"Jag är inte sån!" : - en hermeneutisk studie om hur unga lärlingar upplever machokultur på sina arbetsplatser

“Jag är inte sån!”

-en hermeneutisk studie om hur unga lärlingar upplever machokultur på sina

arbetsplatser

Uppsats kandidatnivå 15 hp

Nathalie Wimmeros & Erica Hallenstam Mälardalens Högskola

Akademin för Hälsa, Vård och Välfärd, HVV VT, 2020, SOA135

Handledare: Magdalena Vieira Examinator: Susanna Toivanen

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur machokulturen inom byggbranschen präglar unga lärlingar i deras yrkesliv. Machokultur är ett uttryck som utmynnades i byggbranschen och syftar på män som vill betona sina stereotypiska manliga egenskaper. Det är därför intressant att se över flera generationers lärlingar och jämföra deras upplevelser. Denna studie lutar sig på ett begreppsligt och teoretiskt ramverk byggt kring Fromm, Heidegger och Sartre. Bland annat är Fromms teorier om auktoritet, passivitet och aktivitet i förhållande till hur man handlar i olika situationer relevanta för denna studie. Vi synliggör även vad som händer med individerna och hur det påverkar dem om de inte är autonoma, äkta mot sig själva och tar ansvar. Vi har i linje med en hermeneutisk tradition genomfört individuella intervjuer med tio olika personer, som alla är eller har varit lärlingar inom ett hantverksyrke. Den slutgiltiga analysfasen lyfter fram att även om machokultur ligger i fokus för hela vår studie, är även brist på jämställdhet och en tystnadskultur aspekter av vikt för att denna machokultur ska kunna finnas. Resultatet antyder att den machokultur som finns inom byggbranschen behöver brytas ner för att alla skall ha samma förutsättningar till en god arbetsmiljö.

Nyckelord: _{​Machokultur, auktoritet, passivitet, aktivitet, autonomi, ansvar, hermeneutik,}

jämställdhet, tystnadskultur, hantverksyrken.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning & bakgrund……….... 4

2. Frågeställning & Syfte……….. 6

3. Tidigare forskning………....…. 7

_​

3.1 Samhället skapar stereotyper från födseln_​

……….…. 7

3.2 Inkludering/exkludering_​

……….… 8

3.3 Manlighet och skolans roll_​

……….…. 9

3.4 Sammanfattning_​

………...10

4. Teori………. 11

4.1 Autencitet/Äkthet_​

………...11

4.2 Ansvar/Autonomi_​

………...12

4.3 Aktivitet/Passivitet_​

………....…13

4.4 Auktoritet _​

………....…..14

5. Metod………...…. 15

_​

5.1 Hermeneutiska grundantaganden_​

………..….. 15

5.2 Tillvägagångsätt _​

………. 16

5.3 Analysmetod _​

………...…... 17

6. Urval……….... 18

6.1 Datainsamling & genomförande _​

……….... 18

6.2 Förförståelse_​

………...……… 19

6.3 Etik - Informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialititetskrav, nyttjandekrav_​

……... 20

7. Resultat………. 21

_​

7.1 Inledande tolkning_​

……… 21

7.1.1 Vad är machokultur för dig?_​

...21

7.1.2 Tema 1: Kunskap_​

………..……….…24

7.1.3 Tema 2: Passiv/aktiv respons, responslöshet/tystnadskultur_​

……….….…….24

7.1.4 Tema 3: Normativt beteende_​

………..……….…….25

7.1.5 Tema 4: Stöd från skolan_​

………..………...25

7.1.6 Tema 5: Förberedelser inför mötet med eventuell machokultur_​

………..25

7.1.7 Tema 6: Förutsättningar för arbetsplatsen_​

………....………...26

_{​7.2 Fördjupas tolkning​}

……….……….27

_{​7.2.1 Tystnadskultur​}

………..……….27

7.2.2 Erfarenheter av machokultur_​

……….………...29

7.2.3 Jämställdhet/könsskillnader_​

………...………...31

7.2.4 Jargong_​

……… 33

7.2.5 Härskarteknik_​

………....35

_{​7.3 Huvudtolkning​}

………....38

8. Diskussion………...40

_​

8.1 Tidigare forskning i relation till resultatet_​

……….40

8.2 Teoretisk och begreppslig referensram i relation till resultatet_​

………..…....42

8.3 Egna reflektioner_​

………...…...43

8.4 Förslag på vidare forskning_​

………...….45

9. Bilagor

_​

9.1 Intervjuguide: Ung nuvarande anställd sedan 1-3 år_​

………....47

9.2 Intervjuguide: vice vd för medelstort byggföretag_​

………...………...48

9.3 Intervjuguide: Elever som praktiserar_​

………...………....49

9.4 Informationsbrev_​

…….………..50

9.5 Samtycke_​

……….………..52

1. INLEDNING & BAKGRUND

Denna studie fokuserar på mötet med machokultur på byggarbetsplatser för lärlingar som går sista året på ett hantverksprogram, _​men för att starta en diskussion vill vi peka ut olika trender i samhället som är aktuella idag. Vi anser att studien är relevant då det finns en acceptans och normalisering kring machokultur som inte för oss mot ett mer jämlikt samhälle i den utsträckning som vi skulle önska.

I _​oktober 2017 tweetade skådespelerskan Alyssa Milano #Metoo och uppmanade alla kvinnor som har blivit utsatta för sexuellt ofredande att göra det samma. Detta blev starten på en världsomfattande rörelse som har till syfte att stoppa och synliggöra sexuellt ofredande mot kvinnor. I kölvattnet av #Metoo godkändes en samtyckeslag igenom av Sveriges Riksdag sommaren 2018, som understryker frivillighet och samtycke vid sexuellt umgänge.

Stockholm Pride är en festival som uppmärksammar och hyllar alla människors lika värde inom HBTQ-rörelsen. De genomförde sitt första festivaltåg 1998 och rörelsen har spritt sig till många av Sveriges kommuner. Pridetåg arrangerades i 66 kommuner under 2017. #Metoo, Pride och framdrivandet av en samtyckeslag är exempel på det motstånd som finns i samhället mot ojämlikhet, diskriminering och machokultur.

Jämställdhetsfrågor är en självklarhet inom svensk politik idag, men vi ser också att det finns ett organiserat och politiskt motstånd mot arbetet för ökad jämställdhet. Det gäller även arbetet kring jämlikhet. Motståndet syns tydligast i retoriken som förs av nationalistiska partier som Sverigedemokraterna (SD) och Nordiska motståndsrörelsen. I en studie av Flybring (2018) tydliggörs hur dessa partier istället för en politik mot jämställdhet genom att framställa dagens feminism och “genusidiologi” som ideologier som vill radera ut skillnaderna mellan män och kvinnor. I en debatt kring jämställdhet i SVT:s Agenda hör vi partiledaren för Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson säga: - Det som är ett problem är att feminister och politiker styr människors vardag i detalj (SVT Nyheter, 2013).

SD fick 17,5% av rösterna i riksdagsvalet 2018 (Valmyndigheten) och delar av deras och andra partiers populistiska retorik kan sägas normaliseras genom att retoriken förs vidare på sociala medier, men också i våra vardagliga samtal. Innehåll i dessa samtal, genom återupprepning, ses som sanning och bidrar därför med synen kring vad som kan ses som är manligt och kvinnligt. En samhällsinstitution vars syfte är att utbilda samhällsmedborgare och därför också arbeta med dessa frågor är skolan. Enligt skollagen ska skolan förmedla kunskap om jämlikhet, demokrati och allas lika värde (Skolverket, 2020). Genom obligatorisk och skattebetald utbildning strävar denna samhällsinstitution därför också efter att socialisera människor till bra medborgare och på så vis förebygga problem och skadliga beteenden.

Utbildningssystemet har till uppgift att bidra till verksamheter som präglas av jämställdhet, jämlikhet och solidaritet mellan människor genom att skolan ska synliggöra och utveckla ett kritiskt tänkande hos sina elever. Eleverna ska få en förståelse för och kunna granska olika könsmönster och därmed kunna se hur det kan begränsa individers livsval och livsvillkor (Skolverket, 2020).

