Örebro universitet
Institutionen för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi
Nivå C
Vårterminen 2012
Kartläggning av aktivitetsförmåga, självskattad hälsa och livskvalitet hos
patienter med höftfraktur
En deskriptiv studie
Survey of performance capacity, self-rated health and quality of life in patients with hip fracture
A descriptive study
Författare: Arvid Lund, Annika Lundmark Handledare: Gunnar Akner
Sammanfattningssida Örebro universitet
Institution för hälsovetenskap och medicin Arbetsterapi
Arbetets art: Uppsatsarbete omfattande 15 högskolepoäng C, inom ämnet Arbetsterapi
Svensk titel: Kartläggning av aktivitetsförmåga, självskattad hälsa och livskvalitet hos patienter med höftfraktur, en deskriptiv studie
Engelsk titel: Survey of performance capacity, self-rated health and quality of life in patients with hip fracture, A descriptive study
Författare: Arvid Lund, Annika Lundmark
Handledare: Gunnar Akner
Datum: 120430
Antal ord: 8523
Sammanfattning:
Syfte: Kartlägga aktivitetsförmåga, självskattad hälsa och livskvalitet hos patienter med höftfraktur.
Metod: För att besvara syfte och frågeställningar genomfördes granskning av ett redan insamlat material från ett forskningsprojekt genomfört på Örebro Universitetssjukhus gällande personer som drabbats av höftfraktur. Denna studie bygger på 103 svarande av 137 deltagare.
Data hämtades från insamlat material från ADL-Taxonomin, EQ-5D-3L samt en VAS-skala gällande livskvalitet, som samlades in vid flera tidpunkter. Följande delar av instrumenten användes: ADL-Taxonomin: förflyttning, på-avklädning, personlig hygien. Aktivitetsförmåga med ADL-Taxonomin skattades för tre tidpunkter, innan fraktur, 10 dagar postop och 4 månader postop.EQ-5D-3L dimensoner: rörlighet, oro/nedstämdhet, smärta/besvär, VAS-skala för hälsa, samt en VAS-skala för självskattad livskvalitet utöver EQ-5D-3L. Aktivitetsförmågan utifrån begreppet kan beskrivs från före och efter fraktur. EQ-5D-3L samt VAS-skala för självskattad livskvalitet efter fraktur vid två tillfällen, 10 dagar postop och 4 månader postop. Materialet presenterades i deskriptiv statistik i form av tabeller och diagram.
Resultat: Förmågan att kunna återfå tidigare aktivitetsförmåga skiljer sig mellan kvinnor och män, samt mellan yngre och äldre deltagare. Undersökta dimensioner av EQ-5D-3L visade att de flesta skattade på liknande sätt vid några dagar efter operation och 4 månader efter, men det en stor andel som försämrades. Livskvaliteten och hälsa förändrades för vissa personer mellan de båda tidpunkterna medan för andra var det ingen större skillnad. Skattades hälsa med höga poäng fanns en viss tendens till att livskvaliteten skattades med höga poäng.
Konklusion: Äldre personer och då särskilt äldre män hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Dessa personers möjligheter till rehabilitering bör ses över.
Förord:
Vi vill tacka vår handledare Gunnar Akner, professor i Geriatrik på geriatriska kliniken, USÖ samt Gunnel Karlsson, arbetsterapeut på Geriatriska kliniken USÖ, för mycket stöd och hjälp i arbetet. Vi har fått många kloka ord och tips under arbetets gång. Från både Gunnar och Gunnel har vi känt ett stort engagemang. Ett stort tack till er båda.
Innehållsförteckning 1. Bakgrund... 1 1.4 Aktivitetsförmåga ... 2 1.5 Hälsorelaterad livskvalitet ... 3 2.Metod ... 5 2.3 Tidpunkter för datainsamling ... 6 2.3.1 ADL... 6 2.3.2 Hälsorelaterad livskvalitet ... 7
2.4 Dataanalys och avgränsning ... 8
2.4.2 Deltagare – ADL-Taxonomin ... 10
2.4.2 EQ-5D-3L – Dimensioner och VAS-skalor ... 10
3. Resultat ... 12
3.1 ADL-Taxonomin - Tabell- och figurförklaring ... 12
3.1.1 Förflyttning ... 13
3.1.2 På- avklädning ... 15
3.1.3 Personlig hygien ... 17
3.1.4 Aktivitetsbortfall för Förflyttning, På-avklädning, Personlig hygien ... 19
3.2 EQ-5D-3L – Tabell- och figurförklaring ... 21
3.2.1 Rörlighet ... 22
3.2.2 Smärtor/besvär ... 23
3.2.3 Oro/nedstämdhet ... 24
3.3 Självskattad livskvalitet och hälsa – Tabell- och figurförklaring ... 25
3.3.1 Livskvalitet ... 26
3.3.2 Hälsa ... 27
3.3.3 Samband mellan livskvalitet och hälsa ... 28
3.4 Sammanfattning av resultat ... 29
4. Diskussion ... 30
4.1 Diskussion – Resultat ... 30
4.1.1 ADL-Taxonomin – Förflyttning... 30
4.1.3 ADL-Taxonomin - Personlig hygien ... 30 4.1.4 ADL-Taxonomin - Övrigt ... 30 4.1.5 EQ-5D-3L - Rörlighet ... 31 4.1.6 EQ-5D-3L - Smärtor/besvär ... 31 4.1.9 Livskvalitet ... 31 4.1.10 Hälsa ... 32
4.1.11 Livskvalitet och Hälsa... 32
4.2 Diskussion - Metod ... 32
4.2.1 Styrkor och svagheter ... 32
4.4 Slutsats ... 34
Referenslista
Bilagor
Bilaga I ADL-Taxonomin Bilaga II EQ-5D-3L
1
1. Bakgrund
1.1 HöftfrakturerBenskörhet och frakturer hos äldre är ett ökande problem. Antalet äldre ökar i befolkningen vilket i sin tur leder till ökning av frakturer. Medellivslängden i riket för kvinnor var 2011 83,7 år och 79,9 år för män (1). I Örebro län var år 2008, 5 % av befolkningen över 80 år (2). Merparten av höftfrakturer drabbar äldre personer på grund av ökad benskörhet och falltendens. En särskilt utsatt grupp är kvinnor som har lättare att drabbas av osteoporos pga. lägre bentäthet jämfört med män (3). Uppskattningsvis kommer varannan kvinna och var femte man över 50 års ålder drabbas av någon sorts fraktur senare i sitt liv (4, 5).
Höftfrakturer är en särskilt resurskrävande frakturtyp då dessa nästan alltid kräver operation och sjukhusvård. Enligt rikshöfts årsrapport 2010 kostar höftfrakturer inklusive rehabilitering 1.5 miljarder kronor årligen och diagnosgruppen tar upp 25 % av samtliga vårddagar inom ortopedin (4).
Det finns olika typer av höftfrakturer; de två stora huvudgrupperna är cervikalfrakturer och
trokanterfrakturer, se figur 1 (4).
Trokanterfrakturer ger ofta en sämre prognos i form av fortsatt problematik såsom funktionsbortfall jämfört med cervikala frakturer (5).
1.2 Konsekvenser av höftfraktur
Ett flertal faktorer påverkar prognosen för den drabbade. Typen av fraktur, ev. kognitiva nedsättningar, funktionsstatus innan fraktur är exempel på några faktorer (6). Flera studier har funnit att kognitiva nedsättningar, speciellt förvirring och demens, har negativ påverkan på fysisk återhämtning (7, 8, 9).
I en jämförande studie gjord av Elinge m.fl. år 2005 (10) studerades äldre personer med och utan höftfrakturer och hur deras vardagsliv såg ut. Det konstaterades att personer med tidigare höftfraktur hade kvardröjande begränsningar av aktivitetsförmågan inom de aktiviteter som ingår i ADL-trappan och att det var fler som använde sig av rullstol jämfört med personer som inte tidigare drabbats av höftfraktur (10). Andra studier har visat att smärta påverkar
aktivitetsförmågan negativt (5, 6). Bränholm och Sirkka (11) menar att en höftfraktur kan leda till förlust av tidigare innehavda roller. Det kan vara exempelvis att en person har haft en bild av sig själv som en självständig individ som alltid klarat sig själv. Efter en höftfraktur kan då personen hamna i ett läge där denne t.ex. inte kan gå och handla själv på grund av rädsla eller
funktionsnedsättning.Den självsäkerhet som hängde samman med roller som är kopplade till de aktiviteter som inte längre går att utföra som tidigare, kan skapa en känsla av minskad livskvalitet (11).
2
Ibland kan det finnas en föreställning hos patienten att man inte kan återfå tidigare funktioner och förbli självständig, detta gäller speciellt hos äldre patienter. Där har bl.a. arbetsterapeuten en betydande roll i att uppmuntra och utmana föreställningen om att det är farligt att utföra ADL-aktiviteter nära efter operationen (12). Flera studier visar att det är bra att så tidigt som möjligt aktivera sig efter operation för att förbättra sin prognos (5, 6, 12).
Arbetsterapeuten arbetar ofta med patienten gällande aktiviteter i det dagliga livet och att lära dem kompensera för de eventuella rörelserestriktioner och begränsningar som finns efter operation (13).
1.3 Aktivitet och aktivitetsområden
Begreppet aktivitet är centralt inom arbetsterapin då aktiviteter används både som mål och åtgärd (13). Dock råder inte konsensus kring dess betydelse inom professionen (14, 15). Kielhofner definierar aktivitet “human occupation” på följande sätt:
”The doing of work, play, or activities of daily living within a temporal, physical and
sociocultural context that characterizes much of human life” (16).
Här ges begreppsförklaringen flera dimensioner, då författaren menar att aktiviteter sker i olika sammanhang över tid i en fysisk miljö och blir meningsfulla då utövaren, personer i dennes direkta närhet och den kultur de befinner sig i sätter prägel och mening på aktiviteter som utförs (16).
Flera litteraturkällor som beskriver begreppet aktivitet tar upp begreppet
aktivitetsområden, vilket är grupperingar av liknande aktiviteter, t.ex. lek/nöje, produktivitet och
aktiviteter i det dagliga livet (ADL) (15, 16, 17).
Törnkvist och Sonn definierar de aktiviteter som innefattas inom aktivitetsområdet ADL på följande sätt:
”Dagliga livets aktiviteter begränsas till de återkommande aktiviter som rör den
personliga vården, boendeaktiviteter och kommunikationsaktiviteter eftersom de ofta utgör en bas för andra aktiviteter” (18).
1.4 Aktivitetsförmåga
Kielhofners definition av aktivitetsförmåga är resultatet av interaktionen i den miljö som
personen befinner sig i tillsammans med personliga egenskaper (vanor, vilja, utförandekapacitet, skicklighet). Vad har personen för vana att utföra aktiviteten, hur ställer sig personen till att utföra aktiviteten, har hon/han kapacitiet och hur väl kan personen utföra de målinriktade handlingarna som aktiviteten kräver (16).
Törnquist och Sonn har utvecklat ADL-taxonomin, ett instrument som har till syfte att beskriva och dokumentera individers ADL-förmåga (18, bilaga 1). Med ADL-förmåga menas individens kapacitet att utföra eller göra de aktiviteter som ingår i instrumentets bedömning (19). I likhet med Kielhofner m.fl. så ses begreppet aktivitet som något komplext, vilket betyder att beskrivningen av hur en individ utför en aktivitet utgår från tre olika dimensioner kan, gör, vill, vilka kan kombineras för att förklara olika tillstånd (18). Skaparna har utvecklat instrumentet utifrån tre begreppsnivåer, se figur 2. Den översta nivån är aktivitetsområden, där ADL är ett sådant. Nivån under behandlar aktiviteter som i instrumentets originalutförande består av 12 aktiviteter som anses innefattas av den definition som aktivitetsområdet ADL ges i detta sammanhang.
3 Det finns även möjlighet att lägga till aktiviteter som anses relevanta för personen i fråga. Den tredje nivån är delaktiviteter. Dessa är definierade och rangordnade i instrumentet och varje aktivitet innefattar 3-6 delaktiviter. Rangordningen av delaktiviteter avser förmåga att utföra aktiviteten. Med rangordning menas att delaktivitet ett inom en specifik aktivitet är lättare att utföra än delaktivitet två och så vidare. Med full aktivitetsförmåga menas att individen kan utföra samtliga delaktiviteter inom en specifik aktivitet. Bedömningen sker genom observation eller intervju och dokumenteras i ett cirkeldiagram eller bedömningsformulär.
Instrumentet har testats och används kliniskt inom olika verksamhetsområden såsom äldreomsorg och för olika diagnosgrupper t.ex. stroke (18). Sirkka och Bränholm (11) använde
instrumentet i en studie för att undersöka om det fanns en skillnad i studiedeltagarnas
aktivitetsförmåga före och tre till fyra månader efter en höftfraktur (11). Instrumentet anses ha teoretisk och innehållsmässig validitet men reliabiliteten har endast prövats i ett fåtal studier (18) Andra instrument som används kliniskt i samband med skattningar inom aktivitetsområdet ADL
är exempelvis Barthel ADL index, Klein-Bell ADL scale, Disability Rating Index (10, 12, 20). 1.5 Hälsorelaterad livskvalitet
World Health Organisation (WHO) anser att hälsa och livskvalitet hänger samman då de kompletterar och överlappar varandra. Hälsa definieras av WHO som: ”Hälsa är ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom” (21). Livskvalitet är ett brett begrepp som bygger på individens uppfattning av sin ställning i livet utifrån mål, förväntningar, normer och problem. Ett flertal faktorer påverkar individens upplevda livskvalitet men den hälsorelaterade livskvaliteten innefattar personens fysiska hälsa, psykiska tillstånd och sociala aspekter. Begreppet hälsorelaterad livskvalitet fångar således upp både individens hälsa och välmående (22).
Det finns många publicerade metoder för skattning av en persons hälsorelaterade livskvalitet. Ett sådant exempel är instrumentet EQ-5D-3L (23) vilket är utvecklat av EuroQol Group (24). Förkortningen EQ-5D-3L står för EuroQol (EQ) 5 Dimensions (5D) 3 Level (3L). EQ-5D-3L består av två delar; en enkät och en VAS-skala. Insamling kan ske genom självrapportering eller via intervju (25).
Enkäten är instrumentets deskriptiva del vilken består av fem dimensioner (rörlighet, hygien, huvudsakliga aktiviteter, smärtor/besvär, oro/nedstämdhet), där varje dimension har tre nivåer/svarsalternativ (inga problem, vissa svårigheter, svåra problem).
Insamlade data från denna del av instrumentet kan bearbetas via ett datorprogram baserat på ett engelskt normalmaterial, där de olika svarsalternativen har viktats beroende på svaren i ett
• Aktivitetsområde - "ADL" • Aktivitet - "Personlig hygien"
- • Delaktivitet - "Tvätta händerna"
4
randomiserat befolkningsmaterial. Programmet redovisar personens hälsorelaterade livskvalitet som ett tal mellan noll och ett med tre decimaler. Värdet ett representerar full hälsa och
noll betyder att personen är död.
Instrumentets andra del består av en VAS-skala (200 mm/100 skalsteg) där individen skattar sin nuvarande hälsa. VAS-skalan går från 0 – sämst tänkbara hälsotillstånd till 100 - bästa tänkbara hälsotillstånd (26, 27).
En studie gjord 2005 fann att instrumentet hade god reliabilitet och validitet för användning inom äldre populationer (28).
EQ-5D-3L har använts i studier kopplat till höftfrakturproblematik. Ett exempel på detta är en studie gjord 2006 där Golicki m.fl. använde den polska översättningen av instrumentet för att undersöka hur livskvaliteten påverkades före, strax efter och 14 månader efter höftfraktur hos en patientgrupp (29).
Liknande instrument är Health Utilities Index och SF-36v2 (30, 31).
1.6 Problemområde
Med en allt äldre befolkning kommer antalet höftfrakturer i Sverige att öka, och det kommer bli en ännu vanligare patientgrupp. Gruppen är en av de mest resurskrävande inom vården idag och kräver stora resurser i bostadsmiljön då aktivitetsförmågan försämrats. Det är därför viktigt att kartlägga hur denna population ser ut som underlag för framtida fördelning av resurser
Arbetsterapeuter arbetar med denna patientgrupp inom primärvård och inom kommunal verksamhet. Dels i den akuta fasen direkt efter fraktur för att aktivera patienten och tillvara ta aktivitetsförmåga samt senare i vårdkedjan genom att bistå med kompensatoriska interventioner. En ökad kunskap om vem som behöver insatser och när är av vikt för att utveckla
rehabiliteringsinsatserna för dessa patienter.
1.7 Syfte
Kartlägga aktivitetsförmåga, självskattad hälsa och livskvalitet hos patienter med höftfraktur.
1.8 Frågeställningar
- Hur ser aktivitetsförmågan, självskattad livskvalitet och hälsa ut för kvinnor resp. män. - Påverkar åldern prognosen?
5
2.Metod
2.1 Material och metod
Materialet som denna deskriptiva studie är baserad på är en del av projektet ”Höftfraktur-toppen
på ett isberg. Kartläggning av orsaker till och konsekvenser av höftfraktur med fokus på fysisk aktivitet och nutrition samt jämförelse mellan kvinnor och män” (höftfrakturprojektet) (32). Detta
projekt genomfördes vid Ortopedkirurgiska kliniken och Geriatriska klinikens
rehabiliteringssektion på Universitetssjukhuset i Örebro (USÖ) under tidsperioden september 2008 till mars 2009. Samtliga personer som opererades under den aktuella tidsperioden på USÖ för höftfraktur tillfrågades om deltagande i höftfrakturprojektet.
Varje individ följdes därefter under fyra månader från frakturtillfället. Datainsamling skedde både genom upprepade direktkontakter med patienterna på sjukhuset och genom
telefonintervjuer. Syftet med projektet var att ”förbättra behandlingen efter höftfraktur genom att
utveckla optimerad, individualiserad och tydligt målstyrd behandling med fokus på nutrition och fysisk träning samt optimering och integrering av övrig behandling (t.ex. läkemedel och
hjälpmedel) över tid” (33). För studera detta samarbetade olika vårdprofessioner med att samla in
relevanta data kopplat till studiens syfte.
2.2 Deltagare
Samtliga personer som kom in under aktuella tidsperioden till USÖ med en höftfraktur tillfrågades om deltagande i höftfrakturprojektet. Totalt tillfrågades 140 personer att delta i studien. För den aktuella studien exkluderades 37 personer: i) Tre personer exkluderades pga att de var mantalsskrivna i andra län än Örebro och sjukhuset USÖ har inte tillgång till
journalhandlingar på dessa personer; ii) 29 personer kom in under jul/nyårsledighet, då det inte var möjligt att samla in data om patienterna och iii) 5 personer valde att under
undersökningsperioden avsluta sin medverkan i höftfrakturprojektet.
Av de 103 kvarstående personerna var 65 kvinnor (medelålder 84,5 år), varav 44 bodde i ordinärt boende och 21 i annan boendeform (18 vård- och omsorgsboende, 3
korttidsplats/rehab/växelvård).
Av de 38 män (medelålder 79 år) som deltog bodde 29 i ordinärt boende och 9 i annan boendeform (8 vård- och omsorgsboende, 1 korttidsplats/rehab/växelvård).
Höftfrakturprojektet har godkänts av regionala etikprövningsnämnden i Uppsala. Samtliga deltagare har lämnat skriftligt medgivande om deltagande. Författarna erhöll tillstånd av
verksamhetschefen vid Geriatriska kliniken att ta del av insamlade data från höftfrakturprojektet.
Tabell I visar åldersfördelningen hos deltagarna i studien och tabell II visar åldersfördelningen hos de deltagare som avled under undersökningsperioden.
Tabell I Åldersfördelning hos deltagarna
Ålderskartläggning Deltagare Kvinnor (n=65): Män (n=38): Alla (n=103): Medelålder (min.max) 85 (53-99) 79(36-94) 83(36-99) Median 88 84 84
6
Tabell II Åldersfördelning hos deltagare som avled under undersökningsperioden
Ålderskartläggning avlidna Kvinnor (n=12) Män (n=6) Alla (n=18) Medelålder (min-max) 89(82-96) 84(70-93) 87(70-96) Median 89 86 88 2.3 Tidpunkter för datainsamling 2.3.1 ADL
Fem arbetsterapeuter arbetade med att intervjua deltagare med hjälp av ADL-Taxonomin (18). I vissa fall där personen inte kunnat svara pga. exempelvis kognitiv svikt eller liknande
intervjuades anhörig/personal istället. Vissa gånger har inget svar angivits av varken personen själv eller anhörig/personal. Bedömningsformuläret som användes i höftfrakturprojektet hade fyra svarsalternativ: ”gör”, ”kan”, ”vill” samt ”ej aktuellt”.
Definitionen av instrumentets svarsalternativ kommer ifrån höftprojektets instrumentmanual för ADL-Taxonomin.
GÖR: Personens eget görande, helt eller delvis, med eller utan hjälpmedel, med eller utan assistans, dvs. vad personen uppger/upplever att hon/han gör, om personen anser sig utföra aktiviteten.
KAN: Vad personen har kapacitet för. Personen är oberoende med eller utan hjälpmedel och behöver inte hjälp av någon annan person.
VILL: Vad personen vill enligt sin egen uttryckta vilja. Viljan avser vad personen vill för stunden, vill sträva efter i framtiden eller vill behålla avseende en viss förmåga.
EJ AKTUELLT: Exempelvis: Personen vårdas på USÖ - ej aktuellt med att ”ta fram kläder”
(34).
Varje deltagare erbjöds intervju vid fem tillfällen och då skattades dennes aktivitetsförmåga enligt ADL-Taxonomin för sex olika tidpunkter, se figur 3. Vid tillfälle 2 skattade patienten både sin nuvarande aktivitetsförmåga samt aktivitetsförmågan före fraktur.
T1 – Arbetsterapeut intervjuade patient/anhörig några dagar, högst 10 dagar, efter operation. Denne fick då skatta sin aktivitetsförmåga vid mättillfället (samtliga aktiviteter - gör/kan). T2/T0 – Arbetsterapeut intervjuade patient/anhörig via telefon ca 1 månad efter operation. Denne fick då skatta sin aktivitetsförmåga vid skattningstillfället (T2) samt aktivitetsförmåga före
operation (T0) (samtliga aktiviteter - vill/gör/kan).
T3 – Arbetsterapeut intervjuade patient/anhörig via telefon ca 2 månader efter operation. T4 – Arbetsterapeut intervjuade patient/anhörig via telefon ca 3 månader efter operation T5 – I samband med andra mätningar och kontroller kopplade till höftfrakturprojektet erbjöds patient träffa arbetsterapeut för intervju på USÖ, där skattning av aktivitetsförmåga skedde vid besökstillfället (samtliga aktiviteter – vill/gör/kan) ca 4 månader efter operation. I annat fall intervjuades patient/personal via telefon.
7
Figur 3 Skattningstillfällen för ADL
2.3.2 Hälsorelaterad livskvalitet
Kurator kopplad till höftfrakturprojektet träffade och intervjuade deltagare på plats. Ett flertal instrument användes, men de data som är aktuella för denna studie insamlades med enkätdelen av EQ-5D-3L samt med den tillhörande skalan för självskattad hälsa (bilaga 2). Även en VAS-skala för självskattad livskvalitet användes.
I de fall där kurator ansåg att personen inte kunde ge adekvata svar eller att personen själv inte ville svara på frågorna avbröts intervjun och detta noterades i svarsenkäten. Kuratorn erbjöd varje deltagare två intervjutillfällen, se figur 3.
T1 – Kurator intervjuade deltagare på avdelningen där patienten låg inlagd. T5 – Kurator intervjuade deltagare i samband med återbesök på USÖ.
Tillfälle 2 (T0)
Skattad aktivitetsförmåga innan fraktur Tillfälle 5 (T5) 4 månader post-op Tillfälle 4 (T4) 3 månader post-op Tillfälle 3 (T3) 2 månader post-op Tillfälle 2 (T2) 1 månad post-op Tillfälle 1 (T1)
8
Figur 4 visar vilka instrument, tidpunkter, exklusioner och deltagare som denna studie innefattar.
Figur 4 Flödesschema för skattning av deltagare och bortfall
2.4 Dataanalys och avgränsning
Varje studiedeltagare blev tilldelad ett löpnummer. Utifrån dessa sammanställdes materialet i en pärm för varje patient. Författarna gick igenom varje pärm för sig och sammanställde data i statistikdataprogrammet IBM SPSS Statistics version 20. Deskriptiv statistik användes för att analysera data (35).
Resultaten presenteras i diagram, frekvenstabeller och löpande text, på grupp- och
individnivå. I de fall procent redovisas utesluts data då antalet deltagare i en undersökningsgrupp understiger fem personer, eftersom det inte ansågs meningsfullt - dessa redovisas då som ≤ 5. Samtliga svar som erhållits har tagits med i studien, ingen person har uteslutits för att man inte svarat på alla frågor inom de båda instrumenten. Om annat, anges detta i resultattexten.
2.4.1 ADL-Taxonomin
Aktiviteter som denna studie undersökte var aktiviteter inom P-ADL, förflyttning, på-avklädning,
personlig hygien.
Aktiviteter inom aktivitetsområdet I-ADL uteslöts:
9
Dessa fem aktiviteter uteslöts, eftersom denna studie hade för avsikt att undersöka de aktiviteter som är kopplade direkt till personen, och hur höftfrakturen påverkar de mer personliga
aktiviteterna. En stor del av deltagarna (30 % innan fraktur)var boende på vård- och omsorgsboenden och utförde inte ovanstående aktiviteter.
Aktiviteterna äta och dricka, toalettbesök, övrig kroppsvård, kommunikation ingår i P-ADL men uteslöts. Äta och dricka och övrig kroppsvård uteslöts eftersom förmågan att utföra dessa
aktiviteter inte anses påverkas på grund av en höftfraktur och aktiviteten toalettbesök uteslöts eftersom den ansågs innefattad i de aktiviteter som studien ämnade undersöka.
Kommunikation kan ses som en kognitiv färdighet som denna studie inte avsåg att undersöka. Urvalet av aktiviteter gjordes i samråd med fyra av de fem ansvariga arbetsterapeuter som arbetade med insamlingen av data genom ADL-Taxonomin under höftfrakturprojektet.
”Gör”-dimensionen har uteslutits i denna studie, eftersom gör också räknas när personen har hjälp av assistenter/vårdpersonal/närstående som gör aktiviteten med/åt personen. Det handlar då inte om personens egen förmåga att utföra en aktivitet. T.ex. flertalet deltagare angav att de duschar fast de angivit att de inte kan eller vill utföra aktiviteten duscha. Informationen om att personen gör något bedömdes därför inte relevant, eftersom studiens syfte var att undersöka deltagarnas skattade egna förmåga av att kunna utföra en viss aktivitet.
