Forskningen rörande omvärldsbilder har framförallt två forskningsuppgifter. Den första uppgiften är att föra fram vilka kunskaper och attityder som existerar mot andra grupper. Den andra uppgiften försöker finna de faktorer som förklarar hur vissa attityder, uppfattningar utvecklats eller varför de inte utvecklats.
Det är historiker som bidrar till att skapa kulturrörelsen som ger samhället självförståelse och sin kulturella identitet. Historiker ger samhället en referensram och tolkar samhällen de uttalar sig om. De bidrar i lika hög grad till myter som till välgrundade samhällsskådningar. Said som diskuterat orientalism, tror att goda forskarresultat skulle bättre komma fram inom självständiga teman. Men vilken vetenskaplig studie kan stå för sig själv? Vi överger inte vår kulturella position när vi betraktar en text. Vår kulturella position blir vi lärda genom vår historieundervisning som små. Den representerar vår syn när vi blir äldre, framförallt i identitetssökande i tonåren.
Två styrdokument som styr historieundervisningen idag är kursplanen och läroboken. Kursplanen som den ser ut idag är väldigt öppen, det är både till nackdel och till fördel för historieläraren. Nackdelen är att den är så ”luddig”, att läraren kan tolka riktlinjerna däri lite som man vill. Läraren kan inte längre ta hjälp av kursplanen till sin detaljplanering och får därmed ingen hjälp. Nackdelarna jag tagit upp kan även vändas till fördelar för historieläraren. I och med att riktlinjerna är så ”luddiga” kan läraren forma sin undervisning i
hög utsträckning. Läraren är inte bunden att ta upp ett visst stoff som står bestämt i kursplanen.
Jag gjorde intervjuer med två verksamma historielärare, Katarina och Birgitta. Båda har arbetat nästan 30 – 40 år som historielärare. Båda är mer eller mindre bundna av den gamla kursplanen. De är medvetna om att den nya är så öppen, och ger möjligheter att utforma undervisningen på nya sätt. Katarina berättade i intervjun att hon följer det mönster hon en gång lärt sig. En välkänd diskussion är om den ”dolda läroplanen”. Birgitta anser att den absolut existerar framförallt bland äldre historielärare.
Jag gjorde en läromedelsanalys i Alla tiders historia A och Alla tiders historia B. Jag anser att man ska se läromedlet som ett styrdokument för historieundervisningen. Magnus Hermansson Adler har tagit upp att läroboken påverkar och styr undervisningen mest, även om det inte styr hela lärarens detaljplanering som den kunde göra förr. Båda historielärarna som jag har intervjuat medger att läroboken styr deras undervisning i väldigt hög grad. Katarina anser om man som lärare tycker att läroboken är bra så ska man använda sig av den.
Min läromedelsanalys visade att i A – boken kommer utomeuropeisk historia endast in när det på något logiskt sätt kopplas ihop med Europas historia. Den utomeuropeiska historia som berättas där är mest USA utveckling. Som jag nämnde innan i uppsatsen tror jag detta beror på att världen ser ut som den gör idag, USA har huvudrollen. I B – boken så deklarerar författarna i förordet att de har haft som syfte att föra fram utomeuropeisk historia lite mer. Detta betyder att de själva inser hur fattig A – boken var på utomeuropeisk historia. Den är även uppbyggd tematiskt med 14 teman (4 med utomeuropeisk historia) medan A – boken är uppbyggd kronologiskt. I intervjuerna fick jag berättat för mig flera gånger hur viktigt det är att historien blir förklarad på ett kronologiskt sätt för eleverna. Katarina påpekade att tidsdimensionen är viktig och eleverna har ingen tidsuppfattning.
Birgitta berättade under intervjun att man går utanför Europa i den mån européerna gör det i historien i ett europeiskt perspektiv och att det är i den kulturella sfären som läromedlen kommit till. Båda tycker att det är svårt att fördjupa sig i A – kursen för att den är skapad till att pressas in på hundra timmar på ett läsår. Katarina och Birgitta tycker det är i B – kursen man kan ägna sig åt utomeuropeiska studier, men det är svårt på A – kursen om det inte
logiskt sett knyter an till Europas historia. Katarina delgav att en anledning till att det blir västerländsk historia på A – kursen är att förklara varför världen ser ut som den gör idag.
Birgitta och Katarina låter heller inte sin planering påverkas i en klass med många elever som har invandrarbakgrund. Båda anser att vid fördjupningsuppgifterna kan man som lärare framföra idéerna för utländska elever, för att göra något som kopplar till deras bakgrund. Läroboken i historia är även ett styrmedel för eleverna som påverkar deras syn. Även om eleverna aldrig läser en bok innehållande historia, så måste alla läsa läroboken. Som jag nämnde så har flertalet elever påpekat att utomeuropeisk historia inte är riktigt greppbar, det har inte hänt så mycket där, det är svårt att veta vad som är intressant med mera. Utöver lärarens undervisning tror jag läroboken i historia har stor del i detta. Tar inte läraren upp utomeuropeisk historia samt att läroboken inte gör det, då är det ej så märkligt att elever inte vet vad som är intressant och de får uppfattningen att ”det inte har hänt så mycket där”. Läser man bara en form av historia så blir det svårt att få grepp om en annan.
Jag har redan tagit upp Magnus Hermansson Adlers tankar om att i elevers identitetsbildning så kan det uppstå ett vi – dem tänkande. Detta händer frekvent i mötet med det annorlunda. Läromedelsanalysen bygger även upp detta tema. Historien som förtäljs för eleverna, åtminstone i A-boken, är koncentrerad i ett ”vi – tema”. Mina lärarintervjuer visar även på följande ”vi går utanför Europa i den mån européerna gör det”. Historien om länder utanför Europa blir en sällsynthet, det blir ”dem”. Detta mönster formar elevens omvärldsbild sedan grundskolan och är representativ för elevens uppfattning i senare skeden. Att bryta mönstret skulle vara svårt men reformer kan vara bra, speciellt i dagens mångkulturella skola.
Sammanfattning
Min hypotes visade sig vara felaktig. Endast enstaka elever finner historieundervisningen för europacentrerad men dessa är långt ifrån en majoritet i sammanhanget. Frågan är hur det hade sett ut på en skola med många elever med utomeuropeisk bakgrund, men det är inget jag ska spekulera mer om här.
Hos ett stort procentantal av eleverna finns det inget intresse för utomeuropeisk historieundervisning. Så länge det inte finns nåt intresse för det hos lärarna eller hos eleverna kommer denna del av undervisningen inte att utvecklas. De intervjuade historielärarna sa att
man bara har 100 skoltimmar att klämma in historien på, men frågan är om det hade blivit mer utomeuropeisk historia om det hade varit fler skoltimmar? I den nya gymnasiereformen 2007 så kommer grundkursen att bli 50 skoltimmar. Möjligheterna för utomeuropeisk historia att utvecklas ser inte jag som stor. En fördel är att historia blir ett kärnämne, det blir ett ämne som alla får ta del av.
Det sista jag vill framföra är elevernas tydliga intresse för sin bakgrund. De svenska eleverna anser det viktigt med svensk historia och att europeisk historia är mest intressant. De europeiska eleverna finner den europeiska historien mest intressant och framförallt delar av Europa där de har sin bakgrund. Till sist har vi de utomeuropeiska eleverna som vill läsa mer om delar av världen där de har sin bakgrund. Som jag har nämnt innan så är tonåren en tid av identitetssökande och det visar denna uppsats prov på.
6. Litteraturlista
Bergström, Börje; Löwgren, Arne & Almgren, Hans (1996) Alla tiders historia A. Gleerups: Malmö
Bergström, Börje; Almgren, Hans; Almgren, Birgitta & Rydén, Josef (1996) Alla tiders historia B. Gleerups: Malmö
Berseth Nilsen, Kaj (1998) Att möta texten. Studentlitteratur: Lund
Ejlertsson, Göran (1996) Enkäten i praktiken. Studentlitteratur: Lund
Ejvegård, Rolf (1993) Vetenskaplig metod. Studentlitteratur: Lund
Hermansson Adler, Magnus (2004) Historieundervisningens byggstenar. Liber AB: Sthlm
Hägerdal, Hans (1996) Väst om öst. Lund University press: Lund
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2004) Examensarbetet i lärarutbildningen. Kunskapsföretaget: Uppsala
Kapitel 2 av Bernard Eric Jensen, Historiemedvetande ur Karlegärd, Christer & Karlsson, Klas – Göran (1997) Historiedidaktik. Studentlitteratur: Lund
Kapitel 3 av Zander, Ulf, Historia och identitesbildning ur Karlegärd, Christer & Karlsson, Klas – Göran (1997) Historiedidaktik. Studentlitteratur: Lund
Kapitel 1 av Karlsson, Klas-Göran, Historiedidaktik ur Karlsson, Klas – Göran & Zander, Ulf (2004) Historien är nu. Studentlitteratur: Lund
Kapitel 7 av Karlsson, Klas-Göran, Historiedidaktik och historievetenskap ur Karlsson, Klas – Göran & Zander, Ulf (2004) Historien är nu. Studentlitteratur: Lund
Kapitel 16 av Mellberg, David, Det är inte min historia! ur Karlsson, Klas – Göran & Zander, Ulf (2004) Historien är nu. Studentlitteratur: Lund
Nyberg, Kenneth (2001) Bilder av mittens rike. Historiska instutionen: Göteborg
Internetkällor
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0506&infotyp=8&skolform=21&id =HI&extraId=
Muntliga källor
Intervju med Erika 28/11, läser på en gymnasieskola i Skåne
Intervju med Paulina 7/12, läser på en gymnasieskola i Skåne
Intervju med Daniel 7/12, läser på en gymnasieskola i Skåne
Intervju med Birgitta 28/11, historielärare på en gymnasieskola i Skåne