Frågeområden till intervju med lärare
1. Hur ser du på ämnet historia? 2. Har synen förändrats?
3. Vad är ditt förhållande till kursplanen? 4. Är din undervisning styrd av kursplanen? 5. Är din undervisning styrd av läromedlet? 6. Finns det en ”dold läroplan”?
7. I vilken utsträckning får elever vara med och planera undervisningen?
8. Blir din undervisning påverkad i en klass med många elever som har invandrarbakgrund?
Min första lärarintervju var med en historielärare som jag i uppsatsen kommer att kalla för Birgitta. Hon har jobbat nästan trettio år på den gymnasieskola där jag är och intervjuar henne. Birgitta tycker att historieämnet är väldigt roligt och det blir roligare hela tiden ju mer man kan. Det är roligare nu än för många år sedan. Hennes syn har förändrats i och med att hon har förändrat sina kunskaper och fått mer livserfarenhet.
I undervisningen är kursplanen och arbetsplanen ryggraden för en lärare. Det står bland annat att det ska vara kronologisk ordning på A – kursen, detta har ju även läroboksförfattarna tänkt på, därför ser de ut som de gör. Efter det ska man lägga tonvikten själv på saker som man tycker är väsentliga. Om man tittar på den allmänna historien kontra den svenska historien så
tycker Birgitta att den tenderar bli lite styvmoderligt behandlad därför att den får väldigt lite utrymme i läroböckerna. Man går utanför Europa i den mån européerna gör det i historien, men i ett europeiskt perspektiv, för det är i den kulturella sfären som läromedlen kommit till. Det är svårt att fördjupa sig i det på A – kursen menar Birgitta på för den är skapad att pressas in på hundra timmar på ett läsår. I B – kursen kan man ha mer tematiska studier. A – kursen blir ett fundament som B – kursen står på. Då går man utanför Europa och det blir ju bland annat Kina och en klass som Birgitta hade, valde att fördjupa sig i Australien. Där finns det möjligheter men det är ytterst få som läser B – kursen. På A – kursen är det som sagt svårt förutom när det logiskt sett knyter an till Europas historia.
Det som styr Birgitta i sin undervisning är framförallt de bristande kunskaperna eleverna har när de börjar på gymnasiet. Som lärare måste man ge dem ett fundament innan man kan gå vidare. Birgitta känner inte att hon kan dyka in i historien från vilket håll som helst utan att hamna i massa förklaringar. Det blir för många frågetecken för eleverna och de får ingen ryggrad. De måste ha en ryggrad och kan sen göra dykningar och få nya infallsvinklar. Detta var möjligt med den gamla läroplanen, när eleverna läste historia alla tre åren.
Kursplan, arbetsplan och läromedel bildar en sorts helhet och enhet betonar Birgitta, det är därför läroböckerna som vi anser har någon kvalité är kronologiskt uppbyggda. Hon tycker att man bör studera historien kronologiskt på det elementära stadiet. Eleverna har så varierande kunskaper när de kommer hit, än de hade för 10 år sedan. Då hade vi en stabil kurs med grundskolan där vi tog vid med medeltiden. I årskurs 9 hade de läst flodkulturerna och antiken. Vi ägnar väl inte dessa områden så mycket tid som man borde. Birgitta säger dock att hon inte är styrd av läroboken på det sättet, att hon anser att den ska studeras sida upp och sida ner.
Bland hennes äldre kollegor anser hon att det absolut finns en dold läroplan. De har diskuterat igenom det och kommit fram till att kronologin är viktig, men man kan även få in andra speglingar på utvecklingen.
När jag till sist undrar om hennes planering så berättar Birgitta att hon i början av terminen presenterar en grovplanering för studenterna. Hon talar om var man i planeringen kan göra avvikelser, fördjupningar etc. Sen kommer inte eleverna med så många konkreta förslag säger hon. När man kommer till vissa områden kan man stanna upp och fråga eleverna om de vill göra någon slags fördjupningsuppgift. Eleverna är hela tiden medvetna om att man följer en plan och inga kortsiktiga lösningar, att det går framåt och att det ena bygger på det andra. Det är bra med egna idéer, så ibland får eleverna skriva ned dessa och lämna in.
När man kommer fram till tiden för kalla kriget så brukar eleverna få göra ett eget arbete. Då säger Birgitta, för hon fram möjligheterna att fördjupa sig i sitt före detta hemlands historia, eller händelser som har påverkat dem. Det brukar finnas en och annan som tycker att det är roligt. Man märker under kursens gång var eleverna kommer ifrån.
Min andra intervju var med en historielärare som jag har valt att kalla Katarina.
Katarina har varit historielärare i nästan fyrtio år och har varit anställd tjugofem år på den gymnasieskola hon arbetar nu på. Hon tycker att historieämnet är väldigt roligt. Det är intressant med alla delar, social historia, politisk historia med mera. Hon berättar att det alltid varit lika roligt, det som har förändrats mycket är hur man undervisar och den tid man har till sitt förfogande.
Jag frågar Katarina om hon känner sig styrd av kursplanen. Hon svarar att man måste följa styrdokumenten, men att de nu är så vaga. Man kan göra väldigt mycket vad man vill. Förr var kursplanen en sorts kanon, man skulle undervisa om vissa moment. Det var helt enkelt vissa saker som skulle tas upp och det var i princip bättre, för då hade alla samma stomme, sen kunde man göra på lite olika sätt. I och med att Katarina är så pass gammal, så följer hon det mönster hon en gång lärt sig, säger hon. Nu skjuter hon fördjupningarna mer mot den moderna historien, så 1900-talet tar lite mer plats än det gjorde 1967.
