8.1 Tidigare forskning i relation till resultatet
Syftet med denna studie har varit att undersöka hur unga killar upplever machokultur under sin lärlingstid inom ett hantverksyrke. Det har vi gjort med frågeställningen Hur bemöter och
upplever unga manliga hantverkslärlingar eventuell machokultur på arbetsplatsen? Vi har
använt oss av en hermeneutisk metodansats och utfört intervjuer både via Zoom och via fysiska träffar.
Resultatet i vår studie besvarar vår forskningsfråga genom att peka på att hantverkslärlingarnas kunskaper om jämställdhet och jämlikt beteende delvis socialiseras bort av rädslan och behovet av att anpassa sig. De upplever att de står längst ner i hierarkin och bemöter därför machokultur med passivt motstånd eller med att delta i kulturen. Rädslan för utanförskap resulterar i att hantverkslärlingarna väljer att gå mot sitt bättre vetande för att inte ses som avvikare. Vi kommer nu att gå vidare in i diskussionen där vi börjar med att ställa studiens resultat i relation till tidigare forskning och den teoretiska och begreppsliga referensramen. Vi kommer att avsluta diskussionen med egna reflektioner och förslag på framtida forskning.
Den tidigare forskningen pekade ut att män och kvinnor är formade redan från födseln.
Mosher & Tompkins (1988) argumenterade för att när pojkar föds så uppfostras de enligt ett
manuskript för hur de skall bete sig och bli så manliga som möjligt. Alvesson , Due Billing
(1999) höll med om detta och menade att man tillskriver olika kön olika egenskaper. Vår studie
visar också på dessa resultat. Vi kan se hur unga pojkar går emot sina egna känslor och åsikter
bara för att de skall vara manliga och därmed godtagbara medlemmar i gruppen “hantverkare”.
De vill också vara attraktiva vilket leder till att de anammar de egenskaper och attribut som
merparten av kvinnor söker. För att bli klassad som en “riktig man” så menar Oransky och Fisher
(2009) att vissa saker inte går att tumma på. En riktig man är känslokall, tuff och ska tåla att bli
retad/hånad av andra män och han visar sig aldrig svag. Våra resultat lyfter fram att det är en av
anledningarna till att auktoriteterna på praktikplatserna behandlar hantverkslärlingar som de gör.
Auktoriteterna ser det som deras uppgift att socialisera lärlingarna till att uppträda korrekt och
anpassa sig och det tar sig olika uttryck. Många av praktikplatsens auktoriteter har själva blivit utsatta för machokultur och härskartekniker under sin lärlingstid vilket gör att det blir en form av tradition. Denna tradition
blir auktoriteternas sköld och förklaring till deras beteende. Det blir anledningen till varför man hånar/retar eller uttrycker olämpliga åsikter. Inkludering/exkludering Roberts (2017) resultat visade att det finns generationsskillnader i hur man ser på manlighet. Han
menade att den inkluderande mannen är det moderna mannen som tar avstånd från traditionella tankar och beteenden. Man vill inte utesluta andra människor på grund av att de tillhör ett annat
kön eller sexuella läggning. Vår studie visar att unga killars förstående av sitt sammanhang är
mer inkluderande än äldre män. Dock så socialiseras delar av det inkluderande tankesättet
successivt bort ju längre tid killarna spenderar på byggarbetsplatser och de går mer mot den
traditionella mannen. Enligt Cleland (2014) innebär det att för att vara en fullvärdig medlem i
byggbranschen anammar man de egenskaper som krävs för att bli en i gänget. Egenskaper som rå
styrka, att ta avstånd från att visa känslor och värderingar som tenderar att vara homofobiska och