Inom yrkesutbildningarna är även branschorganisationer en viktig faktor som kan påverka utbildningen och de framtida yrkesutövarna. Branschorganisationen Byggnads jobbar sedan 2015 med kampanjen “Stoppa machokulturen” inom byggbranschen. De vill förändra och skapa trygghet på arbetsplatsen för alla. Det är en kampanj som jobbar med attityder, normer och värderingar kring vad som anses kvinnligt och manligt. Enligt statistiska centralbyrån (2018) är könsfördelningen inom byggbranschen och då mer specifikt träbyggare och snickare är 1% kvinnor och 99 % män. Man kan därför säga att det har varit och är ett mansdominerat yrkesområde.

Stoppa machokulturen-kampanjen vill genom föreläsningar, annonskampanjer i tidningar och i tunnelbanor och med informationsfilmer på sin hemsida göra byggbranschen tillgänglig för alla och, som de själva understryker, skapa “schyssta byggen” som är för jämställdhet och mot diskriminering. De säger sig hålla föreläsningar och sprida information på skolor, företag och myndigheter med detta i sikte. Med detta får man en uppfattning om att arbetsplatser inom Byggnads strävar efter en förändring som rör sig mot att arbeta för jämställdhet och allas lika värde. Tråkigt nog hör vi ändå historier från unga killar i vår egen närhet som vittnar om en jargong och en arbetsmiljö som står för det motsatta. Då_​​väcks frågan hur det varit på byggarbetsplatser tidigare genom åren? Har machokultur alltid förekommit på

byggarbetsplatser?

I vår studie har vi bland annat valt att involvera tre unga killar som idag går byggprogrammet på ett gymnasium i Eskilstuna och har fått tagit del av ett material som heter Mentors in Violence Prevention (MVP). Materialet i fråga syftar till att synliggöra, diskutera och förändra beteenden runt machokultur och är en del av denna skolas sätt att utveckla och utbilda sina elever i kritiskt tänkande och förståelse kring bland annat jämställdhet, jämlikhet och samtycke. Det är

samhällets strävan efter ökad tolerans för dessa frågor, men också motståndet mot dem som blir en del av våra lärlingars åsikter och attityder kring allas lika värde och kvinnligt och manligt. Vi vill därför se på upplevelsen av machokultur utifrån perspektivet att unga killar påverkas av den allmänna samhällsdebatten, skolan, branschorganisationen och praktikplatsen. Hur förhåller de sig till rådande åsikter och tankar och vad är deras inställning till fenomenet?

Vi valde också att fördjupa och bredda studien till att inkludera hantverkare som har varit hantverkslärlingar på en byggarbetsplats tidigare i sitt liv. Deras upplevelser av machokultur under sin lärlingstid ser vi som ett komplement till upplevelserna hos dagens lärlingar och de kan adressera frågan om det har skett en förändring mellan generationerna.

2. Frågeställning och syfte.

Denna studie syftar till att bidra med en förståelse för hur hantverkslärlingar upplever machokultur inom byggbranschen. I vår studie vill vi bland annat synliggöra hur machokulturen kan komma att förändra deras sätt att agera. Vi vill även förstå vad det betyder att som ung lärling möta normer och värderingar, som kan kopplas till machokulturen, representerade av äldre vuxna män.

● Centralt i studien blir att på ett nyanserat sätt synliggöra om och i så fall hur unga hantverkslärlingar har ett annat perspektiv när det kommer till kvinnligt och manligt. I kölvattnet av Metoo-rörelsen upplever vi att unga killar och tjejer idag har en bredare förståelse kring hur vi gör kön genom att man skapar attityder, stereotyper och auktoriteter som inte delar äldre generationens eventuella uppfattning om jämställdhet. Hur blir det då när denna kunskap hos de unga killarna möter förståelse eller oförståelse av dessa frågor hos vissa av den äldre generationens hantverkare?

Det är mötet mellan dessa generationer som är viktig att utforska och det vill vi göra med frågan:

Hur bemöter och upplever unga manliga _{​hantverkslärlingar eventuell machokultur på}

arbetsplatsen? _{​Denna forskningsfråga vill vi försöka besvara med en hermeneutisk metod}

eftersom upplevelsen av detta fenomen ligger i fokus i vår studie. Vi anser att det är av största vikt att skapa förståelse och kunskap om detta fenomen eftersom detta är vad många unga killar idag möter i sin vardag.

Vi vill därmed också se hur machokultur upprätthålls och reproduceras på dessa arbetsplatser. Vi tror att både skolor som sänder ut elever på praktik och själva arbetsplatserna skulle behöva uppmärksamma de ovannämnda frågorna för att kunna jobba mot en attitydförändring.

Vi tror därför att vår studie kan komma att vara behjälplig när det gäller att synliggöra hur unga hantverkslärlingar faktiskt upplever machokulturen på arbetsplatsen. Det är viktigt att betona att vi är medvetna om att vi inte kan eller ska utgå från att det finns machokultur på alla

byggarbetsplatser. Vi har dock genomgående kunnat se att det förekommer mer eller mindre machokultur på alla de arbetsplatser och skolmiljöer som är inkluderade i studien. Därför kommer vi fortsättningsvis inte hänvisa till _{​eventuell ​machokultur, utan bara machokultur.} Vidare är detta en studie med fokus på unga killars möte med äldre generationer, men vi hade även turen att också få med en kvinnas perspektiv och upplevelser kring lärlingstiden och kring machokultur.

3. Tidigare forskning

I detta kapitel kommer vi att presentera tidigare forskning som knyter an till vår egen studie på olika sätt. Vi berör områden som stereotyper, inkludering/exkludering, machokultur och skolans roll.

När vi började söka efter tidigare forskning upptäckte vi att studier som innefattade hantverkslärlingar i förhållande till en machokultur lyste med sin frånvaro. Vi upptäckte även att det var många faktorer som spelar in i studier som berör hantverksyrken och som därmed gjorde att våra sökningar spretade åt många olika håll. Sökord vi använde oss av var machokultur, gruppsocialisation, skolans roll, inkludering, exkludering, lärling, stereotyp, jämställdhet, jargong, härskarteknik, manlighet, machismo och unga pojkar/män i olika kombinationer. Vi ville hitta både äldre forskning och nyare forskning för att se om det skiljer sig över tid med hur man ser på machokultur.

Vi har vidare valt att presentera den tidigare forskningen strukturerat i olika teman som lyfter fram vad som kan ha betydelse i unga hantverkslärlingars möte med och upplevelser av machokultur.

3.1 Samhället skapar stereotyper/manlighet från födseln

Mosher och Tompkins (1988) syfte med sin studie är att belysa hur pojkarna i samhället formas enligt en mall för hur en man skall vara. Detta är något som börjar i tidig ålder för att pojkarna skall bli maskulina och attraktiva för kvinnor. Författarna menar att det finns ett “manuskript” för hur pojkarna skall bete sig för att vara macho. I detta manuskript får pojkarna lära sig att en maskulin man har egenskaper som styrka, att vara känslokall och att våga visa ilska.

Om pojkarna istället visar känslor genom att gråta eller genom att visa rädsla räknas de som feminina eftersom det är anses vara kvinnliga drag (Mosher & Tompkins, 1988). Av denna anledning menar författarna att det finns bara två uppsättningar av män. Den ena är överlägsen och maskulin och den andra är underlägsen och feminin. Det innebär att vilken av dessa pojkarna blir beror alltså på vilka egenskaper de anammar (Mosher & Tompkins, 1988).

Den man som beskrivs som underlägsen och feminin beskrivs som _{​“ Not a real boy, a scissy, a}

fagot”_{​(Mosher & Tomkins, 1988)​. ​Detta syftar då på att man ses som mesig och homosexuell.}

Då vi har med oss bilden av hur en _{​maskulin eller feminin person är så blir det lättare att förstå} hur de båda hanterar känslor, tankar, värderingar, men också hur de framställer sig själva menar författarna Alvesson, Due Billing (1999) .

Hur personerna väljer att framställa sig själva är därför direkt kopplat till vilka stereotypiska egenskaper individen anammat. Vidare definierar författarna _{​maskulin och feminin på olika sätt.} De menar att en _{​maskulin person tillskrivs värden som: hård, tuff, macho, opersonlig,} rationalistisk, materialistisk, handlingskraftig, har kontroll m.m.

Detta ställs då i motsats till en _{​feminin person som tillskrivs värden som: ömsesidigt beroende,} samarbetsvillig, mottaglig, införlivande, accepterande, känslomässig och intuitiv (Alvesson, Due Billing 1999, s. 92).

