Studien utfördes i syfte att studera lärares inställning till förändringar i läroplanen och tilltro till sin kompetens, med förhoppning att kunna påverka kommande läroplansförändringar.
Genom undersökningen besvarades hur lärare talar om deras kunskaper i programmering i relation till demokratiska världen. Analysen gav även svar på hur lärare talar om vad programmering i undervisningen kan vara i relation till pedagogiska strategier samt hur lärare talar om programmering i undervisningen och dess syfte.
7.1.1 Hur talar lärare om deras kunskaper i programmering i relation till demokratiska världen?
Enligt analysen framkom att samtliga lärare arbetar med programmering i sina klassrum, vilket både tyder på ett visst intresse och kunskap om programmering i undervisningen hos de intervjuade lärarna. Detta eftersom införandet av programmering i läroplanen inte ägt rum ännu när intervjuerna utfördes och inte behöver följas förrän efter den 1/7. Studien visar att lärarna dock besitter olika kunskap om programmering. Jag upplever att de flesta av lärarna anser att de besitter god kunskap om programmering. En av lärarna uttrycker sig inte så, men hon har arbetat med programmering i sitt klassrum i flera år och har genomgått fortbildningar inom programmering. En av lärarna som säger att hon har föga kunskaper om programmering ger intrycket av att besitta minst kunskap om ämnet. Hon är en av de två lärarna som inte genomgått någon fortbildning samt den äldsta av lärarna i studien. Sentance och Csizmadias forskning tyder på att lågstadielärarna är den kategori av lärare som saknar mest kunskap i datavetenskap. Detta har dock inte samma resultat i denna studie där endast en av respondenterna anser sig ha föga kunskaper inom programmering (Sentance & Csizmadias 2016). Utifrån en tolkning av analysen kan jag se ett samband mellan lärarnas kunskaper och lärarnas eventuella genomgångna fortbildningar inom programmering. De tre respondenterna som har genomgått fortbildning inom programmering uppger att de har fått ny kunskap om programmering som de inte hade tidigare. Dels har de lärt sig nya termer som används i sammanhang med programmering.
Analysen visar även att de respondenterna har fått en djupare förståelse av programmering.
Förståelsen av vad som är programmerat lyfter Passey som en viktig aspekt i undervisningen i datavetenskap (Passey, 2017). Av de intervjuade lärarna antyder flera av dem att de har en ökad förståelse av programmering innebär. Två av lärarna berättar att de inte längre uppfattar att programmering handlar om att en person sitter vid en dator och skriver kod, vilket Lyh och Koh även poängterar (Lyh & Koh, 2014). Samma respondenter uppger även att de har fått en ökad kunskap om hur program eller hemsidor är utformade. En lärare uttrycker att hon fått en uppfattning om hur tekniska saker kan vara uppbyggda.
Av de två som inte genomgått någon fortbildning är det en av pedagogerna som hade önskat mer kunskaper för att lära ut ämnet. Eftersom lärarna i studien besitter olika kunskap om programmering kan det innebära att undervisningen kommer att se annorlunda ut i olika klassrum. Mannila hävdar att det är lärarnas kompetenser som har störst inverkan på elevernas lärande (Mannila et. al 2014). Sentance & Csizmadia bekräftar även detta när de beskriver att en av de största utmaningarna för lärarna i att undervisa inom programmering är deras egen brist på kunskap (Sentance & Csizmadia, 2016). I motsats till att Mannila menar att lärarnas kompetenser har den största inverkan på elevernas lärande menar Hattie att det inte är hur mycket ämneskunskaper en lärare besitter om ett ämne som är mest avgörande för vad eleverna presterar. Han menar att det är andra aspekter som har större betydelse för elevernas möjligheter till lärande, vilka främst handlar om huruvida läraren reflekterar över sin egen undervisning samt har en förståelse för det utfall undervisningen ger samt att eleverna når sina mål (Hattie, 2012, s.