Men kursplanen är som sagt en aning ”flummig” nu och lärarna på skolan har lagt ned många timmar på att diskutera vad vi tycker, hur vi gör ”floskler” konkreta och hur vi ska lägga upp undervisningen så vi når målen. Den lokala arbetsplanen är väldigt öppen, så alla lärare gör inte riktigt likadant. En del börjar A – kursen på 1000-talet, en del med antiken och någon annan skola börjar med renässansen på 1500-talet. Detta är för att få ordentligt utrymme till 1800-talet och framförallt 1900-talet. Det skiljer sig mellan lärare, för på samhällslinjen finns det hundra timmar till förfogande, medan det på naturvetenskapliga programmet är bara åttio timmar.
Katarina är relativt styrd av läroboken. Läroboken är utgångspunkten för eleverna och man följer avsnitten, sen är vissa bitar mindre viktiga. När man fördjupar sig så väljer man artiklar eller bredvidläsning. Har man en lärobok och tycker att den är bra så ska man använda den. Katarina betonar att man inte ska vara slav under den. De flesta läroböckerna är ganska så bra, uppdaterade etc. Vi har inga böcker som är tryckta innan 1989. En bra lärobok har en ordentlig faktabas. Eleverna efterfrågar att den ska vara redig, gå från A till B. Den ska även vara kronologisk för annars blir eleverna så förvirrade. Sen får det gärna finnas reflektionsfrågor och Katarina tycker det är bra med tillhörande lärarpärmar som har förslag
till uppgifter med mera. Det är bra ifall man inte alltid orkar göra saker själv. Böckerna perspektiv på historien och alla tiders historia är bra. Den senare är ganska faktatät men är redig och rak.
Jag frågar henne om den så kallade ”dolda läroplanen”, hon medger att på nåt sätt finns det en. Lärarna för väldigt likt, i A – kursen lägger alla upp det kronologiskt. I B – kursen kan det bli hur som helst. I kursplanen står det inte att man ska köra det kronologiskt även om det kommer i den nya. Det som gör att man väljer kronologiskt är för att eleverna inte har någon tidsuppfattning, historia bygger ändå på en tidsdimension.
Katarina gör så med sin planering att hon i början av terminen gör en ”råplan”, efter en tid får eleverna en mera detaljerad plan. Katarina brukar fråga eleverna om de har några synpunkter, men det har de i regel inte. Problemet är oftast att de inte har några idéer, konkreta förslag alls. I utvärderingarna brukar de aldrig klaga på att de inte får vara med och bestämma. Jag frågar Katarina sist om hennes planering påverkas i en klass med många elever med invandrarbakgrund. Katarina säger att den inte gör det. Har man en klass med många utländska elever så kan man knyta an till det vid fördjupningsuppgifterna. Katarina berättar att hon precis haft en fördjupningsuppgift i en B – kurs där en kille från Kroatien skrev om Balkan – konflikten, en annan kille från Albanien skrev om det osmanska riket och en kille från Iran skrev om perserriket. Men i A – kursen blir det västerländsk historia för att förklara varför världen ser ut som den gör idag.
Sammanfattning
Som vi kan utläsa av intervjuarna ovan så är Birgitta och Katarina väldigt lika i sina åsikter. Båda anser att A – kursen bör läsas kronologiskt för att ge eleverna ett sorts fundament. A – kursen ska visa på den västerländska kulturen och Européernas syn är det som lärs ut. Utomeuropeisk historia kommer endast in när det kan kopplas ihop med den europeiska historien. Utomeuropeisk historia är sådan historia som sparas till B – kursen. Båda historielärarna är relativt bundna vid läroboken. De är båda medvetna om att kursplanen är väldigt öppen, men utformar ändå sin undervisning väldigt lika precis som andra historielärare gör på gymnasieskolan. De ser båda att det mycket väl kan finnas en sorts ”dold läroplan” och speciellt bland äldre kollegor anser Birgitta. Jag är väldigt benägen att hålla med. Katarina betonar att hon följer det mönster hon en gång lärde sig och i och med att hon varit lärare i nästan fyrtio år så är hon fortfarande bunden av den gamla läroplanen.
Ingen av de två låter sin planering ändras i en klass med hög etnicitet. Jag får dock hålla med Birgitta att den gymnasieskolan som de undervisar i är ingen skola med hög många elever med invandrarbakgrund (vilket vi kunde se på elevenkäterna).
Ett sätt att utveckla uppsatsen hade varit att haft fler intervjuer med lärare. Det finns ett flertal aspekter som man hade kunnat undersöka. Jag har intervjuat två äldre kvinnor, det hade varit intressant om deras syn hade skiljts sig från yngre lärares och eventuellt från mäns. I min egen åsikt anser jag om det hade skiljt sig, så hade varit mellan äldre och yngre lärare, om ens det.
5. Diskussion
Mitt syfte med uppsatsen var att undersöka vilka attityder som finns till europeisk och utomeuropeisk historieundervisning. Jag vill här återkoppla till min frågeställning: vilka olika uppfattningar kan finnas bland elever och lärare om europeisk respektive utomeuropeisk historieundervisning? I arbetets första del har jag fört fram begrepp som orientalism och omvärldsbilder. Teoretiker har påvisat att våra omvärldsbilder av andra kulturer är missvisande. Utöver vår bakgrund spelar även omvärldsbild en viktig roll beroende på vilken historiesyn vi får. I mitt avsnitt angående orientalism försökte jag visa på att vi i västvärlden har haft en skev bild av utomeuropeiska folk och har det fortfarande. Bristen på kunskap/undervisning om dessa folkslag förbättrar inte situationen Historiemedvetenhet och historieidentitet är viktiga begrepp som även har kommit fram under uppsatsens första del. Diskussionerna nedanför kommer att föras utifrån frågeställning, teori och empiri.