Författarna problematiserar även det faktum att man tillskriver personer stereotypiska begrepp och därmed även stereotypiska egenskaper. De menar att man inte alls behöver ha de egenskaper

som man tillskrivs bara för att man ses som _{​maskulin eller feminin ​(Alvesson, Due Billing,} 1999). _{​Även psykologerna Matthew Oransky och Cecilia B. Fisher har i sin studie ​The}

development and validation of the Meanings of Adolescent Masculinity Scale, kommit fram till

att unga pojkar ständigt blir formade av samhällets normer och ramar kring hur pojkar skall bete sig (Oransky & Fisher, 2009).

De menar att man kan dela in machokultur i fyra olika begränsnings områden som är: känslomässig begränsning, heterosexism, social retsamhet och ständig ansträngning. Med detta menar författarna att för att bli klassad som en machoman så får man inte visa så mycket känslor, man måste vara heterosexuell, man måste tåla att bli retad av andra män samt att man ständigt måste anstränga sig för att visa sina manliga egenskaper (Oransky & Fisher, 2009).

3.2 Inkludering / Exkludering

“Jag är inte sån”: Unga mäns syn på manlighet

Forskningen som bedrivs idag om manlighet och män kan delas in i flera fält. Ett av fälten står i kontrast till den om studierna kring hegemonisk manlighet och det är inkluderande manlighet. En inkluderande man beskrivs som en ung man som tar avstånd från traditionella tankar och beteenden om hur en man ska vara. Roberts (2017) beskriver det som ett skifte mellan generationer, där arketypen man för större delen av 1900-talet var familjeförsörjare, visade inga känslor, var misstänksam mot allt som stavades feminism och där fanns en utbredd homofobi. Det är den bilden den idag inkluderande mannen vänder sig emot.

På samma sätt menar Cleland (2014) att maskulinitet och manlighet symboliseras inom till exempel ett fotbollslag. För att vara en fullvärdig medlem måste du visa det genom egenskaper som styrka, sexism, våld, heterosexualitet och homofobi. Först när du besitter dessa egenskaper så räknas du som en maskulin man och är därmed en godkänd medlem i laget.

I en studie av Elliott (2018) beskriver hon hur unga killar idag förhandlar mellan de två tidigare beskrivna manligheterna. Elliot visar att männen uttryckligen inte vill associeras med den hegemoniska mannen. De unga männen i studien av Elliott (2018) säger: “jag är inte som dom” “de är dåliga sorters människor”. För att distansera sig ytterligare så gör de sig lustiga över killar som är macho eller alfa och kallar dem inskränkta. Trots detta visar studien (Elliott, 2018) att unga killar “lånar” delar från arketypen eller den hegemoniska manligheten när det passar dom och på så vis skapar en flexibel eller en hybrid manlighet.

Exempel på det är tanken på att vara stor och stark och att ha en vacker muskulös kropp eller att sträva efter attribut som är åtråvärda hos den hegemoniska mannen.

Precis som hos kvinnor så finns det värderingar i den manliga kroppen. Män antas vara fysisk starka och skickliga och tanken på att “hårt arbete är för hårda män”är fortfarande dominerande. Elliot beskriver det som att “boosta” sin manlighet, men att det leder till vidare upprätthållande system genom makt och dominans.

En av världens idag ledande mansforskare är sociologen Michael Kimmel och han gör jämförelsen mellan _{​giftig (toxic) manlighet och ​hälsosam ​manlighet (Kimmel & Wade, 2018).} Kimmel beskriver det som en dikotomi där det ena ställs mot det andra och många män upplever att det är ett val de måste göra. De måste se sig själva som antingen en dålig eller en bra man. Kimmel (Kimmel & Wade, 2018) gör en liknelse där vi ber män att avsäga sig rollen som Vin Diesel och att vara mer som Ryan Gosling när man använder orden dålig och bra och det vill de

helst inte göra, men man vill inte heller bli sedd som en _{​toxic​man. Det går här att dra paralleller} till den tidigare beskrivna hybrid manligheten, där speciellt unga män vill vara flexibla i sitt manliga identitetsskapande (Elliott, 2018). Tydligare blir det istället när männen ställs inför frågan hur en bra man är kontra en riktig man. En bra man beskrivs som en man som står upp för de som inte kan stå upp för sig själva, han har integritet och heder. Samt är det en man som gör det som anses vara rätt och en som försvarar och försörjer sin familj. En riktig man å andra sidan är tuff, stark och visar aldrig sina svagheter.

Även Cleland (2014) menar att den äldre synen och den sociala reproduceringen av normer inte försvunnit men klyftan har minskat till det som tidigare inte var acceptabelt. Samhället anser nu att det inte bara finns några olika sorters män utan det finns många olika sorters män och att det idag är socialt accepterat.

Detta innebär inte att man vill vara en man som Vin Diesel utan snarare att man accepterar att det finns dem som är annorlunda men normen är fortfarande att vara tuff och stark och undvika att visa sina svagheter.

“Han är en man som tål smärta, är tävlingsinriktad och med målet att bli rik och att få sex” (Kimmel & Wade, 2018). Kimmel (2018) beskriver rollen som den riktiga mannen är ett uppträdande inför andra män för att validera sin egen manlighet, medan den goda mannen är mer abstrakt och flytande. Sett utifrån dessa perspektiv blir det tydligare att se hur vissa normer och värderingar kring manlighet upprätthålls.

3.3 Manlighet och skolans roll

Redan innan gymnasiet och det väntande arbetslivet formas våra könsroller och sätter ramarna för hur vi får bete oss inom dessa (Oransky & Fisher, 2009).

Skolan är en stor del av allas barndom och många av våra normer och värderingar har vi med oss från vår tid i skolan. Vilken roll spelar då skolan i formandet av maskulinitet och manlighet? Enligt skollagen ska grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter ligga till grund för utbildningen. Det är bland annat jämställdhet, solidaritet mellan människor och alla människors lika värde (Lindholm, 2019).

Marie Nordberg och Tomas Saar (2016) ifrågasätter i sin studie _{​Att göras till “riktig” pojke -}

maskulinitetsskapande i skolans praktik _{​den allmänna synen på “struliga” pojkar i skolan.}

Nordberg och Saar (2016) pekar på en tvåkönsmodell med utgångspunkt att pojkar och flickor skiljer sig åt och utifrån det gör man studier inom skolan för att se på likheter och skillnader dem emellan. Den tidigare forskning som tas upp i Nordberg och Saars studie beskriver skolan som en maskulinitetsfabrik där anti-akademiska egenskaper går före skolkunskaper. Norberg och Saar menar vidare att detta blir problematiskt eftersom pojkar görs till en enhetlig grupp som tillskrivs vissa beteenden och egenskaper. Istället visar forskarna att pojkars dominans och homosociala beteende normaliseras av skolans praktik i klassrummet. Genom sin etnografiska studie genomförd i ett klassrum kom de fram till att skolan skapar sanningsregimer om olikheter och likheter kring kön och att manliga hierarkier och talordningar upprätthålls i delar av undervisningen (Nordberg & Saar, 2018). När dessa pojkar sedan kommer till gymnasiet och kanske väljer byggprogrammet så är det maskulina beteendet redan normaliserat och här möter de generellt nästan bara killar.

9% av de som sökte till byggprogrammet läsåret 2016/2017 var tjejer (Lindholm, 2019). Det finns en problematik med detta och det är att när det finns en majoritet av någonting så normaliseras vissa tankar och beteenden och det skapas en “norm” eller en “kultur”. Lindholm

(2019) pekar här på maskulinitetsnormer och machokultur. Machokultur beskrivs som ett sätt att göra sin manlighet utifrån de givna ramar som utgörs av föreställningen kring vad manlighet är. Machokultur är heller inget som är statiskt utan något som skapas och återskapas i interaktionen mellan människor och därför verkar normaliserande för många. Det är först när du inte invigs eller görs delaktig i kulturen som du “sticker ut” och normen blir därmed framträdande (Lindholm, 2019).

Uppfattningen om hur mycket det arbetas med dessa frågor och om det existerar någon machokultur på byggprogrammen går isär mellan elever och lärare visar studien av Lindholm (2019). Bland annat framgick det att lärare var med och reproducerade machokultur genom att befästa könsroller och att godkänna och möjliggöra “machoskämt”. Studien visar bland annat att en övervägande stor andel av lärarna tycker att det jobbas och diskuteras om viktiga frågor som jämställdhet, diskriminering och kränkande särbehandling och då håller bara drygt 60% av eleverna med. 37% av eleverna i studien anser att lärare eller andra vuxna på skolan skämtar eller pratar på ett sätt att man kan ta illa vid sig. 30% av eleverna tycker inte att de får den respons de önskar eller att lärare agerar när de känner sig kränkta. 55% av lärarna anser att det inte _{​finns någon machokultur på programmen medan endast 25% av eleverna håller med} (Lindholm, 2019).