45). Om det är lärarens kunskaper inom programmering som påverkar hur differentierad programmeringsundervisningen kan vara från ett klassrum till ett annat är föga oklart. Däremot poängterar Rolandsson vikten av alla elevers rätt till likvärdig utbildning och menar att programmeringsundervisningen kan upplevas som exkluderande om inte alla elever inte får samma utbildning samt om utbildningen inte är likvärdig (Rolandsson, 2015). En annan aspekt som Rolandsson menar har betydelse för en demokratisk undervisning är att utbildningen inte ska vara beroende av de resurser som finns (Rolandsson, 2015). Enligt lärarna i den här studien uppgav ingen att de saknades medel för att utföra programmeringsundervisningen. Däremot uppgav en lärare att eleverna som läraren undervisar har en hög sociokulturell bakgrund och har med sig goda datakunskaper hemifrån, samt att skolan länge har arbetat med datorer och Ipads i undervisningen. Två andra lärare menade på att pengar har ett inflytande på hur programmerings undervisningen går till och avgör vilka investeringar som sker. Enligt Rolandsson är detta ytterligare ett exempel på att dataundervisningen kan upplevas som exkluderande (Rolandsson, 2015). Även Passey antyder till att undervisningen bör vara demokratisk och menar att ingen specifik elevgrupp ska gynnas så att undervisningen förblir differentierad mellan olika elever (Passey, 2017).
7.1.2 Hur talar lärare om vad programmering i undervisningen kan vara i relation till pedagogiska strategier?
Enligt analysen arbetar lärarna med programmering och använder sig av olika pedagogiska strategier i undervisningen. Den arbetsform som fyra av fem lärare uppgav i studien att de arbetar med är blockprogrammering. Den lärare som inte uppger att hon arbetar med blockprogrammering uttrycker att hon arbetar med robotprogrammering. Båda dessa programmeringsmetoder handlar om problemlösning och logiskt tänkande. Passey samt
Sentence och Csizmadia lyfter fram dessa strategier som värdefulla för att lära ut programmering i klassrummet (Passey, 2017, Sentence & Csizmadia, 2016). Lärarna i studien uppger att de låter eleverna arbeta både individuellt, i par och i grupp. Två av lärarna berättar att de alltid låter eleverna att jobba med en klasskompis. En av lärarna uppger att de arbetar i grupp om fyra.
Enligt Sentence och Csizmadia är en av de mest lyckosamma strategierna att arbeta i par eller i grupp. Om eleverna arbetar tillsammans genom att hjälpa varandra det vill säga genom scaffolding menar de också är en lyckosam metod för att lära ut programmering (Sentence &
Csizmadia, 2016). Även Passey förespråkar att programmeringsundervisningen ska läras ut i grupp istället för att lära sig individuellt, detta eftersom eleverna kan lära sig av varandra samt för att han förespråkar grupparbete eftersom eleverna får träna sig inför framtida reella arbetssituationer. Han hävdar även att grupparbete är bra eftersom grupparbete kräver kommunikation och samarbete, vilket eleverna då får träna på (Passey, 2017). Samtliga lärare i studien känner till unplugged eller ouppkopplad programmering. Sentence och Csizmadia menar att unplugged programmering tillhör en av de fem främsta strategierna med att arbeta med programmering i undervisningen. Den lärare som arbetat med unplugged programmering i sitt klassrum berättade att eleverna fått programmera varandra genom att ge direktiv till en klasskompis för att breda en smörgås eller ta på sig sin sko. Till de fem mest gynnsamma strategierna uppger Sentence och Csizmadia är när elevernas programmeringsundervisning relaterar till deras vardagliga liv (Sentence & Csizmadia, 2016). Rolandsson poängterar betydelsen av den didaktiska aspekten av lärarnas programmeringsundervisning och menar på att lärarna bör reflektera över sina pedagogiska strategier och att det verkligen stämmer överens med det som ämnas att läras ut. Även Sentence och Csizmadia belyser vikten av att lärare bejakar hur se lär ut programmering till sina elever, speciellt när det införs som ett nytt ämne i läroplanen (Sentence &
Csizmadia, 2016). Även Hattie belyser värdet av den didaktiska aspekten i undervisningen och menar att en stor betydelse för elevernas lärande beror på hur lärarna reflekterar över sitt sätt att undervisa samt har förståelse för hur eleverna tillgodogör sig deras kunskaper (Hattie, 2012, s.
