa sin situation och hur kan man förklara dessa upplevelser?
Arbetets disposition
Efter detta kapitel kommer jag att övergå till kapitel två som innehåller min teoretiska del i arbetet och där redogör jag för centrala begrepp, tidigare forskning och teoretiska perspektiv som är relevanta för mitt ämnesområde. Därefter kommer jag i kapitel tre att diskutera metodiska överväganden. Detta metodkapitel följs av kapitel fyra som är min analys och resultatdel. I detta avsnitt i mitt arbete för jag samman mitt empiriska material med min teoretiska del av arbetet. I denna analys och resultatdel delar jag upp mitt empiriska material i tre teman, där mina första två teman behandlar
individens upplevelser av mindervärdeskänsla och av utanförskap och isolering. Mitt tredje tema tar upp problematiken med tid och fritid vid arbetslöshet och detta tema behandlar även bemästringsstrategier. Det empiriska underlaget består i denna del till stor del av citat då jag vill framhäva de arbetslösas egna upplevelser av arbetslöshet. Mitt sista
huvudkapitel är den del då jag för en diskussion av resultatet och använder mig av slutsatser. Även här sammankopplas teori med empiri, men då även i form av att det finns inslag av egna åsikter och tankar.
Begreppen arbetslöshet och hälsa
I denna undersökning avser ”att vara utan ett arbete” att människor är utan sysselsättning i produktionen av varor och tjänster som ger lön och ersättning eller arbete som egenföretagare. Tittar man på begreppet arbetslöshet så finns det inga definitiva och accepterade gränser mellan till exempel vem som skall anses vara anställd, arbetslös eller stå utanför arbetskraften. De arbetslösa kan delas in i grupper som är mer eller mindre knutna till
arbetsmarknaden och de som är starkast knutna till arbetsmarknaden är de som arbetar deltid men som skulle vilja arbeta mer. Det finns även öppet arbetslösa som kan ta arbete direkt och arbetslösa som är sysselsatta i någon form av åtgärd. En speciell grupp av arbetslösa är de som inte längre söker något arbete eftersom de inte tror att de kommer att kunna få ett jobb, eller att de inte har de kvalifikationer som krävs för att få ett jobb (Samuelsson 2002:39).
I Statistiska Centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU) som ligger till grund för den officiella arbetsmarknadsstatistiken definieras arbetslösa utifrån tre kriterier. Dessa är att personen 1. Vill arbeta 2. Kan börja arbeta inom två veckor och 3. Har sökt arbete under de senaste fyra veckorna eller inväntar att börja ett nytt arbete inom kort. Heltidsstuderande som under själva
mätveckan inte studerat och som uppfyller dessa tre villkor, klassificeras dock inte som arbetslösa i AKU, utan som tillhörande ej i arbetskraften. Sökkriteriet innebär att personer som vill ha ett arbete och som kan ta ett arbete direkt, men som däremot inte söker arbete, inte klassificeras som arbetslösa. Att heltidsstuderande inte kan klassificeras som arbetslösa i AKU under till exempel sommarmånaderna när de inte studerar, innebär att denna ”grupp”
kamoufleras, då det är många studenter som vill ha ett arbete i stället för studier och som även kan förvärvsarbeta ett antal månader varje år. Detta är en av anledningarna till att skillnaden mellan andelen arbetslösa i AKU och i Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) sökandestatistik är som störst under
sommarmånaderna. Enligt AMS sökandestatistik räknas arbetslösa som de personer som är utan arbete och som kan ta arbete direkt (Samuelsson 2002:39f). Mina intervjupersoner är samtliga inskrivna hos arbetsförmedlingen och uppfyller dessa tre kriterier som ovan nämndes, vilket gör att dessa personer ingår i den officiella arbetsmarknadsstatistiken.
Jag vill även nämna begreppet hälsa, då jag i mina teman kommer att använda mig av aspekter som ligger inom området för begreppet hälsa,
undersökning. Hälsa kan studeras ur ett biomedicinskt perspektiv, men även ur ett samhällsorienterat perspektiv inom humanistisk forskning. Det sistnämnda perspektivet om hälsa utgår från individens egna erfarenheter av hälsa och sammanhänger med deras möjligheter att fungera och klara vardagslivet. Även om en person ser ut som hälsan själv finns det inga exakta mått på vad som är dålig och god hälsa då detta är en subjektiv upplevelse och det är därför svårt att veta hur andra mår (Rantakeisu 2002:31f). Däremot kan vi lättare bedöma den egna hälsan eftersom vi använder en mer eller mindre omedveten, konstant granskningsprocess av oss själva, och den som kan bedöma en individs hälsa och ohälsa, är därför han eller hon själv (Rantakeisu 2002:33). Det som jag därför kommer att använda mig av är hur individen själv beskriver sina upplevelser av hälsa och psykisk ohälsa, då mina teman ligger inom det här området. Inom arbetslöshetsforskningen betecknas subjektiva mätningar av välbefinnande, självkänsla, sociala funktioner o.s.v. som mätningar av hälsa och psykisk ohälsa, eftersom dessa känslor kan ses som en brist av välbefinnande. Därför kan även faktorer som oro, osäkerhet, sömnsvårigheter, nedstämdhet, passivitet m.m. diskuteras i samband med att man diskuterar hälsa, psykisk ohälsa och välbefinnande (Rantakeisu 2002:33).
Tidigare forskning om faktorer som kan påverka till hur arbetslöshet upplevs
Hög arbetslöshet ses i många Europeiska länder, som ett av de största
samhällsproblemen eftersom det innebär höga kostnader, både för samhället och för individen som drabbas. En tendens är att det under lågkonjunktur framstår mer som ett samhällsproblem, medan det under högkonjunktur framställs mer som ett individuellt problem. Men för individen som drabbas är det många gånger ett ofrivilligt dilemma som innebär problem för individen. Att månad efter månad behöva stå till arbetsmarknadens förfogande men inte vara efterfrågad, känns för många människor nervärderande och som ett hån (Rantakeisu 2002:57f).
Utifrån tidigare forskning finns det ett omfattande stöd för att arbetslöshet innebär en större risk för att individen skall drabbas av psykiska besvär och ohälsa, jämfört med den som förvärvsarbetar. Forskare har studerat hur faktorer som isolering, ensamhet, sjunkande aktivitetsnivå, försämrad
kvinnor som blev uppsagda inom vården 1993 i Landstinget i Värmland. Vid frågor om i fall arbetslösheten inneburit förändringar för hälsa och
välbefinnande, visade resultatet att påverkan var i negativ riktning, mer än i positiv. Liknade resultat redovisas också exempelvis bland uppsagda
järnvägsarbetare i en studie av Starrin och Lundberg 1993. Detta är bara ett par exempel på de många studier som har genomförts, vilket har bidragit till en ganska entydig negativ bild av arbetslösas situation (Rantakeisu 2002:49f). Anledningen till att jag kort vill nämna denna forskning är att den känns relevant för mig eftersom jag i min analys, kommer att använda mig av teman som ligger inom området av hälsa och välbefinnande.
