Diskussion - Samverkan mellan skola och socialtjänst

I detta avsnitt kommer först en sammanfattning av resultatet. Sedan kommer en slutdiskussion där våra tankar i förhållande kring studiens resultat diskuteras. Avslutningsvis presenteras en metoddiskussion där vi tydliggör lite av de val som vi gjort som kan påverka resultatet av studien.

Sammanfattning

Det som studien har visat var att alla respondenter upplevde att samverkan mellan skola och socialtjänst var nödvändigt och var till för att uppnå det bästa för barnet. Vid frågan om upplevelsen om sekretessens roll vid samverkan skilde sig svaren lite åt. Det kom bland annat fram av lärarna att det fanns en okunskap hos dem om deras egen och socialtjänstens lagstiftning och vad sekretessen faktiskt innebar. Genom sekretessen påverkades respondenternas handlingsutrymme i frågor som berörde samverkan. De flesta upplevde dock att det gick att arbeta sig förbi sekretessen genom att få samtycke från föräldrarna att dela information mellan organisationerna. Återkoppling till lärarna efter en anmälan var något som kom upp och som vi ansåg grundade sig lite i sekretessen. Återkopplingen var ett känt problem hos båda yrkesgrupperna. Skolan blev frustrerad av att aldrig få veta vad som hände när en anmälan gjorts. Det finns ett relativt nytt lagrum som säger att socialtjänsten kan återkoppla till skolan vid anmälan, om en utredning har påbörjats, inte påbörjats eller pågår. Lagen är så pass färsk så denna studie kan inte utvärdera vad den bidragit med.

Respondenternas upplevelse om vad organisationernas skilda uppdrag hade för betydelse var framförallt att det var svårt att definiera vem som bar ansvaret för att uppnå samverkan mellan skola och socialtjänst. Det står i lagen att samverkan ska tas upp med samhällsorgan som berörs av frågan men hur detta ansvar sedan fördelas var otydligt. Det som blev tydligt var att de flesta av lärarna inte vill ha ansvar i frågor som berörde anmälningar och samverkan med socialtjänst i rädsla att förlora relationen med föräldrarna. De flesta lärarna försökte inte få ett större handlingsutrymme i dessa frågor utan lämnade ansvaret till ledningen. Socialarbetarna däremot upplevde själva att de hade ett stort handlingsutrymme och kunde ta kontakterna som var aktuella vid olika ärenden, i många fall var det med skolan. Socialarbetarna sa även att det inte fanns några bestämmelser kring att de hade ansvaret att upprätta samverkan men att de upplevde att skolan förväntade sig det av dem.

Metoder som respondenterna upplevde underlätta samverkan var det fysiska mötet. Det var genom dessa möten lättare att ha kontakt med varandra och de visste på så vis vilka varandra var. Dessa möten kunde vara i form av nätverksmöte och/ eller SIP-möte. SIP var framförallt framtaget för att uppnå samverkan mellan kommun och landsting. Nätverksmöte var något som flera socialtjänstkontor använde sig av och på flera socialtjänstkontor fanns det numera även nätverksledare. Nätverksledaren hade till uppgift att samla in alla resurser kring barnet i ett möte där det bland annat diskuterades lösningar och ansvarsfördelning.

Slutdiskussion

Det finns många olika källor som pekar mot att samverkan är något att eftersträva, både på juridisk, politisk och på ledningsnivå. Det finns lagstadgat att myndigheter ska samverka med varandra när barn far illa. Johnsson (2008) beskriver att en anledning till att organisationer strävar efter samverkan är att få en ökad legitimitet för den egna organisationen. Alla respondenter i studien upplevde att samverkan framförallt var till för barnet och för att få ett helhetsperspektiv. Vi gick in med en kritisk inställning till samverkan och tänkte att det inte är självklart att samverkan i alla ärenden är positivt. Efter att ha gjort studien så kan vi se mest fördelar med samverkan. Antagligen har vi färgas av respondenternas positiva bild kring samverkan. Vi har genom studien fått förståelsen att i de fall där samverkan fungerade, där professionerna kommunicerade med varandra, tog ansvar och var kreativa för att hitta bra lösningar, var samverkan något positivt för barnet. Det fanns även situationer när samverkan kunde göra att utredningar blev fördröjda. Bland annat tog en socialarbetare upp en utredning som fick förlängas då BUP:s utlåtande dröjde flera månader innan socialtjänsten fick ta del av det. Det är bland annat i dessa fall Blomqvist (2012) är kritisk till samverkan då processen blir utdragen för barnet. Genom respondenterna har vi förstått att detta är en frustration som finns hos familjer och organisationer. Även om vi hade en positiv inställning till samverkan hade vi samtidigt en öppenhet för den kritik som Blomqvist (2012) lyfte fram.

De yrkesverksammas handlingsutrymme och hur detta skilde sig åt mellan professionerna var något återkommande i arbetet. När vi analysera materialet så glömde vi bort de yrkesverksammas primära arbetsuppgifter och hur dessa skilde sig åt. Lärarnas primära

uppgift var den pedagogiska biten och frågor kring samverkan och barn som far illa är ett viktigt arbete, men inte huvuduppgiften. Vi resonerar att det var lättare för en socialarbetare att tänka och diskutera kring dessa frågor eftersom det var deras huvuduppgift, att se till frågor som berör barn, och att arbeta med ärenden där samverkan med skolan blev aktuellt. Vi har fått förståelsen att det blev mer vardagligt arbete för socialarbetaren än för läraren. Att lärare inte hade samma kunskap kring lagar om sekretess som påverkade samverkan kändes för oss logiskt. Vi ville ändå reflektera lite kring lärares handlingsutrymme. Tre av fyra respondenter som var lärare lyfte fram att de inte ville ha ett stort handlingsutrymme när det handlar om att upprätta samverkan mellan skola och socialtjänst. Det var viktigt för dessa att behålla en god relation med föräldrarna och att en konsekvens av samverkan med socialtjänst kunde bli att denna relation försämras eller blev problematisk. Vi tänkte att det var viktigt att lyfta fram och att ställa oss frågan vilka konsekvenser det kunde bli för barnet när lärare inte handlar i de fall där det var aktuellt. De handlade på så sätt att de lämnade ansvaret till ledningen, men det fanns situationer där lärare och ledning inte står på samma sida och där ledningen inte alltid tyckte det var befogat att koppla in socialtjänsten. I dessa frågor ansåg vi att det ändå var viktigt att ställa sig frågan vilken konsekvens ett icke-handlande fick för barnet och om det var viktigare i dessa fall att avstå för att behålla relationen till föräldrarna med risken av att ett barn faktiskt går miste om stöd och insatser som barnet kan behöva.

Samverkan är svårt visar tidigare forskning (Blomqvist 2012; Eliasson 2010; Johansson 2010). Resultatet i vår studie visade även det att det fanns svårigheter i att samverka. Vi kan spekulera i att det bland annat kan ha handlat om de mellanmänskliga relationerna som återfanns i samverkansprocesserna. En av våra respondenter påpekade detta, att problem kunde vara personbundna mellan två yrkesutövare. Att säga att ansvaret för barnet låg på den andra organisationen kunde även vara ett sätt att både spara tid och resurser inom sin egen organisation. Det kunde också handla om en okunskap om både egna och den andra organisationens möjligheter och skyldigheter samt de lagar som styr respektive verksamhet. De flesta respondenter upplevde att ett tydliggörande om ansvarsfördelning hade underlättat samverkan, vem som skulle göra vad och vem som hade som uppgift att leda samverkansarbetet och se till att alla tog ansvar för att uppnå bästa resultat för barnet. Men det svåra i denna problematik låg just i att exakta regler och lagar om vem som ansvarar för vad i varje enskilt fall, inte är genomförbart. Det gällde att komma fram till lösningar tillsammans, och utgå ifrån varje individ. Under studiens gång kom SIP upp som ett relativt nytt verktyg

för samverkan. Socialarbetare har utbildats inom detta program och på olika arbetsplatser finns nu en yrkesverksam som är ansvarig för SIP. Detta visste vi inte när vi påbörjade vår studie. Tankar som väcktes inom oss var om detta program hade förändrat samverkan mellan organisationer och i så fall på vilket sätt. Hade ansvarsfördelningen blivit mer uppdelad? Om vi gjort undersökningen några år tidigare och sedan gjort om en den efter att SIP funnits ett tag, vilka skillnader skulle vi då kunna urskilja? Det skulle vara intressant att se om det har medfört något av det som Reilly (2001) nämner som viktigt vid samverkan. En djup relation, en övergripande planering, en gemensam vision och täta väldefinierade kommunikationer där alla som deltar bidrar med sina resurser (Reilly 2001). Vi upplevde att många av våra respondenter verkade positiva till verktyget, men att det var svårt att uttala sig då det fortfarande var så pass nytt.