”Vill”-dimensionen uteslöts från studien, eftersom många av deltagarna inte kunde besvara frågorna i ADL-taxonomin själva och att resultatet därför inte blev representativt för gruppen. Det är svårt för en utomstående att veta hur viljan hos en annan person är och vad personen har för avsikt att sträva efter i framtiden.
När begreppet aktivitetsförmåga används senare i denna studie menas aktivitetsförmåga med avseende på personens autonomi om en person/anhörig/personal säger sig kunna och har angivit svarsalternativ KAN för en delaktivitet.
10 2.4.2 Deltagare – ADL-Taxonomin
Figur 5 visar hur antalet deltagare fördelas vid de tre tidpunkterna före fraktur (T0), ca 10 dagar postop. (T1) och 4 månader postop. (T5). Vid respektive skattningstillfälle finns ett bortfall av personer som inte svarat på instrumentets samtliga frågor, men detta redovisas ej i figuren. Antalet svarande på varje fråga varierar, då alla deltagare inte har svarat på alla frågor vid alla tre tidpunkterna.
Figur 5 Deltagare ADL-Taxonomin vid tidpunkt T0, T1, T5
2.4.2 EQ-5D-3L – Dimensioner och VAS-skalor
Av de fem dimensioner som ingår i EQ-5D-3L uteslöts dimensionerna ”huvudsakliga aktiviteter” samt ”hygien”, då dessa ej ansågs relevanta för studiens syfte. Dimensionen huvudsakliga
aktiviteter uteslöts då det inte finns någon koppling till valda ADL-aktiviteter. Dimension hygien uteslöts då aktiviteten äta innefattades i dess definition.
I denna studie bestämdes deltavärdet till 15 poäng (30 mm), för att se en förändring mellan T1→T5 med använda VAS-skalor. Detta bestämda värde ligger nära det spann (4,2-14,8 poäng/mm) som en annan studie (36) fann då de undersökte minsta kliniskt viktiga skillnad vid användning av instrumentets VAS-skalor hos en annan typ av patientgrupp. Anledningen till att det högsta värdet användes i denna studie är för att försöka säkerställa att en reell förändring verkligen skett mellan de två tillfällen
11 2.4.3 Deltagare – EQ-5D-3L samt VAS-skala självskattad livskvalitet
Tabell III visar andelen svarande och bortfall inom de dimensioner som avser den deskriptiva delen av EQ-5D-3L med tillhörande VAS-skala för självskattad hälsa samt VAS-skala gällande självskattad livskvalitet vid T1 och T5. Med ”svarar ej” menas att deltagaren har valt att inte svarat eller inte kunnat ge svar vid skattningstillfället. Med ”deltar ej” menas att deltagaren inte deltagit vid skattningstillfället.
Tabell III EQ-5D-3L och VAS-skala självskattad livskvalitet. Svarande och bortfall T1→T5
EQ-5D-3L och skattad livskvalitet
Svarande Bortfall Avliden
Svarar ej Deltar ej
Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor
T1 EQ-5D-3L Rörlighet 29 48 2 7 7 10 0 0 EQ-5D-3L Smärtor/besvär 30 48 1 7 7 10 0 0 EQ-5D-3L Oro/nedstämdhet 29 48 2 7 7 10 0 0 EQ-5D-3L VAS-skala - Självskattad hälsa 23 45 8 10 7 10 0 0 VAS-skala - Självskattad livskvalitet 22 42 9 13 7 10 0 0 T5 EQ-5D-3L Rörlighet 18 30 0 2 14 21 6 12 EQ-5D-3L Smärtor/besvär 18 30 0 2 14 21 6 12 EQ-5D-3L Oro/nedstämdhet 18 30 0 2 14 21 6 12 EQ-5D-3L VAS-skala - Självskattad hälsa 18 27 0 5 14 21 6 12 VAS-skala - Självskattad livskvalitet 18 28 0 4 14 21 6 12
12
3. Resultat
3.1 ADL-Taxonomin - Tabell- och figurförklaring
Tabell IV, VI, VIII visar fördelningen av personer som kunde göra delaktiviteterna under respektive aktivitet. Procentantalet som redovisas representerar andelen deltagare av alla svarande, som svarat att de kunde utföra respektive delaktivitet. Siffrorna inom parantes är antalet deltagare som svarat att de kunde utföra delaktiviteten. Antalet som svarat varierar mellan tidpunkter och frågor och det kan vara olika personer som svarar vid de olika tidpunkterna och frågorna.
Tabell V,VII, IX visar de förändringar som skett beträffande om deltagaren har behållit sin förmåga/oförmåga att utföra en delaktivitet inom aktiviteten eller om försämring skedde. I kategorin Oförändrad redovisas de deltagare som behållit sin förmåga/oförmåga att utföra
delaktiviteten, även deltagare som förbättrats inkluderats. Med försämring menas att en deltagare har angett att den ej kan utföra en delaktivitet vid T5 som den kunde vid T0. Endast deltagare som svarat vid T0 och T5 redovisas.
Figur 6, 7, 8 visar förändringen i form av medelvärdet av antalet delaktiviteter (0-5) för
respektive aktivitet, som svarande per könsfördelad åldersgrupp vid T0 och T5 anser sig kunna. I tabellerna i figur 6,7,8 redovisas antal deltagare per åldersgrupp vid T0 och T5. Endast
deltagare som svarat vid T0 och T5 redovisas.
13 3.1.1 Förflyttning
Tabell IV Förmåga till utförande av sex delaktiviter inom aktiviteten förflyttning
Förflyttning/kan Kvinnor (svarande som kan) Män (svarande som kan) Alla deltagare (svarande som kan)
Delaktivitet
T0 T1 T5 T0 T1 T5 T0 T1 T5
1. Förflyttar sig i sängen,
dvs ändrar läge t.ex. vända sig, sätta sig upp.
92%(49) 37%(23) 78%(40) 100%(31) 53%(19) 75%(21) 95%(80) 43%(42) 77%(61)
2. Förflyttar sig från säng
till stol, eller mellan stolar. 91%(49) 24%(15) 76%(39) 97%(30) 36%(13) 71%(20) 93%(79) 29%(28) 75%(59)
3. Förflyttar sig mellan rum
på samma våningsplan 96%(52) 22%(13) 80%(41) 100%(31) 31%(11) 85%(24) 98%(83) 26%(24) 82%(65)
4. Förflyttar sig mellan
våningsplan via hiss eller trappa
69%(36) n≤5 67%(26) 89%(25) n≤5 78%(14) 76%(61) n≤5 70%(40)
5. Förflyttar sig ut och in i
huset 61%(33) n≤5 40%(19) 87%(26) n≤5 52%(13) 71%(59) n≤5 44%(32)
6. Förflyttar sig i yttre
närmiljö 61%(33) n≤5 34%(16) 87%(26) n≤5) 48%(12) 70%(59) n≤5 39%(28)
Tabell IV visar att en stor andel inte återfick sin aktivitetsförmåga inom flertalet delaktiviteter och att detta särskilt gällde delaktiviteter som sker utomhus, delaktivitet 5 och 6 (understruket).
Tabell V Förändring av aktivitetsförmåga mellan T0→T5 för delaktiviter inom förflyttning
Förflyttning/förändring T0T5 Kvinnor Män Alla svarande
Oförändrad Försämrad Oförändrad Försämrad Oförändrad Försämrad 1. Förflyttar sig i sängen, dvs ändrar läge
t.ex vända sig, sätta sig upp. 88%(43) 12%(6) 77%(20) 23%(6) 81%(63) 19%(12) 2. Förflyttar sig från säng till stol, eller
mellan stolar. 88%(43) 12%(6) 77%(20) 23%(6) 81%(63) 19%(12) 3. Förflyttar sig mellan rum på samma
våningsplan 86%(42) 14%(7) 88%(23) 12%(3) 87%(65) 13%(10) 4. Förflyttar sig mellan våningsplan via
hiss eller trappa 82%(31) 18%(7) 88%(15) 12%(2) 84%(46) 16%(9) 5. Förflyttar sig ut och in i huset
78%(35) 22%(10) 70%(16) 30%(7) 75%(51) 25%(17)
6. Förflyttar sig i yttre närmiljö
71%(32) 29%(13) 65%(15) 35%(8) 69%(47) 31%(21)
Tabell V visar en könsskillnad, framförallt i delaktivitet 1 och 2, där en högre andel män har angivit en försämring från T0→T5 jämfört med kvinnor. En stor andel av både kvinnor och män hade försämrats i delaktivitet 5-6 från T0→T5 (understruket).
14 Antal svarande per åldersgrupp
Åldersgrupp Män Kvinnor 95-99 - 4 90-94 3 11 85-89 3 12 80-84 7 7 75-79 5 7 70-74 3 2 65-69 2 3 60-64 - 1 55-59 1 - 50-54 - 1 45-49 1 - 40-44 - - 35-39 1 - Totalt 26 48
Figur 6 Förändring av förmåga inom aktiviteten förflyttning för män och kvinnor fördelade på 5-åriga åldersintervall
Figur 6 visar att det finns en tendens att försämring skett hos den äldre delen av åldersgrupperna och då främst hos äldre män. Inom gruppen ”män 90-94 år” har förmågan att kunna utföra delaktiviteter sjunkit med i genomsnitt 5 stycken jämfört med före fraktur.