Det känns också aktuellt för min undersökning att redogöra för några av de faktorer som påverkar sambandet mellan arbetslöshet och hälsa d.v.s. som påverkar till vilka effekter arbetslösheten får för individen, då dessa kan vara en hjälp för att kunna förklara de variationer som finns av upplevelser vid arbetslöshet. Rantakeisu menar att faktorer som ålder, kön, social klass, socialt stöd, ekonomiska resurser, grad av aktivitet, individens värdering av arbete, arbetslöshetens varaktighet m.m. påverkar till hur arbetslösheten upplevs och hon menar att dessa faktorer kan användas som förklaringsverktyg när det gäller variationer av hur arbetslösheten upplevs (Rantakeisu 2002:51). De faktorer som jag har valt att beakta i min undersökning och som jag nu kort kommer att redogöra för är faktorerna socialt stöd, ekonomiska resurser, grad av aktivitet och individens värdering av ett arbete, för att de om dessa kan förklara mina intervjupersoners upplevelser.
Socialt stöd
arbetande, rapporterade bristande socialt stöd. Det sociala stödet kan även innefatta det stöd som man upplever att man får via arbetskamrater, med förutsättningen att relationerna till arbetskamraterna är goda (Rantakeisu
2002:57).
Den ekonomiska situationen
Gällande den andra faktorn, den ekonomiska situationen så menar Rantakeisu, liksom flera andra forskare, att det är en faktor som i hög grad, differentierar arbetslösas hälsa. Under 1990-talet kom arbetslöshetsforskningen i högre grad än tidigare att intressera sig för privatekonomins betydelse för arbetslöshetens negativa hälsoeffekter. Vikten av att ha ekonomiska resurser för att aktivt kunna delta i samhället är av yttersta relevans i dagens samhälle som präglas av masskonsumtion. Rantakeisu, liksom forskaren Halleröd
poängterar att det inte går att bortse ifrån att ekonomiska resurser bör sättas i relation till den allmänna livsstilen och relativ fattigdom eller ekonomisk
utsatthet bör ses som en påtvingad avvikelse från en allmän livsstil.
Omfattande forskning har visat att arbetslösas risk att drabbas av ohälsa, ökar ju sämre de ekonomiska resurserna är eller upplevs. Denna faktor känns också väldigt aktuell eftersom arbetslösa nu på grund av regelförändringarna
kommer att ha ännu mindre pengar än tidigare på grund av lägre a-kasseersättning.
Fryer är även han en forskare som har undersökt hur den ekonomiska
situationen påverkar arbetslösa och deras hälsa. Han menar att påtvingade ekonomiska restriktioner och osäkerhet inför det framtida, kan göra det omöjligt för människor att ha kontroll över och kunna planera den egna livssituationen. Det här kan innebära att drömmar och planer totalt läggs på hyllan och att dagen bara tas som den kommer för att fokus ligger på hur månadens räkningar skall kunna betalas. En ekonomisk försörjning och
grundtrygghet i någon form, är enligt Fryer avgörande för att människor skall kunna ha en tillfredsställande livssituation. I en svensk studie som gjordes 2000 av Strandh, prövades giltigheten av dessa antaganden, d.v.s. vad den
ekonomiska situationen, och i vilken utsträckning individen kan förutse vad som väntade i framtiden, hade för effekter på välbefinnandet. Denna
undersökning gav stöd för teorin och visade också att arbetslösa som har det svårt att klara sin situation ekonomiskt och som saknar kontantmarginal, mår markant sämre psykiskt än de som har kontantmarginal .
Tittar man avslutningsvis på Rantakeisus faktorer Individens värdering av ett arbete och grad av aktivitet menar Rantakeisu att de är faktorer som
betonar arbetets betydelse för ekonomins skull, medan andra värderar arbetet utifrån andra aspekter. Vilken grad av aktivitet som den som är arbetslös har, påverkas av individens personlighet, men även av de
möjligheter som finns i form av ekonomiska resurser och hälsa (Rantakeisu 2002:56f). Jag kommer i min analys och resultatdel att föra ett resonemang om de faktorer som jag har redogjort för, då dessa kommer att användas som verktyg för att kunna förklara mina intervjupersoners upplevelser av
arbetslöshet.
Stigmatisering
Tittar man vidare på forskning så finns det resultat som visar att arbetslösa upplever att arbetsförmedlingen gör dem till något som man inte är, då man inte blir bemött utifrån den person som du är, utan du blir enbart klassificerad som arbetslös och dessutom som problemet arbetslös. Du blir därmed
kategoriserad efter en situation som du har hamnat i och inte efter dina egenskaper. Forskning har visat att denna bemötande process i hög grad riskerar att sänka individen då det är vanligt att människor på grund av detta, känner sig till besvär, känner sig hjälplösa, att man känner sig väldigt
avvikande, och att man själv känner sig så liten i situationen så att du själv börjar se på dig själv som ett problem. Mäkitalo menar därför att arbetslöshet i sig är stigmatiserande eftersom du börjar se på dig själv på ett sätt, som du känner att andra upplever dig. Att behöva bli bemött som kategorin arbetslös upplevs av många som nervärderande, vilket gör att du känner dig mindre värd som människa (Mäkitalo 2006:74f).
Mäkitalo menar vidare att människan som blir förvandlad till egenskapen arbetslös även blir betraktad som en avvikelse från normen vilket kan göra att människan känner sig utanför samhället. Blir man konstant bemött som ett problem som skall lösas och utsätts för sanktioner på grund av det, är det ett faktum att man börjar betrakta sig själv som ett problem. Mäkitalo menar att denna process får djupgående konsekvenser då det påverkar individens självbild, vilket även påverkar till att möjligheten att få ett arbete blir mindre. Samhällets sätt att hantera arbetslösa fungerar därmed kontraproduktivt med tanke på politiska mål som full sysselsättning som är högaktuellt i dagens samhälle. Men hon menar att det även fungerar produktivt när det gäller den goda viljans effekter, nämligen att problemet arbetslöshet reproduceras och därmed fortgår även kontrollen över de arbetslösa (Mäkitalo 2006:89).
Mäkitalo som ett tillfälligt tillstånd som drabbar individen och det är därför inte en egenskap som tillskrivs individen. Hon menar också att känslor av
maktlöshet och att uppleva att man inte kan påverka sin situation, påverkar till att människan drabbas av handlingsförlamning (Mäkitalo 2006:75).
Deprivationsteorin
Marie Jahoda är en känd forskare som i många år har ägnat sig åt
fenomenet arbetslöshet och hon hävdar att arbetslöshet, förutom fattigdom, medför en nedbrytning av människans tidsstruktur som innebär en enorm psykisk börda för den som skall hantera sin situation. Att strukturera tillvaron och planera sin tid innebär svårigheter för individen som ofta även lever i en mycket osäker tillvaro. Hon menar att passivitet innebär att de arbetslösa blir uttråkade och deprimerade för att tiden upplevs gå så sakta. Hon anser också att varierande miljöer och situationer skapar olika planer och mål för människan, vilket i sin tur skapar struktur åt handlingar och av tiden, och Jahoda hävdar att dessa delar försvinner för den som blir arbetslös (Samuelsson 2006:171). Jahoda har skapat en av de mest refererade
teorierna inom arbetslöshet som behandlar socialpsykologiska konsekvenser av arbetslöshet. Hon har sedan 1930-talet då hon var delaktig i
Marientahlstudien, drivit tesen att arbetslöshet ställer till stora problem och att den bör betraktas, framförallt för den betydelse som arbetet som social
institution har för människan.
