förtydligar hon innehållet för barnen att förstå. Berit uppfattar likt Bodil att förtydligande av innehåll gör det möjligt för barnen att bli delaktiga, däremot uppfattar Berit att rekvisitan i boksamtal är nästintill nödvändigt för att det tydliggör innehållet för barnen. Vidare uppfattar Bodil dessutom att boksamtalet i sig är ett hjälpmedel för barnen där hon uppfattar att barnen genom boksamtalet över på att uttrycka sig, lyssna på varandra och ta hänsyn till varandras tankar och känslor. Därmed konstateras det en variation i deltagarnas uppfattningar i hur barn blir delaktiga i boksamtal, Alice uppfattar svårigheter i att fördjupa sig i boksamtal om det är för många barn i gruppen vilket hon uppfattar som betydelsefullt för barns delaktighet medan Bodil däremot uppfattar att barn blir delaktiga genom att hon gör dem fysiskt aktiva under boksamtal. Bodil och Berit uppfattar däremot likheter i att barn blir delaktiga genom att förtydliga boksamtalets innehåll, men där variationer uppstår i hur de förtydligar innehållet, exempelvis att Bodil använder sig av olika tonlägen medan Berit använder sig av rekvisita.
6.0 Diskussion
Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar av målet med boksamtal och hur de uppfattar en sådan måluppfyllelse. Frågeställningarna i studien är: Vad uppfattar förskollärare att de
vill uppnå med boksamtal? Hur uppfattar förskollärare att de arbetar med boksamtal? Nedan följer en
diskussion av resultatet i förhållande till studiens tidigare forskning, för att skapa en djupare förståelse för hur studiens resultat och analys kan förstås i förhållande till studiens problemområde och syfte. I relation till studiens forskningsfrågor framkom det i resultatet att deltagarna genomförde både spontana och planerade boksamtal med olika didaktiska val vilket kommer att diskuteras nedanför.
Resultatet från studien visade att deltagarna uppfattade att de arbetade spontant med boksamtal när de uppfattade att barnen visade intresse för att läsa. Dessutom visade resultatet att litteraturen i spontana boksamtal valdes utan ett vidare pedagogiskt syfte, vilket samstämmer med den tidigare forskningen som visar att det pedagogiska arbetet i förskolan många gånger framstår som ogenomtänkt och oreflekterat (Jonsson, 2016; Damber, Nilsson, Olsson, 2013). I de spontana och oreflekterade boksamtalen tolkades det dock som att det ändå fanns ett omedvetet syfte med boksamtalen, där det uttrycktes att barnen behövde utveckla olika förmågor. Att genomföra ett boksamtal med ett omedvetet syfte kan försvåra för förskollärare att fördjupa sig i innehållet, vilket stämmer överens med tidigare forskning som problematiserar att förskollärare inte har kunskaper i att fördjupa innehållet i boksamtalet. En konsekvens av att inte ha kunskaper i att fördjupa sig i ett boksamtal kan innebära att barn inte ges tillfälle att utveckla deras fulla förmågor (Pramling Samuelsson et al., 2015).
Vidare visade studiens resultat att deltagarna utgick från ett pedagogiskt syfte i deras planerade boksamtal för att uppnå sina mål med boksamtalen, där målen bland annat var språkutveckling eller konflikthantering. Detta samstämmer med den tidigare forskningen som beskriver att barns lärandeprocesser kan främjas genom att förskollärare har ett medvetet förhållningssätt (Hvit Lindstrand, 2015; Björklund & Palmér, 2019). Dessutom framkom det att deltagarna använde sig av olika uttryckssätt, hjälpmedel och ett mer medvetet sätt i att ställa frågor till barnen för att göra barnen delaktiga i boksamtalen. Deltagarna uppfattade att olika tonlägen och rekvisita tydliggjorde boksamtalets innehåll samt att när barn var fysiskt aktiva i boksamtal möjliggjorde de för barns delaktighet. Vilket stämmer överens med den tidigare forskningen som belyser att när förskollärare erbjuder barnen att vara delaktiga i meningsfulla aktiviteter genom att exempelvis ställa öppna frågor till barnen, använda sig av olika material, uttrycksmedel och olika tonlägen på rösten är aspekter som kan gynna barns språkutveckling (Udaka, 2009; Sheridan & Gjems, 2016; Ahlskog & Björkman, 2016; Massey, 2013, Gardner-Neblett et al., 2017; Ljungström & Hansson, 2006; Lee, 2016).
Utifrån studiens resultat tolkades även en problematik i deltagarnas uppfattningar vad gäller brist på tid i verksamheten och att för stora gruppkonstellationer försvårade arbetet med att uppnå det deltagarna ville med sina boksamtal. Deltagarna uppfattade att bristen på tiden påverkade deras boksamtal men skillnaden var hur deltagarna förhöll sig till boksamtalen trots uppfattningen om brist på tid. Det framkom att deltagare hade bråttom med att avsluta boksamtalen och därmed inte lyssnade in barnen medan andra deltagare valde att fullfölja boksamtalet och lyssna till barnen. Att deltagarna hade bråttom med att avsluta boksamtalet kan tolkas att de tog över större delen av talutrymmet genom att inte lyssna in barnen eller låta dem komma till tals. Vilket samstämmer med den tidigare forskningen som belyser att det förekommer begränsad kommunikation mellan vuxna och barn, vilket inte kan betraktas som gynnsamt i relation till barns språk då barn utvecklar sitt språk när de är delaktiga i samtal eller andra språkliga kontexter (Fredriksson Sjöberg, 2014; Jonsson, 2016, Grover Aukrust, 2001). Att deltagare däremot valde att lyssna in barnen i boksamtalen trots deras uppfattning om brist på tid kan det tolkas som att deltagarna tog hänsyn till barnens intressen och behov. Det samstämmer med den tidigare forskningen som belyser att när förskollärare tar hänsyn till barns behov och är lyhörda, involverar frågor och ger barn möjlighet till delaktighet kan det främja barns aktiva engagemang och intresse med böcker (Holmes et. al., 2009; Gardner- Neblett et. al., 2017).
När det gäller gruppkonstellationer i boksamtal uppfattades en svårighet i att leda boksamtal med ett pedagogiskt syfte i en större barngrupp. Därmed kan det tolkas att förskollärare har en idé om att färre barn skulle underlätta för att hålla ett boksamtal med ett pedagogiskt syfte, dels för att större barngrupper gör att boksamtal tar längre tid att utföra och för att de upplever det svårt att ta hänsyn till varje barns tankar. Problematiken om gruppkonstellationer lyfter även den tidigare forskningen fram som visar att förskollärare upplever barngruppens sammansättning som en problematik, vilket gör att de förenklar sitt undervisningsinnehåll, undviker att fördjupa sig och upplever att flera delaktiga barn
är en faktor som resulterar i att allt tar längre tid (Granbom, 2011; Pramling Samuelsson et. al., 2015). Samtidigt visar forskning att större barngrupper inte nödvändigt behöver innebära en problematik eftersom större barngrupper kan vara till fördel på så sätt att det förekommer mer interaktioner mellan barn när de befinner sig i större barngrupper (Pramling Samuelsson, et al., 2015). Vilket leder till att resultatet från studien visar att det råder en problematik med att förskollärare besitter olika kunskaper eller inte tillräckligt med kunskaper för att genomföra boksamtal med ett pedagogiskt syfte, i olika gruppkonstellationer, i olika kontexter.