Diskussion om upplevda effekter av ideellt engagemang

Att arbeta ideellt kan ge en djupare mening med livet och motverka en känsla av

meningslöshet (Konrath et al., 2012). Samtliga intervjupersoner uttrycker att de upplever någon form av meningsfullhet genom sitt ideella engagemang. Vad meningsfullhet innebär är dock olika från person till person och beror på vad individerna anser är meningsfullt. Med tanke på att alla anser sig få ut någon form av meningsfullhet från sitt engagemang kan det tänkas finnas ett mått av begriplighet om varför situationen är som den är och vad som kan göras åt det leder till hanterbarhet vilket kan kopplas till KASAM(Antonovsky, 2005). Hälsoeffekter är större hos individer som engagerar sig ideellt jämfört med individer som inte gör det (Griep et al., 2015). Det kan även tänkas finnas skillnad i hälsoeffekt beroende på hur mycket tid som läggs ner på ideellt engagemang, att lägga ner många timmar på sitt engagemang kan öka tillfredsställelse och självförverkligande (Griep et al., 2015). Några av intervjupersonerna uppgav att de lade mycket tid på sitt engagemang och beskrev djupare och mer positiva effekter av sitt engagemang. Intervjupersonerna som inte lade ner lika mycket tid beskrev vagare positiva effekter.

Medlemmarna har olika anledningar till att de är med i föreningen, vissa för att främja miljön i första hand medan andra är med av rent ekonomiska skäl. Medlemskapet uppfattas

vara en hjälp i privatekonomin, vilket möjliggör att göra annat för pengarna. Det kan tänkas att medlemmarna ser en meningsfullhet i det.

Att stå utanför arbetsmarknaden kan påverka tillgång till rutin och struktur. Rutin och struktur kan kopplas till mänskliga behov och att få tillfredsställelse av mänskliga behov är kopplat till hälsa. Vissa av de mänskliga behoven kan uppfyllas genom ideellt engagemang. (Griep et al., 2015). Att ha gått från att arbeta till att bli pensionär kan tänkas leda till en känsla av rastlöshet och påverka ens självvärde. Att ha en anledning att ta sig iväg hemifrån kan vara motiverande och vara ett välkommet tillfälligt avbrott i en socialt avskild vardag. För individer med olika former av ohälsa kan det vara svårt att ta sig ut, att delta i en aktivitet kan öka motivation och struktur som gör det möjligt att ta sig ut ur huset (Lovell et al., 2015). Det kan vara en utmaning för vissa medlemmar att ta sig till uppdragen men det är givande för dem när de väl klarar det vilket kan stärka deras self-efficacy, tilltron till den egna förmågan att klara av saker. Att ha rutin och struktur kan även eventuellt vara en hjälp att fokusera på annat än sina utmaningar och att istället se någonting som fungerar.

Tillgång till sociala relationer är viktigt för hälsan och att känna tillhörighet till en social grupp är ett grundläggande mänskligt behov (Andersson, 2009). Delaktighet i föreningen verkar ha resulterat i flera olika sociala relationer, mellan de som arbetar ideellt i föreningen och mellan medlemmarna. Att vara del av en arbetsgrupp kan innebära att deltagarna värnar om varandra vilket är en form av socialt stöd (Almqvist et al., 2012). För de som slutat arbeta är ideellt engagemang en möjlighet att utöka sitt sociala umgänge som på ett naturligt sätt minskat (Lovell et al., 2015).

Många av medlemmarna står utanför arbetsmarknaden av olika anledningar och på grund av detta kan det tänkas att de drabbas både ekonomiskt och socialt men om den ekonomiska situationen förbättras kan även den sociala situationen förbättras (Kjellson, 2014). Här kan delaktighet i föreningen bidra dels genom att den ekonomiska situationen kan förbättras och pengarna istället kan läggas på annat vilket i sig kan ge sociala effekter men det kan även ge sociala effekter genom att erbjuda tillgång till naturliga mötesplatser eller träffpunkter för att möta nya människor. Genom att befinna sig i ett sammanhang där de får känna en

grupptillhörighet får de chans att utöka sitt sociala nätverk och ta del av det sociala stöd som finns i att tillhöra en grupp.