Det var tydligt att alla tyckte att samverkan var något som var positivt och nödvändigt. Precis som Johansson (2011) tog fram i sin avhandling så visade vår studie att samverkan gav en helhetssyn över klienten och att de yrkesverksamma fick en bättre kunskap och förståelse för varandras professioner. En av socialarbetarna som vi intervjuade lyfte fram vikten av respekt för varandras yrkesområden och hur bra det var att få en helhetsbild för att hela tiden kunna erbjuda klienten det bästa alternativet. Mötena (SIP) som vi diskuterat ovan bidrog till att lättare få en helhetsbild och att de yrkesverksamma fick se hur de andra professionerna arbetade, något som för många är positivt. Vi fick i efterhand förståelsen att vikten av god kommunikation och tydlighet var A och O. Genom det kunde en bättre bild av situationen skapas och alla kunde därmed bidra med sin kunskap.

Blomqvist (2012) lyfter att det finns en rangordning bland myndigheter där BUP, i hennes studie, ligger högst upp. Hon menar att det finns en form av hierarki i en organisation och de som befinner sig högst upp som har mest makt. I denna studie upplevde vi att socialtjänsten intog rollen högst upp i hierarkin och ansvarade för samverkan mellan skola och socialtjänst. Socialarbetarna hade i intervjuerna lyft fram att det inte fanns något som sa att de skulle ta ansvaret för samverkan med skolan men att det oftast föll sig så ändå.

När vi påbörjade denna studie visste vi inte att det fanns ett nytt lagrum kring återkoppling. Något vi tyckte skulle vara intressant var att göra en liknande studie som denna om några år

för att se om återkoppling fortfarande kommer upp som negativt kring samverkan eller om lärarna känner att det fungerar bättre sen den nya lagen kom till. Vi vill även lyfta fram sekretessen som går hand i hand med återkopplingen. Vi hade tidigare pratat med lärare när vi letade efter inspiration till vår studie och fått uppfattningen av att sekretessen var ett stort problem vid samverkan. Efter att ha gjort studien ser vi på sekretessen som att ha en relativt liten roll i det stora hela. För det mesta fick socialarbetarna samtycke från föräldrarna att få prata med skolan och i fallen där dem inte fick det fick de yrkesverksamma försöka hitta andra lösningar.

Metoddiskussion

För oss var det ett enkelt beslut att använda oss av en kvalitativ metod. Det skulle vara svårt att få tag i tillräckligt med respondenter från både skola och socialtjänst för att kunna få en trovärdig kvantitativ undersökning. Det största argumentet till att inte använda kvantitativ metod har dock varit att vi ville få förståelse kring respondenternas upplevelse av något vilket vi inte kunde få genom en kvantitativ studie. Vi hade en tanke från början att alla respondenter skulle vara från en och samma kommun, att skola och socialtjänst arbetade inom samma kommunala ramar. Detta var på grund av hög arbetsbelastning hos intervjupersonerna inte genomförbart. Vi fick snabbt in lärare från en och samma skola. Denna skola var kommunal. Något vi kommit på i efterhand var att det idag finns ett flertal friskolor. Vi vet inte huruvida resultatet skulle kunna skilja sig åt om dessa funnits med i studien, något som skulle kunna bli aktuellt för senare studier. Resultatet skulle även kunna skilja sig åt om vi valt att använda lärare på olika skolor i samma kommun, att vi då fått en bredare bild av just den kommunen vi valt. Det kan tilläggas att de lärare som vi intervjuade hade erfarenheter av samverkan med socialtjänst från tidigare arbetsplatser.