Denna teori är känd som deprivationsteorin och enligt detta perspektiv är den arbetslöses situation mest problematisk, främst för att personen inte arbetar. Jahoda menar att arbetet i sig inte bara fyller en manifest funktion i form av pengar, utan hon betonar andra latenta funktioners betydelse. Hon menar att arbetet utöver försörjning ger människan ett antal latenta
funktioner som 1. Struktur åt vår vakna tid. 2. Erfarenheter och kontakter med människor utanför den egna familjen. 3. Mål och avsikter som är förenade med ett kollektiv. 4. Status och identitet och 5. Att arbetet ger en
regelbunden aktivitet (Rantakeisu 2002:59f).
Jahoda menar vidare att arbetslöshetens negativa effekter uppstår som en konsekvens av att arbetslösa utestängs från en institution som står för de latenta sociala funktionerna, som enligt Jahoda är centrala då de uppfyller människans socialpsykologiska behov (Rantakeisu 2002:60). Jahodas teori är viktig för att den hjälper oss att förklara varför vi vill arbeta och också för att förstå varför människan har problem att hantera arbetslöshetens
vidare på, eller har påverkats av hennes åsikter, tycker jag att denna teori utgör en viktig bakgrund i mitt arbete. Jag kommer därför i min analys och resultatdel att studera om det går att förklara mina intervjupersoners
upplevelser, utifrån dessa latenta funktioner som är viktiga för människans välbefinnande.
Vitaminmodellen
Peter Warr är den forskare som har gjort ett försök till att utveckla Jahodas funktionella modell så att större hänsyn skall kunna tas till människors olika erfarenheter av arbetslöshet och hur man skall kunna förklara dessa
variationer. Warr har utvecklat en modell som kallas för ”vitaminmodellen” som utgår från att det finns aspekter i den egna livsmiljön, oavsett om det är vid arbetslöshet eller i en annan situation, som kan påverka den psykiska hälsan hos människan. I stället för att utgå från att arbetet fyller vissa funktioner som Jahoda gjorde, har Warr formulerat nio kriterier eller ”vitaminer” som en god verksamhet eller aktivitet ska innehålla.
Warr menar att denna aktivitet skall ge möjligheter till inflytande, till att utveckla färdigheter, till att ha mål att arbeta mot, och att individen därmed skall kunna planera och fatta beslut. Att ha variation i tillvaron (att individen i miljön, inte är begränsad till ett fåtal platser samt att individen har möjlighet att utöva flera roller), och att ha kännedom och förväntningar/feedback på egna handlingar, är också relevanta ”vitaminer”. En trygg ekonomisk
situation, en fysisk trygg miljö, att ha sociala kontakter och en accepterad social position tillhör också dessa viktiga vitaminer som människan behöver ha för ett gott välbefinnande. Warr menar att samtliga nämnda kriterier påverkar hälsa på samma sätt som vitaminer påverkar fysisk hälsa och kärnan i
modellen är när ”vissa vitaminer” i miljön är låga, eller saknas, så resulterar detta i att människan får försämrad psykisk hälsa.
Enligt vitaminmodellen består psykisk hälsa av fem komponenter som är psykiskt välbefinnande, kompetens, självständighet, och strävan eller förmåga att integrera skilda aspekter av livet. Det som är intressant med denna teori är att den framhäver de aspekter som är väsentliga för människans
se om dessa kan bidra till en förklaring av mina intervjupersoners upplevelser. Detta urval återkommer jag till i inledningen av min analys och resultatdel. Vidare har forskning visat att förvärvsarbetande har bättre förutsättningar till att få tillgång till dessa vitaminer, jämfört med de som inte arbetar. I likhet med Jahoda anser därför Warr att arbete utgör en bättre grund för
välbefinnande, än arbetslöshet. Samtliga nämnda teoretiker betonar dock att det inte enbart går att dra slutsatser utifrån dessa modeller, utan de menar att det är de olika funktionerna av lönearbete, och av individens livssituation eller miljö som antas påverka välbefinnandet (Samuelsson 2006:10). Ett återkommande reslutat är dock även i det här fallet, att
arbetslöshet ger upphov till olika konsekvenser för olika personer, b.l.a. i termer av tidsstruktur, aktivitet, sociala kontakter och psykiskt välbefinnande. Studier som exempelvis har genomförts av Starrin & Larsson, har visat att det är arbetslösa som på olika sätt har tillgång till Jahodas fem latenta funktioner, som i högre grad har lyckats undvika psykisk ohälsa (Samuelsson 2006:10f).
Tidigare forskning om arbetslösas tid och fritid och begreppet Coping
Avslutningsvis skulle jag vilja gå in på ett annat perspektiv av arbetslöshet. Som jag tidigare nämnt är tid något som kan orsaka problem för den som är arbetslös och jag skulle nu vilja komma in på denna aspekt av arbetslöshet på ett mer konkret sätt. Marie Jahoda som utvecklade de fem latenta
funktionerna som ett lönearbete fyller, är skeptisk till individens förmåga till att lyckas skapa en fungerande tidsstruktur och till att kunna sysselsätta sig med meningsfulla aktiviteter utan tillgång till ett arbete. Forskning som har
genomförts under senare år har dock visat att många arbetslösa lyckas med det. Arbetslöshetsforskningen har under 1980 och 1990-talen gett ett visst stöd år Jahodas deprivationsteori, då de fem latenta funktionerna är viktiga för individens välbefinnande, men man menar att det inte är enbart arbete som tillgodoser individen med dessa. Forskarna tycker att det är viktigt att
poängtera att de som har en meningsfull sysselsättning, mycket väl kan ha tillgång till dessa funktioner (Samuelsson 2006:13).
av den frigjorda tiden för de arbetslösa. En slutsats blev därför att de
fritidsaktiviteter som Kitteröd valt att studera, inte upptar speciellt mycket tid för de arbetslösa, medan dessa aktiviteter procentuellt sett tar upp mer tid för de som arbetar. Det framkom tydligt att närmare hälften av den tid som
hade frigjorts från arbete, nu utgjordes av passiv tid. De arbetslösa ägnade sig i denna studie mest åt så kallade passiva fritidsaktiviteter som att läsa
tidningar, böcker, se på Tv, eller till att inte göra något särskilt (Samuelsson 2002:50). Flertalet forskningsrapporter visar att förändringar i livscykeln, till exempel arbetslöshet för den som tidigare arbetat, medför en mängd olika problem med just tiden. Resultat har visat att många har svårt att se på den arbetslösa tiden som fritid eftersom fritid enligt normen är den tid som
människan har utöver arbetet.
Det finns även forskning som visar att det finns flertalet orsaker till att en person inte ägnar sig åt fritidsaktiviteter vid arbetslöshet i högre grad än tidigare. Resultat som har framkommit är att det kan vara människans hälsa och välbefinnande, eller den ekonomiska situationen som ofta begränsar fritidsdeltagandet. Just ekonomiska resurser påverkar till stor del möjligheter till fritidsdeltagande. Eftersom människans psykiska hälsa vid arbetslöshet, ofta påverkas negativt, kan detta också leda till att man inte orkar eller kan ta sig för de aktiviteter som man egentligen skulle vilja. Dock har flera studier visat att arbetslösa har behov av någon form av meningsfull aktivitet, för att klara av att bekämpa den passivitet som ofta drabbar arbetslösa. Det finns även de som börjar ägna sig åt fler fritidsaktiviteter än när de jobbade och forskare hävdar att detta gynnar de arbetslösa då man ofta kan hantera
arbetslösheten bättre om man har någon meningsfull aktivitet. Man menar vidare att individens möjligheter till aktivitet, förutom ekonomiska resurser även påverkas av människans personlighet, attityd och motivation. Hur de sociala nätverken ser ut, hur individen upplever sin hälsa, vilken utbildning och status en person har, påverkar också till hur en person kan eller inte kan
hantera arbetslösheten (Samuelsson 2006:170f).
Det finns i det här sammanhanget ett begrepp som kallas ”coping” eller bemästring. Detta begrepp omfattar de sätt som individen använder sig av
påverka till att individen därmed får tillgång till flera roller (Samuelsson 2006:14). En aktiv fritid kan dock aldrig åstadkomma en ekonomisk trygghet och därmed är fritiden ändå för många, ett komplement till lönearbete.
Därför är många kritiska till att fritiden skulle kunna kompensera för förlusten av ett arbete. Fritid är för många belöningar av att arbeta och på grund av arbetslöshetens negativa konsekvenser, kan det bli svårt att ägna sig åt fritidsaktiviteter, i stället för förvärvsarbete (Samuelsson 2006:15).
Bemästringsstrategier
Bemästringsstrategier som kan användas vid arbetslöshet indelas i
problemfokuserade och emotionellt fokuserade bemästringsstrategier och dessa innebär att individen på något sätt försöker undvika, minimera, tolerera eller acceptera de påfrestande omständigheterna. Lazarus och Folkman menar att problemfokuserad bemästring innebär att individen försöker lösa problemet genom att exempelvis söka jobb, omskola sig eller engagera sig i annan aktivitet vid arbetslöshet. Att till exempel ägna sig åt hushållsarbete eller promenader, kan vara en strategi som används för att lösa att man upplever att man har för mycket tid och inte har något att göra. Det kan också vara att personen försöker förändra sig själv och sina tankar,
förväntningar och ambitioner. Emotionellt fokuserad bemästring utgörs av de handlingar och tankar som syftar till att undvika, distansera sig ifrån, eller förändra innebörden av den problematiska situationen. Denna form av bemästring behöver inte vara medveten utan det är vanligt att det finns inslag av förnekelse. Ett exempel på denna bemästring är att individen försöker se det positiva med hennes eller hans situation, vilket gör att du omdefinierar situationen som därmed får en ny innebörd. Detta kan fungera som ett sätt för att reducera problematiken. Det kan även handla om att man använder aktivitet även i det här fallet, men då framförallt i syfte för att förtränga sin situation. Att söka stöd hos vänner, inta alkohol eller droger är därför också en form av bemästring (Samuelsson 2006:16f).
Forskare menar att dessa olika bemästringsstrategier ofta används
förvärvsarbete, har ett sämre psykiskt välbefinnande. De som deltog i denna undersökning upplevde då oftare känslor som exempelvis hopplöshet,
frustration och statusförlust, jämfört med de som var aktiva. Resultatet har även visat att de som har dålig psykisk hälsa, har svårt att aktivera sig.
Resultaten visar vidare att hanteringsresurserna har oerhört stor betydelse för individens möjligheter att kunna hantera arbetslöshet. Hanteringsresurserna kan delas in i materiella, sociala och psykologiska resurser. Materiella resurser avser framförallt ekonomiska resurser, medan sociala resurser omfattar det sociala kontaktnätet som individen har tillgång till, och försöker vara en del av, som kan vara en källa för socialt stöd. Båda dessa har visat sig vara viktiga för individens möjlighet att bemästra arbetslöshet. Vidare omfattar de
psykologiska resurserna personliga egenskaper som självförtroende, förmåga att hantera stress, individens attityder och värderingar, och därför har även personlighet betydelse för val av bemästringsstrategi. En annan viktig
hanteringsresurs är individens hälsa och det är även viktigt att inte glömma bort att de som har ett starkt fritidskapital kan vara bättre rustade än de med ett svagt fritidskapital (Samuelsson 2006:18).
Jag kommer i min analys även att studera skillnader av hanteringsresurser och när jag i mitt analysmaterial hittade bemästringsstrategier som används av mina intervjupersoner, tyckte jag att denna del av arbetslösheten var intressant att behandla. Det går att urskilja bemästringsstrategier och att se hur dessa uttrycks och jag har därför valt att behandla dessa aspekter under ett eget tema som kännetecknas av upplevelser av tid och fritid. Jag kommer även att koppla samman mitt empiriska material med den forskning som har gjorts av arbetslösas tid och fritid.
3. Metod
För att kunna följa mitt syfte och besvara mina frågeställningar om hur
arbetslösa upplever och hanterar sin situation och hur man kan förklara deras upplevelser, har jag valt att göra en kvalitativ undersökning där mitt
behandla denna aspekt av arbetslösheten som gör att de arbetslösa själva får beskriva och berätta hur de uppfattar sin situation.
Förutom att beskriva deras upplevelser och visa hur de hanterar sin situation, skall jag förklara olika upplevelser vid arbetslöshet. Tidigare studier har även dominerats av hur män upplever och betraktar arbetslöshet och jag valde därför att intervjua kvinnor som drabbats av arbetslöshet. En annan anledning till att jag valde att göra kvinnors röster hörda, är att samtliga i min
undersökning, hamnar i åldersintervallet 30-45 år, vilket är en åldersgrupp som ofta upplever brist på tid när de arbetar och som ofta beskriver deras fritid som mycket stressig. Samtidigt finns det ofta i denna ålder ett stort behov av ekonomisk trygghet, eftersom många har barn och familj att försörja. Jag tyckte därför att det kändes väldigt intressant att ta reda på hur kvinnor som är i åldern 30-45 år upplever och hanterar arbetslöshet.
Mitt urval utifrån ovanstående är kvinnor i åldersintervallet 30-45 år och
samtliga i min undersökning har barn. Mina intervjupersoner har varit bekanta och bekantas bekanta, så det är med andra ord människor med anknytning till mitt sociala nätverk som har deltagit i min undersökning. Jag fick av
arbetsförmedlingen tillåtelse att besöka deras kundtjänst för att fråga
arbetslösa om de ville ställa upp i en intervju, men jag kände att det inte var ett bra alternativ då många trots allt känner sig obekväma i den miljön. Jag drog därför slutsatsen att det var bättre att försöka få tag i personer på ett annat sätt, så att de arbetslösa inte behöver känna sig utsatta och
kontrollerade för att intervjun genomförs i arbetsförmedlingens lokaler. Samtliga mina intervjupersoner erhåller a-kassa och är inskrivna hos
arbetsförmedlingen och anledningen till att jag ville ha detta urval, är att jag ville ta reda på hur de känner för de förändringar som skett av
arbetslöshetsförsäkringen. Intervjuerna var personliga i dess form då de genomfördes i intervjupersonernas egen hemmiljö, vilket jag tror kan ha bidragit till att intervjuerna blev väldigt avspända och öppna. Jag använde mig inte av bandspelare vid mina intervjuer då min första intervjuperson inte ville bli inspelad. Jag valde därför att inte göra det i följande intervjuer heller, eftersom jag inte på något sätt ville riskera att de skulle känna sig obekväma i situationen, då arbetslöshet trots allt kan vara ett känsligt ämne för den som är drabbad av det. I stället så skrev jag ner intervjuerna samtidigt som de gjordes, för att sedan renskriva mitt analysmaterial omedelbart därefter, i syfte att undvika att jag skulle glömma och förlora en massa detaljer.
Jag använde mig av en öppen och narrativ intervjuform, där
hanterar sin situation. Jag använde mig också av uppföljningsfrågor där de fick möjlighet att vidareutveckla sina åsikter och känslor. Jag hade dock en intervjuguide som jag kunde använda mig av, i fall att intervjupersonerna själva inte skulle beröra de aspekter som jag tyckte var relevanta för min undersökning. Dock behövdes inte detta i hög grad, då mina intervjupersoner på ett öppet sätt själva berättade om flera sidor av innebörden av att vara arbetslös. De kom därför själva att beröra olika känslor och upplevelser som påverkar deras hälsa och välbefinnande, den förändring som skett av
arbetslöshetsförsäkringen och upplevelser av tid och fritid. Jag försökte också tänka på att inte styra intervjun och att ge dem ett bra utrymme för att
fundera på det som sades så att de inte skulle känna att de utsattes för några påtryckningar från mig.
Etiska aspekter
Innan intervjun påbörjades informerade jag intervjupersonerna om
individskyddskravet. Jag berättade att deltagandet är helt anonymt, att de själva bara svarar på och berättar om sådant som de vill berätta om, och att de inte behövde svara på en fråga om de själva inte ville. Jag informerade också om att de hade möjlighet att avbryta när de själva ville och att det var helt frivilligt. Jag berättade även om mitt syfte med undersökningen och på vilket sätt denna undersökning skulle behandlas på universitetet. Mitt intryck är att samtliga som deltog i min undersökning, såg på mitt arbete på ett positivt sätt och jag upplevde att de gärna berättade om hur de upplever arbetslöshet. Intervjuguiden behandlade frågor som berör individens
upplevelser vid arbetslöshet på flera olika sätt. Frågorna handlade om skamkänslor, socialt stöd, ekonomi, osäkerhet, mindervärde, tid och fritid, utanförskap m.m. Efter den första intervjun ändrade jag något på min intervjuguide efter de resultat som kommit fram. Vilka teman som jag skulle välja ut för analys, bestämde jag inte förrän jag hade avslutat alla fyra
intervjuerna. På grund av anonymiteten, använder jag figurerade namn i min analys och resultatdel.
Kort presentation av intervjupersonerna
Anna är 35 år och har tre barn. Hon är sambo och har varit arbetslös i fem månader med undantag från lite extraarbete. Innan hon blev arbetslös hade hon ett heltidsarbete.
Pernilla är 36 år och har två barn. Hon är ensamstående och har varit arbetslös i sex månader. Innan hon blev arbetslös så studerade hon vid Universitet.
Veronica är 34 år och har två barn. Hon är ensamstående och har varit arbetslös i sju månader. Innan hon blev arbetslös studerade hon vid Universitetet och hade ett tillfälligt arbete.
Analytiska kategorier
I min resultat och analysdel kommer jag utifrån Kvale att använda mig av analytiska kategorier, vilket innebär att jag kommer att dela upp
presentationen av reslutat och analys i tre olika teman. Mina teman växte fram ur både empiri och teori, då det var dessa teman som var mest centrala ur mitt empiriska analysmaterial, men det var även teman som jag hittade relevant litteratur till. Samtliga teman behandlar upplevelser och hantering av arbetslösheten och hur dessa upplevelser kan förklaras. Alla temana
innehåller upplevelser som kan komma att påverka, eller påverkar individens hälsa och välbefinnande negativt. Dessa tre teman benämner jag som: Tema 1. Upplevelser av mindervärdeskänslor.
Tema 2. Upplevelser av isolering och utanförskap. Tema 3. Upplevelser av tid och fritid.
arbete. Tidigare forskning och faktorer som kan påverka till att upplevelser skiljer sig åt mellan arbetslösa, kommer att kopplas samman med mitt
empiriska analysmaterial. Teoretiska perspektiv kommer också att utgöra en bas för att kunna förklara de variationer som finns inom mina teman.
Reliabilitet
Jag anser att min undersökning har en hög reliabilitet; grad av tillförlitlighet, precision och noggrannhet. Jag har frågat mig om jag skulle kunna göra om undersökningen på samma sätt och få samma resultat, och det tror jag under förutsättning att intervjupersonerna svarat sanningsenligt. Då intervjuerna utgår från deras egna berättelser och upplevelser av arbetslöshet, fick jag uppfattningen om att intervjupersonerna berättade sanningsenligt och ärligt. De var positiva till intervjun och om något var oklart frågade de och jag svarade hur jag hade tänkt med det som jag sade, men detta uppkom endast vid enstaka tillfälle. Det fanns som jag ser det ingen anledning till att de inte skulle svara ärligt, då de inte verkade tycka att situationen var obekväm på något sätt. De upplevde inte heller något som påträngande eller för känsligt, utan de kom gärna med egna förklaringar och åsikter, för att jag skulle förstå hur de menade. Jag tror därför att jag skulle få samma
resultat igen, om jag genomförde undersökningen en gång till, på precis samma sätt.
Validitet
Gällande validitet; att undersökningen ej skall utsättas för slumpmässiga mätfel eller att det ej skall förekomma systematiska mätfel, anser jag att jag har undersökt det jag skulle undersöka och ingenting annat. Jag höll mig inom relevant ämnesområde som behandlade upplevelser och hantering av arbetslöshet. Den individnära kodningen gör att intervjupersonernas egna upplevelser och hantering av den arbetslösa situationen hamnar i fokus.
Analysförfarande
Samtliga mina intervjupersoner är inskrivna på arbetsförmedlingen och erhåller a-kassa och mina intervjupersoner kan därför riskera att drabbas av de förändringar som under 2007 skedde av arbetslöshetsförsäkringen.
individens upplevelser och hantering av arbetslöshet varierar. Detta är som jag ser det, viktigt för att det skall gå att förklara hur upplevelser av
arbetslöshet varierar mellan människor. Jag har läst mina intervjuer ett flertal gånger för att se om jag skulle upptäcka någon ny information som jag kunde ha användning av. Jag har även läst intervjuerna parallellt med
varandra för att kunna studera vilka faktorer som kan fungera som verktyg för att kunna förklara de variationer som finns. Genom att studera mitt empiriska material i relation till mitt teoretiska material, har jag därigenom fått det stöd jag behöver för att kunna förklara mina intervjupersoners upplevelser och för att kunna se vad arbetslösa gör för att hantera sin situation.
Generaliserbarhet
Jag anser inte att jag kan definiera mina resultat på resten av den arbetslösa befolkningen. Resultatet går inte att generalisera då det endast är fyra
personer som deltar i min undersökning. Jag kan därför inte hävda att resultatet står för en majoritet av den arbetslösa befolkningen, utan jag kan bara referera mina resultat till mina intervjupersoner.
4. Analys och resultat
Inledning av analys och resultat
Jag har i denna analys och resultatdel valt att göra en tematisk indelning av den forskning och de teoretiska perspektiv som jag i teoridelen redogjorde för. Detta innebär att jag i varje tema endast kommer att nämna den
forskning och de latenta funktioner som ingår i Jahodas deprivationsteori, som känns relevanta för det enskilda temat. Detta gäller även de vitaminer som ingår i Warrs vitaminmodell, då även dessa kommer att relateras till det som mina intervjupersoner berättar om i varje enskilt tema.
Marie Jahoda som har byggt upp deprivationsteorin, menar som jag
människan behöver uppleva en känsla av status och identitet samt att arbetet behöver ge människan en regelbunden aktivitet.
Som jag även redogjorde för i min teoretiska del menar Warr att det finns nio vitaminer i vitaminmodellen, som är viktiga för människans välbefinnande och hälsa. Warr menar att en förlust av dessa vitaminer, eller en låg dos av dessa i människans livsmiljö, ökar riskerna för att individen skall drabbas av ohälsa. De vitaminer som jag har valt att studera ur denna vitaminmodell är: att en
aktivitet skall ge möjlighet till inflytande, ge möjlighet till mål att arbeta mot, ge möjlighet till variation i tillvaron, och till att ge möjlighet till feedback på egna handlingar. De tre sista vitaminerna som jag har valt att studera i mina fall är möjlighet till en trygg ekonomisk situation och till att ha sociala
kontakter och en accepterad social position. Utifrån det som mina
intervjupersoner berättar, kommer jag att studera vilka latenta funktioner och vitaminer som individen har, eller inte har tillgång till och se om dessa kan bidra till en förklaring av hur arbetslösa upplever sin situation.
Analys och resultat av tema 1. Mindervärdeskänsla.
I mitt analysmaterial beskriver mina intervjupersoner på olika sätt hur de känner sig mindre värda nu jämfört med när de arbetade. Som jag ser det verkar denna känsla kunna tolkas ur olika synvinklar, då mina intervjupersoner beskriver denna känsla på varierande sätt. Det kommer fram frustration då en av mina intervjupersoner som heter Anna säger:
Det värsta med att vara tvungen att gå hemma är att man inte känner sig behövd. Det är ju ingen som väntar på mig på morgonen och så, utan det känns inte som jag är någon för jag har ju inte någonstans att åka när mina grannar åker till jobbet och så. Det blir i stället att jag får gå in till mig när jag har lämnat barnen, för det är ju ingen som väntar på att jag skall komma. Jag har så mycket att ge i ett jobb och jag är ju pålitlig och så, men det verkar ju inte som om någon vill ha mig. Ibland undrar jag om det är något fel på mig eftersom jag inte får något jobb, men det vet jag ju att det inte är, men ändå känns det så.
Även Pernilla berättar hur hon känner:
efter och vilka regler jag måste följa, för att jag inte skall bli utan
ersättning. Jag känner inte att det finns någon som bryr sig om vem jag är, utan jag tycker att både jag och mina barn blir sedda som problem för att jag inte har något jobb. Det känns som att jag är en liten myra som man trampar på hur som helst för jag har inte rätten till något liv och till att tycka något. Man skall hela tiden rätta sig in i ledet och acceptera att bli trampad på. Jag blir ju inte bemött som en människa, utan jag blir behandlad som ett problem som skall lösas, och det är verkligen så som de som jobbar på arbetsförmedlingen ser på mig. Det värsta är att även mina barn blir utsatta och därför känner jag mig även mindre värd som förälder. Sist nu så berättade de för mig att om jag inte skulle få tag på jobb på orten, så måste jag försöka lösa min situation så att jag är flyttbar. Men vad ska jag göra? Lämna mina barn? Flytta från mina barn? Rycka upp hela min och deras identitet? Lämna ifrån mig min vårdnad av barnen? Nej, jag fattar inte hur man kan behandla barn och föräldrar på det sättet. Jag har verkligen lust att skrika, nej lämna för fasen mina barn utanför det här. Dom blir nog drabbade ändå. Jag vill ju ha jobb, vilket som helst, men jag vill inte vara tvungen att flytta bort från mina barn, eller flytta på dem. Nej så vill jag inte leva.
Lisa berättar att:
Jag får inte själv bestämma över mitt liv och över att jag vill bo kvar här med mina barn. Jag börjar bli mer och mer pressad över att jag skall kunna flytta på mig om jag skall ha rätt till a-kassa. Jag måste söka jobb i andra delar av Sverige och skulle jag bli erbjuden ett arbete på annan ort, så måste jag tacka ja till det, annars blir jag av med min a-kassa. Det här är en rättighet som alla arbetande har, med att man kan få välja var man vill bo, men jag får höra, totalt hänsynslöst, att jag måste försöka öka min rörlighet. Men jag vill ju att mina barn får växa upp här, där vi har kämpat för att bygga upp vårt nätverk. Jag känner mig ju som en riktig looser när de säger som de gör, både som förälder och som
människa. Jag är ju faktiskt en vuxen person med egna värderingar och mina värderingar är att jag vill få träffa mina barn i vardagen och att vi skall kunna bo kvar här tillsammans, men de värderingarna ryckts bort ifrån mig. De är inte värda någonting. Det är ju inte med stolthet som jag ser på mig själv när jag går därifrån eller när jag kommer hem och tänker på vad de har sagt. Jag får bara en klump i magen och ångest och mår bara fruktansvärt dåligt. Vore det inte för barnen skulle jag nog vissa dagar inte orka ta mig upp ur sängen. Så sänkt och kuvad blir man. Men jag mår också fruktansvärt dåligt för att mina barn ska behöva bli
drabbade av det här. Jag har jobbat i många år innan jag blev arbetslös och betalat in pengar till staten och man har verkligen ingenting för det. I det här landet tar vi inte hand om de våra. Den dagen du förlorar jobbet är du inte värd vatten.
Personerna beskriver också att de ständigt känner sig kontrollerade av staten och ett ord som ofta återkommer i berättelserna är bestraffning. De upplever att de blir straffade för att de ofrivilligt är arbetslösa på massor med olika sätt och att det här gör att de känner sig värdelösa som människor. Veronica säger att:
Ja, man straffas hela tiden. Du ska kuva dig och gå med på allt de säger annars blir du av med din a-kassa. Förra sommaren när jag nyss hade avslutat fyra års universitetsstudier så blev jag intvingad i att delta i
komma ut ur den här buren och bli fri igen. Få min frihet tillbaka helt enkelt, ja det är så det känns. Man har noll värde som arbetslös och blir konstant straffad. Inte bara ekonomiskt med sänkningar, vilket bara det är helt omänskligt, utan man blir behandlad med straff genom att det ställs krav på en som gör att man får ont i magen för man känner inte att man kan leva upp till kraven. Jag har ju en familj att tänka på och kan inte göra dem ännu mer illa. Dom är redan hårt drabbade som det är. Jag vill inte att mina barn ska lida ännu mer, men det är precis vad som skulle hända om jag skulle tvingas att ta ett jobb på en annan ort. De skulle inte kunna vara hos sin pappa då, och det kan jag inte göra mot dem. Vi har ju gemensam vårdnad. Och jag kan inte heller gå med på att splittras från mina barn. Jag vill vara en del av deras vardag och det borde väl vara någonting bra för samhället, att föräldrar vill få finnas där. Men så är det inte. Dom bokstavligen skiter i hur du löser din situation, bara du står till hela Sveriges förfogande och kan ta arbete överallt. Då är du bra, annars är du ett problem. Du och dina barn.
Anna berättar vidare:
Andra ska hela tiden kontrollera mig att nu ska du tänka så här och göra så här och det finns hela tiden med ett hot om att en avvikelse gör att du blir avstängd från din a-kassa. Att någon ska styra över mig på det sättet får mig att må fruktansvärt dåligt eftersom min familj får lida. Herregud, jag har ju inte bara mig själv att tänka på. Jag vill kunna bestämma över mitt eget liv och styra över det, men det kan jag inte alls. Och att få nej eller inte få svar på jobbansökningar sänker mig
också. Man känner sig helt ouppskattad som person och ringer man runt till arbetsgivare får man bara höra, nej tyvärr det behövs inte just nu. Nej, usch, man har inget värde helt enkelt, det är så det känns. Man tappar lusten och orken för du blir bemött som värsta, ja, jag vet inte vad.
Jag tycker att det som mina intervjupersoner berättar ger en negativ bild av hur arbetslöshet kan upplevas. Utifrån det som de har berättat, tycker att deras upplevelser av mindervärdeskänslor kan förklaras utifrån ett flertal olika saker. Jag tycker att deras känsla av mindervärde kan förklaras av personliga känslor som att man inte känner sig behövd, för du inte har ett arbete som ger dig en identitet. Som Anna säger är det inte någon som väntar på dig och du har därför inte något mål att fylla med dagen, jämfört med när du jobbar. Som jag ser det, verkar det finnas tendenser till att det sker en stigmaprocess i samhället. De beskriver själva hur de av institutioner, känner att de blir
Som Pernilla berättade: ” jag tycker att både jag och mina barn blir sedda som problem för att jag inte har något jobb. Man riktigt krymper när man är där inne hos arbetsförmedlingen”.
Jag tycker utifrån det som mina intervjupersoner har berättat, att Mäkitalos åsikter om att ett konstant bemötande där människan ses som ett problem som skall lösas, riskerar få konsekvensen att individen börjar betrakta sig själv som ett problem. Mäkitalo påtalade i min teoretiska del, att denna process får djupgående konsekvenser då det påverkar individens självbild, vilket även påverkar till att möjligheten att få ett arbete blir mindre. I mina intervjufall visar sig detta klart och tydligt, då de själva beskriver hur bemötandet gör att man blir sänkt och går hem med en känsla av att vara liten och obetydelsefull. Jag tycker att det är en intressant tanke att samhällets sätt att hantera arbetslösa fungerar kontraproduktivt med tanke på politiska mål som full sysselsättning som är högaktuellt i dagens samhälle. Hur lätt är det egentligen för
människan att tro på sig själv i ett jobbsökande om självbilden blir påverkad på ett sådant sätt som den blir. Men Mäkitalo framhäver den intressanta aspekten att det även fungerar produktivt när det gäller den goda viljans effekter, nämligen att problemet arbetslöshet reproduceras och därmed fortgår även kontrollen över de arbetslösa (Mäkitalo 2006:89). Som jag ser det är detta en mycket tänkvärd aspekt eftersom de som arbetar och kommer i kontakt med arbetslösa, har möjlighet att påverka till att människor inte ska känna sig så kategoriserade och nervärderade.
Jag tycker därför att upplevelser av mindervärdeskänsla, går att förklaras av att det sker en stigmaprocess från institutioner i samhället. Utifrån det som mina intervjupersoner berättar verkar denna känsla göra att de mår väldigt dåligt. De känner att de blir betraktade som negativa problem och mer som en sak som är utan rättigheter, än som en människa som är värd ett
respektfullt bemötande. De upplever att det är andra som styr och bestämmer över hur de skall leva och hur de skall få tänka. Som Anna
berättade upplever hon att: ”andra ska hela tiden kontrollera mig att nu ska du tänka så här och göra så här och det finns hela tiden med ett hot om att en avvikelse gör att du blir avstängd från din a-kassa. Att någon ska styra över mig på det sättet får mig att må fruktansvärt dåligt eftersom min familj får lida”. Även Veronica upplevde likande känslor när hon sade att: ”både jag och mina barn är bara problem för dem och de struntar totalt i hur jag löser min situation”.
utsatt för det. Jag tycker även att denna förändring kan förklara att arbetslösa upplever mindervärdeskänsla. Samtliga mina intervjupersoner personer berättar om hur de konstant blir utsatta för försämringar och
hårdnade krav av staten. De känner inte att de har något värde i samhället eftersom de hela tiden blir drabbade av försämrad ekonomi då
a-kasseersättningen sänks.
De känner inte heller att deras värde som förälder är värt något eftersom arbetsförmedlingen kräver att de skall söka jobb i hela landet och därmed vara flyttbara. Jag tycker att det framkommer en stor ilska, oro och förakt runt just det här. Människor vill inte behöva lämna hem, barn och eventuell man, för att bo ensam och jobba på annan ort långt hemifrån. Då mannen kanske har jobb på hemorten, kanske det inte är realistiskt att hela familjen skall bryta sig loss från det som man har byggt upp. Det finns även de som i mina fall är skilda och separerade och dessa personer ser det här kravet som helt
orealistiskt. Då de har gemensam vårdnad om sina barn, är det inte realistiskt för dem att de skall kunna ta med sig barnen långt bort till en annan stad, så att inte pappan har möjlighet till umgänge med dem. De vill själva inte heller tvingas att leva utan sina barn, för att de måste flytta till annan ort. Mina intervjupersoner visar tydligt att de vill jobba, men inte till det priset att barnen skall förlora umgänget med en förälder.
Att ständigt utsätta individen för påtryckningar om att man måste kunna öka sin rörlighet och vara flyttbar för att få a-kassa, verkar som jag ser det, vara ett krav som känns mycket kränkande att leva upp till i dagens samhälle,
speciellt för barnfamiljer. Som Pernilla berättade: ”Jag vill inte att mina barn ska lida ännu mer, men det är precis vad som skulle hända om jag skulle tvingas att ta ett jobb på en annan ort. De skulle inte kunna vara hos sin
pappa då, och det kan jag inte göra mot dem. Vi har ju gemensam vårdnad. Och jag kan inte heller gå med på att splittras från mina barn. Jag vill vara en del av deras vardag och det borde väl vara någonting bra för samhället”. Det som Pernilla och mina andra intervjupersoner berättar, gör att man inte kan låta bli att undra om det meningen att människan med tvång skall vara beredd att skiljas åt från sina barn och eventuella andra familjemedlemmar för att ha rätt till a-kassa? Skall människan betala sin arbetslöshet med priset, att inte kunna få vara en del av sin egen familj?
Det som mina intervjupersoner uttrycker om dessa krav, förklarar också varför de känner sig mindre värda som arbetslösa, jämfört med de som har arbete. De som har ett arbete har rätten att kunna bestämma sådana
som är arbetslösa upplever att alla dessa grundläggande rättigheter tas ifrån dem, vilket sänker deras värde som människa i samhället. Men även värdet och rättigheten av att kunna ge sina barn tillgång till båda föräldrarna, tas ifrån dem, vilket gör att de känner att de får ett mindre värde, även som förälder.
Jag tycker också att det går att relatera det som mina intervjupersoner berättar till Jahodas latenta funktioner och Warrs vitaminmodell. Det som jag tycker är specifikt för detta tema, är att mina intervjupersoner beskriver hur de inte känner sig behövda och sedda för den de är, och att de därför upplever att de förlorar sin identitet och status med att de förlorar arbetet. De beskriver hur man övergår till att vara en person som är utan rättigheter i samhället och som utsätts för regler och ramverk som innebär att den sociala statusen blir obefintlig. Identiteten verkar för mina intervjupersoner vara förknippad med arbete och din status verkar gå förlorad då du som arbetslös utsätts för krav som känns helt omänskliga att leva upp till. Det som mina intervjupersoner har berättat visar därför att de förlorar den latenta funktionen status och identitet, och som jag ser det, kan förlusten av denna funktion, förklara mina
intervjupersoners mindervärdeskänsla.