Sociala relationer innebär att individer kan ta del av varandras erfarenheter och hantering av situationer, lära av varandra. Detta skulle kunna kopplas till modellinlärningen av social kognitiv teori, där beteenden från andra i liknande situationer observeras och fördelaktiga beteenden tas efter (McAlister et al., 2008). Denna inlärning kan ge möjlighet att omvärdera och se på sin egen situation på ett nytt sätt. I hälsobeteenden kan socialt stöd ha både

positiva och negativa effekter (Heaney & Israel, 2008). Medlemmarna har utbyte av varandra och kan lära av varandras hälsobeteenden. Om det gäller någon form av ohälsa kan det å ena sidan tänkas vara positivt då de får en förståelse och eventuellt ett nytt sätt att tänka, en ny lösning eller tips på hur något kan hanteras. Å andra sidan kan det tänkas att det skulle kunna framkalla eller väcka ohälsa.

Delaktighet i ett större sammanhang och att arbeta tillsammans för ett gemensamt mål kan vara välgörande för hälsan då det kan bidra till en känsla av stolthet i vad som gemensamt åstadkommits. Det kan även öka in individs self-efficacy då de känner att de klarar av

situationer samt kan ge bättre självkänsla och självförtroende genom att få möjlighet att lära sig någonting nytt och att kunna dela med sig av sin kunskap (Lovell et al., 2015). Detta är något som kan tänkas vara aktuellt både för de ideellt engagerade men också för

medlemmarna.

Delaktighet i gemensamma aktiviteter kan också ge en känsla av tillhörighet som är viktigt för hälsan. Det kan ge ett sammanhang med informella relationer där individer ses och umgås utan att veta så mycket om varandra eller varandras bakgrund, oavsett var de kommer från, utan att kategoriseras (Lovell et al., 2015). I detta fall kan det tänkas vara en fördel att känna sig knuten till föreningen, att vara del av den och att vara på plats i butikerna som miljöhjältar och inget annat, att alla är jämlika.

När det gäller utmaningar och risker med ideellt engagemang kan det tänkas leda till stress av olika anledningar. Kulik (2010) belyser att ideellt engagemang kan innebära att mycket tid och energi går åt till engagemanget vilket kan leda till stress genom att tiden tas från

någonting annat i individens närhet som betalt arbete och familjeliv. Att få belöning för sin nedlagda tid och energi är viktigt för att orka fortsätta, om belöningen inte anses stå i relation till ”kostnaden” kan det leda till en känsla av uppoffring (Kulik, 2010). Det är dock olika från person till person vad denna belöning anses vara. Det kan även vara känslomässigt

ansträngande att möta människor i utsatthet och det kan vara en utmaning att sätta gränser och hantera det de möter (Kulik, 2010).

Det skulle kunna tänkas vara skillnad i risker beroende på vilken roll i föreningen en individ har. Möjligen är det mindre risk för värdar att få en känsla av uppoffring då de kan tänkas ha mer frihet att välja sina åtaganden. Ambassadörerna å andra sidan kanske offrar mer av sin fritid då har ett större ansvar i föreningen. Det kan även tänkas att de som är mer involverade i föreningen lär känna medlemmarna mer och det finns en risk att de får se individer som kanske mår dåligt men å andra sidan kan det tänkas vara en belöning när denne ser att medlemmen mår bättre.

7

SLUTSATSER

 Drivkrafterna till att vara ideellt engagerad i food2change är flera, bland annat att göra gott, bidra till samhället, ta hand om miljön och hjälpa andra men även att utveckla sig själv.

 Effekterna som upplevs av att vara ideellt engagerad i food2change är känsla av meningsfullhet, tillgång till rutin och struktur, möjlighet till utökade sociala relationer och en känsla av delaktighet men även viss risk för stress vid hög arbetsbelastning.