När vi skulle få tag på yrkesverksamma inom socialtjänsten som arbetade med ärenden som berör barn stötte vi på vissa svårigheter. Från att ha haft tanken att bara ha intervjuer i en kommun fick vi istället ta de som hade tid att ställa upp oavsett var geografiskt sett som de arbetade. Det slutade med att socialarbetarna arbetade i fyra olika kommuner. Till en början var vi kritiska till detta då vi var rädda att det skulle vara svårt att fånga upp en rättvis bild av samverkan och vi var även oroliga för att trovärdigheten i studien skulle ifrågasättas. Dock övervägde fördelarna då vi annars inte skulle få in tillräckligt med material. I efterhand har vi

sett positiva sidor i att de arbetade i olika kommuner. Vi har sett och även fått berättat för oss hur kommunerna tar åt sig kunskap från varandra när det kommer till samverkan. Då vi var intresserade av den yrkesverksammas syn på samverkan och inte kommunens har materialet ändå varit användbart. Dock skulle vi se det som ett alternativ till andra att studera inom ett mindre geografiskt område än vad vi lyckades få till.

Det ska framhållas att det bara var kvinnor som deltog i studien. Från vårt håll var det ingen avsikt utan en ren slump. Om vi skulle analysera detta kunde vi börja med att titta på vilket kön som är dominerande på skolor och socialtjänst, vilket faktiskt är kvinnor. Slumpen eller ej, men vi kan fråga oss om resultatet blivit desamma om det varit en mer könsfördelad studie. Det är dock inget som vi kommer gå vidare in på utan endast nämna som en intressant observation.

När vi förberedde våra intervjuer gick vi in med tanken att det skulle vara av prestrukturerad form, det vill säga att det skulle finnas vissa teman i frågorna för att de skulle kunna passa vår studie. Det var dock viktigt för oss att frågorna var öppna och att våra värderingar inte kom fram. När vi transkriberade materialet märkte vi hur svårt det varit för oss att hålla oss till de öppna frågorna och att vi ibland frågade specifika frågor kring vissa områden. Vi fångade även upp information och observationer från de första intervjuerna som vi sedan tog upp i kommande intervjuer. Vi hade testat våra frågor på en lärare innan, en så kallad pilotstudie för att se om det gav oss material att arbeta med. Vi märkte då att det var viktigt att förtydliga vad vi menade med vissa frågor och att en del frågor gick in i varandra. Vi försökte fixa till detta men upplevde under intervjuerna att frågorna fortfarande gick in i varandra lite för mycket vilket gjorde att vi fick fråga mycket följdfrågor för att få ihop materialet. När vi transkriberade och sedan läste genom intervjuerna kände vi att vi fått ihop ett material som skulle räcka till denna studiens omfattning. Vi ville ändå tillägga att om vi någon gång ska göra någon mer studie kommer vi lägga mer tid och kraft på att få till bra frågor och träna oss i att hålla oss till vårt ämne och inte sticka iväg åt något håll. Trots vår egen kritik på studien så var vi nöjda och kände att vi gjort en bra studie utifrån de förutsättningar vi haft. Vi har svarat på våra frågeställningar och uppnått syftet. Vi hoppas någon annan hittar intresse för det ämne vi undersökt och väljer att studera vidare inom det.

Referenslista

Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Att designa ett kvalitativt forskningsprojekt. I Ahrne, G & Svensson, P. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB, ss. 19-33.

Ahrne, G. (1991). Om sociologin och organisationsbegreppet. Sociologisk forskning 1, ss. 45-60.

Ahrne, G. & Eriksson-Zetterqvist, U. (2011). Intervju. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.)

Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB, ss. 36-56.

Becker, H. S. (2008). Tricks of the trade: Yrkesknep för samhällsvetare. Malmö: Liber.

Blomqvist, C. (2012). Samarbete med förhinder, om samarbete mellan BUP, socialtjänst,

skola och familj. Diss. Göteborgs universitet.

Bryman, A. (2008). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.

Danermark, B. (2000). Samverkan – himmel eller helvete? Växjö: Berth Danermark och Förlagshuset Gothia.

Eliasson, B. (2010). Konsten med samverkan, från idéer till praktik. Lic.-avh. Luleå universitet.

Flaa, P., Fløistad, G., Hofoss, D., Holmer-Hoven, F., Kjeldstadli, K., Medhus, T., O´Gorman & Rønning, R. (1998). Introduktion till organisationsteori. Lund: Studentlitteratur AB

Houmann, A. (2010). Musiklärares handlingsutrymme - möjligheter och begränsningar. Diss. Lunds universitet musikhögskolan i Malmö. Lunds universitet.

Jacobsen, D. I. (2012). Förståelse, beskrivning och förklaring: introduktion till

samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och socialt arbete. (Järvå, H. Övers. 2:a uppl.).

Lund: Studentlitteratur AB. (Originalarbete publicerat 2010)

Jakobsson, I-L. & Lundgren, M. (2013). Samverkan kring barn och unga; i behov av särskilt

stöd. Stockholm: Natur & Kultur.

Johansson, R. (2007). Vid byråkratins gränser: om handlingsfrihetens organisatoriska

begränsningar i klientrelaterat arbete. Halmstad: Halmstad arkiv förlag.

Johansson, S. (2011). Rätt, makt och institutionell förändring: En kritisk analys av

Johnsson, E. (2008). Samarbete och samverkan. I Svensson, K., Johnsson, E. & Laanemets, L. (red.) Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 181-195.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur AB.

Levin, C. (2008). Att undersöka det sociala några ingångar. I Meeuwisse, A., Swärd, H., Eliasson-Lappalainen, R. & Jacobsson, K. (red.) Forskningsmetodik för socialvetare. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 32-39.

Liljegren, A. & Parding, K. (2010). Ändrad styrning av välfärdprofessioner – exemplet evidensbasering i socialt arbete. Socialvetenskaplig tidsskrift nr 3-4, ss. 270-288.

PSYNKPROJEKTET Använd SIP – ett verktyg vid samverkan Barn och unga 0-18 år: http://www.skl.se/psynk/barn-med-sammansatt-problematik/samordnad-individuell-plan [2014-05-20]

Reilly, T. (2001). Collaboration in action. Social Work, 25:1, ss. 53-74.

Rennstram, J. & Wästerfors, D. (2011). Att analysera kvalitativt material. I Ahrne, G. & Svensson, P. (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber AB. ss. 194 -208.

Svenska Akademins ordbok. (2011). Samverkan, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ [2014-05-11].

Svensson, K. (2008). Att vara socialarbetare. I Svensson, K., Johnsson, E. & Laanemets, L. (red.) Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt arbete. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 15-31. Svensson, K., Johnsson, E. & Laanemets, L. (2008). Handlingsutrymme och kunskap. I Svensson, K., Johnsson, E. & Laanemets, L (red.) Handlingsutrymme. Utmaningar i socialt

arbete. Stockholm: Natur & Kultur, ss. 216-232.

Svensson, L. G. (2011). Profession, organisation, kollegialitet och ansvar. Socialvetenskaplig

tidsskift nummer 4, ss. 301-319.

Thomassen, M. (2007). Vetenskap, kunskap och praxis. Introduktion i vetenskapsfilosofi. Malmö: Gleerups Utbildning AB.

Utredningen om utsatta barn i skolan (2010). Slutrapport. Se, tolka och agera, allas rätt till en

likvärdig utbildning (SOU 2010:95). Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Bilaga 1

Information om uppsatsstudie

Vi är två studenter som går sjätte terminen på socionomprogrammet vid Linnéuniversitetet i Växjö. En väsentlig del i vår utbildning är det självständiga examensarbetet, vilken vi just nu arbetar med. Vi vill här ge kort information om vår uppsatsstudie och forskningsetiska principer.

Vi har som övergripande syfte att förstå vilka faktorer som påverkar samarbetet mellan socialtjänst, skola, utifrån de yrkesverksammas egna perspektiv. Med yrkesverksamma menas i denna studie de professioner inom myndigheterna som är kontakt med barn. Vi önskar att få göra intervjuer med socialtjänst, skola. Intervjuerna kommer vara omkring 30 min till 60 minuter långa. Vi är tacksamma om du har möjlighet att ta dig tid och är intresserad av att delta.

Din medverkan är frivillig och som deltagare kan när som helst avbryta din medverkan i studien eller välja att inte besvara vissa intervjufrågor. Deltagarna i studien kommer att ges fiktiva namn i den slutgiltiga uppsatsen. Kommunen kommer inte att namnges, med syfte är

In document Samverkan mellan skola och socialtjänst (Page 41-51)