Syftet med denna studie är att undersöka om motsättningen mellan det sociokulturella perspektivet och den relationella pedagogiken i lärarens roll uppfattas av elever i
återkopplingssammanhang rörande engelskundervisning. Svaren på frågeställningarna visar att det sociokulturella perspektivets betoning på social miljö på flera sätt är underordnat betydelsen av det sociala samspelet med läraren. Det må finnas en social miljö för lärande, i klassrummet och i skolan i stort, men respondenternas utsagor visar att det är den personliga relationen med läraren som eftersträvas. Det är också i den personliga relationen med läraren som respondenterna aktiveras till fortsatta ansträngningar i skolarbetet.
Relationen med läraren verkar också motiverande för respondenterna. Motivationen är av olika grad beroende på respondenternas uppfattningar om sina kunskapsnivåer, men de visar ändå tecken på att den återkoppling som läraren ger har en motiverande funktion för dem. Respondenterna kan ses som aktiva i den bemärkelsen att de själva söker upp kunskap, men de söker den inte i den sociala miljön, utan hos läraren. Läraren är långt ifrån någon som bara tillhandahåller en social miljö och artefakter, och som själv blott är en indirekt
påverkansfaktor, utan läraren utövar ett aktivt inflytande på respondenterna. Här kan man se relevansen i Bubers (2002) resonemang om att lärarens relation till eleven är central, eftersom eleven i relationen får förtroende för läraren och vågar ställa frågor.
35 De artefakter som finns till hands i skolmiljön kan även de motivera respondenterna, men där spelar det sociala sampelet också en roll. Skolmiljön är rik på artefakter som är till för att antingen underlätta lärande, som lärplattformarna, eller för bedömning och
klassifikation, som betygssystemet. Respondenterna använder dessa redskap, i den mån de fungerar, men värderar än högre den möjlighet de ger för en mellanmänsklig relation med läraren. Artefakter kan, som Illeris (2007) framhåller, inte ersätta det sociala samspelet. Detta gäller i synnerhet lärplattformarna, som får en värdefull funktion när respondenterna kan kommunicera med läraren och på så sätt få den återkoppling de eftersträvar. Likaledes använder sig respondenterna av betygssystemet när det fungerar för dem, alltså när de förstår den information det förmedlar. En motiverande effekt hos respondenterna kan uppkomma när själva förmedlingen av betygens information sker genom samtal med läraren.
Ur detta kan man härleda att läraren kan tillhandahålla en social miljö och artefakter för lärande av alla de slag, men att det i slutändan ändå är det sociala samspelet med läraren, den mellanmänskliga relationen, som räknas för respondenterna. Studiens syfte kan därmed sägas vara uppfyllt: motsättningen mellan det sociokulturella perspektivet och den relationella pedagogiken angående lärarens roll ligger enligt respondenternas utsagor i det faktum att läraren skapar en relation med respondenterna och utgår ifrån den, istället för att förlita sig på att den sociala miljön eller dess artefakter ska aktivera och motivera dem. Poängen är att respondenterna inte drivs till aktivitet genom en förändring i den sociala miljön, utan vägleds till det av en person de har förtroende för och som ser dem som medmänniskor. Aspelins (2010) bild av läraren som en vägvisare för eleven framkommer här. Med hjälp av sin relation med eleven kan läraren ta elevens perspektiv och peka ut riktningen åt denne. I
återkopplingssituationen kan läraren och eleven ha ett givande meningsutbyte utan distraktionsmoment och med en tydlig interaktionsordning, vilket Aspelin anser är
nödvändiga förutsättningar för relationsbyggande. Vad denna information kan ha för innebörd för den svenska skolan är något som kommer att tas upp i studiens slutsats.
