I detta kapitel diskuteras resultaten utifrån teorin och tidigare forskning för att besvara frågeställningarna. I avsnitt 8.1 diskuteras resultaten utifrån den första frågeställningen om vilka morfologiska strukturer deltagarna har processat och automatiserat. För att besvara den andra frågan diskuteras i avsnitt 8.2 vilka syntaktiska strukturer deltagarna har processat och automatiserat. I avsnitt 8.3 diskuteras resultaten utifrån vilken kopp-ling det kan finnas mellan deltagarnas uppnådda nivåer i PT och utbildnings- och ex-poneringstid för svenska språket. Det görs för att besvara den tredje frågan. I avsnitt 8.4 diskuteras den tillämpade metoden.
8.1 Morfologiska nivåer i PT
Resultatet av studien visar att de fyra deltagarnas utveckling av morfologiska strukturer följde nivåerna i PT som är utformade för svenska språket (Pienemann & Håkansson 1999:404, Glahn m.fl. 2001:412, Eklund-Heinonen 2009:175, Håkansson, Salameh &
26
Nettelblad 2003:277, Norrby & Håkansson 2007:55). David hade utifrån
uppträdande-kriteriet uppnått den fjärde morfologiska nivån. Det skedde genom att han
produce-rade fler än ett produktivt exempel av predikativ kongruens. Visserligen var 3 av de 4 exemplen grammatiskt inkorrekta, men utifrån uppträdandekriteriet är det inget som på-verkar om en andraspråksinlärare kan anses processa en struktur (Håkansson 2013:152, Eklund-Heinonen 2009:66).
Processandet visar dock enbart att David är i ett inledningsskede av sin gramma-tiska utveckling av svenska språket. Den slutsatsen stärks inte minst av det fåtal före-komster som produceras under ca 75 minuter, eftersom en struktur behöver vara auto-matiserad i hög grad för att den ska gå att tillämpa i en aktiv talsituation som en inter-vju faktiskt är (Eklund-Heinonen 2009:191). Det går utifrån de producerade före-komsterna att se inlärningen av attributiv kongruens är i ett inledande skede:
personli-gen upplevelser, varje människor, en stort sak och religiös saker. Att det blir fel i
överfö-ringen mellan adjektivet och huvudordet beror på att information om numerus behö-ver läras in för varje enskilt ord och att denna morfologi således fortfarande processas. I Davids fall har dessa troligtvis ännu inte lärts in för de aktuella substantiven (Piene-mann 1998:185). Det går dock inte dra några slutsatser om vilken struktur som tilläg-nats först (Glahn m.fl. 2001:401). David är även i någon form av inledningsskede i inlärningen av predikativ kongruens. Sammanlagt producerades fyra exempel gällande predikativ kongruens, vilket tyder på att David kunde överföra information mellan fraser (Håkansson 2013:155).
Det gick dock inte att mäta graden av automatisering gällande predikativ utifrån
50- och 80-procentskriterierna, vilket ytterligare visar att Davids morfologiska
språkut-veckling inte var omfattande. 50- och framför allt 80 procents korrekthet signalerar tydligt att en andraspråksinlärare har automatiserat en viss struktur (Eklund–Heino-nen 2008:121, 191). Som högst nådde David 45 procents korrekthet vid produceran-det av attributiv kongruens och 25 procents korrekthet gällande predikativ. Det går därför inte att dra slutsatser om huruvida automatisering av attributiv kongruens och predikativ hade ägt rum vid tillfället för intervjun. Det innebär dock inte att han inte hade automatiserat de aktuella strukturerna, men det framgick inte i materialet. Sam-tidigt är resultaten inte anmärkningsvärda eftersom David befinner sig i ett inlednings-skede av sin morfologiska utveckling med tanke på att han vid tillfället för intervjun bara hade talat svenska språket under 6 veckor.