Sammanfattningsvis kunde Lindholm konstatera att det redan finns en bild av hur en man ska vara innan eleverna kommer till gymnasiet och när de sedan ger sig ut på arbetsplatsen så förstärks snarare den uppfattningen som de har med sig sen tidigare. Studien visade också att eleverna mer nu än tidigare vill ifrågasätta de traditionella tankarna runt manlighet, men att lärarna många gånger står utan resurser för att möta den önskade förändringen (Lindholm, 2019).

3.4 Sammanfattning

Den tidigare forskningen visar att pojkar redan från födseln socialiseras till “man” och “manlighet” precis som flickor socialiseras till att uppträda feminint. Socialiseringen sker genom hela uppväxten, både via familj, skola och samhället i stort. Forskningen visar att det har skett en attitydförändring i vad vi accepterar och hur vi tänker kring kön. Acceptansen för att det finns flera olika manligheter och strävan efter en normalisering kring dessa tankar finns främst bland dagens unga killar och män i motsats till den äldre generationen män. Dock så framkommer det i flera studier att acceptans för andras sätt att agera “man” och faktiska praktiker kring sin egen manlighet skiljer sig åt. Det beskrivs som en flexibel manlighet, där män lånar attraktiva attribut från den hegemoniska mannen samtidigt som dom tydligt tar avstånd från det som kan upplevas som macho.

Den manliga kroppen ska fortfarande vara stor och stark, den ska utstråla tuffhet och självsäkerhet. Alla dessa attribut sätts i motsats till att vara svag och att inte tåla lika mycket som en ”riktig man”. Just motsättningarna tuff och svag, hård och mjuk, inte visa känslor och att visa känslor finns fortfarande och upprätthålls trots upplevda attitydförändringar.

Den tidigare forskningen visar att skolan kan ses som delaktig i skapandet av “manlighet” och att det sker genom hela skoltiden fram till studenten. Lärarnas delaktighet kan man se i förhållande till hur de behandlar sina elever utifrån kön. Vi kan se att “den struliga pojken” inte bara är ett drag som många pojkar får som epitet. Det är lika mycket ett skapande genom undervisningen där rollen bekräftas och befästs. Beteendet följer sedan med upp till gymnasiet

där flertalet av dessa pojkar träffas och nu utan eller med lite närvaro av tjejer. Kulturer bildas av redan satta värderingar och förs sedan vidare in i arbetslivet.

Upprätthållandet sker i alla samhällsskikt och via båda könen. Studierna från skolmiljön visar att det “manliga” beteendet normaliseras och skapas delvis redan i tidig ålder av skolans praktik och bibehålls genom hela grundskolan för att sedan bli del av en machokultur i gymnasiet. En kultur som av många inte är önskvärd eftersom den traditionella synen på manlighet står i kontrast mot den inkluderande mannen. Om och hur skolan hanterar upplevelsen av machokultur går isär mellan elever och lärare och visar därför att det kan vara svårt att upptäcka beteenden och attityder inom machokultur. När vi summerar resultaten av tidigare studier kan vi se att vara en riktig “man” skapas redan när vi föds och upprätthålls genom hela uppväxten. Trots ett ökat motstånd behåller och förstärker unga killar idag de delar av “manliga” attribut och attityder inom den traditionella mannen som kan “boosta” deras egen manlighet. Vidare kan vi se att skolan bär en del av ansvaret för både skapandet och upprätthållandet kring tankar om manlighet. Nu när vi presenterat den tidigare forskningen för det oss vidare in på vilka olika teorier och begrepp vi valt att arbeta med. Dessa teorier och begrepp har assisterat oss i hur vi tolkat vårt material och kommit fram till studiens resultat.

4. Teori

I detta kapitel beskriver vi bland annat Sartres teorier om att vara äkta och att ha och ta ansvar för att tydliggöra hur subjektet påverkar världen och världen påverkar subjektet (Bengtsson, 1998:264). Förhållandet mellan subjektet och världen är en av grundtankarna inom existentialismen där vi människor ses som en del av vår verklighet och därför inte som objekt som står utanför och tittar in. Sartres teorier om att ta ansvar och att vara äkta blir verktyg till att försöka förstå upplevelsen och vilka möjligheter de unga killarna i studien har eller inte har att påverka sin situation under lärlingsperioden.

Vidare ligger delar av Fromms teorier till grund för våra tankar om hur och varför människor agerar eller inte agerar i vissa sammanhang. Teoretiska begrepp som auktoritet och aktivitet/passivitet hjälper oss att få en inblick i varför vissa strukturer och handlingar upprätthålls och inte ifrågasätts.

Begreppen kommer att användas för att göra fenomenet i studien begripligt och framträdande när vi tolkar och försöker förstå upplevelsen kring machokultur.

4.1 Autenticitet/äkthet

Inom existentialismen är autenticitet eller att vara äkta ett begrepp som syftar att vara sann mot sig själv och genom att vara sanna mot oss själva kan vi leva livet fullt ut utan någon ångest eller oro (Aho, 2014:88).

Just att vara sann mot sig själv är svårt då vi som människor tenderar att vilja göra och vara som andra. Vi vill hellre leva upp till de förväntningar som vi antar att andra har på oss än att bejaka det som är äkta hos oss själva. Detta skapar en känsla av alienation och ett liv där vi egentligen inte vet vilka vi är innerst inne och vad som på riktigt har mening och värde för oss som individer (Aho, 2014:83). Detta kan vara relevant i relation till hur man visar att man är en trovärdig man eller kvinna. Relevant blir då också Butlers begrepp performativitet (Butler, 2007:52), som kortfattat innebär att könet är en social konstruktion och något vi borde vara

istället för något vi är. Det betyder vidare att kön skapas genom socialisation och upprepningar. Vi “gör” kön genom hela livet och skapar genom dem våra identiteter, våra könsidentiteter. Performativitetsbegreppet adresserar just hur könsstereotyper “görs” på ett trovärdigt sätt genom samhällets ramar.

Att vara äkta är förenat med frihet _{​och tanken på varje individs frihet är central för en} existentialist och grundar sig i att vi är fria i alla situationer. Därför har vi alltid ett val och denna frihet är inte kopplad till vår omvärld utan den är min egen. Jag är alltid fri och med friheten kommer möjligheten att uppleva äkthet och då blir friheten verktyget som gör att du kan vara äkta genom att inte påverkas av andra och deras normer och värderingar (Sartre, 1964:47). När vi döljer friheten hos oss själva betyder det enligt Sartre (att vi också _​d_​öljer äktheten och det leder till att vi blir fega och skumma. Heidegger menar att det leder till ångest och självbedrägeri som uppstår när du inte kan agera som dig själv fullt ut (Aho, 2014:). Oavsett vad vi kallar det så upplever vi ett obehag när vi inte agerar utifrån oss själva. Att inte agera utifrån sig själv är att inte vara medveten om min nuvarande situation, att inte se vad mitt förflutna har för betydelse för den jag är idag och hur mina sociala

omständigheter påverkar mig. Vad jag gör med dessa fakta och hur jag medvetandegör dem för mig själv och tar ansvar för dem är grunden till möjligheten att uppleva äkthet (Aho, 2014:). Vår förståelse är att unga hantverkslärlingar väljer att inte ge uttryck för sina känslor/tankar eller åsikter av rädslan att inte bli accepterade. Detta innebär att de inte är äkta mot sig själva och därmed kan drabbas av skuldkänslor eller känna sig fega. Detta begrepp känns centralt för vår studie eftersom vi tänker oss att man av rädsla inte alltid vågar säga det man känner eller tycker. Nedan tydliggör vi vad ansvar och autonomi är för en existentialist och vilken relevans dessa begrepp har för vår studie.

4.2 Ansvar och autonomi

Vår frihet syftar också till att förhålla sig självständigt till samhällets normer och värderingar. Det betyder att om du förhåller dig till de normer och regler som finns att tillgå inom en machokultur till exempel så är du inte fri. Man kan exempelvis fråga sig hur man kan förhålla sig självständigt och ansvarsfullt till att välja att spela ut sina könsroller. Det viktiga med friheten är självständigheten. Det är så man kan definiera autonomi, som självbestämmande (Jacobsen, 2016:).