sexistiska. Vi upptäckte ganska snart i vår studie att flertalet av de unga killarna fortfarande anser
att de rasistiska och sexistiskat skämt och åsikter som oftast uttrycks på arbetsplatserna är högst
olämpliga. Ingen av dem uppgav att de själva fallit in i det mönstret, men däremot så accepterade
man att andra uttryckte det. Kimmel & Wade (2018) belyser hur unga killar idag “lånar”
egenskaper och attribut för att anpassa sig efter den situation och de kontexter de befinner sig i. Unga killar som arbetar som lärlingar anpassar sig därför utefter den kontext de är i även om de
inte deltar aktivt. Genom att de väljer att delta, men på ett passivt sätt, så är de fortfarande en del
av machokulturen. De vill inte ses som töntar på jobbet och “lånar” därför egenskaper och anpassar sig därför efter normen på arbetsplatsen. Efter arbetsdagen så lämnas dessa anpassade
egenskaper tillbaka för att “lånas” nästa dag igen. Frågan vi ställer oss är hur länge “lånar” killarna dessa egenskaper och när blir de en del av dem? Elliotts (2018) resultat visar att så
småningom så kommer troligtvis den traditionella mannen att försvinna. Det är en kunskapsfråga. Bristen på kunskap om jämställdhet och lika värde gör att de äldre tänker och
lever efter gamla mönster. Våra resultat visar att detta är anledning till att machokulturen
existerar på arbetsplatserna. Ju mer kunskap som genereras desto mer kommer vi se av den moderna och inkluderande mannen. Därför är det av största vikt att man arbetar
kunskapsgenererande för att nå ut till alla och på så vis kunna förändra den machokultur som finns inom hantverksbranschen.
Manlighet och skolans roll
Skollagen understryker att bland annat att jämställdhet, solidaritet mellan människor och alla människors lika värde ska ligga till grund för utbildningen. Det går emot vår studies resultat då vi tolkat våra intervjupersoners berättelser pekar mot en ojämlik tillvaro. Den ojämlika tillvaron gäller dock inte i skolmiljön utan på den lärlingsplats de blivit tilldelade.
Flertalet av killarna upplever en brist i tillsynen och att många besök är föranmälda vilket gör att chefer och ledare är beredda och anpassar dagens sysslor efter besöket. Resultatet i vår studie visar att man försöker leva upp till den machokultur som finns och vågar därför heller inte säga något till sina lärare och mentorer. Man vill inte bli utskrattad och betraktad som en skvallerbytta. Alla våra intervjupersoner som idag är verksamma lärlingar var killar. Vi ville ha med någon kvinnlig deltagare men de två som fanns på platsen ville inte medverka. Lindholm (2019) uppgav att år 2019 var det endast 9% av de som sökte in till ett byggprogram på gymnasiet var tjejer. Det betyder att det är en bransch som består av nästan bara män. Nordberg & Saar (2016) menar att formningen av manlighet börjar redan under barndomen och i skolan så normaliseras pojkarnas dominans och beteende eftersom “de är pojkar”. Våra resultat belyser detta under flertalet teman. Vi menar att genom att vi lär oss vad som är kvinnligt och manligt så har vi med oss vetskapen om vilka egenskaper som dessa har. Därför tillskriver vi därför dessa egenskaper utifrån kön utan att vi känner personen i fråga. Idag jobbar skolorna med jämställdhet med grund i skollagen. 2010 (Jämställt.se) fastställde man i nya skollagen att jämställdhetsarbetet skulle integreras i alla skolans ämnen. Vi kan därmed konstatera att arbetet med jämställdhet inom skolan är ett ganska nytt fenomen och det av den anledningen skiljer sig åt mellan generationerna när det kommer till jämställdhet.