Utifrån undersökningen av Anna, Beatrice och Carl visade resultaten att de som hade processat predikativ, även hade processat attributiv kongruens (Glahn m.fl. 2001:400, Eklund-Heinonen 2009:190–191). Automatiseringsgraden av attributiv och predikativ kongruens översteg 80 procent hos alla 3 och i vissa fall även över 90 pro-cent. Att behärska predikativ kongruens med över 80 procents korrekthet innebär att andraspråksutvecklingen har kommit långt (Eklund-Heinonen 2009:191, Glahn m.fl. 2001:413). Det är även min uppfattning om deltagarnas språkutveckling, eftersom in-tervjuerna genomfördes utan att Anna, Beatrice eller Carl behövde använda engelska språket.
8.2 Syntaktiska nivåer i PT
Resultatet av studien visar att de fyra deltagarnas utveckling av syntaktiska strukturer följde utvecklingsnivåerna som är utformade för svenska språket (Pienemann & Hå-kansson 1999:404, Glahn m.fl. 2001:407, 413, Eklund-Heinonen 2009:192). Utifrån resultaten är det svårt att avgöra vilken syntaktisk nivå David befinner sig på. Det har främst att göra med att strukturer som produceras är få till antalet, vilket tyder på att
27
strukturerna inte hade automatiserats (Eklund-Heinonen 2009:191, Norrby & Håkans-son 2007:53). Utöver rak ordföljd producerade David 4 exempel med inledande icke-subjekt i spetsställning utan inversion och 1 med inversion. Med anledning av att in-tervjun pågick under ca 75 minuter indikerar en producerad förekomst med inversion att han inte hade tillägnat sig strukturen (Norrby & Håkansson 2007:53, Eklund-Hei-nonen 2009:191). Det kan vara tal om en undvikandestrategi från Davids sida på så vis att han inte tillämpar strukturer han inte är säker på. Det skulle kunna vara en förklaring till varför han relativt fort övergick till att svara och diskutera med hjälp av engelskan.
Grammatiskt inkorrekta strukturer är dock inget problematiskt, eftersom det är till-lämpandet av grammatiska regler i aktiva talsituationer som synliggör om strukturer är processade av en andraspråksinlärare eller inte (Eklund-Heinonen 2009:28, 191). Uti-från antalet förekomster i tabell 5 framgår att David hade processat inledande icke-subjekt i spetsställning utan inversion, innan han påbörjade processandet av inledande icke-subjekt i spetsställning med inversion. Således följer resultaten de olika nivåerna för PT, även om förekomsterna är få (Pienemann 1998:6, Norrby & Håkansson 2007:56). Utifrån uppträdandekriteriet går det inte dra slutsatser om att David hade pro-cessat inledande icke-subjekt i spetsställning med inversion, eftersom det inte var till-räckligt många förekomster i materialet. Det gjorde således underlaget en aning osäkert (Eklund-Heinonen 2009:106). I likhet med de morfologiska strukturerna bekräftar få-talet förekomster inledningsfasen i hans grammatiska språkutveckling.
David producerade även förekomster innehållande korrekt placering av satsadver-bialet i huvudsats på den tredje nivån. Det går dock inte dra slutsatsen att han hade processat eller automatiserat den femte nivån, eftersom det inte producerades några förekomster med korrekt placering av satsadverbial i bisats. Det framgår därför inte om han gör skillnad gällande ordföljd i huvudsatser och bisatser, vilket en andraspråk-sinlärare visar när den femte nivån är processad (Pienemann 1998:182). Återigen är det inget uppseendeväckande resultat, eftersom David hade talat svenska språket un-der en kort tid. För att en morfologisk eller syntaktisk struktur ska kunna automatise-ras behöver den tillämpas i olika talsituationer (Eklund-Heinonen 2009:191). Med andra ord är det inte säkert att 6 veckor hade inneburit tillräckligt många samtalstill-fällen att öva svenskan på för David, för att strukturerna skulle automatiseras.
När det gäller Anna, Beatrice och Carl framgår det tydligare vilka nivåer som hade automatiserats. De producerade relativt många förekomster på samtliga undersökta syntaktiska nivåer, vilket visar att de är säkra i tillämpandet av dem (Eklund-Heinonen 2009:191, Norrby & Håkansson 2007:53). Utifrån uppträdandekriteriet hade Anna, Bea-trice och Carl processat delar av den femte nivån gällande negationens placering i bi-sats. Det indikerar att den grammatiska utveckling var långt utvecklad, eftersom skill-naden mellan huvud- och bisats genom satsadverbialets placering ofta är svårt att lära in som andraspråksinlärare (Källström 2012:160, Pienemann 1998:195, Eklund-Hei-nonen 2009:90).