Fromm ifrågasätter om vi kan ha fullständig autonomi. Han berättar att vi i tidig ålder fostras till att anpassa oss efter de förväntningar som först föräldrar och sedan samhället har på oss. Vår chans till att vara originella och verkligen veta vad som är våra egna tankar och värderingar kan ifrågasättas genom den påverkan vi utsätts för. Fromm menar vidare att detta leder till att vi oftast inte vet vad vi tänker och känner (Jacobsen, 2016). Är det mina egna tankar eller är det andras förväntade tankar som jag känner och uttrycker? Denna brist på autonomi leder till delar av den feghet och ångest som vi tidigare nämnde att Sartre och Heidegger pratar om. Är vi då själva ansvariga för denna feghet och ångest? Föds vi till att slippa ta ansvar, att vara fega eller kanske till att vara hjältar? Inom existentialismen understryker man att vi alltid har ett val att vara det ena eller det andra. Det är inte en egenskap man föds med i linje med hur Butler resonerar kring att man inte “har” kön, utan man “gör” kön, utan det viktiga är vårt engagemang totalt sett (Sartre, 1964:).

Vidare resonerar Sartre att vi är själva ansvariga för det sammanhang vi befinner oss i.

Vi har själva valt att engagera oss i olika situationer och det betyder att vi alltid kan välja att till exempel förändra eller inte delta i något vi ställs inför (Jacobsen, 2016:).

Detta betyder att varje individ måste ta ansvar för sitt eget liv för att det är hen som skapar det. Det är vi själva som tolkar och uppfattar världen som vi ser den. Det är ett inifrån perspektiv och inte något yttre. Så att ta ansvar för sitt eget liv och i sin förlängning andras är att erkänna att vi är en del av att skapa världen som vi och andra ser den. Mina värderingar förs över till andra och blir en del av de mönster som skapar världen (Jacobsen, 2016:).

Våra tankar om att använda detta begrepp handlar om hur hantverkslärlingarna förhåller sig till de normer och värderingar som finns i machokulturen. Tar de eget ansvar och bestämmer själva eller anpassar de sig efter den rådande normen? Vad grundar de sitt handlande på? Andras åsikter och tankar eller sina egna?

Nedan redogör vi för begreppen aktivitet och passivitet utifrån Fromms tankar inom humanismen och med stöd av Asplunds teori om social responsivitet och asocial responslöshet.

4.3 Aktivitet och passivitet

Varför vi gör som vi gör eller är som vi är går inte att förklara utifrån någon mall enligt det existentialistiska perspektivet. Jag är unik som människa och individ och därför går inte min personlighet eller identitet att förstås fullständigt. Delar av mänskligt beteende går att förklara, men mitt totala jag är lika unikt som ett fingeravtryck (Fromm, 1976:).

Valen jag gör är mina egna och likaså möjligheten att inte göra val. Att vara aktiv menar Fromm är en inre aktivitet och då inte aktiv synonymt med sysselsättning och som när vi vardagligt använder ordet för att beskriva vårt aktiva liv som till exempel att motionera. Att vara aktiv är istället att utifrån sin bästa förmåga vara sitt bästa jag och att vara öppen inför livet.

Jag kan utföra saker, men aktiviteten behöver ge mening och vara av betydelse för mig.

Att inte finna mening eller mål med det vi gör gör oss istället alienerade inför vår aktivitet och därför kan vi vara aktiva och passiva samtidigt. Vi producerar något som vi upplever står utanför oss själva och på så vis infinner sig känslan av passivitet och alienation (Fromm, 1976:121). Sociologen Johan Asplunds teori om _{​social responsivitet ​adresserar vår aktivitet i det sociala} samspelet. Asplund resonerar kring människans behov att göra och svara på rätt sätt i en situation, helt enkelt på det sätt som förväntas av oss. Man kan säga att social responsivitet betyder att_{​sällskapligt svara (Asplund, 2004:29). Denna responsivitet betyder att vi genom vår} socialisering svarar för att vi är sällskapliga varelser. Om vi tar våra hantverkslärlingar till exempel så kan den sociala responsiviteten göra att de vanemässigt och med redan inlärt beteende kanske ler, nickar eller svarar med ord i situationer och samtal som de kanske egentligen inte vill på grund av behovet att inte stå utanför, vi vill höra till.

När vi inte bjuds in eller när vi själva väljer att stå utanför beskriver Asplund det som _​asocial

responslöshet_{​. Du svarar inte längre med uttryck eller ord på situationen som du tidigare gjorde,}

utan beteendet syftar nu till att visa att du har tagit ställning mot att ingå i just det sociala sammanhanget eller situationen(Asplund, 1987:16).

När vi gör aktiva val som är grundade i vårt inre och som har betydelse för oss, som att ta ställning mot något vi upplever är fel så skapar vi en produktiv aktivitet. Detta gör att vi ser och

blir medvetna om det vi utför eller om det som pågår inom oss. Det är en förmåga och ett tillstånd som alla människor är kapabla till. Passiviteten uppstår som vi tidigare har beskrivit genom en alienerad aktivitet.

Vi står utanför oss själva och ser aktiviteten som vi utför som något som står utanför oss själva och därför får aktiviteten ingen betydelse för oss och vi blir passiva. Det är så jag upplever att det jag gör blir betydelselöst och jag agerar utifrån det (Fromm, 1976:).

På detta vis kan man förklara att trots aktivitet och agerande inte får den betydelse vi hoppas på. Det är inte grundat i oss själva och vi agerar istället utifrån en tro på att det ska vara på ett visst sätt. På så vis kan också passivitet bli vår aktivitet. Vi agerar inte som andra i ett sammanhang, men vi gör inte heller ett aktivt val.

Vi har valt just dessa begrepp för att tydliggöra vad ett val faktiskt är och vad det innebär. Att välja att inte göra något är också ett val men oftast så ser man inte på det från den vinkeln. Vi vill därför tydliggöra de val som hantverkslärlingar gör och har gjort under sin lärlingstid för att passa in, men också att de gör det eftersom de socialiserats till att passa in.

Nedan beskriver vi begreppet auktoritet utifrån Fromms tankar och vad det har för betydelse för vår studie.

4.4 Auktoritet

Vi möter auktoriteter dagligen och är själva kanske en auktoritet genom en position på arbetet eller i rollen som förälder. Vad som är väsentligt för att anses och godtas som en auktoritet idag skiljer sig något från hur det har sett ut tidigare. Vi kan se att idag premieras samhällsställning framför kompetens, men det ena utesluter inte det andra men har betydelse för hur vi bildar hierarkier och anpassar oss efter auktoriteter (Fromm, 1976:).

Därför har en auktoritet möjlighet att utöva makt och att den godtas genom den hierarkiska ordningen vi har i till exempel den kultur vi lever i eller på det arbete vi befinner oss.

Man skiljer vidare på _{​rationell auktoritet ​och ​irrationell auktoritet ​där irrationell auktoritet} bygger på makt och att det finns människor som fogar sig efter den. Rationell auktoritet bygger däremot på förmågan att få individer att växa och på kompetens (Fromm, 1976:63-67). Oavsett om det är en rationell eller irrationell auktoritet som våra lärlingar möter på sin praktikplats så har de som de möter och som blir deras chef möjligheten att forma och styra dessa individer. Det sker antingen genom att de har en självklar och tydlig ställning i hierarkin på arbetsplatsen där deras ord tas för givet och ses som en självklarhet eller för att de genom sin kompetens för yrket får en given status som auktoritet. Därför kan det leda till att den irrationella auktoriteten som genom sin samhällsställning eller kompetens tillförskansat sig en auktoritetsställning får underordnade som utan kritiskt tänkande eller reflektion godtar de normer och värderingar som uttrycks inom den kulturen. På så vis upprätthålls både en god och skadlig arbetskultur.

Vi har valt att använda begreppet auktoritet eftersom detta präglar hela vår studie. Auktoritet i form av makt och härskartekniker tydliggör varför detta begrepp är relevant för att förtydliga vår studies resultat.

Nu har vi presenterat de teorier och begrepp som vi anser är centrala för vår studie. Det för oss vidare in på vilka metoder vi valt att använda oss av i vår studie, hur vi har använt oss av dessa.

och hur vi metodiskt valt ut våra intervjupersoner för att kunna besvara vår forskningsfråga på bästa sätt men även hur vi gått tillväga i analysen av vårt material.

5. Metod

Ett av hermeneutikens grundantaganden är att förstå olika fenomen både i vår egen men även i andra människors livsvärld ( Ödman, 2007, s. 25).