Lindholm (2019) menar att det skiljer sig åt mellan elever och lärare när det kommer till deras uppfattning om machokultur på byggprogram. Eleverna menar att lärarna är med och skapar machokultur genom att fastställa könsroller. Vårt resultat pekar på en tvetydighet när det kom till detta fenomen. De elever som praktiserar som lärlingar idag i vår studie upplevde att skolans personal inte upprätthöll könsroller eller machokultur. Majoriteten av deras lärare var kvinnor och de ansåg inte att det var något konstigt med det. Däremot så såg de att det förekom machokultur bland elever genom grupperingar. Ingen av dem ville dock se sig själva som delaktiga i machokulturen. Våra äldre intervjupersoner kunde däremot säga att lärarna upprätthöll könsroller och skapade machokultur. De hade bara manliga lärare som arbetat som snickare i många år och de hade troligtvis mer traditionella tankar om vad som är kvinnligt och manligt.. De blev därför introducerade till denna hårda jargong redan innan de kom ut på sin arbetsplatser. Vi kan se att vår studie fyller en lucka i forskningen kring manlighet och machokultur. Studien ser till upplevelsen att vara en inkluderande man i ung ålder och behöva bemöta den traditionella mannen. Det är en studie om generationsskillnader kopplat till olika synsätt på kvinnligt och manligt. Det är också en studie om förståelsen av skolans och samhällets roll i förhållande till machokultur bland vuxna män på en arbetsplats. Därför fann vi forskning om skolan, machokultur och skapandet av den nya mannen, men ingen om upplevelsen och om hur man som ung kille bemöter den.
8.2 Teoretisk och begreppslig referensram i relation till resultatet
Den teoretiska och begreppsliga referensramen har varit ett stöd och hjälp för oss när vi har tolkat vårt material. Utifrån vår huvudtolkning att kunskap socialiseras bort av rädslan kan vi se en koppling till våra teoretiska begrepp. Vi kan se att dessa teoretiska begrepp har varit direkt avgörande för de resultat vi kommit fram till.
När vi i resultatet presenterar hur de unga lärlingarna förhåller sig till den machokultur som råder på arbetsplatserna så kunde vi tydligt se hur de hade en passivt förhållningssätt. De vågar inte säga ifrån men de är av annan åsikt än det som uttrycks. Därför väljer lärlingen istället att ignorera det som sägs eller görs för att inte riskera att det blir konsekvenser av ett eventuellt handlande. På arbetsplatserna så finns det flertalet auktoriteter som bestämmer vilka normer och beteenden som är gällande. Genom att vara en auktoritet så har man också ett ansvar över klimatet på arbetsplatsen och är därför skyldig till att upprätthålla en sån god arbetsmiljö som möjligt. Att vara en auktoritet innebär inte att du måste vara chef eller ledare. Det innebär att du har en högre status och/eller ingjuter respekt hos de övriga arbetskamraterna. Det kan därför vara en av de anställda som är den auktoriteten och som bär ansvar för att machokulturen finns på arbetsplatserna även när ingen formell chef/ledare finns i närheten. Det blev tydligt i resultatet i vår analys att de inte lyckats med det eftersom det är auktoriteterna som upprätthållit machokulturen. Det visade sig vara en av anledningarna till att killarna inte vågade vara aktiva i sitt sätt att agera vilket ledde till att de inte vågade säga ifrån när de ansåg att andra agerade felaktigt eller kränkande. Genom att vara passiva så valde killarna istället att vara tysta och ignorera händelserna även fast de visste att det som skedde var fel. Killarna upplevde ett visst obehag över sin brist på autonomi/självbestämmande och det faktum att de inte var äkta och sanna mot sig själva eller andra. De vågade inte heller ta ansvar för sin passivitet och valde att lägga ansvaret hos auktoriteter. Det resulterade i att de mer och mer anpassade sig efter den machokultur som ständigt reproduceras på arbetsplatsen. Med stöd av Butlers performativitetsbegrepp fick vi ökad förståelse för hur vi “fängslas” i vissa könsidentiteter. Identiteter som kopplas till redan färdiga egenskaper och mönster. Att vara en hantverkare har till exempel sedan länge setts som ett jobb för hårda och tuffa män. Lever du inte upp till den rollen är du inte en riktig “snickare”. Vi kunde också se att vara en “macho” man är inte bara ett förhållningssätt och praktik inom hantverksyrken, det kan även vara en attraktiv egenskap hos män för kvinnor.
Genom att använda oss av tidigare nämnda begrepp så skapar vi en förståelse för vårt studerade fenomen på ett begripligt sätt. Vi tycker att de teoretiska begrepp som vi tillämpat lyfter studien och skapar en helhetsbild av hur upplevelsen av machokultur är för de unga lärlingarna.