45).
7.1.3 Hur talar lärare om programmering i undervisningen och dess syfte?
När lärarna pratar om vilka ord och begrepp som lärarna använder ser jag ett tydligt mönster.
Alla lärarna arbetar med programmering i sin undervisning och har i någon form kommit i kontakt med termer för programmering. Genomgående uppger lärarna att de använder de ord som används i de olika programmeringsspråken. Här skiljer sig inte svaren så mycket från de lärare som uppger att de genomgått någon fortbildning eller ej. En av lärarna visar i analysen att personen använder sig av mer än bara programmeringsorden i programmen. Lärarna bekräftar även att de inte pratar så mycket om programmering med varandra. När de samtalar med varandra om programmering handlar det i regel om det arbete de utför i klassrummet. Enligt vad
Hattie beskriver som mest värdefullt för synligt lärande menar han är när lärare tillsammans talar om elevernas undervisning. Detta genom att lärarna utbyter kunskaper med varandra, diskuterar måluppfyllelse, lärandemål, progression samt vad som är av värde för eleverna att lära sig (Hattie, 2012 s. 89). Att det inte förekommer arbetslagsträffar och kollegiala möten om programmering upplever jag utifrån svaren på respondenterna, beror på att programmeringen inte har börjat att gälla i läroplanen ännu vilket gör att det inte har prioriterats. Däremot uppger alla att de har eller kommer att förekomma någon form av arbetslagsmöten, studiedagar eller liknande i någon form av programmering. En lärare uppger att det kommer att inledas möten i samband med den fortbildning som kommer att ske på skolan. Samtliga lärare arbetar med programmering i undervisningen idag eftersom det ska införas i läroplanen. Dock har 4 av 5 lärare arbetat med programmering långt innan de visste att det skulle införas i läroplanen. En av lärarna menar att intresset hos lärare och det framtida behovet av programmering var avgörande för införandet av programmering i undervisningen. Det framtida behovet av programmeringskunskaper menar Passey är en viktig aspekt för införandet av programmering i undervisningen. Dels förespråkar han implementeringen av ämnet eftersom de kommer att påverka elevernas framtida studie- och yrkesval. Likt som en av lärarna uttryckte sig kommer datoranvändningen att öka, vilket Passey menar kommer kräva en ökad digitalmedvetenhet av framtidens medborgare (Passey, 2017). Två av lärarna uppgav att programmeringsundervisningen gynnar elever i flera ämnen. En av lärarna menar likt Passey att programmering i undervisningen är bra för att eleverna får träna på att samarbeta (Passey, 2017). Att programmering nog är bra att kunna i framtiden uttrycker sig en av läraren. Två av lärarna menar också att logiskt tänkande samt förståelsen för att allt är programmerat är viktigt att lära ut till eleverna. Passey menar att logiskt tänkande är egenskaper som är viktiga för eleverna på deras framtida arbetsplatser. När programmering lärs ut menar han också att det är av stor vikt för eleverna att få en förståelse för hur allt som är programmerat är uppbyggt. En lärare menar också att programmering hjälper eleverna att få en källkritisk syn och en ökad förståelse för att allt är programmerat av någon.
7.2 Lärarnas datalogiska tänkande i programmeringsundervisningen.
Studiens syfte har varit att studera lärares inställning till förändringar i läroplanen och tilltro till sin kompetens, med förhoppning att kunna påverka kommande läroplansförändringar.
Datalogiskt tänkande har använts som ett analyserande verktyg av lärarnas användning av datalogiskt tänkande i sin undervisning (se avsnitt 1.1 samt 1.1.1). Utifrån analysen konstateras att lärarna använder sig av ett datalogiskt tänkande då programmering innebär att bryta ner problem i mindre delar, leta mönster eller att skriva algoritmer (Nygårds, 2015). Likt den studie som utförts av Mannila et al. påvisar lärarna att de redan arbetar med ett datalogiskt tänkande i sin undervisning (Mannila et al., 2014). Detta eftersom alla lärarna redan arbetar med någon form av programmering. Övervägande majoritet av lärarna arbetar med något programmeringsspråk och
låter eleverna arbeta med blockprogrammering. En lärare som inte arbetade med blockprogrammering uppgav att denne arbetade med robotprogrammering i klassrummet. Både blockprogrammering och robotprogrammering är typer av problemlösning, där man bryter ner problem i mindre bitar för att lösa problem. Eftersom programmering handlar om problemlösning och att tänka logiskt kan detta ses som att lärarna arbetar med ett datalogiskt tänkande. Däremot kan konstateras att lärarna ägnar sig åt ett datalogiskt tänkande i sin undervisning på olika nivåer. De olika kognitiva processerna som används vid datalogiskt tänkande kan vara mer eller mindre planerade av lärarna i sin undervisning. I analysen betonade vissa av lärarna de olika processer som kännetecknas av datalogiskt tänkande vilket kan påvisa en högre nivå av ett datalogiskt tänkande hos lärarna eller en ökad förståelse av programmering.
Utifrån de svar som respondenterna uttrycker kan utläsas vissa likheter med användandet av ett datalogiskt tänkande. En lärare säger att eleverna får lära sig att tänka i flera steg samt tänka utanför boxen. Att tänka i flera steg är att bryta ner problem i flera delar samt att tänka utanför boxen tolkas utifrån analysen som att använda ett datalogiskt tänkande. Båda dessa uttryck av läraren ger en indikation till att datalogiskt tänkande används i klassrummet. Det är endast en av respondenterna som använder sig av termen datalogiskt tänkande under intervjun. Det är samma lärare som säger att de arbetar med unplugged programmering på dennes skola och beskriver både dansprogrammering i personalrummet och att eleverna har fått breda en smörgås efter instruktion samt att koda en kompis. Dessa typer av arbetssätt är att bryta ner problem i mindre delar vilket kan ses som en process av datalogiskt tänkande. En av lärarna som inte genomgått någon fortbildning nämner att de pratar med eleverna om att programmering handlar om upprepning och mönster. Karin Nygårds förklarar att leta mönster är ett sätt att arbeta med datalogiskt tänkande (Nygårds, 2015). Enligt Mannila et al. anses motivationen för att lärare ska använda sig av datalogiskt tänkande i undervisningen vara professionell fortbildning och motiverande material (Mannila et al., 2014). Att lärarna i studien uppvisar tecken eller uttalar begrepp som kan kännetecknas av ett datalogiskt tänkande bekräftas genom analysen. De tre lärarna som genomgått fortbildning inom programmering kan i denna studie tolkas som att de befinner sig på en högre nivå, när det gäller användandet av datalogiskt tänkande i sin undervisning. Detta då de påvisar vid flera tillfällen enligt analysen att de uttrycker begrepp som förknippas med ett datalogiskt tänkande. Av de andra två lärarna som inte genomgått fortbildning uttrycker en lärare vid ett tillfälle att pedagogen talar om att programmering handlar om upprepning och mönster. Den andra läraren påvisar vid enstaka tillfällen en antydan till ett datalogiskt tänkande. Dock ses ett starkare samband mellan en högre nivå på ett datalogiskt tänkande och de tre pedagogerna som genomgått fortbildning, då de uttrycker termer förknippade med datalogiskt tänkande vid fler tillfällen i intervjun. Eftersom de pedagoger som genomgått en fortbildning upplevs tillägnat sig mer kunskaper om programmering kan även paralleller om lärarnas kunskaper och en ökad användning av ett datalogiskt tänkande dras.
7.3 Metoddiskussion
Beroende på hur man tolkar frågor kan svaren bli olika. Begreppet fortbildning kan ha tolkats olika utav pedagogerna. Dock frågade ingen av respondenterna vad som ansågs som fortbildning.
