Diskussion – Resultat

Det var anmärkningsvärt stor andel av deltagare som hade försämrad förmåga att förflytta sig i utomhusmiljö fyra månader efter sin höftfraktur jämfört med före frakturen. En tiondel av

deltagarna svarade att det inte var aktuellt, vilket kan betyda att de inte gjorde detta då eller att de inte ens hade provat om de kunde förflytta sig utomhus. En faktor som kan ha påverkat detta är att projektet genomfördes vintertid, och att vissa deltagare inte ville gå ut då av rädsla för att falla igen. Andra studier har visat att framför allt kvinnor är påverkade av sin rädsla för att falla igen (5).

Äldre deltagare, och då något fler äldre män jämfört med kvinnor, hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Hög ålder verkade påverkade prognosen negativt vilket även noteras i andra studier (5).

4.1.2 ADL-Taxonomin - På-avklädning

Äldre deltagare hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga jämfört med yngre personer. En betydligt högre andel män än kvinnor hade fått försämrad förmåga till på/av-klädning mellan T0→T5. Delaktiviteter som var svårare för alla deltagare var sådana som är kopplade till att böja sig framåt, exempelvis delaktivitet 3, ”klär sig på underkroppen”, vilket en annan studie också konstaterat (37). En orsak skulle kunna vara att förväntningarna på män och kvinnor är olika både hos deltagarna själva men även hos personal runtomkring. I en studie gjord av Sirrka och Bränholm (11) nämns att viljan att kunna utföra på/avklädning inte alltid finns, det kan vara så att männen i denna studie hade lägre vilja att kunna klä sig.

4.1.3 ADL-Taxonomin - Personlig hygien

Redan innan höftfrakturen var det många äldre deltagare som hade nedsatt förmåga till personlig hygien, särskilt beträffande bad/dusch och hårtvätt. Omkring 20 % av deltagarna försämrades i dessa två delaktiviteter. Förmågan till badning/dusch är en av aktiviteter som är svårast att återfå. I en studie gjord av Shyu m.fl. 2003 (37) syntes en signifikant förbättring i aktiviteten bada vid 1 års uppföljning efter höftfraktur hos deltagande patienter vilket inte kunde ses i tidigare gjorda uppföljningar. Det kan vara att mer komplexa aktiviteter såsom duscha/bada tar längre tid att återfå tidigare aktivitetsförmåga inom. En annan påverkan på utförandet kan ha varit rädsla vilket har framkommit i andra studier som en påverkande faktor inom liknande aktiviteter hos personer drabbade av höftfraktur (11).

4.1.4 ADL-Taxonomin - Övrigt

Redan före höftfrakturen hade studiedeltagare över 75 år en lägre aktivitetsförmåga jämfört med yngre deltagare. Detta förstärktes ytterligare efter höftfrakturen, då äldre personer hade svårare att återgå till sin tidigare aktivitetsförmåga än yngre. Att ålder har en negativ påverkan på prognosen för de drabbade beträffande ADL-förmåga stämmer med tidigare studier (5, 9).

31

Vid T5 angav en del att delaktiviteterna inte var aktuellt för dem att utföra. Exempelvis inom förflyttning, delaktivitet 5, förflytta sig ut och in i huset, var det många som angav ”ej aktuellt”. Det tyder på att delaktiviteten har en svårighet som också kan räknas som oförmåga att kunna utföra aktiviteten. Detta kan bero på att många fler angivit ”ej aktuellt” som svarsalternativ vid T5 än vid T0 och vi tror att det är fler som inte hade förmåga att utföra denna aktivitet än vad resultaten tyder på.

En åldersgrupp som utmärkte sig i samtliga aktiviteter var gruppen kvinnor i åldern 95-99. Dessa kvinnor hade en mycket god aktivitetsförmåga innan höftfrakturen och hade en god återhämtning för de flesta aktiviteter.

4.1.5 EQ-5D-3L - Rörlighet

Över hälften av svarande patienter svarade strax efter operation att de ”går utan svårigheter”. Det är förvånande att c:a 25 % av deltagarna uppgav att de försämrats från T1T5. Alla svarande har själv skattat sin egen rörelseförmåga vilket är en subjektiv upplevelse. En utomstående skulle ha kunnat skatta annorlunda.