6 5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 6 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-99
Antal delaktiviteter (medelvärde)
Å ld e r
Förflyttning - T0→T5
Kvinnor - T5 Kvinnor - T0 Män - T5 Män - T0 Män Kvinnor15 3.1.2 På- avklädning
Tabell VIFörmåga till utförande av fem delaktiviteter inom aktiviteten på/av-klädning
På-avklädning/kan Kvinnor (svarande per fråga) Män (svarande per fråga) Alla deltagare (svarande per fråga)
Delaktivitet T0 T1 T5 T0 T1 T5 T0 T1 T5 1. Klär av sig 81%(44) 29%(18) 65%(33) 87%(27) 25%(9) 57%(16) 84%(71) 28%(27) 62%(53) 2. Klär på sig på överkroppen 83%(45) 40%(25) 71%(36) 94%(29) 36%(13) 64%(18) 87%(74) 39%(38) 68%(54) 3. Klär på sig på underkroppen 80%(43) 15%(9) 61%(31) 87%(27) 14%(5) 43%(12) 82%(70) 14%(14) 54%(43) 4. Klär på sig strumpor/strumpbyxor och skor 78%(42) 13%(8) 41%(24) 81%(25) 14%(5) 39%(11) 79%(67) 13%(13) 44%(35)
5. Tar fram kläder efter
behov 82%(40) 57%(4) 84%(32) 89%(25) n≤5 74%(14) 87%(65) 63%(5) 81%(46)
Tabell VI visar att vid T0 var det en något högre andel manliga deltagare som kunde utföra samtliga delaktiviteter, jämfört med de kvinnliga. Vid T5 hade de kvinnliga deltagarna högre kan-frekvens inom samtliga delaktiviteter, men delaktivitet 4 skiljde det enbart två
procentenheter mellan gruppen (understruket).
Tabell VII Förändring av aktivitetsförmåga mellan T0T5 för fem delaktiviteter inom på/av-klädning.
På/av-klädning - förändring T0→T5
Kvinnor Män Alla deltagare
Oförändrad Försämrad Oförändrad Försämrad Oförändrad Försämrad 1. Klär av sig 82%(40) 18%(9) 69%(18) 31%(8) 77%(58) 23%(17) 2. Klär på sig på överkroppen 86%(42) 14%(7) 73%(19) 27%(7) 81%(61) 19%(14) 3. Klär på sig på underkroppen 82%(40) 18%(9) 58%(15) 42%(11) 73%(55) 27%(20)
4. Klär på sig strumpor/strumpbyxor och
skor 69%(34) 31%(15) 62%(16) 38%(10) 67%(50) 33%(25) 5. Tar fram kläder efter behov
94%(33) 6%(2) 79%(15) 21%(4) 89%(48) 11%(6)
Tabell VII visar att män hade en tydligare försämring i alla fem delaktiviteterna jämfört med kvinnor, detta syns speciellt tydligt inom delaktivitet 3 och 4. Kvinnor var försämrade inom delaktivitet 4 (understruket).
16 Antal svarande per åldersgrupp Åldersgrupp Män Kvinnor 95-99 - 4 90-94 3 12 85-89 4 12 80-84 6 7 75-79 5 7 70-74 3 2 65-69 2 3 60-64 - 1 55-59 1 - 50-54 - 1 45-49 1 - 40-44 - - 35-39 1 - Totalt 26 49
Figur 7 Förändring av förmåga inom aktiviteten på/av-klädning för män och kvinnor fördelade på 5-åriga åldersintervall
Figur 7 visar att den äldre delen av åldersgrupperna, och då främst äldre män, hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga jämfört med yngre personer.
5 4 3 2 1 0 1 2 3 4 5 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-99
Antal delaktiviteter (medelvärde)
Å ld e r
På/av-klädning - T0→T5
Kvinnor - T5 Kvinnor - T0 Män - T5 Män - T0 Män Kvinnor17 3.1.3 Personlig hygien
Tabell VIII Förmåga till utförande av tre delaktiviteter inom aktiviteten personlig hygien. Personlig hygien/kan
Delaktivitet
Kvinnor (svarande som kan) Män (svarande som kan) Alla deltagare (svarande som kan)
T0 T1 T5 T0 T1 T5 T0 T1 T5
1. Tvättar händer och ansikte 89% (48) 66% (41) 82% (42) 94%(29) 63%(22) 89%(25) 91%(77) 65%(63) 85%(67)
2. Badar/duschar 57%(31) 22%(4) 38%(19) 68%(21) 20%(3) 37%(10) 61%(52) 21%(7) 38%(29)
3. Tvättar håret 61%(33) 26%(5) 44%(22) 68%(21) 33%(5) 41%(11) 64%(54) 29%(10) 43%(33)
Tabell VIII visar att en högre andel manliga deltagarna hade något högre aktivitetsförmåga än de kvinnliga vid T0 inom samtliga delaktiviter. Vid T5 hade detta ändrats så att en högre andel manliga deltagare hade fortsatt något högre aktivitetsförmåga inom delaktivitet 1 men utjämnades för delaktivitet 2 och 3 (understruket).
Tabell IX Förändring av aktivitetsförmåga mellan T0T5 för tre delaktiviteter inom personlig hygien.
Personlig hygien/förändring T0T5 Kvinnor Män Alla deltagare
Oförändrad Församrad Oförändrad Försämrad Oförändrad Försämrad 1. Tvättar händer och ansikte
86%(42) 14%(7) 96%(25) 4%(1) 89%(67) 11%(8) 2. Badar/duschar
79%(38) 21%(10) 76%(19) 24%(6) 78%(57) 22%(16)
3. Tvättar håret
83%(40) 17%(8) 79%(19) 21%(5) 82%(59) 18%(13)
Tabell IX visar att en hög andel av både kvinnor och män hade försämrades i aktiviteten personlig hygien (understruket).
18 Antal svarande per åldersgrupp Åldersgrupp Män Kvinnor 95-99 - 4 90-94 5 12 85-89 5 16 80-84 6 8 75-79 5 7 70-74 4 2 65-69 3 3 60-64 - 1 55-59 1 - 50-54 - 1 45-49 1 - 40-44 - - 35-39 1 - Totalt 31 54
Figur 8 Förändring av förmåga inom aktiviteten personlig hygien för män och kvinnor fördelade på 5-åriga åldersintervall
Figur 8 visar att det inte skedde någon förändring av aktivitetsförmågan mellan T0→T5.
3 2 1 0 1 2 3 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-74 75-79 80-84 85-89 90-94 95-99
Antal delaktiviteter (medelvärde)
Å ld e r
Personlig hygien - T0→T5
Kvinnor - T5 Kvinnor - T0 Män - T5 Män - T0 Män Kvinnor19 3.1.4 Aktivitetsbortfall för Förflyttning, På-avklädning, Personlig hygien
Tabell X Bortfall av aktivitetsförmåga för tre olika aktiviteter hos deltagande kvinnor vid T0 och T5, fördelade på 5-åriga åldersintervall.
Åldersgrupper Deltagande
kvinnor (n=T0) - (n=T5)
Antal kvinnor per åldersgrupp vilka angett kan ej utföra en delaktivitet vid T0 resp. T5 Förflyttning (6 delaktiviteter) På-avklädning (5 delaktiviteter) Personlig hygien (3 delaktiviteter) Grupp T0 T5 T0 T5 T0 T5 T0 T5 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5 1 2 3 1 2 3 95-99 4 4 - - - 1/1* 2 2 - - - 2 3 3 - - - 1 - - 1 1 - 3 2 90-94 12 13 1 1 - 3 3 3 4 5 3 2/3* 8/1* 8/1* 2 2 3 2 2 6 5 6 8 6* 1 4 5 4 10 9 85-89 15 12 2 2 1 5/1* 7/1* 8 2 2 2 5/2* 7/1* 7/1* 4 3 5 5 2/2* 2 2 5 7 2/2* 3 9 8 1 7 7 80-84 8 7 - - - 1 2 2 - - 1 2 3 4 1 1 - 1 2 3 2 3 3 1/2* 2 2 3 - 3 3 75-79 7 7 1 1 - 4 4 4 3 3 2 1/3* 3/2* 3/*2 2 2 2 3 3 5 4 4 5 1/2* - 4 3 2 5 4 70-74 2 2 - 1 1 1 2 2 1 1 1 1/1* 2 2 1 1 1 1 1* 1 1 1 2 1 - 1 2 1 2 2 65-69 3 3 - - - 1 - - - - 60-64 1 2 - - - 1 1 1 1* 1 1 - - - 1 1 1 1 1 - - - 1 1 1 55-59 - - 50-54 1 1 - - - 1 1 - - - - 45-49 - - 40-44 - - 35-39 - -
*Antalet deltagande kvinnor som angett svarsalternativ ”ej aktuellt”
Tabell X visar att gruppen av kvinnor som hade svårast att återfå tidigare aktivitetsförmåga var 90-94 åringarna. Många delaktiviteter inom förflyttning var svåra att återfå. Dock syntes en förbättring hos gruppen 85-89 år inom delaktivitet 1 och 2, på-avklädning samt delaktivitet 2-3, personlig hygien (understruket).Vilka och antalet som deltog i åldersgrupperna vid tidpunkt T0 och T5 varierade.
20
Tabell XI Bortfall av aktivitetsförmåga för tre olika aktiviteter hos deltagande män vid T0 och T5, fördelade på 5-åriga åldersintervall.
Åldersgrupper Deltagande
män (n=T0) - (n=T5)
Antal män per åldersgrupp vilka angett kan ej utföra en delaktivitet vid T0 resp. T5 Förflyttning (6 delaktiviteter) På-avklädning (5 delaktiviteter) Personlig hygien (3 delaktiviteter) Grupp T0 T5 T0 T5 T0 T5 T0 T5 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 6 1 2 3 4 5 1 2 3 4 5 1 2 3 1 2 3 95-99 - - 90-94 5 4 - - - 2 3 1 4* 3/1* 3/1* 1 1 1 1 1* 4 2 4 4 1/3* 1 1 1/1* 1 3/1* 3/1* 85-89 4 4 - - - 1 2 2 1/2* 3 3 - - - 3 3 3 3 1/2* - 1 1 1 4 4 80-84 7 7 - - - 1/2* 2/*1 2/1* 3 2 1 3/2* 3/1* 3/1* 2 1 2 4 1/2* 3 3 4 5 2/2* - 4 3 1 5 5 75-79 5 5 1 1 - 2 2 2 1 1 - 2* 2/1* 3/1* 1 1 1 1 2 2 2 4 4 1/2* 1 4 4 - 5 4 70-74 4 3 - - - - 65-69 3 2 - - - 1 1 - - - 1 1 - - - - 60-64 - - 55-59 1 1 - - - - 50-54 - - 45-49 1 1 - - - - 40-44 - - 35-39 1 1 - - - - *Antalet deltagande män som angett svarsalternativ ”ej aktuellt”
Tabell XI visar män hade svårigheter att återfå förmåga utföra delaktiviteter inom förflyttning och på-avklädning (understruket). Till skillnad från kvinnor märktes denna försämring tidigare i åldrarna.Vilka och antalet som deltog i åldersgrupperna vid tidpunkt T0 och T5 varierade.
21
3.2 EQ-5D-3L – Tabell- och figurförklaring
Figur 9, 10, 11 visar hur kvinnor, män samt hela urvalsgruppen skattade sin rörlighet, smärtor/besvär, oro/nedstämdhet utifrån tre nivåer (inga problem, vissa svårigheter, svåra problem) vid två skattningstillfällen, T1 och T5. I figurerna nedan redovisas andelen av deltagarna som angivit respektive svarsalternativ vid respektive tidpunkt. Figurerna redovisar endast de personer som deltagit vid både T1 och T5.
Med kategorin förbättring menas deltagare som har angivit en högre svarsnivå vid T5 jämfört med T1. I kategorin Oförändrad redovisas de deltagare som angett samma svarsnivå vid båda tillfällena. Med försämring menas att en deltagare har angett en lägre svarsnivå vid T5 jämfört med T1. Endast deltagare som svarat vid T1 och T5 redovisas.
22 3.2.1 Rörlighet
Figur 9 EQ-5D-3L – Skattad rörlighet vid T1 och T5
Figur 9 visar att kvinnliga deltagare upplevde försämrad rörlighet mellan T1→T5 i större utsträckning jämfört med män (ring).
Tabell XII EQ-5D-3L rörlighet – Förändring T1T5
Förändring av rörlighet över tid
T1→T5 Kvinnor (n=30) Män (n=16) Alla deltagare (n=46)
Förbättrad 10%(3) - 7%(3)
Oförändrad 57%(17) 81%(13) 65%(30)
Försämring 33%(10) 19%(3) 28%(13)
Tabell XII visar att en högre andel kvinnor angav att deras rörelseförmåga försämrats från T1 till T5, jämfört med män. Samtidigt upplevde 10 % av kvinnorna sin rörelseförmåga som förbättrad, vilket inte kunde ses hos männen (understruket).
T1; 50% T1; 56% T1; 52% T5; 23% T5; 38% T5; 28% T1; 47% T1; 44% T1; 46% T5; 77% T5; 62% T5; 72% T1; 2% T1; 0% T1; 2% T5; 0% T5; 0% T5; 0% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%
Kvinnor Män Antal deltagare
A nde l de lt agar e pe r al te rnat iv v id T 1 re sp. T5
Jag går utan svårigheter Jag kan gå men med viss svårighet Jag är sängliggande
EQ-5D-3L - Rörlighet
Alla deltagare (n=46) Kvinnor (n=30) Män (n=16)
23 3.2.2 Smärtor/besvär
Figur 10 EQ-5D-3L - Skattade smärtor/besvär vid T1 och T5
Figur 10 visar att 57 % av alla deltagare angav ”jag har varken smärtor eller besvär” vid T1 och att andelen ökade till 64 % vid T5 (ring). Ökningen avsåg kvinnor.
Tabell XIII EQ-5D-3L smärtor/besvär – Förändring T1T5
Förändring av smärtor/besvär över tid
T1→T5 Kvinnor (n=30) Män (n=17) Alla deltagare (n=47)
Förbättrad 13% (4) 24% (4) 17% (8)
Oförändrad 47% (14) 35% (6) 42% (20)
Försämring 40% (12) 41% (7) 40% (19)
Tabell XIII visar att 40 % av deltagarna ansåg att de försämrats och fått mer smärtor/besvär vid T5 än vid T1. 42% av deltagarna ansåg att de var lika påverkade av smärta/besvär vid T5 som vid T1. En något större andel män än kvinnor såg sig som förbättrade (understruket).
T1; 53% T1; 65% T1; 57% T5; 63% T5; 65% T5; 64% T1; 47% T1; 29% T1; 40% T5; 33% T5; 35% T5; 34% T1; 0% T1; 6% T1; 3% T5; 3% T5; 0% T5; 2% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70%
Kvinnor Män Antal deltagare
A nde l de lt agar e pe r al te rnat iv v id T 1 re sp. T5
Jag har varken smärtor eller besvär Jag har måttliga smärtor eller besvär Jag har svåra smärtor eller besvär
EQ-5D-3L - Smärtor/besvär
Alla deltagare (n=47) Kvinnor (n=30) Män (n=16)
24 3.2.3 Oro/nedstämdhet
Figur 11 EQ-5D-3L – Skattad oro/nedstämdhet vid T1 och T5
Figur 11 visar att kvinnorna uppgav mindre oro/nedstämdhet vid T1 jämfört med män. Vid T5 förändrades och jämnades denna skillnad ut. Den stora skillnaden låg hos kvinnor där
minskningen skedde med 19 procentenheter på svarsalternativet ”Jag är orolig eller nedstämd i viss utsträckning” mellan T1 till T5 och en högre procentandel kvinnor som svarade alternativet ”Jag är inte orolig eller nedstämd” vid T5. Dessa faktorer gjorde att grupperna liknade varandra mer vid T5 än T1(ring).
Tabell XIV EQ-5D-3L oro/nedstämdhet – Förändring T1T5
Förändring av oro/nedstämdhet
över tid T1→T5 Kvinna (n=30) Man (n=17) Total (n=47)
Förbättrad 23% (7) 18% (3) 21% (10)
Oförändrad 60% (18) 64% (11) 62% (29)
Försämring 17% (5) 18% (3) 17% (8)
Tabell XIV visar att 17 % av deltagarna angav ökad oro/nedstämdhet mellan T1→T5 utan någon könsskillnad. 21 % förbättrades, varav något större andel kvinnor (understruket). De flesta deltagare upplever ingen förändring mellan tidpunkterna.
T1; 46% T1; 66% T1; 53% T5; 63% T5; 61% T5; 63% T1; 52% T1; 28% T1; 43% T5; 33% T5; 33% T5; 33% T1; 2% T1; 7% T1; 4% T5; 3% T5; 6% T5; 4% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70%
Kvinnor Män Antal deltagare
A nde l de lt agar e pe r al te rnat iv v id T 1 re sp. T5
Jag är inte orolig eller nedstämd Jag är orolig eller nedstämd i viss utsträckning Jag är i högsta grad orolig eller nedstämd
EQ-5D-3L - Oro/nedstämdhet
Alla deltagare (n=46) Kvinnor (n=30) Män (n=16)
25
3.3 Självskattad livskvalitet och hälsa – Tabell- och figurförklaring
Figur 12, 13 visar de två VAS-skalorna för självskattad livskvalitet och hälsa vid T1 och T5 för kvinnor resp. män. Linjerna binder samman hur varje deltagare svarat vid tidpunkterna. Endast deltagare som svarat vid båda tidpunkterna redovisas.
Tabell XV, XVI visar förändring över tid vid jämförelse av självskattad livskvalitet för kvinnor, män och samtliga deltagare som deltog vid både T1 och T5. Med kategorin ”förbättring” menas deltagare som har angivit 15 poäng högre vid T5 jämfört med T1.
I kategorin ”oförändrad” redovisas de deltagare som angivit en poängskillnad som är mindre än 15 poäng mellan båda tillfällena.
26 3.3.1 Livskvalitet
Vid skattning av livskvalitet vid T1 deltog 64 personer: Medelvärdet var 65 (6-100) för kvinnor (n=42) och 68 (20-95) för män (n=22). Vid T5 deltog 46 personer: Medelvärdet var 69 (6-100) för kvinnor (n=28) och 68 (20-95) för män (n=18). Figur 12 visar de svarande som deltog vid T1 och T5, n= 40.
Figur 12 Självskattad livskvalitet vid T1 och T5 för kvinnor respektive män.
Figur 12 visar att det fanns betydande skillnader på både utgångsnivå och förändring av självskattad livskvalitet på individnivå mellan T1→T5.
Tabell XV Förändring av skattad livskvalitet T1T5 för kvinnor respektive män.
Livskvalitet Kvinnor (n=26) Män (n=14) Samtliga deltagare
(n=40)
Förbättrad 27%(7) 29%(4) 27%(11)
Oförändrad 54%(14) 50%(7) 53%(21)
Försämring 19%(5) 21%(3) 20%(8)
Tabell XV visar att drygt 25 % uppgav förbättrad och 20 % försämrad livskvalitet vid T5 jämfört med T1 (understruket). 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 T1 T5 Li vskval ite t
Självskattad livskvalitet kvinnor n=26 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 T1 T5 Li vskval ite t Självskattad livskvalitet män n=14
27 3.3.2 Hälsa
Vid skattning av hälsa vid T1 deltog 68 personer: Medelvärdet var 60 (0-100) för kvinnor (n=45) och 63 (0-94) för män (n=23). Vid T5 deltog 45 personer: Medelvärdet var 66 (30-100) för kvinnor (n=27) och 61 (29-90) för män (n=18). Figur 12 visar de svarande som deltog vid T1 och T5, n= 40.
Figur 13 Självskattad hälsa vid T1 och T5 för kvinnor respektive män.
Figur 13 visar att det fanns betydande skillnader på individnivå både vid utgångsnivån och vid förändring av självskattad hälsa mellan T1→T5.
Tabell XVI Förändring av skattad hälsa T1T5
Förändring över tid T1→T5 Hälsa Kvinnor (n=26) Män (n=14) Samtliga deltagare (n=40)
Förbättrad 31%(8) 36%(5) 33%(13)
Oförändrad 46%(12) 64%(9) 52%(21)
Försämring 23%(6) 0% 15%(6)
Tabell XVI visar att 23 % av de deltagande kvinnorna skattade att deras hälsa försämrats från T1→T5. Inga män angav försämring av hälsan under samma tid (understruket).
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 T1 T5 H äl sa
Självskattad hälsa kvinnor n=26 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 T1 T5 H äl sa Självskattad hälsa män n=14
28 3.3.3 Samband mellan livskvalitet och hälsa
Figur 14 visar sambandet mellan självskattad hälsa och livskvalitet vid T1 och T5 för kvinnor respektive män.
Figur 14 Samband mellan självskattad livskvalitet och hälsa – Kvinnor och män
Figur 14 visar att närvariabeln livskvalitet skattas högt skattas även variabeln hälsa högt hos vissa personer. Det finns ett mönster men det finns undantag ifrån detta.
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Li vskval ite t Hälsa
T1 - Kvinnor (n=42)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Li vskval ite t HälsaT5 - Kvinnor (n=27)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Li vskval ite t HälsaT1 - Män (n=21)
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Li vskval ite t HälsaT5 - Män (n=18)
29
3.4 Sammanfattning av resultat
ADL-Taxonomin visade att delaktivitet 5 och 6 inom förflyttning, delaktivitet 3 och 4 inom på/av-klädning samt delaktivitet 2 och 3 inom personlig hygien var särskilt svårt att återfå tidigare aktivitetsförmåga inom. Inom förflyttning så skedde delaktiviteterna utomhus.
Delaktivitet 3 och 4 inom på/avklädning gällde att ta på sig kläder på underkroppen. Delaktivitet 2 och 3 inom personlig hygien var bada/duscha och tvätta håret. Svårigheter inom dessa
delaktiviteter fanns inom båda kön men överlag hade män svårare att återfå tidigare aktivitetsförmåga.
EQ-5D-3L visade att kvinnor i större utsträckning jämfört med män upplevde mer svårigheter med rörlighet vid T1 och T5. Kvinnor angav i högre grad en försämring mellan tidpunkterna. 40 % av deltagarna angav att de fått mer smärtor från T1 till T5. Större delen av deltagarna angav en oförändring inom oro/nedstämdhet.
På gruppnivå skiljer sig inte skattad livskvalitet eller hälsa mellan T1 och T5. Det fanns betydande skillnader på individnivå både vid utgångsnivån och vid förändring av självskattad livskvalitet mellan T1→T5. När variabeln hälsa skattas högt skattas i många fall aven livskvalitet högt hos vissa personer.
30
4. Diskussion
4.1 Diskussion – Resultat 4.1.1 ADL-Taxonomin – Förflyttning
Det var anmärkningsvärt stor andel av deltagare som hade försämrad förmåga att förflytta sig i utomhusmiljö fyra månader efter sin höftfraktur jämfört med före frakturen. En tiondel av
deltagarna svarade att det inte var aktuellt, vilket kan betyda att de inte gjorde detta då eller att de inte ens hade provat om de kunde förflytta sig utomhus. En faktor som kan ha påverkat detta är att projektet genomfördes vintertid, och att vissa deltagare inte ville gå ut då av rädsla för att falla igen. Andra studier har visat att framför allt kvinnor är påverkade av sin rädsla för att falla igen (5).
Äldre deltagare, och då något fler äldre män jämfört med kvinnor, hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Hög ålder verkade påverkade prognosen negativt vilket även noteras i andra studier (5).
4.1.2 ADL-Taxonomin - På-avklädning
Äldre deltagare hade svårare att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga jämfört med yngre personer. En betydligt högre andel män än kvinnor hade fått försämrad förmåga till på/av-klädning mellan T0→T5. Delaktiviteter som var svårare för alla deltagare var sådana som är kopplade till att böja sig framåt, exempelvis delaktivitet 3, ”klär sig på underkroppen”, vilket en annan studie också konstaterat (37). En orsak skulle kunna vara att förväntningarna på män och kvinnor är olika både hos deltagarna själva men även hos personal runtomkring. I en studie gjord av Sirrka och Bränholm (11) nämns att viljan att kunna utföra på/avklädning inte alltid finns, det kan vara så att männen i denna studie hade lägre vilja att kunna klä sig.
4.1.3 ADL-Taxonomin - Personlig hygien
Redan innan höftfrakturen var det många äldre deltagare som hade nedsatt förmåga till personlig hygien, särskilt beträffande bad/dusch och hårtvätt. Omkring 20 % av deltagarna försämrades i dessa två delaktiviteter. Förmågan till badning/dusch är en av aktiviteter som är svårast att återfå. I en studie gjord av Shyu m.fl. 2003 (37) syntes en signifikant förbättring i aktiviteten bada vid 1 års uppföljning efter höftfraktur hos deltagande patienter vilket inte kunde ses i tidigare gjorda uppföljningar. Det kan vara att mer komplexa aktiviteter såsom duscha/bada tar längre tid att återfå tidigare aktivitetsförmåga inom. En annan påverkan på utförandet kan ha varit rädsla vilket har framkommit i andra studier som en påverkande faktor inom liknande aktiviteter hos personer drabbade av höftfraktur (11).
4.1.4 ADL-Taxonomin - Övrigt
Redan före höftfrakturen hade studiedeltagare över 75 år en lägre aktivitetsförmåga jämfört med yngre deltagare. Detta förstärktes ytterligare efter höftfrakturen, då äldre personer hade svårare att återgå till sin tidigare aktivitetsförmåga än yngre. Att ålder har en negativ påverkan på prognosen för de drabbade beträffande ADL-förmåga stämmer med tidigare studier (5, 9).
31
Vid T5 angav en del att delaktiviteterna inte var aktuellt för dem att utföra. Exempelvis inom förflyttning, delaktivitet 5, förflytta sig ut och in i huset, var det många som angav ”ej aktuellt”. Det tyder på att delaktiviteten har en svårighet som också kan räknas som oförmåga att kunna utföra aktiviteten. Detta kan bero på att många fler angivit ”ej aktuellt” som svarsalternativ vid T5 än vid T0 och vi tror att det är fler som inte hade förmåga att utföra denna aktivitet än vad resultaten tyder på.
En åldersgrupp som utmärkte sig i samtliga aktiviteter var gruppen kvinnor i åldern 95-99. Dessa kvinnor hade en mycket god aktivitetsförmåga innan höftfrakturen och hade en god återhämtning för de flesta aktiviteter.
4.1.5 EQ-5D-3L - Rörlighet
Över hälften av svarande patienter svarade strax efter operation att de ”går utan svårigheter”. Det är förvånande att c:a 25 % av deltagarna uppgav att de försämrats från T1T5. Alla svarande har själv skattat sin egen rörelseförmåga vilket är en subjektiv upplevelse. En utomstående skulle ha kunnat skatta annorlunda.
4.1.6 EQ-5D-3L - Smärtor/besvär
Lite mer än hälften av de svarande uppgav att de inte hade någon smärta/besvär strax efter
operationen, T1, vilket är förvånansvärt. Det kunde förväntas att kombinationen av frakturtrauma och operationstrauma skulle ge smärtpåverkan/besvär. Smärta påverkar särskilt
aktivitetsförmågan kortsiktigt (5, 6). En möjlig förklaring till den höga andel som angav att de ej hade smärta/besvär kan ha varit effektiv postoperativ smärtlindring. Det faktum att 35 % av deltagarna svarade att de försämrats är förvånande och borde undersökas närmare. Kan det bero på ökad fysisk aktivitet, ev. i kombination med minskad farmakologisk smärtlindring? En annan möjlighet är att det fanns en förståelse och större förväntan om smärta strax efter fraktur och operation, som inte fanns fyra månader efter frakturen.
4.1.7 EQ-5D-3L - Oro/nedstämdhet
Kvinnor angav i högre grad oro/nedstämdhet vid T1 jämfört med män. Vid T5 försvann denna skillnad och grupperna hade liknande svar. Den stora gruppen var oförändrad mellan tillfällena och det var ungefär lika stor andel som ansåg sig förbättrad som försämrad. Depression är något som utpekats som negativt för en god prognos (5), men hurvida nivån av nedstämdhet eller oro har förändrats från före fraktur till efter var tyvärr inte möjligt att undersöka i den här studien.
4.1.8 EQ-5D-3L - Övrigt
Det var en relativt stor grupp som upplevde en försämring mellan T1 och T5 då en stor andel
svarande inom dimensionerna. Vid T1 var patienterna fortfarande kvar på sjukhuset. Kanske behöver gruppen som upplever sig försämrad ett högre stöd från sjukvården/omsorgen även efter utskrivning. I denna studie ingår ingen beskrivning över hemförhållanden eller om personerna erhållit rehabilitering. I flera studier (9, 38) har konstaterat att rehabilitering ger bättre prognos för att återfå sin tidigare aktivitetsförmåga. Kanske skulle denna grupp ha nytta av rehabilitering?
4.1.9 Livskvalitet
32
medelvärdet mellan T1 och T5 enbart med några få poäng. På individnivå fanns det stora skillnader i skattad livskvalitet mellan T1 och T5, med både betydande förbättringar och försämringar. Det saknas underlag i denna studie för att närmare diskutera vad som kan ha påverkat den självskattade livskvaliteten. En studie har sett att äldre med höftfraktur skattar något lägre livskvalitet än äldre utan höftfraktur, detsamma har setts hos personer som har neurologiska sjukdomar så som multiple scleros. Den studien fann ingen evidens för att aktivitetsförmåga påverkar livskvalitet (11).
4.1.10 Hälsa
Av de deltagande kvinnorna ansåg 23 % sin hälsa försämrad från T1 till T5, vilket inte männen angav. Andra resultat i denna studie indikerade att män verkar ha en sämre prognos för
återhämtning. En invändning skulle kunna vara att de män som inte svarat på denna del av
skattningen kan ha utgjort en del av gruppen män som har en sämre prognos och därför ej deltog.
4.1.11 Livskvalitet och Hälsa
Vissa personer skattade bara sin hälsa, men inte livskvalitet. Det kan tänkas att det kan vara svårare att sätta en siffra på sin livskvalitet, då livskvalitet som begrepp är ganska svårt att förstå sig på. På gruppnivån framkom inte de skillnader som observerades på individnivå. Vissa personer skattade stor skillnad mellan de båda tillfällena, men vi saknar underlag för att
spekulera över tänkbara orsaker i denna studie. Lite oväntat är de personer som skattat sin hälsa och livskvalitet högre vid T1 än vid T5. Faktorer som smärta/besvär borde påverka negativt vid T1, då personen är nyopererad. Det skulle kunna förväntas att smärta och trötthet haft negativ påverkan på livskvalitet och hälsouppfattning, men många svarade dock att de inte hade smärtor/besvär. Kanske beror resultatet på god smärtlindring vid sjukhusinläggning? Eller tillgång till stöd från personer runtomkring såsom läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster?
4.2 Diskussion - Metod
Internt och externt bortfall har gjort att materialet är svårt att validera. En anledning till detta kan vara att en stor grupp av deltagarna var så sjuka att de ej kunde delta i de moment där insamling skett genom självskattning. Tidigare studier har visat att många personer med fallskador har kognitiv funktionsnedsättning (8). Detta skulle kunna förklara att en stor del av deltagarna som inte kunde besvara EQ-5D-3L frågor. Vid T5 kunde endast något färre än hälften av deltagarna svara på frågan om självskattad hälsa exempelvis. Det fanns även bortfall inom ADL-Taxonomin men detta tror författarna inte är relaterat till kognitiva nedsättningar i samma utsträckning då denna insamling inte krävde självrapportering. Vad detta beror på är oklart.
4.2.1 Styrkor och svagheter
Styrkor
• Projektet genomfördes i den vanliga vårdverksamheten med ordinarie vårdpersonal. • En styrka vid datainsamling kopplat till ADL-förmåga är att klinisk personal med stor
erfarenhet inom området har utfört uppgiften. Det fanns en utarbetad manual i projektet kopplat till instrumentet, vilket stärker instrumentets ytvaliditet.
33
• Enbart en person har samlat in data med hjälp av EQ-5D-3L samt VAS-skala skattad livskvalitet vilket betyder att alla deltagare har bemöts och fått samma information vid skattningstillfällen.
• Bearbetning och analys av data skedde av båda författarna tillsammans vid samtliga tillfällen. • All data har sammanställts och analyserats konsekvent med vedertagen programvara, SPSS och Microsoft Excel 2010
Svagheter
• Vid urvalsprocessen togs ej hänsyn till vilken typ av höftfraktur som den drabbade hade.
Prognosen ser olika ut beroende på hur frakturen ser ut (t.ex. frakturområde, antal fragment mm.) och resultatet av det kirurgiska ingreppet (5). Dessa faktorer kan påverka individens möjligheter till funktionell återhämtning efter höftfrakturen.
• Generaliserbarheten är låg, eftersom undersökningsgruppen är liten och urvalet till denna har inte skett slumpmässigt.
• Fem arbetsterapeuter, främst tre av dessa, har samlat in data med hjälp av ADL-Taxonomin. Interbedömarreliabiliteten vid insamling med ADL-Taxonomin bedöms i det här fallet vara god men hade vissa brister.
• Flertalet deltagare kunde inte svara själva, pga kognitiv svikt, inte talade språket, afasi etc. I dessa fall svarade någon annan person åt denne, vilket kan ha påverkat svaret då dessa var andrahandsuppgifter.
• Det var ett stort bortfall inom instrumentet EQ-5D-3L. Deltagande i denna del av projektet krävde ett återbesök på sjukhuset vid skattningstillfälle fyra månader postop. Detta kan ha medfört att bortfallet varit särskilt stort och att gruppen deltagande individer är bara de som kunde ta sig till och från sjukhuset.
• I studien har ej tagits med uppgifter om bl.a. kognitiv funktion, boende, social situation eller förekomst av rehabilitering efter höftoperationen. Det är faktorer som påverkar prognos (5, 11, 37, 8), vilket gör att det är svårt att närmare diskutera tänkbara orsaker till de observerade resultaten.
4.3 Vidare forskning
Studien har givit upphov till flera frågor för framtida klinisk forskning, t.ex.:
• Går det att förbättra möjligheterna för äldre personer, särskilt män, män att återfå tidigare aktivitetsförmåga?
• Vad kan landsstingen i Sverige göra för att förbättra prognosen beträffande utveckling av aktivitetsförmåga, fysisk funktions, smärta/besvär, livskvalitet, hälsa mm. för denna patientgrupp?
• Går det att förutse förändring av aktivitetsförmågan hos personer med höftfraktur? • Kan arbetsterapeuter göra något för att bättre rikta rehabiliterande insatser för att främja aktivitetsförmågan hos patienter med höftfraktur?
34
4.4 Slutsats
Av svarande deltagare har denna studie kunnat kartlägga delar av deltagarnas aktivitetsförmåga inom vissa aktiviteter och deras uppfattning om sin livskvalitet och hälsa.
En relativt stor grupp av de svarande deltagarna upplevde en försämring inom undersökta delar av EQ-5D-3L från strax efter operation jämfört med fyra månader efter.
Data insamlat med ADL-Taxonomin indikerade på att deltagare hade svårigheter att återgå till tidigare skattad aktivitetsförmåga innan fraktur. Studien visar att prognosen för att återgå till sin tidigare aktivitetsförmåga försämras med åldern och då särskilt för äldre män.
Inga skillnader i självskattad hälsa och livskvalitet kunde ses på gruppnivå, men det fanns stora individuella skillnader beträffande hur personen påverkades efter sin fraktur.
Det fanns ett samband då höga självskattade värden av hälsa är relaterade till höga värden av livskvalitet.
Denna studie ger en indikation på att möjligheterna till rehabilitering för äldre personer, och då främst äldre män, behöver ses över då dessa hade sämre prognos för att återfå tidigare förmågor.
