Diskussion

Delarna i resultatet som mest påvisar kuslighet i materialet kan kopplas till förekomsten av intellektuell ovisshet som Tan manifesterar i exempelvis skrämmande hyperboler. Kusligheten i många bilder är också beroende av den förförståelse som läsaren har av stora historiska

händelser. Vidare är det intressant att se på hur Tan använder ärkenarrativet (eller det Kukkonen väljer att kalla stereotyper) för att göra läsaren mer mottaglig för handlingen, då det kan avlägsna eventuella distraktioner som exempelvis hade kunna uppstå om huvudkaraktären hade varit kvinna.

9.2.1 Skrämmande hyperboler och intellektuell ovisshet, de levande döda

I boken beskrivs aldrig ondska med ett ansikte. Det finns en sammanhängande skildring av ondska som stort och ansiktslöst, något som har klara kopplingar till det som Arnzen (2012) beskriver som det kusliga. Jättarna har hjälmar så att man bara ser en cyklopformad lampa. Även huvudrollen flyr från ondska, beskrivet enbart med stora svarta taggiga svansar över staden. Dessa kan liknas vid drakar – ett sagoväsen som väckte stor skräck under medeltiden (Bruce- Mitford 1999).

Ondska visas upp på olika sätt genom boken. Vi får aldrig se en mänsklig person som ska vara ond, bara varelser. Den första bild vi ser av ondska är när huvudrollen ska lämna sitt hem för att resa och stora svansar eller armar med taggar på snirklar sig i luften och runt husen. De är obehagliga då de är stora (mycket större än människorna och husen) och dessutom eftersom vi inte kan se vem de tillhör. Arnzen (2012) menar att i tavlan Skriet av Edward Munch upplevs

43

skrämmande på grund av att vi ser mörker i nedre delen av bilden – något som även Tan tycks ha arbetat med, genom att lägga en enorm skugga över de närmsta husen i förgrunden.

9.2.2 Förförståelsens vikt

Shaun Tan använder sig mycket av igenkänning i sin historia. Dels med saker och kulturer som finns i verkligheten, och dels med saker som har resonans mellan de olika sidorna.

Huvudkaraktären pratar med en till synes asiatisk kvinna om vad som verkar vara barnarbete i en fabrik. Även personerna som flyr undan jättarna, har ett väldigt europeiskt utseende och klädstil. Huvudrollen reser med en båt (fig. 29) mycket likt de fartyg som gick över Atlanten till New York. Staden han kommer till liknar även New York på många sätt i sitt utseende, med liknande skyline och med statyer i sin hamn, väldigt lika Frihetsgudinnan och Empire State Buildning. (fig. 31 och 32). Dessa väldigt subtila konnotationer gör att historien kan göra kopplingar till liknande historier och ge förförståelse och mentala triggers. Dock är detta ett exempel på när läsaren kan uppleva något märkligt bekant utan att det egentligen upplevs som kusligt enligt uppsatsens definition, detta på grund av att det inte gestaltas som kusligt för huvudkaraktären.

Tan (2010) beskriver själv att bilden med jättarna har inspirerats av nazismens och

kommunismens estetik, för att påminna om hur en högre makt kan suga livsgnistan ur ett folk. Något som även tas upp i ett arbetskompendium från Gale (2013) samt i intervjuer Scholastic i Australien gjort med Shaun Tan där Tan berättar om en immigrant som han träffat som beskrivit just denna känsla av att statsmakten sög livet ur allt. ”Till och med fåglarnas sång hade sugits ut ur träden” (Tan 2007 01:36). I arbetskompendiet jämförs även dammsugarna med

förintelselägren under andra världskrigen.

Tan (2010) tar även upp bilder som visar exakta likheter med vad han tecknat och vad han haft som förlaga. I bilden nedan ser vi först en tavla föreställande emigranter till USA, och sedan Tans tolkning. En viktig sak att ta i beaktning är dock vem Tans målgrupp är och om de kommer kunna läsa in samma triggers som tagits upp i analysen. Läses boken av annorlunda om man inte har den förförståelsen?

44

Fig 33 och 34. Tavla föreställande emigranter på väg till USA, samt Tans Ankomsten.

Även ankomsthallen är väldigt lik den på Ellis Island, dit alla emigranter kom för att få inträde i USA. De blev även de lappade på liknande sätt som huvudkaraktären blir.

45

9.2.1 Teorierna om narrativet

I teorikapitlet nämndes ärkenarrativ: Det Tan gör är att låta ”den vita mannen”, vara den som är utanför. Rollen som samhället anser vara högst i rang flyttas i stället längst ner. Jonell Logan tar i sin föreläsning upp hur denna lins gör att vi alla som läsare hamnar utanför. Hur vi ses på som en minoritet, om vi inte är vit kristen man. Om vit kristen man är normen, så är allt annat onormalt (2016) och det kan det konstateras att en större genusanalys av Ankomsten skulle kunnat ge mycket intressanta resultat.

Andy Goodman (2014) tar upp i ett TED-talk hur man i nästan alla böcker följer vissa regler, såsom att hjälten är den som är som vi, och skurken är den som inte är som en av oss. Genom att börja sin berättelse i en miljö som liknar vår egen möjliggör Tan att vi kan knyta an till

huvudkaraktären och hans resa. Hade vi kommit in i historien när han hade det som svårast hade vi kanske inte kunnat förstå honom lika väl, och kanske tyckt att han var konstig och fel. Att han också bär väldigt ”neutrala” kläder utan någon direkt personlighet eller ursprung gör också att vi kan sätta oss in i huvudrollen lättare (Tan 2010).

Tan framhäver den nya världen väldigt tydligt som en utopi där det inte finns några direkta samhällsproblem. Det hade blivit en för komplex historia att förstå om man som läsare samtidigt skulle ha till exempel ”dålig sjukvård” att läsa in utöver huvudhandlingen. Huvudrollen tampas enbart med problemen som är baserade på att han inte kan språket eller kulturen, med andra ord: integration. Han kan inte förstå hur man köper mat eller hur den ska ätas, han har svårt att få ett arbete då han inte kan kommunicera, och när han får ett jobb råkar han göra det fel då han sätter affischer uppochner (ett misstag då han inte kan läsa texten på affischen).