Resultatet från undersökningen av automatiseringsgraden visade att de produce-rade både icke-subjekt i spetsställning utan inversion och med inversion. I likhet med predikativ kongruens synliggör behärskandet av icke-subjekt i spetsställning med version en framskriden andraspråksutveckling (Eklund-Heinonen 2009:191). En in-tressant företeelse är att Anna, Beatrice och Carl producerade fler förekomster med inversion, än utan inversion, utifrån 50-procentskriteriet. Det tyder på att de hade auto-matiserat den fjärde nivån (Pienemann 1998:193, Eklund-Heinonen 2009:191). Om det vore ett motsatt förhållande borde det varit fler exempel utan inversion, som i fallet med David. Även om de inte uppnådde kriteriet för 80 procents korrekthet så producerade både Anna och Carl närmare 40 förekomster, medan Beatrice produce-rade färre än 20 förekomster. Att framför allt Anna och Carl var säkra i produktionen
28
av strukturen kan förklara det höga antalet förekomster (Norrby & Håkansson 2007:53).
Huruvida Beatrice kände osäkerhet i att producera strukturen eller om det berodde på ett ojämnt fördelat talutrymme under intervjun är inte klarlagt. Däremot är ett åter-kommande mönster att hon producerade färre strukturer än Anna och Carl. Samtidigt innebär en kommunikativ förmåga i samtal inte att producera så många förekomster av en viss struktur som möjligt, utan att interagera i samspel och dela talutrymmet med andra talare (Eklund-Heinonen 2009:137). Det var något som Beatrice behärskade mycket väl. Hennes samtalsstil präglades av att hon främst bekräftade och engagerade sig i yttranden som Anna och även jag gjorde. Hon tog helt enkelt stor hänsyn till sina samtalspartner. Min tolkning utifrån samtalsstilen är att Beatrice hade kommit långt fram i sin språkutveckling, trots att hon oftast producerade hälften av antalet före-komster som Anna och Carl producerade (Eklund-Heinonen 2009:52).
8.3 Nivåer i PT utifrån utbildnings- och exponeringstid
I resultaten av deltagarnas uppnådda nivåer i relation till utbildnings- och exponerings-tiden för svenska språket framgår att processning och automatisering följer ett inkre-mentellt mönster, i enlighet med nivåerna i PT (Pienemann 2005:13). Det framgår att deltagarna som hade varit exponerade för svenska språket under en lång tid även hade processat och automatiserat strukturer på högre morfologiska och syntaktiska nivåer än de som hade varit exponerade för svenska språket under en kort tid (Håkansson, Salameh & Nettelbladt 2003:280–281, Eklund-Heinonen 2009:184). Utifrån det tran-skriberade materialet är det möjligt bland deltagarna att urskilja några lärstrategier översatta till svenska: den försiktiga och noggranna och återvinnaren (Norrby & Håkansson 2007:62–63).
Genom det sammanlagda antalet strukturer som producerades och graden av auto-matisering är det möjligt att tolka Anna, Beatrice och Carl som noggranna och försik-tiga. De producerade många förekomster innehållande sådana morfologiska och syn-taktiska strukturer som de behärskade och gjorde det med en hög procents korrekthet (tabell 6). Samtidigt producerades få förekomster av sådant de inte behärskade, som exempelvis satsadverbialets placering i bisats (Norrby & Håkansson 2007:63). David är en återvinnare i avseendet att han främst producerade strukturer på nivåer han re-dan behärskade (Norrby & Håkansson 2007:64). När orden och hans grammatiska kunskaper inte räckte till var det istället engelskan som användes för att kommunicera med mig under intervjun.
Resultaten utesluter samtidigt inte andra faktorer än utbildnings- och exponerings-tid för svenska språket som avgörande för deltagarnas grammatiska utveckling, såsom modersmål, utbildningsbakgrund eller arbetsminne (Eklund-Heinonen 2009:71, Fly-man Mattsson 2017:84–88, 91). Även andraspråksinlärarnas ålder kan ha utgjort en påverkande faktor på hur snabbt språkutvecklingen skedde (Cummins 2017:52–55). I den här undersökningen kan deltagarnas ålder varit till fördel vid inlärning av det svenska språket. Vuxna andraspråksinlärare med högre utbildningsbakgrund lär sig generellt grammatiska regler snabbare än barn, eftersom de har utvecklat andra kog-nitiva förmågor (Flyman Mattsson 2017:84, Cummins 2017:54).
I muntlig interaktion krävs det dock inte enbart grammatiska kunskaper, utan även
kommunikativa språkfärdigheter (Eklund-Heinonen 2009:185, Cummins 2017:52).
Be-greppet är omfattande och komplext, men konkret kan det beskrivas som talhand-lingar. Det handlar i stora drag om hur andraspråksinlärare nyttjar sina kunskaper i andraspråket för att kommunicera (Eklund-Heinonen 2009:47–48). Det kan ske ge-nom vardags- och kunskapsspråk som ställer olika höga krav på andraspråksinlärarens
29
kognitiva förmåga i olika sammanhang (Cummins 2017:52–55). Det höga antalet pro-ducerade morfologiska och syntaktiska strukturer, samt förmågan att producera dem under intervjuer på omkring 75 minuter tyder på att Anna och Carl hade goda kom-munikativa språkfärdigheter (Eklund-Heinonen 2009:191). Intervjun fördes i en ledig samtalsstil där jag och deltagarna satt kring ett bord så att vi kunde se varandra och nyttja ansiktsuttryck, gester och kroppsspråk för att förstärka yttranden.
Under intervjuerna berättade, argumenterade och beskrev Anna, Beatrice och Carl företeelser, vilket kännetecknar talhandlingarna för ett vardagsspråk (Cummins 2017:54). Davids vardagsspråk synliggjordes i en betydligt mindre omfattning än de öv-rigas. Sannolikt var det till följd av begränsade grammatiska kunskaper, eftersom delar av intervjun fördes på engelska språket (Eklund-Heinonen 2009:48). Ett kunskapsspråk kännetecknas i sin tur av att andraspråksinlärare utvecklat kognitiva förmågor som bland annat att formulera hypoteser, dra slutsatser, generalisera, utvärdera och förut-spå saker (Cummins 2017:68). Jag hade dock inte väntat mig att sådana drag skulle visa sig under intervjun, eftersom det inte hade karaktären av ett lektionssammanhang där sådana förmågor vanligtvis utvecklas (Cummins 2017:54). Däremot visade delta-garna genom intervjun som kommunikationsform att de hade förmågan att anpassa talhandlingarna efter sammanhanget det användes i, vilket också är ett tecken på en långt utvecklad andraspråksinlärning (Cummins 2017:58, Eklund-Heinonen 2009:46) För att kunna dra några större slutsatser om deltagarnas grammatiska språkutveckl-ing över tid, utöver det som framkommit, hade det behövts mer insamlat material under en längre period. Helst från början av utbildningen i svenska språket som varade i 6 veckor innan deltagarna kom till Sverige. Eftersom varken Anna, Beatrice, Carl eller David hade genomgått någon formell utbildning i svenska språket i Sverige är det inte möjligt att fastställa hur lång tid som var avgörande för att nå till de olika nivåerna som synliggjordes genom intervjuerna (Håkansson, Salameh & Nettelbladt 2003:280– 282). Med anledning av det har försiktighet iakttagits om att dra slutsatser huruvida 6 och 13 månader utgör skiljelinjer vid andraspråksinlärningen eller inte, även om det kan framstå som det utifrån resultaten i tabell 6.
8.4 Metoddiskussion
I den här studien tillämpades en kvantitativ innehållsanalys där grammatiska strukturer excerperades och analyserades. Det tillämpades även en kvalitativ innehållsanalys i vil-ken de excerperade resultaten jämfördes med deltagarnas utbildning- och expone-ringstid. Vid analysen av empirin undersöktes både processandet av morfologiska och syntaktiska strukturer hos deltagarna utifrån uppträdandekriteriet, samt graden av auto-matisering utifrån 50- och 80-procentskriterierna. Utifrån undersökningen av morfolo-giska strukturer bekräftades att uppträdandekriteriet inte var tillräckligt för att synliggöra Annas, Beatrices och Carls faktiska kunskaper (Glahn m.fl. 2001:398, Eklund-Heino-nen 2009:170, 184). Kriteriet gjorde det svårt att upptäcka skillnader mellan deltagarna i producerandet av strukturer eftersom materialet och de sammanlagda förekomsterna var omfattande (Glahn m.fl. 2001:398). Det var istället tillämpandet av 50- och
80-procentskriterierna som möjliggjorde synliggörandet av deltagarnas varierande
produkt-ion. Det underliggande kravet om minst 20 förekomster kan dock ha lett till ett miss-visande resultat av Beatrice syntaktiska utveckling.
Som framgår av tabell 6 så har Anna och Carl automatiserat fler morfologiska strukturer än Beatrice och David. I Davids fall berodde det enligt min tolkning på att han inte hade tillägnat sig det svenska språket i någon större omfattning, vilket kan förklaras utifrån det korta tid som han hade varit exponerad för svenskan. I intervjun
30
med Beatrice kan det ha berott på ett ojämnt fördelat talutrymme. Det i sig kan ha berott på intervjuformen där 2 personer intervjuades åt gången. Intervjuformen gjorde det svårare för mig att överblicka talutrymmet, än om det enbart hade varit en person som intervjuades (Krag Jacobsen 1993:157). Följden blev att Anna som fick mer tal-utrymme i detta fall producerade fler morfologiska och syntaktiska strukturer än Bea-trice, vilket synliggörs i tabell 6. Vid tillämpandet av minimikravet om 20 förekomster för mätning av automatisering räckte inte Beatrices producerade strukturer till, även om antalet förekomster i flera fall var nära gränsen för 20. David producerade i sin tur förekomster som låg nära gränsen för 0. Om intervjuerna hade genomförts enskilt eller om det istället hade tillämpats eliciterande tester så kanske Beatrice hade tilldelats ett mer jämnt talutrymme i relation till Anna och Carl (Glahn m.fl. 2001:396, Eklund-Heinonen 2009:68).
I tabell 5 och 6 kan det framstå som att Beatrice och David hade uppnått samma syntaktiska nivå, eftersom ingen av dem hade automatiserat någon av strukturerna. Det var dock en stor skillnad mellan intervjuerna eftersom Beatrice kunde tala fly-tande, medan David behövde nyttja engelska språket för att besvara frågorna som ställdes. Om en lägre gräns än 20 förekomster hade tillämpats för att mäta graden av automatisering, så hade fortfarande slutsatsen kunnat dras att Beatrice hade automa-tiserat strukturerna (Eklund-Heinonen 2009:77–78). Hon producerade trots allt syn-taktiska strukturer som nästintill uppnådde 20. Kravet kan därmed lett till att resulta-ten från undersökningen av Beatrice grammatiska utveckling på en syntaktisk nivå inte var rättvisande. Samtidigt stärks reliabiliteten i resultat och slutsatser om en andra-språksinlärare producerar många förekomster av en viss morfologisk eller syntaktisk struktur (Eklund-Heinonen 2009:94).
Även om uppfyllandet av kravet stärkte min övertygelse om att Anna och Carl hade automatiserat morfologiska strukturer på den fjärde nivån och påbörjat automatise-ringen av syntaktiska struktur på den femte nivån, kan 20 förekomster ha varit ett för omfattande krav för materiellt som undersöktes. Studien kunde stärkts genom att mer spontanproducerat material hade samlats in i olika sammanhang och analyserats för att fylla tidsluckorna mellan deltagarna. Det hade kunnat leda till en mer preciserad jämförelse av deltagarnas grammatiska utveckling i olika situationer över tid. Det hade även kunnat stärka slutsatserna om en eventuell skiljelinje när de olika morfologiska och syntaktiska nivåerna förvärvades. Sammanfattningsvis är det som diskuterats fak-torer som hade kunnat bidra till en mer nyanserad analys, även om det skulle ta mer tid och resurser i anspråk än vad som fanns att tillgå för den här studien.