4.1.6 EQ-5D-3L - Smärtor/besvär

Lite mer än hälften av de svarande uppgav att de inte hade någon smärta/besvär strax efter

operationen, T1, vilket är förvånansvärt. Det kunde förväntas att kombinationen av frakturtrauma och operationstrauma skulle ge smärtpåverkan/besvär. Smärta påverkar särskilt

aktivitetsförmågan kortsiktigt (5, 6). En möjlig förklaring till den höga andel som angav att de ej hade smärta/besvär kan ha varit effektiv postoperativ smärtlindring. Det faktum att 35 % av deltagarna svarade att de försämrats är förvånande och borde undersökas närmare. Kan det bero på ökad fysisk aktivitet, ev. i kombination med minskad farmakologisk smärtlindring? En annan möjlighet är att det fanns en förståelse och större förväntan om smärta strax efter fraktur och operation, som inte fanns fyra månader efter frakturen.

4.1.7 EQ-5D-3L - Oro/nedstämdhet

Kvinnor angav i högre grad oro/nedstämdhet vid T1 jämfört med män. Vid T5 försvann denna skillnad och grupperna hade liknande svar. Den stora gruppen var oförändrad mellan tillfällena och det var ungefär lika stor andel som ansåg sig förbättrad som försämrad. Depression är något som utpekats som negativt för en god prognos (5), men hurvida nivån av nedstämdhet eller oro har förändrats från före fraktur till efter var tyvärr inte möjligt att undersöka i den här studien.

4.1.8 EQ-5D-3L - Övrigt

Det var en relativt stor grupp som upplevde en försämring mellan T1 och T5 då en stor andel

svarande inom dimensionerna. Vid T1 var patienterna fortfarande kvar på sjukhuset. Kanske behöver gruppen som upplever sig försämrad ett högre stöd från sjukvården/omsorgen även efter utskrivning. I denna studie ingår ingen beskrivning över hemförhållanden eller om personerna erhållit rehabilitering. I flera studier (9, 38) har konstaterat att rehabilitering ger bättre prognos för att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Kanske skulle denna grupp ha nytta av rehabilitering?

4.1.9 Livskvalitet

32

medelvärdet mellan T1 och T5 enbart med några få poäng. På individnivå fanns det stora skillnader i skattad livskvalitet mellan T1 och T5, med både betydande förbättringar och försämringar. Det saknas underlag i denna studie för att närmare diskutera vad som kan ha påverkat den självskattade livskvaliteten. En studie har sett att äldre med höftfraktur skattar något lägre livskvalitet än äldre utan höftfraktur, detsamma har setts hos personer som har neurologiska sjukdomar så som multiple scleros. Den studien fann ingen evidens för att aktivitetsförmåga påverkar livskvalitet (11).

4.1.10 Hälsa

Av de deltagande kvinnorna ansåg 23 % sin hälsa försämrad från T1 till T5, vilket inte männen angav. Andra resultat i denna studie indikerade att män verkar ha en sämre prognos för

återhämtning. En invändning skulle kunna vara att de män som inte svarat på denna del av

skattningen kan ha utgjort en del av gruppen män som har en sämre prognos och därför ej deltog.

4.1.11 Livskvalitet och Hälsa

Vissa personer skattade bara sin hälsa, men inte livskvalitet. Det kan tänkas att det kan vara svårare att sätta en siffra på sin livskvalitet, då livskvalitet som begrepp är ganska svårt att förstå sig på. På gruppnivån framkom inte de skillnader som observerades på individnivå. Vissa personer skattade stor skillnad mellan de båda tillfällena, men vi saknar underlag för att

spekulera över tänkbara orsaker i denna studie. Lite oväntat är de personer som skattat sin hälsa och livskvalitet högre vid T1 än vid T5. Faktorer som smärta/besvär borde påverka negativt vid T1, då personen är nyopererad. Det skulle kunna förväntas att smärta och trötthet haft negativ påverkan på livskvalitet och hälsouppfattning, men många svarade dock att de inte hade smärtor/besvär. Kanske beror resultatet på god smärtlindring vid sjukhusinläggning? Eller tillgång till stöd från personer runtomkring såsom läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster?