Diskussion och slutsatser

I denna uppsats har syftet varit att ur ett genusperspektiv undersöka de professionella behandlarnas upplevelser gällande föräldraskapet i behandling inom socialtjänsten. Ett delsyfte var också att undersöka behandlarnas tankar om maktaspekter i behandlingssituationen med föräldrar. Frågeställningarna handlande om vilka värderingar och tankar som finns gällande föräldraskapet, om genus har någon betydelse i behandling inom socialtjänsten, vilka konsekvenser diskurserna om föräldraskap och genus kan få i behandlingen och hur behandlarna ser på sin makt som professionell.

Utifrån resultaten i denna studie förefaller det vara så att behandlarna i diskursen

föräldraskap – oberoende av genus upplever att de ser föräldrarna som likvärdiga i

föräldraskapet. Det som betonas är föräldrafunktionens utövande i förhållande till barnets bästa. Andenæs (2005) menar att detta varit det signifikanta för detta århundrade, där barnens position stärkts allt mer i samhället. Den farhåga och problematik som framkom i intervjuerna gällde fokus på barnets symtom i relation till föräldrarnas beteende och miljö. Behandlarna menade också att det överlag var problematiskt för föräldrarna att se sin egen del i barnets problem och att detta ofta var en anledning till att de kom till behandlingen inom socialtjänsten. Andenæs menar att barnens stärkta ställning i samhället ofta riskerar att ta överhanden och att bland annat könsperspektivet blir underordnat, detta visar sig i studien då det är föräldrafunktionen i relation till barnfokus som ses som viktig. I den första diskursen är detta tydligt, då det är barn- och individperspektivet som betonas. Risker kan finnas med detta då tidigare forskning (se Elvin-Nowak 2001 och Regnér 2006) visat att kvinnor känner en skuld utifrån ansvarskänslan för både sitt eget och faderns föräldraskap och att de attribuerade barnets mående till sin prestation som mamma. Detta påverkar också bemötandet av föräldrar och det innebär inte att synsättet enbart är negativt ur klientens synvinkel. Individuellt anpassade insatser är naturligtvis bra, men det är då av stor vikt att även beakta olika perspektiv så som genus, klass och etnicitet då de påverkar individen på ett samhälleligt plan (Risman 2004).

I den andra diskursen, Föräldraskapet och behandlingen – beroende av genus, som förefaller vara på uppgång enligt denna studie, har genusperspektivet fått en plats. Barnen ses som viktiga och man kan se det som att genusperspektivet hjälper till att stärka barnperspektivet ytterligare. Detta då de socialkonstruktionistiska tankarna som är signifikanta för den andra diskursen gjort att behandlarna uppmärksammat att ett genusperspektiv kan bidra till stöd åt båda vårdnadshavarna utifrån deras specifika behov av stöd, som delvis kan vara relaterade till genus. Utifrån behandlarnas upplevelser om att det tidigare arbetssättet och accepterandet av faderns frånvaro inte fungerar finns funderingar på att förändra detta. Behandlarna framhåller i den andra diskursen vikten av att ha ett synsätt där man ser fadern som förälder i större utsträckning och att man inte accepterar att fadern är frånvarande. En viktig del utifrån denna studie är att i behandlingen belysa fäderna och mödrarna utifrån deras specifika behov, vilket är ett viktigt resultat med hänsyn till att tidigare forskning påvisat att mödrar och fäder bedöms olika i utredningar hos socialtjänsten (se Petersson 2006, Regnér 2006, Hilte 2000, Kolfjord 1997). Behandlarna framhåller också den särskilda problematik som kan finnas för en fader som varit frånvarande och att det kan krävas nya eller andra arbetsmetoder för att nå denna målgrupp. Detta kan relateras till mödrarnas ofta utsatta situation som kan kopplas till fädernas brist på engagemang. Enligt Regnér (2006) visar beviljandet av insatsen kontaktfamilj en koppling till en frånvarande fader. Hon menar att detta kan vara ett stöd till modern då hennes beroende av fadern minskar, det får också fäderna att bli mer aktiva. En viktig aspekt som framhölls i studien, är en förståelse av faderns situation och att han får stöd i sitt förhållningssätt i föräldraskapet och i sin relation till barnet. Socialtjänstens roll blir att vara tydlig med att föräldraskapet är evigt och att erbjuda fäderna stöd för att kunna ta sitt ansvar för barnet. En annan viktig del i detta är att de ensamma mödrarna avlastas då de inte själva bär ansvaret för barnets relation till fadern och att hon får möjlighet till stöd och avlastning, inte bara av fadern utan även av släkt på hans sida, så som farmor, farfar, faster eller farbror. Regnérs lösning på mödrarnas utsatta situation som ensam ansvarstagare för barnen är att genom en kontaktfamiljsinsats minska deras maktlöshet och beroende av faderns välvillighet. Utifrån studiens resultat riskerar detta att öka mödrars utsatthet i längden, då socialtjänsten, eller egentligen samhället, säger till fäderna de inte kan eller att det är okej att de inte tar ansvar för sina barn. Det samhället inte skall lämna mödrarna ensamma i, är känslan av att själva vara ansvariga för fädernas umgänge med barnen, så som mödrarna i Regnérs (2006) studie upplevde. Således bör stödet gälla faderns relation till barnet och hur modern och fadern kan bedriva föräldraskapet tillsammans. Regnér menar att man i propositionen 1997/98:7 Vårdnad, Boende och

Umgänge (ref i Regnér 2006) hade ett synsätt där fäderna sågs som maktlösa, att de behövde lockas in i ett ansvarstagande föräldraskap. Hon anser att fäderna inte är maktlösa, det är mödrarna som blir det vid umgängesvägran och att lösningen då är en kontaktfamilj. Regnér tappar barnperspektivet på vägen med detta förslag, då en mer inbjudande istället för avskärmande inställning enligt denna studie bättre borde kunna tillvara ta barnets rätt till umgänge med båda sina föräldrar, så som lagen anger i Föräldrabalk (1949:381) 6 kap § 15.

Ett övergripande resultat i båda diskurserna är att normen om det jämställda föräldraskapet är stark. Den förändring av tankesätt som finns i den andra diskursen lyfter jämställdheten ur ett manligt perspektiv. Tidigare forskning (se Johansson och Klinth 2007, Mellström 2006 och Plantin 2001) menar att detta är en retorisk fråga där föräldrarnas levnadssätt, värderingar och påverkan från omgivningen gör att vardagslivet inte alltid är jämställt på samma sätt som avsetts. Kvinnan har fortfarande det största ansvaret för barnen vilket antyds i denna studie liksom i de tidigare nämnda studierna. En lika viktig del som att se det ojämställda, är att männen får tillgång till föräldraskapt och att kvinnan tillåter mannen att göra på sitt sätt vilket också framkommit i tidigare studier av Elvin-Nowak (2001) och Plantin (2003). I denna studie framkommer liknande tankar och en viktig del blir om och i så fall hur socialtjänsten och behandlarna har en roll i detta.

Slutsatser som kan dras av studien är att genusperspektivet har betydelse i behandlingsarbetet inom socialtjänsten. Detta för att kunna uppmärksamma de svårigheter som finns knutna till mödrars och fäders situation och deras upplevelse av föräldraskapet. En annan del är för att inte bidra till skapande av ensamma mammor och frånvarande pappor så som en intervjuperson ansåg att socialtjänsten i vissa fall gör. Genom att tänka på föräldraskapet som något som vi behöver relationsskapande tid till skulle fäder som varit frånvarande bemötas på ett annat sätt då det finns en förståelse för att föräldraskapet inte kommer ”naturligt”, utan det behövs relationsskapande tid till detta, vilket visats i tidigare forskning av Miller (2007). Mödrarna i Millers studie visade på att deras relation till barnet växte fram, vilket gör att det kan antas även gälla för fäderna. Det är också viktigt att ha i åtanke även om man inom socialtjänsten ser föräldrarna som lika mycket värda som föräldrar är det inte säkert att det stämmer överens med föräldrarnas upplevelser och hur de förhåller sig till kvinnligt och manligt (Elvin-Nowak & Thomsson 2003). Genusperspektivet blir en väg till anpassat stöd till kvinnor och män i föräldraskapet, vilket ökar chanserna för ett jämställt förhållande mellan mödrar och fäder.

Socialstyrelsen (2004) menar att det är av stor vikt att värderingar och förhållningssätt diskuteras och att socialarbetare får tid att reflektera runt dessa frågor. En del som

framkommit i studien är synen på klienters motivation. En intervjuperson pekade på riskerna med att se motivation som något fast, detta påtalas också i tidigare forskning av Urek (2005). Maktaspekter runt motivationen menar Urek innefattar just stämplingen. Detta kan påverka såväl utredning som behandling och kan enligt studiens resultat utgöra ett hinder i förståelsen av föräldrarnas situation med hänsyn till genus. Barnperspektivet är självklart viktigt, då föräldrar är föräldrar just för att de har barn, men det är av stor vikt att andra perspektiv kan existera tillsammans med detta. Genusperspektiv är ett, men väl så viktigt är klass- och etnisktperspektiv då dessa kan innebära större likhet mellan människor än exempelvis genus (Risman 2004, Thomsson 2003).

6.2 Metoddiskussion

I metodkapitlet redovisas för de ambitioner som ursprungligen fanns gällande metoden för uppsatsen. Slutsatsen efter slutförandet av studien är att det gått att uppfylla syftet med studien och att det är möjligt att visa på existerande diskurser gällande föräldraskap och genus inom familjebehandling inom socialtjänsten. Andra delar som har påverkat – jag säger har istället för kan då det är min övertygelse att förförståelsen påverkar alla ställningstaganden, beteenden och förhållningssätt. Att använda kvalitativa intervjuer med öppna frågor innebär att intervjuns form i allra högsta grad är påverkat av interaktionen mellan mig som forskare och intervjupersonen, den specifika intervjusituationen konstrueras således av samspelet under intervjun enligt Silverman (2005). Deltagarna har dock själva formulerat svaren och valt vad de ville säga, vilket innebär att de kunnat välja att utesluta vissa saker, förvrida eller förtiga. Enligt Kvale (1997) kan intervjusituationen påverkas om intervjuare och intervjuperson har någon form av relation sedan tidigare. I denna studie kan en viss påverkan på intervjusituationen ha skett då jag till viss del är bekant som kollega för intervjupersonerna. Jag har dock aldrig arbetat nära någon av intervjupersonerna eller känner dem privat, varpå jag inte tror att denna variabel utgjort någon avsevärd påverkan i intervjusituationen.