Då människans föreställningar och upplevelsen av machokultur är en del av våra intervjupersoners livsvärld så lämpar sig denna metod väl för att besvara vår frågeställning. Detta kommer vi att redogöra för i detta kapitel tillsammans med studiens tillvägagångssätt, hermeneutikens grundantaganden, urval, etik, förförståelse och vår analys.

5.1 Hermeneutiska grundantaganden

Hermeneutiken har till uppgift att vara meningsbärande. Med det menar man att göra det obegripliga begripligt genom att tolka och förstå det som är främmande eller otydligt för oss (Bengtsson, J, 1998:50). Detta gäller både vår egen livsvärld och andras. Därför har vi valt att göra en hermeneutisk studie då vi anser att vi genom hermeneutiken kan sträva efter att förstå det som inte är synligt och uppenbart i frågan om _{​hur hantverkslärlingar upplever eventuell} machokultur på praktikplatsen.

Nedan kommer vi att beskriva hermeneutikens grundantaganden och vilken betydelse de har för vår studien

Hermeneutik har en förmedlande uppgift och det handlar främst om att tolka och förstå (Bengtsson, 1998:50). Betydelsen av att förstå beskriver Ödman (2007:24) som att komma till insikt om något och att förstå ska därför inte ses som att begripa eller som i vardagligt talspråk att fatta något. Vi vill istället genom förståelsen ställa oss framför det vi betraktar så att det blir tydligt och klart för oss, då blir förståelsen omskapande och leder till en förändring hos oss (Ödman, 2007:24).

Enligt filosofen Heidegger är vår förståelse konstituerande och går därför inte att ses som något separat, det är en del av vår existens och det betyder att förståelsen är en del av dig (Ödman, 2007:25). I hermeneutiken understryker man att det inte bara finns ett sätt att förstå, utan vi har alla olika sätt att tolka och förstå för att vi är historiska varelser. Vad vi har med oss genom vår tradition, det vi lever efter och tror på ger förutsättningar för flera perspektiv och förståelse genom tolkning.

Därför är denna studie inte absolut och anarkistisk, utan vår intention att beskriva machokultur och att skapa intersubjektiv förståelse för fenomenet (Ödman, 2007:15).

Genom tolkning når vi förståelse. Därför är det viktigt att inte se tolkningen som ett redskap som vi använder oss av för att förstå utan det är ett samförstånd mellan de två och det betyder att vi tolkar när vi inte förstår. Det är bristen på förförståelse som gör att vi inte förstår och då tolkar vi för att just förstå. Förförståelsen är den kunskap som vi har tillägnat oss genom de vardagliga händelser som vi ofta eller ständigt upplever och det är vår förförståelse som sätter ramarna för vad som är möjligt för oss att tolka (Ödman, 2007:58). Om vi tar vår studie som exempel så blev vi intresserade av fenomenet machokultur genom vår förförståelse, men det var saker som vi inte förstod och som vi ville få förklarat för oss. Genom att genomföra denna studie tolkar vi därmed på ett medvetet sätt för att verkligen och fullständigt förstå. Gadamer (i Binding &

Tapp,2008:23) beskriver det som att förstå något genomgående och fullständigt. Att tolka hermeneutiskt handlar om att tyda tecken och att genom dem förmedla kunskap (Ödman, 2007:25).

Det finns gränser för vad vi kan tolka och det är vår förståelsehorisont skriver Ödman (2007:11). En förståelsehorisont kan ses som en människas gränser kring förståelse, vad som är möjligt för oss att tolka utifrån vår förförståelse. Förståelsehorisonten utvidgas och förändras när vi tar till oss ny kunskap och när vi tillsammans når en gemensam horisont. Därför är det viktigt att mötas och att peka på ett fenomen och inte att påpeka (Ödman, 2007:29).

Att nå fram till en gemensam förståelsehorisont och ökad kunskap blir en fråga om öppenhet och deltagande. För Gadamer är det en fråga om dialektik i stället för metodik (Ödman, 2007:27). Han beskriver det som ett samspel mellan studieobjektet och forskaren, där forskaren genom dialog och öppenhet blir en del av det som studeras. En dialog kan ha många faser, men för en hermeneutiker är den genuina dialogen en grundförutsättning för att nå fram till den förståelse vi eftersträvar. Det betyder att man genom konversationen lyssnar och responderar på det som sägs och uppmärksammar allt från kroppsspråk, miner och uttryck. Jag strävar efter att genom dialogen nå fram till en gemensam tolkning mellan mig och den som tolkas, att vi tolkar det som sägs tillsammans (Binding & Tapp, 2008:125). Om vi uppnår denna öppenhet och är genuint deltagande i dialogen så framträder studieobjektet istället som ett subjekt för mig och det är därför det är en dialektik istället för metodik (Ödman, 2007:27).

5.2 Tillvägagångsätt

Från början hade vi ambitionen att endast intervjua elever från byggnadslinjen på en gymnasieskola. Detta fokus hade vi för att kunna utforska hur hantverkslärlingar

bemöter och upplever eventuell machokultur på arbetsplatsen. Då vi gör vår studie under

Corona- pandemin är alla Sveriges gymnasieskolor stängda och den mesta undervisningen sker digitalt.. Detta innebar för oss att det var väldigt komplicerat att få till möten med elever, även digitalt.

Efter att flertalet gånger försökt få ihop tillräckligt med ett bestämt antal hantverkslärlingar för att ha möjlighet att få till ett trovärdigt resultat valde vi tillsist ett annat fokus.

I och med att en av hermeneutikens centrala idéer vilar på att nyansering av framtagen kunskap är värdefull för att kunna beskriva upplevelser och tolkningar av ett fenomen så valde vi istället en bredd i åldersspannet i valet av intervjupersoner. Gemensamt för dem alla är att de någon gång har gått ett bygg eller el program på en gymnasieskola och därmed uppfyller de kravet att ha erfarenhet av branschen som ligger i fokus för vår studie. Vi valde därför att mer fokusera på hur de upplever eller har upplevt sin lärlingstid i en machokultur och om/hur de själva bidragit till machokulturens reproduktion.Vi ställer oss frågor som: hur har skolan verkat kring denna machokultur och hur introduceras eleverna på sina arbetsplatser? Har det funnits någon förberedande utbildning eller liknande? Vi valde alltså en bredare ansats med syftet att nyansera vår frågeställning och informationsinhämtning för att kunna se likheter och skillnader genom åren.

5.3 Analysmetod

Inom hermeneutiken ligger betoning på tolkning och förståelse. Vi tolkar därmed för att nå en djupare förståelse för det som är svårtydbart för oss. Tolkningen sker enligt den hermeneutiska spiralens tre abstraktionsnivåer (Ödman, 2007, s. 58).

Den hermeneutiska cirkeln handlar om att tolkningen sker i cirkulär rörelse det vill säga att man tolkar och omtolkar sitt resultat hela tiden. Varje gång man tolkar om ditt resultat så får man en ny förförståelse. Det handlar egentligen inte om en sluten bana som man tolkar i utan mer en spiral. Denna spiral är alltså tänkt att börja från botten för att leda oss uppåt. Upp mot en ny förståelse. Man brukar därför kunna bruka både den hermeneutiska cirkeln/spiralen som metod (Ödman, 2007, s. 59-60).

Inledande tolkning

I den första tolknings fasen, som är den preliminära tolkningen så har vi gjort en vardaglig tolkning av vårt empiriska material. Denna tolkning har vi gjort på en lägre abstraktionsnivå för att ge en översiktlig blick av materialet för att därefter kunna göra en första helhetstolkning. Vi började med att koda vårt material och leta efter gemensamma nämnare för att kunna urskilja vad vårt material handlade om.

Vi hittade där flertalet gemensamma nämnare som vi vidare gjorde teman vilka presenteras längre fram i studien under resultatdelen. Efter att ha skrivit dessa teman och därmed utökat vår förståelse så har vår förförståelse breddats inför nästa tolknings fas.

Fördjupad tolkning

Efter den preliminära tolkningen av materialet så försöker vi gå djupare in i en annan dimension av förståelse. Detta gör man genom att koppla ihop den begreppsliga och teoretiska referensramen med innehållet i det empiriska materialet vilket leder oss till en ny förståelse som nu befinner sig på en högre abstraktionsnivå. Den nya förståelsen yttrar sig genom att man ser andra viktiga aspekter som till exempel nya teman eller kategorier. När man ser på sitt material och ordnar materialet efter dessa kategorier så blir studien belyst på ett nytt sätt. När man får en djupare förståelse för sina data så ändras förförståelsen igen, vilket gör att man går vidare i processen genom att göra ytterligare en tolkning av sitt material.

