Pedagogerna i båda arbetslagen verkar ha ett behov av och är positiva till ett
förändringsarbete gällande samverkan med invandrade fäder. Pedagogerna har även flera goda idéer som presenteras om hur de vill arbeta. Då pedagogerna, trots bra idéer, vilja och genomförda metoder, ändå upplever sig misslyckas med att skapa en god och förtroendefull relation till de invandrade fäderna så undrar jag varför. Faktum är att läroplanen för förskolan (1998 rev. 2010) beskriver vilka mål som ska uppnås och vad som förväntas av arbetslag och pedagog.
Ställs attityden, att de invandrade fäderna är en främmande grupp, mot Läroplanen för förskolans (1998 rev.2010) mål angående förtroendefulla samarbeten och tillitsfulla relationer till hemmen så är det tveksamt om pedagogerna uppfyller läroplanens mål. Pedagogernas kollektivistiska syn på de invandrade fäderna som grupp får till synes även konsekvenser. En sådan konsekvens är att de invandrade fäderna tycks lysa med sin frånvaro i kontakten med förskolan enligt pedagogerna.
Att läroplanens text ger utrymme för pedagogernas egna tolkningar är bra samtidigt som det öppnar upp för pedagogernas förhållningssätt att lysa igenom och påverka mötet. Alfakir (2004) menar att det är de personliga mötena individer emellan som tar död på fördomar och ger mer nyanserade bilder av verkligheten. Jag hävdar att det är först vid de personliga mötena som förutsättningar ges men att framgångsfaktorn i mötet helt beror på individernas förhållningssätt gentemot varandra. Finns indikatorn att den andre, den invandrade fadern, lever med en alltför annorlunda världsbild än
personalen eller på andra sätt uppfattas som avvikande så finns sannolikt risken att personalen slutar försöka att förbättra samverkan eftersom avstånden känns för stora. Pedagogernas förhållningssätt tycks påverka arbetet på flera sätt, bl.a. när personalen i olika former benämner invandrade fäder som en homogen grupp. De antas bl.a. besitta ett intresse för fotboll och ett ointresse för att visa upp sin mat på förskolans kulturdag. Detta indikerar att fäderna ses som ett kollektiv och inte som individer, ett sådant
34
förhållningssätt kan möjligtvis ge större utrymme för att fäderna behandlas utifrån en förförståelse för gruppen och inte utifrån deras individuella behov och personligheter. Pedagogernas förhållningssätt till gruppen invandrade fäder, visar sig bl.a. när en pedagog nämner att personalen inte bör vara rädd för att möta det som är okänt och
annorlunda, då förutsätter hon att fäderna är just det, okända och annorlunda. Samtidigt
konstaterar hon att det inte är något att vara rädd för. Finns indikatorn att den andre, den invandrade fadern, lever med en alltför annorlunda världsbild än personalen på
förskolan så tror jag risken finns att de slutar försöka eftersom avstånden känns för stora. Ytterligare ett exempel som visar att pedagogerna ser på de invandrade fäderna som en annorlunda grupp är när en pedagog konstaterar att det är intressant att prata med en invandrad far eftersom man då inser att barnet lever i två olika världar. Insikten om att barnen har en helt annan kultur hemma än i förskolan kan troligtvis användas på olika sätt. Används det konstaterandet som ett redskap och som ett sätt att lära känna hela barnet (som aktuell pedagog verkar göra) så är allt frid och fröjd men om det istället blir ett konstaterande av olikheterna mellan kulturer så blir det annorlunda och ytterligare klyftor skapas. Här spelar pedagogernas privata förhållningssätt in ännu en gång. Det egna förhållningssättet kan alltså få konsekvenser för kvalitén i samverkan. Blir de konsekvenserna negativa så tycker jag att det är i allas intresse att synliggöra detta. Ett sätt tror jag är att föra fortlöpande samtal inom och mellan lärarlagen, det skulle troligtvis ge insikt i omständigheter, problem och lösningar. I min empiri
framkommer dock att en av de mer frispråkiga pedagogerna tycker att det är ett känsligt
ämne att prata om. Att det ses som känsligt att uttrycka sina åsikter kan möjligtvis
hindra pedagogerna från att vara ärliga och få den produktiva lärarlagsdiskussion som jag tror behövs både inom och mellan lärarlagen.
Under analysen av mitt material har det framkommit att pedagogerna i båda arbetslagen generellt sett tycks ha två olika förhållningssätt till svårigheterna som rör samverkan med invandrade fäder. Ena arbetslaget tror problemet ligger hos fäderna och det andra ser mer till pedagogerna själva och deras arbetsmetoder. Att det verkar saknas en samstämmighet i attityder och förhållningssätt mellan arbetslagen ser jag som
problematiskt. Föräldrarna ska kunna få ett likvärdigt bemötande och för att detta ska uppnås krävs ett aktivt arbete. Ett sådant arbete skulle kunna börja i att kartlägga hur pedagogerna ser på samverkan och sedan jämföra det med de invandrade fädernas syn. Samverkan, enligt de manliga informanterna i min undersökning, innebär att känna till hur deras barn trivs och att de har det bra. Pedagogerna däremot verkar vilja ha mer
35
engagemang i verksamheten och att fäderna på deras förskola är mer sociala med personalen. Trots att de intervjuade grupperna inte är relaterade till varandra så kan resultatet ändå vittna om att det kan finnas olikheter här. Jag tror därför att det skulle kunna vara produktivt att se över rutiner som t.ex. vem av föräldrarna som förskolan ringer först när barnen blivit sjuka eller till vem information lämnas. Ett genomtänkt arbete gällande förmedling av mål med verksamheten och värdet av föräldrarnas engagemang skulle troligtvis också kunna gynna en förbättrad samverkan.
En invandrad pedagog i min undersökning upplever att hon ofta pratar med fäderna när de kommer och hämtar. En av mina fadersinformanter säger att han upplever det lättare att prata med pedagoger med invandrarbakgrund. Det tyder på att det kan finnas ett samband mellan samverkan och kultur. Det kan även ha med språk, personlighet och gemensamma individuella nämnare att göra. Jag tror därför att det är viktigt att
arbetslagen tar tillvara på resurser och kunskaper som personalstyrkan besitter. Kanske kan de pedagoger som ligger långt ifrån fäderna, rent kulturellt lära sig något i ett sådant tillvaratagande för att berika sitt förhållningssätt och få syn på saker de inte redan visste. Trots att en närliggande kulturell referensram mellan fäder och pedagoger tycks höja framgångsfaktorn för samverkan är det givetvis viktigt att inte förskolan kräver att fadern assimileras utan accepteras för den han är. Finns ett krav eller förväntning på fadern att assimileras, dvs. att han helt överger sin egen kultur så att ursprungliga kulturskillnader försvinner, finns en risk att klyftorna istället ökar.
Teori samt informanter menar att fler manliga pedagoger i verksamheten tros vara en annan lösning för att nå en bättre samverkan. Jag skulle dock vilja diskutera detta fenomen, eftersom vårt givna kön inte nödvändigtvis automatiskt innebär att män samverkar bättre med män. Eller att en arab samverkar bättre med en annan arab. Men det tycks underlätta förståelsen för den andre. Detta visar på en kollektivistisk syn där man tycks dra alla över en kam. Istället för att efterfråga olika kön i verksamheten kanske man bör efterfråga en variation av egenskaper. Jag tänker att om det finns fler personer med bilintresse, fotbollsintresse eller teknikintresse i personalstyrkan, oavsett kön, kanske det är lika bra som att efterfråga fler män som antas inneha de
egenskaperna?
Jag är medveten om att textens innehåll i mångt och mycket fokuserar på de problem och svårigheter som föräldrar och personal kan uppleva när det gäller samverkan. Detta speglar trots allt ett resultat eftersom både fäder och personal gärna utgick från bristerna i samverkan under intervjutillfällena. Det är naturligtvis lika viktigt att reflektera kring
36
vad som bidrar till att samverkan upplevs som framgångsrik och stimulerande. En av pedagogerna nämner exempelvis vikten av att pedagogerna är öppna för nya synvinklar
och inte anser sig ha mandat på sanningen.
Under skrivandet av arbetet så har jag fått många nya och intressanta tankar och insikter angående samverkan som jag kommer ta med mig in i min nya yrkesroll. Min förhoppning är även att andra pedagoger och arbetslag kommer att ha nytta av mitt arbete. På grund av undersökningens ringa storlek så är resultatet enbart en
fingervisning om vilka förhållningssätt pedagoger kan ha gentemot invandrade fäder. Tolkningen av materialet kan därför inte ses som en allmängiltig sanning. Metoden är jag överlag nöjd med men tror att formen för fokusgrupperna möjligtvis hämmat vissa pedagoger att uttrycka sina tankar inför sina kollegor på grund av social kontroll. Jag är angelägen om att läsaren av detta arbete förstår att den empiri som jag inte presenterar nödvändigtvis är representativ för varken pedagoger eller fäder men jag tror ändå att arbetet kan bidra med kunskap om hur det kan se ut.
Avslutningsvis hade jag gärna sett mer forskning överlag om gruppen invandrade fäder och samverkan. Vidare skulle det vara intressant att se en studie om bilden av fadern i media och populärkultur, mellan generationer (äldre, yngre) och inom olika kulturer för att sedan se vilka konsekvenser det har för faderskapet. Det hade även varit av intresse att undersöka hur förskolor i olika områden hanterar samverkan med
invandrade fäder. Finns det skillnader mellan socialt belastade områden och höginkomstområden, stad och landsbygd?
37
8. Slutsats
En slutsats med arbetet är att det verkar finnas en svårighet i att nå föräldrakategorin invandrade fäder. Teori och empiri är bl.a. överens om att det är besvärligt att få fäderna till förskolan över huvud taget. I min empiri framkommer det även en komplexitet i att få till en god och produktiv samverkan mellan pedagog och invandrad far. Detta trots att de informanter jag intervjuat, både fäder och pedagoger, efterfrågar en bättre samverkan på var sitt håll. Kan det ha att göra med oenighet i arbetslagen, en kvinnocentrerad förskolekultur eller en samhällsnorm som diskvalificerar mannen som far? Eller kan det helt enkelt ha att göra med pedagogernas förhållningssätt? Jag tror att alla nämnda orsaker är möjliga eller kanske en kombination av flera. Det verkar dock gå att konstatera att pedagogernas förhållningssätt påverkar kvalitén i samverkan med de invandrade fäderna.
I analysen av det insamlade materialet från fokusgrupperna tror jag mig se varierande förhållningssätt hos pedagogerna emot gruppen, invandrade fäder. De förhållningssätt jag har fått syn på genom mitt arbete är att pedagogerna tycks se på fadern som den andre. En grupp som är okänd och annorlunda för pedagogerna. Andra pedagoger är dock öppna för nya synvinklar och ser fäderna som en resurs.
Ytterligare ett förhållningssätt som jag urskiljer är att pedagogerna i ett av lärarlagen tycks se fäderna som osociala och otillgängliga. Pedagogerna tycks även ha en misstro mot fädernas förmåga att axla sin föräldraroll. Pedagogerna är dock villiga att förbättra sina arbetsformer och ser positivt på ett förändringsarbete. De är även medvetna om problematiken vilket är en bra start för ett fortsatt arbete.
Fädernas erfarenheter vittnar om att de är nöjda med deras barns förskola och känner att de kan komma till förskolan med sina funderingar. De är intresserade av att lära sig mer om läroplanen men skulle gärna vilja ha mer vardaglig samverkan med
Referenser
Litteratur
Andersson, Inga (2004). Lyssna på föräldrarna: mötet mellan hem och skola. Stockholm: HLS Förlag
Alfakir, Nabila (2004). Skapa dialog med föräldrarna : integration i praktiken. Hässelby:Runa
Bouakaz, Laid (2009). Föräldrasamverkan i mångkulturella skolor. Lund: Studentlitteratur
Borzaslan, Aycan (2001). Möte med mångfald – förskolan som arena för integration. Hässelby: Runa
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Bäck-Wiklund, Margareta (2003). Den dolda könsdiskursen: mödrar, söner och
frånvarande fäder. Stockholm: Migra grafiska
Flising, Lisbeth, Fredriksson, Gunilla & Lund, Kjell (1996). Föräldrakontakt – en bok
om att skapa, behålla och utveckla ett gott föräldrasamarbete. Stockholm:
Informationsförlaget
Hedencrona, Eva & Kós - Dienes, Dora (2003). Tvärkulturell kommunikation i förskola
och skola. Lund: Studentlitteratur
Holme, Idar Mange & Solvang, Bernt Krohn (1997). Forskningsmetodik. Om
kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur
Thomas, Johansson & Jari Kuosmanen (2003). Manlighetens många ansikten: fäder,
feminister, frisörer och andra män. Malmö:Liber
Ladberg, Gunilla (1999). Tvåspråkig, flerspråkig eller bara enspråkig? En liten
språklära för föräldrar. Lidingö: Pedagogik och språk cop
Lahdenperä, Pirjo & Lorentz (2010). Möten i mångfaldens skola : interkulturella
arbetsformer och nya pedagogiska utmaningar. Lund : Studentlitteratur
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt. En introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. Malmö: Gleerups
Lunneblad, Johannes (2006). Förskolan och mångfalden – en etnografisk studie på en
förskola i ett multietniskt område. Göteborg: Acta Universitas Gothoburgensis
Olivestam, Carl Eber & Thorsén, Håkan (2008). Värdegrund i förskola och skola: om
Sandberg, Anette & Tuula Vuorinen (2007). Hem och förskola. Samverkan i förändring. Stockholm: Liber
Wellros, Seija (1998). Språk, kultur och social identitet. Lund:Studentlitteratur Öqvist, Oscar. (2003). Systemteori i praktiken – systemteorins tillämpning inom
utbildning, vård och socialt arbete. Stockholm: Gothia
Rapporter, artiklar och övriga skrifter
Burgess Adrienne (2006). The costs and benefits of an active fatherhood. Tillgänglig på internet: http://www.fatherhoodinstitute.org/uploads/publications/247.pdf hämtad: 24e november 2011. Klockan 14.15
Skolverket (1998). Läroplan för förskolan. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes förlag Skolverket (2001). Attityder till skolan 2000. Stockholm: Fritzes förlag
Skolverket (2003). Attityder till skolan 2003. Stockholm: Fritzes förlag
Tallberg Broman, Ingegärd (2009). ”No parent left behind”: Föräldradeltagande för
inkludering och effektivitet. Educare vetenskapliga tidskrifter, 2009:2-3,221-240.
SOU 2006:75 (2006). Jämställdhet i förskolan: om betydelsen av jämställdhet och
genus i förskolans pedagogiska arbete: slutbetänkande. Stockholm : Fritzes
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning (17 s) Tillgänglig på internet:
http://www.vr.se/download/18.668745410b37070528800029/HS%5B1%5D.pdf hämtat: 13e september 2011, klockan 13.15
Winberg, Sven. (2005) Mamma, pappa, barn – relationer i förändring. Män och barn – en skriftserie om män och jämställdhet, ss.2-5. Edita Västra Aros
Bilaga1
Intervjuguide
Förklarar etiken igen! (syfte, vad empirin används till, anonymitet )
Värm upp! (ex. familj, ålder på barn, hur länge varit i Sverige,
ursprungsland)
Vilka förväntningar har du på ditt/dina barns barnomsorg?
Berätta hur kontakten med ditt/dina barns förskola ser ut.
( pappa ,mamma)
Berätta hur kontakten fungerar.
( pappa , mamma)
Har du varit med om en situation som har varit svår eller
problematisk?
Hur upplever du bemötandet från pedagogerna?
(pappa, mamma)
Hur tänker du kring att förskolan arbetar utifrån den svenska
kulturen?
Berätta om en situation där du engagerat dig/kunnat påverka i
förskolan.
Har du sett den här skriften tidigare? (visa Lpfö98) Vet du vad den
innehåller?
Vad skulle du vilja förändra i kontakten med förskolan?
(samhället)Bilaga 2
Hej där!
Jag heter Johanna och skriver mitt examensarbete på
Lärarutbildningen.
Är DU en pappa som är invandrare och har barn i Förskolan?
Vad bra, för då skulle jag vilja göra en intervju med just DIG.
Jag vill ta reda på dina erfarenheter från mötet med förskolan.
Jag undersöker även lärarnas förhållningssätt gentemot
invandrade pappor. Dina erfarenheter är väldigt värdefulla för
mig och min studie!
Om det är okej, kommer jag att spela in samtalet. Allt som sägs
kommer att bevaras konfidentiellt. Jag kommer inte att ta med
några namn på dig, dina barn eller berätta vart du kommer ifrån.
Det du berättar för mig kommer jag bara att använda i min
uppsats. Vill du kan du få godkänna det jag skrivit innan den
lämnas in till min examinator.
Hoppas att du vill vara med!
Ring mig på detta nummer: XXXXXXX eller maila mig på:
XXXXXX
Bilaga 3