8.3 Egna reflektioner och vår förförståelse
Studien har lett oss fram till en förståelse att de unga lärlingar vi har intervjuat känner att de inte vågar annat än att delta i machokulturen, oavsett om det är passivt eller aktiv
Vi ser också att de har låg status på sina praktikplatser. Istället för att ses som en resurs eller en framtida arbetskamrat så behandlas de ofta som ett störningsmoment eller som någon som ska “härdas” in i det hantverk de studerar till. Viktigt att påpeka är att många av dem har fina
historier om bra och omhändertagande handledare och arbetskamrater, men det utesluter inte det faktum att alla av dem har historier som parallellt beskriver en machokultur och ibland pennalistiska metoder. Vi startade denna studie för att se på upplevelsen av machokultur och hur man handskas med machokulturen på sin arbetsplats. Genom tolkningen av materialet och resultatet som betonar att kunskap socialiseras bort av rädsla för att visa sig svag i vår huvudtolkning har vi fått ökad förståelse av fenomenet machokultur och hur den verkar inom området hantverksyrken. Det är vidare tydligt att machokultur alltid inte är uppenbar och tydlig. Våra intervjupersoner oavsett ålder kan beskriva en situation som vi ser är machokultur, men de avfärdar den som jargong eller som “det är bara så vi är”. Om förmågan och kunskapen inte finns där finns inte heller möjligheten till förändring. Byggnads “Stoppa machokulturen” - kampanjen är ett bra initiativ och branschen strävar ständigt för att skapa en miljö som är fri från machokultur. Ingen av våra intervjupersoner har dock någon vetskap om kampanjen. De flesta företag som beskrevs har ingen eller väldigt lite vidareutbildning för sina anställda som syftar till att få ökade kunskaper om machokultur. De företag som strävar efter inkluderande värderingar visar att kunskapen tenderar till att stanna på teamledarnivå. Hur machokultur upprätthålls och varför är en annan intressant aspekt. Så länge som det finns krafter som tjänar på att den finns kvar och ser det som attraktiva egenskaper kommer den inte att försvinna. Det här är ett samhälleligt problem. Vi har redogjort för vad som står i skollagen och också för hur en mentor själv upplever att ansvaret inom skolan ligger på enskilda lärare. Skolan kan vi se genom tidigare forskning är idag en bidragande faktor till skapandet av kön. Det är reglerade praktiker som begränsar möjligheten att utveckla andra performativa identiteter inom både skola och senare arbetsplatsen Tanken på hur en pojke ska vara och senare hur han ska vara en man går hand i hand. Ett stort ansvar ligger på skolan i förberedandet och kunskapsbildandet kring machokultur, ändå saknas det resurser och engagemang på ledningsnivå. Vi ser att attityder, värderingar och tankar kring dessa frågor behöver få ta en mycket större plats i utbildningen. Att visa ett filmklipp på någon lektion skapar inte trygghet och styrka att säga ifrån anser vi utifrån lärlingarnas egna berättelser. Vidare är det branschens uppgift att skapa trygga arbetsplatser, där man lyfter sina lärlingar till att växa istället för att “härda” genom att undervisa i den “hårda skolan”. Handledare på arbetsplatsen ska utgöra den trygghet och kunskap som en rationell auktoritet har och säkerställa att lärlingen utvecklas utanför en machokultur.
Vi har även uppmärksammat att flertalet av våra intervjupersoner pekat åt båda könen när det kommer till upprätthållandet av machokultur på arbetsplatserna. Deras upplevelser är att killarna inte endast upprätthåller machokulturen för egen del utan ofta på grund av tjejernas efterfrågan. Både killar och tjejer “gör” kön och med det kommer vissa förväntningar på hur det ska utföras. Man vill vara en attraktiv man och uppträder därför på ett sätt som de märkt att tjejerna ser som attraktivt. De menar att tjejerna söker en”badboy” och vill därför att killarna beter sig macho enligt stereotypen “man”.