Huvudtolkning

Huvudtolkning är den fasen i den hermeneutiska analysprocessen där man gör den tolkning som knyter an till tidigare tolkningar och därmed skapar en helhet. Denna tolkning sker på en högre abstraktionsnivå än tidigare tolkningar och för att ge studien en begriplig innebörd så hittar man därmed likheter och skillnader i de tidigare tolkningarna. Efter att ha gått igenom våra tolkningar vilket gjort att vi hela tiden fått en ny förståelse så kan vi i slutfasen av studien få en helhetsförståelse. Vi kan förstå hur vår frågeställning är relevant och sammankopplad med den begreppsliga och teoretiska referensram som vi arbetat fram och samtidigt som vi får vår forskningsfråga utforskad.

Här presenterar man resultatet av sin studie och de upptäckter man gjort under studiens gång. Nu har vi redogjort för hermeneutikens grundantaganden och vårt tillvägagångssätt i den analytiska processen. Därför vill vi nu försöka ge en klarare bild av hur vårt urval gått till och

vilken roll vår förförståelse har spelat i vår studie och hur vi adresserat de forskningsetiska kraven i studiens genomförande.

6. Urval

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för hur vi gjort vårt urval till studien och varför. Vi vill belysa hur vi resonerat för att få vår forskningsfråga utforskad på bästa sätt. Vi vill också synliggöra de problem med vårt urval som vi stött på under studiens gång, men som också varit anledningen till att studien breddats i sin utformning. Vidare presenterar vi våra olika förförståelser för fenomenet _{​machokultur​ och hur handskas med detta under studiens gång​}.

6.1 Datainsamling och genomförande

Som vi antytt i beskrivningen av syftet, har vi använt oss av ändamålsenligt urval.

Det betyder att urvalet är baserat och fokuserat på den grupp som vi anser bäst kan svara på frågan om hur hantverkslärlingar upplever och bemöter eventuell machokultur_{​. Det} ändamålsenliga urvalet i denna studie är hantverkslärlingar och det är dom som kan bidra till djupare kunskap och förståelse som grundar sig i faktiska upplevelser av machokultur i miljön vi studerar.

Vi valde_{​kriterieurval ​och ​intensitetsurval ​som strategier för att få fram ett empiriskt material till} vår studie om hur hantverkslärlingar upplever eventuell machokultur på praktikplatsen_{​. ​Ett} intensitet urval är en urvalsstrategi där man utgår från att studiens deltagare ska besitta riklig information om det fenomen vi vill studera och ett kriterieurval är ett urval som möter de kriterier vi tycker ska ligga till grund för en valid studie (Patton, 2002). Denna urvalsstrategi använder vi oss av för att få den nyansering och de tolkningar som kan tillföra vår undersökning så mycket material som möjligt för att kunna göra en bra analys av vårt resultat.

Kriterierna som vi ville att deltagarna i denna studie skulle uppfylla var att de skulle vara unga killar som går sista året på en praktisk linje. Vi ville att deltagarna skulle praktisera en del av sin studietid och gå i skolan den andra delen för att få kunskap om hur de hanterar att möta den kommande arbetsplatsen och kulturen samtidigt som de fortfarande står med en fot i skolvärlden. Vår tanke var att se på hur skolan arbetar med jämlikhet, samtycke och jämställdhets- och diskrimineringsfrågor för att vidare förstå hur pass väl rustade eleverna är för att möta en eventuell machokultur.

Denna studie bygger delvis på tre intervjuer med unga pojkar från byggprogrammet som dessutom får viss undervisning i materialet MVP (som förklarats i inledningen) och därför anser vi att de intervjupersoner från byggprogrammet innehar den rikliga information som ett intensitet urval efterfrågar.

För att få mer djup och ökad förståelse för upplevelsen kring machokultur för lärlingar genomfördes intervjuer med en tidigare elever som alla genomgått en lärlingsperiod. Detta innefattar både unga och äldre män, men också en kvinna som jobbar inom byggbranschen och har gjort i över 35 år. Tre av dessa intervjuer är med killar som har tagit studenten, men som fortfarande går sin lärlingsperiod för att bli färdiga hantverkare. För att ytterligare bredda det empiriska materialet genomfördes en intervju med en vice vd på ett byggföretag med över 100 anställda och med en lärare som idag är mentor till en avgångsklass på byggprogrammet. Samtliga tio intervjuer utgick från en intervjuguide med frågor som var anpassade till just den

personens situation. De som vi inte formade intervjuguider till var den man som gick ut skolan för cirka 15 år sedan, en mentor på hanverksprogrammen, samt den kvinna som varit lärling för 25 år sedan. Vi ville med dessa tre ha en dialektisk dialog där vi med stöd av samtliga intervjuguider samtalade kring machokulturen på byggarbetsplatser och i skolan. På så vis anser vi att tankar och åsikter från flera perspektiv har getts utrymme i studien.

Vi har dock inte gjort skillnad på huruvida man är man eller kvinna när man svarar på frågorna utan alla har haft samma förutsättningar att berätta sin historia och besvara intervjufrågorna på sitt sätt.

Vidare så har vi valt att göra ett bekvämlighetsurval vilket innebär att vi valt att intervjua personer som finns nära till hands. Vi har haft turen att ha många runt oss som arbetar inom byggbranschen och även gått gymnasieutbildning inom detta. Därför har vi valt att göra denna enklare form av urval för att dessutom snabbt kunna genomföra våra intervjuer. Vår ambition var alltså att intervjua personer som befann sig nära oss och detta ledde oss till sist därför till ett snöbollsurval. Detta innebär att våra intervjupersoner gav oss nya namn på andra personer de kände som också kunde tänka sig att delta i intervjuer. Detta gjorde att vi till slut upplevde en mättnad av information då samma information upprepades i de flesta intervjuer.

6.2 Förförståelse

Förförståelse är för en hermeneutiker är den förkunskap och det fakticitet som forskaren redan besitter. Man brukar uttrycka det som “vi kan inte förstå utan att redan ha förstått”. Våra tidigare erfarenheter och upplevelser är grunden till vilket förförståelse vi har och för att studera ett fenomen så måste du ha någon slags relation kring det du forskar på (Ödman, 2007, s 102-103). Ett enkelt sätt att förklara det på är om du inte vet vad en stol är så vet du heller inte hur du skall använda den. På samma sätt menar en hermeneutiker att förförståelsen fungerar. Vi är våra erfarenheter och upplevelser och nyttjar dem ständigt när vi väljer fenomen att studera. Vår förförståelse är även det som leder till att vi har förutfattade meningar och fördomar kring olika fenomen.

Genom att vi här redogör för vår förförståelse och synliggör den så kan vi sätta den i parantes, men den kan aldrig försvinna helt vilket också påpekas av Dahlberg, Dahlberg & Nyström (2008, s 134-135).

Vi har dock försökt att jobba så mycket som möjligt för att inte bli påverkade av vår förförståelse kring vårt studerade fenomen.

Vi är båda sociologistudenter som dessutom har läst en termin psykologi, vilket innebär att vår bild av hur machokultur uppstår och vilket syfte den verkar tjäna kan sägas vara präglad av denna kontext. Vi tänker oss att machokulturen är ett sätt att skapa makt och därmed förtrycka grupper som inte faller inom normen för vad som är acceptabelt inom kulturen. Vår uppfattning är att man måste uppfylla vissa kriterier för att vara en del av machokulturen. Dessa kriterier är att man är av manligt kön, anser att kvinnor aldrig skulle klara av att utföra samma arbete och att råa skämt om kvinnor eller andra grupper är mycket vanligt. Detta är ju fördomar, men det är även vår förförståelse.

Vidare så har Erica en djupare förförståelse för vår frågeställning _{​hur unga manliga}

hantverklärlingar bemöter och upplever eventuell machokultur på arbetsplatsen utifrån att hon

sett hur hennes son reagerat efter en arbetsdag och hört honom berätta om sina upplevelser av machokultur på arbetsplatsen. Ericas upplevelse är att förberedelserna för ungdomarna innan de kliver in på en arbetsplats som kan sägas vara präglad av machokultur är bristfälliga.

