Diskussion om tänkbara åtgärder

Om syftet med tänkta åtgärder är att stärka friluftslivet som intresse i den kommunala planeringen och att därmed skapa förutsättningar för att fler människor ska kunna komma ut i naturen kan några olika åtgärder vara värda att diskutera. Som konstaterats i avhandlingen används ofta argumenten att friluftsliv är viktigt för folkhälsan, att det är värdefullt som pedagogiskt instrument för miljöhänsyn samt att den kommersiella formen av friluftsliv, naturturism kan medverka till att bibehålla eller stärka lokal och regional ekonomi. Denna diskussion ska dock inte tolkas som om jag anser att fler människor till varje pris

190

måste ut i naturen utan syftet är att diskutera tänkbara åtgärder för att stärka friluftslivet som intresse i den kommunala fysiska planeringen.

Utbildningsinsatser

Det är berättigat att diskutera vad som kan åstadkommas med utbildningsinsatser och vilka som i så fall ska utbildas. Utbildning av planeringstjänstemän och beslutande politiker kan troligen räcka en bit på väg för att stärka friluftsliv och naturturism som intressen i avvägningen mot andra intressen, men som tidigare diskuterats är det inte klart om det är kunskapsbrist eller andra värderingar som styr människors förhållningssätt till regler (Emmelin et al, 2010). Detta förhållande kan överföras till att även gälla planeringstjänstemäns och beslutande politikers syn på värdet av friluftsliv och naturvistelse. Även om de får ökad kunskap om friluftslivets nytta är det inte säkert att de i avvägningar mot andra intressen prioriterar friluftslivet. Det som talar för att utbildningsinsatser faktiskt har en möjlighet att påverka utfall i beslutssituationer är konsensusdiskussionen enligt Innes (2004:13) där hon som tidigare beskrivits framhåller att hon och hennes medarbetare vid ett flertal tillfällen sett att starkare aktörer åtminstone i någon mån ökat sitt hänsynstagande till svagare aktörers intressen efter en konsensusbildande process. Flera av de åtgärder som diskuteras nedan baseras på tanken om att ökad insikt i och kunskap om ett flertal olika aspekter exempelvis den täta stadens och klimatförändringarnas konsekvenser för friluftsliv. Om utbildning av allmänheten ska syfta till att få ut fler i naturen behöver diskussionen föras i en kontext där exempelvis en ökad konkurrens från andra aktiviteter, begränsade ekonomiska resurser och tidsbrist är påverkande faktorer. Även här är frågan om det är kunskap eller värderingar som styr människors handlande relevant.

En mer nyanserad diskussion om den täta staden

En åtgärd som anknyter till utbildningsinsatser för planeringstjänstemän och politiker är att det behövs en mer nyanserad diskussion om den täta staden som även inbegriper realistiska förväntningar på den täta stadens hållbarhet. I dagsläget är den täta blandstaden en planeringsdoktrin som återfinns i översiktliga planer och som tillämpas tämligen oreflekterat. Förtätningens negativa konsekvenser, exempelvis hur möjligheterna till rekreation i närnatur påverkas och förlust av ekosystemtjänster, diskuteras dock sällan.

Förändrad lagstiftning

Skulle en förändrad lagstiftning kunna stärka friluftslivet som intresse och hur omfattande skulle förändringen i så fall vara? Det skulle vara lätt att föreslå att exempelvis den fria passagen i strandskyddslagstiftningen preciseras med en

191

generös meterangivelse¹³⁰ eller att uppräkningen av särskilda skäl för dispens, i synnerhet punkt 6, får en mindre medgivande formulering. Men den planeringslagstiftning som diskuterats i denna avhandling, främst PBL och MB, visar tecken på kompromisser mellan politiska värderingar. Detta visar sig i form av oklara formuleringar vilket därmed öppnar upp för olika tolkningar av lagtextens betydelse och tillämpning. Det vore naivt att tro att det skulle kunna antas förändringar i nuvarande planeringslagstiftning som inte skulle uppvisa samma tecken på kompromiss. Att föreslå en ny lagstiftning skulle troligen leda till att det enskilda intresset flyttar fram sina positioner ytterligare eftersom det verkar vara en pågående tendens i hela samhället och att proportionalitetsprincipen numera har en tydligare plats i PBL¹³¹.

Stimulera allmänhetens intresse för kommunal planering för friluftsliv

Det har i föreliggande forskning konstaterats att allmänheten har en begränsad kännedom om och intresse för kommunens planering för friluftsliv. Om detta antas bero på begränsad kommunikation från kommunernas sida (vilket det, som tidigare diskuterats, inte enbart behöver vara). Tänkbara åtgärder kan då vara att förlägga planeringsprocessens möten på tidpunkter när kommunens medlemmar¹³² har möjlighet att delta och/eller att hålla fler möten i mindre forum där fler känner sig motiverade att delta och yttra sig.

Minskad allemansrätt

Med den logik som diskuterats i avhandlingen skulle en minskad tillgång till allemansrättslig mark kunna stimulera kommunerna att i högre grad planera för friluftslivets markanvändning. I första hand betyder det kanske utökade stigsystem, vandringsleder och förbättrad kollektivtrafikförsörjning till några utvalda tätortsnära naturområden. Ytkrävande och spontana aktiviteter som svamp- och bärplockning skulle dock vara svårt att säkerställa om allemansrätten så som vi känner den försvann. Det kan dock diskuteras om detta åtgärdsförslag kan ses som ett intressant tankeexperiment eller bara som dumdristigt.

Allemansrätten som idé har ett mycket högt stöd bland allmänheten (Fredman et al, 2008c; Sandell, 2006b) och det är ytterst tveksamt om förslaget skulle få något som helst stöd från vare sig planeringstjänstemän eller politiker. För att komma tillrätta med kritiken från markägarhåll mot allemansrätten i sin nuvarande form finns som diskuterats i avhandlingen förslag om att kontrollera organiserade och

130 Generös ur friluftslivsintressets perspektiv, vad det skulle kunna innebära i meter låter jag vara osagt.

131 Se fotnot 68

132 När det gäller översiktlig planering ska enligt PBL 3 kap 9 § förutom länsstyrelse, berörda kommuner, regionplaneorgan, andra myndigheter etc. även kommunens medlemmar,

sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget beredas möjlighet att delta i samrådet. I samråd för deltaljplaner, PBL 5 kap 12 §, uttrycks även att samrådet ska syfta till att få fram ett så bra beslutsunderlag som möjligt och att ge möjlighet till insyn och påverkan.

192

kommersiella aktiviteters bruk av allemansrätten vilka är både mer nyanserade och bättre genomtänkta, exempelvis Sandell & Svenning (2011).

Föra samman utspritt kunskapsunderlag och riktlinjer för friluftsliv

Föreliggande forskning visar att friluftslivet behandlas på flera olika ställen i de undersökta översiktliga planeringsdokumenten. Om jag utgår från att detta förhållande är en nackdel för intresset när översiktsplanen ska fungera som underlag för efterföljande planering och lovgivning blir rekommendationen alltså att föra samman generella värdebeskrivningar, ställningstaganden och riktlinjer till en sammahållen text i dokumentet. De geografiska rekommendationerna måste så klart återfinnas i samband med de områden som det gäller. Det kunskapsunderlag om friluftsliv som ska fungera som planeringsunderlag för den översiktliga planeringen kan också föras samman i en sektorsplan exempelvis en Friluftsplan för att underlätta en samlad överblick över värden och eventuella ställningstaganden från kommunens sida för friluftslivets nuvarande och framtida behov. En sektorsplan som medger en samlad överblick kan var positivt för friluftslivet som intresse men behöver inte nödvändigtvis vara det. Även här kan känslan av att det finns mycket natur leda till att vissa naturområden upplevs som legitima att exploatera. Det är därmed kommunens eventuella ställningstaganden om skydd av natur som kan leda till att friluftslivet ställning stärks.

Mer distinkt begreppsdefinition

Att tydligare definiera friluftslivets och planeringens begrepp såsom exempelvis friluftsliv och allmänt intresse betyder inte med automatik att friluftslivets ställning stärks eller att planeringen för friluftsliv blir bättre. En mer distinkt begreppsapparat kan som diskuterats tidigare underlätta hanteringen av friluftsliv i planeringen och i synnerhet i juridiska prövningar kan entydiga begrepp ge en mer rättssäker bedömning. Det som upplevs som rättvist har människor ofta större acceptans inför. Som exempel kan nämnas strandskyddslagstiftningens särskilda skäl för dispens och upphävande av strandskyddet, som i denna avhandling beskrivits som mycket tolkningsbara. Skälen infördes i lagtexten i samband med förändringar i strandskyddet 2009/2010 och de kommer att bli föremål för juridisk tolkning, vilket i sin tur kan komma att motivera ändringar i lagtextens lydelser.

Förändringar i planeringslagstiftningens text har dock hittills präglats av kompromisser mellan politiska värderingsprinciper och det kan, som diskuterats ovan, troligen inte förväntas bli annorlunda i framtiden.

En enklare, och därmed kanske också snabbare, planeringsprocess är ett uttalat mål med den nya PBL. Snabbare planeringsprocesser behöver dock inte nödvändigtvis betyda att planeringen för friluftslivet blir bättre ur friluftslivsutövarens perspektiv. Det har tidigare i denna avhandling konstaterats att en mer distinkt definition kan leda till att många friluftsaktiviteter kan komma att falla utanför denna. Vaga begrepp är dock inte alltid är negativt och Emmelin et

193

al (2010) menar att det är användningsområdet som bör avgöra graden av definition.