36
Slutsats
Upprinnelsen till denna studie har varit den rapport OECD (2015) presenterat om den svenska skolans situation. I utformningen av den svenska skolans läroplaner har det sociokulturella perspektivets tankegångar varit tongivande. Därför har en prövning av detta perspektivs funktion i undervisningssammanhang framstått som nödvändig. Lärarens roll har hamnat i blickfånget för studien på grund av dennes centrala roll som styrande av den sociala miljön enligt det sociokulturella perspektivet. Den relationella pedagogiken togs också upp, då det upplevdes föreligga en oklarhet i det sociokulturella perspektivet rörande lärarens relation med eleverna. Studien har undersökt lärarens roll i återkopplingssammanhang utifrån ett elevperspektiv. Fyra elever från ett yrkesgymnasium i södra Sverige har intervjuats om återkoppling, motivation och vilken roll lärplattformarna har i deras läromiljö. Resultatet visade att det är det sociala samspelet mellan lärare och elev som är av värde i återkopplings- och motivationssammanhang, snarare än en påverkan från den sociala miljön. Läraren har ett stort inflytande på eleverna genom sin personliga relation med dem, inte genom styrningen av den sociala miljön, som det sociokulturella perspektivet förordar.
Utifrån studiens resultat är det lätt att göra en vidlyftig tolkning som gör gällande att den svenska skolan skulle gynnas av ett perspektivskifte, där det sociokulturella perspektivet ger plats åt ett mellanmänskligt perspektiv, en relationell pedagogik. Så är dock inte fallet. Studiens omfång är för litet för att möjliggöra generalisering. Förutom det har studien inte kartlagt hur och i vilken mån läraren styr den sociala miljön i klassrummet och i skolan, alltså utanför återkopplingssammanhangen. Detta är områden som bör utforskas närmare och mer utförligt i vidare studier.
En aspekt som också borde vara föremål för framtida studier är bruket av IKT-
lärplattformar i skolorna. Användandet av sådana lärplattformar måste föregås av grundligare forskning om vilka sociala användningsområden de har och hur dessa kan tillvaratas i
skolmiljön. Som studien visade var lärplattformarna uppskattade som hjälpmedel för personliga relationer med läraren, vilket bör tas i beaktande. I den bild av lärplattformarnas roll som ges av respondenterna framkommer svagheten i det sociokulturella perspektivets fokusering på den sociala miljön och dess artefakter. Artefakterna och miljön kan inte på egen hand vare sig aktivera eller motivera eleverna, eftersom det finns så många hinder i vägen för att detta ska fungera. Eleverna kanske inte är mogna att själva orientera sig och ta initiativ till kunskapstillägnande i en miljö som på flera sätt är väsensskild från omvärlden. Deras sociala
37 förmåga kan fortfarande vara i lindor och deras förkunskaper rörande det skolan vill förmedla kan vara otillräckliga eller till och med icke-existerande. Om eleven är osäker på sin egen roll i tillvaron, vilket tyvärr är vanligt för många ungdomar, kan denne mycket väl få svårt att tillägna sig kunskap enbart utifrån en social miljö och användandet av olika artefakter (som kan vara svårhanterbara, vilket studien visade). Skolans mål kan i detta upplevas som otydliga och svåruppnåeliga. Att utelämna eleven till den sociala miljö som det sociokulturella
perspektivet föreskriver kan således leda till bristande självförtroende, låga förväntningar, sviktande motivation och kanske en försämrad attityd gentemot skolan i stort, om det inte finns en fast hållpunkt i tillvaron: läraren. Genom ett socialt samspel med läraren kan eleven få det stöd han eller hon kanske behöver för att kunna hantera skolans sociala miljö och dess uppsjö av artefakter.
Denna studie är av vikt i det avseende att den belyser vilken inverkan det sociala samspelet har i elevers uppfattning av läraren, läromiljön och även sig själva. Det kan därför vara vist att inte helt och hållet lägga skolans uppfostransuppdrag på den sociala miljön, utan ge mer utrymme åt det mellanmänskliga, åt relationsbyggandet med eleverna. De rön som framkommit här är i första hand tänkta att ge en vägledning om vad som är tänkvärt vid återkoppling i engelskundervisning, men de är även gångbara vid återkoppling i andra ämnen. Denna studies omfång begränsade sig till återkoppling, alltså formativ bedömning, och efter vad resultaten visade är den relationella pedagogiken framgångsrik där. Är det sålunda inom formativ bedömning den svenska skolan bör arbeta mer för att skapa en bättre läromiljö för både elever och lärare?
38