Vi gick båda in i denna studie med lite olika förförståelse. Vi har genomgående haft många och långa djupa diskussioner under arbetets gång. Diskussionerna har lett till intressanta samtal där våra olika tolkningar av samma material till slut har enats i en. Vi känner att vi har utvecklat och breddat vår egen förförståelse. Det betyder att vi från början visste lite och gissade desto mer, till att nu förstå mycket mer om machokultur och upplevelsen av den för studiens hantverkslärlingar.
När vi nu har slutfört vår studie så känner vi båda att vi har samma förförståelse av fenomenet i
vår studie och vi drar inte längre åt flera håll utan har en samlad bild. Att arbeta med denna studie har varit oerhört givande. Vi har genom att genomföra denna studie
fått ökad förståelse för hur mycket #meetoo har betytt för världen när det kommer till jämställdhet. När vi växte upp så arbetade inte skolorna med jämställdhet utan pojkar var pojkar
och flickor var flickor och man behandlades utifrån den premissen. Därför kan vi se att dessa
unga lärlingar känner sig kluvna inför machokulturen. Det är kanske inte så konstigt eftersom de
blir socialiserade på ett sätt men kan bli bemötta på ett annat sätt på sin arbetsplats. Att flertalet
av våra intervjupersoner därför talar om psykisk ohälsa är därför heller inte svårt att förstå. Att
man inte vågar berätta om sin psykiska ohälsa är inte konstigt eftersom det ses som en svaghet
och ett tecken på att du inte är en “riktig” man och heller inte macho. Allt detta sammantaget
visar att tystnadskulturen är en bidragande faktor till att machokultur upprätthålls och delvis blir
osynlig. Studiens hantverkslärlingar lär sig att inte prata sina upplevelser, att inte visa känslor och att anpassa sig efter rådande omständigheter för att inte bli betraktade som svaga och feminina män. Vi har även reflekterat mycket över byggnads kampanj Stoppa machokulturen och varför företagen inte arbetar mer med det materialet när det finns att tillgå. Är man rädd för att den manliga stämpeln ska försvinna på grund av att man strävar mot jämställdhet? Om machokulturen skall bli ett minne blott måste alla dra sitt strå till stacken. Det är inte hållbart att
lärlingarna skall behöva fortsätta ignorera de händelser och uttryck som uppkommer inom machokulturen. De ska heller inte behöva delta i en machokultur som är osund för alla. En sista reflektion vi har rör lärarna som finns på hantverksprogrammen. Vi har full förståelse
för att man behöver ha en god branschvana och därmed en gedigen kunskap inom området man
undervisar i. Dock undrar vi om det innebär att man reproducerar den machokultur man kommer
ifrån? Vi kommer att överlämna denna studie till gymnasiet som våra unga intervjupersoner studerar på. Vår förhoppning är att man uppmärksammar hur ungdomarnas upplevelse är och tar fasta på
den psykiska ohälsa som allt för ofta upplevs. Vi hoppas att man säkerställer hur arbetsplatserna arbetar med jämställdhet och även med byggnads kampanj. Är alla företag verkligen lämpliga som lärlingsplatser? 8.4 Förslag på vidare forskning Samhället är i ständig förändring och vissa saker går fortare än andra. Vi ser det som intressant
att se på den äldre generationen och deras uppkomna beteende i studien. Det finns berättelser i
studien, men också i vår närhet som vittnar om hur de äldre hantverkarna utsätter de yngre för
liknande behandling som de själva fått under sin lärlingstid. Idag vet man att detta beteende är fel
och det finns mycket forskning om mobbning och pennalism. Varför fortsätter man ändå att reproducera metoderna? En annan intressant fråga som vi upptäckt är hur kvinnorna är en del av att upprätthålla
som visar den moderna kvinnans medvetenhet kring detta. Vi vill se hur medvetenheter och uppfattningen hos moderna kvinnor som kämpar för ett jämställt samhälle är i förhållande till