Diskussion om teoretisk bakgrund och empiriskt resultat

Jag gör i min studie inte anspråk på att fullständigt utvärdera om Lissabonstrategins mål fram till dagens datum har uppfyllts. Min studie utgår från Lester och Goggins ansats att man måste frångå det dikotomiska förhållningssätt då man endast talar om implementeringen som en framgång eller ett misslyckande. Istället bör implementeringen ses som en ständigt pågående process med fortlöpande utvärderingar och utvecklanden (Hill och Hupe, 2002). Jag ser mot bakgrund av denna ståndpunkt en stor betydelse i att undersöka hur statliga och internationella handlingsprogram, i det här fallet Lissabonstrategin, verkligen har förankring i berörda

verksamheter, oavsett hur dess slutliga resultat år 2010 kommer att se ut.

Jag menar att många av de slutsatser och resultat som OECD presenterar i sin utredning av den europeiska karriärvägledningspolitiken har klara kopplingar till Lissabonstrategins intentioner och mål och att det därför har varit intressant att undersöka vilken påverkan denna strategi har på studerande samt studie- och yrkesvägledare, i det här fallet på svenska

utlandsskolor i Spanien.

Exempelvis framhåller OECD:s rapport att få karriärvägledningstjänster i Europa har några väl utarbetade strukturer för att hjälpa elever att utveckla företagaranda och sådan kompetens. Innovation och uppmuntrande av entreprenörskap och nyföretagande poängteras tydligt i Lissabonstrategin som ett steg för den europeiska unionen att nå sitt högt ställda mål som världens mest konkurrenskraftiga ekonomi år 2010. Jag kunde även konstatera, i enlighet med OECD:s kritik, att den vägledning som utfördes på de två svenska utlandsskolor i Spanien där jag utförde min empiriska undersökning erbjöd relativt liten information och vägledning angående möjligheten för de gymnasiestuderande att starta en egen vinstdrivande verksamhet istället för att endast se sig som eftergymnasialt anställda. Åslund et al. (2006b) konstaterar dock att eget företagande är en ovanlig första ingång för ungdomar på arbetsmarknaden. Att inte alls visa den möjlighet till eget entreprenörskap som finns för ungdomar kommer dock knappast att få dessa att intressera sig mer för området. OECD:s kritik mot att den europeiska

50

karriärvägledningspolitiken i för stor utsträckning fokuserar mot vidare akademiska studier och därmed ger för lite stöd till studerande med mer yrkesverksamt närliggande planer är intressant i sammanhanget. Ett ökat inflytande av vägledning med uppvisande av möjlighet till eget företagande skulle ge dessa elever ett alternativ till en akademisk framtid.

Åslund är även en av många som pekar på den fria och flexibla rörligheten som ett

ekonomiskt mycket viktigt perspektiv för en ökad tillväxt (2006a). Genom Lissabonstrategin uppmuntras EU:s medborgare att flytta till de områden där arbetstillfällen finns, för att undvika höga arbetslöshetssiffror i andra regioner. Flera av de studerande intervjupersonerna såg en möjlig framtida fortsatt egen migration på den europeiska utbildnings- och

arbetsmarknaden även efter gymnasiet. Intressant är det faktum att de båda intervjuade studie- och yrkesvägledarnas arbetssätt präglades av fokus mot fortsatta studier och arbete i Sverige och Spanien. Enligt Lissabonstrategin ska hela den europeiska unionen ses som en potentiell utbildnings- och arbetsplats. De båda intervjuade vägledarnas förhållningssätt kan dock få de studerande på dessa skolor att prioritera en akademisk eller yrkesverksam framtid i Sverige eller Spanien, till följd av att information med denna geografiska utgångspunkt har varit framträdande i skolans studie- och yrkesvägledning. Vägledarna pekade dock i exemplet Sverige på att det gynnsamma studiefinansieringssystemet är en starkt bidragande orsak till att många av de studerande på de två utlandsskolorna fortsätter studera på universitet och

högskola i just Sverige.

Diskussionen angående vilka europeiska och utomeuropeiska medborgare som har möjlighet att dra nytta och fördelar av den ökade fria rörligheten är intressant. Ulrich Beck menar, som nämnts tidigare, att ”personer med eftertraktad kompetens har blivit duktigare på att sälja sin arbetskraft där det är fördelaktigast för dem och de fattiga bryter alltmer upp och beger sig till det land som utlovar mjölk och honung” (Beck, 1998, s. 17). Detta

förhållningssätt visar att alla samhällskategorier, oavsett inkomstnivå, rör sig på den globala utbildnings- och arbetsmarknaden, men av olika anledningar. Möjligen kan föräldrarnas ekonomiska möjlighet till ekonomisk migration påverka även de studerandes inställning till detta. De två studie- och yrkesvägledare jag intervjuade menade dock att de studerandes val av såväl gymnasieutbildning som vidare studier och arbete inte bestämt gick att härleda ur föräldrarnas utbildnings- och arbetsbakgrund. Jag frågade de studerande vad föräldrarna arbetade med för att undersöka om det gick att hitta något mönster beträffande föräldrarnas inkomstnivå och de studerandes framtida studie- och yrkesplaner. Mitt resultat visade dock att föräldrarna till de intervjuade studerande hade mycket varierande yrkestitlar och befattningar

51

relaterat till inkomstnivå. Yrkesområdena skiljde sig från hantverksområden som frisör till lägre befattningar i arbete inom vård och omsorg vidare till chefspositioner och

högstatusyrken såsom läkare. Min tolkning av Becks ovanstående uttalande är att såväl bättre som sämre bemedlade rör sig på den europeiska utbildnings- och arbetsmarknaden för att utbjuda sina tjänster i det område där dessa är mest efterfrågade. Mitt empiriska resultat visar inte huruvida de familjer som har flyttat till det aktuella landet där de studerande går i

utlandsskola har gjort detta utlandsval p.g.a. en egen vilja att arbeta i utlandet eller om de i större grad har tvingats dit p.g.a. av att det har funnits bättre anställningsmöjligheter i det nya landet än i det gamla.

Bauman refererar till denna diskussion som en polarisering mellan de ”globalt mobila” och de ”lokalt bundna” (Bauman, 2000, s. 83). Om denna globala mobilitet kan härröras från ett genuint eget intresse för mobilitet eller från en mer pådrivande attityd från omgivningen om nödvändigheten att ”prova på” den fria rörligheten är intressant att reflektera över ur de intervjuade gymnasiestuderandes perspektiv. Som jag nämnde i min inledning kan dessa studerande ”antas vara idealiska medborgare i en region som uppmuntrar fri rörlighet och ökade gemensamma lösningar över nationsgränserna” då de redan har inlett en internationell mobilitet till följd av sitt val av studier vid en utlandsskola. Enligt Ulrich Beck efterfrågas det i den ökade globaliseringens farvatten inte endast flexibilitet utan även ”social kompetens, samarbetsförmåga, förmåga att hantera konflikter, kulturell förståelse, förgrenat tänkande och hantering av osäkerheterna och paradoxerna under den andra moderniteten” (Beck, 1998, s. 178).

Rimligen påverkas dagens gymnasiestuderande, såväl på svenska som utländska skolor, av den komplexa erfarenhet som många menar idag förväntas av den moderna studerande och yrkesarbetande. Bauman förklarar detta antagande med följande påstående:

De befinner sig i rörelse för att de har knuffats på bakifrån – efter att i själslig mening först ha ryckts upp med rötterna från en plats som inte bär på några löften, av en förförisk och pådrivande kraft som är alltför mäktig, och ofta alltför mystisk, för att värja sig mot (Bauman, 2000, s. 87)

Denna romantiserade bild av ekonomisk migration kan antagligen återfinnas hos många av de unga som idag rör sig på den globala utbildnings- och arbetsmarknaden. Även om jag i min tolkning av mitt empiriska resultat tyckte mig uppfatta ett geunint intresse av fortsatt mobilitet på den europeiska utbildnings- och arbetsmarknaden hos flera av de intervjuade studerande så kan det, utifrån Becks och andras beskrivning, antas att vissa unga idag ser en mobil framtid

52

framför sig p.g.a. att de tror att det förväntas av dem. Någon studerande uttryckte mycket riktigt att studier vid utlandsskola kan antas vara en god merit i fortsatta utbildnings- och arbetsansökningar, vilket hade motiverat denne eleven att söka sig till just denna typ av skola.

Såväl studerande som vägledare uppskattade det närmande av europeiska universitet och högskolor som pågår. Lissabonstrategin har här brutits ned i mer konkreta handlingsprogram där Bolognaprocessen är ett sådant initiativ. Bolognaprocessen ska, som nämnts ovan, underlätta för europeiska studenter att röra sig fritt på den europeiska utbildningsmarknaden, exempelvis genom ett gemensamt erkännande av examensbevis. Detta var ett starkt skäl hos de intervjuade studerande till att fortsätta sina studier inom den europeiska unionen.

EU-kommissionen ser det livslånga lärandet som en viktig del i att stärka den europeiska utbildningens roll och konkurrenskraft. För att uppmuntra ett livslångt lärande vill man förbättra den vägledning och rådgivning som erbjuds runtom i Europa. Min empiriska

undersökning visar att studie- och yrkesvägledning på svenska utlandsskolor kan prioriteras i högre grad i framtiden än vad som görs idag. Skolverket menar att svenska utlandsskolor med utbildning på gymnasienivå skall följa gymnasieförordningen så långt detta är möjligt. Enligt Skolverkets upplysningstjänst nämns dock inte studie- och yrkesvägledningen varken i granskningar som har gjorts på skolorna eller andra dokument. OECD:s rapport av den europeiska karriärvägledningspolitiken uppmanar också till en ökad prioritet av vägledning såväl från politiskt håll som hos fristående huvudmän. Jag förstår att begränsade resurser är en starkt bidragande orsak till att många mindre utlandsskolor inte har ekonomiska möjligheter att i större utsträckning prioritera skolans studie- och yrkesvägledning, vilket även var fallet på de skolor där min empiriska undersökning utfördes. Exempelvis koncentrerade den Skandinaviska skolan i Madrid sin studie- och yrkesvägledning mot gymnasiets senare årskurser, när även högstadieelever inför gymnasievalet kan antas vara en grupp i lika stort behov av vägledning.

Lipsky framhåller, som nämnts ovan, problematiken i samband med analys av

implementerade handlingsprogram då han menar att många yrkesutövare i dessa sammanhang upplever en osäkerhet kring vilka personliga ansträngningar och resurser de förväntas tillfoga arbetsuppgiften. Man upplever, enligt Lipsky, ofta att arbetssituationen och dess förväntade resultat är oförutsägbart samt att ett oändligt behov inte kan tillfredsställas tids- och

resursmässigt (Lipsky, 1980). Denna attityd återfann jag hos de två intervjuade studie- och yrkesvägledarna som uttryckte viss frustration över den tids- och resursbrist de upplevde för utförandet av studie- och yrkesvägledaruppgifter och övriga prioriteringar som efterfrågas av

53

såväl Lissabonstrategins grundare som i OECD:s utvärdering av den europeiska karriärvägledningspolitiken.

Vissa intervjuade studerande uttryckte funderingar om huruvida de skulle erbjudas mer studie- och yrkesvägledning om de själva efterfrågade detta. Studie- och yrkesvägledningen på Skandinaviska Skolan i Madrid byggde, enligt vägledaren själv, i stor utsträckning på det förtroende som vägledaren menade att de studerande kände för honom och annan personal på skolan. Detta förtroende medförde, enligt vägledaren, att de studerande själva sökte upp personal vid behov av samtal om framtida studie- och yrkesplanering. Ett sådant arbetssätt kan dock anses vara problematiskt i förhållande till besökande gästelever. Det dröjer rimligen en viss tid innan skolans personal har hunnit upprätta en förtroendeingivande relation till nyanlända elever, vilket gör att dessa elever kan bli lidande gällande studie- och

yrkesvägledningsområdet om de inte själva känner sig motiverade och bekväma nog att uppsöka vägledningspersonal. En mer uppsökande verksamhet kan i dessa fall vara att föredra.

Någon studerande uttryckte att elever på utlandsskolor inte kan kräva samma ”lyxigheter” som de tjänster elever på skolor i Sverige erbjuds. Om utbildningen på svenska utlandsskolor ska bedömas likvärdig som densamma i Sverige, vilket är Skolverkets och de enskilda huvudmännens intention, är min uppfattning dock att prioriteringar av studie- och

yrkesvägledning bör göras på utlandsskolorna i likhet med dem som görs på svenska skolor där Skolverket istället för att önska kräver en adekvat studie- och yrkesvägledning. OECD framhåller i sin rapport av de europeiska karriärvägledningstjänsterna den brist på kontroll och struktur för utvärdering som ofta saknas för dessa tjänster. En representant för

Skolverkets upplysningstjänst, se ovan, bekräftar att Skolverkets inspektioner vid svenska utlandsskolor inte omfattar en utvärdering av skolans studie- och yrkesvägledning samt att några riktlinjer för denna verksamhet inte har framtagits av Skolverket. Jag menar att en större prioritet av arbetsområdet troligen skulle uppnås om denna verksamhet berördes vid

inspektioner och i styrdokument.

Min intention har varit att se om Lissabonstrategins mål och intentioner i någon mån kan återfinnas i attityder och arbetssätt hos studerande och studie- och yrkesvägledare på två svenska utlandsskolor i Spanien. Som svar på frågan över huruvida denna strategi tillämpas på den egna skolan uttryckte en av de tillfrågade studie- och yrkesvägledarna att ”vi är väl

54

Lissabonstrategin13” med hänvisning till att skolan arbetar utifrån en flernationell

utgångspunkt både vad gäller elevunderlag och de fortsatt geografiska områden som skolans elever söker sig till som följd av eftergymnasiala studie- och yrkesval. Mitt empiriska resultat visar, i överensstämmelse med samme vägledares formulering, att många av de intervjuade studerande ser en globaliserad framtid i fråga om plats för framtida studier och arbete och tror att de kommer att röra sig, antingen inom landet, inom Europa eller till andra platser utanför unionen, efter sin gymnasieexamen. Detta resultat härstammar dock, enligt intervjuerna, i större utsträckning ur ett sedan länge internationellt intresse hos de aktuella studerande och kan inte med säkerhet härröras till skolans och studie- och yrkesvägledarens arbete att med utgångspunkt ur Lissabonstrategin arbeta för ett uppmuntrande av en mobil och flexibel framtid inom den europeiska utbildnings- och arbetsmarknaden. Vissa av de studerande intervjupersonerna hade snarare sitt eftergymnasiala sikte inriktat på USA och Australien till följd av ett personligt intresse av dessa kontinenter medan flera av de andra studerande såg den närmaste framtiden i Spanien eller Sverige. Om intresset av en framtid i Spanien eller Sverige beror på den känsla av tillhörighet som många av de studerande tillskrev dessa två länder till följd av uppväxt och närhet till familj i respektive land eller om det beror på att de två studie- och yrkesvägledarna på respektive utlandsskola i huvudsak inriktade sin

vägledning mot akademiska alternativ i dessa länder går inte att bestämma. Den tydliga fokusering som hos eleverna fanns mot vidare studier i Spanien eller Sverige kan antas bero på såväl personliga kontakter som studie- och yrkesvägledningens fokusering på dessa regioner. Enligt Lissabonstrategiska mål bör dock ett utökat uppmuntrande av hela den europeiska unionen som potentiell utbildnings- och arbetsmarknad återfinnas i vägledningens attityder och förhållningssätt.

Studie- och yrkesvägledaren på Svenska skolan Costa del Sol efterfrågar en ”mer aktiv studie- och yrkesvägledning. Studie- och yrkesvägledning är en möjlighet och skyldighet. Signalerar man att det är en skyldighet, då blir det det. Man måste tänka stort och tänka långt14”. Förhoppningsvis implementeras denna till synes progressiva attityd i det fortsatta vägledningsarbetet på den aktuella skolan.

13

Studie- och yrkesvägledare, Skandinaviska skolan, Madrid, intervju den 8 oktober 2007.

14

55