Med utgångspunkt från Warrs vitaminmodell är två av Warrs viktiga vitaminer att människan ska ha en accepterad social position och att man skall få feedback på egna handlingar. Warr menar således att en låg dos av dessa vitaminer, eller att de uteblir, påverkar människans psykiska välmående negativt. Han menar liksom Jahoda, att dessa vitaminer är lättare att få tillgodosedda via ett arbete, men menar att man även kan få dem via en annan aktivitet, som gör att dessa vitaminer då finns tillgängliga i livsmiljön. I mitt empiriska material framkommer det tydligt att arbetslösa inte känner sig accepterade som arbetslösa, och att de inte känner att de är berättigade till a-kassa. De upplever inte att det är accepterat att prioritera familjens
välmående, trots att du i princip är beredd att ta vilket jobb som helst inom pendelavstånd, bara du inte behöver flytta på dina barn så att familjen skall splittras sönder. Då de ständigt upplever att de hamnar i kläm och blir utsatta för olika former av bestraffning, känner de inte heller att de har en socialt accepterad position. Således har de inte tillgång till denna vitamin i hög grad, utan det som de beskriver är relaterbart till att denna vitamin blir bristfällig.
Vissa av mina intervjupersoner känner inte heller att de får feedback på egna handlingar, då de beskriver uppgivenheten med att ständigt skicka in
beskriver också hur bemötandet från institutioner, ger dem känslan av att ett eget tänkande och egen vilja, inte får existera. Således kan även bristen av dessa vitaminer, att man inte känner att man har en socialt accepterad position och att man inte upplever att man får feedback på egna
handlingar, vara en förklaring till att människans välbefinnande påverkas negativt vid arbetslöshet. Att mina intervjupersoner upplever en
mindervärdeskänsla, har därför också att göra med förlusten av dessa
vitaminer, då förlusten av ett arbete, för dem, verkar göra att dessa försvinner.
Analys och resultat av tema 2. Upplevelser av isolering och utanförskap.
Mina intervjupersoner beskriver som jag ser det, olika känslor av att
arbetslöshet innebär att man inte kan vara en del av samhället. Jag kommer i det här temat, att kunna använda mig av en del av de faktorer som jag redogjorde för i min teoretiska del, som Rantakeisu menar har en påverkan till differentieringen av hur arbetslöshet upplevs. Jag anser därför att faktorer som socialt stöd, den ekonomiska situationen, civilstånd, och individens värdering av ett arbete, kan användas som verktyg för att kunna tolka och förklara mina intervjupersoners upplevelser av isolering och utanförskap. I min tolkning av resultaten av detta tema tycker jag framförallt att man kan urskilja att det finns två dimensioner av att ha ett arbete och dessa är att man kan se på arbetet ur en social dimension, eller ur en ekonomisk dimension. Anna beskriver sin situation som att:
Man känner sig så otroligt ensam på dagarna. Det är ju inte så att du har en massa kompisar att ringa till mitt på dagen och barnen är ju i skolan. Ett jobb skulle betyda så himla mycket för mig, för jag behöver ju komma ut och träffa folk och få diskutera en massa saker, allt mellan himmel och jord. Det är ju just den sociala biten som jag saknar mest av allt med att inte jobba. Det är ju liksom i jobbet som man får den biten, för hemma har man ju fullt upp på kvällarna med läxor, aktiviteter åt barnen och så. Men jag behöver verkligen få träffa folk på dagarna, ja, jag blir tokig annars. Det är ju det som är meningen helt enkelt och jag saknar
verkligen det sociala med arbetskamrater, för jag har ju ingen att prata med på dagarna.
Lisa säger också att:
har ju byggt upp det så eftersom det alltid är genom jobbet som man har fått den sociala biten tillgodosedd. Visst umgås man med vänner och så annars, men man har ju inte så mycket tid till det när man jobbar och har barn, utan det är i jobbet som jag har fått det, och nu kan man ju inte heller planera sitt liv överhuvudtaget. Man får ta dagen som den kommer och leva i en bubbla av osäkerhet för man kan ju inte planera semester eller så, för du har inte en aning om vad som kommer att hända med dig. En del kan säga till mig att det måste vara skönt att vara arbetslös, de som har stressigt på jobbet och så, men det är det verkligen inte, för du måste jobba för att få vara en del av samhället, annars blir ju mina barn drabbade. Nu har jag ju en man som kan jobba mycket extra och jag har t.o.m. gått in och jobbat extra på en pizzeria för att få lite extrapengar, trots att jag är utbildad ekonom. Men jag känner verkligen att jag blir isolerad från samhället för att jag inte har jobb. Jag vill inte gärna behöva säga till en massa nya människor att jag är arbetslös, utan säger hellre något annat som visar att jag har en bra utbildning och som visar att jag jobbar bra. Annars känns det ju bara som att de tänker, är det något fel på henne? Varför har inte hon jobb? Jag tappar också lusten till att göra saker för att jag går hemma och ja, jag känner mig ensam helt enkelt. Jag måste få träffa folk.
Lisa beskriver också att hon känner sig utanför samhället på grund av att hon inte tycker att det känns legitimt att gå hemma. Hon säger att
Man är ju ständigt piskad av arbetsförmedlingen och så och de
behandlar mig verkligen som om att jag skulle vara ett stort problem och om de bemötte mig annorlunda skulle jag kanske inte känna mig så utanför och konstig. Jag skulle nog ändå det till en viss del, för jag
människor, att jag är arbetslös, och man tappar därför lusten att utsätta sig för sådana situationer. Hur institutioner bemöter individen visar också tydligt att människan på grund av det, känner sig som en avvikare utanför samhället. Det som också blir väldigt konkret är att människan upplever att det inte är legitimt att gå hemma. Därför blir en förklaring, även i det här temat, att upplevelser av utanförskap, kan förklaras utifrån att människor känner sig stigmatiserade av omgivningen.
Jag tycker också att det går att relatera det som Lisa och Anna berättar, till att arbetet är en stark norm i det moderna samhället. Institutioner signalerar att det inte är okej att en person skall gå hemma med a-kassa och
människan har byggt upp sitt liv och sitt sociala stöd, till stor del via ett arbete. Det är som Lisa säger att:” det är ju på jobbet som man får den här delen”. Man är helt enkelt inte van att ha tid till så mycket umgänge på fritiden, utan en stor del av det sociala stödet, verkar för både Anna och Lisa, finnas i arbetet.
Jag tycker att det här bekräftar Rantakeisus åsikter om att arbetslöshet kan innebära en försämring av det sociala stödet och att även arbetslöshet i sig leder till sämre social status hos människor. Båda dessa intervjupersoner ovan verkar se arbetet som den plats där de får det sociala stödet, då det inte finns tid för så mycket umgänge på kvällar då barnen står i fokus. Jag tycker att det här bekräftar den sociala dimensionen av arbetslöshet som kan innebära att människor känner sig ensamma och isolerade för att de inte längre har en förankring i en gemenskap. Att människor värderar arbetet i termer av denna dimension, kan därför förklara att människor känner sig isolerade och utanför, då de inte längre har det sociala stödet i ett arbete.
Ställer man dessa beskriva upplevelser i relation till Jahodas latenta funktioner som fås av ett arbete tycker jag framför allt att detta tema berörs av att det är de funktioner som ger erfarenheter och kontakter med människor utanför den egna familjen som försvinner. Även den latenta funktionen att människan har mål och avsikter som är förenade med ett kollektiv, verkar vara en