Eftersom intervjuerna har konstruerats ur ett fenomenologiskt perspektiv har jag studerat hur lärarna upplever fenomenet programmering. Likt det som Van Manen uttrycker kan dessa iakttagelser av upplevelsen och det som individen faktiskt upplevt aldrig likställas (Van Manen, 2011). Analyser av vad som har sagts i intervjuerna har gjorts. Svarsinformation kan dock utebli av misstag om respondenten glömmer information eller väljer att svara som denne önskar att intervjuaren ska uppfatta dem. Bell menar att den intervjuades åsikter kan påverkas av olika faktorer som tv-program eller olika händelser som denne varit med om (Bell, 2016, s. 117).
Emellertid formulerades frågorna för att vara lättolkade samtidigt som jag eftersträvade ett likartat genomförande. I och med införandet av programmering den 1 juli – 2018 kommer även nya skrivningar i läroplanen om en ökad digitalisering. En respondent svarade ibland utifrån de nya skrivningarna om digitalisering i läroplanen och syftade då inte specifikt till programmering.
Resultatet kan även ha en betydelse av att respondenterna inte är så olika i urvalet. Fyra av de fem lärarna som intervjuades undervisade i årskurs 2. Hade resultatet sett annorlunda ut om lärarna som intervjuades arbetade i årskurs 1 eller årskurs 3? En intressant aspekt är att det bara var en manlig deltagare i studien. Däremot är läraryrket kvinnodominerat, speciellt i lågstadiet. Den yngsta respondenten tror att det är en större chans att yngre lärare gillar programmering då de är uppväxta med programmering på ett annat sätt. En aspekt som kan ha påverkat resultatet var att mailet som skickades ut till lärarna med förfrågan om att delta vid intervjuerna innehöll information om programmering. De lärare som valde att delta i studien var medvetna om att frågorna vid intervjun skulle beröra programmering. Utifrån detta är det svårt att veta om exempelvis samma respondenter hade valt att delta i studien om de inte hade känt till vilket ämne som skulle beröras eller om andra lärare som kanske upplever programmering som mindre positivt inte valde att delta i studien. Denna studie kan ses som ett exempel på hur lärare erfar programmering i undervisningen, dock bör poängteras att endast 5 lärare har intervjuats i ett specifikt område I Sverige och representerar inte alla lågstadielärare i Sverige. Viktigt att betona är att studien är utformad av en person som har tolkat de olika intervjusvaren utifrån hur några lärare utifrån sin egen erfarenhet erfar programmering i undervisningen. Majoriteten av lärarna som deltog i studien besitter goda kunskaper om programmering i undervisningen och har även en positiv inställning till programmering. Jämförs detta med den osäkra inställning till programmeringsundervisningen som är övervägande bland lärare (se Inledning), indikerar detta att resultatet inte kan generaliseras och tillämpas på alla lärare. När studien genomfördes hade inte de nya ändringarna om programmering i undervisningen trätt i kraft i läroplanen, eftersom de nya skrivningarna tillträder efter den 1 juli 2018. Som med nya förändringar och implementeringar krävs ofta en inkörningstid innan dess tilltänkta resultat kan ges. Resurser, trygghet i ämnet, ämneskunskaper samt förståelse och tillämpning av styrdokument är faktorer
som kan tänkas påverka lärares förhållande till programmeringsundervisningen. Lärarna i studien ses dock ha goda förutsättningar till att undervisa i programmering. På sikt när ämnet har undervisats i grundskolan borde lärarnas förutsättning och inställning till ämnet bli alltmer jämförbar eller kunna likställas med övriga ämnen i läroplanen, därav borde denna studie inte få samma resultat som när programmeringsundervisningen är mer väl etablerat hos lärare i klassrummen. Detta utifrån ett antagande att med tid kommer ämnet att bli mer inarbetat och praktiserat på skolorna än vid undersökningens intervjutillfällen.