Nathalie har inte alls samma erfarenheter av fenomenet, men har upplevelser av byggbranschen och har funderingar kring att det ligger en machokultur i botten. Hon menar att när man som kvinna kommer in på en bygghandel så får man direkt bärhjälp eller frågor om vad man skall bygga så att man inte skall köpa fel material. Nathalies uppfattning att de manliga arbetarna är i lika mycket utsträckning hjälpsamma som de är nedvärderande. Nathalies funderingar rör exempelvis hur manliga arbetare verkar utgå från att en kvinna inte vet hur man bygger och att en kvinna inte vet exakt vilket virke som behövs eller hur man skall spänna fast virket på en släpkärra. Utifrån Nathalies erfarenheter är uppfattningen att det måste föreligga en ännu större machokultur på faktiska byggen och att “lärandet” av nya killar att anpassa sig in i denna kultur verkar vara något som sker.

6.3 Etik

I detta kapitel kommer vi att resonera kring forskningsetiska principer för samhällsvetenskaplig forskning och hur vi förhållit oss till dessa i genomförandet av vår studie. Vi kommer tydliggöra varför det är av största vikt att man tar hänsyn till de etiska aspekterna. Vidare kommer vi att resonera hur vi tänkt med etiken kring att endast använda oss av individuella intervjuer istället för gruppintervjuer.

För denna studie har vi valt att intervjua personer som antas ha upplevelser av machokultur i byggbranschen.

Det är enbart vi som genomfört intervjuerna som hanterat materialet från intervjuerna och vi har utgått från Vetenskapsrådets huvudkrav gällande etiska förhållningssätt i forskning. Vetenskapsrådets huvudkrav är Informationskravet_{​, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet}

samt nyttjandekravet _{​(Vetenskapsrådet, 2002, s.6).}

Vi har förhållit oss till informationskravet genom att informera alla deltagare i studien om deras uppgift i studien samt hur studien skall genomföras och i vilket syfte den utförs. Samtliga deltagare har blivit informerade om detta via ett informationsbrev (se Bilaga 1) där denna information sammanfattats.

Vi har vidare delat ut ett samtyckesbrev enligt rekommendation från Vetenskapsrådet (2002, s. 9) till samtliga deltagare i studien. I detta brev framgår det hur studiedeltagaren kommer att bidra till studien samt att man har rätt att avsluta sin medverkan när som helst under studiens gång). För att få medverka i studien har samtliga deltagare fått skriva under detta samtyckeskrav för att säkerställa att de fått all nödvändig information, men också för att vi skall vara säkra på att samtliga deltagare delgivits samma information.

Vi har även informerat alla deltagare om att deras personuppgifter samt all information de lämnar under intervjuerna behandlas konfidentiellt utifrån konfidentialitetskravet för empirisk forskning. Detta innebär att det är endast vi två som genomför studien samt vår handledare som hanterar dessa uppgifter och de förvaras därmed oåtkomliga för obehöriga (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). I resultatkapitlet är därför samtliga namn borttagna.

Till sist har vi förhållit oss till nyttjandekravet. Detta innebär att vi endast använder vårt insamlade material i forskningssyfte (Vetenskapsrådet, 2002, s. 14). Materialet används därför inte på något annat sätt än till vår studie. Efter avslutad studie kommer det insamlade materialet att raderas för att säkerställa att materialet inte kommer på villovägar.

När det gäller etiska aspekter har vi även tagit i beaktning att endast genomföra individuella intervjuer och inga gruppintervjuer. Detta har vi gjort eftersom vi insåg att intervjupersonerna kanske inte skulle våga vara öppna och ärliga kring sina upplevelser av machokultur för att man kanske inte vill framstå som töntig, eller är rädd inför andra deltagare i studien. Vi tänkte även att man skulle kunna känna sig underlägsen eftersom våra deltagare representerar ett stort åldersspann. Vi försökte därför minimera dessa risker i största möjliga mån för att inte orsaka några oenigheter mellan de olika intervjupersonerna och att de inte skulle känna sig utpekade. Därför kände vi också att individuella intervjuer där samtliga deltagare är anonyma var det bästa tillvägagångssättet för genomförandet av vår studie. Vi strävade efter att uppnå ett samtal där både intervjuperson samt den som intervjuade befann sig på en jämlik nivå.

Hermeneutiken menar att det inte finns någon objektiv verklighet, utan att verkligheten består av innebörder som måste tolkas för att förstås.

Det innebär att allt vi upplever tolkar vi och förmedlar till andra i vår närhet. Vilket gör att nu när vi presenterat vår förförståelse inför vår forskningsfråga så förmedlar vi även vår förförståelse och våra upplevelser vidare. Det vi hela tiden har behövt ta i beaktning är forskningsrådets etiska principer som vi precis presenterat, men vi anser inte att dessa har påverkat vårt nästa kapitel som är_{​ resultatet​.}

7. Resultat

I detta kapitel kommer vi att presentera studiens resultat. Detta kommer att presenteras enligt analysmodellens tre steg vilka är den inledande tolkningen, den fördjupade tolkningen och till sist huvud tolkningen. Vi kommer därmed att börja med att presentera alla de ord och meningar som har använts för att beskriva “machokultur” av våra intervjupersoner. Sedan går vi vidare till den inledande tolkningen där vi redogör för vår tolkning i form av en helhetsbild. Vi kommer därmed att presentera en övergripande tolkning men vi kommer även här att presentera de fem teman som vi kommit fram till under analysens gång. Dessa fem teman är kunskap ,passiv/aktiv respons, normativt beteende, förutsättningar för arbetsplatsen och stöd från skolan. I den fördjupade tolkningen kommer vi att presentera citat från intervjumaterialet och vi fördjupar även tolkningen med hjälp av det teoretiska och begreppsliga ramverk vi använder oss av. I den sista fasen i tolkningen kommer vi att koppla ihop våra tolkningar med de teoretiska begrepp vi valt ut för denna studie.

7.1 _​

Inledande tolkning

I denna del så kommer vi att redogöra för vår studies första tolkning genom att redogöra för de sex teman vi funnit genom våra intervjuer. Vi kommer därmed klargöra både gemensamma nämnare, men även viktiga aspekter som våra intervjupersoner gemensamt pekat på.

Denna fråga ställde vi till våra intervjupersoner för att få förståelse för deras uppfattning och tankar kring vad machokultur är. Det var viktigt för oss eftersom ordet _{​machokultur kan betyda} olika saker för olika människor. _​Utgångspunkten för en bra en dialog är att nå gemensam förståelse för fenomenet och därför ville vi skapa ett förenat tankesätt kring betydelsen av machokultur. Våra egna tankar om vad machokultur är att “ _{​machokultur är en uppsättning} normer, värderingar och attityder kring vad som är kvinnligt och manligt.

Här följer hantverkslärlingarnas och övriga intervjupersoners initiala syn på machokultur. Vi anser att det är viktigt att tolka och redovisa för dem då vi får ökad förståelse för vad man tror sig veta vad machokultur är.

När vi frågade I5 som som tog studenten för två år sedan vad machokultur är för honom log han lite och skrattade nervöst:

I5: “Fan, vad är det? Det skulle jag fråga er vad det är. Det är väl att vara så manlig som möjligt som att dricka bärs, att vara stark och så”

F: Vad är då motsatsen?

I5: “Lite mer gammalmodigt, som förr typ. Att kvinnan är hemma och lagar mat och tar hand om barn”.

I citaten kopplas macho till könsroller och den stereotypiska mannen. Att dricka bärs och att vara stark är i detta sammanhang att vara macho.

För en av studiens gymnasieelever på ett hantverksprogram var machokultur: I8: “Ja…. det är lite speciella saker i kulturen. Att vara tuff, att leka cool… …. att vara cool”.

Han funderar en stund och drar på orden. För honom är att vara macho förenat med att försöka spela cool. Att framställa sig själv på ett visst sätt och i denna intervju är det att vara cool inför andra.

En annan lärling på ett hantverksprogram anser att machokultur är:

I2: “Machokultur är när man är stark och manlig. Man kanske visar sina kompisar hur häftig man är. Ibland är andra rädda för en.

Det är när man inte vågar tala om känslor och gärna ser på sport”.

Intervjupersonen vill inte utveckla mer än så, men beskriver senare byggarbetsplatser som ett klimat för “kukmätning”. Han menar att männen på arbetsplatsen jämför sig med varandra i förhållande till styrka och attityd. Störst, starkast och den mest högljudda är den man ska mäta sig med.

Intervjuperson I4 går sista året på gymnasiet på ett hantverksprogram och för honom är machokultur: